Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
6
8
9
10
11
12
13
14
16
19
20
21
22
23
24
25
28
30
31
<<
Oktober (2017)
>>


våren2020 och corona gnäll

Ja jag vet inte vad jag ska säga om skidsäsongen 2020 den blev verkligen inte som alla andra. Stängt pga corona virus. Ja i princip allt är stängt. Borde inte ha så mycket åverkan på mitt liv men visst kommer jag sakna att åka på tävlingarna. Det är ju den sociala bit jag har i mitt liv.

Första heldagen med ponnytävlingar slutade med en fin fjärdeplats då det blev ett snöplig galopp på slutet. Men vi var ändå trötta och nöjda. Laddade om en hel vecka med motivation om nya tävlingar på Gävle helgen efter. Nya besked på fredagen och vi skulle ändå komma iväg. Så lördagen packade vi travskolans saker som skulle med till de anmälda ponnysarna. Förberedde ute för tidig morgon så stallet skulle bli så klart som möjligt innan vi åkte. Lagom till barnen gick ut med sista vatten vändan kommer beslutet om att alla ponnytravtävlingar blir inställda. Antiklimax, ja det var väl väntat med rådande situation, men all glädje försvann ganska snabbt då det inte blir mycket kvar som gör att man orkar de tunga dagarna. Dagar då kroppen bara säger gå och häng dig oavsett vad som händer.

Nåja Storhästtravet fortsätter än. så det blir att följa det via tv och datorn istället. Men provlopp och bygdetravet inställt också. Känner att min värld bara krymper och krymper. Barnen är hemma. Den ena sitter med skolarbete då de fått schema och han gör det himla bra. Typ bara engelskan han vill ha hjälp med. Den andra fick som tur är praktik annars skulle nog hela min värld varit i bitar nu. Han behöver betydligt mer stöd än jag kan ge om han ska ha hemma studier. Fungerar liksom inte i längden.
1 April 2020  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
2019-2020

När man väl skriver å noggen och datorn bestämmer sig för att radera allt. Vi avslutade året med totalt tre fina första platser. Två tog han med sin älskade favorit ponny Bambu på travskolan. EN med Travskolans Batens CH som fyllde 18 år och avslutade sin tävlingskarriär förra året.
Under helgerna har vi ju naturligtvis varit i stallet och härjart runt. För utan hästdoft kan man inte vara länge.
Tur är det när vintern lyst med sin frånvaro och måendet har varit allt annat än bra.

Innan jul han vi med två skidläger i vemdalen och klövsjö, så lite snö har vi sett. Ska iväg till Duved och tävla om någon vecka så nu hänger vi i Bjursås och tränar då det är närmsta stället med snötillgång. I vår backe ligger det bara några ledsna högar och väntar på mera.

Jesper har startat i sina första tävlingar och målet var topp trettio det klarade han under söndagens två tävlingar och lördagen var han inte många platser ifrån heller. Så himla mycket som hänt med hans åkning. Ska bli kul att följa hans säsong.
16 Januari 2020  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Året som gott!

Insåg inte att tiden går så fort. Allt som hänt i år får långt ifrån plats.
Många gånger ett svängit år med ljusglimtar som hänger sig kvar.
Johnatan har tagit två fina segrar på Rommes dubbelhelg. En med Batens ch på bild. samt med Bambu. De gjorde det på ett väldigt fint sätt. Bara förra helgen så körde han bambu till en fin fjärdeplats åter igen på romme.

Skidträningen är igång och vi har lite läger att se fram emot i december månad. Sedan börjar nya året med att ladda för special olympics invitational games. Uttagnings tävlingarna till special olympics 2021 som går av stapeln i åre/östersund.

Dagen till ära vräker snön ner och jag känner verkligen för att plocka upp mina julsaker men det får jag försöka vänta med någon vecka till.
8 November 2019  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
v34

Då så bokat tvätt för vinterns kläder. Kan inte förstå hur unken lukten blir efter förvaringen. Spelar liksom ingen roll om de är tvättade eller ej. Behöver fylla på grabbens förråd av underställ och några strumpor men inte så farligt som jag trodde.

Lite tur iallafall. Sista dagarna hr inte bjudit på så mycket att önska. Var utan näteet någon dag. Tidiga kvällar. Hm vilken människa lägger sig sju på en fredag liksom. Jo jag. Har verkligen kännt mig utmattad sista tiden och de sista tre dagarne har jag liksom mest sovit och vilat. Kroppen har mer eller mindre protesterat hej vilt när jag inte vilar. Jag vet att det är för en stund men det känns ändå på.

Jag vill till och med lägga hästarna på hyllan. det var nog det första tecknet. Ett ganske allvarligt då det är dem som faktiskt också får mig på benen. Jag längtar dock verkligen till vintern och skidåkningen.

Har tagit tag i och ringt falun så får vi se om det kommer ett återbud jag får åka på. Annars är det bara att vänta in ordinare kallelse som kommer typ november december. Känns inte lockande att genomgå något så sen då skidsäsongen ligger så nära till hands. Men men vad gör man.

Kärleken är väl lika torr som vanligt. Det dammar i hörnen iallfall så tort är det. Inte en droppe eller träd så långt ögat når.

Imorgon börjar grabb nr 2 i skolan så nu är hösten och vardagen igång. Ska bli skönt då jag i första hand ska använda dagarna till återhämtning så att jag verkligen kan finnas där kvällar och helger när de är hemma och behöver en mest.
26 Augusti 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Sommaren uppdatering

Åh äntligen börjar det närma sig skoldags för grabbarna igen. Trots en fullbokad sommar så känns de två sista veckorna som en evighet.
Sommaren har verkligen varit bra både väder mässigt och i mitt mående.
Varit ute nästan varje dag. Haft aktiviteter med JOhnatan mest då det är stall säsong delux.

Dop blir det i setember men eftersom det också krockar med finalen i ponnykampen så blir det en tur till årgäng istället. Ska bli kul att köra järnet en sista gång.
Sedan eller egentligen redan har skidförberedelserna dragit igång. Men det blir mer ju närmare snön vi kommer.

Men jag längtar redan och hoppas på en lång säsong i år med.
Försöker avsluta travsäsongen så snart jag kan då jag verkligen känner att min ork tryter fortare och fortare nu för tiden. Svårt att få grabben att förstå. Menar verkligen inget illa men ibland vore det skönt att få vara två om travet så man kunde turas om lite grann och stötta honom där. Inte bara jag som får slita långa dagar på både banan och i stallet.
Jo johnatan gör ett jätte jobb han med. Han har verkligen växt och behöver växa ännu mera. Så utmaningarna måste komma i lagom tempo och vara lagom svåra. framför allt upprepande.
Försöker verkligen hänga kvar. Men det är så fruktansvärt tungt just nu. Vet bara att jag ibland känner att jag inte har något val.

21 Augusti 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
värmen

Denna helgen har verkligen bjudit på toppen väder. Men jag har börjat att gömma mig mer och mer. Har visserligen varit med till stallet och fixat men mer än så har jag nästan inte orkat. Mycket pga värmen. Jag känner att den börjar ta på mig.
Blir rätt lätt yr och är definetivt inte ens hungrig.

Veckan som kommer. Jo dansbandsveckan. låter verkligen lockande men har ändå frågetecken då jag inte gillar temperaturen som utlovas så det tåls att sova ordentligt på saken. För mat idag har det inte blivit inte igår heller. lite smörgås och fil bara.
Inget som jag rekomenderar men är man inte hungrig så är man inte. Glad att jag lyckades peta ner något.

Var och hälsade på en vännina. det var roligt hon bor så mysigt och lungt. Glad att hon finns i min vänskapskrets för jag blir alltid på bra humör.

Nattens utmaning blir att sova för 28 grader inomhus e liksom lite överkurs på värmeskalan.
15 Juli 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Dans

Har varit ute två kvällar i rad. Det ni, händer inte allt för ofta. Men kan säga det äntligen vad jag har saknat dansen. Den gör så mycket för kropp och själ. Kunde jag skulle jag dansa betydligt oftare för det är medecin i sig.

Vädret har varit fantastiskt så det var lagomt svettigt att snurra runt. som tur är gäller det alla. Hm hade nog iallfall varit varm men det blir liksom lite extra när temperaturen liger plus 20 grader.

Själen har verkligen mått bra av det. Även om kroppen visade några små protester. Dock så har jag lärt mig att handen gillar dansen minst. Så jag får nog tänka mig för.

Tanken är att jag ska upp på dansbandsveckan på måndag. Behöver inte köra men samtidigt så är jag inte riktigt sugen på det just nu. Räcker med små banorna för det är lagomt med folk.

Men som Askungen sa vad är väl en bal på slottet...
13 Juli 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
.,.,

Denna helg har det varit tältning och ponnytrav.
Det har varit både bra och dåliga stunder naturligtvis. Men summan av kardemumma. Sovmorgon till kl halv ett en kropp som värker snurrar och ett huvud som absolut inte vill sammarbeta.

Bara att försöka hitta tillbaka på rättspår.
Vi kom hem med en diskning en tredje plats och en fjärde plats så vi får verkligen vara nöjda. Bästa utvecklingen av johnatans körning det är roligt att se.
9 Juli 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Midsommar!

Idag är det Midsommarafton. Tror de flesta är iväg på någon form av firande.
Jag sitter hemma med två liter jordgubbar. Önskar jag orkade fira och vara glad idag.
Men med regnet som kom igår så sjönk jag ganska snabbt ner i en djupare depp.
Inte så jag krälar på botten men tillräckligt för att jag ska fatta att om jag inte är vaksam så kan jag väl sluta där nere.

För viljan och orken är inte på topp igår kändes kroppen som tusen nålar.
Oftast när jag har sådana dagar brukar jag orka sno runt dem till något bättre.
Avsluta eller göra något som faktiskt får en att le lite under tårarna som rinner både inombords och utombords ibland.

Nåja slut på gnället för hur som haver så kommer jag inte att trolla idag utan gillar läget över att vara hemma. Är det de bästa nej kanske inte. Men jag orkar inte bjuda in mig själv till någon och liksom vara tredje hjulett.(känna som det)

Till er andra som har samma känsla idag önskar jag er en varm och skön kram. Ett leende från en främling eller bara den där känslan när någon ser en i en stund som denna.

Till er andra som ler och har modet uppe. Glad midsommar
22 Juni 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Andningspaus

Nu har det varit lungt ett par dagar. Precis som det ska vara mellan olika skov. Idag har jag haft ledigt eller ja det har jag varje dag. Barnen har varit med sin pappa då de bygger rum i huset dit de ska flytta. De har även hållit på i epan som jesper har.

Jag har kunnat slappna av och haft ro i kroppen. Fick för mig att putsa av fönstrena dock efter allt pollen. Kommer väl visserligen mer men förhoppningsvis inte samma mängd.

Det är snart tio år sedan jag lämnade min ex man. Jag har inte ångrat beslutet en dag. Detta trots att det varit många berg och dalbanor på vägen fram tills idag. För att jag vet mer om mig själv och mina barn. Att lära sig hantera är en vinst varje gång man krliver upp på morgonen.

Känner mig redo att lämna boet än en gång. Känner vindar som vänder. Planerna de närmsta året är fortfarande att vara hemma med barnen för att kunna ge dem det bästa av mig själv. Funderar på om jag kommer kunna arbeta i framtiden. Men när den tanken kommer brukar jag ganska omgående landa i ett stilla men bestämt nej. Inte inom en realistisk tid iallafall. Så jag får vara hemmafru(singel) om det skulle passa någon som dyker upp i min radar.

Sommaren vet jag inte riktigt vad den har att erbjuda än. Men vet att jag har en dröm om att än en gång få träffa den som rörde om lite i mina sinnen. Känns visserligen långt borta men det kanske är närmare än jag tror. Tills vidare får jag njuta av det tillvaron ger mig och mina barn. För upptåg med dem är de inte ont om. Tur att man hinner vila mellan varven så batterierna är laddade inför varje upptåg de hittar på.

Hoppas dock att sommaren bjuder på dans och sol. Kanske ett och annat bad med. Till nästa år ska jag nog hitta på något speciellt att fira 10år med. Vad vet jag inte så tips mottages tacksamt.
6 Juni 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Djupet efter myrorna

Just nu är kroppen trött. Trött på sig själv tror jag efter månader av konstant rastlöshet kommer äntligen kraschen. Eller ja äntligen kanske låter konstigt. Men det är faktiskt jobbigt med konstant myror i bralllan framför allt när surret inte sinar när man stänger av tv. För tyst vill man ha det ibland. Just nu tar kroppen igen sig. Det är tungt att vara i svackan och veta att den kanske inte är grund utan djupare än vad man först tror. Att bara sitta här halvägs över stupet och dingla med fötterna är en konstig lättnad.

För även om kroppen och sinnet just nu är tungt så går tankarna på halvfart och jag hinner faktiskt med. Det är nog därför den är skön för stunden. Vill jag ha det så här jämnt. Nej inte direkt. Vill må lite mer som innan men inte med torktumlar huvudet eller autobahn i full gång 24 timmar om dygnet. Det tar lika mycket på krafterna som den del av mig som inne bär ett dopp ner i depressions träsket.

På verkar detta familjen. Klart det gör. Barnen är medvetna på ett annat vis idag än för ett par år sedan. Jag hoppas bara att de lärt sig att de inte har något med saken att göra. Tur att de har sina egna saker att göra nu för tiden för de håller sig sysselsatta,
Så en timmes vila är inte lika svårt att få till. Det brukar hjälpa.

Lika dant få hjälp med att komma utanför väggarna att handla. skulle vara mycket svårare utan barnen kan jag säga. Framför allt dagar när ångesten lägger sig som ett lock ovanpå sinnet. Jag har utmanat den några gånger denna vecka. Ja det är ett måste om man ska hålla sig flytande. Någonstans ska jag lyckas leva mitt liv och inte låta min psykiska utmaningar leva det åt mig.

Det kräver tid planering. Allt sådant jag en gång inte var bra på. Men håller man rutiner eller planerar tid för aktivitet och återhämtning fungerar balansen ganska bra ändå.
Jag hoppas verkligen att det fortsätter så. För jag är på rätt väg att hitta en balans som gör att jag faktiskt har livskvalite istället för kvantite.

Men det återstår att se. Nu ska jag sätta mig och njuta av musiken en stund innan det blir läggdags.
9 Maj 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
tankar hemlängtan

Äntligen lite egen tid eller åtminstonde lite lugn och ro. Har varit ett par dagar i idre och det har varit full rulle och inte kännt att jag kunnat skriva något.
Hemlängtan har varit stor många gånger.

Just nu befinner vi oss lite närmare hemma och jag har fått igång datorn och internet så det känns skönt att bara få ösa ur mig.
Varit bra och tunga dagar där uppe. Mest för att hjärtat blöder när någon av ens barn inte är balanserade och man inte kan göra annat än att sitta brevid och lyssna.

Det är för övrigt kanske inte min starka sida att göra, men måste man så måste man.
Frustrationen när man känner att ingen annan förstår det han går igenom eller bekräftar vad han känner. Framför allt från människor nära som behöver bekräfta för att det ska skapa lite lugn inom honom.

Nåja. Glad att jag tog beslutet att bo på vandrarhem. Blir lite nostalgi när man kommer in och det är möblerat 60/70 tal.
Det kankse inte var den kostnad jag behöver ekonomiskt men en kostnad jag gärna tar för att jag knner att det är rätt beslut efter dessa dagar.

Jag behöver det nog med. så behovet är nog mer än ensidigt. Skönt att jag har möjlighet. Jag hoppas kunna få fortsätta skapa möjligheter till rörelse och utveckling hos mina grabbar så länge jag kan.

