DET SYNS INTE ALLTID PÅ UTSIDAN ATT INSIDAN ÄR TRASIG
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
30
<<
Juni (2020)
>>


Kursen

Ja, så har jag varit på kurs igen.
Denna gång skulle vi sätta samman det jag lärt mig tidigare. Jag skulle gå med Zigge, strama upp mig, ryta NEJ, se till att Zigge låg på rygg, gå därifrån, slappna av och kalla till mig hunden. När jag ömkat honom tillräckligt skulle jag gå med honom igen och börja leka medan jag sa BRA till honom.

Funkade ganska bra. Det jag fick påpekat var, att när jag kallade till mig Zigge när han låg ner, var jag för glättig på rösten. Där skulle jag vara väldigt neutral.

Puh. Det är svårt det här. Värst är det för mig. Zigge gör som han blir tillsagd. Han blir dock lite konfunderad, när jag använder fel tonläge. Oj, oj oj. Det är de små detaljerna som gör det. Och det är mycket svårare för mig att lära mig uttrycka mig på hundspråk än för Zigge, Han har ju det inbyggt liksom.

Nu har jag ett nytt problem att ta tag i.....

AGNES!

Vilken liten bitch hon är!! Tur, att jag pratade med Josef om henne i onsdags, annars hade jag nog inte vågat ta tag i henne som jag fått göra nu. Hon är jättehög på rankinglistan. Hade besök av en annan tik här igår, Daisy. Henne satte Agnes på plats direkt.

Jag menar, hon är 3 månader!!!

Det blev till att brösta upp sig. Tur att man är naturligt utrustad för det, ha ha ha. Sen fick jag ta henne och lägga henne på rygg. Och jäklar vad irriterad hon blev! Morrade och försökte bita mig i fingrarna. Men jag gav mig inte och till slut, efter säkert en och en halv minut, kanske två, gav hon sig och slappnade av, så att jag sakta sakta kunde resa mig och lämna henne medan hon låg kvar på rygg.

Detta blev jag tvungen att upprepa flera gånger. Jag försöker även visa min rang när jag ger henne mat. Jag ligger på alla fyra och låtsar, att jag äter av maten, morrar åt henne när hon kommer för nära. Efter en stund reser jag mig och släpper fram henne till matskålen.

När hon kommer till mig med spetsade öron och hög svans och hoppar upp mot mina ben, spänner jag mig och bröstar upp mig och vänder mig sakta och spänt ifrån henne. Hur svårt är inte det!! Jag menar, vem kan motstå en liten valp som kommer och vill bli gosad med?!?

Men i det läget är det inte det hon vill. Hon vill klättra i rang.

Jag, som ledare ska ta kontakt med henne på det viset (blir svårt det där med svansen, men allt går....). Hon ska komma till mig med öronen bakåt, svansen lite hängande och kroppen halvt krypande. DÅ visar hon, att jag är hennes ledare.

Detta är inte så konstigt som det låter. Det är precis som hunden/vargen beter sig i sin flock. Kom ihåg: Tala med bönder på bönders vis, de lärde på latin och med hunden på hundspråk, så undviker man alla missförstånd!

Lätt som en plätt!
23 Maj 2008  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Tiden går

Oj, vad tiden går. Det är ju jättelängesedan jag skrev här!

Jag gick inte på kursen hos Josef förra veckan, för jag kände mig inte bra. Och ungefär så, har det väl fortsatt. Anne- min läkare - har ökat på min dos av ångestdämpande medicin. Och visst minskar den ångesten, men GUD vad yr jag blir. Men det är ju bara att välja. Och då kan man ju vara lite yr, som omväxling.

I lördags var jag och Anette med hundarna på utställning. Jag ställde Bosse och Anette ställde Prisma och Engla. Tre av Anettes valpköpare var oxå med -
Malin med Goliat, Jenny med .... ooops, så var namnet borta, och Rita med Lexus.
Jag ställde Lexus och han blev tvåa i bästa hanhundsklassen, så det var jättebra. Bosse kom fyra i sin klass och hur de andra hundarna placerade sig, kommer jag inte ihåg.

Anette hade även med sig Polly, som höglöpte och skulle paras med Falcon ifrån Kanada, men se det ville hon inte..... huvudvärk, sa hon. Ja, vad ska vi tro.... Det får bli en annan dag.

I söndags byggde vi klart vår bänk i trädgården, och det blev jättefint. I hörnan av bänken, har vi gjort ett hål, så vi kan plantera lite grönsaker där. Det blev en clematis, som ska växa upp i hörnet, och så blev det mynta och citrontimjan, för den goda doftens skull.

Nu ska jag gå ut med vovvarna i regnet. Usch fy, jag är riktigt frusen idag. Önskar nästan, att dom kunde begagna toaletten här inne, men det är väl för mycket begärt. Lilla Agnes ska få vara ensam en stund, medan jag går med de stora vovvarna. Men det ska nog gå bra. Skriver mer efter kursen på onsdag.
19 Maj 2008  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
NEJ!!!

Ja, "NEJ!!!" var precis vad kursen handlade om idag.

"Nej" ska läras in under lugna former. Hunden ska veta vad nej betyder innan man nödgas använda det "in reality".

Logiskt - när man väl begriper.... Självklart kan en hund inte veta vad "nej" betyder om den inte fått lära sig det.

Jaha! Matte säger "nej" när jag tagit hennes gympadojja och sen springer hon efter mig och vill försöka ta den!! Jätteskoj! Det måste jag göra flera gånger!

För hunden är det ju inte fel, att ta dojjan. Det är helt rätt för hunden just då. Den vill ju det. Det är jag, som bestämt att det är fel. Därför måste jag ha ett ord som hunden förstår, ett ord som för hunden betyder obehag, nu är minsann matte förbannad.

Så här tränade vi in ordet "nej": Jag fick gå med Zigge i koppel. Jag gick kors och tvärs med tvära svängar, fram och tillbaka, runt, runt, på så sätt är ju Zigge tvungen att vara uppmärksam på mig. När jag kände, att jag hade hans totala uppmärksamhet stannade jag, stramade upp mig, stirrade rakt fram med hård blick, sen sa jag "nej" riktigt hårt och bestämt, böjer mig ner och tar tag i Zigges hals, hårt och bestämt och lägger honom ner på rygg. När jag känner, att Zigge ligger kvar så, släpper jag taget långsamt och reser mig försiktigt upp. Håller kvar min spända strama hållning en stund. Sen slappnar jag av och vänder mig från Zigge, släpper allt hotfullt, blir lös och ledig i kroppen och sätter mig ner på huk, vänd från Zigge och kallar honom till mig. Zigge kommer då, mycket försiktigt, hukande, med svansen hängande och öronen strukna bakåt. Allt för att visa, att han är såååå snäll och älskar sin matte över allt. Jag ömkar honom, tycker det är jättesynd om honom som utsätts för detta. På detta sätt förstärker jag obehaget som han nyss varit med om.

Sen reser jag mig glatt upp, klappar på benet och "skuttar" lite grand för att få "upp" Zigge igen, och så har vi lite roligt ihop. Sen börjar vi om igen. På detta sätt ska Zigge lära sig innebörden av ett NEJ!. Hör han ett "nej", ska han omedelbart underkasta sig sin matte. Ja, det gäller väl bara att träna och träna.
Men det har hänt jättemycket med Zigge - och Bosse - under de senaste veckorna. Nu ska jag ta en sväng med Janne.....

Dessutom måste jag få presentera AGNES. Hund nummer tre i skaran. Och redan Jannes kelgris. Agnes är elva veckor gammal nu, och på söndag får vi hem henne till oss. Jag ska berätta mer om henne sedan. Men en förhandstitt kan ni ju få!

Nej, nu måste jag ut och träna Janne...

GLÖM EJ GÄSTBOKEN
7 Maj 2008  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Helene Persson                                             Skaffa en gratis hemsida