Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
15
16
17
18
19
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2018)
>>


ännu en vecka till ända

Denna vecka har ställt många nya utmaningar till buds. Båda av goda och dåliga erfarenheter och lösningar.

Fördelen är kanske att man kommit till en punkt där man öppnar ögonen och ser saker ur nya perspektiv. där man tar hjälp eller väljer att kämpa själv.
Det andra att man i andra frågor inser att man gått från klarhet till tveksamhet. Vart det kommer att sluta eller hur saker finner sin lösning vet jag inte.

Men en sak är jag säker på att för varje dag som jag nu tar mig upp ur sängen så har jag vunnit lite styrka. Väntan på vården är lång och jag som alla andra får min beskärda del av väntan på att träffa expertisen de som förlorar är familjen och mina barn.

Dagens samhälle är att byggt för de starka alla andra hamnar i utkanten och soptipparna. Bara plats för de som har styrkan att ta sig fram oavsett vad det kostar. mänskligheten har fått sig en stark törn av samhället och är inte idag respekterat utan pengar och makt är allt.
30 Oktober 2011  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
pengar

Tänk om inte allt handlade om pengar. Alla sådana dära måsten som försäkringar hit och dit är jätte bra men det suger ur plånboken hyran och sedan barn omsorgen. denna månad vill jag inget hellre än att läga mig i pausläge med mat och allt för jag fick nog inte ens 500 kvar när jag betalt allt jag har.

Inget roligt för en ensam stående och arbetslös mamma. jag måste fortfarande dela hälften av mina kostnader med mina barns far och det ska vara hälften trotts att skillnaden lönemässigt efter skatt är stor.

Jag kan inte säga att detta ökar själv känslan och styrkan i en snarare krymper jag ganska rejält. usch jag har nog utan att gå runt och ha ont i magen hurvida jag kan tanka bilen för att åka till och från jobb eller barnens aktiviteter. men så är mitt liv. det är inte bara så en månad utan flera per år.

När man äntligen fått jobba lite på sitt vikariat och börjat komma i kapp så är det dags för de där månaderna när man inte behövs och då halkar man efter omedelbart. Jag önskar ingen ett sådant liv men vet att det är många som har det som mig. jag önsker att vi kunde få lite hjälp och stöd när vi behöver det. eller ett värdigt arbete att gå till som både ger oss ekonomi och utvecklar våra positiva personliga egenskaper. Vilken dröm. Jag får försöka hoppas och tro att jag når dit en dag. men just nu är det svårt. jätte svårt.
26 Oktober 2011  | Länk | alltmöjligt | 0 kommentar
stallet

Idag har det varit ännu en lång dag där. Gjort så mycket jag kunnat och haltat runt på min fot. bäst var skritt vändan med fiona. haha hon såg spöken över allt. Det blev en lång paus innan jag kunde ta mig hem med bilen. ont gjorde det så in i norden.

Några busiga grabbar bestämde sig att smita när en av dem skulle in. Jippie vad ska man säga ingen kom till skada och jag lyckades laga staketet tillfälligt.

Lite eller kanske mycket bekymrad över hur resten av helgen ska te sig mest med foten. Jag funderar på hur jag ska orka men det bli som vanligt. Jag önskar jag kunde åka till min syster och bara njuta av hennes sällskap i lugn och ro som det var tänkt från början. men denna vecka har inget blivit som planerat.

Jag har hunnit rida viktoria lite och det är så skönt att få börja jobba henne.
Men en del är ganska frustrerande efter som hon inte har orken att fullt ut bära en ryttare. men för hoppningsvis ska det bli ändring på det i slutändan.

Jag märker att hon påverkas av min onda fot och den ostabilitet som den faktiskt ger nu innan jag byggt upp muskler och ligamenten ordentligt, samt att den är läkt på ett bra sätt.

Nåja Imorgon står det ponnyridning på schemat och vi är två. Har för mig att vi skulle vara flera men vad ska man göra. jag hoppas bara att jag är lite bättre i foten. så jag kan halta runt med ponnisarna.
21 Oktober 2011  | Länk | Hästar | 0 kommentar
Fundering

Idag blev det en lång dag både på gott och ont. Bra för jag har faktiskt fått lite att fundera på. Jag behöver sådana här dagar för att inse att jag många gånger är överambitös och försöker vara med över allt. men summan av det är att jag blir genom trött och bara gör ett halvbra jobb i stället för att tänka efter och ta bra beslut.

Det finns så mycket jag vill göra. men mest av allt så måste jag sluta vara alla till lags och fokusera på ett ställe i taget eller en person i taget. För i slut ändan är det bara jag som rullar runt i smutsen och mår dåligt.

då blir även mina barn lidande och det vill jag inte. Hur jag nu ska få rätsida på den insikt jag själv kommit fram till idag och som många faktiskt försökt berätta för mig det vet jag inte. men jag har kommit ett litet steg längre. nu ska jag bara stanna här ett litet tag innan jag går vidare, så borde jag hitta rätt väg.

Jag är så innerligt tacksam för de underbara människor jag träffat i stallet och framför allt möjligheten de ger mig att få vara med och jobba och utvecklas med deras fantastiska djur.

nu ska jag avnjuta kvällen och en kopp te innan jag kryper ner i sängen.

18 Oktober 2011  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
pay and jump

Ja idag blev det en lång dag. Johnatan vaknade med min klocka i morse, hade sett fram emot en dusch i lugn och ro men men. Han var pigg och glad lite små nervös naturligtvis. Det måste man få vara.

Vi fixade frukost väkte lillebror och drog till stallet. Började borsta och fixa hästar. Suck borde varit där dagen innan så de var för borstade lite. men men igår blev det bara vila till mina barns förtret. visst var de ut och lekte men jag bänkade mig i soffan.

Idag bar det av till lerbäcken och träningstävlingen. vet inte vem som var mest nervös jag eller min son. Johnatan fick rida fram inne tillsammans med de andra två tjejerna som skulle rida cavalleti. Till en början hade han lite ledhjälp men efter halva banan fick han sköta sig själv och det gick toppen. Visserligen kan marcus vara envis och vilja stanna med de andra hästarna. Visst är det otroligt lärorikt runt kom dom och han fick stolt gå och köpa sin första rosett någonsin. Han sken verkligen som en sol.

Funderar på att permanet avmontera vänster fot vilket skulle göra att jag nu slipper muttra dagarna när bakslagen kommer. vill ju så gärna vara frisk här och nu och full rörlighet. Men något som jag lärt mig är att det är en otrolig befrielse som handikappad att komma upp på hästryggen och få känna den där magiska friheten när man plötsligt mer eller mindre bara flyter fram utan att vara klumpig.

Stigbyglar är väl ingen hit men får ändå en lagom balans och rörelse träning utan att stödja för mycket på foten. framför allt är jag förvånad över hur anpassningsbara hästarna är. de förstår att något inte är som det ska med ryttaren och beter sig lugnare och förståndigare.

nej ärligt foten vill jag ha frisk för jag saknar slitet på dollarstore och vännerna där. Vintern är i antågande och jag skulle vilja kunna åka slalom med pojkarna när vi åker på breddlägret även om det bara är i barnbacken. men just nu vågar jag inte hoppas.

Båda killarna fick vara med och mocka och sopa stallet de var riktigt duktiga. så nu somnar vi alla utmattade. jag kommer nog inte längre än till soffan. kram
16 Oktober 2011  | Länk | Hästar | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Mirandel Öjerteg                                             Skaffa en gratis hemsida