Just nu njuter jag av lugnat och bara andas. Det är nog de bästa jag kan göra. Grabben ligger visserligen i skärmen men just nu och ibland tror jag att det är bra. på rätt sätt inte alltid för det finns så mycket som inte behöver vara på nätet. men så länge han kollar hockey och spelar typ fotbolls spel är jag nöjd.

nu ska vi ladda upp batterierna inför tävlingarna imorgon.
Ha en alldeles underbar helg där ute.
6 April 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
ohälsa/biopolär

Att leva med den är som att besegra mount everest varje dag med influensa i kroppen.
Man vet allt som oftast inte vilken dag som är bra och inte. Bra dagar kan jag se att jag är en av dom med Biopolär som faktiskt har haft ganska lätta skov. Mina är oftast mer neråt än uppåt. När jag är uppe ligger jag oftast som vilken svensson som helst.

Men det här med att vara nere, Inte för att något har hänt ex dödsfall skillsmässa osv vanliga orsaker att man kanske är deppig eller neråt en period. även under tunga perioder varierar måendet över dagen ganska mycket allt från ett lättare till ett tyngre där man inte orkar ta sig upp ur sängen eller äta.

Till att kunna få ihop vardagen och klistra på ett leende för de som r runt om kring.
Idag är en sådan dag. Har visserligen tagit mig ur sängen. Men jag får kämpa för att inte komma dit. Soppåsarna var det som fick mig ut i solen men det var långpisken på bara för att ta på sig vanliga kläder och komma utan för dörren.
Väl ute så städade jag undan lite is och grus utanför min dörr. Det behövdes. Nu kanske det kan töa bort så är lilla gången isfri iallfall.

Annars står det tack och lov inte så mycket på dagens schema. Jag ska försöka balansera upp denna nergång. Jag vet att det går men tufft tufft är ordet. Helt ok med några timmar men jag vill vända det innan det blir dag ut och dag in igen.
23 Mars 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Tragedi

Min tragedi är ett liv utan mening.
Ett liv i sor och avskildhet.
Ett bedövat liv, där verkligheten inte når in.
Vem, kan skala en sten utan att ha sönder dess ytglans.
Fallet är inte långt då ravinen är bred och inte djup.
Min tragedi en livsskildring och en ung dam.
Ett liv i avskildhet , en verklighet som aldrig tycks ta slut.

17/3-97
5 Mars 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
förkylning acka influensa

Ja alla har nog snart haft den. Oftast klarar jag mig bra. Men detta år har de avlöst varandra tror jag. Imorgon blir det att göra vc och tigga till mig lite bättre slemlösande och något bättre för bihålorna som gör sig påminda.

Skrva eller göra något av vettighetsgrad är näst intill omöjligt då hostan hela tiden lurar och roslandet i rören gör att jag inte vågar ta i. Med risk för att få lös slemmet som gömmer sig där inne. Samtidigt vill jag inget hellre.

Min äldsta har kryat på sig men är ännu inte helt återställd. Även om han döljer bra att han kryper på väggarna. Kanske beror det på att tv och youtube får gå nästan hela dagarna.
Längtar ut i skidbacken men inser att den ligger långt borta just nu.

Nåja. jag fortsätter med det jag gjort sedan i tisdags mota bort förkylningen. uppenbarligen går det inget bra. Men det sista som överger en är hoppet.
Så jag lever på det tills vidare och inväntar mirakel
Ha en bra vecka allihop och var rädd om er.

kram
4 Mars 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
.,.,..,.,.,.

Ni vet den där känslan av att all ork är borta.
Jag har väntat på den. Nu är den här.
Bara så där. Nej kanske inte riktigt. Men kanske inte heller så lämpligt.
Det är sportlov och allt. Hur jag ska lösa det vet jag inte riktigt. Behöver ta mig tid till återhämtning. Just nu önskar jag att jag inte var ensam (vuxen)i mitt hushåll.

Jag har sett det komma. jag får bara hoppas att det inte är så djupt som jag tror. Brukar ju faktiskt ha ganska bra koll på topparna och dalarna nu för tiden. De flesta fixar jag galant. och jag lovar verkligen att göra det denna gång med. Sömn är en god ide. ÄVen om jag faktiskt sovit en del. Men den andra på frestningen och stress momenten har väl blivit lite många ett tag.

Jag har faktiskt fixat det längre än jag brukar. Så en dag i taget. En halv om jag så måste.
Ett varmt bad och trevligt sällskap framför tv hade hjälpt till.

Till er alla som kämpar i det dolda.

Glöm aldrig att ni är värdefulla för att ni är just ni.
Älskade för er egen skull.
27 Februari 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
sista veckan

De sist dagarna har varit riktigt hektiska. Inte bara för att vi haft en del med skidåkning att göra utan för att jag verkligen inte kan sätta mig ner och bara ta det lugn. Ganska irriterande ska ni veta. Först är jag så men apatisk och nu slår det ut åt andra hållet. tur att man kan städa hur mycket som helst. Ja nästan iallafall. Det har målats och sorterats tvättats och tvättats. Däremellan har barnen fått sitt och skidorna med.

Jag försöker jobba på att hitta en broms och ett mellanläge.
Så kan det vara när man är biopolär, jag är glad att jag allt som oftast inte har blandtillstånd där konsekvenstänket blir betydligt sämre tillsammans med dåligt mående. Det tackar jag för.

Nåja helgen som var bestod av cafeteria pass. Johnatan var föråkare på FIS som vi hade hemma i backen och jesper var i sälen och tävlade. Där till hade vi idrottsgalan, gissa om det var kul att få klä upp sig igen. Hem kom Johnatan med pris åt Bambu som årets äldre valack och själv fick han det finaste av dem alla: ÅRETS SCHYSSTASTE KOMPIS:

Gissa om jag är stolt så jag spricker. Nåja alla hjärtans dag vet jag inte om den var så hjärtans då det var läkarbesök halva dagen men kvällen bjöd på skidåkning. Tack grabbar för att ni gjorde det möjligt. Johnatan som var hemma och myste och Jesper som passade på att snurra runt på twintipsen.

Det var iallafall ett värdigt slut på kvällen. Så något firande blev det inte. Får planera nästa år. Fira mig själv då singellivet fyller 10 år. Iallafall något att se fram emot.
Har plockat fram stegräknar armbandet då det är lite svårt att hålla koll med mobilen. Den bor ju liksom inte alltid i fickan.

hoppas eran sista vecka varit bra. Nu laddar vi inför tävling ikväll och till helgen med lite skidåkning och en dag med skolan i backen.
15 Februari 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Parasportgalan2018

Denna helg har varit en utmaning. På det mesta positiva sätt. Visserligen ganska energikrävande med många intryck människor och platser.
Bara att lyckas ro ihop den, kändes som en omöjlig uppgift. Men tack vare alla fantastiska klubbkompisar, Johnatan och god planering. Världens Bästa Frisör med förstås. Så kom vi iväg ordentligt grundstylade så det var nästan bara kläder kvar inför kvällen.

Spännande att åka tåg och försöka hålla frisyren på plats. Brukar liksom bara dra mössan/hjälmen över huvudet och inte fundera så mycket.
Det regnade lite i stockholm så jag fick försöka hålla mig inomhus och under tak så gott det gick.
Så det var verkligen skönt att komma in på rummet.

Fixade nytt läppstift såg till att johnatan hittade vattnet och sedan blev det hårfix på honom med.
Oviss om hur kvällen skulle gå så har vi mest förberett oss på att ha en trevlig kväll. Men nya människor lite små prat. Mat och intressanta bekantskaper.

Det var verkligen spännande att få gå på röda mattan. Även om det var kort och kanske inte samma stora publick som vid oscar eller grammy galan. Men roligt var det att få känna sig som en kändis om än bara för en kväll. Kan ju säga att jag är otroligt stolt över min son.
Som genom sin prestation tagit oss dit. Han fixade kvällen galant trots intryck och mycket nya saker att hantera hela vägen.

Jag hade nog en av mina bästa kvällar på länge. Jag kände mig glad stolt stark och ödmjuk inför allt och framför allt inför alla dessa fantastiska atleter och choacher som finns med dem hela tiden som stöd. Utan dem så hade nog inte många varit där de är idag. Dessa människor får alldeles för lite uppmärksamhet för sitt jobb. Tänk vilka eldsjälar de är som ger sin tid och kunskap för någon annans utvecklings möjligheter.

Vi hamnade brevid en massa underbara människor så samtalsämnena var liksom inte tråkiga en sekund och det var roligt att höra om hur just deras väg sett ut. Dansa blev det med lite spontant. Att han kom god tvåa tillsammans med Oskar Gyllenbåga som var nominerad gjorde inte så mycket för han njöt nog mest av hela kvällen. Lovisa Danielsson var verkligen värd priset även om jag tyckte att alla tre borde ha fått det. Men så är ju inte fallet.

Jag kan göra om det. Naturligtvis hoppas jag på att få den möjligheten igen. och jag hoppas på att båda mina söner får fortsätta att utvecklas inom sporten då den får dem att växa som människor på många vis.

När man äntligen landar hemma är man för trött fortfarande för att smälta allt och jag kan säga att det hade inte varit dumt att ha några fler timmar tillsammans med alla människor så man fått höra mer och kanske lära sig något mera matnyttigt.
Bjuder på ett litet kollage från kvällen.
kram och god natt där ute.
31 Januari 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Tankar om Parasportsgalan 2018

Då sitter jag här och har nedräkning inför helgen igen.
Jag har verkligen inte legat på latsidan den sista tiden.
Både på gott och ont.
Efter en tuff helg, så har jag äntligen kommit på benen igen.

Tänk vilken tur att man har skidåkning och goda vänner att umgås med när man behöver.
Nu till allt.

Denna vecka väntar Parasportsgalan 2018

Jag kan säga att även om Johnatans kläder varit klara ett tag så har mina varit desto lite mer hjälp. Dock börjar jag äntligen landa och efter att ha fått lite hjälp så känns det skönt att ha koll på vad jag äntligen ska ha på mig.
Jag tror iallafall att så är fallet. Både assocearer och smycken är fixade. Skorna putsade.
Imorgon väntar lite hår fix och lite sista snack hos frisören.
Tror jag inte känner att jag vill göra johnatan rättvisa.
För jag känner mig verkligen tacksam över den unga man han har blivit.
Jag är inte bara stolt över de saker han vunnit utan hur han kämpar sig dit.

Att han är nominerad till årets prestation inom special olympics är verkligen stort.
Jag har nog kanse inte landat i det ännu. och kommer nog aldrig göra. Men vad mer har han framför sig. De är med glädje och nyfikenhet jag ser fram emot att få följa honom i framtiden.
Kanske kommer han en dag att få vara en förebild för fler unga och en inspiration för andra att våga utmana sig själv och sina förutsättningar. Att ta tag i och göra det man vill. För allt är möjligt när man verkligen vill.

Jag har tidigare skrivit lite ifall och om vi behöver ha material att jobba med. En grund till ett tacktal fanns det med. Ja det blev några vänder men det är klart.
Ingen av oss vet vad som händer. Men det skadar verkligen inte att ha ett med. Det skapar en trygghet för honom om han kan förbereda sig lite på vad som kan hända.
Försöker berätta och peppa att det kommer vara något av once in a life time. för inte är det många som får vara med om detta. Känns som jag sagt det några gånger det sista 1 1/2 året nu. För vi har verkligen fått möjligheten att vara med om spännande saker och äventyr.

Tar mig en stunds stillhet innan jag kryper ner för natten. Försöker landa och ladda om batterierna. Hitta ett lugn som jag kan ta med mig. Så jag kan lotsa honom genom kvällen som kommer (Famlar verkligen i blindo) men det behöver inte han veta. Han behöver bara någon som finns där och bromsar eller pushar vid rätt tillfälle.

22 Januari 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Välkommen nya året.

Ja så har vi börjat ett nytt år!
Startade det i år i mina gamla hemtrakter med min mamma och mina barn.
Fyverkerier kunde vi se både på tv från skansen i stockholm efter det årliga Ring klocka Ring talet.

Jag och johnatan var vakna medan jesper testade sängen hos morfar. Hans grannar drog igång med nyårsdisco. trodde nästan de var inne hos oss i lägenheten. Så volymen var verkligen de lux.
Fingrarna har verkligen inte varit skrivsugna den sista tiden.

Det märktes om inte annat på att jag inte lyckades få ihop pappas födelsedags tal på ett tillfredställande sätt. Jag brukar bara kunna sätta mig ner och skriva sedan är det klart för renskrivining men denna gång drog det verkligen iväg med papper efter papper.
Verkligen frustrerande.

Till sist hade jag ett tal. Någorlunda iallafall så packade vi och åkte ner.
Hittade skor till barnen och lite annat nere på MEGA. Därefter rullade vi ner och bytte om hos pappa innan vi åkte till hotellet. Övertygad om att talet låg säkert med.
Först hade vi släkten uppe på Sveas Tutingen med kaffe och smörgåstårta. Där hade jag ingen hjälp av mina papper så jag lämnade dem på hotellet.
Tillbaka efter att ha fyllt magen så man hade fyra hörn. Dags för ombyte nr två.
Färdig och tar upp talet för att kunna visa pappa om han tyckte det var ok.
Hittade bara anteckningarna om nyckelfonden. Talet var borta.

En halvtimme kvar och det var bara att plita ner det igen. Eller mer på nytt.
Fick ihop ett och var någorlunda nöjd. När det var tal dags så kom inte orden ut i samma ordning som på pappret. dock var far nöjd. så då var jag nöjd.

Annars börjar nya året med en förkylning så det känns som att det förhoppningsvis blir bättre.

Till er allt där ute God fortsättning på det nya året.
4 Januari 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
en spännande helg

Den sista veckan har varit ganska lugn. Har kunnat stanna upp och andas lite.
Visserligen inte helt dött då Det händer en del i cyberspacen då diskussioner och planeringar hettar till ibland. Äntligen har jag fått min tid till ortopeden. Så himla glad att det äntligen hände. Nu får jag plita ner det jag behöver för intyget. sedan hoppas jag på det bästa naturligtvis.

Helgen har bjudit på en mini semester till Friends arena i stockholm. Häst fest från topp till tå.
Jag och johnatan åkte med vår vänninna och hennes dotter ner. Haha glad att jag inte körde där inne i stockholm kan jag säga. Men risken för att tåg och pendeltrafiken skulle strula var överhängande efter senaste snön som kommit.

Nåja vi chekade in på hotellet och hann ladda mobilerna lite innan det pep på facebook. Det var samling för våra kuskar som skulle vara med i showen så det vara bara att promenera bort. Hm just det nämnde jag att det var längre än kartan sa. Haha men men kvällsmotion var inte fel.

Väl där lämnade jag grabben i händerna på arrangören. Sedan blev det god mat inne på O´Lerys med vänner innan vi begav oss in på mässan. Det fanns massor. hade behövt en hel dag att gå där kan jag säga. Men övererväldigad var det ganska skönt att slå sig ner i arenan och kolla in föreställningen iställe.

Vid 22,50 kom våra ungdomar in på arenan med pepparkakstravarna och ur tomtens säck.
Ett snabbt besök i rampljuset. Men spännande och roligt att få vara med.
Sedan bar det av hemåt till hotellet.

Efter en lugn natt och en mycket god hotellfrukost blev det vägen via Börjes hem naturligtvis där en del av julklappsbekymret avklarades. Hemma myste vi i soffan och kröp tidigt till sängs.
Söndagen bjöds på Stallpyssel och lussebulls bak med vitchoklad. De blev mumma

Nu får det bli planering och fördelning av träningstider läkar tider denna vecka med handling och förhoppningsvis pepparkaks bak.
4 December 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
2 år stormar

För två år sedan trodde jag verkligen att jag inte hade styrka att klara den storm som tornade upp sig framför min familj. En storm jag inte kunde skydda oss ifrån. Frågade mig själv om jag hade verktyg att lotsa oss genom den. Att hålla i årorna så att skutan höll sig på rätt köl.
var en utmaning jag trodde skulle krossa mig och familjen.

