Detta finns i mitt minne(?) idag av året som gått. 2010:
Något av det första jag gjorde var att besökta filmfestivalen i Göteborg. Vilket jag troligtvis gör även i år.
Minns att vintern i fjol, både i början av året och i slutet, var lika vacker som den är idag. Det vill säga vit.
Våren bestod av filosofi i Lund. Vilket var grymt intressant, men vet också att jag var "skoltrött" plus att det var långa tågresor. Vissa dagar spenderade jag mer tid på tåget än i Kungshuset(vilket är världens vackraste föreläsningssal).
I Maj var jag på fin realisefest i Malmö, men missade svalan som skulle stå i rampljuset. Samma månad var det fest med jobbet.
Sen blev det sommar. Min vän sa "det här kommer bli den bästaste sommaren". Hon hade rätt.
Jag kommer minnas Picknickfestivalen i Gbg länge. Världens vackraste Emil uppträdde. Skön stämmning på alla backens filtar.
I början av Juni så var jag och klubbkamraterna och sprang vid havet. Det måste varit århundradets löpning. Sprang barfota nere vi vattnet, solen sken och en lätt bris från havet.
Även midsommar tillbringades nere vid havet med härliga människor. Gott vin, god picknick, prat och frisbee. Sedan en biltur med den bästa chaffören någonsin. Tänk att det kan vara så kul att åka bil!
Det blev Juli och det var dags för en intensivkurs i dykning. Den första dagen höll jag på att svälja halva bassängen. Förfärligt. Både fysiskt och psykiskt påfestande. Men jag klarade det. Stolthet. Utedyken var absolut bäst, sjöstjärnor(vi såg mer än 1!!!), fiskar och allt vad det nu var.
Winnerbäck i Falkenberg. Winnerbäck = förevig kärlek. Om jag minns rätt så slutade det regna under tiden han spelade.
Spelade laserdome med brödraskapet. Var iväg med polaren och dansade ett antal gånger. Vi kommer komma tillbaka och då jävlar ska det dansas! Återträff med gymnasievänner. De har gjort mycket under de senaste åren, jag har gjort mkt. Ändå är det som inget har hänt, vilket är skönt för dessa människor är lika härliga nu som då.
Juli var även den månaden som jag vågade mig ut på en tågluff. Ensam. Men ändå inte ensam alls. Jag har fortfarande kontakt med människor jag träffade. Det är bara det att vissa saker kan verka så svåra, så allvarliga. Det är ett trix av livet själft som inte är så sjusst. Har många minnen från resan och de bär jag med mig i all oändlighet.
Tillbaka i staden med fler än tre hjärtan så blev det en sväng på marinfestivalen. Tradition som Cornelis skulle ropat. Gatuteaterfestivalen hölls i augusti och är typ det finaste som händer här. Det och när bland annat Ika och Demian uppträdde på Rotundan. Förtjusande.
Min bror och jag var på ett antal konserter. Kim Larsen, Roxette och Volbeat. Sistnämnda var den absolute grymaste! Me like a lot.
Jag har läst sociologi under höst och åkt rullskidor. Inte på samma gång. Det hade varit knasigt. Drar slutsatsen - hellre rullskidor än sociologi. Punkt.
Blev anställd i september och hade ytterligare jobb i x antal veckor. Härliga arbetskamrater. Sitter fortfarande och hoppas på att det blir mer jobb snarast.
Begravningen i oktober var årets djupaste dal. Tyngd.
Sen har liksom tiden bara rullat på fram tills idag. Hunnit med ytterligare personalfester. Haft goa kurskamrater. Åkt skidor = kärlek.
Nu till framtiden. Under nyårsafton gav vår hövliga, fantastiska värd oss uppdraget att skriva löften. När jag ska skriva löften så funderar min hjärna ut det tyngsta. Typ "Bli en bättre människa". Det är svårare än att knäppa med fingrarna. Det går ju inte ens att säga vad en bra människa är. Så jag snodde det första löftet rätt av från min bordsgranne. Det löftet är relativt lätt att klara av. Så jag lärde mig att löften inte behöver vara allvarliga. Sen klurade jag ut ytterligare ett löfte helt på egen hand.
All LYCKA till alla människor, djur och växter!
