Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
26
27
28
29
30
<<
September (2018)
>>


Nuet...

Nu mår jag bättre igen...tack och lov. Det har varit en jobbig period, men jag har tagit mig ur den. Det brukar jag göra.

Har egentligen inte så mycket att skriva om just nu. Inte mycket händer.

Men jag träffar fortfarande den där killen jag har skrivit om. Vi har träffats nu nästan varje dag, i ungefär en månad, och det funkar bra. Vi tar det fortfarande ganska lugnt med varandra, och låter det ta den tid det tar för riktiga känslor att utvecklas mellan oss. Men vi trivs oerhört bra med varandra, och har skapat ett väldigt starkt band mellan oss. Så skulle det bli seriöst, så har vi skapat en bra grund att stå på. Det viktigaste för mig, som jag känner, är att han faktiskt på riktigt tycker om mig och bryr sig om mig, på ett sätt jag aldrig upplevt att en kille gjort förut. Han ser mig för den jag är, och accepterar mig fullt ut, och jag gör detsamma med honom. Det är det som gör att det känns så himla bra för oss att vara med varandra, för det gör att vi känner oss trygga och avslappnade tillsammans. Även om vi kommer från väldigt skilda världar, så har vi båda upplevt väldigt svåra saker genom livet, på olika sätt, men som gör att vi ändå har en djup förståelse för varandras svårigheter och problematik. Det är guld värt, tro mig. Har aldrig upplevt det med någon förut.

Dom flesta killar jag träffat, har ryggat bakåt direkt, när dom fått veta bara en liten del av mina problem, det jag varit med om och det livet jag levt. Dom har inte kunnat hantera, eller har inte velat hantera, en tjej med "såna stora problem". Så jag är van vid att förr eller senare, när jag börjar berätta om mig själv, så backar killen/mannen ganska direkt bakåt och helt enkelt skiter i mig. Plötsligt har jag då inte varit "värd tillräckligt" för dom. Dom har inte haft några som helst "cohones"! En riktig man tar hand om och bryr sig om en kvinna oavsett hur hon mår och vad hon varit med om, och dömer inte. Men...så har jag heller aldrig träffat på några "riktiga män", som varit beredda att vara med en tjej med svårigheter. Riktiga män är det ont om.

Men jag har träffat en nu. Han vet en hel del av det jag gått igenom, och han vet om vilka problem och svårigheter jag kämpar med, och han står vid min sida ändå, och tycker om mig mer och mer och mer. Han har, på denna korta tid vi känt varandra, visat mer omtanke, förståelse och accepterande än alla killar jag träffat tidigare någonsin gjort tillsammans. Där har ni en riktig man!

Sen vet vi fortfarande inte något om framtiden. Kommer det kunna bli något seriöst förhållande mellan oss, eller inte? Det får som sagt tiden utvisa. För en gångs skull i mitt liv tänker jag inte planera något framåt när det gäller det, utan bara njuta av nuet och ta det som det kommer. Jag tycker jag kan göra det, för andra sätt jag gjort på tidigare, har inte blivit bra. Då måste man helt enkelt pröva något annat sätt.

Det var allt mig för just nu. Skriver mer om ett tag.

Kram på er! heart

 

 

 

 

 

 

27 Juli 2016  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Att känna allting och ingenting samtidigt.

Har gått in i en depression igen. Vet inte varför, det bara blir så, till och från. Det vet ni, som följer min blogg.

Försöker alltid att hitta ett sätt att förklara hur det är, och varför det blir. Formulerar ständigt i tankarna olika sätt att hitta ord för att kunna beskriva. Men det är svårt, för ibland finns inga ord. 
Dom som själva lider av depressioner, eller har upplevt olika typer av trauman och dess efterverkningar, brukar förstå, ofta utan att man säger ett ord. Det räcker med en blick, man ser det i ögonen på varandra. Själen känner, och förmedlar på sitt sätt.

Poeter brukar vara himla bra på att förmedla allt mellan himmel och jord. Visst, jag är bra på att skriva, och att uttrycka mig, men jag är ingen poet. Därför är det bra att kunna citera dom som är eller har varit poeter, när man försöker uttrycka sånt som man känner i hjärtat och själen, men man inte kan uttrycka i ord. 