Att bära runt på den sorg ilska och ångest som kom. Att bära den dold för de två som jag älskar mest på denna jord. Det var ett rent... ete. Jag hoppas innerligt att inte behöva göra om det.
Någonstans i detta fanns en väg att gå på. Jag kände mig trots allt lugn och vis om att det skulle lösa sig. Även om det skulle ta tid.

För att kunna reda i det behövdes stöd utifrån. Ögon och händer från människor som jobbar med stormar av olika slag. Jag kom ihåg hur jag satt vid köksbordet. Jag bröt ihop, jag grät så jag skakade. Mitt i allt det där. Tog jag telefonen. Ringde de jag behövde just där och då.
För att lösa det första akuta. Min familj fanns där. Det visste jag. Men då jag lever med utmaningar som gör stormar till orkaner. Så visste jag att jag behöver mer än familjen.

Visheten och åren av erfarenheter jag fått gjorde verkligen att jag kunde stå stabilt mitt i alltihop.
Nu två år senare när jag tycker att min himmel känns grå och det har varit ovanligt tungt ett tag.
Så kom jag och tänka på denna tid. Jag insåg att tiden går. Ärren finns där. Men också erfarenheten och vetskapen om att jag kan så mycket mer i de stunder jag behöver.
Så när jag tvivlar på mig själv igen ska jag tänka på denna tid i mitt liv. Inte för att älta det som hänt. För slutet på stormen blev bra och rättvist.

Utan jag ska tänka tillbaka till den styrka och lugn jag hade. Det ljus som lyste på min väg genom mörkret. Det ljuset bär ingen annan än jag. Det är en låga som inte kvävs av en orkan. Det är ett ljus som kommer finnas med mig varje dag resten av mitt liv.

Jag vet att närhelst jag behöver det för min egen skull eller för att lysa upp vägen för mina barn så kan jag ta fram det och låta det visa vägen.
Jag är trygg i den vetskapen. Så i jul får ljusen på granen och stjärnorna i fönstret vara en påminnelse om den kärlek och gemenskap som i hemmet mitt bor.
25 November 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Fredag med gymnaium och pyssel

Jag har varit ute och sett dagens ljus. nästan hela dagen har varit bra och jag har känt mig positiv och glad. Plötsligt när jag sitter i soffan från ingen stans kommer den där känslan krypandes. Igen inte ikväll. Kunde ju få ha en bra dag bara en. men får väl vara glad för varanan eller en halva här och en halva där.

Nåja. Pratat gymnasium med äldsta sonen och det står inte på innan det ska tas beslut för hur han vill göra. Det var roligt att besöka särgymnasiumet och få en inblick i deras verksamhet och se lite hur de jobbar med ungdommarna.

Johnatan har plockat ihop allt han behöver tills imorgon. Maskläderna är fixade och även hans travdress är med. Om ni bara visste vad jag önskar att han lyckas köra nosen först över linjen. Men det blir en utmaning då det är första gången han kör hästen och det är flera hästar med som är bra. Nu har väl ingen av dem kört hästen förut så.

Men mamma hjärtat skulle verkligen få slå några extra volter. Framför allt vore det roligt om hela Romme laget får ihop tillräckligt med poäng för att vinna finalen. Hoppas gör man. Om inte annat önskar jag att de får en toppen dag på travet.

Önskar verkligen jag fick vara med på plats. Älskade grabb. jag håller tummarna för alla era insatser imorgon. Ni är bäst hela gänget.Hur än min dag blir så ska jag le och glädjas åt ungdomarna.
10 November 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
när dagen är grå

Idag har solen lyst och man känner att det varit nordanvind. Så molnen över nybro har med största anledning varit snömoln. Synd bara att de inte levererade snö i mängder.

Nåja barnen är hemma denna vecka. Det innebär lite taxiverksamhet till och från träningar. Planering inför helgen då Johnatan ska till Eskilstuna på Ponnykampen.

Mitt i detta. Jag kan säga att jag är glad att jag har dem. För de är guldkornen som får en att kliva upp ur sängen även den mörkaste stund. De är ljusglimtarna när man behöver ett skratt eller en hjälpande hand när ångesten gör att jag inte ens kommer utanför dörren och handlar. De börjar bli stora det märks för det är så mycket nya funderingar i livet. Samtidigt behöver jag inte längre förklara att det inte är de som gör att jag ibland inte fungerar som jag borde. Dagar när orken är slut. De kommer spontant med en kram. Lite senare kan jag ge tillbaks den där kramen för då har de hjälpt mig hitta energin och jag kan ge tillbaka.

Att de har en förälder som har flera diagnoser varav biopolär och ångest är det som påverkar mitt liv mest. Är inte alltid lätt. Men jag försöker hitta vägar och strategier så att energin räcker de dagar och veckor de är hemma. Övrig tid kan jag sova och vila hur mycket som helst. Så länge jag kan ge dem lite kvalitets tid.

Så mitt i allt det tunga är jag glad att jag har mina diagnoser. För de har haft turen att ha mig hemma. Jag har kunnat vara där när de behövt. Gett dem möjligheter som jag inte kunnat fokusera på om jag jobbat. Kan ju säga att om jag fick bli så stark och balanserad skulle jag verkligen jobba igen. Det är inget jag medvetet valt bort utan jag har verkligen inte haft något val. Många år har det varit ångest, jag har vridit och vänt på varje sten för att kunna jobba. Testat det mesta och när livet var som tyngst fortsatte jag fast jag visste att det inte skulle leda till något gott i mitt liv.

Varför. Jo för alla måste ju jobba vara friska nog att ha en fritid, osv osv. Än idag kan det göra ont och svårt att förklara varför jag inte jobbar. Men skammen blir mindre och mindre. När jag ser på vad det gett mina barn. Innan jag fick dem så var jag 300procent inne på att jag skulle ha dem på dagis snarast möjligt och jobba. För jag var ju absolut inte den som ville vara hemma och stilla. Det var min stora skräck.

Man ska vara försiktig vad man önskar sig. För jag har verkligen fått jobbat under dessa år. Men med mig själv och med mina barn. Ett jobb som aldrig tar slut. För förälder är man 24 timmar om dygnet och 365 dagar per år. Oavsett om de är hos mig eller sin pappa.
Jag har varit alla typer av yrken man kan tänka sig kurator, mamma, taxichaufför, bagare, lärare, sjukskötersa läkare chef ja och en hel del andra. Något som borde stå i mitt framtida cv.

Jag tror inte jag kan finna något jag inte skulle göra om. För det är de tuffa bitarna som gjort mig till den jag är idag. Det är de ljusa bitarna som fått mig att kämpa.
Så till alla er som känner igen er. Ge inte upp. Inte ens när det är tungt, för varje steg du tar går du mot ljuset. Genvägar finns inte i livet och den berg och dalbana du sitter i kommer till slut att stanna och du kan välja en som är mer vänlig. Om inte så kom ihåg att efter varje dal kommer du upp och kan andas. Ta vara på de stunderna och dela med dig av dem så kommer de bli fler och du kommer kunna njuta av att vara du och le lite mer.

Låt livet få vara ljuset och kärleken styrkan på din väg.
8 November 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Trav och Idre

Hade verkligen en toppenkväll igår. Gick väl inte med vinst men en liten blev det iallafall.
Det bästa var att bara få vara ute och umgås med kompisarna.
Maten var god och tiramisun var inte helt fel när jag äntligen fick tag på kaffet.
Det tog sin tid.

En liten goddie bag med penna mascara och en tabletask samt lite pappersgrejer av varierat intresse.
Det var ju bara V5 så det var nio lopp. Men tycker nästan att det är mer spännande då det är fler amatörer och hästarna är lite mer varierande inte bara topphästar som är lätta att förutsäga vem som vinner och inte.

Idag så har vi äntligen landat i idre. kan ju säga att jag är glad att jag slapp köra.
För jag vaknade i morse till en bra dag. Kan inte säga annat.
Sitter vid köksbordet med filmjölkstallriken framför.
Där och då känner jag bara hur någon öppnar kranen och dränerar mig på all den energi och glädje jag hade med mig från gårdagen. Bara pust väck med pasta.

Nackdelen av att leva med biopolära funktionsnedsättning. Man kan liksom inte alltid styra.
Nästan kunnat vara hemma egentligen. Men jag behöver få bara komma upp och umgås med barnen och ungdomarna och det blir inte många gånger jag får möjlighet att vara med jesper under säsongen. Så jag får ta vara på varje tillfälle som jag kan.

Nåja. Jag får hoppas att de andra dagarna håller sig någorlunda. Jag kan ju bara hoppas. Garderat mig med nödvändigheter. Har lite beslutsångest hur vida jag ska åka skidor eller inte. det finns backe att åka i men det är inte gott om plats.
För barnens skull ska jag ta och göra det bästa. Jag har kämpat länge för att det ska vara stabilt och tänker inte ge upp.

Inte nu när de börjar få någorlunda lungt i livet och skola träning osv fungerar som det ska. Men vad ska man göra. Jag vill verkligen vara glad eller ja jag är ju jag även om jag inte är glad åtminstonde inte få så jag bara vill ta täcket över huvudet och gråta.

Nog om det. Uppe i ett dimmigt idre fjäll med någon plusgrad. Båda killarna kröp ner under täcket då det är tidig träning imorgon. och friåkning större delen av dagen.
På kvällen är det taco som gäller och jag tror att det var tidig träningstid på fredagen med. Väder appen lover sol och några minus/plus grader. så vi hoppas på att det stämmer så vi kan njuta av fjället på bästa vis de här dagarna. I helgen blir det nog lite måsten. Om orken tillåter.

Nu får det nog vara dags att göra kväll så jag har styrka imorgon.
1 November 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
vilse

Ni vet den där känslan av att vara vilsen.
Jag har verkligen tappat bort mig själv.
Året började bra, det mesta flöt på även mitt mående.
Något hände dock och jag vet itne varför och hur.

Känner mig mer instängd och orkeslös.
Ångesten är en ständig följeslagare.
Brukar kunna fixa stunder då jag har ork och styrka
att vara en bra mamma.

Just nu känner jag det inte så.
Jag är visserligen där på aktiviteterna. Följer med och försöker engagera mig.
Men inombords är jag ett tomt skal
som en gammal sur disktrasa som tappat form och funktion.
Jag kan inte dränera ur den känslan. Blir inte fri.

Även om jag försöker se till att få vila och återhämtning så är det inte tillräckligt
långt ifrån.
Spiralen jag hamnat i är starkare än jag kan hantera.
Eller ja jag lär ju slåss och kämpa tills jag kommer upp igen.
Men nu börjar mina tricks ta slut.

Då är det inte roligt att vara mamma för jag känner att mina barn drabbas.
Jag har inte orken att vara engagerad och motiverande.
Jag har svårt att ens ta mig ur sängen många dagar eller soffan.

Oftast så är det där jag tillbringar min tid när det inte är aktviiteter kopplade till slalomen eller travet. Det var inte så här det skulle bli. Det var itne här jag skulle vara.
Jag skulle vara tillbaka på väg upp så jag kan vara lite mer svensson.
Våga hoppas att framtiden har mer att ge.
Just nu är den inte nattsvart. Men den är lika grå som min vardag.
Om inte gråare.

Jag är vilse. Hemmet är visserligen en lugn plats. Men jag är malplacerad.
En labyrint. ja hur hittar man ut. Hur hittar jag svaren. Hur kan jag se dem när jag famlar i blindo.
15 Oktober 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Förnuft och känsla

Jag kan med all säkerhet sägga att jag verkligen gillar dessa filmer.
Jane Austin har verkligen gett oss mästerverk.
Inte bara handlingen är fängslande.

Utan dess natur med vidder och skogar.
För att inte tala om slotten herrgårdarna
och husen i byarna.

Språket är också att föredra, det är sofistikerat och rakt.
Inte oartigt och slumigt som den amerikanska slang många
filmer har idag.

Dessutom skulle den gentlemanna maner som genom syras i dessa filmer
behövas i vårat samhälle idag.
Jag älskar verkligen dessa filmer.
Har alltid haft en förkärlek dessutom till storbritaninen och scottland sedan jag var liten.

Tänker ta mig iväg och promenera i mellsta medan barnen har sin träning.
För övrigt vet jag inte vad jag ska förgylla kvällen med.
Förhoppningsvis kliar skrivar fingrarna på mig igen.
Jag saknar skrivandet och även om det blir mest här så är det en viktig del i min vardag och mitt mående.
5 Oktober 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
barn egentid och kärlek

Jag kan faktiskt nästan känna mig nöjd.
Idag läste jag några av de gamla dikter jag skrivit.
Flera av dem kändes verkligen som då tid.

Några av dem känner jag inte ens för att skriva om här utan de är något i dem som får mig att stänga igen dörrarna till det som hänt.
Mycket kanske för att jag, som jag sa till en vän. Jag har mig själv när det gäller kärleken.
Ja ingen annan. Och jag känner inte att jag har behov av att slänga mig ut heller.

Jag har flera som precis som jag är mitt i livet.
De hinner med jobb barn, separation och nya kärlekar.
Jag kan inte säga att jag inte har plats för tiden finns och plats med
om någon dyker upp. Men jag kan inte förstå hur människor hinner med.
speciellt inte mitt i livet.

Jag har verkligen fullt upp med mina underbara killar och deras intressen.
där över så har jag fullt upp med en enkel vardag. Egentid ja den är nog ganska stor.
Sedan att jag har mer kvantitet av egentid än kvalitet är en annan sak.

Jag är nöjd med det jag har här ochn nu. För jag vet vad jag gått igenom och vart jag kommer ifrån. Nu ska jag utforska möjligheterna till vad framtiden kan ge.

Tills dess så ska jag njuta av egentid och att ge mina barn så mycket kvalitets tid och stöttning som jag kan. För den dagen jag finner någon att dela mitt med så vet jag att jag är precis det bästa jag kan vara av mig. Istället för att ge av något ostabilt och obalanserat.

kärlek till er alla.
18 September 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Glädje

Jag är så glad. Ja faktiskt. Livet har varit en riktig utmaning i år. Den har nog mest beståt av ljusa stunder. För jag har bestämt mig för att ur varje skapat positivt ögonblick kommer två osv. Så även om man stöter på en tung dag så kommer det man bär med sig att överskugga det tunga.

För varje delat positivt inlägg. Leende. För varje gång jag ger. Tacksam över vad jag har och får desto större blir lyckan i livet. Jag må hända inte vara den rikaste eller den med bäst psykiska och fysiska förutsättningar. Men jag har en krigares själ och hjärta.

Ljuset finns i mina ord och de är även min ventil när något blir mig övermäktigt.
Jag har många utmaningar som behöver mötas och övervinnas. Det kommer helt enkelt bjuda på dans. Men jag ska ta ett steg i taget och möta dem med ödmjukhet och kärlek.

Små steg i taget. Så hittar man rätt i den mörkaste dag och djupaste dal.
Kram mina vänner och en riktig bra kväll.
22 Augusti 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
när frustrationen gör en sittande.

Frustrerande. Denna vecka är nummer tre i förkylningen. Men eftersom doktorn inte såg någon antydan till halsfluss förra lördagen ombads jag vänta. Men hesheten sitter som biten och jag fick ge med mig och inte åka på den vecka barnen och jag har som semetervecka varje år.

Helgen gav vi oss dock en liten tur till min Bror och hans sambo. Vi hade en natt i fredriksberg med lite äventyr innan vi tillbringade natten i karlstad. Jag åkte hem på söndagen och lämnade grabbarna kvar. Så de kunde ha praktik och sedan ta tåget hem.

Måndagen så sov jag nästan hela dagen och sedan jagade jag både huvudvärk och kurerade mig mot förkylningen. Jag hade verkligen sett fram emot att börja göra något denna vecka.
Men känner mig lite slagen då det lilla uppdrag jag var ut på idag tor luften ur mig.

