Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
November (2019)
>>


porslinsdockan

Grip mig, men var försiktig.
Lek med mig, men ta det varligt.
Låt mig dansa med dig.
Men akta så jag inte faller.
Kasta mig, mellan er.
Men tappa mig inte.
Jag är bara en porslinsdocka
när allt kommer i kring 24/5-96

Min Rosen dröm.

Rosorna knoppas i vårens tid.
Röda som mitt blod.
Gula likt mitt hår.
Vita som brudklänningen jag bär.
Skära som mina rodnande kinder.
Rosa som dina läppar jag nu kysser.
Rosorna slår ut i blom
Blommar över och dör.
Sätter frö och gror.

24/5-96
27 November 2017  | Länk | Dikter | 0 kommentar
2 år stormar

För två år sedan trodde jag verkligen att jag inte hade styrka att klara den storm som tornade upp sig framför min familj. En storm jag inte kunde skydda oss ifrån. Frågade mig själv om jag hade verktyg att lotsa oss genom den. Att hålla i årorna så att skutan höll sig på rätt köl.
var en utmaning jag trodde skulle krossa mig och familjen.

Att bära runt på den sorg ilska och ångest som kom. Att bära den dold för de två som jag älskar mest på denna jord. Det var ett rent... ete. Jag hoppas innerligt att inte behöva göra om det.
Någonstans i detta fanns en väg att gå på. Jag kände mig trots allt lugn och vis om att det skulle lösa sig. Även om det skulle ta tid.

För att kunna reda i det behövdes stöd utifrån. Ögon och händer från människor som jobbar med stormar av olika slag. Jag kom ihåg hur jag satt vid köksbordet. Jag bröt ihop, jag grät så jag skakade. Mitt i allt det där. Tog jag telefonen. Ringde de jag behövde just där och då.
För att lösa det första akuta. Min familj fanns där. Det visste jag. Men då jag lever med utmaningar som gör stormar till orkaner. Så visste jag att jag behöver mer än familjen.

Visheten och åren av erfarenheter jag fått gjorde verkligen att jag kunde stå stabilt mitt i alltihop.
Nu två år senare när jag tycker att min himmel känns grå och det har varit ovanligt tungt ett tag.
Så kom jag och tänka på denna tid. Jag insåg att tiden går. Ärren finns där. Men också erfarenheten och vetskapen om att jag kan så mycket mer i de stunder jag behöver.
Så när jag tvivlar på mig själv igen ska jag tänka på denna tid i mitt liv. Inte för att älta det som hänt. För slutet på stormen blev bra och rättvist.

Utan jag ska tänka tillbaka till den styrka och lugn jag hade. Det ljus som lyste på min väg genom mörkret. Det ljuset bär ingen annan än jag. Det är en låga som inte kvävs av en orkan. Det är ett ljus som kommer finnas med mig varje dag resten av mitt liv.

Jag vet att närhelst jag behöver det för min egen skull eller för att lysa upp vägen för mina barn så kan jag ta fram det och låta det visa vägen.
Jag är trygg i den vetskapen. Så i jul får ljusen på granen och stjärnorna i fönstret vara en påminnelse om den kärlek och gemenskap som i hemmet mitt bor.
25 November 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
lost trying to...

I´m lost. Trying to find words to tell.
Trying to show how much I have.
What I have to give.
That´s something hidden.
I´ve been hiding it for a long time.

Just because someone hurt me.
Not only once, but over and over again.
Losing trust in love, in friendships for life.
Looking in the eyes of my on fear.

I´m hiding under the surface.
You need to look twice.
I´m there.
Waiting for someone kind.
For love and fun.
For friendship in life.

To grow old, to trust.
To build a home with.
I have everything I need.
Nothing else on my wishes this year.
Only you here with me.
Looking on my christmas tree.
22 November 2017  | Länk | Dikter | 0 kommentar
the road of love

There is no doubt, love.
When the day is darkest
When the day is gold
and the light of the night blinds my way

Youll find me by the end of the road.
Walk by my side
When the night is long
Let me rest safely in your arms
Your eyes
The heat contained in them
is love and so much more.

My heart its hot and slippery.
Im only here and now.
With you by my side
there is nothing darker anymore.
The clouds are slippery
The night is cold.

With you by my side
There is light and heat
on every level we go
Side by side
The love in my hand.
Together into tomorrow
Love
17 November 2017  | Länk | Dikter | 0 kommentar
inatt 16/11-17

Inatt skulle jag inte vilja sova själv.
Vill ha en vän som håller om.
En vän som pratar, skrattar och ler-
Någon som berör.

