Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
8
9
10
12
13
14
16
17
18
19
20
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2018)
>>


Har nu kommit igång.... =)

Igår började jag på min nya arbetsträning. Jag går just nu programmet Arbetslivsintroduktion på Arbetsförmedlingen, där man får lov att arbetsträna i rehabiliteringssyfte. På en ganska "soft" nivå till att börja med naturligtvis.

Jag har varit sjukskriven i 9 år, och ska man ta sig tillbaka till arbetslivet efter så lång tid, så måste man börja rehabilitering i arbetsträning på en låg nivå. Man börjar i små steg, och utökar stegen eftersom.

Jag har nu börjat på en verksamhet för människor i olika typer av arbetsträning i rehabiliteringssyfte och ska börja med att gå två dagar i veckan, tre timmar per dag, det vill säga 6 timmar i veckan. Det är en lagom nivå att börja på för mig.

I denna verksamhet finns olika typer av områden man kan sysselsätta sig med; det finns en byggavdelning där det snickras och byggs möbler och mycket annat, det finns en syavdelning där man kan sy kläder och annat, det finns en dataavdelning där man kan gå kurser i dataprogram och göra olika dataprojekt, det finns ett kök där man kan vara med och laga mat till alla deltagare och personal, det finns städverksamhet, och man kan också vara ute och syssla med rabattrensning och annan "naturverksamhet"....och så finns det en liten secondhandaffär man kan vara i. Och det är där jag ska vara, där jag själv valt att vara. Det passar ju mig hur bra som helst, eftersom det är den branschen jag tidigare jobbat i, och vill börja jobba med igen. Det är där mitt hjärta är...som försäljare i butik. Och jag är jätteglad att jag nu får möjligheten att vara i den secondhandaffären och ha min rehabiliterings-arbetsträning. =)

Så håll tummarna för mig nu att detta går bra. =)

Men det kommer det att göra, det vet jag. Jag mår tillräckligt bra nu för att kunna göra detta, annars hade jag inte gett mig in i det. Jag känner mig postiv och glad, och det känns spännande att äntligen komma igång med något. Så får jag se hur länge jag behöver gå detta rehabiliteringsprogrammet, och när jag är redo att gå ut i arbetslivet igen på riktigt. Men som sagt...babysteps.... =)

Men jag är ju inte "helt bra" ännu. Jag har fortfarande perioder som är väldigt dåliga med mycket huvudvärk. Men jag har lärt mig hantera det bättre nu, och kan ta mig igenom det på ett annat sätt än tidigare. Det viktigaste är att efter en dålig period så blir det en bra period igen. Och att det på sikt blir så att dom bra perioderna kommer att vara längre och längre, och att det går längre och längre tid mellan dom dåliga perioderna. Att jag ändå tar mig framåt hela tiden, även om det går bakåt ibland. =)

 

 

 

28 Augusti 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 3 kommentarer
Vi lever ännu.

Jag älskar musikern Björn Afzelius (R.I.P). Han är är en mina stora idoler och har varit det sedan jag var barn, jag är uppväxt med hans musik.

Hans låtar, och framför allt texterna, har alltid skänkt mig tröst, styrka och insikt när jag mått dåligt, och haft det som svårast. De har också gett mig inspiration till mycket. Hans texter är djupa, och handlar ofta om livet, om döden, om människor och deras historia, om samhället och dess orättvisor, och om politik.

En av mina favoritlåtar av Afzelius (jag har många) är låten "Vi Lever Ännu", som han gjort med Mikael Wiehe, och är en låt alla kan känna igen sig i. Den handlar om att gå igenom svårigheter och upplevelser, att vi alla gör det genom livet, och att det är naturligt, att man inte ska misströsta utan att allt vi går igenom lär oss saker och stärker oss och får oss att växa som människor. Och att man inte ska ge upp. Vi är alla en och samma, och går igenom liknande upplevelser och svårigheter under livets resa. Men vi lever ändå ännu. Det är det vi gör...vi lever vidare i vårt liv.

Och jag lever ännu...trots allt jag gått igenom. =)

Lägger in låten här. Lyssna gärna, för det är en fantastiskt bra låt. Lägger in texten till den också här nedan.

