|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
Juni (2020) |
|
|
|
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (6) |
|
| (6) |
|
| (7) |
|
| (6) |
|
| (8) |
|
| (11) |
|
| (7) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (3) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (9) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (11) |
|
| (5) |
|
| (8) |
|
| (7) |
|
| (11) |
|
| (6) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (8) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (7) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 336 |
| Kommentarer: 287 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
En helt vanlig söndag
Jag måste bara skriva av mig min frustration.
Vi kämpar på med vårt altanbygge. Idag trodde vi, att vi skulle få fart på bygget igen efter diverse strul med grannar, som gör sitt bästa för att stoppa - antar jag - vårt bygge. Har väldigt svårt för att förstå, hur man orkar blanda sig i allt och bete sig så osmidigt som möjligt.
Vi har inte gjort något fel, vi har bygglov på vår altan och bygger den enligt de besked och lov, som vi fått från byggnadsnämnden. Men grannarna tyckte först att väggen blev för bred, trots att dom var med när vi stolpade upp den och vi var helt överens, varpå vi fick stoppa bygget för att kolla med byggnadsnämnden.
Fick besked på, att allt var OK.
Sedan skulle väggen flyttas 6 cm längre in på vår huskropp. Trots, att vi sedan två år tillbaka har en överenskommelse med grannarna, att vi bygger väggen precis i mitten av huset (det är ett parhus), vi bekostar och gör bygget och när det är klart skriver vi ett medgivande, att dom äger "sin" sida av väggen, och att det står dom fritt, att göra vad dom vill med den. Det blir ju s a s en gratis vägg för dom, om dom - eller nästa ev ägare av huset - skulle vilja bygge en altan.
Men, eftersom nu väggen fick vara så bred som vi byggt den, bröt dom vår överenskommelse om väggen och krävde, att den bara skulle byggas på vår sida av huset. Då skulle väggen komma lite längre bort (6 cm!!!!!!!!!!!) och inte te sig så stor. Dessutom var den för hög......
Ny tur hos byggnadsnämnden.
Byggnadsnämnden gav oss åter rätt och vi kunde återuppta bygget. Vi fick nu riva ner den vägg vi tidigare hade byggt och börja om från början, 6 cm längre in på huset. Har precis hunnit få upp "ramen" till den nya väggen, när grannarna åter blandar sig i. De kräver nu ett gemensamt möte med oss och byggnadsnämnden, för dom kan bara inte godkänna väggen.
Här står vi nu. Bygget har åter avstannat. Vi känner oss extremt olustiga och arga och ledsna och allt på en gång. Ska det aldrig ta slut.
Men man får försöka intala sig, att det gäller bara materiella ting. Och det gäller "bara" en altan. Vi ska försöka, att inte bry oss. Försöka att inte lägga energi på att vara arga och ledsna. Det blir ju så jobbigt i längden.
Men, ska jag vara ärlig, kändes det väldigt bra, när det här underbara djuret, stod och frossade på skira blomknoppar i grannens rabatt för en halvtimme sedan........
|
|
22 April 2007
| Länk
| Mitt liv
| 1 kommentar
|
 |
|
|
Fredagen den 13:e............
Denna dag betraktas som otursdag av många. En del vågar inte ens gå utanför dörren.
Så känner inte jag. Endast en gång har detta varit en dålig dag för mig. Det var den 13 juni 1977 kl 07.27. Då blev jag stoppad av farbror polisen. Dom tyckte att jag hade kört för fort. Det var första gången någonsin jag blev stoppad (dom har nog inte hunnit ifatt mig, fniss....) men då fick jag prova allt. Jag fick visa körkort, blåsa alkotest och mottaga en styck fortkörningsbot på 800 kr för att ha kört i 102 km/h på 90-sträcka. Gissa om Janne fick vatten på kvarnen!
Samma vecka hade Janne köpt en ny cykel och till min stora irritation ett par "klips-skor" - vet inte om det heter så - för 900 kr. Jag kunde inte begripa varför man måste ha speciella skor för att cykla!?!
Nu kontrade han snabbt med, att jag fick i alla fall något för mina pengar ... kul va?
Skorna blev aldrig använda, men det är en annan historia.
Idag har jag bara haft tur. Byggnadsnämnden godtog INTE ett överklagande på vår altan, som är under uppbyggnad och som vi tidigare begärt och fått bygglov på. Altanen är inom de byggnormer som gäller för vårt område och vi kan fortsätta och bygga i lugn och ro. JIPPIE!! Turdag för oss, tydligen inte för någon annan....
|
|
13 April 2007
| Länk
| Mitt liv
| 0 kommentar
|
|
|
|
Julen varar väl till påsk....
Nu är det påsk igen och denna helgen hade vi planerat att använda till altanbygge. Vi hade även planerat att det skulle vara fint väder hela tiden. Planerna innefattade dessutom, att vi skulle få väggen till våra grannar färdig och vi skulle få taket uppreglat (heter säkert inte så, men vi skulle få på de jäkla brädorna på vilka taket ska vila).
Det var inte inplanerat något regn. Inte inplanerat temperaturer omkring 3-5 plusgrader. Grundfärgen skulle torka snabbt i det härliga solskenet och vi skulle även hinna måla med den gula husfärgen, åtminstone en gång.
Helvete! Det blir aldrig som man tänkt sig.
Men - min mamma och hennes man Ali kom på besök och hade med sig lunchmat till oss på långfredagen. Det hade vi inte räknat med. Men gud så gott!
Grönkål och skinka blev det. Och det smakade underbart. Vem har påstått, att inte julen varar till påsk....
På kvällen var vi bjudna till våra goda vänner Eva och Carl, och där fick vi också jättegod mat. Räktoast, kalvstek, en massa goda ostar och glass. Mumsfilibabba!
Janssons frestelse som vi åt på påskaftonen blev jättegod - trots att det var jag själv som lagat den. Och nu sitter jag och väntar på en mynta- och chutneyfylld lammstek med aprikossås. Jag har inte smakat ännu, men gud vad gott det låter! Alla skulle ha en som mästerkock till man som jag har.
Vad gör det då om det regnar så målarfärgen flyter och bärlinorna till altantaket fortfaranden ligger i garaget!
|
|
8 April 2007
| Länk
| Mitt liv
| 0 kommentar
|
|
|
|
Åh, vilken härlig dag - trodde jag.....
Idag har jag varit på kurs med min minsting - Bosse. Var ute i trädgården på förmiddagen och tyckte det var ganska skönt. Vi har ganska mycket lä på vår altan och det var ju natuligtvis där jag befann mig.... Satt där i solen och läste en tidning och bara kopplade av.
När det så var dags för hundkursen tog jag på mej en t-shirt och en fleece- jacka. Tänkte, att jackan kan jag ju slänga av mej om det blir för varmt. Ibland kör "den där Anki" ganska mycket med oss, så man kan bli rent svettig när man sprungit efter sin hund en stund. (I och med detta uttalande, har det väl gått upp för alla, vem som går med vem, vad gäller mej och Bosse...... Men det är ju som sagt kurs, så vi kanske lär oss, hm)
Av någon liten - mej helt outgrundlig - anledning, slängde jag in en sommarjacka i bilen. Tack Gode Gud för det! Fy f-n vad vinden var kall. TACK Anki, för att du kör med oss, så vi får upp värmen, annars hade man nog haft istappar både här och där.
Och är det ingen mer än jag, som blir grymt kissnödig när man fryser?!? Dom andra verkade helt oberörda, men jag höll på att dö. Eller glömde jag knipövningarna då den där gången för 23 år sedan..... Idag fick jag knipa i alla fall. Jag trodde jag dog. Det finns inget värre, än att vara så där nödig så man ser segelbåtar vart man än vänder sig. För att inte tala om vågorna i håret....
När de andra stod snyggt och prydligt framför sina hundar, när vi tränade platsliggning, satt jag på huk, med ena hälen uppstucken - ni vet var.. - för att proppa igen så gott det gick. Och jag tillhör inte dom, som kan gå in en bit i skogen och sätta sig bakom ett träd.
När kursen äntligen var slut, fick jag slänga mig i bilen, direkt ner till Eurostop och Stenalyckan, rusade in på Jula-varuhuset och deras kundtoalett. Och det kan jag säga; hade wc-stolen stått bara en halvmeter längre bort, hade jag varit såld.
|
|
4 April 2007
| Länk
| Mitt liv
| 1 kommentar
|
|
|
|
Första gången på bloggen...
Hej!
Jag heter Helene. Är en medelålders kärring på 49 vårar (ännu så länge). Gift med Janne, som är fyra år äldre än jag och som jag älskar mest i hela världen. Har en dotter som heter Terese (älskar dig!) och ett bonusbarn som heter Kristian (du är rätt go du med, puss). Bägge barnen är utflugna, så numera har vi det lugnt och skönt, gubben och jag.
Så när som på två små terrorister...... Zigge och Bosse. Det är två dvärgschnauzrar. Zigge är svart och blir tre år i augusti. Bosse är peppar-salt och fyllde ett år i slutet av januari. Vi är tillsammans hela dagarna, hundarna och jag. Vet inte vad jag gjort utan dem.
Har nästan alltid haft hund. Mamma o pappa hade jakthundar - smålandsstövare. Jag och Janne skaffade hund 1992. Det började med en Irish Soft Coated Wheaten terrier - Bellman. En mycket stilig herre som vi åkte land o rike runt med på utställningar. Han var en riktig stjärna. Bellman var även duktig på brukshundsklubben. Hade bra koll på honom, kunde cykla med honom lös och han var väldigt lyhörd för sin mattes order. Är övertygad att han kunde blivit jätteduktig i lydnad, men mattes intresse låg väl inte riktigt i den riktningen.
Tyvärr fick vi avliva Bellman när han endast var tre år gammal. Det slog slint i huvudet på honom av någon anledning och han attackerade och bet sin älskade lillmatte, något som vi naturligtvis inte kunde acceptera.
Då hade vi redan skaffat ytterligare en wheaten - Vilgot. Vi åkte på utställningar med honóm också ett tag, men Vilgot växte och växte och växte, så till slut hade han blivit alldeles för stor för att bli godkänd på utställning. Men han var jättemysig. Tålde dock inte andra hundar. När han var tre år kastrerade vi honom, och sen mådde han mycket bättre. Han blev "valp" på nytt. Tidigare hade han aldrig haft tid att leka och koppla av. Han skulle bara vakta sitt revir - vilket innebar hela Harplinge där vi bodde då. Han var aggresiv både mot tikar och hanar och var väldigt uppstressad alltid. Efter kastreringen blev det mycket bättre. Hanhundar kom han aldrig överens med, men tikar kunde han umgås med. Hormonerna hade inte varit nådiga med honom tidigare och eftersom vi väntade lite för länge med kastreringen, hann det bli ett inlärt beteende. Och trots idogt arbete för att få ordning på honom lyckades vi inte.
Vilgot blev 9 år.
Vi skulle inte ha fler hundar då, tyckte Janne. Men två månader senare kom Zigge till oss och det har vi inte ångrat en sekund. Så mycket roligt vi har med och åt våra vovvar. Men det berättar jag mer om en annan gång.
|
|
2 April 2007
| Länk
| Mitt liv
| 1 kommentar
|
|
|
