Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2020)
>>


våren 2016

Denna vår och sommar skulle bli början på något nytt för både mig och barnen. Efter att ha fått en ny lägenhet såg både jag och barnen fram emot flytten. Det skulle bli förändring för de skulle kunna få lika mycket space hemma båda två något de förtjänar.

Jag såg fram emot att det skulle vara lättare med vänner och bussanslutningar för barnens behov vilket gör dem mer självständiga.
Flytten gick relativt lätt. Fick bra hjälp av vänner och mina underbara barn. Städningen klar ganska snabbt och vi avslutade flytten med att åka till stöten på läger.

Lägret var slutet på en lång vintersäsong och sommaren närmar sig. Då jag kulle få vänta ett tag på tapetsering i lägenheten möblerade jag det nödvändigaste så att jag kunde göra det smidigt den dagen då vi skulle flytta undan för hantverkarna.

Det är äntligen klart. Både tapetseringen och målningen. Barnen är nöjda med sina rum. Varför finner sig då inte min känsla. Den där när man känner sig hemma tam och trygg.

Jag har provat att hitta svaren men det har jag slutat med. Jag har inte orken att leta efter något som inte vill bli hittat. Antagligen så behöver jag ha tid innan jag ser det. För allt som oftast finns det en mening med det mesta.

Det svåraste är att ha tålamod med det och få barnen att känna sig trygga och lugna. Iallafall när det alltid finns där under ytan.

Jag har dock kunnat knyta upp och lämna av saker som fått mig att må dåligt. Något som följt mig en längre tid. Jag hade till slut inget val än att dunka näven i bordet rejält och ryta ifrån. Det är ju iallafall mitt liv och inte någon annans jag ska leva.

Det är ju långt ifrån perfekt men jag tror att jag många gånger inte får mer än vad jag kan bära. Ibland är det överväldigande svårt att ta till sig. Men oftast när jag kommer ut på andra sidan är jag starkare än innan och en erfarenhet rikare.

Men vissa erfarenheter klarar man sig utan. Precis som många andra tjejer har jag blivit utsatt för både det ena och det andra i mitt liv. Saker jag inte provocerat fram eller valt. Saker som andra gjort utan min tillåtelse. Jag lever med det som en ständig värk i ryggen. Att hantera situationer där man känner sig otrygg och maktlös. Att finna sina nära och kära i sådana situationer och stötta dem i dem har varit en börda detta år. Något som tagit på mig mer än jag vill erkänna ibland. Jag är inte den som lägger mig ner och ger upp när orken tar slut. Jag kippar efter andan tills jag har tillräckligt för att fortsätta.

Jag hoppas att de andetag jag tagit i år räcker till så att jag når till slutet av den prövningen och kan landa efter att jag fått avslut i det. För jag har två fantastiska barn nej ungdomar idag som behöver sin mamma genom tonårsperioderna och in i vuxen livet. De har växt så mycket det sista halvåret genom de prövningar de mött och de utmaningar de erövrat. Jag är så stolt.

Jag hoppas att jag kan återkomma med några glädjande historier. Men just nu ska jag kämpa mig igenom den sumpmark någon annan har lagt framför mina fötter. Jag har inte valt den. Men jag måste hitta vägar igenom som bär rätt sort av frukt för framtiden.

Jag behöver också våga ta tillbaka den tuffa självsäkra Mirandel som vågar hoppa när det behövs som vågar sticka ut hakan och möta världen. Jag är långt ifrån där och jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka. Men om det är något som jag behöver göra för att finna den ska jag göra det. Det finns ingen återvändsgränd bara framåt.
2 Juli 2016  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Mirandel Öjerteg                                             Skaffa en gratis hemsida