|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2017) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
| (2) |
|
| (7) |
|
| (12) |
|
| (8) |
|
| (8) |
|
| (5) |
|
| (10) |
|
| (12) |
|
| (12) |
|
| (10) |
|
| (1) |
|
| (6) |
|
| (3) |
|
| (8) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (3) |
|
| (8) |
|
| (7) |
|
| (12) |
|
| (9) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (8) |
|
| (12) |
|
| (6) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (13) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
| (5) |
|
| (6) |
|
| (1) |
|
| (6) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (10) |
|
| (10) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (7) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (10) |
|
| (12) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
|
|
| (32) |
|
| (158) |
|
| (67) |
|
| (22) |
|
| (11) |
|
| (7) |
|
| (186) |
|
| (5) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 488 |
| Kommentarer: 6 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
parasportsgalan nominering
Sitter stilla i ljudet av musiken från tv. So this is christmas, med Josh Groban. slingan i granen gnistrar och stjärnorna i fönstret lyser upp och värmer.
Barnen har varit hemma och vänt. De har åkt till backen och hjälper till med upphägning av liften. Ett säkert tecken på att de faktist inte är barn längre utan unga vuxna.
Jag har många orsaker till att vara stolt över dem. Både i deras personligheter och allt de gör. Den envishet och vilja att bli lite bättre för varje gång de gör något.
I år har vi hunnit med mycket. Det har varit många strängar i på årets lyra och vi har nog hunnit med de flesta även om man inte alltid hunnit återhämta sig mellan gångerna.
Det har varit ups and downs men mest ups.
Jag känner sådan tacksamhet över det mina barn får möjlighet att uppleva i sina liv. Det är många som hjälper till på ett eller annat vis och gör det möjligt.
När nu tredje ljuset är tänt, och det verkligen känns att nu är det advent.
Hemma i ett enkelt kuvert ligger en julklapp som ingen av oss kunnat ana.
En inbjudan till Parasportsgalan 2018. Helt fantastiskt att få möjligheten att åka ner och träffa de otroligt duktiga parasportarna som kämpar och representerar både sverige och sina klubbar. Förebilder för både stora och små ute i landet och ute i världen.
En gala med mingel. Ni vet sånt vi svenssons får se på tv:n Brevet är adresserat till Johnatan.
Min Johnatan och Jespers storebror. Skyndar mig till datorn för att tacka Ja till inbjudan. För kommer man hem den 17 dec på kvällen och öppnar posten. Samtidigt som OSA enligt inbjudan går ut den 17 dec så svarar man ja. så får man fundera sedan.
Måndag fm jag kollar naturligtvis in på Parasportens hemsida. Där ligger de. Nomineringarna.
Bläddrar igenom årets kvinnliga, manliga årets förebild osv.
Där fastnar jag två duktiga längdskidåkare från special olympics och Johnatan öjerteg är nominerade till årets prestation. Jag tappar än en gång hakan och känner hur tårarna kommer i ögonvrån. Hur var och vem. Hur gick det till. När allt slutar snurra även om frågorna är kvar.
Är jag inget än tacksam stolt och otroligt glad för att han fått äran att nomineras och blivit en av tre som är kvar. Det betyder att vi får åka ner och träffa de andra nominerade umgås och prata. Njuta och lära oss av varandra. Det blir hur som helst en upplevelse utöver det vanliga.
Något vi lär prata om länge som kommer vara ett minne för livet och berätta för barn och barnbarn om.
tacksam för den fina julklappen, någon skrev en nominering och sedan har den gått ända fram till tre kvar. Vem som än drar det längsta strået så är alla värdiga vinnare och har gjort prestationer de kan vara stolta över. De har representerat sina sporter och sitt land på ett utomordentligt sätt.
Så tack snälla tomten. Bättre julklapp och avslut på 2017 kan man inte få.
|
|
18 December 2017
| Länk
| nya foton
| 0 kommentar
|
 |
|
|
bilder ur augusti
Ja augusti månad har bjudit på många godsaker inte minst denna fina goda tårta som jag klämde ihop till en fest. Blev visst fler än en tårta den helgen och massor av trevligt sällskap.
Vädret har varit överraskande och följt min rytm så jag måste säga att när jag önskat lagom väder har det varit det. Vilket är så skönt när man njuter av naturens förändringar den här årstiden tillsammans med tvåbenta och fyrbenta vänner.
Funderar om något varit illa. Hm ja men så är det ibland det sköna är att saker har en förmåga att lösa sig till det bästa i slutet.
Nåja nära vänner ger en mer än vad man tror ibland och det är skönt att kunna ge och ta av både goda och onda ting tillsammans med dem. För utan skulle man inte växa och bli starkare.
