Jag vill prata lite om tro nu...och om Gud.
Jag vet att många säkert tycker det är ett tråkigt och meningslöst, kanske till och med "töntigt", ämne...men det är vad jag vill prata om nu. Vill ni inte läsa, så behöver ni inte. Men jag vill dela med mig av vad jag tycker, hur jag ser det, vad jag tror på. För jag tycker det är ett viktigt ämne att beröra. Men detta är inte ett försöka att "påtvinga" någon något...jag bara berättar my point of view. Lite om detta har jag skrivit om tidigare, men vill prata om det mer.
Människan har idag, särskilt i Sverige, vänt sig bort ifrån Gud. Det tycker jag är så väldigt synd, och tragiskt. Men jag förstår också varför, även om jag kan tycka att det är trångsynt. Jag vet att anledningen till att så många människor har valt att vara ateister (och stolta över att vara det) är att just religionerna skapar mycket av det som är fel i vårt samhälle idag.
Religionerna skapar mycket av våldet och kriget i världen, de skapar rädslor hos människan och de förtrycker individer och skapar klyftor i samhällsklasserna. Religioner överlag är ett enda stort hyckleri, där det sägs en sak men görs en helt annan. Religioner tar ofta ifrån människan sin frihet, sin förmåga att tänka och handla med sin innersta natur, och skapar motstridighet och förvirring.
Men lösningen är inte att vända sig ifrån Gud....för Gud är inte religionerna. Och religionerna är inte Gud. Gud är något som är...religionerna är något som gör. Som vi skapat.
Vad är det som säger att man inte kan tro på Gud, utan att behöva tillhöra någon av religionerna? Klart man kan det!
Klart att man kan tro på Gud, på livet efter döden, på "det stora alltet", på Sanningen...utan att tillhöra eller utöva en religion...!
Jag tror på att Gud finns och att livet efter detta finns, absolut och definitivt! Och jag tillhör inte någon religion....alls. Jag tycker att religionen i sig är felaktig, för den bygger ofta på så felaktiga grunder och principer.
Religioners taktik, det vill säga kyrkan, använder sig för det mesta av skrämseltaktik för att kunna ha sina anhängare...för att kunna ha makten över folket. Man måste följa massor av regler, och man måste vara och bete sig på "rätt" sätt...annars blir Gud vred och straffar en och man kommer till helvetet. Bullshit...! Naturligtvis!
Det är på det sättet religionerna, och kyrkan, tagit och fått sån kontroll över människor, och så över världen. Och människor ger efter för det...dom låter sig bli kontrollerade på det sättet. Varför? För att många vill ha en slags parameter för hur man ska bete sig, och "göra rätt", för att man ska vara säker på att "gå den rätta vägen" i livet. Människan litar inte på sig egen förmåga att kunna fatta rätt beslut om vad man ska göra i livet och vem man vill vara...så dom måste ha någon som "skrämmer dom" till att bete sig på rätt sätt. Det är faktiskt så. Och det är skrämmande. Många är också rädda för att fatta egna beslut, och vill att det ska finnas "någon" som talar om för dom hur och vad dom ska göra, för att dom ska göra "på rätt sätt". Det är också skrämmande. Men sant.
Men är det då en bra lösning att "skylla" allt på Gud, att allt är "hans/hennes/den/dets fel. Att se det som att det är Gud som har ställt till det så i världen, så då måste det vara Guds fel att världen ser ut som den gör...om Gud nu finns? Eller att vända sig helt bort ifrån Gud och säga att "Gud kan inte finnas för då skulle inte världen se ut som den gör idag".
Är det inte MÄNNISKAN som har sett till att världen ser ut som den gör idag? Är det inte MÄNNISKAN som startar krig, begår våldshandlingar och förtryck mot andra, och av ren egoism roffar åt sig "sitt" så att andra inte får nåt, smusslar med pengar, struntar i om andra far illa bara man själv har det bra, trampar på andra för att själv komma uppåt, o.s.v, .o.s.v, o.s.v.......
Det är MÄNNISKAN som gör detta! Inte Gud!
Gud har skapat oss, i Big Bang, genom evolutionen, hur man nu vill se det, och Guds största gåva till oss var den fria viljan. Den fria viljan att skapa och att vara. Skapa det vi vill göra, det vi vill tänka, den vi vill vara, hur vi vill vara. Skapa oss själva i livet. Vi är alla fria att skapa och att vara den vi vill vara. Det är vad Gud har gett oss. Därför lägger han sig inte i våra val, för vi är fria att göra vilka val vi vill. Det är upp till oss vad vi gör med den fria viljan.
Och överlag har vi som ras, det vill säga mänskligheten, inte lyckats särskilt bra. Och det är därför världen ser ut som den gör idag. För dom valen VI MÄNNISKOR har valt, det VI har valt att göra med VÅR fria vilja.