Kämpar med att det bara är en förkylning då jag varken haft hosta eller snuva egentligen utan bara ont i halsen och heshet. Men feberkänslan och lätta kvalmningar håller mig fast i soffan.
Att slåss mot livets berg och dalbana är jag van med. Men det finns stunder som jag känner att det faktiskt är övermäktigt. Kämpar med att fastna i negativa tankar.
För det finns så mycket fantastiskt i mitt liv.

Mycket som jag gör i och runt barnen. Saker som får mig att må bra dåliga dagar om än bara för just där och då.
Att skriva om alla dåliga tankar och djupa dalar. Ger visserligen mig en ventil utåt. Men det är inte den jag känner att jag är innerst inne. Inte heller vill jag att mina läsare vänner och familj behöver hela tiden tänka. Vad nu.

För jag håller strikt fast vid de positiva och försöker ge det plats i mitt liv.
Mycket för att jag inte ska gräva ner mig. Utan för att jag ska kunna fylla på mina batterier med energi så jag kan vara den jag faktiskt är.
En mamma en kvinna som har fått skin på näsan. Som gör det jag vill göra.
Men visst är det lätt att fastna. Både här och där.

Många gånger vill jag göra något. Är rastlös i den mån att jag istället blir sittande
görandes ingenting och blädrandes i tvkanaler och på internet.
Det ger mig inte det jag vill och inte heller vad jag behöver.
Fullt medveten om det. Jag har bara inte förmågan att sparka mig upp och ut.

Många gånger kommer paniken och självkänslan sjunker ner till noll.
För öppnar jag dörren. Det finns ju så mycket att upptäcka och uppleva där ute.
Men jag gömmer mig när paniken finns där. Rädd för att ångesten ska blomma ut där ute.
Mycket för att jag känner att jag skäms över att jag inte kan vara trygg ute bland människor i grupp. Inte så att jag känner panik för att något specifikt ska hända utan som en fobi när man är rädd för sin egen rädsla.

Många gånger kan jag lyckas övervinna den. Men många gånger behöver jag hjälp av någon bara som är där. Jag har gjort så många resor och äventyr i mitt liv att det borde vara lätt.
Men jag jobbar konstant med att hantera de bitar av mig som håller mig fången.
Jag har visserligen god kontroll på mina funktionsnedsättningar och hur de påverkar mig.
Men vissa dagar äter de upp mig och andra dagar är det jag som är vinnaren. Önskar dock att jag inte behövde vara uppäten av det så ofta som jag är.
Men även medecin och läkarvetenskapen är inte så komplett att den kan göra mig till svensson alla dagar på året.
8 Augusti 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
midsommar

Har haft min pappa uppe över midsommar helgen.
Vi åkte ut till torsång och hade en trevlig kväll och eftermiddag.
Sill potatis på kvällen. Naturligtvis glömde vi inte jordgubbarna.

Båda barnene har varit hemma och vi motionerade ner till frostbruns dalens kafe. blev lite långt åt morfar så vi fick plocka upp honom med bilen. Tittat på fotboll och friidrott.
Ja inte speciellt mycket egentligen

Nu ska jag försöka ta tag i veckan. Men först ska jag försöka tina upp isklumpen som tagit min fot i beslag. Jag gillar verkligen inte den värken. Men vad ska man göra. bara gilla läget.
Ja inte så att jag kom ihåg att plocka blommorna och lägga under kudden. så jag kommer nog inte få veta vem min happily ever after.
26 Juni 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
.

ja jag kan inte rå för allt man faktiskt går runt och drömmer om. Visst långt ifrån allt kan bli verklighet eller lika som förr.
Men det finns inget som inte säger att vardagen kan bli bättre mer glädje fylld.

En dröm är att kuna känna mig trygg i mitt eget hem, mindre vilsen och ensam.
Jag kan inte förlika mig med den känslan. Inte nu. Av någon andledning biter den sig fast och äter upp mig mer än vad jag är villig att erkänna.

Finns någon eller några kandidater som kan väcka mitt intresse om de vill. men det är inte som om någon kommer att rida in på en vit springare i mitt liv. Oavset när var och hur så hoppas jag iallafall att det ska hända.

I mitt liv har jag annars både bröllop och dop att se fram emot. Resan jag gjorde i våras har lämnat mig med minnen jag gärna håller fast vid. Drömmar som jag hoppas ska slå in och få kontakt med.

Försöker att hitta ett fokus i mitt liv som gynnar både mig och barnen. Men det är verkligen svårt att hinna med i tonårssvängarna. Vart tog tiden vägen. trodde verkligen jag lyckats pausa.

30 Maj 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
vilsen

Ja vad ska jag säga drömmarna om att flytta fortsätter. Men jag har det väldigt bra där jag bor. Ska inte säga något annat för det är inget fel på grannarna. Jag känner mig helt enkelt väldigt vilse i lägenheten. Den är stor och det vore skönt att ha någon här ibland när barnen inte är hemma.

visst var sak har sin tid. men det är svårt att ha tålamood när hjärtat har varit tomt.
Visst finns det stunder då jag hoppats på att det jag känner inombords när jag träffar någon är det samma som hos mig.
Men i vanlig ordning så är inte fallet så. Tycker att jag bode lärt mig det vid de här laget. Känns som jag haft den upplevelsen tillräkligt många gånger i mitt liv.

Det gör de ju inte lättare att när någon kanske visar lite intresse att jag ofta svarar med att gömma mig bakom en tuff attityd. För jag är rädd för att bli sårad samtidigt som jag inte vill vara ensam resten av mitt liv.
Det r så tvåeggat at jag inte vet vad jag ska göra. Det enda som hjälper är nog någon som verkligen lyckas vända upp och ned på min värld och vågar kika in bakom den där fasaden.

Jag är också rädd när jag finner någon att fortsätta hålla kontakten för om det skulle finnas intresse. Så är fallet kanske när man har någon man känner från början.

önskar bara jag hittade en väg ut ur vilsen heten och ensamheten.
21 Maj 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
pyssel

Dags att avsluta veckan och börja ta tag i det som måste.
Räkningar sopor blommor och tvätt.
Tur att det bara snurrar runt. För man kan alltid börja om i ena ändan när man blivit klar i andra.

Nog om det. Läst boken Att bli kär i en man som bor i en buske. Helt fantastiskt. Sitter och funderar på om min vännina läst den innan och bestämt hur min resa skulle arta sig.
Var mycket hög igenkänningsfaktor i hela boken. Nästan kusligt.

Men den var bra och fick ett mycket trevligt slut.
Dagen bjuder på lite besök av johnatan. fixa så pappa har någonstans att sova. fundera ut kvällsmat.

Svårt när man snart ska åka hemifrån att ha något alls att förtära hemma. men men det löser sig säkert.
Nu tar vi Kaffe.

Så jag kan fortsätta bocka av listan.

Dagens ordspråk i en almenacka jag såg.

There are meetings in life you`ll never forget.
21 April 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
mål

Det är faktiskt inte helt lätt att vara jag.
då menar jag inte bara pga att jag har mitt bagage med mig.
För det är ju faktiskt vad jag har i bagaget som talar om vem jag är:

Den sätter mina styrkor och svagheter på kartan och gör att jag gör de val jag gör.
Ibland blir ett val mindre bra. Men hur jag än vrider på mig så
är valet alltid rätt. För när det tas så kommer ju inte det ögonblicket och förutsättningarna tillbaka igen.

Det som är min styrka ena dagen. Som att lyckas gå ut och handla fast jag helst bara vill gömma mig. Det stärker mitt självförtroende ena dagen. Nästa dag kastar det mig hejdlöst ner för ett stup.
Många gånger kan jag inte förutsäga vilket.
Trots planering och mycket vila för det går åt då jag konstant gör av med mer energi än vad jag har. Så vet jag inte åt vilket håll vågen ska gå.

Positiva saker som blir många skapar stress. stress som inte syns och känns. men som ändå får mig att göra djupdykningar precis som om det hade varit negativa upplevelser.

VIll jag vara utan denna berg och dalbana. Nej inte riktigt för den är ju jag.
Att hålla kontrollen har varit mitt mål och just i år har det gått över förväntan.
Jag vet inte hur länge det fungerar för det är ju så att även om jag väljer det som är bäst utifrån mina förutsättningar att vara reagera och agera så kan jag precis som alla andra inte rå för yttre omständigheter.

Men jag har förmågan att förstå att jag kan välja vad jag vill göra med de erfarenheter jag får. De som trycker ner mig. Har jag valt att använda för att göra gott och förändra.
Jag har jobbat med det i flera år. Ändå står jag många gånger vid val som får mig att vara sömnlös och må dåligt tappa fokus.

Det bästa jag kan göra då är att släppa taget om de måsten som finns och följa det som känns rätt där och då.

Jag är så innerligt glad för den väg jag gått de sista året. Den har gjort mig starkare fått mig att känna mig lyckad och starkare.
Mina djupa är gör inte lika ont längre och mina funktionsvarianter har varit mer än hanterbara. Jag kan inte var jag utan min Adhd/biopolära sida. Sömnbekymren och de perioder med ångest och depression som jag har. De finns så många dolda styrkor i dessa som man kan använda och göra bra saker av.

Men de kommer inte till sin rätt förän man finner sig själv i dem.
Då man tar kontroll över den man själv är och låter det som inte är ens eget hjärta sluta råda över vem man är.

Kommer jag gå vilse igen! Ja definitivt kommer jag falla, ja utan tvekan. Men jag vet att jag kan resa mig upp och komma igen. Jag vet att jag har styrkan och kunskapen. Något jag inte hade för fem år sedan.

Så nu undrar jag vad mitt nästa mål är.
Jo finna ro I det som jag ska kalla mitt hem. Jag känner mig lika vilsen där som dagen jag flyttade in och lådorna stod ouppackade. Idag är det möblerat ombonat. Personliga saker är ditsatta. Mina underbara barn har sina rum och stormtrivs.
Men något saknas. Det känns tomt ihåligt. Det är inte utan kärlek för det finns innan för väggarna. Men mitt hem känns inte som MITT HEM! Mitt hjärta är verkligen inte här.
Jag vet inte varför och hur jag ska kunna få det annorlunda. Jag har gjort det jag kan.

Så nu får det vara ett mål att fylla.

15 April 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Första kvartalet

Jag har verkligen haft ett helt fantastiskt första kvartal detta år. Finns många gobitar att suga på resten av året.

Började med En hel del skidåkning precis som det ska vara. Därefter fyllde jag år och hade nära och kära vid min sida under en hel kväll. Johnatan har kämpat på med träning och tävling. Jesper har varit runt halva sverige och tävlat igen. Där efter fick jag äntligen åka utomlands och flyga för första gången i mitt liv.
Jag träffade många spännande människor och såg nya delar av österrike. En upplevelse att vara med på dessa special olympiska spel.

Det vara bra rakt igenom och tävlingarna i schladming var toppen. Familjereceptionen bjöd på nya bekantskaper och jag hoppas att de ska bära frukt in i framtiden. Väl hemma landade vi nästan innan det blev media uppbåd och presentationer på skolan.

En lång weekend i stöten tillsammans med bästa gänget avslutade skidsäsongen för 2016/2017
Nu laddar jag för att få min tumme korrigerad. hoppas dock att jag håller mig frisk ända fram till måndag.

Det som rört om känslor är den olycka med barn och ungdommar som förolyckades utanför sveg förra veckan. samt det terror dåd som skedde i stockholm. Det var väntat men åndå blir man tagen på sängen

Jag kan se fram emot flera händelser under året. exempelvis är Min systers bröllop. Ja jag tänker fylla detta året med positiv energi och med kärlek till mina nära och kära.
8 April 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
one year

A year ago, I took a big step in my life. I packed my old apartment and moved to the city.
It was both excited and nervous. I actually had no idea, what this year would hold in it´s hands.

The year has ended some heavy chapter in my life. But even opened new ones. It gave me the opportunity to travel. Something I have not done in years. The trip exceeded my expectations as it gave me the opportunity to heal what has been broken for years.

I still can not put my finger on why I chose to move, more than practical reasons for my childrens sake.
I certainly have not found the meaning of it. But one day it will be clear, I´m sure.

However, my life has often focused on particular events that I strongly wished to happen. As my participation in the program Trinity and Susanna styling of Sweden. Not the first time something comes in response after a few years.

So I suspect, that this relocation and traveling has it one special sentences.But I have not found out what it means yet.

Tonight it will be exactly a year since we slept in our apartment me and I Johnatan.
Tomorrow morning we go to Stöten for closing camp with IFK Borlänge Alpin.
It will be great to just enjoying the slopes and the snow.

In the spring waits new adventure among other things, Ill be at my sisters wedding. Bandaged of course, just like when my brother got married. Why break a tradition.
This summer, that I have not planned yet. What it includes only the future will show.
1 April 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Austria 2017

For the first time in a long time, so I felt like a whole person. A single mother with two boys. But I was present and harmonious in a completely different way.
I was afraid to be around people and talking with strangers. I could enjoy the whole experience.

The nerves were not always in control when the competitions took place did not matter. For we were all in the same boat.
To meet the families and relatives of these great athletes was an experience that made me stronger and gave me a different understanding of myself and my life with my children.

I also met many nice people. As I hopefully will keep in touch with. I also found myself in that feeling of getting to know more about a person kitlade my senses. But then I am somewhat reclusive in such large public buildings still so I took no real chance either. Maybe I even blew the chance I had. Who knows. I found atleast him online so well see if my heart is big enough to make contact. Would be so great to find out more. To which family member / relative, cousin to go down and support, I think says a lot about a person. What a big heart.

You meet so many people that have prejudices about people with disabilities, so when you come to an event where 107 nations meet you built many new roads and relationships in life. Experience on a positive level that you can bring back into everyday life and in work with children.
Well little tingle I have. But because I have the ability to meet people and give them a boost in the right direction so I strongly suspect its the same this time. Wishing, however, that I for once met anyone who may come to mean something to me. But regardless, I can keep the dream alive for a little while longer.
31 Mars 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
övergång

Trött. så mycket som händer nu. kanske egentligen mest inombords men det som är utanför blir då också betydligt tyngre att bära på även om det inte i sig är tungt utan många gånger väldigt roligt.

Nåja kommer inte över känslan av att ha misslyckats ångest över beslut. De gnager i mig. Lite lättare blev det för igår plötsligt sa jag att det är inte mina känslor. Sluta att lasta mig med dem. Det du har gjort är förlåtet och det är dags att gå vidare.
Inom mig såg jag en bild på ett guldskimrande ljus i vardagsrummet. en man stod i ljuset. Från mitt håll närmar sig en man i rullstol. strax innan han kommer fram reser han sig vinkar till mig och går in.
Mäktigt underligt på samma gång. men i samma stund försvann mycket av det som gnagt inom mig.

Det var inte mina känslor det var människan som fastnat och inte kommit vidare.
Med lite hjälp fick vi båda ro.

Idag sitter jag och konstaterar att jag varit och är stressad sedan en tid tillbaka inte för att jag känner så. Utan för att jag ser hur jag glömmer blandar ihop och skjuter upp vissa saker.

Lättare blir det inte när det kommer brev från myndigheterna. Att bara svara får pulsen att komma upp. Idag har jag tyvärr låtit ångesten vinna. Sitte och väntar på att åka till stallet och fixa sedan när johnatan kommer hem åker vi och handlar först.
Gillar verkligen inte när jag inte styr mitt eget roder. Det är verkligen många gånger en daglig kamp. En kamp som borde vara lättare idag än för några år sedan. Men tyvärr inte.
10 Februari 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
vinter

Ja ingen direkt vinter har vi. Jag saknar verkligen minusgrader och snö ordentligt.
Jag har haft lyxen att vara i idre på läger och snö med mina barn. Skulle verkligen kunna bo där uppe hela vintern om man fick.

Men efter en underbar helg där jag trotsat och ignorerat min kropp så däckade jag i två dagar. Jag har bara legat på soffan och gjort det absolut viktigaste. Det kostar och många ser inte vad som händer. Jag är på ett vis glad att jag kan vara Normal även om det får en massa efterspel.

Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot min födelsedag. Mest för att det varit många besvikelser runt dem. ska bli roligt men det är tufft att planera.

här om dagen gick jag omkring med en härlig känsla i kroppen. Nästan som nyförälskad och med ett starkt känsla av att någon mer tänkte på mig. Den där känslan man har när man är riktigt nära någon. Även om det gör mig glad att ha det så ibland. Så skulle det ju vara trevligare att uppleva den i verkligheten.

Igår när johnatan kom hem så fick jag en bamsekram. Så glad att han har haft en bra dag på fritids och med sin kompis.

Att vara mamma har både sina för och nackdelar
Nu ser jag mest fram emot att hjälpa till i skidbacken och träffa glada människor. Lite sockialt umgänge skadar inte en ofrivillig erimit
10 Januari 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
december

December och nu börjar verkligen skidsäsongen göra sig påmind. Tycker att man borde ha koll inför läger vad man bör packa med sig och hur mycket.
Men tro det eller ej. Sitter och gör mina lister på kläder mat och allt annat som kan behövas.

Inte bara för min egen del utan för barnens med. Det blir långläger åt båda i år. Känns lite roligt och läskigt. Jesper som åker i u14 är det inte det första för. Men för Johnatan så blir det en omställning. Jag hoppas att jag valt rätt som gör detta. En utmaning för min egen del.

Barnen har ju iallafall tränat hela hösten och har en hel del barmarksträning i kroppen. Men det kommer iallafall kännas ordentligt i kroppen de första skiddagarna.
Gissa om jag bävar för det. Men men. Jag kan ju faktiskt se fram emot en hel säsong på skidor detta år. Första året sedan jag gjorde illa mig efter ett fall från hästryggen 2011. Så skönt att vet att min fot klarar av denna typ av träning.

Längtar verkligen.
Hemma är det julpyntat. Ja allt som saknas nu är det vita pudret på marken och i skidbacken så kan det ju kännas jul igen.

Hösten har varit utmanande på många sätt. men även utvecklande då jag lärt mig inte bara om mig själv utan jobbar aktivt med att lära känna mina barn djupare in på skinnet. det är nyttigt och jobbig på samma gång. Vad vill jag med det. Jo naturligtvis öka möjligheterna för oss alla att samarbeta i familjen och förstå funktionsnedsättningarna på ett vis som lyfter möjligheterna istället för att fokusera på hindren.

Ingen dag är på ett vis den andra lik här hemma. Ingen dag har samma mängd energi heller. vilket gör det ännu mer utmanande. Det viktigaste är att hushålla den till det viktigaste jag har. Mina barn.

Just idag och just i detta ögonblick känner jag mig stark. Men jag vet att det kan ändras på ett ögonblick. Ett telefonsamtal eller en tung dag i skolan att hantera. Det tar energi från både mig och barnen. Men målet är att hitta vägar som gör det lättare att hantera för varje gång.

Nu ska jag försöka ta tag i min kaffe kopp och mina listor så jag har veckan under kontroll. Det bästa av helgen som var. Var att få sätta sig i vagnen och köra häst igen. Som jag längtat. och nu hoppas jag verkligen att det blir fler gånger.
5 December 2016  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
jul

För er som inte tänkt på det men nu börjar julen närma sig. Och då jag normalt dansar fram lyssnar på musik och pyntar. Ser julen som en högtid i gemenskapen och kärlekens tecken. I år. känns det helt annorlunda.

Hantera stressen av de känslor och tomheten som finns inom mig när jag känner paniken komma inom mig bara jag tänkter på jul och nyår går inte att beskriva.
Jag är medveten om vad som lockat fram dessa. Det var omständigheter förra året som gjort att allt min tilltro till julen är borta och kanske mer än bara julen då den har en djupare mening även i vardagen.

Så långt är väallt ok. Men jag vill verkligen inte fastna där.
Men fast sitter jag och jag inser att jag inte kommer att kunna fira elle njuta av julen som jag gjort många gånger förr.

För många år sedan när tron var borta fann jag en väg genom ljuset. En enkel önskan som slog in. I år har jag ingen önskan att komma med. Jag vill nog helst bara hoppa över allt och sätta fart med alla andra måsten.

Julen handlar om familjen och traditioner om vänner omtanke och kärlek. gemenskap. Jag fick ge bort allt det förra året för att ge någon annan det de behövde. Vad jag inte då visste var hur mycket det skulle sätta spår i mitt liv.

Det som gör mig mest ont är de tå som faktiskt kommer att drabbas av att mamma inte mår bra över julen. så hur i hela friden ska jag finna ro och tillit igen. Styrka att ta mig igenom. Har inte ens funderat på julklapp då det bara får mig att känna avsmak och avsky
16 November 2016  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
våren 2016

Denna vår och sommar skulle bli början på något nytt för både mig och barnen. Efter att ha fått en ny lägenhet såg både jag och barnen fram emot flytten. Det skulle bli förändring för de skulle kunna få lika mycket space hemma båda två något de förtjänar.

Jag såg fram emot att det skulle vara lättare med vänner och bussanslutningar för barnens behov vilket gör dem mer självständiga.
Flytten gick relativt lätt. Fick bra hjälp av vänner och mina underbara barn. Städningen klar ganska snabbt och vi avslutade flytten med att åka till stöten på läger.

Lägret var slutet på en lång vintersäsong och sommaren närmar sig. Då jag kulle få vänta ett tag på tapetsering i lägenheten möblerade jag det nödvändigaste så att jag kunde göra det smidigt den dagen då vi skulle flytta undan för hantverkarna.

Det är äntligen klart. Både tapetseringen och målningen. Barnen är nöjda med sina rum. Varför finner sig då inte min känsla. Den där när man känner sig hemma tam och trygg.

Jag har provat att hitta svaren men det har jag slutat med. Jag har inte orken att leta efter något som inte vill bli hittat. Antagligen så behöver jag ha tid innan jag ser det. För allt som oftast finns det en mening med det mesta.

Det svåraste är att ha tålamod med det och få barnen att känna sig trygga och lugna. Iallafall när det alltid finns där under ytan.

Jag har dock kunnat knyta upp och lämna av saker som fått mig att må dåligt. Något som följt mig en längre tid. Jag hade till slut inget val än att dunka näven i bordet rejält och ryta ifrån. Det är ju iallafall mitt liv och inte någon annans jag ska leva.

Det är ju långt ifrån perfekt men jag tror att jag många gånger inte får mer än vad jag kan bära. Ibland är det överväldigande svårt att ta till sig. Men oftast när jag kommer ut på andra sidan är jag starkare än innan och en erfarenhet rikare.

Men vissa erfarenheter klarar man sig utan. Precis som många andra tjejer har jag blivit utsatt för både det ena och det andra i mitt liv. Saker jag inte provocerat fram eller valt. Saker som andra gjort utan min tillåtelse. Jag lever med det som en ständig värk i ryggen. Att hantera situationer där man känner sig otrygg och maktlös. Att finna sina nära och kära i sådana situationer och stötta dem i dem har varit en börda detta år. Något som tagit på mig mer än jag vill erkänna ibland. Jag är inte den som lägger mig ner och ger upp när orken tar slut. Jag kippar efter andan tills jag har tillräckligt för att fortsätta.

Jag hoppas att de andetag jag tagit i år räcker till så att jag når till slutet av den prövningen och kan landa efter att jag fått avslut i det. För jag har två fantastiska barn nej ungdomar idag som behöver sin mamma genom tonårsperioderna och in i vuxen livet. De har växt så mycket det sista halvåret genom de prövningar de mött och de utmaningar de erövrat. Jag är så stolt.

Jag hoppas att jag kan återkomma med några glädjande historier. Men just nu ska jag kämpa mig igenom den sumpmark någon annan har lagt framför mina fötter. Jag har inte valt den. Men jag måste hitta vägar igenom som bär rätt sort av frukt för framtiden.

Jag behöver också våga ta tillbaka den tuffa självsäkra Mirandel som vågar hoppa när det behövs som vågar sticka ut hakan och möta världen. Jag är långt ifrån där och jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka. Men om det är något som jag behöver göra för att finna den ska jag göra det. Det finns ingen återvändsgränd bara framåt.
2 Juli 2016  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
tankar i vårregnet

Medan regnet öser ner utanför fönstret. Ja det känns fortfarande overkligt. Flytten alltså. Saknar sellnäs. Mitt hjärta har liksom blivit kvar där och verkar inte flytta därifrån.

Jag har äntligen fått åka på konsert med Josh Groban. Hade verkligen två härliga dagar med min mamma i stockholm. Konserten var lika fängslande som jag hoppats på. Och turen att få autograf fast jag inte hade kunnat se det i denna värld. Gissa om turen verkligen var på min sida.

Dagen innan träffade jag en mycket kär vän. Ja vi ses verkligen inte så ofta och rör oss inte i samma kretsar. Men att träffas är som att få högsta vinsten på lotto. Vissa människor har en extra förmåga att beröra. Blir alltid lika glad och varm.
Jag är lyckligt lottad som har honom i livet.

Denna sommar hoppas jag på ett lyft i livet. Inte bara med att anpassa sig till den nya omgivningen men också över lag med min familj. Hoppas att den utvecklas på mer än ett vis.Hur det ska gå till har jag däremot ingen aning.

Skulle behöva städa upp på person lista. Jag har några som ligger och suger energi. Men just nu känns det inte som rätt tillfälle. Det kanske kommer. Tills dess får jag minimera umgänge och kontakt på bästa sätt. Och förhoppningsvis sorterar de ut sig själva. Bara jag har tålamod hopp och tillförsikt.

Jag har under våren fått möjlighet att möta andra sidan och änglar utan vingar. Jag är så otroligt tacksam.

Ja lite vad som hänt i mitt liv.
13 Maj 2016  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
2015

Äntligen har vi nått första veckan i mars månad. Det har verkligen varit en lång resa hit. Det är så mycket som hänt i mitt liv. Mycket som fortfarande gör att jag till viss del är ganska låst i mitt liv och vardag. Även om jag vet att det kommer till ett slut. Detta år kommer kantas av förra årets händelser.

Året som har börjat någorlunda bra. Foten är opererad och jag får börja belasta nu efter tre veckor på kryckor. dock tänker jag nog inte köra några tunga lyft och styrke träningspass på ett par veckor till. Men att bara få börja gå och kunna utvärdera resultatet. Den har inte varit svullen på det vis och heller inte haft den smärta i foten som jag hade förra gången. Så lite optemistisk är jag iallafall.

Jag har tyvärr missat att få träffa goda vänner. Det känns mindre roligt. Men orsaken har varit. förklarlig.

Har fått tagit farväl av min farmor och nu närmar sig begravningen med stormsteg. där efter är det tävlingar i nybro backen! special olympics, Ser fram emot många fina prestationer av våra duktiga ungdomar,

Där efter ska jag försöka rodda ihop ett flyttlass ifrån sellnäs till buskåker. Hur det ska gå det vet jag inte. Det är ett stort steg att flytta för jag trivs verkligen här ute. Men som de flesta föräldrar känner till. Barnens intressen först. Så är det i det fallet.

Ja allt har inte varit av ondo. jag har insett hur stark jag kan vara och att jag kan säga ifrån. attjag vågar stå på mig tills jag blir lyssnad på.
Nu resten av dagen blir det avsluta vasa loppet och njuta av veckans sista dag.
6 Mars 2016  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Spännande förändringar

Ja möjligheter kommer in i livet när man minst anar det och oftast vågar jag ens hoppa på tåget. Jag har nog missat många saker i mitt liv. Just för att paniken och rädslan för förändringen har varit där som ett litet gruskorn i maskineriet.

Det ska bli befriande och samtidigt spännande. Jag behöver nog denna förändring själv lika mycket som mina barn. Vad det innebär har jag nog inte lyckats landa i än. Men det kommer nog. Men det innebär att jag behöver stänga dörren och gå ut i det okända och omfamna det lika mySamtcket som det jag vet om varje dag idag.

Hänt en hel del denna sista vecka som behöver smältas. Inte avslutat allt jag satt mig att göra. Men känner ändå då jag testar av lite att jag faktiskt mår betydligt bättre när jag gör på det vis som är just nu.

30 Januari 2016  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Små steg.

Idag har jag gjort några små förändringar. Ja små kanske det inte är. Det känns mer som steg i rätt riktning då jag faktiskt försöker ta tillbaka mitt liv.

Ja jag har låtit någon annan styra mig. Jag har gett det tålamod och markerat vad jag vill och inte. Men när budskapet inte går fram och man känner att man bara står och stampar. När tilliten är borta. Finner jag ingen annan råd.

Det har tagit tid. Inte att förstå att jag behöver. Men att våga stå upp för mig själv och mina värderingar. Det är inte okej att springa runt och trampa folk på tårna varje dag. Inte ens i all välmening.

Jag behöver göra detta och det jag gjort idag är ett steg i rätt riktning. vad nästa steg blir är att avsluta det på ett sätt som tyvärr kommer göra någon ledsen. Men jag behöver inte känna panik må som en kratta och ha en negativ känsla varje dag i mitt liv ibland flera gånger per dag.

Jag är snäll och lojal. Tålamod är något jag har gott av.Ibland. Men jag är ingen leksak man kan göra som man vill eller låta pracka på saker som jag inte vill delta i. Jag är mer än så. Det är dags att jag står upp för mig.
24 Januari 2016  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
julen!

Min jul håller på att gå upp i rök. eller ja det gjorde den för över en månad sedan när min tillvaro ställdes på sin spets.

Mina barn är mitt allt. De som gör att dagarna är fulla av skratt och gråa hår. av underfundiga kommentarer och varma kramar. Allt det där som barn är på gott och ont. När deras värld rubbas och söndras så faller även min att se dem kämpa mot saker som de inte kan rå för. Att förstå fast de fortfarande är barn. När den där magin vi har som föräldrar försvinner över en natt och verkligheten tar vid.

Hur ger man dem tron tillbaka. Hur ger man dem tryggheten och kärleken när man själv hamnat vilse. Jag försöker leda dem på en för mig helt okänd väg genom den labyrint som vi blev utsläppta i.

Jag behöver den där magin som fick mig att tro på julen igen. Den värme och kärlek som ren skär julanda handlar om. Den som ger mirakler och under i en tid när mörkret är som allra störst.

Jag har funnit den förut och vill hitta den igen. inte för min skull utan för att ge mina barn deras barndom tillbaka och allt det andra som stulits av dem den sista tiden.

Men hur finner man styrkan att finna det man söker. Hur hittar man tillbaka och inte blir en som slutar bry sig om julen och vad den står för. Hur håller jag min kärlek vid liv när lågan är som svagas.

Julens magi föds i våra hjärtan den finns där när vi öppnar dem. den bor där även när vi är rädda och ledsna. När vi stänger hjärtat bor den kvar men gömd för våra ögon. Måste våga släppa taget om det som gör mig rädd det som hindrar mig från att leva här och nu och ge det bästa jag kan till mina barn.

Julens magi!
23 December 2015  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
storm

Det är tyst och stilla nästan så man tror att stormen dragit förbi.
Men ett sagt susande i husknuten vittnar om en viskande vind.
Stor helgerna står inför min dörr och knackar på.
I år får jag ta i med stålviljan för att kunna komma in i dem med ett leende och ett lugn. Kan inte bära så mycket mer. Detta år har burit många förändringar i mitt liv.

De flesta goda och allra helst nödvändiga. Andra mindre roliga och mer tunga att bära. Min tilltro på omvärlden har rubbats i båda riktningar. vart det slutar vet jag inte riktigt. Vore endast jag drabbad vore utgången lätt för jag ger inte upp. Men det krävs mer än bara jag för att vi ska komma upp på land igen och få fast mark under våra fötter.