En vän som lånar ut sin axel när dagen,
känns extra grå.
Som håller om och torkar en tår.

Inatt vill jag att du stannar.
Kom in till mig jag väntar.
Mitt hus är varmt och fyllt med kärlek,
solsken och skratt.

Jag vill dela allt detta inatt med dig.
Så allt det gråa suddas ut.
Tynar bort när du håller om mig och stryker mitt hår.
Inatt, jag behöver dig.
Inatt min vän. Snälla hitta hem.

I would not like to sleep alone tonight
Want a friend thats near
A friend who speaks, laughs and smiles
Someone touching me.

A friend´s shoulder
When the day are grey
That hold me tight and kisses the tears away
------------------------------------------
I want you to stay.
Come in to me Im waiting.
My house is warm and filled with love,
sunshine and laughter.

I want to share all this with you.
Then all the gray are blurred out.
when you hold me and strieks my hair.
Oh, I need you.
Please, my friend. Please find home.
16 November 2017  | Länk | Dikter | 0 kommentar
julpynt diskussion och ahh

Snart är det helg och jag har lyckats tagit mig igenom halva lägenheten. Finns fortfarande mer att städa av. Men imorgon får nog fokus bli på mina tomtar. Efter att ha tappat luften i en diskussion under kvällen så tänker jag roa mig med något som gör en glad och fyller på energi istället.

Tränade med Johnatan idag. Så vi får väl se om jag är rörlig imorgon. Kan säga att det inte var igår jag höll igång. Så det känns. Lite lagomt redan nu. Får mig nog några skratt. Kan bli kul att ta sig ner för trappen. Ska låta bli att skruva på saker för jag har sockerdricka redan nu.

Nåja inte det jag tänkt på de sista dagarna. Det snurrar mer än vad man har möjlighet att skriva om. och det är lite svårt att ha datorn on vid sängen för då skulle jag nog aldrig sova istället.

Ha en underbar kväll och njut av den lilla snö som ljuset ger nu.
14 November 2017  | Länk | dagens tankar | 0 kommentar
Fredag med gymnaium och pyssel

Jag har varit ute och sett dagens ljus. nästan hela dagen har varit bra och jag har känt mig positiv och glad. Plötsligt när jag sitter i soffan från ingen stans kommer den där känslan krypandes. Igen inte ikväll. Kunde ju få ha en bra dag bara en. men får väl vara glad för varanan eller en halva här och en halva där.

Nåja. Pratat gymnasium med äldsta sonen och det står inte på innan det ska tas beslut för hur han vill göra. Det var roligt att besöka särgymnasiumet och få en inblick i deras verksamhet och se lite hur de jobbar med ungdommarna.

Johnatan har plockat ihop allt han behöver tills imorgon. Maskläderna är fixade och även hans travdress är med. Om ni bara visste vad jag önskar att han lyckas köra nosen först över linjen. Men det blir en utmaning då det är första gången han kör hästen och det är flera hästar med som är bra. Nu har väl ingen av dem kört hästen förut så.

Men mamma hjärtat skulle verkligen få slå några extra volter. Framför allt vore det roligt om hela Romme laget får ihop tillräckligt med poäng för att vinna finalen. Hoppas gör man. Om inte annat önskar jag att de får en toppen dag på travet.

Önskar verkligen jag fick vara med på plats. Älskade grabb. jag håller tummarna för alla era insatser imorgon. Ni är bäst hela gänget.Hur än min dag blir så ska jag le och glädjas åt ungdomarna.
10 November 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
när dagen är grå

Idag har solen lyst och man känner att det varit nordanvind. Så molnen över nybro har med största anledning varit snömoln. Synd bara att de inte levererade snö i mängder.

Nåja barnen är hemma denna vecka. Det innebär lite taxiverksamhet till och från träningar. Planering inför helgen då Johnatan ska till Eskilstuna på Ponnykampen.

Mitt i detta. Jag kan säga att jag är glad att jag har dem. För de är guldkornen som får en att kliva upp ur sängen även den mörkaste stund. De är ljusglimtarna när man behöver ett skratt eller en hjälpande hand när ångesten gör att jag inte ens kommer utanför dörren och handlar. De börjar bli stora det märks för det är så mycket nya funderingar i livet. Samtidigt behöver jag inte längre förklara att det inte är de som gör att jag ibland inte fungerar som jag borde. Dagar när orken är slut. De kommer spontant med en kram. Lite senare kan jag ge tillbaks den där kramen för då har de hjälpt mig hitta energin och jag kan ge tillbaka.