Barnen och jag har tillbringat flera underbara dagar tillsammans både här och där under denna månad. Ibland har vi bara varit hemma och myst under filtarna i soffan. Ibland ute i stallet där vi jobbat med att köra in falcon.
Äntligen är han inkörd och nu jobbar vi på erfarenheten och farten. Men den kommer nog. Nu kommer september och vi kommer ännu längre in i hösten. Vi tjuvstartade med fotboll bistick bio "Modig" Goda skratt och tårar blev det där.
Efter for vi ut till pållarna och grabbarna fick köra hästarna. Underbara markus visade framfötterna och talade visst om tydligt att äldst går först. Falcon fattade inget.
Där efter fick de ett välförtjänt bad och sova inne med fleece täcke på allt för att de skulle vara fina för söndagens upptåg.
Göra massor av barn stolta och glada då de får rida sötnosarna. Vad jag inte visste var att jag och barnen skulle få äran att få med i tåget före alla vackra vagnar och direkt efter musik orkestern. Gissa om det pirrade i magen.
Ja och hur cool är inte sötisen då traskar på med pigga steg och undrar varför de inte kan gå fortare. Vi som skulle vara broms kloss. Glöm det. Han njöt av uppmärksamheten och barnen fick göra något de inte gjort förut. Vem vet när vi får chansen igen.
Så nu ska vi se vad september ger. Men nu lägger jag mig nöjd och summerar helgens upptåg.
|
|
2 September 2012
| Länk
| nya foton
| 0 kommentar
|
|
|
|
Dags att leta fram en kamera
Ja som ni ser så är det länge sedan jag la upp några fotografier här.. Ska försöka ta hem digitalkameran och fixa lite på lägenheten.. Sedan tar jag nog lite på sommarens blomodlingar.. Tyvärr har det inte varit så varmt och nu är det ju mest regn i luften så blommorna tar lite extra tid på sig att vaxa och bli ståtliga..
Jag har åsta kommit lite brev denna vecka och snyggat till hemma.. försöker läka min häl och hitta på något kul till midsommar helgen.. Några förslag..
Nåja dags att knata hem till sängen och ta med mig lille man. Hoppas han sover länge imorgon..
Kram på er
|
|
11 Juni 2009
| Länk
| nya foton
| 0 kommentar
|
|
|
|
mirandel!!
Ja äntligen har jag mig där jag ska vara...
Jag är en härlig kvinna som känner sig själv vet vad hon vill... Brukar få det mesta som jag önskar fast med lite jobb förstås... Just nu har jag så mycket jag vill berätta men orden blir hela tiden annorlunda precis som om det inte är klart än...
Jag längtar efter mig själv att få stanna upp och andas...Se sin kvinnlighet och få känna den fullt ut igen... ända ut i fingerspetsarna känner jag allt.. glädje harmoni skönhet kärlek upphetsning över den förändring jag genom gått...
Stilla skulle jag kliva ned i myren och simma ut till den lilla skogsön där man kan ligga och sola alldeles naken utan att någon ser en... Där skulle jag stanna tills solens sista viskande strålar smeker min nakna hud.
Lagom till jag huttrande måste kliva upp sveps jag med i en dimma som omnfamnar mig smekande kyssandes lätt.... dansande över vattnet tills jag kliver i land på sanden... smyger mig sakta upp till högen med torra varma kläder...
Tar på mig dem och vandrar hem i månskenet... Men på vägen möts jag av ett underligt trampande... det kommer någon sakta mot mig.. Jag känner spänningen stiga undrar vem det kan vara....
Frust frust... kloppeti klopp. En häst i stilla trav korsar min väg..
Inte ensam inte alls.. På hans bara rygg sitter det en man....
Han vänder sig mot mig och ler... Förstår vad jag varit... Det känns nästan kusligt att han vet...
Men samtidigt fyller det mig med varma känslor och fantasier jag inte kunnat ana..
Jag vet ju vem han är. Har sett honom förut... Väl dåld när jag sett honom simma i myren...
Jag har inte vågat mig fram för jag vill alltid vara ensam. Ensam med min längtan...med mina kvinnliga behag...
Han rider vidare bortåt.. mot skogen där ifrån han kom...
Kanske kanske ska jag fråga en dag.. Fä honom att följa med ut och se den nymf som på ön bor!
|
|
27 Januari 2008
| Länk
| nya foton
| 0 kommentar
|
|
|
|
ha äntligen
Nu kan ni koka på några foton det kommer nog flera så småningom. På mej nja kanske inte jag står trots allt bakom kameran men jag ska se om jag hittar några gamla avdankade.
Kram på er.
|
|
20 Februari 2007
| Länk
| nya foton
| 0 kommentar
|
|
|
