Vår egen lilla terrorist - som faktiskt inte alls är så terroristisk längre - Tilda, fyller två år idag

Kalaset hölls igår och jag hade åtagit mig att inhandla födelsedagspresenten från oss på mödernet. 

En studsmatta.

Jag blev så glad, när jag upptäckte att dom hade sådana  med en maxvikt på 150 kg på Biltema. Ett inköp därifrån skulle medföra, att Tildas mormor - moi - skulle kunna studsa till sammans med dotterdottern.

Sagt och gjort, jag begav mig till nämnda gubbdagis. Efter mycket om och men, fann jag tag-själv-lagret och hittade den blivande födelsedagspresenten. Men guuuuuud så tung. Naturligtvis hade jag inte kunnat ta en vagn, eftersom jag saknade mynt och inte heller hade  kontanter att växla. Det var bara att slita tag i de platta plastbanden runt paketet - som var av ansenlig storlek - och kämpa sig bort mot kassan.

Precis innan mina fingrar sågades av av plastbanden nådde jag kassan. "detta är bara skyddsnätet, studsmattan finns i separat kartong" blev jag upplyst om av kassörskan. "Då låter jag paketet stå här, sa jag, medan jag hämtar resten" Det gick bra.

Tillbaka in på lagret och leta. Haffade en personal (detta kräver mycket från min sida, som ni vet) och frågade. "Dom är tyvärr slut" fick jag veta. FAAAN! Jag har ställt ett skyddsnät vid kassan, upplyste jag personalen om, "Då kan du bara hämta det, och lägga det här" fick jag till svar.

Snäll som man är gick jag till kassan och hämtade skyddsnätet, lät mina fortfarande ömma fingrar grepa plastbanden och asa tillbaka skiten till lagret. Grrrrr

Det var bara att bege sig till nästa affär - Rusta. Visste att dom skulle ha studsmattor och i många olika storlekar - dock med en maxvikt av 100 kg, vilket direkt klippte mina chanser till lek på mattan.....

Gick runt inne på Rusta, men hittade ingen studsmatta. Min sinnesstämning nu tillät mig inte att fråga, varför jag tyst smet ut genom kassan och där! där låg studsmattorna precis vid utgången. Frågade kassörskan om hjälp..., hon bara tittade menande på kassakön, så det var bara att ställa sig längst bak. Min tanke hade varit, att hon kanske kunde kallat på någon. Lite tur hade jag iaf, för när jag stod där i kön kom en personal, som jag dök på (oj, vad djärv jag var denna dag). Han lovade hjälpa mig. Vi gick och kollade mattorna, jag visade vilken jag ville ha och tackade gud för denne atletiske kille, som nu skulle hjälpa mig.

Trodde jag!........

Han ombad mig ställa mig i kön, så skulle han ge kassörskan artikelnummerna. Det gjorde han, MEN sen bara slank han iväg. Där står jag, denna gång med TVÅ asatunga kollin OCH utan vagn! Det var bara att be kassörskan snällt om att få låna en femkrona - en tia hade nog varit för mycket begärt - gå ut och hämta en vagn, gå genom hela varuhuset, genom kassan fram till studsmattorna och försöka få på de förbaskade stora, tunga lådorna på en vagn, som absolut inte ville stå still. 

Svetten lackar och hjärtat klappar och jag bara känner hur alla glor på MIG! Dessutom får inte lådorna plats i bagaget, utan jag får kravla runt i värmen i bilen och fälla baksäte och flytta fram passagerarstolen, för att precis kunna få in största och givetvis tyngsta kartongen. Puh!!!

Aldrig mer ska jag köpa en studsmatta. Men Tilda - och Casper - blev jätteglada och då var det givetvis värt mödan.

Tjingeling!

Ja, de två som bor på övervåningen har sannerligen redan börjat fira påsk. Så stökigt, som där är nu, har det inte varit på länge.

Och jag vet inte vad det beror på. Vilket skrämmer mig lite.

Vanligtvis vet jag ju, att det t ex beror på, att jag gjort något speciellt, så jag helt enkelt är väldigt trött i huvudet, men nu har jag ingen aaaaning. 

Det hela började för ett par veckor sedan, då jag skulle trimma Majken. När jag hållt på en stund, upptäckte jag, att jag inte visste hur jag skulle göra. Det blev jättekonstigt hur jag än bar mig åt. Satt och funderade på, om jag skulle be Majkens uppfödare om hjälp..... Jag hade kanske fått till pälsen på något skumt vis förra gången, så det var därför det blev så konstigt nu. Men nog ska jag väl klara detta själv...?? Jag KAN ju faktiskt trimma.

Kort därpå hade jag en annan trimhund här hemma. Samma problem då. Jag blev alldeles svett. Det hela slutade med, att jag fick jämna till pälsen med sax, vilket jag är extrem motståndare till. Men jag kunde inte lämna ut hunden som den såg ut. Hoppas jag kan rätta till nästa gång.

Häromdagen var det så dags igen. Hunden som kom, hade fixats ganska bra av husse o matte, det var bara i princip huvud, ben o tassar kvar till mig. Men jag klarade det inte heller denna gång. Fick fuska här oxå.

Vad är det som händer i mitt huvud?? Kämpar med med arbetsminnesträning - och det är riktigt jobbigt - men jag tror, att de flesta övningarna har blivit lite bättre, men några är riktigt jobbiga.

Nu längtar jag bara till påsk. Önskar dessa dagar före påsk bara försvinner, att någon har handlat och fixat mat, lagat köttbullar och gjort Jansson. Usch o tvi, önskar jag inte tagit på mig att göra det. Fast knäckebröd och matbröd har jag fixat idag. Jäklar va bra jag är ändå! 

Tjingeling!

Har haft en hektisk vecka med alldeles för mycket på schemat.....

Förra veckan var det möte med försäkringskassan och läkaren. Måste säga, att jag har en fantastisk handläggare på fk. Och en fantastisk läkare oxå - hur länge det nu varar. Det brukar ju vara en viss omsättning på läkarna i min närhet, men jag hoppas, hoppas, att jag får ha denna länge.

Mötet gick bra och plan lades upp för vår och sommar. Ja, KBT-behandlingen skjuts på framtiden (surprise!) först ska det göras ett personlighetstest, för att se, om jag har någon personlighetsstörning, och det vet ju alla som känner mig, att det är det sannolikt. Efter det vet man hur KBT:n ska inriktas, så den behandlingen påbörjas sannolikt inte förrän till hösten. Nu ska jag först vänta på testet - ni vet vårdgarantin.... 90 dgr och sen 90 dgr... alltså KBT om ca ett halvår.....

Så har jag börjat på NADA-akupunktur. Den ska hjälpa mot ångest och sömnproblem. Väldigt behagligt, dvs om dom inte lyckas sticka på en öm punkt som medför en hastig resa upp från stolen och ned igen. Sitter/ligger med nålar i trekvart och lyssnar på avslappningsmusik. Skönt.

I helgen var jag på besök i Dalsland. Kul med lite ombyte från vardagstristessen hemma. Visserligen jobbigt med körningen, men Göteborg ligger ju lägligt utmed vägen, så då får man passa på att pausa där. Annette i Bengtsfors bjöd på vila och avkoppling, djupa samtal och mycket fnitter, härliga promenader i ur och skur och så lite vin naturligtvis.

På hemvägen blev det återigen paus i Göteborg. Jag säger bara IKEA. Och värmeljus......

Gud va det va gött att komma hem till gubben igen. Nyttigt att vara ifrån varandra lite och få sakna varandra lite grand. Janne hade t o m tagit ett par timmars ledigt för att vara hemma och möta mig när jag kom. Älskar dig, ditt helvete

Väl hemma var det bara, att slänga mig över mitt nya hemarbete - arbetsminnesträningen. Fy sjutton va jobbigt. Det tar ungefär trekvart varje gång och sen är jag totalt slut. Men man säger, att det redan - efter bara fem dagar - syns en liten, liten, liten, förbättring och det verkar ju positivt. Vore underbart med ett fungerande minne igen, även om det inte blir som förr.

Nu ska jag slänga mig i duschen för lite tvagning av min stora lekamen, för att i eftermiddag åka på NADA igen. Tjingeling!