Vi väljer alla vårt eget beteende och vårt eget handlande...och därför väljer vi också ganska självklart konsekvenserna av det. Det inser man om man är någorlunda intelligent iallafall.
Hur världen ser ut idag, med krig, våld, förtryck, fattigdom, samhällsklyftor, egoism och annat, är helt enkelt konsekvenserna. Konsekvenserna av vårt eget handlande, agerande och tänkande. Det är VÅRT fel! Det är VI människor som har fuckat up världen!
Då är det väl SJÄLVKLART vi människor som ska fixa till det VI har fuckat upp! Det är inte Guds ansvar att "gå in och fixa och städa upp allt" vi människor ställt till med. Vad är vi...småbarn?! Småbarn som ställer till det, och som kräver att ens föräldrar (Gud) ska fixa det man ställt till med, utan att det blir några konsekvenser?
Vi kallar oss för en "högt utvecklad, avancerad ras" (mänskligheten)....men beter oss på ett väldigt primitivt och omoget sätt egentligen.
Alla har ansvar för sitt eget beteende, sitt eget agerande, och vad man bidrar med till världen och till mänskligheten. Se till att det blir något som gagnar världen.
För vi är inte åtskilda från varandra. Vi är alla en. Det är först när vi inser det som vi kan komma nånstans med vad det är vi "säger att vi vill göra"...att göra världen till en bättre plats, att alla ska få det bra, och att få mänskligheten framåt.
Gud är kärlek...vi är kärlek...allt är kärlek. Kärlek är det enda som betyder något.
Vi är alla själar, och vi har som själar valt att komma hit, för att kunna skapa, uppleva och vara. Vi är alla indiviuella själar, men ändå en och samma. Vi är alla individuella människor, men ändå en och samma. Därför är det så att det som gagnar någon annan också gagnar dig. Det man ger till någon annan ger man därför till sig själv. Det man gör för någon annan gör man också för sig själv. För vi är alla en. Och vi är också alla en med Gud. Vi är Gud och Gud är oss. Det är den gudomliga Sanningen.
Det Gud gör är att vägleda oss, inspirera oss, och älska oss. Gud "bestämmer" inte över oss. Vi bestämmer över oss själva...alltid.
Vi måste våga bli mer öppensinnade, våga tänka "outside the box", våga tro på något mer, något större. Vad har man att förlora på det? Seriöst...vad har man att förlora på det? Inget egentligen. Bara om man är rädd för "vad andra ska tro om en". Många är rädda för att våga prata om att man tror på Gud, av rädslan för att andra ska tycka att man är "ko-ko" i huvudet. Många är också rädda för att faktiskt börja tro på Gud av den anledningen....vad andra ska säga om det.
Många ser det också som så att man inte kan tro på Gud och livet efter detta för att det verkar vara "för bra för att vara sant", och att man därför inte kan tro på det för att man riskerar att bli "besviken" om det visar sig att det inte är sant. Detta är...ni får ursäkta mig, ni kanske tar illa upp men...något av det dummaste jag hört! För det första...om det nu inte finns nåt alls efter döden, så kan man ju knappast "bli besviken" eftersom man inte existerar på något sätt och kan bli besviken. För det andra...varför denna motvilja och rädsla för att tro på saker som "verkar vara för bra för att vara sant"? Än en gång...vad kan man förlora på det? Egentligen?
Våga börja tro. Inget farligt kan komma av det. Man behöver inte "välja ut" en religion och börja tillhöra den för att tro på Gud. Man kan tro på Gud utan att tillhöra en religion. Så är faktiskt fallet. Jag gör det. Ingen kan komma och säga till mig att jag måste tillhöra en viss religion för att få tro på Gud. Vem ska säga det till mig? Min granne? Du? Ingen kan göra det...för man väljer själv vad man vill göra och vem man vill vara. Bara du kan själv bestämma det om dig själv. Ingen annan.
Jag vill rekommendera några böcker av en man som heter Neale Donald Walsch, som har skrivit en serie böcker i tre delar som heter "Samtal med Gud". Det är underbara böcker med fantastiska budskap och kunskap. Dom tar upp bland mycket annat det som jag just har skrivit om här. Man behöver inte vara troende för att läsa dom. Bara ha ett öppet sinne, och ett öppet hjärta. Och en vilja att "vilja veta".
Detta är ett utdrag ur boken "Samtal med Gud"(Bok 1) av Neale Donald Walsch. Han är en helt vanlig person som en dag plötsligt finner sig ha ett samtal med Gud. Ett riktigt samtal där han ställer frågor till Gud, och får svar tillbaka av Gud.
Väldigt fascinerande och intressant bok...även om man inte tror på Gud kan man läsa den, för det är väldigt bra budskap, vare sig man tror på att det verkligen är Gud som svarar eller inte.
