|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
Mars (2018) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
| (2) |
|
| (7) |
|
| (12) |
|
| (8) |
|
| (8) |
|
| (5) |
|
| (10) |
|
| (12) |
|
| (12) |
|
| (10) |
|
| (1) |
|
| (6) |
|
| (3) |
|
| (8) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (3) |
|
| (8) |
|
| (7) |
|
| (12) |
|
| (9) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (8) |
|
| (12) |
|
| (6) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (13) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
| (5) |
|
| (6) |
|
| (1) |
|
| (6) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (10) |
|
| (10) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (7) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (10) |
|
| (12) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
|
|
| (32) |
|
| (158) |
|
| (67) |
|
| (22) |
|
| (11) |
|
| (7) |
|
| (186) |
|
| (5) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 488 |
| Kommentarer: 6 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
mellandags tankar.
Det är snart dags att sumera året som gått. För det är inte många dagar kvar på 2017. Här hemma har jag börjat landa lite. Julen har kommit och gått. Den har inte varit så tydlig i år då den firats ensam. Som tur är har jag två underbara barn som kommer in och påminner mig och livets gåvor. Så otroligt tacksam över att de finns i mitt liv.
Lagom till att jag inser att jag ska kunna hitta den där egentiden att göra något som är bra för mig. Hm ja då landar många nya av barnens aktiviteter i lådan. Jag både njuter av dem för de är en del av livet. samtidigt som jag skulle vilja ha lite variation emellan dem.
Nu så stundar nyårsfirandet. Jag har en del kul grejor på gång och hoppas att min förkylning håller sig på gäckande avstånd. bland annat en tjej kväll med mina vänninor. världens bästa födelsedagspresent man kan få. Sedan hade jag visst ett 70 års kalas att styra med. Undrar vart min sofftid tog vägen helt plötsligt.
Jag är kanske en helt ok talare men vet inte om det är min starka sida att skriva tal. Bara att hoppa ner och göra det bästa jag kan. jag hoppas verkligen att 2018 blir lika roligt och spännande som 2017.
|
|
27 December 2017
| Länk
| dagens tankar
| 0 kommentar
|
 |
|
|
parasportsgalan nominering
Sitter stilla i ljudet av musiken från tv. So this is christmas, med Josh Groban. slingan i granen gnistrar och stjärnorna i fönstret lyser upp och värmer.
Barnen har varit hemma och vänt. De har åkt till backen och hjälper till med upphägning av liften. Ett säkert tecken på att de faktist inte är barn längre utan unga vuxna.
Jag har många orsaker till att vara stolt över dem. Både i deras personligheter och allt de gör. Den envishet och vilja att bli lite bättre för varje gång de gör något.
I år har vi hunnit med mycket. Det har varit många strängar i på årets lyra och vi har nog hunnit med de flesta även om man inte alltid hunnit återhämta sig mellan gångerna.
Det har varit ups and downs men mest ups.
Jag känner sådan tacksamhet över det mina barn får möjlighet att uppleva i sina liv. Det är många som hjälper till på ett eller annat vis och gör det möjligt.
När nu tredje ljuset är tänt, och det verkligen känns att nu är det advent.
Hemma i ett enkelt kuvert ligger en julklapp som ingen av oss kunnat ana.
En inbjudan till Parasportsgalan 2018. Helt fantastiskt att få möjligheten att åka ner och träffa de otroligt duktiga parasportarna som kämpar och representerar både sverige och sina klubbar. Förebilder för både stora och små ute i landet och ute i världen.
En gala med mingel. Ni vet sånt vi svenssons får se på tv:n Brevet är adresserat till Johnatan.
Min Johnatan och Jespers storebror. Skyndar mig till datorn för att tacka Ja till inbjudan. För kommer man hem den 17 dec på kvällen och öppnar posten. Samtidigt som OSA enligt inbjudan går ut den 17 dec så svarar man ja. så får man fundera sedan.
Måndag fm jag kollar naturligtvis in på Parasportens hemsida. Där ligger de. Nomineringarna.
Bläddrar igenom årets kvinnliga, manliga årets förebild osv.
Där fastnar jag två duktiga längdskidåkare från special olympics och Johnatan öjerteg är nominerade till årets prestation. Jag tappar än en gång hakan och känner hur tårarna kommer i ögonvrån. Hur var och vem. Hur gick det till. När allt slutar snurra även om frågorna är kvar.
Är jag inget än tacksam stolt och otroligt glad för att han fått äran att nomineras och blivit en av tre som är kvar. Det betyder att vi får åka ner och träffa de andra nominerade umgås och prata. Njuta och lära oss av varandra. Det blir hur som helst en upplevelse utöver det vanliga.
Något vi lär prata om länge som kommer vara ett minne för livet och berätta för barn och barnbarn om.
tacksam för den fina julklappen, någon skrev en nominering och sedan har den gått ända fram till tre kvar. Vem som än drar det längsta strået så är alla värdiga vinnare och har gjort prestationer de kan vara stolta över. De har representerat sina sporter och sitt land på ett utomordentligt sätt.