Tills dess ska jag hitta sätt att tygla stormen som viner utanför min dörr och stör min julfrid. För barnens skull hoppas jag på lite julmagi denna julafton.

God fortsättning på det gamla och det nya året.
21 December 2015  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
äntligen fri

Ja för första gången på evigheter känner jag mig glad och avslappnad i hela kroppen. Det började vända igår. Äntligen. Idag har det fortsatt. vilket känns toppen.

Vad har hänt sedan sist jo operationen har gått över förväntan än så länge och gips tiden har avlöpt väl. nu återstår träningsprogram och uppföljning med läkarbesök och röntgen senare i november. Det känns bra. något svullen över ulna benet men helt ok. Bara att smyga igång rörligheten.

Jag har försökt att gå ut och gå. men sista tiden har ajg hindrats av det som gömt sig inom mig ich hindrat mig mer än vad jag trodde men imorgon känns det som jag kan se fram emot att ta en promenad om väder och vind till låter.

Dagen har visserligen bjudit på lite det ena och det andra. men mest kommer jag att komma ihåg de fantastiska elverna i diamantgruppen på travskolan som jag fick göra sällskap med. Så kul att sitta bakom en häst igen.

Just nu ska jag suga på karamellen som jag håller i min hand och låta grabbarna somna. Ha de gott folk.
8 Oktober 2015  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
operation

Ja då var det snart dags. brukar vara ganska lugn och förväntansfull. Men denna gång finns en viss nervositet inblandad. Andra operationen i handen. men den första som verkligen ska vara riktad mot den smärta som finns kvar i handen. Om jag kunde hoppa till måndag nu så skulle jag göra det. Jag är både ressjuk och nervös över vad som komma skall. vet inte om jag lyckats planera hösten på ett bra sätt. kan ju säga att jag saknar miin älskade markus. har så behövt honom vid min sida dessa dagar. men jag tror ändå att han mår bäst där han är just nu.

Ja de ska bryta och korta mitt ulna ben. förhoppningsvis ger det en hel del smärt lindring. Hur mycket är svårt att veta. svaret kommer först efter operationen.
Pappa ska genomgå operation samma dag fast på USÖ. Det känns också nervöst. men vet att det ger honom bättre livskvalite och hälsa på sikt. så att även om operationen i sig är stor så är den enklare idag än för tjugo år sedan. För hur det än är så är dagens läkare mer utbildade och har en helt annan utrustning och möjlighet än för tjugo år sedan.

Jag hoppas naturligtvis på bra resultat för båda.
Ska försöka somna nu och njuta av några timmars skön sömn innan jag träffar min mor och inväntar en okristilig tidig frukost på måndag morgon.
29 Augusti 2015  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
ork

Dagar som denna vill man helst bara lägga sig ner och somna om. Dagar då det positiva överskuggas av det mörka som döljer sig under ytan. Det jag allt som oftast håller i schack det där dolda som ni andra inte ser.

Oftast så har det gått bra sista halvåret att hålla det i schack och på plats. Men plötsligt trots det bra som händer runtomkring så räcker det inte till.

Så härligt att veta vart mina vänner är och alla dessa nya bekantskaper som kommit in i mitt liv. Det har gjort att dagarna varit lättare och inte så tunga. men inbland räcker orken inte till. Det där svarta slukhålet öppnas från ingenstans. Har haft en period där många svar har kommit till mig och planerna som finns börjar falla på plats. jag vet vad som väntar och behöver väl egentligen inte fundera så mycket. men så när allt bra samlas och blandas med sådant som inland är mindre kul så rinner bägaren över och det blir mörkt.

Egentligen inget ovanligt. tungt ja oftast bara vänta ut och låta det vara för då kommer man igenom bättre än att försöka kämpa som en krigare att nå till slutet på perioden.

Det tråkiga är mina vänner som jag känner att jag vill umgås med. det jag hade planerat den eller de dagarna. Ja mycket kan gå i stå. så jag hoppas att det bara är en kortis. Sköt om er och var rädd om er.
26 Juni 2015  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
hästigt

Ibland som detta år så känns det som att jag hela tiden har ett finger i vad som händer och vad som ska hända. Så många sammanträffanden var det länge sedan jag var med om.

Skrämmande nej för de mesta är ju roliga. Omtumlande ja. Det är de verkligen. Det får en att se livet ur andra vinklar och hitta nya perspektiv.
Vissa delar är jag ändå inte så säkra på och snurrar runt. Men det känns som jag har någon slags kontroll och magkänsla på den vägen som jag slagit in på.

Det är tomt utan de fyrbenta men som tur är har jag lite ärenden kvar i stallet. Inför hösten vet jag inte riktigt hur det ska bli. Men som sagt var. Efter den juli ska jag skriva och berätta vad som händer för då blir det att ta lite beslut och planera.

Det kommer onekligen kännas konstigt. och saknaden kommer vara enorm. men ibland så har man inget val. och det är där jag kommer att vara under det närmsta året.

För övrigt så har det svängt upp och ner med livet runt omkring. vart jag hamnar det vet jag inte. men det visar sig. just nu skulle jag kunna krypa in i en stuga och bara drömma mig bort och inte vakna varje natt av att smärtan följer mig in i drömmarnas land. Visserligen min vardag sedan några år men ändå. Skönt att varva det med lite lugn och ro.
22 Juni 2015  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
upp och ner.

Jag vet ärligt inte vad jag ska skriva i mitt liv just nu.
För det händer så mycket på många fronter. Vissa saker är mindre roliga och vissa saker fyllda av glädje.

Det som är bäst är att planerade åtgjärder mot handled och även förhoppningsvis foten kommer att genomföras under maj månad. Vilket gör att jag kan förhoppningsvis bli smärt fri. Gissa om jag blev glad igår. Inget knussel och sjuhundra utredningar till utan. Tydliga klara vägar att gå framåt.
Bra det näjer jag mig med. Sedan hoppas jag att det ger den effekt som jag hoppas på.

Har även tagit ett tungt beslut att lämna en kär vän. Det kommer kännas på men jag är inte direkt någon stålkvinna eller kalle ankas rika farbror. Hoppas dock att våra vägar korsas igen. För det är en härlig individ.

Våren har kommit till sellnäs så ordningen är återställd här. Ja som ni ser så är det upp och ner. detta är bara en bråkdel av de saker. Men allt behöver inte stå här!
Kram
29 April 2015  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Helg

Haft en mycket trevlig helg. Den har innehållit hästar goda vänner sömn och en och annan härlig känsla av harmoni. Trots att huvudet har varit elakt och jag kan bara konstatera att mina barn givmildhet med förkylningen de hade förra veckan nådde mig. Så är jag glad och nöjd. Känner mig hoppful om livet även om det inte har förändrats mycket sista dagarna.

Fått lite tips och funderar på att följa upp dem i förhållande till den påverkan fysiskt det har i mitt liv. Som det är idag så kommer jag inte kunna återgå till ett så aktivt liv som jag haft för några år sedan. Inte som dagen ser ut med det smärttillstånd det råder i min fot. Men det kan finnas hopp och jag behöver väl verkligen testa allt innan jag ger upp.

Nåja jag har fått lite nya vänner efter den här vintern och det känns toppen. De är visserligen inte bosatta nästgårds men det gör mig inget då internet finns. Så glad för dem.
Nog om mina dagar och en helg full av sol. Ha det och hoppa in i måndagens bestyr.
15 Mars 2015  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
skidor

Det är inte igår. Ja det är ju ett tag sedan. Mycket har hänt men samtidigt ingenting.

Vintern har rullat på i rasande fart. Skidsäsongen lider mot sitt slut. Både på gott och ont. Eftersom hästarna i stallet fick förkylning blev den efterlängtade licens kursen lagd på is för Johnatan. Men han har rockat fett i skidbacken. I helgen har han tävlat på sina egna villkor och han har kämpat ihop två guld. Så stolt över honom.

När han inte åkt sina tävlings åk har han hjälpt till med nummerlappar pris packning pallflyttning ja just det och viktigast av allt. Han fick hjälpa mamma att byta ett punkterat däck i fredags.

Kan inte annat än vara stolt över min son. Han har växt så otrolig mycket och känslan att vara med honom i backen när allt flyter på. Han lyser som en sol och sliter som en arbetsmyra.

Han har sovit middag idag. Ville han skulle göra det igår då vi åkte på middag med skidvännerna igår och prisutdelning. Men han var alldeles uppe i varv för att fixa det.

Jag har fått både bra och dåliga besked när det gäller de mindre smärtställen jag bär på. Det positiva är ju att min hand ja hela min hand är fin och len. Inga tecken på något annat än den förväntade ihop läkningen av min högra tumme. Men det lämnar ju frågor om vad som orsakar smärtan. Så nu väntar magnetröntgen över lederna så vi kan se om det finns ärrvävnad eller dylikt på senor och ligament. Det positiva är att det var en toppen läkare i Örebro som lyssnade och puschade. Så den resan stärkte hoppet om att kunna göra något för handleden.

Dock ett mindre glädjande besked är att min ct röntgen visar skuggmarkering i foten. Och i dagsläget bedöms inga fler kirurgiska ingrepp kunna hjälpa mig då det fortfarande verkar som att de bedömmer det som svåråtkomligt. samt att det är påverkan av operation. Hm vet ju inte vad jag tycker om den bedömningen.

Men summan är att jag får vänta tills jag kommer in på smärtkliniken. Vilket är den sista möjlighet på en lång väg att hitta alternativa och fungerande smärtlindrings verktyg som fungerar. Ni kan ju gissa hur det känns och de tankar s om snurrar.

Sista utvägen. om de inte lyckas ja. Vill ju inte säga vad var det jag sa. men jag hoppas innerligt att jag har fel.

åter till något positivt är att få träffa alla underbara föräldrar och aktiva i skidbacken. Det har varit givande och stärkande. Bara att se glädjen hos alla när ungdomarna lyckas. Glädjen över varandras framgångar oavsett hur stor och liten de är.

Det roligaste var nog kamratmiddagen även om Johnatan inte orkade och det blev en tidig kväll. Men jag hade roligt och trevligt sällskap. Maten var god i en underbar miljö på Buskåkers gästgiveri. Alltid lika trevligt. Nu ska jag försöka göra en tidigare kväll om jag kan. Med alla varma intryck jag fått under helgen. Värda att sparas ett tag framöver.
8 Mars 2015  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Huvud bry.

Känns lite som att mitt huvud ska gå i bitar. Lika tankar har rört sig där ett tag. Tänk om kändlorna kunde släppa taget så vore det lättare att hoppa. Våga släppa taget om saker som bromsar mig. Som tar slut på min energi.

Så många saker jag gör i mitt liv som behöver ändras. Jag ser mönster där jag går. Saker jag upprepar om och om igen. Funderar på när jag ska lära mig. Stå på egna ben och våga ta beslut som gör livet mer som jag vill.

Finns vissa saker som jag inte vill ändra på. Men som behöver uppgraderas eller förnyas.
Men jag väljer oftast den enkla vägen. En väg som inte alltid är den bästa för mig. För isåfall skulle inte huvudet vara fullt av dessa tankar. Livet är sällan rättvist eller lätt snarare en berg och dalbana. Det gäller att veta när var och hur man ska kliva på och åka eller när det är dags att kliva av. I mitt fall så har jag nog svårt med båda.

Om jag jobbar på så kanske jag kommer av till slut. Jag behöver verkligen stanna upp och andas. Komma upp till ytan. Undrar om jag är så stark att jag kan bryta upp det som håller mig fånge.

Vi får se. Det visar sig om jag ger det tid. Ja jag väntar ett tag till. Vill ha mera svar. Men någon sa en gång att svaren finns inom mig. Jag behöver bara lita på att de kommer när jag behöver dem.
28 Januari 2015  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
2014

Detta år har varit omtumlande och lärorikt. Jag har träffat nya bekantskaper som förgyller min vardag på olika sätt och berikar mig med nya insikter.
Det har varit en berg och dalbana. Hela denna höst har varit lika grå och blöt ute som inne. Mitt hopp som fanns inför operationen är grusat vid det här laget. Inget jag kan rå för. Men lite förbättring hade varit önskvärd.

Barnen. Det bästa och käraste jag har. Jag försöker förgylla deras vardag med det jag kan. Ibland kan det vara svårt nog att ge dem en vardag som känns bra. Men trots att vi alla kämpar på så lyckas vi ganska bra ändå.

Våra vänner. Ja de är de bästa jag känner. Tack för allt stöd både medvetet och omedvetet att ni finns i mitt och mina barns liv har varit ovärderligt detta år.
Jag önskar nu skriva ett slut på det gråa och släppa in lite solsken och ljus på min och barnens väg.

Jag drömmer om stora saker. Jag tror på mirakel så vem vet. Kanske kan något speciellt hända under 2015. Trots att mitt hjärta är tungt så hoppas jag och ber om en underbar jul för alla! Stor och liten.
23 December 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
.,.,.,

For the first time in a life time.
I feelt the power.
The strong feelings that
come befor the seeing.

It makes me scared
Do not use them any more.
To strong to deep.

I know I can
I know I will.
But I know that
it is not allways
what you want.

But they are stronger
Deeper than everything.
old and wise
20 December 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
..

Försöker att inte oroa mig över morgondagen.
Men den här perioden har det inte varit så lätt.
Att hålla det dolt så det inte påverkar min omgivning har också varit svårare.
Svårast är det när man känner att de saker man kämpar med i vardagen
indirekt eller direkt påverkar mina barns liv.

Jag hoppas på att saker ska lugna sig. Eller snarare sagt lösa sig. För nu har det kommit många saker jag måste uppbåda all kraft till för att genomföra.
Så trots att jag har hästarna och mina underbara barn och vänner som finns där.
Så räcker inte min styrka till att hålla ihop.

Rädslan för att det ska bli värre än var det är gör inte dagarna lättare
Eller inte nätterna heller för den delen.
Jag försöker varje dag hitta något som gör mig glad ett leende eller två.
Men det är inte lätt när man får krångla med byråkratin.

Jag har verkligen inte bett om den situation jag är i.
Men jag tvingas be samhället om ursäkt gång på gång.
Så hur ska man kunna bygga upp sig när de slår på en med full kraft varje dag dynget runt.

Ja ärligt talat jag vet inte.
För jag har gått ifrån att vara en glädje spridare och glad social tjej till att vilja försvinna från ytan och bli osynlig
1 December 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
färg harmoni

När dagen är som mörkast. och natten som längst. Då kommer ljuset från en ung strålande mö. hon kommer med ljus och frid.

Idag eller snarare nu här ikväll. Infann sig ett lugn inom mig som jag inte känt på länge. Jag kan nästan känna ljuset gen0m mörkret. kan känna av den färg energi fälten speglar sig genom rummet. Det fyller hela mig med en sådan avslappning och lugn.

Plötsligt stannar allt i mitt huvud. Jag hör något men inte det vanliga surret. Det är som mjuk musik som inte går att beskria eller sätta ljud till. men den känns.
Den är klar. Nästan pastellfärgad och full av guldiga nyanser och gnistrer.

Just nu vet jag bara nuet. den sköna känsla som finns inombords. Ingen har gett mig den. jag fann den själv.
Jag har saknat den känslan.

Den harmoniska glädje och kärlek som ledsagat mig många gånger. Jag har bara glömt hur jag ska lyssna. För allt man hör är det samhället prackar på en.

Jag kommer med ljus med fägring och hopp. Jag vandrar i midvinternatten över vidderna och skogarna.
Jag lyser upp din väg när dagen är som mörkast och natten som längst
Jag fyller ditt hjärta med värme tro och hopp.
22 November 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
t

Försöker hitta tillbaka till orken att skriva igen. Men allt som brukar göra dagarna lättare och groparna mindre djupa fungerar inte just nu.
Så jag letar efter minsta strå att gripa efter.