 

 

"Vi Lever Ännu" - Björn Afzelius och Mikael Wiehe

"Vi har gått med öppna ögon i förväntningarnas tid.
Vi har blundat i besvikelse när allting var förbi; Men vi lever ännu.

Vi har klättrat uppför berget till triumfens högsta topp,
vi har handlöst störtat utför när vi äntli'n kommit opp;
Men vi lever ännu, ja vi lever ännu.

Och vi har vandrat i gemenskapen med dom vi håller av.
Vi har lidit oss igenom alla ensamhetens kval; Men vi lever ännu.

Man har hälsat oss med värme och med kärleksfulla ord;
Man har visat oss en avsky som har isat vårat blod;
Men vi lever ännu, ja vi lever ännu.

Så det tycks som själva livet är en motsättning i sig;
Varje kärlek bär ett minne av ett hat.
Varje ögonblick av lycka bär en skugga av en sorg;
Varje trygghet vilar på en vilsenhet;
Men vi lever ännu, ja, vi lever ännu.

Och vi har sagt att det finns ingenting man inte klarar av;
Vi har trott ibland att allting en dag ändå går i kras;
Men vi lever ännu.

Så vi fortsätter att vandra, ja, vi fortsätter och gå;
Vi vet inte hur man stannar, vi har gått för många år;
Och vi lever ännu, ja vi lever ju.

Så vi klamrar fast vid tanken på att sträva mot ett mål,
sen får tiden visa om man tar sig dit.
Man vill ju känna att man ändå gör nåt av sitt enda liv;
Skall man falla vill man göra det i strid;
Vi lever ännu; Ja, vi lever ännu."

 

 

 

24 Augusti 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Om Tro.

Jag vill prata lite om tro nu...och om Gud.

Jag vet att många säkert tycker det är ett tråkigt och meningslöst, kanske till och med "töntigt", ämne...men det är vad jag vill prata om nu. Vill ni inte läsa, så behöver ni inte. Men jag vill dela med mig av vad jag tycker, hur jag ser det, vad jag tror på. För jag tycker det är ett viktigt ämne att beröra. Men detta är inte ett försöka att "påtvinga" någon något...jag bara berättar my point of view. Lite om detta har jag skrivit om tidigare, men vill prata om det mer.

Människan har idag, särskilt i Sverige, vänt sig bort ifrån Gud. Det tycker jag är så väldigt synd, och tragiskt. Men jag förstår också varför, även om jag kan tycka att det är trångsynt. Jag vet att anledningen till att så många människor har valt att vara ateister (och stolta över att vara det) är att just religionerna skapar mycket av det som är fel i vårt samhälle idag.

Religionerna skapar mycket av våldet och kriget i världen, de skapar rädslor hos människan och de förtrycker individer och skapar klyftor i samhällsklasserna. Religioner överlag är ett enda stort hyckleri, där det sägs en sak men görs en helt annan. Religioner tar ofta ifrån människan sin frihet, sin förmåga att tänka och handla med sin innersta natur, och skapar motstridighet och förvirring.

Men lösningen är inte att vända sig ifrån Gud....för Gud är inte religionerna. Och religionerna är inte Gud. Gud är något som är...religionerna är något som gör. Som vi skapat. 

Vad är det som säger att man inte kan tro på Gud, utan att behöva tillhöra någon av religionerna? Klart man kan det!

Klart att man kan tro på Gud, på livet efter döden, på "det stora alltet", på Sanningen...utan att tillhöra eller utöva en religion...!

Jag tror på att Gud finns och att livet efter detta finns, absolut och definitivt! Och jag tillhör inte någon religion....alls. Jag tycker att religionen i sig är felaktig, för den bygger ofta på så felaktiga grunder och principer.

Religioners taktik, det vill säga kyrkan, använder sig för det mesta av skrämseltaktik för att kunna ha sina anhängare...för att kunna ha makten över folket. Man måste följa massor av regler, och man måste vara och bete sig på "rätt" sätt...annars blir Gud vred och straffar en och man kommer till helvetet. Bullshit...! Naturligtvis!