Så tack snälla tomten. Bättre julklapp och avslut på 2017 kan man inte få.
|
|
18 December 2017
| Länk
| nya foton
| 0 kommentar
|
|
|
|
summering av veckan
Försöker hitta motivation. Det är inte alltid så lätt. Det har varit en lång vecka med många tankar. I vissa fall vill man bara skrika rakt ut. Ibland ler man bara inombords av glädje. Ja ibland är det långt mellan ytterligheterna.
Tycker nog att jag lyckas hantera det mesta bra. Vet att utomstående inte alltid anser att sånär fallet. Det är så många omställningar runt omkring och det är svårt att hantera dem ibland. Vissa ser man ju komma och man tänker det här fixar jag. Men det kommer ändå som en chock när det väl dyker upp.
Ja det positiva är att jag kunnat bygga lite kondition och styrka. Jag har njutit av goda vänner och skidåkning. Lärt mig lite till och hittt nya vägar att ta mig fram på för att kunna utvecklas. Vädret har varit mest som det ska på fjället omväxlande och magiska soluppgångar och nedgångar.
Mer än så kan man inte begära i livet.
Barnen har kämpat och inte har det varit många lugna stunder mellan träningspassen. Beundrar deras mod och envishet. De är betydligt mer tåliga och förberedda än vad en annan var. Hur det är med framtiden och resten av det annalkandes vuxenlivet. Ja det visar sig då. Nu längtar jag hem till min egen säng och vrå.
Först väntar städning och en lång resa hem.
|
|
16 December 2017
| Länk
| alltmöjligt
| 0 kommentar
|
|
|
|
tankar känslor. samhällskunskap orättvisor mobbning LSS ja allt.
Ni vet den där känslan när man ser något. Man tycker är orättvist, framför allt när det handla om barn eller djur. Ibland vill man bara skrika ut allt. Få folk att fatta att man vill vara en del av helheten. Hur svårt ska det vara. Jag har gjort det så många år och gånger så när man äntligen tror att det har kommit till en vändpunkt. Måste man skrika igen. Jag förstår att folk hellre väljer ensamheten än att försöka anpassa sig i en värld där inkluderingen bar finns på pappret men inte i samhället och även det sociala nätverket man har runt sig.
Ju mer inklusive behov man har desto större isolation från världen i det hela. Och desto mindre utrymme för att göra förändringar eller få någon som hörsammar ens rop på samspel samverkan och gemenskap. Ja man kanske inte kan vara fyrkantig som andra men man borde få vara med och ge och få på sina villkor. Men oftast uteblir det. Och någon närstående får gå in och hjälpa och stötta. Om man har någon. Inte alla har det heller.
Inte konstigt att det finns så många ensamma trasiga själar i alla åldrar.
Vad vill jag ha sagt. Inget och allt. Men ilskan och frustrationen från orättvisan har iallafall runnit av mig för tillfället.
|
|
13 December 2017
| Länk
| alltmöjligt
| 0 kommentar
|
|
|
|
en spännande helg
Den sista veckan har varit ganska lugn. Har kunnat stanna upp och andas lite.
Visserligen inte helt dött då Det händer en del i cyberspacen då diskussioner och planeringar hettar till ibland. Äntligen har jag fått min tid till ortopeden. Så himla glad att det äntligen hände. Nu får jag plita ner det jag behöver för intyget. sedan hoppas jag på det bästa naturligtvis.
Helgen har bjudit på en mini semester till Friends arena i stockholm. Häst fest från topp till tå.
Jag och johnatan åkte med vår vänninna och hennes dotter ner. Haha glad att jag inte körde där inne i stockholm kan jag säga. Men risken för att tåg och pendeltrafiken skulle strula var överhängande efter senaste snön som kommit.
Nåja vi chekade in på hotellet och hann ladda mobilerna lite innan det pep på facebook. Det var samling för våra kuskar som skulle vara med i showen så det vara bara att promenera bort. Hm just det nämnde jag att det var längre än kartan sa. Haha men men kvällsmotion var inte fel.
Väl där lämnade jag grabben i händerna på arrangören. Sedan blev det god mat inne på O´Lerys med vänner innan vi begav oss in på mässan. Det fanns massor. hade behövt en hel dag att gå där kan jag säga. Men övererväldigad var det ganska skönt att slå sig ner i arenan och kolla in föreställningen iställe.
Vid 22,50 kom våra ungdomar in på arenan med pepparkakstravarna och ur tomtens säck.
Ett snabbt besök i rampljuset. Men spännande och roligt att få vara med.
Sedan bar det av hemåt till hotellet.
Efter en lugn natt och en mycket god hotellfrukost blev det vägen via Börjes hem naturligtvis där en del av julklappsbekymret avklarades. Hemma myste vi i soffan och kröp tidigt till sängs.
Söndagen bjöds på Stallpyssel och lussebulls bak med vitchoklad. De blev mumma
Nu får det bli planering och fördelning av träningstider läkar tider denna vecka med handling och förhoppningsvis pepparkaks bak.
|
|
4 December 2017
| Länk
| Mitt liv
| 0 kommentar
|
|
|
