DET SYNS INTE ALLTID PÅ UTSIDAN ATT INSIDAN ÄR TRASIG
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2021)
>>


Under markisen...

Sitter under markisen i vårt paradis - som vi för övrigt har döpt till ”Kärraton” - och bara gör ingenting.

Känner mig mycket bättre efter den konstiga sjuka, jag drabbades av. Huvudvärken är borta, värken i leder o muskler är borta och de vidriga hallucinationerna - som verkligen fick mig, att tappa tron på mig själv - är borta. Men marken under mig gungar och rör sig fortfarande. I förrgår for den t o m upp och slog mig i ansiktet. Och på ena knät - ett skrubbsår som säkert botats direkt med ett Kalle-Ankaplåster...

Så jag har ställt in det jag hade inbokat denna vecka oxå, och ska bara vila. Finns inte så mycket kvar av energin, som även utan konstiga sjukdomar, är en bristvara.

Nu sitter jag och försöker vara tacksam över mitt liv. Inte lätt, när man helst vill, att allt ska vara som förut. Men nu är det inte så, och det kan jag tyvärr inte göra något åt. Det man inte kan påverka, ska man inte lägga energi på.

Visst skulle jag vilja göra en massa saker - resa, gå på kurser, åka på hundutställningar, för att inte tala om arbeta, vara nyttig och träffa en massa roliga människor. Dansa. Sy hardangersöm. Köra bil. Semestra på nya roliga ställen.

Men det är bara, att gilla läget. Det går inte längre. De kognitiva bortfall jag fått efter åren med ångest, gör, att jag inte klarar sådant.

Men jag har ju gjort det. Så jag betraktar det som klart ... nja .... försöker....

Jag är avundsjuk på alla som kan göra allt de vill.

Men ..... de som arbetar, kan inte sitta under en markis och njuta av nästan medelhavsvärme mitt på dagen, de kan inte hoppa i sjön när de vill för ett svalkande bad, de kan inte vända sig om i sängen kl 8 en måndagsmorgon och tänka ’jag sussar en timme till’.

Jag är dessutom väldigt tacksam för, att jag har en make som hjälper mig med det mesta. Just nu har han exempelvis kört hem, för att klippa gräs, göra iordning vårt akvarium, vattna våra blommor, handla åt min pappa och för att ta emot en leverans av vin, som jag beställt.

Snacka om service.

Dessutom lagar han mat till mig, plockar efter mig, stänger kylskåpsdörren efter mig, kör mig dit jag vill - finns undantag... - låter mig ligga hela dagar, när jag ibland behöver det. Älskar honom.

Har gjort framsteg vad gäller min rädsla för, att visa upp min överviktiga kropp. Har flera gånger kunnat gå de 25 metrarna ner till vår brygga, iförd endast baddräkt UTAN döljande badlakan runt kroppen. Ok. Här är inte så mycket folk just nu, men teoretiskt sett, skulle det kunna komma någon......

Ja, jag har fullständigt tappat tråden om vad jag skulle skriva om. Var väl en tanke, att jag måste försöka vara tacksam över sådant, som jag faktiskt klarar. Inte gräva ner mig i sådant, som jag HAR klarat. Men jag är ju så himla rädd, att folk ska se ner på mig, för att jag ibland nästan framstår som dum, när hjärnan inte hänger med, för att den har stängt ner en massa funktioner, som inte behövs när ’fäkta eller fly’ är det alternativ som gäller.

Nu tror jag, att det är dags för ett dopp.

Ha det!❤️
18 Augusti 2020  | GAD - generaliserat ångestsyndrom | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Helene Persson                                             Skaffa en gratis hemsida