Att de har en förälder som har flera diagnoser varav biopolär och ångest är det som påverkar mitt liv mest. Är inte alltid lätt. Men jag försöker hitta vägar och strategier så att energin räcker de dagar och veckor de är hemma. Övrig tid kan jag sova och vila hur mycket som helst. Så länge jag kan ge dem lite kvalitets tid.

Så mitt i allt det tunga är jag glad att jag har mina diagnoser. För de har haft turen att ha mig hemma. Jag har kunnat vara där när de behövt. Gett dem möjligheter som jag inte kunnat fokusera på om jag jobbat. Kan ju säga att om jag fick bli så stark och balanserad skulle jag verkligen jobba igen. Det är inget jag medvetet valt bort utan jag har verkligen inte haft något val. Många år har det varit ångest, jag har vridit och vänt på varje sten för att kunna jobba. Testat det mesta och när livet var som tyngst fortsatte jag fast jag visste att det inte skulle leda till något gott i mitt liv.

Varför. Jo för alla måste ju jobba vara friska nog att ha en fritid, osv osv. Än idag kan det göra ont och svårt att förklara varför jag inte jobbar. Men skammen blir mindre och mindre. När jag ser på vad det gett mina barn. Innan jag fick dem så var jag 300procent inne på att jag skulle ha dem på dagis snarast möjligt och jobba. För jag var ju absolut inte den som ville vara hemma och stilla. Det var min stora skräck.

Man ska vara försiktig vad man önskar sig. För jag har verkligen fått jobbat under dessa år. Men med mig själv och med mina barn. Ett jobb som aldrig tar slut. För förälder är man 24 timmar om dygnet och 365 dagar per år. Oavsett om de är hos mig eller sin pappa.
Jag har varit alla typer av yrken man kan tänka sig kurator, mamma, taxichaufför, bagare, lärare, sjukskötersa läkare chef ja och en hel del andra. Något som borde stå i mitt framtida cv.

Jag tror inte jag kan finna något jag inte skulle göra om. För det är de tuffa bitarna som gjort mig till den jag är idag. Det är de ljusa bitarna som fått mig att kämpa.
Så till alla er som känner igen er. Ge inte upp. Inte ens när det är tungt, för varje steg du tar går du mot ljuset. Genvägar finns inte i livet och den berg och dalbana du sitter i kommer till slut att stanna och du kan välja en som är mer vänlig. Om inte så kom ihåg att efter varje dal kommer du upp och kan andas. Ta vara på de stunderna och dela med dig av dem så kommer de bli fler och du kommer kunna njuta av att vara du och le lite mer.

Låt livet få vara ljuset och kärleken styrkan på din väg.
8 November 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Livs funderingar

Lite riktigt höstväder har det varit idag. Tur att det är varmt och skönt inomhus.
Tryggt med tak över huvudet varmt och rinnande vatten. Man är faktiskt ganska bortskämd på det viset. Tanken slår mig ganska ofta eller titt som tätt att man egentligen är ganska dåligt rustad när man bor i lägenhet om det blir någon form av katastrof eller längre strömavbrott under vinterhalvåret. Inte direkt så det finns en öppenspis att tillgå.

I nyheterna avlöser den ena tråkigheten efter den andra. Försöker hänga med men visst är det så att nyheter är färgade av de som bestämmer vad som skrivs och visas.
Många nyheter är gamla men behöver upp till ytan och luftas för att det ska hända något.
Kanske till och med komma till förändring till det bättre så småningom.

Det som berör mig mest är kanske kampanjen Metoo men även Lss rörelsen för där drabbas inte bara de som verkligen behöver insatserna utan även de som jobbar inom Lss. De blir med drabbade när deras jobb försvinner. Många möjligheter och frisktimmar som skapats för människor och familjer med behov av Lss kommer att kosta mer om det fortsätter i det spår som lagts. Inte bara ekonomiskt utan många tragedier kommer följa i spåren då fler familjer kommer splitras behöva vård och hjälp.

Det är svårt att hålla sig positiv i en värld som är grymmare än grymmast. En värld som redigerats och omstrukturerats av människan/ homospapiens. Det enda djur som utrotar inte bara natur och djur utan sig själva med. I jakt på makt pengar så är det många som inte bryr sig Bara jag får. Grymt Man kan dela upp alla i fack till höger och vänster.