 

 

Även låtar är bra att använda sig av också, för att låttexter är en typ av poesi. Det är ofta därför jag lägger in mycket låtar, för att dom uttrycker det jag själv har svårt att förklara. Tycker om låtar med djupa texter som handlar om hur svårt livet kan vara att hantera och att leva, hur det är att leva i depression, och om hur svår sorg och hopplöshet kan vara att försöka leva med. Många bra sådana låtar har givit mig tröst, stöd, hopp och styrka, när jag inte har kunnat nå det inom mig, eller haft ork eller möjlighet att förklara det. Det är som balsam för själen då.

 

 

Fast lite har jag snappat upp av ”det poetiska språket”, tillräckligt för att kunna uttrycka mig poetiskt ibland i alla fall.

Så vad gör man, när mörkret börjar sluta sig omkring en och fördunkla världen, när andra människor omkring dig skrämmer dig från vettet, när man känner en evig trötthet djupt inristad i själens stam, när man känner sig så mentalt och själsligt gammal så det känns som om man har levt sedan tidens begynnelse, när kroppen blir tung som om man plötsligt bär på ofantligt stora osynliga kedjor, när ångesten börjar kravla runt och slingra sig i bröstet som en ilsken orm, när tomheten inom dig är själva definitionen av avsaknad av liv, när verkligheten börjar kännas papperstunn och genomskinlig, när huvudet känns som det sitter i ett skruvstäd, när tankarna börjar snurra runt som en karusell från helvetet som aldrig stannar, när ens drömmar om natten, när man väl lyckats somna, är som en kombination av Edgar Allan Poes dikter och verk, och Salvador Dalis surrealistiska målningar (väldigt skrämmande med andra ord), när svåra och smärtsamma minnen hemsöker en hela tiden och vägrar lämna en ifred, och när man märker att limmet, som man ägnat alla år åt att försöka klistra ihop alla miljoner bitar som hjärtat gått sönder i, börjar lösas upp och bitar av hjärtat ramlar loss och har börjat fladdra i bröstet som torra, vissna höstlöv, och man känner i djupet av sin själ en oerhörd, oemotståndlig och smärtsam längtan att få komma hem, för mig är det ifråga ”andra sidan” av denna världen....vad gör man då? 
You tell me, ´cause I don´t know...

Now that...my friends...are poetry...! wink

Tror att ni kanske har fått en liten förståelse i hur det kan kännas, jag hoppas jag beskrev det bra. Men inte ens dom orden räcker till på långa vägar. Som sagt...det finns egentligen inga ord.

Ska lägga in en låt här, som jag brukar göra, som beskriver på ett bra sätt hur det kan kännas. Många låtar gör det, men denna är en favorit. Den heter ”Falling Awake” av  Gary Jules.

 

"Falling Awake" - Gary Jules

"Eagle in the dark,
feathers in the pages.
Monkeys in my heart,
are rattling their cages.

Found a way to blue,
and another ghost to follow.
Said "it's only up to you",
and that's the hardest pill to swallow.

You never get to choose,
you live on what they sent you.
And you know they're gonna use,
the things you love against you.

One foot in the grave,
one foot in the shower.
There's never time to save,
you're paying by the hour.

And that's just the way it goes.
Falling awake.
And that's just the way it goes.

Slipping through the bars,
aware of the danger.
Of riding in the cars,
taking candy from strangers.

And you're never out of hand,
never out of pocket.
I'm supersonic man,
do you wanna buy a rocket?

And that's just the way it goes.
Falling awake, falling awake.
Oh that's just the way it goes.
Falling awake, falling awake.

Eagle in the dark,
feathers in the pages.
Monkeys in my heart,
are rattling their cages

I could learn to play the game,
I could learn to run the hustle.
If I only had the brains,
the money or the muscle."

 

 

 

 

 

 

 

19 Juli 2016  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Mäster Olof.

Nu ska jag skriva lite om politik. Det är inte ofta jag gör det, och egentligen gillar jag inte att göra det heller, på grund av att det är ett så laddat ämne. Samma med ämnet invandring, som brukar gå hand i hand med politik. När man diskuterar det med folk, är det en svår balansgång, för att alla har så starka åsikter, och det kan lätt uppstå osämja och konflikter mellan människor i såna diskussioner. Därför är jag väldigt försiktig med såna ämnen.

Men ibland finns det ändå vissa saker man vill prata om, gällande politik, och hur det ser ut i världen. Då får man försöka göra det på ett så bra sätt som möjligt...i min mening.