Jag personligen tror på att det är Gud som svarar ,och jag älskar dom här böckerna. Jag äger dom och har läst dom många gånger om. Just detta utdraget är från ungefär i början av den första boken.
Det är Neale som ställer frågorna (N) och Gud som svarar (G).
N: >(Neale) "Jag har letat efter vägen till Gud i hela mitt liv."
G: > (Gud) "Jag vet att du har det."
N: > "Nu har jag hittat den och jag kan inte tro det. Det känns som om jag sitter här och skriver detta till mig själv."
G: > "Det gör du."
N: > "Det känns inte som jag hade tänkt mig att det skulle göra att ha ett samtal med Gud."
G: > "Hade du väntat dig pukor och trumpeter? Jag ska se vad jag kan åstadkomma."
N: > "Du vet att det finns de som kommer att kalla hela den här boken för en hädelse. Särskilt om du spelar lustigkurre."
G: > "Låt mig förklara en sak för dig. Du tror att Gud bara visar sig på ett sätt. Det är mycket farligt att tro det. Det hindrar dig från att se Gud överallt. Om du tror att Gud bara ser ut på ett sätt eller låter på ett sätt eller bara är på ett sätt kommer du att se förbi mig natt och dag. Du kommer att ägna hela ditt liv åt att leta efter Gud och inte hitta henne. Och det för att du letar efter honom.
Jag säger så för att exemplifiera. Det har sagts att om man inte ser Gud i både högt och lågt så missar man hälften. Det är en stor sanning. Gud finns i sorgen och i skrattet, i det bittra och i det söta. Det finns ett gudomligt syfte bakom allt - och därför en gudomlig närvaro i allting."
N: > "Jag började en gång skriva en bok som skulle heta Gud är en salamismörgås."
G: > "Det skulle blivit en mycket bra bok. Det var jag som gav dig inspirationen. Varför skrev du inte färdigt den?"
N: > "Det kändes som en hädelse. Eller i varje fall oerhört vanvördigt."
G: > "Du menar underbart vanvördigt. Vad är det som fått dig att tro att Gud bara är vördsam? Gud är upp och ner. Det varma och det kalla. Det högra och det vänstra. Det vördsamma och det vanvördiga! Tror du att Gud inte kan skratta? Inbillar du dig att Gud inte uppskattar ett gott skämt? Vet du att Gud saknar humor?
Jag kan berätta för dig att Gud uppfann humorn. Måste du tala lågmält när du pratar med mig? Går slang och oborstat språk över min horisont? Jag kan berätta för dig att du kan prata med mig som du pratar med din bästa vän. Tror du att det finns ett ord som jag inte har hört? En syn jag inte har sett? Ett ljud jag inte känner till? Tror du att jag tycker illa om vissa av dessa samtidigt som jag älskar de andra?
Jag kan berätta för dig att jag inte tycker illa om någonting. Inget väcker min avsky. Allt är liv och liv är gåvan; den obeskrivliga skratten; Det allra heligaste. Jag är liv, för jag är det som livet är. Varje del av det har ett gudomligt syfte. Ingenting existerar - ingenting - utan en anledning som förståtts och godtagits av Gud."
Jag vill även flika in här ett utdrag ur Samtal med Gud - Bok 3, som jag tycker är väldigt intressant och relevant, och berör det jag tog upp tidigare i inlägget.
G:> (Gud) "Du blir aldrig nedvärderad, om du inte tror att du blir det. Du blir aldrig bedömd eller värderad av Gud."
N:> (Neale) En massa människor har svårt att förstå tanken på en Gud som säger "Det finns inget rätt eller fel", och som påstår att vi aldrig kommer bli dömda.
G:> "Bestäm dig. Först säger du att jag dömer och och värderar det ni gör, sedan säger du att ni blir upprörda om jag inte gör det.
N:> "Jag vet. Jag vet. Alltihop är så förvirrande. Vi är alla väldigt....komplicerade. Vi vill inte bli bedömda av dig, samtidigt som vi vill det. Vi vill inte ha dina straff, men vi känner oss vilsna utan dem. Och när du säger jag kommer aldrig straffa er, kan vi inte tro det - och vissa av oss blir nästan vansinniga av att höra det. För om inte du kommer att döma och straffa oss, vad ska då få oss att vandra den smala vägen? Och om det inte finns någon "rättvisa i himlen", vem ska då gottgöra alla orättvisor på jorden?
G:> "Varför räknar ni med att himlen ska gottgöra det ni kallar "orättvisa"? Faller inte regnet från himlen?
N:> "Jo".
G:> "Och jag säger er detta: Regnet faller både på rättfärdiga och orättfärdiga."
Som sagt...jag rekommenderar er att läsa dessa böcker. Men jag säger inte åt er att göra det. Jag försöker inte "pracka på er" något, jag bara föreslår det. Så får ni göra som ni vill. =)
Det är det jag har att skriva om nu. Skriver nog snart igen.
Kram på er så länge!