DET SYNS INTE ALLTID PÅ UTSIDAN ATT INSIDAN ÄR TRASIG
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


Funderingar

Det har varit en vecka med många funderingar.

Jag var hos ett medium förra veckan. Helt fantastiskt. På  tjugo minuter berättade han om hela mitt liv - min uppväxt, förhållande till mina föräldrar och styvföräldrar, skoltiden, mitt jobb, om min familj idag och hur allt detta har påverkat mig på olika sätt.

Jag gick i samtalsterapi i sju år och under den tiden kom man fram till samma sak.......

Helt klart, skulle jag sökt medial vägledning 2003 när jag blev riktigt dålig, så kanske jag inte suttit som sjukpensionär idag, med en hjärna som är låååååångt ifrån det den en gång varit.....

Jaa, sug på den, du!

Nu tror jag på andevärlden, att dom som kommit över på andra sidan mår väl, och kan hjälpa oss kvarvarande på vägen. Tyvärr saknar jag förmågan, att själv hålla/känna kontakt, men jag har träffat flera, och bl a en väldigt god vän, som har förmågan. Jag har varit med vid tillfällen, som helt övertygat mig om, att andevärlden existerar.

Kontakterna jag fick hos Hannu - ”mitt” medium - var fina, och jag fick bl a svar på något som kretsat i mina tankar i nästan 10 år. Skönt. Nu kan jag lägga det till handlingarna.

Men det tog mycket energi. Det är mycket man funderar på efter en kontakt med andevärlden. En del saker förstod jag inte riktigt då, men några har blivit kristallklara i efterhand.

I veckan hade vi ett tragiskt dödsfall i vår närhet, där en person blev anklagad för mord alternativt vållande till annans död. Att påstå, att jag blev chockad, är ett milt uttryck. Det kunde ju inte vara möjligt! 

Vilka grubblerier det drog igång. Och fantasier..... Vi försökte lägga pussel med det vi säkert visste och med sånt vi fick reda på och sånt vi blev upplysta om. Dagarna som följde lärde vi oss ganska mycket. Träffade en del sensationslystna människor oxå och blev varse om, hur snabbt rykten blir sanning......

Jag mådde fruktansvärt dåligt av händelsen. Ångesten ökade stort vartefter dagarna gick. Och varför vet jag egentligen inte. Jag kunde ju inte göra något åt saken. Men givetvis hade jag massor av funderingar om, hur det känns att sitta häktad exempelvis. Ja, är man skyldig till anklagelserna som riktas mot en, så kan man baske mig sitta där. 

Men om man är oskyldig, hur känns det då? Rädsla över att bli oskyldigt dömd.....   Kanske få utstå en rättegång med en massa nyfikna människor..... Släktingarna vad tänker dom.... Förlorar jag alla i min närhet, som tidigare faktiskt brytt sig om mig.... osv.

Dagarna gick. Efter sex dagar var obduktionen av kroppen klar. Det fanns ingenting, som tydde på, att personen bragts om livet, utan det var frågan om en naturlig död.

Den misstänkte släpptes omedelbart på fri fot. Tack gode Gud för att det blev så. 

Men vad händer nu? Hur ställer sig omgivningen? Det var ett mycket allvarligt brott som hen anklagades för. Glömmer omgivningen? Eller lever de falska ”sanningarna” kvar?

Jag MÅSTE sluta fundera på detta! Jag kan inte göra så mycket åt det. Eller....?

Helgen var jättefin. Underbart väder att njuta i på dagarna och trevliga samkväm med bror och svägerska på kvällarna i husvagnen. Så himla trevligt. Och roligt. Många goda skratt och heta diskussioner om stort o smått. Härligt.

Nu finns det ju ett pris man som gaddare måste betala för allt. Jag är trött. Surprise🤪 I söndags väckte min käre make mig kl 15.00. Tror jag hade sovit ett helt dygn annars. Men faktiskt så känns det riktigt bra idag. Tydligen gick det inte bara energi ut, utan jag fick även fylla på med mycket varm energi i helgen. Tack ska ni ha😘

Ha det!❤️

10 Oktober 2019  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Längesedan sist....

Längesedan sist.

Ja, det blir så ibland. Jag glömmer helt enkelt. Tyvärr, för det är många gånger skönt att skriva av sig.

De sista veckorna har varit bra. Väldigt bra t o m. Jag har verkligen vilat. Inte gjort någonting.