Det är på det sättet religionerna, och kyrkan, tagit och fått sån kontroll över människor, och så över världen. Och människor ger efter för det...dom låter sig bli kontrollerade på det sättet. Varför? För att många vill ha en slags parameter för hur man ska bete sig, och "göra rätt", för att man ska vara säker på att "gå den rätta vägen" i livet. Människan litar inte på sig egen förmåga att kunna fatta rätt beslut om vad man ska göra i livet och vem man vill vara...så dom måste ha någon som "skrämmer dom" till att bete sig på rätt sätt. Det är faktiskt så. Och det är skrämmande. Många är också rädda för att fatta egna beslut, och vill att det ska finnas "någon" som talar om för dom hur och vad dom ska göra, för att dom ska göra "på rätt sätt". Det är också skrämmande. Men sant.

Men är det då en bra lösning att "skylla" allt på Gud, att allt är "hans/hennes/den/dets fel. Att se det som att det är Gud som har ställt till det så i världen, så då måste det vara Guds fel att världen ser ut som den gör...om Gud nu finns? Eller att vända sig helt bort ifrån Gud och säga att "Gud kan inte finnas för då skulle inte världen se ut som den gör idag".

Är det inte MÄNNISKAN som har sett till att världen ser ut som den gör idag? Är det inte MÄNNISKAN som startar krig, begår våldshandlingar och förtryck mot andra, och av ren egoism roffar åt sig "sitt" så att andra inte får nåt, smusslar med pengar, struntar i om andra far illa bara man själv har det bra, trampar på andra för att själv komma uppåt, o.s.v, .o.s.v, o.s.v.......

Det är MÄNNISKAN som gör detta! Inte Gud!

Gud har skapat oss, i Big Bang, genom evolutionen, hur man nu vill se det, och Guds största gåva till oss var den fria viljan. Den fria viljan att skapa och att vara. Skapa det vi vill göra, det vi vill tänka, den vi vill vara, hur vi vill vara. Skapa oss själva i livet. Vi är alla fria att skapa och att vara den vi vill vara. Det är vad Gud har gett oss. Därför lägger han sig inte i våra val, för vi är fria att göra vilka val vi vill. Det är upp till oss vad vi gör med den fria viljan.

Och överlag har vi som ras, det vill säga mänskligheten, inte lyckats särskilt bra. Och det är därför världen ser ut som den gör idag. För dom valen VI MÄNNISKOR har valt, det VI har valt att göra med VÅR fria vilja.

Vi väljer alla vårt eget beteende och vårt eget handlande...och därför väljer vi också ganska självklart konsekvenserna av det. Det inser man om man är någorlunda intelligent iallafall.

Hur världen ser ut idag, med krig, våld, förtryck, fattigdom, samhällsklyftor, egoism och annat, är helt enkelt konsekvenserna. Konsekvenserna av vårt eget handlande, agerande och tänkande. Det är VÅRT fel! Det är VI människor som har fuckat up världen!

Då är det väl SJÄLVKLART vi människor som ska fixa till det VI har fuckat upp! Det är inte Guds ansvar att "gå in och fixa och städa upp allt" vi människor ställt till med. Vad är vi...småbarn?! Småbarn som ställer till det, och som kräver att ens föräldrar (Gud) ska fixa det man ställt till med, utan att det blir några konsekvenser?

Vi kallar oss för en "högt utvecklad, avancerad ras" (mänskligheten)....men beter oss på ett väldigt primitivt och omoget sätt egentligen.

Alla har ansvar för sitt eget beteende, sitt eget agerande, och vad man bidrar med till världen och till mänskligheten. Se till att det blir något som gagnar världen. 

För vi är inte åtskilda från varandra. Vi är alla en. Det är först när vi inser det som vi kan komma nånstans med vad det är vi "säger att vi vill göra"...att göra världen till en bättre plats, att alla ska få det bra, och att få mänskligheten framåt.

Gud är kärlek...vi är kärlek...allt är kärlek. Kärlek är det enda som betyder något.

