DET SYNS INTE ALLTID PÅ UTSIDAN ATT INSIDAN ÄR TRASIG
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2021)
>>


Musen

Jag och min mus.

Återigen har det gått lång tid. Det blir så, tyvärr. Ibland flyter dagarna på i alltför snabb takt. Ibland mår jag skit och har helt enkelt inte ork, att skriva.

Varför orken tryter så snabbt vet jag inte alltid. Vissa dagar räcker det, att tänka på något man måste göra, för att ångest o panik ska komma. Det har nog varit så ett tag nu.

Jag skulle vilja veta, varför det blir så stora stresspåslag för väldigt lite. Men för tillfället har jag ingen, att ventilera mina funderingar med. Vuxenpsykiatrin har stängt för såna som mig. Krävs riktiga psykbryt i dessa Corona- tider om man vill komma innanför avdelningens dörrar.

Men dom sista dagarna har jag mått ganska bra. Vi har flytt hemifrån upp till vårt paradis, och här finns inga ’måsten’. Här kan jag koppla av ända tills det är dags att åka hem igen. Och när jag mår bra, kan jag njuta här.

Har t o m klarat att vara lite social. Pratat med folk. Skrattat och skojat. Ibland går det inte alls. Det är när alla konstiga tankar kommer, och jag är livrädd för, vad alla säger och tycker om mig.

För konstig är jag ju, det förstår jag. Sitter för mig själv, undviker kontakt. Hjärnspökena skrattar skadeglatt åt, att dom får mig till att inbilla mig så mycket.

Jag hade nog mått bäst av, att folk bara dök på mig. Visst, jag kommer att stamma och svettas, säga fel ord och glömma en massa.
Men, om jag bara kunde lita på, att det inte gör något, så slappnar jag nog av till slut.

Tror jag.

Får aldrig testa min teori, eftersom alla håller sig från mig. Säkert, för att dom inte vet hur de ska agera. Vill jag tro, en stark dag som denna, när inte spökena är så aktiva.

Nåväl. Mer var det väl inte. Eller? Aha, musen då, undrar ni....

Jo det var så här.

Jag vaknade en natt, av att det krafsar på/i väggen närmast mitt huvud. Låg och lyssnade på krafsandet en stund, sen blir jag lite nervös..... här är fanimej en mus nånstans.🤭 Jag tänder ljuset och far runt i sängen och röjer bland kuddar och täcken.

Inget.

Lägger mig igen och somnar om. Efter en stund, vaknar jag igen.
Krafsandet har återkommit. Jag ligger och lyssnar på det, när jag plötsligt känner hur något rusar över mitt huvud😱😱😱

Jag gallskriker och far upp i sängen. Maken vaknar och undrar vad som står på.

- Här är en mus, säger jag och täcken och kuddar yr runt i sängen och jag letar förtvivlat.

- Men, för fan, lägg dig. Du drömmer bara, säger maken och vänder ryggen till.

Efter en stunds letande, och ingen mus syns till, lägger jag mig igen. Och somnar. Faktiskt.

På morgonen är jag lite osäker på, om det verkligen var en dröm. Jag hade kunnat svära på, att jag kände den där lilla musen. För säkerhets skull, fäller jag upp vår säng, för att kolla i den stora förvaring som finns under. Men inte ett enda spår av nån mus.

Dagen går, maken hinner berätta om min dröm för grannarna, alla skrattar, och det får jag väl bjuda på (fatta, att jag mår ganska bra, när jag kan tänka så👍🏼).

Fram emot kvällen ska maken skrubba potatis. Ni skulle se hans ansiktsuttryck, när han håller upp den ena potatisen efter den andra, med avgnavda bitar och tydliga spår av gnagartänder🐀🐀🐀. Där fanns även små svarta pluttar, som dessa små djur lämnar efter sig när magen gjort sitt.

Även på fönsterbrädan hittade vi svarta pluttar.....💩💩

Där fick han för drömmar och inbillning!

Min lilla mus och jag🤣

Ha det!❤️
29 Juni 2020  | GAD - generaliserat ångestsyndrom | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Helene Persson                                             Skaffa en gratis hemsida