Olof Palme är den politikern och människan som i mina ögon hade den mest vettigaste inställningen när det gäller politiska och mänskliga åsikter och handlingar, och det sättet han ville förändra samhället och världen på. Sverige var ett bättre land, när Olof Palme satt i regeringen och när han var statsminister. Synd att det inte fick fortsätta så.

Jag var bara ett barn när han ledde Sverige, och när han blev mördad, men i efterhand i vuxen ålder har jag förstått att han hade otroligt bra och vettiga värderingar, och sätt att försöka ändra på folks inställning till saker och ting, och på samhället och världen. Han kämpade verkligen för människors lika rättigheter, och försökte bryta igenom muren av trångsynthet och okunskap hos människor, och försökte förmedla ett mer mänskligare sätt att se på andra människor, och på världen. Lika för alla, solidaritet och medmänsklighet; det var Olof Palmes ideologi.
Ändå blev han så otroligt hatad av så många människor. Vilket är helt sinnessjukt i min mening. Hur är det ens möjligt, att någon som kämpade för så bra saker, kunde bli så hatad?

Jo, därför att så många människor är just trångsynta, giriga, egoistiska, dömande och empatilösa. Dom vill bara kämpa för att dom själva ska ha det bra, och för ”sitt eget”, och är inte intresserade av att kämpa för att alla ska ha det bra. Dom vill inte ha såna förändringar, utan vill att allting ska vara som det alltid har varit, och bara kämpa för det som gynnar dom själva. Det är fler människor än man tror som är sådana, som var sådana då, är sådana nu, och som har alltid varit sådana.
Olof Palme försökte bryta igenom det, och trots att han fick ta så mycket skit, i form av hot, hat och smädelser, så slutade han aldrig kämpa för lika värde för alla.
Det mina vänner...det är sån en riktig hjälte är. Palme var en hjälte, i mina ögon.
Sedan han dog, har det inte funnits någon av hans like i regeringen.

Och det var troligen någon av hans ”hatare”, som inte höll med honom i hans politiska åsikter och det sättet han ville förändra världen på, som mördade honom.
Många utav dom människorna som genom tiderna försökt förändra världen till det bättre, har dödats. Mest troligt av såna människor som inte vill ha bättre förändringar, för att dom bara är giriga, egoistiska och bekväma, och bara ute efter vad som gynnar dom själva, och deras trångsynthet som har gjort att dom vägrat öppna ögonen och verkligen se och förstå vad det bästa är för hela världen och mänskligheten. Människor som då velat förändra världen till det bättre har setts som ett hot mot deras egoistiska mål i livet, och det ”bästa” har då varit att ta död på dom som sprider budskap om kärlek, medmänsklighet och fred. Såna människor har det alltid funnits, och kommer nog tyvärr alltid finnas.

 

 

Var Olof Palme en perfekt människa? Naturligtvis inte, för det existerar inget sånt som en perfekt människa, inte heller kan man begära att en perfekt människa ska existera, politiker eller annan. Perfekt existerar inte, utan det är en illusion som många försöker uppnå, trots att det inte finns. Vilket är synd, för i sökandet efter perfektion kan man förstöra mycket, genom att ha orimliga krav, både på sig själv och på andra.

Så det första man måste göra är att inse att perfektion inte existerar. Det andra man måste göra är att gå utanför sig själv och se ”the big picture”, alltså att tänka på vad som är bra för alla och skulle kunna gynna alla, inte bara sig själv.
Det tredje man måste göra är att förstå att även om alla människor är olika och fungerar olika, så har alla ändå lika värde och har rätt till samma saker som en själv. Alla! Även dom som är ”dåliga människor”.

Om man verkligen ska se ”the big picture” och tänka utanför ramarna, så förtjänar även ”dåliga människor” att få ha det bra. Vilket dom flesta har väldigt svårt att acceptera. För i vår värld så existerar det nästan bara ”hämnd-tänkande". An eye for an eye... Alltså, ”gör nån mig illa, så gör jag den illa tillbaka”. Gör någon någon annan illa överhuvudtaget, så förtjänar den en hämndaktion och förtjänar att utsättas för värsta tänkbara behandling tillbaka...som hämnd, och som ”rättvisa”.