Vi är alla själar, och vi har som själar valt att komma hit, för att kunna skapa, uppleva och vara. Vi är alla indiviuella själar, men ändå en och samma. Vi är alla individuella människor, men ändå en och samma. Därför är det så att det som gagnar någon annan också gagnar dig. Det man ger till någon annan ger man därför till sig själv. Det man gör för någon annan gör man också för sig själv. För vi är alla en. Och vi är också alla en med Gud. Vi är Gud och Gud är oss. Det är den gudomliga Sanningen.

Det Gud gör är att vägleda oss, inspirera oss, och älska oss. Gud "bestämmer" inte över oss. Vi bestämmer över oss själva...alltid.

Vi måste våga bli mer öppensinnade, våga tänka "outside the box", våga tro på något mer, något större. Vad har man att förlora på det? Seriöst...vad har man att förlora på det? Inget egentligen. Bara om man är rädd för "vad andra ska tro om en". Många är rädda för att våga prata om att man tror på Gud, av rädslan för att andra ska tycka att man är "ko-ko" i huvudet. Många är också rädda för att faktiskt börja tro på Gud av den anledningen....vad andra ska säga om det.

Många ser det också som så att man inte kan tro på Gud och livet efter detta för att det verkar vara "för bra för att vara sant", och att man därför inte kan tro på det för att man riskerar att bli "besviken" om det visar sig att det inte är sant. Detta är...ni får ursäkta mig, ni kanske tar illa upp men...något av det dummaste jag hört! För det första...om det nu inte finns nåt alls efter döden, så kan man ju knappast "bli besviken" eftersom man inte existerar på något sätt och kan bli besviken. För det andra...varför denna motvilja och rädsla för att tro på saker som "verkar vara för bra för att vara sant"? Än en gång...vad kan man förlora på det? Egentligen?

Våga börja tro. Inget farligt kan komma av det. Man behöver inte "välja ut" en religion och börja tillhöra den för att tro på Gud. Man kan tro på Gud utan att tillhöra en religion. Så är faktiskt fallet. Jag gör det. Ingen kan komma och säga till mig att jag måste tillhöra en viss religion för att få tro på Gud. Vem ska säga det till mig? Min granne? Du? Ingen kan göra det...för man väljer själv vad man vill göra och vem man vill vara. Bara du kan själv bestämma det om dig själv. Ingen annan.

Jag vill rekommendera några böcker av en man som heter Neale Donald Walsch, som har skrivit en serie böcker i tre delar som heter "Samtal med Gud". Det är underbara böcker med fantastiska budskap och kunskap. Dom tar upp bland mycket annat det som jag just har skrivit om här. Man behöver inte vara troende för att läsa dom. Bara ha ett öppet sinne, och ett öppet hjärta. Och en vilja att "vilja veta".

Detta är ett utdrag ur boken "Samtal med Gud"(Bok 1) av Neale Donald Walsch. Han är en helt vanlig person som en dag plötsligt finner sig ha ett samtal med Gud. Ett riktigt samtal där han ställer frågor till Gud, och får svar tillbaka av Gud.
Väldigt fascinerande och intressant bok...även om man inte tror på Gud kan man läsa den, för det är väldigt bra budskap, vare sig man tror på att det verkligen är Gud som svarar eller inte.
Jag personligen tror på att det är Gud som svarar ,och jag älskar dom här böckerna. Jag äger dom och har läst dom många gånger om. Just detta utdraget är från ungefär i början av den första boken.
Det är Neale som ställer frågorna (N) och Gud som svarar (G).
 

N: >(Neale) "Jag har letat efter vägen till Gud i hela mitt liv."

G: > (Gud) "Jag vet att du har det."

N: > "Nu har jag hittat den och jag kan inte tro det. Det känns som om jag sitter här och skriver detta till mig själv."

G: > "Det gör du."

N: > "Det känns inte som jag hade tänkt mig att det skulle göra att ha ett samtal med Gud."

G: > "Hade du väntat dig pukor och trumpeter? Jag ska se vad jag kan åstadkomma."

N: > "Du vet att det finns de som kommer att kalla hela den här boken för en hädelse. Särskilt om du spelar lustigkurre."

