|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
November (2019) |
|
|
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(4) |
|
(6) |
|
(2) |
|
(7) |
|
(12) |
|
(8) |
|
(8) |
|
(5) |
|
(10) |
|
(12) |
|
(12) |
|
(10) |
|
(1) |
|
(6) |
|
(3) |
|
(8) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(6) |
|
(3) |
|
(8) |
|
(7) |
|
(12) |
|
(9) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(4) |
|
(8) |
|
(12) |
|
(6) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(13) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(6) |
|
(5) |
|
(6) |
|
(1) |
|
(6) |
|
(5) |
|
(2) |
|
(10) |
|
(10) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(7) |
|
(1) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(6) |
|
(1) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(1) |
|
(3) |
|
(10) |
|
(12) |
|
(2) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(2) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(6) |
|
(2) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(4) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(5) |
|
(2) |
|
(5) |
|
(4) |
|
(1) |
|
(1) |
|
|
(32) |
|
(158) |
|
(67) |
|
(22) |
|
(11) |
|
(7) |
|
(186) |
|
(5) |
|
|
|
|
Inlägg: 488 |
Kommentarer: 6 |
|
|
|
|
|
|
|
|
funderingar.
Åh mitt liv är fyllt av så mycket både saker som är glädjande och sådant som är smärtsamt. Jag känner att jag kommer till vägval. Vägval som jag sett ett tag men inte velat se. Men så är det. och visst kommer vänner och familj att påverkas. Alla i olika utsträckning. Men barnen först känns det som.
Något som tar emot som jag slåss med varje dag är det som är 70 procent av min vardag. det som inte syns men känns på insidan. De bitar som ni inte ser men hör mig prata om. Det äter upp mig att inte räcka till att inte känna att jag täcker upp alla områden jag behöver. Vet att jag gjort ett jätte jobb de sista åren: Men det hjälper inte.
Är rädd för att släppa det som känns invant för vad skulle man göra utan vissa glädje ämnen. Visst finns det annat som kommer in men vad för något och när. Jag vet inte. Villrådig men ändå inte. Skulle vilja skriva allt i klartext. Men jag skulle öppna mig mer än vad som är nyttigt.
Jag är så oerhört tacksam för min familj och vänner. För allt ni gjort under de sista åren för mig. Det har varit små men goda och i längden många tjänster som gjort mitt liv och vardag lättare. Ibland har de varit efterfrågade ibland har jag inte frågat och ni har bara funnits där ändå. Om ni visste vad ni betyder mycket och jag är så otroligt glad för att ni finns i mitt liv. stor som liten ung som gammal. Tack
|
30 Oktober 2014
| Länk
| dagens tankar
| 0 kommentar
|
|
|
|
livet i allmänhet
Idag är det dags för de årliga skidbytar dagarna. Ja eller rättare sagt helgen. Idag är det inlämning av saker och imorgon står det försäljning och utlämning av osålda varor. Det brukar vara roligt och ösigt. men känns som att vädrets makter är lite emot oss.
Men det är som det är. Veckan har som vanligt innehållit sju hundra femtio elva möten (ursäkta särskrivningen) Ja de är nödvändiga. I mitt liv finns inga enkla vägar har jag märkt och ett konstant flöde av olika möten med vården både för min skull och för barnens har blivit en vardag. Ibland är det roligt att gå på dessa som när det är utbildning. visserligen krävs det en del stilla sittande vilket inte är min starka sida men ack så nyttigt ibland. Nästa gång är det totalt energi tömmande men jag kommer oftast en bit till och har fått lite mer erfarenhet att ta med mig.
Det jag har lärt mig de sista åren och de slag jag utkämpat de sista åren gör vissa bara under en hel livstid. Jag fick hela tårtan på en gång. Det är bara att äta och försöka smälta allt på en gång. En utmaning som varit tuff många gånger men just nu känns det ändå ljust och lite hoppfullt. För jag ser lite ljus i det arbete jag och barnen gjort de senaste åren.
Det finns fortfarande bitar att jobba med det gör de alltid. Det finns saker jag behöver lära mig att priotera om och eller priotera bort. Förhoppningsvis kommer jag fram till de punkterna snart så jag kan lätta lite till. Men det får ta den tid som det behövs naturligtvis.