Men i mina ögon är inte hämnd lika med rättvisa. Vill man absolut hämnas, så finns det många andra alternativ än att skada någon annan. Det är bara det att vi människor har så lätt för att bli förblindade av hat, sorg och förtvivlan, så det första vi tänker är hämnd, gärna på värsta tänkbara sätt.
Men om man gör det, så sänker man sig själv till ”gärningsmännens” nivå, och då är man lika hemska som dom är. Faktiskt...
Det finns andra sätt.
Att försöka förlåta, gå vidare med sitt liv, och att försöka göra sitt liv det bästa man kan, och försöka vara den bästa människa man kan bli...är en mycket bättre ”hämnd” isåfall. Låt Karma sköta resten. Då behöver inte du offra din godhet och integritet genom att vara lika dålig människa som den som gjort dig illa. Mycket bättre sätt.

Till exempel, om ett land angriper ett annat land, så är det landets omedelbara reaktion att angripa tillbaka. Och då angriper det landet tillbaka igen, och så angriper det andra landet tillbaka igen, och så fortsätter det, med hämndaktion efter hämndaktion, i all evighet. Hur är det då möjligt att det någonsin ska bli fred i världen?

Samma är det med människor som angriper andra människor, då hämnas dom tillbaka, fram och tillbaka, i all tid och evighet. Då kan det heller aldrig bli fred och lugn och ro.

Och så undrar människan varför det inte bara kan bli fred på jorden, varför alla krig finns, varför det ska vara så jäkla svårt? Man kan börja med att gå till sig själv. Om någon gör dig illa, eller någon du bryr dig om, då vill du hämnas det första du gör, ”ge tillbaka”, på den eller dom personerna.
Om alla människor i världen gör på det sättet, hela tiden, alltid, så finns det aldrig en chans i helvete att det någonsin kommer bli ”fred på jorden”...det vi alla säger att vi vill ha. Så ibland kanske man måste stanna upp och tänka till...och se ”the big picture”, och tänka utanför ramarna, för att något någonsin ska kunna förändras. Just sayin´....

 

 

Jag har blivit otroligt sårad, sviken och illa behandlad, av många, många personer, genom hela livet. Och nu i vuxen ålder, i min läkeprocess, har jag kommit fram till att den bästa ”hämnden” för mig mot alla som gjort mig illa, är att försöka bli och vara den bästa människan det är möjligt för mig att bli, och att vara sann mot mig själv och den jag är, och att alltid försöka behandla andra så bra som det bara är möjligt att göra, visa så mycket kärlek, vänlighet, förståelse och medmänsklighet som man möjligvis kan göra...för det är den jag är, det är den jag alltid har varit.
Om jag skulle bli och vara på ett annat sätt, så skulle dom som gjort mig illa vinna över mig, för det skulle fått mig att bli som dom.
Vem vinner isåfall? Då vinner dom naturligtvis. För då har dom lyckats med att göra mig bitter, hatisk och känslokall. Då har dom lyckats vända totalt på den jag är som människa. Skulle det vara värt det? Absolut inte! Inte under några omständigheter!

”I´m taking the highroad”. För dom som inte vet, så är det ett uttryck för att ”vara bättre” än den som behandlat dig illa. Att höja sig över att bli hatiskt och bitter och hämndslysten. Det är det bästa sättet, även om det är svårt...tro mig.

Om alla skulle börja tänka och agera på det sättet, så finns det en chans iallafall att det nån gång ska bli fred på jorden och mellan alla människor.
Så är det bara.

Du kan inte besegra hat genom att hata. Du kan inte sluta fred genom att fortsätta kriga. Du kan inte få frid och ro inom dig själv och bli lycklig, om du är bitter och hämndlysten. Det är så jäkla självklara saker så det kan en tvååring förstå, förutsatt att vi vuxna lär dom det.
Kom ihåg, Du som vuxen människa, har ansvar för vad barnen idag lär sig, det som ska bli den nästa genarationen. Och nästa generation. Och nästa generation. Och så vidare...

Någon gång måste någon sida, någon människa, stanna upp och säga: ”Vänta lite nu, vi kan inte hålla på så här. Låt oss lägga ner vapnen, sluta hämnas på varandra och sluta fred istället.”
Det är DET ENDA sättet som det kan bli fred i världen på, och fred mellan individer.
Så länge människan inte är beredd att göra detta...så kommer det aldrig att bli fred på jorden.
Det är den absoluta sanningen.