G: > "Låt mig förklara en sak för dig. Du tror att Gud bara visar sig på ett sätt. Det är mycket farligt att tro det. Det hindrar dig från att se Gud överallt. Om du tror att Gud bara ser ut på ett sätt eller låter på ett sätt eller bara är på ett sätt kommer du att se förbi mig natt och dag. Du kommer att ägna hela ditt liv åt att leta efter Gud och inte hitta henne. Och det för att du letar efter honom.
Jag säger så för att exemplifiera. Det har sagts att om man inte ser Gud i både högt och lågt så missar man hälften. Det är en stor sanning. Gud finns i sorgen och i skrattet, i det bittra och i det söta. Det finns ett gudomligt syfte bakom allt - och därför en gudomlig närvaro i allting."

N: > "Jag började en gång skriva en bok som skulle heta Gud är en salamismörgås."

G: > "Det skulle blivit en mycket bra bok. Det var jag som gav dig inspirationen. Varför skrev du inte färdigt den?"

N: > "Det kändes som en hädelse. Eller i varje fall oerhört vanvördigt."

G: > "Du menar underbart vanvördigt. Vad är det som fått dig att tro att Gud bara är vördsam? Gud är upp och ner. Det varma och det kalla. Det högra och det vänstra. Det vördsamma och det vanvördiga! Tror du att Gud inte kan skratta? Inbillar du dig att Gud inte uppskattar ett gott skämt? Vet du att Gud saknar humor?
Jag kan berätta för dig att Gud uppfann humorn. Måste du tala lågmält när du pratar med mig? Går slang och oborstat språk över min horisont? Jag kan berätta för dig att du kan prata med mig som du pratar med din bästa vän. Tror du att det finns ett ord som jag inte har hört? En syn jag inte har sett? Ett ljud jag inte känner till? Tror du att jag tycker illa om vissa av dessa samtidigt som jag älskar de andra?
Jag kan berätta för dig att jag inte tycker illa om någonting. Inget väcker min avsky. Allt är liv och liv är gåvan; den obeskrivliga skratten; Det allra heligaste. Jag är liv, för jag är det som livet är. Varje del av det har ett gudomligt syfte. Ingenting existerar - ingenting - utan en anledning som förståtts och godtagits av Gud."

 

Jag vill även flika in här ett utdrag ur Samtal med Gud - Bok 3, som jag tycker är väldigt intressant och relevant, och berör det jag tog upp tidigare i inlägget.

 

G:>  (Gud) "Du blir aldrig nedvärderad, om du inte tror att du blir det. Du blir aldrig bedömd eller värderad av Gud."

N:> (Neale) En massa människor har svårt att förstå tanken på en Gud som säger "Det finns inget rätt eller fel", och som påstår att vi aldrig kommer bli dömda.

G:> "Bestäm dig. Först säger du att jag dömer och och värderar det ni gör, sedan säger du att ni blir upprörda om jag inte gör det.

N:> "Jag vet. Jag vet. Alltihop är så förvirrande. Vi är alla väldigt....komplicerade. Vi vill inte bli bedömda av dig, samtidigt som vi vill det. Vi vill inte ha dina straff, men vi känner oss vilsna utan dem. Och när du säger jag kommer aldrig straffa er, kan vi inte tro det - och vissa av oss blir nästan vansinniga av att höra det. För om inte du kommer att döma och straffa oss, vad ska då få oss att vandra den smala vägen? Och om det inte finns någon "rättvisa i himlen", vem ska då gottgöra alla orättvisor på jorden?

G:> "Varför räknar ni med att himlen ska gottgöra det ni kallar "orättvisa"? Faller inte regnet från himlen?

N:> "Jo".

G:> "Och jag säger er detta: Regnet faller både på rättfärdiga och orättfärdiga."

 

Som sagt...jag rekommenderar er att läsa dessa böcker. Men jag säger inte åt er att göra det. Jag försöker inte "pracka på er" något, jag bara föreslår det. Så får ni göra som ni vill. =)

Det är det jag har att skriva om nu. Skriver nog snart igen.

Kram på er så länge!