Foten är en sak. Den har lättat lite även om många frågetecken återstår. Men vet att om sekmånader kommer återbesöks tiden och kollen. Jag ser fram emot den. Tills dess får jag bita ihop och försöka hitta en bra väg att gå med den. Blir ännu en sak som jag får leva med. För helt bra kommer jag inte bli. Om inte läkarna lyckas överbevisa mig naturligtvis.
Det andra är att få vardagen att gå ihop och ge mina barn mer kvalitets tid. Så att vi kan bli lite bättre på de styrkor vi besitter.
Det jag saknar inte mest men ibland är någon som finns brevid mig och stöttar mig. En partner som är min vän och förtrogne i vått och torrt. Denna lär ju naturligtvis vänta ett tag till innan den dyker upp i mitt liv. Mest för att jag ändå är så begränsad i mitt sociala liv och umgås inte utan för stallet eller skidbacken. Om inte annat i stor begränsning och de flesta gånger är det ju med vänner jag känner ifrån stallet och hästarna. De gör ju att jag känner mig tryggare utanför dörren än om jag är själv.
Ibland är det svårt att ta sig ut inte bara för man är trött utan för att tanken gör mig fylld av panik och ångest. jag känner mig otrygg i världen utanför. Jag har ingen andledning men reaktionerna är sådana. Det är jobbig och kämpigt att utmana sig själv varje gång man ska någon annan stans. Men jag måste inte alltid men ibland. För hur ska jag annars veta om det går över. och varje gång det går bra försöker jag spara den känslan och hitta tillbaka de gånger det är mer utmanande.
Nu ska jag plocka ihop och utmana mig. Jag har mina barn och vänner med mig. Så vi ses ute i verkliga världen ett par timmar.
|
25 Oktober 2014
| Länk
| Mitt liv
| 0 kommentar
|
|
|
|
mitt barn blir tonåring
Idag har jag varit på utbildning och fått ta del av bra tps och råd om ungdomar med olika diagnoser. Det var nyttigt. Framför allt att träffa andra som har liknande utmaningar i livet med sina barn som en själv. Att få höra vad andra har hittat för lösningar och vad de har för funderingar om framtiden.
Att ha tonåring är inte lätt de har humörsvängningar och perioder av trots. de hittar sig själva och testar livet. Ja det gör våra med. Men det finns saker som vi kanske behöver vara extra stöttande med eller ibland släppa taget med för att ge våra barn rätt vertyg att ta sig in i vuxenlivet.
En bit var också att få information om olika saker man kan använda och ta stöd av. För att hitta rätt i djungeln av möjligheter som finns för våra ungdomar. Men mest av allt så fick jag en aha upplevelse.
Ja det jobb som jag och barnens far har gjort hitintills har gett resultat. Ibland inte alltid synliga för våra ögon då vi lever i det varje dag. Men när man får möjlighet att titta på andra och se sig själv utifrån med sina och andras ögon ja då ser man.
Jag känner mig stolt som förälder över det jobb jag gör och det resultat som det för med sig. Vi har kommit långt på vägen man är inte framme vid målet än men vi är på god väg. Det är en lättnad. Skönt att veta att kursen vi satt för vår son är en bra väg. Men den sorg som jag känt och den hopplöshet jag känt ibland lättade betydligt.
Vet att vi fortfarande har miljoner saker kvar att hjälpa honom med även i framtiden för jobbet med barnen tar ju inte slut. de är under vårt skydd resten av livet. Men jag känner mig betydligt tryggare nu när jag kan se saker och ting ur detta perspektiv.
|
21 Oktober 2014
| Länk
| Mitt liv
| 0 kommentar
|
|
|
|
Känns tomt
Ibland finns det inte ord. Finns inget som säger hur jag känner. Beskriver den tomhet. den känslo äng som bor inom mig.
Så lätt att bara dömma Vill bara sitta och drömma. Behöver någon. Men det finns ingen.
Ingen här. Kanske någonstans bakom månen och stjärnorna om jag följer land låter vågorna fånga mig
Föra mig framåt med vinden. Nej Stannar här är där jag är trygg Den värker gör ont. Där jag har min verklighe Men den är iallafall min.
Rädd att gå ut. Tungt att ta första steget. Finns så många att leta Hur ska man kunna veta.
Ingen här Någonstans Bland stjärnor och planter Känns tomt stormande vill känna de där molnen
Vill låta ögonen fnga mig Låta ditt mjuka sätt föra mig in på nya vägar.
|
18 Oktober 2014
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
fundering
Jag tycker oftast att det inte händer så mycket i mitt liv. Men när man sitter och benar ut det så finns det massor jag gör varje vecka och dagar. Egentligen.
Jag vill verkligen ta paus. Jag vill få stopp på allt ja iallafall det mesta utom hästarna och barnen. Jag längtar tills dess att jag slipper alla läkar möten för det ena och andra. Jag vill stå på egna fötter. Att vara normal nu vad än det må vara är inte lätt för någon.
Men om man ska gå efter de fack som finns i samhället och stoppa in sig där så är det ännu tuffare att inte passa in ha barn som inte passar in. För allt går ut på att leta möjligheter att passa in så mycket som möjligt.
Alla som tror att det är lätt fix med piller när man får bokstäver tror så fel. Det är de verkligen inte. Det finns inga lätta fix för någon i livet med eller utan dem. Alla har vi våra saker vi bär på. Saker som ibland hindrar oss från att leva fullt ut. Saker som gör att vi låser oss i gamla mönster och inte kommer vidare.
Det bara känns som att man stångar sig blodig. Rädslan att vara annorlunda är starkare än att bejaka sitt eget jag många gånger. Ibland är det lättare att göra som man alltid gjort för det känns tryggt. Men den dagen man ser att det inte fyngerar vad gör man då.
När man lär om sig om och om igen när man finner nya sidor och nya vägar runt saker som känns tungt. Hur gör man då när det tar stopp.
Idag var jag hos min kurator. Jag kom dit för jag kände jag behövde lufta funderingar kring något personligt inom ett område. Det slutade med att vi började prata om vad som fyller mina dagar och varför jag alltid är trött. Varför jag på sista tiden varit tröttare än normalt.
Svaret har mina vänner dryftat flera gånger för mig. Men nu måste jag se att det faktsikt är sanningen. Men hur gör man när vissa saker är sådant som man behöver för att klara vardagen. Vart börjar man kapa i saker som gör att man har huvudet ovan för vatten ytan. Inte vet jag och ärligt talat jag lär livrädd. Men jag måste börja och jag måste börja nu. Finns inget att vänta på. Behöver en strategi för de Måsten eller inte måsten som finns i livet. Och släppa på den där inre jag måste alltid ta ansvar för allt och alla. En av de svåraste saker jag möter på i detta liv antar jag.
Rädd, klart jag är vet inte vart jag hamnar i framtiden om en vecka eller ens om en dag. Är glad för var dag som jag vaknar.
|
17 Oktober 2014
| Länk
| Mitt liv
| 0 kommentar
|
|
|
|
stilla vinter
Tyst, kallt. Stjärnorna fyller hösthimlen. Mörkret har lagt sig.
Solen har krypit ner. Den har värmt dagen. På många vis.
Den har visat vägen. För den som vilsen gått. Den har sått frö
I den jord där vi gått. Till ro till vila.
Fallande löv ett täcke skyddar det till vår och sol det stilla ligger i ro. För att efter stilla vinter börja gro
|
11 Oktober 2014
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
taco
idag så hittar jag ingen inspiration. Kanske för att dagen innehållit så många måsten. Både på gott och ont.
Det bästa måstet var nog kvällens mat. Barnen uppskattade det nog lika mycket som jag. Tacosbuffe på liljan. Alla lika mätta och nöjda. Mest verkar det som helgens födelsedags barn gillade det.
Alltid lika spännande att hitta på saker med mina killar. Allt kan bli ett äventyr eller bli en helt härlig kväll. Denna uppskattades ju av både stora och små så del av födelsedags present utdelad.
Imorgon hoppas jag att jag hittar lite mer. Så kanske kan jag finna lite mer ord. Ord som säger mer om annat än vardagen.
|
8 Oktober 2014
| Länk
| Mitt liv
| 0 kommentar
|
|
|
|
Bloggen
Igår hade jag över femhundra besök här på sidan. Makalöst. Det trodde jag inte. Jätte glad att ni verkar vara många som följer vad jag skriver. Skapade denna för att berätta om vad som var min vardag.
Men den sista tiden har skivandet fått tagit större del. Många dikter har kommit både nya och gamla. Jag hoppas att ni fortsätter följa.
Tack så länge och ha en härlig dag inne i värmen.
|
8 Oktober 2014
| Länk
| Mitt liv
| 0 kommentar
|
|
|
|
Känslan av årstid
tomt, tyst. ögonvrån fylls av små pärlande tårar.
Allt faller på plats. Sakta som löven dalar de ner multnar och dör.
tyst stilla luften känns tung kryper upp gömmer mig låter allt gå i ide.
Vintern omsluter snön skyddar det trötta tårarna fryser gnistrar i månens sken.
Sakta tinar jag upp vaknar till liv känslorna gror. Fylls av ljus och energi.
Ett frö spirar upp känslorna växer blommar ut i vår sol
Tillbaka Varm omfamnande Grönskande stilla sökande vajandes i sommarvinden
sommar regn omsluter mig stilla porlande.
20141007
|
7 Oktober 2014
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
höst
Hösten kommer. Färgerna är fulla av liv. I rött gult brunt och guld.
Doften är lätt Frisk fläktande. skog vått gräs.
Sommarens prakt är ett minne blott All grönska livliga fräscha blomster finner sig till ro.
Stillheten inbjuder till ro och harmoni Man vill bara stanna upp Leva här och nu. Andas
Sluta inte njuta låt det bara fylla dina sinnen låt den bära dig in och över alla hinder
Färgprakten landskapet it is breathtaking.
|
6 Oktober 2014
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|
|
Ge inte upp
Ge inte upp. Ta ett steg till. Låt bara nuet vara. släpp alla tankar reflektioner, Låt svaren komma.
Det läker inga sår. dövar inte några känslor eller får det att sluta.
Men det ger dig tid att andas. Att samla kraft. Omgruppera
det gör ont att vara människa det gör ont när känslorna är tunga och många Det rusar miljoner tankar om varför.
Det är okej. Någonstans så finns det en till Någon som inte ger upp någon som tror på dig. Just du som bara känner
Inte ett steg till inte ett andetag till. När allt känns mörkt. Det finns någon till alla.
Men stanna upp. Släpp taget. Andas. Små steg. Plötsligt så kommer svaren.
Såren läker känslorna gör mindre ont. Inte just nu men imorgon eller övermorgon. Ge inte upp.
20141005
|
5 Oktober 2014
| Länk
| dagens tankar
| 0 kommentar
|
|
|
|
Tankar känslor.
Det är svårt att tänka. Känslorna finns där. Finns inte mycket att göra åt. De är så många och omtumlande.
Det är lika varje gång. Det gör så ont. Ont att se ont att veta. Ont att förstå att det man tänker inte kommer att infinna sig.
Att känslorna är lika. Att tankarna är lika. Att säga adjö är svårt. Det svåraste och tyngsta som finns.
Jag tänker för mycket. Känner för mycket. Jag kan inte mer. Någonstans skriker jag stop. Vill inte mer för jag vet.
Att det är lika var gång. Tårarna tankarna känslorna. Glömmer inte, om jag bara kunde. Nej inte denna gång inte nästa gång.
Varför bryter det ner mig. Varför släpper dom inte. Vill bara gå ta adjö. En sista gång.
Bara känna det där. Som gör känslan så speciell. Det som fyller en med harmoni lugn och ro. Jag orkar inte, inte igen. Glöm inte ge inte upp Aldrig någonsin.
Det finns någonstans. Måste bara släppa taget. Gå vidare, börja om. Finner ingen motivation någonstans. Står kvar här. För alltid.
Det äter upp mig varje gång. Jag kan inte göra på något annat vis. För jag har gjort allt. Allt för att börja om. Allt för att kunna komma vidare.
Finns här för alltid i själ i hjärta.
20141004
|
4 Oktober 2014
| Länk
| Dikter
| 0 kommentar
|
|
|