Men under ytan så är vi lika, Under ytan vill alla bara känna sig älskade och vara behövd.
Hur svårt kan det vara att dela denna underbara planet med varandra oavsett vart ifrån man kommer. Vi är och förblir en del av den från dagen vi föds tills dagen vi dör. Ett evigt kretslopp som inte tar slut.

Varje dag har en ny början och ett nytt slut. Ingen dag är den andra lik. Inget liv är lika, alla är vi lika olika. Svårt att välja vad som är viktigt att hjälpa till att höja min röst för. men känner att rösten behöver höras för dem i samhället som har minst röst av alla. de som inte kan höras själva. Men de hörs ändå för deras tystnad är talande. Den är lika viktig som skriket du hör från någon annan. Glöm inte du är en del av det vi har och vi känner alla någon som behöver en röst eller hand som ställer upp.

En dag kanske du behöver den. Även fast man inte trodde. Ja du hade ju allt jobb hem pengar familj vänner osv. Du blundade när jag behövde. Men jag tänker inte blunda den dagen du behöver. För jag vet hur viktigt det är. Jag är en av alla dem som drabbats. Men jag har hittat mening med mitt liv.Även om jag inte har allt det där du säger man måste ha för att vara lycklig och rik.

Jag är rikare för jag har allt att vinna, varje steg jag tar är ett plus varje andetag jag tar är glädje för livet. Ja jag lever i nuet. Jag har inget val. Men jag vet att jag kan vara med och ge andra hjälp att hitta tillbaka till livet genom att bara vara en del i att höras.

Kärlek Glädje Vänskap. Hitta ett guldkorn i varje dag. Dela det, alltid lyser det upp en väg för någon som behöver det just då.
5 November 2017  | Länk | dagens tankar | 0 kommentar
Trav och Idre

Hade verkligen en toppenkväll igår. Gick väl inte med vinst men en liten blev det iallafall.
Det bästa var att bara få vara ute och umgås med kompisarna.
Maten var god och tiramisun var inte helt fel när jag äntligen fick tag på kaffet.
Det tog sin tid.

En liten goddie bag med penna mascara och en tabletask samt lite pappersgrejer av varierat intresse.
Det var ju bara V5 så det var nio lopp. Men tycker nästan att det är mer spännande då det är fler amatörer och hästarna är lite mer varierande inte bara topphästar som är lätta att förutsäga vem som vinner och inte.

Idag så har vi äntligen landat i idre. kan ju säga att jag är glad att jag slapp köra.
För jag vaknade i morse till en bra dag. Kan inte säga annat.
Sitter vid köksbordet med filmjölkstallriken framför.
Där och då känner jag bara hur någon öppnar kranen och dränerar mig på all den energi och glädje jag hade med mig från gårdagen. Bara pust väck med pasta.

Nackdelen av att leva med biopolära funktionsnedsättning. Man kan liksom inte alltid styra.
Nästan kunnat vara hemma egentligen. Men jag behöver få bara komma upp och umgås med barnen och ungdomarna och det blir inte många gånger jag får möjlighet att vara med jesper under säsongen. Så jag får ta vara på varje tillfälle som jag kan.

Nåja. Jag får hoppas att de andra dagarna håller sig någorlunda. Jag kan ju bara hoppas. Garderat mig med nödvändigheter. Har lite beslutsångest hur vida jag ska åka skidor eller inte. det finns backe att åka i men det är inte gott om plats.
För barnens skull ska jag ta och göra det bästa. Jag har kämpat länge för att det ska vara stabilt och tänker inte ge upp.

Inte nu när de börjar få någorlunda lungt i livet och skola träning osv fungerar som det ska. Men vad ska man göra. Jag vill verkligen vara glad eller ja jag är ju jag även om jag inte är glad åtminstonde inte få så jag bara vill ta täcket över huvudet och gråta.

Nog om det. Uppe i ett dimmigt idre fjäll med någon plusgrad. Båda killarna kröp ner under täcket då det är tidig träning imorgon. och friåkning större delen av dagen.
På kvällen är det taco som gäller och jag tror att det var tidig träningstid på fredagen med. Väder appen lover sol och några minus/plus grader. så vi hoppas på att det stämmer så vi kan njuta av fjället på bästa vis de här dagarna. I helgen blir det nog lite måsten. Om orken tillåter.

Nu får det nog vara dags att göra kväll så jag har styrka imorgon.
1 November 2017  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Mirandel Öjerteg                                             Skaffa en gratis hemsida