 

 

 

 

 

 

 

 

19 Augusti 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
The greatest Decision of my life!

Jag mår lite bättre nu, huvudvärken från helvetet är över...för den här gången. Blir så trött varje gång...det bokstavligt talat suger musten ur mig, som om jag blivit överkörd av ett ångvält. Och sen "förväntas" jag bara studsa upp och vara käck och pigg och glad igen. Det fungerar inte så....det tar ett tag för mig att återhämta mig varje gång.

Det jag hoppas, och ber för, är att i takt med att jag mår bättre psykiskt och känslomässigt, så kommer huvudvärken också utebli mer och mer. Det är i alla fall vad läkarna kommit fram till.

I slutändan, när det gäller allting, handlar allt om beslut. Att förstå att man måste ta ett beslut, att bygga upp modet att göra det, och att faktiskt ta beslutet. Från tanken till själva handligen kan det ta tid, ibland kort tid, ibland lång tid...och ibland mycket lång tid. Beroende på vad det är och var i livet man är.

Under lång tid nu, i många år, har jag vetat att jag måste ta ett beslut. Men jag har varken vågat göra det, eller haft styrkan till det. Det har tagit tid...lång, lång tid...att bygga upp mig själv, både styrkan och modet, såpass mycket att jag faktiskt kan ta själva BESLUTET.

Men jag tror att jag är redo nu. Jag är faktiskt redo att ta det stora BESLUTET. Och ni är med mig i det, ni har varit det under hela tiden ni följt mig. Det tackar jag för. =)

BESLUTET är som följer:

"I am not what happened to me, I am what I choose to become."
 

Det är dags nu, dags att släppa "den gamla jag", den som har varit, den som inte orkade, som inte kunde, som inte ville....den som inte levde.

Och ge plats för "den nya jag", den som är och blir, den som nu börjar orka, som nu kan...och som lever.

Det som har hänt mig har hänt, och minnena finns alltid kvar, och dom läkta såren i själen som nu bara är ärr, som visar det som har varit.

Men jag kan inte vara det som varit, jag kan inte vara det som hänt...jag kan inte vara mitt förflutna.

Jag måste vara Nuet, och bli Framtiden. Vara det som är, och vara det som blir.

Släppa taget om baggaget och den oerhörda tyngd som varit på mig och i mig, i hela mitt liv. Jag måste!

Det är det stora BESLUTET, det som jag velat ta i så många år, men som jag inte varit redo för eller kapabel till.

Men nu är jag det, nu har jag det. Och det är stort...mycket stort! =)

BESLUTET ÄR HÄRMED TAGET! =)

 

 

 

 

 

 

12 Augusti 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 1 kommentar
Jobbigt nu....

Så mycket huvudvärk nu...så mycket smärta...så länge. Vet inte hur mycket mer jag orkar känna denna smärtan i huvudet. Inget hjälper, det går inte över....

"How long have I been in this storm?
So overwhelmed by the ocean's shapeless form.
Water's getting harder to tread,
with these waves crashing over my head.

I know you didn't bring me out here to drown.
So why am I ten feet under and upside down?
Barely surviving has become my purpose,
cause I'm so use to living underneath the surface."

 

 

 

 

 

10 Augusti 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Lite sämre igen....

Har kommit in i en sämre period nu....har haft mycket huvudvärk det senaste och har känt mig låg. Vet inte riktigt varför, det går väldigt mycket upp och ner för mig.

Jag tänker mycket, grubblar mycket...gör alltid det. Har otroligt svårt att "koppla bort" saker och ting...tankar och känslor. Allting finns i mitt huvud, hela tiden....tankarna snurrar, känslorna snurrar....mitt huvud är som ett jäkla ekorrhjul som aldrig stannar. Det är väldigt jobbigt....

Men även om jag har en sämre period just nu, så går det framåt...så mycket kan jag säga i alla fall. =)

Kommer lägga in en låt här...som jag gillar att göra ju. =) Låten heter "I Will Remember" av gruppen Toto och det är en av mina favoritlåtar. Den är så otroligt bra!

Skriver mer inom kort. Kram på er så länge!

 

 

 

 

 

 

5 Augusti 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida