Ja, det kan man väl kalla det. Trött och förkyld efter att ha drabbats samman med en si så där 40 miljoner kineser. Fast det var det värt. Och jag ska inte klaga. Jag har inte varit förkyld en enda gång på 10 år. En luftrörskatarr har jag råkat utför annars har jag varit frisk som en nötkärna.

Ska börja lägga upp bilder från resan, men alla som har nogg.se som blogg vet vilken tid det tar.....

Idag har jag varit hos en jätterar psykolog. Hon var med och gjorde en SLU på mig för två år sedan, så jag har träffat henne innan (SLU=specialistläkarutlåtande). Jag genomgick ett korsförhör och vi gjorde lite jämförelser med tidigare resultat, och jag är mycket sämre. Hon vet inte riktigt vad det beror på, men jag ska kontakta min husläkare för provtagning, för att kunna utesluta sådana saker som effekter efter ex borrelia, påverkan på sköldskörtel m m. Hon ska även prata med min psykläkare om hjärnröntgen för att kunna utesluta ev tokigheter där. Om där finns något överhuvudtaget (egen kommentar)

Det är lite jobbigt, att ha samma symptom som Alzheimerssjuka exempelvis. Minnet funkar inte, bryr mig inte om städning och puts här hemma som jag har varit noga med tidigare. Janne får alltid gå och plocka efter mig. Jag börjar med en sak och slutar med en annan och däremellan har jag varit på tio andra saker som sen står bara precis påbörjade, för att jag plötsligt kommit på något annat.

Jag har blivit mycket mer ljudkänslig. Tycker det är jobbigt med hundar som skäller, vilket jag inte brytt mig speciellt om innan. Kan inte ha radion på. Och Janne som alltid sätter på TV:n det första han gör, när han kommer hem, och sen ska vi kunna prata upp till det. Det går bara inte. Jag kan inte sortera ljuden i huvudet, kan inte koncentrera mig på vad han säger, när TV:n samtidigt är på.

Jag vet, att jag inte ska klaga. Det finns såna som har det mycket värre, men ibland känns det jävligt jobbigt. Det är så mycket jag skulle vilja göra, som inte längre fungerar eller som jag orkar med. Det är i alla fall över 10 år jag varit psykiskt dålig nu, och visst har det ändrat sig sen jag insjuknade och bara låg i en säng i ett mörkt rum i total tystnad och inte orkade göra något, bara grät.

Idag kan jag i alla fall röra mig bland folk utan att få panik, det kan t o m vara trevligt. Men det väldigt jobbigt, att inte huvudet fungerar.

Men men. Ladda upp bilder var det. Jag börjar väl med det.

Tjing tjong!

Gårdagen bjöd på marknad. Shoppade och prutade och prutade och prutade och pr..........  Janne tycker det är jätteroligt. Tror han känner det som typ en hämnd över sina bilköpare. Han hittade jättemycket till sig, men jag hittade bara en väska och en t-shirt - storlek XXL, som ändå visade sig vara för liten Bläääää!

Sen gick vi hem i riktning mot vårt hotell. Fick se vackra fasader och fruktansvärda bakgator. Tror många gruppresenärer missar just detta.

Shanghai är ytligt sett väldigt exklusivt och hypermodernt. Men det är som sagt bara en fasad och en mycket mycket liten del av staden. Här bor trots allt ca 20 miljoner människor.

Just nu håller vi på med rörmokeri...... Vi har fått stopp i toastolen...... Efter ett antal dagar med stopp någon annanstans, släppte min mage idag ut sitt innehåll. Och det blev så att säga för mycket på en gång. Nu är klockan halv tolv, magen skriker efter frukost, men vi vågar inte lämna rummet förrän problemet är löst.

Vattenkokaren går för fullt. Vi försöker lösa det så. Men ännu har vi inte lyckats. Kinesisk policy är så, att det är vi, som får betala om vi orsakar något på rummet. I Peking, fick vi exempelvis ersätta en klädgalge, som ramlade ner på kakelgolvet, så att den gick sönder.....

Ja ja, det blir väl denna dagen till detta. Skit också!

Peking avklarat!

Kristian har varit en fantastisk guide. Man kan tro, att han bott i Peking!

Vi har varit och tittat på Silk Street Market. En enorm marknad, där man kan köpa precis allting, och billigt om man orkar stå och pruta. Sommarpalatset har studerats av oss, lixom Himmelska Fridens Torg, Den förbjudna staden och Nationalmuseumet. Allt är bara så mäktigt, så det är inte lätt att beskriva. När vi kommer hem, ska jag göra en fotomapp om Kina.

Vi besteg även Kineskiska murens högsta topp. Helt otroligt. Många gånger var vi nära, att ge upp. Många många trappor och väldigt väldigt högt, men vi klarade det! Vilket byggnadsverk!!

Idag flög vi - eh, förlåt, åkte tåg till Shanghai. Det gick i drygt 300 km/tim. Fem timmar tog resan mellan storstäderna. Nu har vi installerat oss på hotellet i Shanghai, varit en sväng på Bund Street och skådat över till skyskraporna i de finansiella kvarteren. Vi har väl sett ca 25 brudpar, som fotograferades med denna fantastiska vy i bakgrunden. Bilder kommer.

Slutligen blev det lite kinamat precis jämte hotellet. Det som förvånar mig mest är, att man inte upptäckt kniv och gaffel här i landet. Det finns ingenting annat än pinnar, pinnar, pinnar och åter förbannade pinnar.

Nu ska vi avvakta HBK:s resultat, sen ska vi sova sött i mjuka sängar. Sängarna i Peking fick plywood att framstå som mjuka moln......

Ja, det närmar sig med stormsteg. Valuta beställd, sista vaccinationssprutan idag, och jag jättenervös. Vad ska jag ta med mig???

Det snöar i Peking och är nästan sommarvärme i Shanghai, och jag får inte ta mycket med mig säger Janne.

Nä, det är väl bara att slänga sig ut. Dom flesta kläder tillverkas väl i Kina, så man borde ju hitta något där man kan ta på sig. Det blir väl tandborste och mascara i en plastpåse och så e de klart.

Körde ett skönt styrketräningspass på morgonen idag. Igår slog jag mitt eget walkingresultat. Härligt. I morgon får kroppen vila, förutom en powerwalk med hundarna. På fredag ryggjympa på förmiddagen, besök hos Anettes valpar på eftermiddagen. Och på lördag ett core-pass. Det är härligt, att vara igång igen. Bara det fördömda sötsuget kunde försvinna, då hade det kanske hänt något på vågen oxå, men det hjälper mot stresshormoner i alla fall.

Var hos doktorn i fredags. Gud så nervös jag var! Livrädd, att han skulle säga, att jag skulle börja arbeta.... vilket jag känner, att jag absolut inte skulle klara.

Så blev det naturligtvis inte. Hemma en månad till. Ändringar i medicineringen, för att få livet att bli så drägligt som möjligt. Nu är vi inne på "finjusteringar".

Vi hade bestämt, att inte åka ut med husbilen denna helgen. Fanns lite hemma att pyssla med. Då ringer dottern och frågar om vi kan passa Casper.....

Åt h-vete med alla måsten. Here comes Casper!!!

Fick i alla fall gått på ett core-pass på Friskis på lördagsförmiddagen. Underbart skönt men väldigt jobbigt, men det är bara att kämpa på. Monica WB håller i passet, men det var sista gången i lördags på ett tag. Synd, för hon är superduktig som ledare. Men hon har viktigare saker att fixa till, och det är vi en hel hög, som ska hjälpa henne med. Cancer, jävla cancer, kom igen! Nu ska vi vinna!!!

På eftermiddagen kom Casper, och det är så himla mysigt! Han och Janne hade jätteroligt. Men han blev lite rädd, när han satt på motorcykeln i garaget och Janne startade den, det dånade alldeles för mycket.

Jag var jättetrött på söndagen, och Janne med, men det löste vi bra genom att sova växelvis. Och efter lunch sov vi alla fem - Janne, Casper, Bosse, Majken och jag - i sängen. Gött!

Sen lagade Janne jättegod köttgryta, medan jag, Casper och hundarna var ute och gick. Terese, Jimmie och Tilda kom och åt middag med oss, och vid halvsju-tiden åkte dom hem. Tyst och tomt. Men ganska skönt. Hemskt att säga så, jag älskar Casper och det är så ljuvligt, att ha honom här, men samtidigt tar det all energi. Men nu vilar vi ochh i morgon tar vi nya tag! So long!

Upp tidigt idag. Vi skulle få hit hantverkare som skulle sätta in en kassett i öppna spisen.

Skönt att komma upp i tid. Nu kunde jag sticka in och träna på Friskis redan halv nio. Träffade Madilen Wahrenberg där. Och vet ni?! Detta lilla under av muskler och vältränad kropp erbjöd sig, att gå igenom ett nytt program med mig - jag, den containerliknande, flåsande, svettdrypande gamla tanten. Kram på dig Madde!

Det var ganska skönt, att kunna köra programmet, som jag gjort tidigare och kan. Kände mig ganska nöjd, när jag lämnade träningen. Men efter en stund kom ångesten igen. Vad gjorde jag då? Jo, som många andra ångestdrabbade, jag åkte och handlade en massa onödigt skit. Gick i affärerna på Eurostop och våndades för vad jag ska ha på mig på resan till Kina. Det känns som om jag inte har en enda trasa, som räcker om mig. ÅNGEST! Får väl gå inom Naturkompaniet eller vad det heter och köpa ett tvåpersonerstält.

Är även orolig över mitt läkarbesök i morgon. Hur vill farbror doktorn fortsätta? Andra mediciner med nya biverkningar, eller tycker han att jag ska börja arbeta, eller blir det rent av vit tröja med VÄLDIGT långa armar och ett eget rum på psyk. Återstår att se.

Har precis gjort klart några gravdekorationer till helgen.

Nu ska jag inte göra mer idag. Tror jag ska hänga en stund framför televisionsapparaten.