Jag kämpar på tro inget annat. Men känner heller inte att jag hittar rätt sätt att komma igenom. Allt är inte svart eller vitt. Allt går inte heller att beskriva och prata om. Det är svårt att själv förstå och än svårare att få andra att förstå när man själv inte förstår.

Skulle vilja skrika ut allt men det blir lika fel som att sitta tyst. Allt är så komplicerat. Måste bestämma mig att börja. Jag har gjort det flera gånger om. Jag börjar men kommer ingenstans och så känns det nu.

Kvällen gör det heller inte lättare. Inte heller den fysiska smärtan som äter upp mig inombords. Jag måste hitta ett sätt att tackla den. Vet bara inte hur.
20 November 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
livet i allmänhet

Idag är det dags för de årliga skidbytar dagarna. Ja eller rättare sagt helgen. Idag är det inlämning av saker och imorgon står det försäljning och utlämning av osålda varor. Det brukar vara roligt och ösigt. men känns som att vädrets makter är lite emot oss.

Men det är som det är. Veckan har som vanligt innehållit sju hundra femtio elva möten (ursäkta särskrivningen) Ja de är nödvändiga. I mitt liv finns inga enkla vägar har jag märkt och ett konstant flöde av olika möten med vården både för min skull och för barnens har blivit en vardag. Ibland är det roligt att gå på dessa som när det är utbildning. visserligen krävs det en del stilla sittande vilket inte är min starka sida men ack så nyttigt ibland. Nästa gång är det totalt energi tömmande men jag kommer oftast en bit till och har fått lite mer erfarenhet att ta med mig.

Det jag har lärt mig de sista åren och de slag jag utkämpat de sista åren gör vissa bara under en hel livstid. Jag fick hela tårtan på en gång. Det är bara att äta och försöka smälta allt på en gång. En utmaning som varit tuff många gånger men just nu känns det ändå ljust och lite hoppfullt. För jag ser lite ljus i det arbete jag och barnen gjort de senaste åren.

Det finns fortfarande bitar att jobba med det gör de alltid. Det finns saker jag behöver lära mig att priotera om och eller priotera bort. Förhoppningsvis kommer jag fram till de punkterna snart så jag kan lätta lite till. Men det får ta den tid som det behövs naturligtvis.

Foten är en sak. Den har lättat lite även om många frågetecken återstår. Men vet att om sekmånader kommer återbesöks tiden och kollen. Jag ser fram emot den. Tills dess får jag bita ihop och försöka hitta en bra väg att gå med den. Blir ännu en sak som jag får leva med. För helt bra kommer jag inte bli. Om inte läkarna lyckas överbevisa mig naturligtvis.

Det andra är att få vardagen att gå ihop och ge mina barn mer kvalitets tid. Så att vi kan bli lite bättre på de styrkor vi besitter.

Det jag saknar inte mest men ibland är någon som finns brevid mig och stöttar mig. En partner som är min vän och förtrogne i vått och torrt. Denna lär ju naturligtvis vänta ett tag till innan den dyker upp i mitt liv. Mest för att jag ändå är så begränsad i mitt sociala liv och umgås inte utan för stallet eller skidbacken. Om inte annat i stor begränsning och de flesta gånger är det ju med vänner jag känner ifrån stallet och hästarna. De gör ju att jag känner mig tryggare utanför dörren än om jag är själv.

Ibland är det svårt att ta sig ut inte bara för man är trött utan för att tanken gör mig fylld av panik och ångest. jag känner mig otrygg i världen utanför.
Jag har ingen andledning men reaktionerna är sådana. Det är jobbig och kämpigt att utmana sig själv varje gång man ska någon annan stans. Men jag måste inte alltid men ibland. För hur ska jag annars veta om det går över. och varje gång det går bra försöker jag spara den känslan och hitta tillbaka de gånger det är mer utmanande.

Nu ska jag plocka ihop och utmana mig. Jag har mina barn och vänner med mig. Så vi ses ute i verkliga världen ett par timmar.
25 Oktober 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
mitt barn blir tonåring

Idag har jag varit på utbildning och fått ta del av bra tps och råd om ungdomar med olika diagnoser. Det var nyttigt. Framför allt att träffa andra som har liknande utmaningar i livet med sina barn som en själv. Att få höra vad andra har hittat för lösningar och vad de har för funderingar om framtiden.

Att ha tonåring är inte lätt de har humörsvängningar och perioder av trots. de hittar sig själva och testar livet. Ja det gör våra med. Men det finns saker som vi kanske behöver vara extra stöttande med eller ibland släppa taget med för att ge våra barn rätt vertyg att ta sig in i vuxenlivet.

En bit var också att få information om olika saker man kan använda och ta stöd av.
För att hitta rätt i djungeln av möjligheter som finns för våra ungdomar.
Men mest av allt så fick jag en aha upplevelse.

Ja det jobb som jag och barnens far har gjort hitintills har gett resultat. Ibland inte alltid synliga för våra ögon då vi lever i det varje dag. Men när man får möjlighet att titta på andra och se sig själv utifrån med sina och andras ögon ja då ser man.

Jag känner mig stolt som förälder över det jobb jag gör och det resultat som det för med sig. Vi har kommit långt på vägen man är inte framme vid målet än men vi är på god väg. Det är en lättnad. Skönt att veta att kursen vi satt för vår son är en bra väg.
Men den sorg som jag känt och den hopplöshet jag känt ibland lättade betydligt.

Vet att vi fortfarande har miljoner saker kvar att hjälpa honom med även i framtiden för jobbet med barnen tar ju inte slut. de är under vårt skydd resten av livet. Men jag känner mig betydligt tryggare nu när jag kan se saker och ting ur detta perspektiv.
21 Oktober 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
fundering

Jag tycker oftast att det inte händer så mycket i mitt liv. Men när man sitter och benar ut det så finns det massor jag gör varje vecka och dagar. Egentligen.

Jag vill verkligen ta paus. Jag vill få stopp på allt ja iallafall det mesta utom hästarna och barnen. Jag längtar tills dess att jag slipper alla läkar möten för det ena och andra. Jag vill stå på egna fötter. Att vara normal nu vad än det må vara är inte lätt för någon.

Men om man ska gå efter de fack som finns i samhället och stoppa in sig där så är det ännu tuffare att inte passa in ha barn som inte passar in. För allt går ut på att leta möjligheter att passa in så mycket som möjligt.

Alla som tror att det är lätt fix med piller när man får bokstäver tror så fel. Det är de verkligen inte. Det finns inga lätta fix för någon i livet med eller utan dem. Alla har vi våra saker vi bär på. Saker som ibland hindrar oss från att leva fullt ut. Saker som gör att vi låser oss i gamla mönster och inte kommer vidare.

Det bara känns som att man stångar sig blodig. Rädslan att vara annorlunda är starkare än att bejaka sitt eget jag många gånger. Ibland är det lättare att göra som man alltid gjort för det känns tryggt. Men den dagen man ser att det inte fyngerar vad gör man då.

När man lär om sig om och om igen när man finner nya sidor och nya vägar runt saker som känns tungt. Hur gör man då när det tar stopp.

Idag var jag hos min kurator. Jag kom dit för jag kände jag behövde lufta funderingar kring något personligt inom ett område. Det slutade med att vi började prata om vad som fyller mina dagar och varför jag alltid är trött. Varför jag på sista tiden varit tröttare än normalt.

Svaret har mina vänner dryftat flera gånger för mig. Men nu måste jag se att det faktsikt är sanningen. Men hur gör man när vissa saker är sådant som man behöver för att klara vardagen. Vart börjar man kapa i saker som gör att man har huvudet ovan för vatten ytan. Inte vet jag och ärligt talat jag lär livrädd. Men jag måste börja och jag måste börja nu. Finns inget att vänta på. Behöver en strategi för de Måsten eller inte måsten som finns i livet. Och släppa på den där inre jag måste alltid ta ansvar för allt och alla. En av de svåraste saker jag möter på i detta liv antar jag.

Rädd, klart jag är vet inte vart jag hamnar i framtiden om en vecka eller ens om en dag. Är glad för var dag som jag vaknar.
17 Oktober 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
taco

idag så hittar jag ingen inspiration.
Kanske för att dagen innehållit så många måsten.
Både på gott och ont.

Det bästa måstet var nog kvällens mat.
Barnen uppskattade det nog lika mycket som jag.
Tacosbuffe på liljan. Alla lika mätta och nöjda.
Mest verkar det som helgens födelsedags barn gillade det.

Alltid lika spännande att hitta på saker med mina killar.
Allt kan bli ett äventyr eller bli en helt härlig kväll.
Denna uppskattades ju av både stora och små
så del av födelsedags present utdelad.

Imorgon hoppas jag att jag hittar lite mer.
Så kanske kan jag finna lite mer ord.
Ord som säger mer om annat än vardagen.
8 Oktober 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Bloggen

Igår hade jag över femhundra besök här på sidan.
Makalöst. Det trodde jag inte.
Jätte glad att ni verkar vara många som följer vad jag skriver.
Skapade denna för att berätta om vad som var min vardag.

Men den sista tiden har skivandet fått tagit större del.
Många dikter har kommit både nya och gamla.
Jag hoppas att ni fortsätter följa.

Tack så länge och ha en härlig dag inne i värmen.
8 Oktober 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
sentimental och djup.

Sista tiden har jag funderat mycket. Både över vad jag vill vart jag är på väg.
Behovet av förändring på något vis är tydligt och önskan om att kunna rå sig själv med hästarna inpå stugknuten växer för varje dag.

Inte det lättaste när man går i mina skor. men jag har iallafall hittat ett mål att jobba för. Små steg på vägen är också att se till att mina barn har det bra att de i så stor utsträckning får möjlighet att utvecklas och växa som individer och människor.
Som Ensamstående mor får man göra avkall på mycket för att ge dem tid och kärlek.

Ett val man gör för deras skull. Min tid kommer så småningom. Det är jag helt säker på. Jag vill på ett vis fortsätta att vara ensam för det är enkelt och behändigt. Ibland.
Jag brukar tänka på hur tvåsamheten var. Ibland är den inte alltid bäst heller då jag under många år var ensam i tvåsamheten. Vilket också gör att jag känner en viss tveksamhet inför nya bekantskaper. Jag är också rädd att träffa någon kasta mig hals över huvud i något som inte är bra varken för mig eller mina barn.

Jag är glad och tacksam över de vänner jag funnit de sista året. de tillför mig energi och glädje på många område. De visar mig på nya vägar och synvinklar.
Jag är oerhört tacksam. Vill så gärna ge tillbaka och förgylla era dagar med det jag kan.

Det Jobbiga är att se sina vänner sårade eller kämpandes med sådant som är oerhört orättvist i vår värld. Men alla har något det kämpar med. Vissa saker är enklare och kanske inte så värdsliga medan andra är stora och vänder upp och ner på vardagen.

Jag har träffat en underbar människa som verkligen förgyller min tillvaro på mer än ett sätt. Jag önskar jag kunde ge tillbaka hälften av vad han gett mig den sista tiden. Den svåraste och tyngsta uppgiften jag har och jag kan inte lyckas med det uppdraget hur jag än vill.

En underbar människa med hjärtat och kvalifikationer på rätt ställe och allt. Funderar bara på varför. Detta är den del i mitt liv som ger mig mest sorg. Att kunna se värdet att kunna förstå att detta är det som jag letat efter och inte kunna få med den viktigaste pusselbit av allt.

Jag har tappat mitt hjärta på vägen. Jag finner det inte och vem det än är som stulit det under mitt långa liv eller sett det någonstans var snäll att lämna tillbaka det. Eller är det så att jag själv förstört det för all evig framtid. Jag funderar på vad jag missar. jag vill känna och älska. Men jag snurar bara runt i ytterkanterna och låter egentligen inte någon komma tillräckligt nära.

Inte ens mina närmsta vänner nå hela vägen in. Ibland funderar jag på vem jag ska prata med. vem kan förstå den väg jag vandrar och vem kan ge mig en vink över vart jag är på väg och vaför jag inte kan vända saker och ting åt det håll jag vill.

Svaret som dyker upp var gång. Ingen. verkligen ingen. Jag måste finna svaren själv. Men vet inte längre vart jag ska leta eller vart jag ska börja eller sluta.
Finns så många orsaker och vägar så många möjligheter och berg att utforska så jag har gått vilse. Inte nyss utan förlänge sedan utan att egentligen hitta ut igen.

Men jag är ju inte känd för att ge upp. Jag brukar slåss tills jag lyckas. eller hittar någon lösning. Är Eremit mitt öde så kommer det att bli så. Annars så kommer jag att hitta en annan väg och finna de svar jag inte ser idag.
26 September 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
helgen

Har varit nere hos mina föräldrar och träffat dem. naturligtvis på både gott och ont.
Lite roligt var det. när barnen hoppade högt av glädje av att få gå på bio för ovanlighetens skull. De fick gå på premiären av Flygplan och med bästaste morbror Christer och hans sambo Stina. Jag fick rulla de sista milen till min mor alena. Men det gjorde inte så mycket. Just det behövdes. Försöker hinna få perspektiv i vardagen.

Jag känner mig inte uppåt och har just nu noll styrka ock ork att göra något. Jag som varit som en duracell kanin under sommaren. Undrar vart det tog vägen.
Skönt att få tid över till min familj. träffa dem det händer inte så mycket. Men samtidigt insåg jag att det finns bitar jag inte kommer kunna förlika mig med också. då är det svårt att släppa och gå vidare.

Längtat hem det har jag gjort men samtidigt har det varit skönt med en paus från allt. Många saker har snurrat i mitt huvud. Framförallt om hästarna. jag är i ett stadium då jag behöver fundera på framtiden och hur den ska se ut. vart jag ska hålla på med mina hästar hur många de ska vara och så vidare.

Ja jag behöver verkligen en gård en karl ett liv. helt klart. Men sådant tar tid både kärleksmsässigt och ekonomiskt. hmm inte det lättaste att ro i land när det enda jag orkar egentligen är mina förmiddagar. hem och hämta energi och försöka ro iland en eftermiddag med lite tur går det. Idag provade jag att börja med tvätt och studsmatta den har nu parkerat ovanför trappen till källaren. Foten och jag är inte överrens längre än så. Iallafall inte idag. kommer nog imorgon. Vill jag tro iallafall.
1 September 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Leder operationer och remiss.

Då så eftersom foten numer är opererad så borde jag vara glad dansa runt och hoppa på runt av glädje. Fortfarande i läkningsstadiet har jag upptäckt. Det är bara att gå sa de någon timme efter operationen. Hm jag som inte ens kunde vinkla foten pga svullnaden.
Men allt är relativt. Det positiva av operationen är att jag fått tillbaka rörligheten upp och ner i foten samt att jag också fått tillbaka min känsel i huden. Blodcirkulationen är bättre då jag överlag är varmare.

Dock så är jag mycket mer instabil sidledes än innan. Det där brosket de plockade bort höll foten på plats i tre år. Så nu tränar jag. Skeptisk ja. Tror inte bara det är styrkan i sidledes musklerna. Fortfarande viss smärta men den är annorlunda och ligger oftast inte lika högt på skalan. Märks att man inte rört igenom lederna på vänster sida varken höft knä eller fot. Nätterna är värst och glädjen över att se framför mig normalläge med foten i sängen har grusats.

Så det är bara att kämpa på. Om någon undrar så försöker jag se det positiva i allt kring foten men kan inte hjälpa att min tillit till dagens sjukvård är riktigt naggat i kanten. Känns inte kul att ringa och boka tid. Inte ens för rutinkontroll kring medecinering.

Nu ska jag försöka få ny remiss kring min höger hand som jag har opererat tummen på. Tummens nedersta led är stelopererad sedan några år tillbaka. Dock så kan jag fortfarande använda handleden och den översta leden i tummen. Men här har smärtan succesivt kommit och det blir grusigare och tyngre för var dag att röra den.
Hoppades att ortopeden skulle kunna ta emot mig då jag redan går där. Tyvärr. Istället ska jag via vårdcentralen. Känns mindre kul. Bara att ta på sig stridshandskarna för jag vet ju hur lång tid det tagit för foten och innan tummen blev opererad.