 

 

Olof Palme var en som kämpade för lika värde för alla, solidaritet, ta hand om och hjälpa dom svaga i samhället, att inte vara så snabb på att döma, och att på detta sättet skapa fred mellan människor och på jorden så småningom.
Han blev mördad för dessa åsikter, och för dom frön han försökte så i människors medvetande och hjärtan till hur man bäst borde behandla andra, för att skapa ett bättre samhälle.
Det säger mycket om hur långt människan verkligen har kommit...vilket inte är särskilt långt alls. Vi vill tydligen inte ha allt det som Olof Palme, och så många andra också, har försökt eftersträva och införliva i samhället och i världen...och hos alla människor.

Att han blev mördad är så fruktansvärt tragiskt och hemskt...för tänk om han hade kunnat få fortsätta sin kamp. Möjligheten finns att vårt land och vårt samhälle hade varit mycket bättre nu är vad det är.

För sanningen är...att vårt samhälle, och världen, är ganska fucked up numera. Och det är bara människans fel. Vi har makten att förändra världen, vi har alltid haft den makten. Vi har bara inte velat kämpa för rätt sak, för att vi alltid har varit förblindade av egoism, girighet, hat och hämndbegär.

Så människan får fan skylla sig själv, att världen ser ut som den gör.
Det är bara genom att öppna våra ögon, våra öron, våra hjärtan, och vårt medvetande, och vara öppen för ny kunskap, nya idéer och olika filosofier, som vi kanske en dag har en värld som ser helt annorlunda ut...en mycket bättre värld.
Det är helt och hållet upp till oss. Alla människor på jorden.

 

 

Tänker lägga in en låt här, en av mina favoriter av Björn Afzelius, som heter ”På Mäster Olofs tid” från 1997, som just handlar om Olof Palme, och när han blev mördad. Björn Afzelius var en stor anhängare av Olof Palme, och i många av hans låtar och texter hör man samma slags budskap om medmänsklighet, förståelse och kärlek, som Palme försökte sprida ut.
Denna låten är Björn Afzelius svar till sin dotter Isabelle, när hon frågade sin pappa om hur det var när Olof Palme var statsminister i Sverige. Lyssna på låten, och ta in texten. Så förstår man.

 

 

"På Mäster Olofs tid" - Björn Afzelius

"Pappa, hur var det förr?
Berätta hur allt var förr.
Det sägs ingenting, det skrivs ingenting.
Hur var det egentligen förr?

Då hade vi ett respekterad namn,
då var jag stolt över mitt fosterland.
Man kände till oss vida omkring,
snart vet man ingenting.
När Sverige talade så lyssna man,
för alla visste att det vi sa var sant.
Att säga ifrån var en filosofi,
på Mäster Olofs tid

Då var vi tredje världens store vän,
en ständig förkämpe för friheten.
Vi sände pengar vida omkring,
snart ger vi ingenting.
Det vackra ordet solidaritet,
fick då en innebörd som var konkret.
Att hjälpa till var en filosofi,
på Mäster Olofs tid.

Då krävde folket av ministrarna,
att hålla löftena till väljarna.
Att värna ordet demokrati,
snart värnas ingenting.
Den gången såg man som en självklarhet,
att ansvar förutsätter ärlighet.
Att hålla ord var en filosofi,
på Mäster Olofs tid

Den gången drog sig inte medierna,
för att ta upp dom stora frågorna.
Dom ville vara ett med sin tid,
snart vill dom ingenting.
Den gången tilläts journalisterna,
gå ut och engagera männskorna.
En hög nivå var en filosofi,
på Mäster Olofs tid.

Då blev man uppmanad att tänka stort,
och att förstå att allting hör ihop.
Att se att världen är som en ring,
snart ser man ingenting.
Den gången eldades miljonerna,
till att förverkliga visionerna.
Att ha en dröm var en filosofi,
på Mäster Olofs tid.

Den nya tiden kom en kylig natt,
ingen har nånsin sett en natt så svart.
En natt som alla människor minns,
sen minns dom ingenting.

Så låt mig säga till dig, lilla vän,
en kula drev oss in i tystnaden.
Men det var aldrig filosofin,
på Mäster Olofs tid.

Nej, det var aldrig filosofin,
på Mäster Olofs tid."