Eller jo, liiite har jag väl gjort. Men bara det allra mest nödvändiga. Liiiite trädgårdspyssel (hatar det), liiiite städning - har bara tagit där det syns mest - liiiite tvätt - ha ha, jag har en tvättmaskin som sköter det mesta, sen när jag hängt upp tvätten är den i alla fall ren......

Men jag har tagit det väldigt lugnt. Och det har gett utdelning. Har mått verkligen bra. Längesedan. Nu ska jag bara försöka lära mig, att ta det lugnt. Det går inte att ha hemmet som det såg ut tidigare. Det får bli lite skit i hörnen. Och lite oordning i trädgården. Så ska jag försöka lära mig att blunda för det.

Jag mår inte bra när det är rörigt, så jag har siktet inställt på att hålla i ordning, så ser det inte så ostädat ut. Och i trädgården sjunger det ju på sista versen, så den ångesttrig-garen slipper jag snart.

Och så har vi varit mycket i husvagnen, och där kan jag verkligen koppla av.

I helgen har lille C varit med oss, då dottern och svärsonen sprungit Lidingöloppet.

Märker ni...... L I D I N G Ö L O P P E T ...... man blir trött av att bara stava sig igenom det. Och att ge sig på att springa??? Nej nej nej. Då är det roligare att passa barnbarn. C:s syster var hos en kompis, så vi fick hålla till godo med ett barnbarn.

Vädret var inte på vår sida. Regn regn regn. (Det var det kanske på Lidingöloppet med..... hm....har glömt fråga.....) Men vi satt i förtältet och njöt av smattret på taket. Det är såååå rogivande. Och så bakade C och jag en sockerkaka med kaneldoppade äppleklyftor, och det är ju så himla gott med nybakat. Och skönt med en som hjälper till med baket, som inte är min starka sida - eller rättare sagt; en av alla mina numera svaga sidor.

Satt och funderade lite; hur skulle det kännas om C kallade mig vid Helene i st f mormor. Jag heter ju Helene. Jag är en mormor. Jag heter inte mormor. Varför har det blivit så, att man ska kallas vissa saker och var går gränsen?

Vi kallas för mamma och pappa, mor/farmor och mor/farfar. Vi kallas inte syster eller bror av våra syskon, utan vid förnamn.
Vi kallas inte kusin eller syssling. Men mormors mor blir ofta gammelmormor. Varför är det så?

Min pappa kallade alltid sin mor vid förnamn - eller ja, inte ens det, för han använde hennes smeknamn. Är det oförskämt? Eller är det mysigt? Pappa kallar aldrig mig för Helene, utan säger alltid Helan.

Jag blir alldeles varm i själen, när någon av mina närstående kallar mig Helan. Sen har det funnits folk, som tror, att dom kommer mig närmare, om dom säger Helan. Fy fan för såna. Man måste känna någon för att använda ett smeknamn.

Tycker jag. Vad tycker ni? O s a.......

Ha det!♥️

29 September 2019  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
GAD

Vad är GAD?

Sitter här i värmen under en markis och försöker samla tankarna till ett inlägg. Hela tiden funderar jag på, vad folk ska säga/tycka om att jag utlämnar mig så här. Jag har säkert ett tiotal möjligheter som svar..... nio av tio är negativa - givetvis....

Tänkte att det är ganska rimligt att jag försöker förklara vad GAD är. Det blir den mer fackliga förklaringen. Behandlingar utelämnar jag. Skulle jag gå in på alla mediciner så skulle alla utom apotekare visa sura miner. KBT finns oxå, men 10 ggr KBT-samtal med en som har dåligt/saknar minne, hjälper föga......

Förkortat kan sägas att Generaliserat Ångestsyndrom GAD, är en ständigt malande oro och ångest, som påverkar tankemönster och verklighetsuppfattning.

Oron tar över livet. Man oroar sig för stort som smått. Grubblerier framåt - vad som ska hända om..... om.... om.... Grubblerier över gårdagen och det förflutna (och tänker man inte dagtid, så drömmer man nattetid, hm) Man går omkring och grubblar utan att komma nån vart, medan ångesten växer sig starkare. Föremålet för ångesten byts ut med jämna mellanrum och blir en ond spiral.

Symptom:
- överdriven oro för relativt vardagliga saker
- svårt att kontrollera o hantera oron
- svårt att hantera och stå ut med osäkerhet
- undviker olika situationer eftersom man inte kan kontrollera vad som ska hända
- söker försäkringar från omgivningen
- lätt irriterad
- lätt trött
- koncentrationssvårigheter
- rastlös, upp i varv, på helspänn
- muskelspändhet
- magont, huvudvärk, yrsel, klåda, svettningar
- sömnsvårigheter

Ja, detta var lite, kanske inte så förklarande, men med episoder från verkligheten i mina kommande inlägg, blir det kanske lättare att förstå. Många kommer att känna igen sig i mina berättelser. "Friska" kommer att tänka; det känner jag igen, det hände mig en gång när vi var på Kreta. Gaddare kommer att tänka; ja fy f-an, det händer ju varenda dag.....

