Man måste inte ha en krona för att må som en prins
Så där ja. Nu var tågluffen avklarad. Det hela började med natt-tåg till Berlin där det även ingick en tur med färja. Just färjturen var fantastisk. Stjärnklart och en måne som var mer röd än gul. Stod uppe på däck och snackade med en söt tysk tills det var dags att sova. Bättre start kunde man nog inte ha.
När man sedan vaknade upp så var vi framme. Frukost nere vid vattnet, en promenad och allmänt väntande på stationen innan tåget gick vidare till Warzawa.
Som i sin tur var en mkt trevlig stad. Man kan tänka sig att där är mkt betong och crap. Men ist. fanns där välskötta parker, färgglada hus och mysiga gator. Men ack det går inte att bortse från landets historia. Krigsmonument, minnesplatser och målningar som sa Glöm aldrig.
Lärde känna en utbytesstudent från Afrika som berättade om stadens andra sida. Tydligen finns det en hel del främlingsfientlighet... BLÄ
Tittade i ett fotoscop med 3D-bilder från 1913. Far åt pipsvängen med filmer som Avatar och all sk. avancerad teknik.
For vidare till Wien. Blev halvt panikslagen när konduktören behöll min biljett, behövde nämligen visa upp den vid alla resor. Men lyckades få tillbaka den när resan var slut. Hade dock svårt för att somna. Delade ensam tågkupe med en läskig snubbe som log hela tiden, dessutom låste han dörren. Tack för att han inte drog igen gadinerna!
Kallt, regnigt och blåsigt! Blev ändå smått kär i staden pga. film-kulturen. Varje dag under kanske 2 månader visade de film på en gigantisk duk. Tyvärr missade jag dokumentär veckan för i övrigt så visade de mest klassiska konserter, ballet och dylikt. Men ack det är så fint. Tänk om det fanns ngt liknande i staden där jag bor.
Efter någon dag var det dags att bege sig till Prag, 2h promenad från boendet till tågstationen(en annan än den jag klev av på). När resan var över och jag var framme i Tjeckien så visade det sig att hostelet låg efter en lång j*kla uppförsbacke. Rummet i sin tur låg högst upp i huset dvs. 10 trappor upp. Motion behövdes dock för staden var full av mysiga fik.
Vädret var perfekt och jag njöt av mina två sista luffardagar. Strosade runt. Dagen det var dags att bege sig hem vaknade jag klockan 5. En kille snarkade och han väckte säkert fler än mig.
Resan hem bestog av 3 tågbyten med knappa marginaler. Tack för att tågen var försenade! Var nervös som en speleman och inte fick man så mkt hjälp av personalen heller. Men med raska fötter så sprang man mln perongerna som en dåre. Och ack det gick väl. Tack vare ngra danska tjejer kommer jag alltid förknippa Tracy Chapmans Talking about a revolution med denna resa.
Är så jäkla nöjd. Förstår bara inte varför man är så nervös innan. Kanske för att så mkt kan gå fel. Kanske för att man inte kan språket om något går fel.
Var en sväng på Marinfestivalen igår kväll. Träffade svalan och lyssnade på Melissa Horn för andra gången i år. Hennes röst är tome tusan magi. Bortsett från henne så hade kalaset inte mkt att bjuda på.