|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
Augusti (2017) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
| (2) |
|
| (7) |
|
| (12) |
|
| (8) |
|
| (8) |
|
| (5) |
|
| (10) |
|
| (12) |
|
| (12) |
|
| (10) |
|
| (1) |
|
| (6) |
|
| (3) |
|
| (8) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (3) |
|
| (8) |
|
| (7) |
|
| (12) |
|
| (9) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (8) |
|
| (12) |
|
| (6) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (13) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
| (5) |
|
| (6) |
|
| (1) |
|
| (6) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (10) |
|
| (10) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (7) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (10) |
|
| (12) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
|
|
| (32) |
|
| (158) |
|
| (67) |
|
| (22) |
|
| (11) |
|
| (7) |
|
| (186) |
|
| (5) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 488 |
| Kommentarer: 6 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Beklagar
Efter en helg med många skratt och härlig sommar värme så kommer regnet.
Med regnet kom också en mycket tråkig nyhet som påminner en om att livet är för kort. Alldeles för kort. Det tunga beskedet att en av mina underbara vänners fästman fått lämna livet hastigt i en tragisk olycka. Det gör mig ont för dessa människor är några av de vackraste jag känner.
Har haft glädjen att få känna dem och umgås med dem och känner med deras livsglädje och kärlek. Men idag så kommer det som man inte vill att någon ska få vara med om. Ett ungt liv släcks allt för tidigt. Människor som borde ha hela livet som nyss börjat sin resa i vuxen världen får lämna oss. Det sätter spår i oss alla. Eftermiddagen och dagen blir sig inte lik och vi gråter ikapp med regnet.
Jag försöker att vara tapper, ser att mina barn tappar fotfästet och gråter. Det är svårt när man själv vill sörja och krypa undan. När man bara måste kliva upp och hålla ihop. Men det är just det som jag gör nu. För livet är allt för kort så var rädda om varandra där ute.
Du finns i mina tankar min vän!
|
|
19 Maj 2014
| Länk
| dagens tankar
| 0 kommentar
|
 |
|
|
mitt fotliv
Idag har jag provat att hitta lite mirakel. Mirakel i att få en tid till en operation som inte hör till vardags mat. Slog huvudet i väggen är jag rädd för igen. Hoppades en stund. För en liten ynka stund trodde jag på att jag kunde lyckas. Men nej.
Pratade sedan men en av enhetscheferna på vårdcentralen där jag gått. Han skulle kika och se om han tyckte något stämde eller inte med min fots resa genom vården. Han undrade om jag jobbade. Ja jag kan göra allt. men ena dagen inget en dag litet och en dag mer. jag vet aldrig från dag till dag. Jag vet inte ens om jag kommer kunna cykla springa eller jogga. eller ens gå långa promenader igen. Visst kan jag göra allt detta. Men det drabbar hela min vardag.
Funderar varför, varför inte bara något vanligt enkelt som de har svar på. Vet inte när tiden kommer för operation eller till smärtklinik. Vi har uteslutit ena smärtlindringen efter den andra.Jag får snällt vänta på mina svar. Känns som det är orättvist. Ibland vill man ha lite enkla svar som kan lugna och ge hopp. Men inget i mitt liv är enkelt. Verkar som det är de sista som mitt liv är och blir.
|
|
15 Maj 2014
| Länk
| Mitt liv
| 0 kommentar
|
|
|
|
inget bra
Borde bara skriva en massa glada saker idag. Borde hoppa på ett ben och berätta allt roligt som faktiskt hänt sista tiden. Men ändå sitter jag just nu fast i gråa träsket. Det är blött kallt och geggigt. Jag kommer ingen stans har lyckats fastna rejält.
Jag försöker varje dag att inte låta det påverka mitt liv mina beslut det jag gör. Men någonstans så tror jag att de gör det ändå. Idag är bara ytterligare en sådan dag då jag vill krympa ihop i ett hörn och gråta. Låta allt rasa. För att man inte känner att det finns mening med någonting. man hittar inga vägar eller ljus glimtar och de som finns överskuggas av den smärta som jag har i min kropp. den verkligen förtär mig.
Just nu är svackan svår att ta sig upp ur även om den kanske inte är botten lös så är den till räckligt djup för att ge mig svårigheter att hantea det på ett bra sätt.
Jag orkar inte mer. Men vet att även om jag känner så så kommer jag inte heller lägga mig ner och ge upp. det är inte riktigt jag. men så är det jag känner just nu.
|
|
12 Maj 2014
| Länk
| dagens tankar
| 0 kommentar
|
|
|
|
fffffffffff
ja inte har tålamodet varit det bästa och det verkar inte som om det kommer vara så ett tag fram över. Varför. Ärligt vet jag inte. Känner bara att jag inte orkar ta tag i mig själv och rota i det för att förstå förlåta och förändra. jag vet att jag måste men min prio gäller just nu min fot så jag vet vart jag kan ta vägen i livet. vilka förutsättningar till arbete jag kommer ha fysiskt osv.
|
|
9 Maj 2014
| Länk
| dagens tankar
| 0 kommentar
|
|
|
|
mirakel....
Många som känner mig ser den där glada tjejen med så många strängar på sin lyra. De ser både styrkor och svagheter hos mig. Det finns sidor som de gillar och inte. Så är det med alla. Det är det som gör en mänsklig. Just nu är jag nog mest där jag skulle vilja vara av allt. I stallet och pysslar. Många frågar mig varför jag inte satsar. Hoppar högt för att de tycker att jag har kunskapen och möjligheterna. Må så vara.
Men de som känner mig känner bara en del av mig. Inte den där nedstämda tysta tjejen som inte vågar. de ser den glada utåtriktade som har en förmåga att få saker att börja hända. Men även jag har stunder då jag varken orkar eller kan räcka till hur mycket jag än vill. Jag är inne på en väg där det behövs mirakel.
Ja mirakel jag är visserligen ett precis som alla människor på denna jord.
Men just nu har det varit så mycket. det finns så många saker jag behöver ta tag i som jag inte orkar just nu.
För just nu vill jag verkligen bara vara frisk. eller frisk och frisk. jag vill slippa min smärta. den gör mig verkligen galen. varje dag kämpar jag jag går på min fot mot bättre vetande känns det som. jag borde verkligen bara sätta mig ner för jag orkar inte ta ett steg till på den. Varje steg är som att gå på sylvassa blad dagligen. om kvällarna är den iskall och bultar. känns som den ska delas itu.
Men det är bara att kliva upp och se vad dagen ger. bara gå och bita ihop.
Men ja jag orkar inte mer. jag vill inte vänta en minut till längre vill ha svar och något hopp till att få leva med mindre smärta. För om det inte finns något som kan göra den mindre måste jag sluta helt med det jag gör idag och omvärdera mitt liv. jag som verkligen inte kan sitta still och bara ta det lugnt. Jag är ingen kontors råtta. Jag behöver lugn och ro mitt eget tempo och få jobba mentalt och kroppsligt.
Jag vill inget annat än att få vara en vanlig svensson som jobbar. ja det är inte idealt och man blir inte mycket rikare. men det ger mig mer frihet än idag.
|
|
8 Maj 2014
| Länk
| Mitt liv
| 0 kommentar
|
|
|