Vill verkligen inte behöva göra dessa saker önskar att allt vore en mardröm och att min kropp vore helt frisk utan dessa skavanker. Även om jag vet att de trauman man gått igenom gör den till man är. Ibland orkar jag bara inte leva upp till den optemistiska peppande tjej de flesta ser. Mitt inre är ett kaos ett krig som utspelas varje dag. För var dag jag sätter mig ner på kvällen så kan jag se vilken sida som vinner. Vissa perioder är det bara de tunga som kämpat på vissa dagar så vinner de små glada stunderna. Just nu är det inte dessa som drar lasset. Men jag jobbar på det.

25 Augusti 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Föl

Det rullar på och det är snart midsommar. Här i Lerbäcken väntar vi på gårdens andra föl. Roligt är det och spännande. Men som håller oss på halster. Ända in i det sista. Tålamod är en dygd säger man. Men det är svårt ibland.

Foten har helt gått i strejk. Jag hoppas att det är vädret och inget annat. Men har svårt att tro det. Ser visserligen fram emot laserbehandlingen på måndag. Men han kan ju inte lägga nålar och det behövs nu. Blir bara så uppgiven.

7 Juni 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
mitt fotliv

Idag har jag provat att hitta lite mirakel. Mirakel i att få en tid till en operation som inte hör till vardags mat. Slog huvudet i väggen är jag rädd för igen. Hoppades en stund. För en liten ynka stund trodde jag på att jag kunde lyckas. Men nej.

Pratade sedan men en av enhetscheferna på vårdcentralen där jag gått. Han skulle kika och se om han tyckte något stämde eller inte med min fots resa genom vården. Han undrade om jag jobbade. Ja jag kan göra allt. men ena dagen inget en dag litet och en dag mer. jag vet aldrig från dag till dag. Jag vet inte ens om jag kommer kunna cykla springa eller jogga. eller ens gå långa promenader igen. Visst kan jag göra allt detta. Men det drabbar hela min vardag.

Funderar varför, varför inte bara något vanligt enkelt som de har svar på. Vet inte när tiden kommer för operation eller till smärtklinik. Vi har uteslutit ena smärtlindringen efter den andra.Jag får snällt vänta på mina svar. Känns som det är orättvist. Ibland vill man ha lite enkla svar som kan lugna och ge hopp. Men inget i mitt liv är enkelt. Verkar som det är de sista som mitt liv är och blir.
15 Maj 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
mirakel....

Många som känner mig ser den där glada tjejen med så många strängar på sin lyra. De ser både styrkor och svagheter hos mig. Det finns sidor som de gillar och inte. Så är det med alla. Det är det som gör en mänsklig. Just nu är jag nog mest där jag skulle vilja vara av allt. I stallet och pysslar. Många frågar mig varför jag inte satsar. Hoppar högt för att de tycker att jag har kunskapen och möjligheterna. Må så vara.

Men de som känner mig känner bara en del av mig. Inte den där nedstämda tysta tjejen som inte vågar. de ser den glada utåtriktade som har en förmåga att få saker att börja hända. Men även jag har stunder då jag varken orkar eller kan räcka till hur mycket jag än vill. Jag är inne på en väg där det behövs mirakel.

Ja mirakel jag är visserligen ett precis som alla människor på denna jord.
Men just nu har det varit så mycket. det finns så många saker jag behöver ta tag i som jag inte orkar just nu.

För just nu vill jag verkligen bara vara frisk. eller frisk och frisk. jag vill slippa min smärta. den gör mig verkligen galen. varje dag kämpar jag jag går på min fot mot bättre vetande känns det som. jag borde verkligen bara sätta mig ner för jag orkar inte ta ett steg till på den. Varje steg är som att gå på sylvassa blad dagligen. om kvällarna är den iskall och bultar. känns som den ska delas itu.

Men det är bara att kliva upp och se vad dagen ger. bara gå och bita ihop.
Men ja jag orkar inte mer. jag vill inte vänta en minut till längre vill ha svar och något hopp till att få leva med mindre smärta. För om det inte finns något som kan göra den mindre måste jag sluta helt med det jag gör idag och omvärdera mitt liv. jag som verkligen inte kan sitta still och bara ta det lugnt. Jag är ingen kontors råtta. Jag behöver lugn och ro mitt eget tempo och få jobba mentalt och kroppsligt.

Jag vill inget annat än att få vara en vanlig svensson som jobbar. ja det är inte idealt och man blir inte mycket rikare. men det ger mig mer frihet än idag.
8 Maj 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
lagomt

Ja vad händer. ja allt är nog som det brukar vara. Livet styr min väg och inte jag. Jobbar stenhårt på det. Men det är en utmaning. Längtar efter att kunna styra upp lite saker jag skulle behöva ändra på både materalistiskt och med djuren. Men allt har sin tid.

Just nu när sommaren kommer så startar man ju flera projekt och nu har Barone landat. Förhoppningsvis så trivs han super här och blir en fin liten körponny åt Johnatan men det återstår att se. Föl ja de gottar sig i sina mammors magar och tycker det är skönt att bo där. Så de stannar nog ett tag till.

Bilen gick igenom besiktningen. Så skönt så glad lite andningspaus där. Ska ta tag i tanden och så är det snart slutet på månaden så då tar vi väl tag i de där ocrnr som ska fyllas i vid betalning.

Annars så ser jag fram emot slutet av helgen och första fölvaket. Längtar så nu efter att få åka in och träffa ortopeden och få en tid. Suck jag längtar hatar min fot. Just nu sover jag inget vidare konstigt. Så huvudet börjar göra foten sällskap. Bästa medecin att hålla det någorlunda är lagom rörelse lagom belastning lagom ljus lagom ljud samt lagomt med extra sömn. Undrar varför lagom ska vara så svårt att fixa. Men imorgon är det onsdag och det betyder att jag äntligen får åka in på min laser behandling.
22 April 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
smärta

Ja det har inte varit ofta här. mycket beror på att jag längre period inte riktigt varit så lätt inombords att jag orkat engagera mig i andra saker än gå upp äta frukost skicka barnen till skolan åka till stallet och pyssla sedan hem ta hand om barnen och sova.

har ingen energi till mig själv eller något extra. Jag orkar inte mer det är bara stopp just nu. Vill verkligen vända detta och vet att det gör de så småningom. Men att gå med min fot och den smärtan jag vare dag upplever gör att all energi som är över går till att parera där. Jag vill inte visa eller göra något som lastar andre. gillar inte att vara andra till last.

Jag trodde att det skulle vara lättare att veta med foten nu vet jag att jag hade rätt. vill skrika till läkarna att vad var det jag sa. men ingen av dem tar smärtan på allvar eftersom jag inte är varm och svullen över området ändå är det 11mm långt8,5mm bred och 5-6mm hög fraktur inut i min led. I fotleden som inte är svullen eller varm. Är det konstigt att jag har ont. nej.

Att jag är så rörlig som jag är med allt det är tur för annars skulle leden vara mer ostabil och svag jag skulle ha problem med vrickningar oftare. Otur att jag är så rörlig. kanske resulterat i att de tagit mina problem på allvar om jag varit en soffpotatis som slarvade med att röra mig och bygga upp rörlighet och styrka efter fallet.

Jag vill följa de nya vägar och stigar jag hittat men ibland orkar jag inte ta mig framåt. jag orkar inte ens med det som jag måste i vardagen. men jag går och går ändå så trots allt fixar jag mer utan att reflektera över det. Men det gör också att jag inte kan njuta av det jag lyckas med utan ser mig bara simma i dyn med nästan över ytan.

Jag fortsätter göra det jag kan bäst överleva så länge. kram


15 April 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
inre längtan.

Jag sitter här. Vill bara krypa ner i sängen och ligga nära dig. Jag längtar tills du kommer hit igen. men är rädd för vad som kommer hända.
Rädd för att släppa dig in på.
det tar så hårt att försöka gå vidare.
Men det finns ingen annan som jag vill dela min närhet med.
Ingen annan berör mig så djupt att jag vill öppna upp mitt liv.

Vill få dela det med dig. dig och ingen annan.
Dela vardagens berg och dalbana.
Skratten gråten allt.

Vill bara att tiden rinner iväg så jag får
krypa in i din famn.
Ta ett djupt andetag och njuta av din doft.
krypa ner på din arm om natten och känna dina lugna andetag.
bara låta mig vara här och nu.
känna mig hel och låta smärta och sorg vara ett tag.

få ge till dig, så du kan känna min närhet längtan
Jag saknar dig.
Kom hem!
29 Mars 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
foten

Ja då vet jag vad jag har att vänta mig iallafall till att börja med.
Magnetröntgen visade på skador i fotledens brosk. Något långt bak. Läkaren tror dock att det går att åtgärda via en titthåls operation.

Jag hoppas verkligen det. Men det är så otroligt skönt att få svar på varför jag alltid har ont. Med den så borde jag efter någon vecka börja vara på benen och så småningom smärtfri. Är jag hundra procent säker. Nej det är jag inte men det kändes ganska hoppfullt.

Vad är det värsta. Ja att de ser att det är sämre än vad magnetröntgen visade eller att de inte kommer åt. då blir det en ny operation och i värsta fall steloperation av någon led i foten. men så illa ska vi inte tro.

Som vanligt är det lite väntetid så tidigast om tre månader. Som tur är träffar jag sjukgymnasten på onsdag och han kommer över ösas med frågor. med tanke på hur jag ska bete mig fram till operationen. Jag vet ju på ett ungefär vad jag kan göra och inte göra. Men jag vill ha svar så jag inte hinner förstöra så mycket mer.

Jag har ju mer frågor då jag inte får slåss med vanliga smärtstillande så måste vi hitta så mycket alternativa som möjligt. Det blir en djungel av snurr innan det är klart men det ska bli skönt. Jag har kämpat så länge och ingen har lyssnat på mig känns det som.

Men till slut. Ja fredag är det och den ska tillbringas i soffan och i stallet. sedan får det nog bli en tidig säng.

28 Februari 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
barnen

Ja barn. vad ska jag säga. Så glad att de finns för de ger en massor av lärdomar. prövar ens tålamod och är sedan det mest älskade i hela världen.

Jag har lärt mig massor om olika egenskaper och hur man använder dem till att ge styrka och bygga upp självförtroende. Jag är snart specialist i medling och super dyktig på att läsa av vad de vill och menar innan de ens säger det.

Varje dag är det något nytt under himlen och de växer båda så det knackar. Det gör ockås skillnaderna i deras utvecklingskurvor. Många samtal blir det möten kurser osv som mamma till 24 timmars barn. Nu blir det ännu mer. Varför jo vi har fått veta mer om vår underbara son som ger många fler förklaringar till vad det är som händer i och runt om honom. Så nu när man äntligen fått koll på hans första funktionshinder så kommer lite till.

Vet att det kommer bli bättre men det kommer ta energi och kraft innan vi vänder det till något mer positivt för honom än vad det är idag. Fördelen blir att han får verktyg att klara av skolan på ett bra sätt. Att skaffa sig nödvändiga verktyg för vuxen livet.

Jag ser en kommande berg och dal bana så nu ska jag samla kraft så jag hinner med i svängarna och kan vara en sån bra mamma som möjligt stötta både honom och naturligtvis hans bror som även han får kämpa på sidan av allt. Han är lika viktig som sin bror och känner sig antagligen bortglömd ibland. Men han betyder mycket och jag behöver finnas där med och lyssna när de inte förstår varandra eller när det blir förmycket syskon bråk.
27 Februari 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
vårdag

Ja idag skiner solen och det märks verkligen att det är en ordentlig vår.
Började morgonen med att fodra hästarna tidigt lasta in Markus som skulle få sin andra vaccination. Sedan for jag iväg på ett av de miljoner möten som jag måste genomföra som 24timmars förälder. Ja det är skönt att det finns personal som gör sitt jobb som trivs med det och hjälper oss att förstå och komma framåt med barnen som behöver extra stöd.

Idag var en sådan där dag då jag skulle få lite mer insikt i det här om varför mitt barn är så mycket ibland. Varför det ibland känns som de saker vi gör för att stödja honom inte räcker till.

Det mest intressanta var förutom svaret att jag och deras far svarat så nästan exakt lika som det bara går. Vi har gjort dessa frågor på olika håll och olika tider och ändå fått så lika resultat. Spännande. Bra för det ger en tydlig bild av de saker som tillkommer eller tas bort i det vi gjort. Jag känner mig faktiskt inte överraskad av svaret som vi fick för det var väntat. Jag visste att hela sanningen var ADHD. Han är för mycket 24 timmars barn för det.

Det blir visserligen mera jobb och ännu mera att möten ett tag att gå på. Papper som ska skrivas och annat som ska kollas upp. Men i slutändan är allt som räknas att han får det stöd och hjälp som han behöver och har rätt till.

Jag känner verkligen att jag längtar till lugn och ro för det här äter mig massor. Långsamt och sakta förändrar det mitt humör. Jag behöver göra bara mina saker en vecka utan uppbrott. Bara få skrota runt i min takt i stallet med hästarna. Jag får hoppas och önska att den dagen kommer snart och snabbare än jag tror.

För även vi 24 timmars föräldrar behöver stöd och tid och tid för återhämtning ibland.
25 Februari 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
fredag och förälder

Ja igår somnade jag helt slut efter samtalen som jag hade.Lyckades få ihop några rader som önskats. Hur det vet jag inte. allt var bara så grått och tungt igår.
Sent ringer min grabb och berättar att han varit i backen det hade gått bra. men han berättar att han är orolig och mår inte bra.

Han känner verkligen att ALLA ja då menar jag ALLA är i mot honom.
Förr kom han och berättade vad som hänt och när det varit något. Men han får svårare och svårare. Istället brister barriären som ska hålla ihop honom när han minst annar och vill.
Han vet så väl vad som är rätt och fel och vad som är bra och inte bra. Men vad gör man när kroppen styr sig själv utan att han har en chans att stoppa det själv. Ibland går det bra. men det beror också massor på omgivningen och situation.
Men i stressiga och kravfyllda miljöer är det jätte svårt.

Han som älskar att hjälpa till och jobba. han gillar att vara i mitten och hålla koll på allt. Min underbara kille. Som älskar sin häst över allt annat på denna jord.
Jag önskar jag kunde skydda honom varje sekund från att råka illa ut eller göra någon illa. Skydda honom från att säga alla de där groderna som blir så fel och skydda honom från groder som kommer ifrån andra. Men jag vet ärligt talat inte hur det ska gå till.

Just nu så har vi mer koll på alla hans vara saker under dagarna än många andra föräldrar har. Varför frågar ni kanske. För att vi inte har något annat val om vi ska bryta mönstret. men samtidigt inskränker vi ju på hans möjligheter till att få vara barn och vara som alla andra.

Det är svårt att passa in det är allt han vill. Att få vara en av dom andra. bara som alla andra om så bara för en dag. Men sanningen är något annat. han har så många fina kvaliteer som inte alltid kommer till sin rätt när han inte har verktygen för att använda dem. När han tvingas in i strukturer och krav som går emot hans naturliga person.

Jag önskar att han kunde få vara han och lärar sig som han kan. Men dagens samhälle accepterar inte det och har inte verktyg nog för att hjälpa honom och många andra med honom. Jag känner mig hjälplös frustrerad och arg.

Det bästa jag kan göra nu är att bara vara hans mamma och lyssna på honom. ge honom tid att bara få vara och kunna slappna av och känna sig trygg någon stans.
det är svårt när jag måste strida för en fungerande vardag både för honom och mig själv. Men jag kommer göra allt i min makt för att finnas där så vi kommer ut på andra sidan av den mörka tunnel vi fastnat i.
21 Februari 2014  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Mirandel Öjerteg                                             Skaffa en gratis hemsida