Ha det! (Skulle lagt till ett hjärta här, men plötsligt kommer jag inte ihåg hur man gör......)

22 September 2019  | Länk | GAD - generaliserat ångestsyndrom | 0 kommentar
Början till en bra dag.......

Början till en bra dag visade sig bli en riktig skitdag.

Min samtalsterapeut och jag pratade sist om min blogg. Jag berättade för henne, att jag ett par gånger fått kritik för vad jag skrivit, pga att jag utlämnat mig helt och berättat om mon ohälsa.

Bl a fick jag vid ett tillfälle höra, att jag aldrig skulle få ett nytt jobb, om den ev arbetsgivaren gick in och läste om, att jag inte mådde bra.

Men hallå - om jag är frisk nog att börja arbeta, skulle jag väl inte skriva, att jag var sjuk. 🙄
Och om den ev arbetsgivaren nu gick in och läste, skulle han väl finna, att den Helene som mådde så dåligt, blivit bättre och bättre och nu hade helt ”friska” tankar

Ja, det är konstigt att vissa sjukdomar har högre ranking än andra. Bara en sån sak som förkylning. Det är något man får prata om hur som helst🤧 .

Och tänk om man drabbats av magsjuka!! Kunna berätta om hur många gånger man kräkt och haft diarré 🤢🤮. Det är inget konstigt

Eller om man blött från ändtarmen och fått göra en rektoskopi, men det visade sig bara vara hemorrojder 🥴

Var går gränsen? 🤔. Jo vid psykisk ohälsa. Det får man inte prata om. Detligger alldeles för lågt på rankingen.

Nu har jag - som den GAD-dare jag är - kommit långt från ursprungsämnet. Ja, eller inte... Hur som helst tyckte min terapeut, att jag skulle fortsätta skriva och bli en ambassadör för psykisk ohälsa, om jag ville och orkade.

Det blev ju en direkt utmaning för mig. Tänkte, att jag gör en sida på fb, så är det lättillgängligt både för mig själv och för dom som vill läsa.

Men jädrans vad det var komplicerat. Jag tyckte det var väldigt rörigt, blev inte klok på, om det jag skrivit var publicerat eller ej. Sen verkar det som om inläggen barafinns där en dag🤔 och så kommer dethela tiden upp, hur mycket pengar min ”annons” har kostat.

Så när jag kollade på min sida idag, så fick jag bara panik och då fattar man naturligtvis ingenting, så jag tog bort sidan. Jag kan inte hålla på med något som stressar mig så. Sitter nu och är alldeles skakig och undrar vad dom, som börjat läsa och gilla min sida, nu tänker, när sidan plötsligt är borta.

Detta har förstört min dag.

Detta är GAD i ett nötskal.

Massa dumma tankar, rädslor för vad folk ska tänka. Jag borde varit med nere vid sjön nu och hjälpt till att lägga i vår och våra campinggrannars gemensamma brygga, men det går inte. Tycker att dom riktigt ser på mig, hur värdelös jag är.

Fan fan fan

Jag som skulle njuta idag. Bara vara och vila själen😥

Men ett har jag bestämt. Jag ska anta utmaningen och skriva om GAD och psykisk ohälsa. Det kanske hjälper någon. Det blir kanske lite information för andra. Och det är skönt för mig, att skriva av mig.

Nu ska jag ägna mig åt decoupage.
30 Maj 2019  | Länk | GAD - generaliserat ångestsyndrom | 0 kommentar
En helt vanlig tisdag i mitt liv

När mobilen drog igång dagens väckning av Helene Persson, sov jag som bäst. Men jag hoppade ur sängen - not. Jag snoozade två gånger. Dumt, men skönt. Men sen blir det ju lite panik. Efter morgonpussar av tre hundar, släpade jag mig ur sängen. Bara att resa sig, när ryggen legat i 10 timmars vila, är ju ett helt företag.
Man får sätta sig upp sidledes - det har jag lärt mig - och sen resa sig försiktigt ur sängen. När man kommit upp sätter man händerna i sidorna, sticker in dom mellan valkarna alltså, och sen skjuter man fram mage och bröstkorg så långt det bara går, för att få ett behagligt tillstånd i ryggen och sen tar man några stapplande, väl hälisättande steg mot badrummet, för att där sjunka ihop på wc-stolen i en stor hög. Då är det bra med den stora magen, för man kan lixom vila på den.