 

 

 

 

 

 

 

 

 

11 Juli 2016  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
New times, new possibilities....

Nu mår jag ganska bra faktiskt, har en bra period. Och mycket saker händer... smiley

Jag och den där killen jag träffade, vi ses fortfarande. Vi har träffats nästan varje dag nu i över en vecka. Och det går jättebra. Men vi tar det i en lugn takt, och stressar inte in i något. Vi umgås mycket, lär känna varandra, och låter saker och ting utvecklas mellan oss i en lagom takt för oss båda. smiley

Han är från Lettland, är två år yngre än mig, och har bott här i Sverige i 8 år, men kan inte så bra svenska så man får prata engelska med honom. Inte mig emot, jag älskar att prata på engelska ju. Han jobbar inom byggbranschen, och bygger och renoverar hus.

Det är ganska sjukt egentligen, men ändå häftigt....hur han och jag träffades. Jag och min kompis Bitte hade varit på Bruce Springsteen konserten den 25 juni, som jag skrev om tidigare, och när vi skulle åka hem så gick vi från Ullevi till centralstationen för att ta spårvagnen hem. Klockan var typ 1 på natten då. Vi hade precis missat en vagn med några minuter, och vi var tvungna att vänta en halvtimme till nästa vagn gick, så vi satte oss och väntade vid hållplatsen. Då kom en kille som var ganska full som precis varit på krogen, som också skulle vänta på spårvagnen hem, och vi började prata med honom. Han var jätterolig att prata med, fast han var som sagt ganska full, och när vagnen kom skulle han med samma vagn som oss. Så vi fortsatte att prata med honom på vagnen. Då klickade vi jäkligt bra med varandra, och jag började bli lite småintresserad av honom. Sen visade det sig, att han skulle av på samma hållplats som oss. Då bor han alldeles i närheten av mig. I mean...what are the odds...?!

Vi stod och snackade en stund när vi gått av vagnen, och då var det väldigt klart att vi båda var intresserade av varandra. Så vi bestämde att vi skulle höras av igen. Vi pratade redan nästa dag, och så sa vi att vi kan ju lika gärna ses då, eftersom vi bor så nära varandra. Sen dess har han nästan typ bott hos mig. smiley

Och vi trivs så otroligt bra med varandra, och vi har skitroligt tillsammans. Vi har samma humor, älskar att se på film, och gillar samma slags musik. Han är en person man kan prata mycket med också, både om lätta och roliga saker, och om djupa och allvarliga saker. Vi har båda gått igenom mycket i livet, och har därför en bra förståelse för varandras svårigheter.

Vi umgås som sagt nästan varje dag, han har ju typ nästan flyttat in hos mig. Men vi tar det ändå lugnt, rent känslomässigt, och låter känslorna växa fram i lagom takt. Det passar mig ganska bra faktiskt. Och det känns annorlunda med honom, det känns bättre med honom än det gjort med någon annan kille jag varit med. Och det är mycket för att jag känner att han verkligen bryr sig om mig på riktigt, den jag är och hur jag mår....han är en väldigt omtänksam person, bryr sig mycket om andra överhuvudtaget. En sån kille som jag har sökt med ljus och lykta efter i alla år...och så träffar jag honom på en spårvagn. Life is very strange sometimes... smiley

Men som sagt, vi får se vad som händer. Jag går inte händelserna i förväg, utan tar saker och ting dag för dag. Blir det allvar mellan oss, så blir det. Skulle det inte bli det, ja då är det så det är. Man måste chansa ibland, och se vad som händer. wink

Det som är svårast för mig nu egentligen, är att känna såna här känslor för någon igen. Jag har haft såna känslor avstängda under väldigt lång tid, och har inte vågat öppna mitt hjärta för någon kille på väldigt länge. Jag hade absolut inte på något sätt planerat eller varit förberedd på att träffa någon som jag skulle inleda något med eller få känslor för....så jag var helt oförberedd på detta. Men när möjligheten uppenbarade sig, så tog jag den. Och jag vet att jag valde rätt som gjorde det. smiley

När, och om, det skulle bli allvarligt mellan oss och vi skulle gå in i ett seriöst förhållande, så kan jag avslöja lite mer om honom, vem han är och så. Men just nu vill jag hålla hans identitet lite "hemlig". Kommer skriva lite då och då om hur det går mellan oss, och hålla er uppdaterade. 

Glad är jag iallafall. cheeky

Kram på er alla så länge! heart

 

 

 

 

 

5 Juli 2016  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida