Idag är det onsdag.

Det har redan varit en jobbig vecka. I måndags skulle jag ha besök av två teckenspråkslärare på jobbet. Jättekul. Vi har pratats vid per telefon, haft e-mejlkontakt i två år, men aldrig träffats. Detta hade jag sett framemot. ("fram - emot", är inte det en motsägelsfullt ord...?).

På måndagsmorgonen körde jag för att köpa fikabröd. Körde till ett ställe där jag vet, att dom har jättegoda bagetter (stavas det så...). Valde ut tre goda - olika sorter - och skulle betala. Då tar dom inte kort!!!! Och jag som aldrig har kontanter på mig!

Då kom paniken.

Nu sprack hela min planering. Och dom som har en bokstavskombination, vet vad detta betyder. Resten av dagen blir kaos. Plötsligt var jag jättenervös. Fick ju köra till ett annat ställe och handla. Fick sätta mig ner när jag kom till jobbet, för allt snurrade och jag ville bara gråta.

Ett par djupa andetag med lång utandning - mindfulness - hjälpte något, och jag försökte lägga upp strategi för dagen. Jag bestämde mig, för att direkt berätta för lärarna om mina problem, så kanske dom även förstår, varför jag inte vill ha telefonkontakt, utan alltid mejlkontakt.

Allt blev jättebra. Dom var sååå mysiga och trevliga, och anförtrodde mig deras problem. Så nu vet vi en massa om varandra och har skapat en trygg relation. Bra.

Vi skulle ha distriktsmöte på kvällen i Halmstad, jag skulle handla fika. Går efter en lista jag sparar i datorn, så jag vet exakt vad jag ska handla. Hade listan med och ändå sprack det. Fick med mig allt på listan, men plötsligt blev jag livrädd, att det var saker vi saknade på jobbet - melittapåsar, kaffe, te, socker, servetter osv. Jag hade givetvis (det står på min lista..) kollat vad vi hade på jobbet och strukigt det från listan, och ändå flippar jag ur, och handlar.... Är det nån som behöver melittapåsar, socker m m så har jag...!!

Bryggde kaffet hemma, för att inte riskera att någon kom och pratade med mig samtidigt som jag gjorde det på jobbet. Kan ju inte göra två saker samtidigt. Fick panik igen. Plötsligt kom jag inte ihåg, om jag skulle räkna kaffepulvermängd efter de små eller de stora kopparna på bryggaren. Och jag fick inte tag på Janne. Chansade och det blev rätt. Puh.

Nu är jag jättetrött.

Mötet började kl 18, och jag brukar kunna åka hem kl 19.30. Men inte idag. Många diskussioner, vilket jag egentligen tycker är jättebra, och mycket bättre än när alla punkterna bara klubbas igenom. Men jag orkade inte.

Som tur är  har vi skrivtolkar, så när jag inte hänger med i pratet, kan jag läsa på skärmarna - om jag hinner med...

Annars har jag ju min diktafon till hjälp. Det är bara det, att den per automatik pausar när det är tyst och startar när någon börjar tala. Men den hänger inte med riktigt. På något sätt, klipper den det sista i sista sagda meningen och missar det första i meningen efter tystnaden. Och då fattar inte jag samman- hanget...

Detta har fyllt mina tankar sedan dess. Jag kommer inte att lyckas skriva ett riktigt protokoll. Jag kommer att utdömas som idiot. Man kommer inte att tycka om mig. Man behöver en ny kanslist....

Jag har dessutom haft ett problem på jobbet länge, länge. En sak jag oroat mig för, men inte kunnat få mig att ta tag i. Bara skjutit det framför mig och framför mig, men nu var jag tvungen.

Ringde och frågade hur det låg till; om jag missat söka ett bidrag till ett läger vi ska ha.....hjälp!!!

Fick besked nu på morgonen: Nej då, allt är OK, allt är klart, bidraget är beviljat.

Detta har jag haft hängande över mig i säkert tre-fyra veckor och inte förmått mig att ta tag i. Och så var allt OK och jag har lagt hur mycket energi på, att oroa mig över detta......Jag är trött.