Ja nog snackat om det. Efter dusch, frukost, mat till och promenad med hundarna, var det dags att slänga in jyckarna i bilen för att åka iväg på mammografi. Ja, inte med hundarna utan för mig själv. Parkerade i ett svalt parkeringshus för hundarnas välmående, sedan gick jag in till mammografimottagningen. Där observerade jag, att väldigt mycket gick i rosa, t o m anteckningsblocket i sköterskans bröstficka var rosa. Så gulligt.

Efter en liten stunds väntan var det min tur. Inne i undersökningsrummet fick jag ta av mig på överkroppen (känns som att detta var en onödig upplysning).

Nu kommer det en del, som jag gärna varit åskådare till; Sköterskan var väldigt liten till växten. Jag är ganska lång. Sköterskan står på tå bakom mig, för att få mig i en bra position för fotograferingen. Armarna - som sitter där dom sitter - ska hänga ner väldigt avslappnat, detta för att brösten, som oxå sitter där dom sitter och är ganska svåra att flytta, ska bli lite mer medgörliga. Sköterskan nästan klättrar på ryggen på mig. När hon fått min lekamen i en passande position, är det så bröstets tur (jag har två, men vi tar ett i sänder....). Jag är ju, som ni vet, ingen B-kupa precis. Det drar mer åt H-hållet, då sköterskan får lyfta med bägge händerna för att få den lilla tutten på plats. När hon bökat runt med den likt en stor väljäst vetedeg, är det så dags för det som ovillkorligen får mig att tänka på en gammaldags mangel. En platta sänks ner och trycker ut den väljästa vetedegen till en döbakad våffla. Aj aj aj. Men som den kvinna man är, biter jag ihop tänderna och genomlider bildtagningen.

Proceduren upprepas fyra gånger. Det blir alltså fem gånger jag får genomlida detta - en bild fick tas om, den blev lite suddig... Efter detta är jag färdig. Min tidigare fylliga barm hänger nu som cockerspanielöron lååååångt nedåt knäna. Jag får riktigt rulla upp dom, som man förr rullade locket av en makrill-i-tomatsås-burk, och lägga dom lite snyggt i tuttekassen. Eller juverstöd från Lantmännen, skulle kanske nån kalla det. Men jag är klar.

Nu ut till hundarna och bilen och köra på läkarbesök.

Här var det värre med parkering i skugga. Även om utetemperaturen är låg, så blir det fort varmt i bilen. Men jag hittar en hyggligt skuggig plats och jag hinner t o m gå en promenad med vovvarna innan läkarbesöket. På promenaden hittar jag en ännu bättre parkering under ett träd, så jag springer snabbt tillbaka till bilen, in med hundarna och iväg till den nya p-platsen.

Givetvis hade jag, som vanligt, lite otur när jag tänkte, så solen gick åt "fel" håll och det var definitivt ingen skugga under trädet, när jag kom tillbaka.... Men som tur var, gick besöket hos farbror doktorn ganska snabbt, så det hade inte blivit varmt i bilen. Och jag har varit på första läkarundersökningen på nästan 20 år (och 25 kilo sedan....). Och efter ockulärbesiktning och lite lyssnande på hjärta och lungor kom han fram till, att jag är kärnfrisk. Visste jag väl! Nu hoppas jag bara, att alla proverna dom tog visar detsamma. Huvudet e som d e och är ju inget att göra åt och det vet ju alla.

Och TBE-vaccinerad blev jag oxå.

Så tillbaka till hundarna. Nu är jag trött. Sånt här tar på krafterna, speciellt när man inte har så många. Det märkte jag tydligt, när jag sen skulle köra för att hämta mamma till hennes tandläkarbesök. Jag blev helt ställd när skyltarna på vägen visar "Jönköping" och "Kalmar". Jag fattade ingenting. Jag skulle ju till mamma?!? Jag stannade mitt på vägen. Som tur var, var det ingen trafik och jag fick dessutom rött ljus, så paniken hann lägga sig, och jag hann tänka efter i lugn och ro. Mamma bor på vägen till Kalmar. Så är det ju. Alldeles i början på vägen till Kalmar. Innan man ens kommit ut ur stan. T o m inne i stan.

Ibland blir jag rädd för mig själv.
14 Maj 2019  | Länk | Mitt liv | 1 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Helene Persson                                             Skaffa en gratis hemsida