Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
10
12
14
17
18
19
20
21
23
24
25
26
28
29
30
31
<<
Augusti (2017)
>>


när frustrationen gör en sittande.

Frustrerande. Denna vecka är nummer tre i förkylningen. Men eftersom doktorn inte såg någon antydan till halsfluss förra lördagen ombads jag vänta. Men hesheten sitter som biten och jag fick ge med mig och inte åka på den vecka barnen och jag har som semetervecka varje år.

Helgen gav vi oss dock en liten tur till min Bror och hans sambo. Vi hade en natt i fredriksberg med lite äventyr innan vi tillbringade natten i karlstad. Jag åkte hem på söndagen och lämnade grabbarna kvar. Så de kunde ha praktik och sedan ta tåget hem.

Måndagen så sov jag nästan hela dagen och sedan jagade jag både huvudvärk och kurerade mig mot förkylningen. Jag hade verkligen sett fram emot att börja göra något denna vecka.
Men känner mig lite slagen då det lilla uppdrag jag var ut på idag tor luften ur mig.

Kämpar med att det bara är en förkylning då jag varken haft hosta eller snuva egentligen utan bara ont i halsen och heshet. Men feberkänslan och lätta kvalmningar håller mig fast i soffan.
Att slåss mot livets berg och dalbana är jag van med. Men det finns stunder som jag känner att det faktiskt är övermäktigt. Kämpar med att fastna i negativa tankar.
För det finns så mycket fantastiskt i mitt liv.

Mycket som jag gör i och runt barnen. Saker som får mig att må bra dåliga dagar om än bara för just där och då.
Att skriva om alla dåliga tankar och djupa dalar. Ger visserligen mig en ventil utåt. Men det är inte den jag känner att jag är innerst inne. Inte heller vill jag att mina läsare vänner och familj behöver hela tiden tänka. Vad nu.

För jag håller strikt fast vid de positiva och försöker ge det plats i mitt liv.
Mycket för att jag inte ska gräva ner mig. Utan för att jag ska kunna fylla på mina batterier med energi så jag kan vara den jag faktiskt är.
En mamma en kvinna som har fått skin på näsan. Som gör det jag vill göra.
Men visst är det lätt att fastna. Både här och där.

Många gånger vill jag göra något. Är rastlös i den mån att jag istället blir sittande
görandes ingenting och blädrandes i tvkanaler och på internet.
Det ger mig inte det jag vill och inte heller vad jag behöver.
Fullt medveten om det. Jag har bara inte förmågan att sparka mig upp och ut.

Många gånger kommer paniken och självkänslan sjunker ner till noll.
För öppnar jag dörren. Det finns ju så mycket att upptäcka och uppleva där ute.
Men jag gömmer mig när paniken finns där. Rädd för att ångesten ska blomma ut där ute.
Mycket för att jag känner att jag skäms över att jag inte kan vara trygg ute bland människor i grupp. Inte så att jag känner panik för att något specifikt ska hända utan som en fobi när man är rädd för sin egen rädsla.

Många gånger kan jag lyckas övervinna den. Men många gånger behöver jag hjälp av någon bara som är där. Jag har gjort så många resor och äventyr i mitt liv att det borde vara lätt.
Men jag jobbar konstant med att hantera de bitar av mig som håller mig fången.
Jag har visserligen god kontroll på mina funktionsnedsättningar och hur de påverkar mig.
Men vissa dagar äter de upp mig och andra dagar är det jag som är vinnaren. Önskar dock att jag inte behövde vara uppäten av det så ofta som jag är.
Men även medecin och läkarvetenskapen är inte så komplett att den kan göra mig till svensson alla dagar på året.

       
8 Augusti 2017  | Mitt liv | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Mirandel Öjerteg                                             Skaffa en gratis hemsida