Ja, så har första veckan på mitt nya jobb avslutats.

Så roligt det har varit! Det känns underbart, att betyda något igen. Även om jag är jätte- jättetrött, så tycker jag, att det gått bra.

Jar har alltså börjat som kanslist på Hrf, Hörselskadades riksförbund Distrikt Halland. Mycket av arbetet består av föreningsarbete, medlemsregister, utskick, m m. Och det är i sig inget problem. Har ju arbetat i ett flertal föreningsstyrelser, både som ordförande, sekreterare och kassör, så det har jag ju med mig.

Men det är ändå så mycket nytt. Bara att lära sig alla namn och ledamöter i föreningarna i Halland. Fast det lär man ju sig med tiden. Träffade en del i måndags, då vi hade distriktstyrelsemöte i Falkenberg. Skönt, att så tidigt få ett ansikte på en del av namnen.

På mötet fick jag också för första gången stifta bekantskap med skrivtolkar. Har aldrig sett sådana i arbete tidigare. Eftersom deltagarna på mötet samtliga har svenska språket som första språk, behövdes bara skrivtolkar. Jag menar inte då, att inte någon var invandrare, utan att alla lärt sig både skriva och tala språket. De, som föds döva, har teckenspråk som första språk. Det är det som är skillnaden. Här kunde alla läsa vad tolkarna skrev på de utställda skärmarna.

Dessutom lade vi ut en hörslinga med tillhörande mikrofoner, så de hörselskadade kunde höra bättre i sina hörapparater.

Hade det funnits med någon, som varit helt döv sedan födseln, hade vi varit tvungna att även ha teckentolkar med.

Det är en värld, som jag tidigare inte haft någon kontakt med.

Jag kommer i fortsättningen att få boka tolkar till möten, resor och olika träffar som görs inom Hrf. Ha koll på, att de bussar jag bokar har hörslingor, ifall vi har någon guide med exempelvis. Mycket att tänka på. Men spännande.

I mina arbetsuppgifter ingår också att söka olika bidrag från fonder av olika slag. Som ideell förening behöver vi alla stöd vi kan få. Börjar få förståelse för alla olika insamlingar som man stöter på ute i samhället. Dom behövs.

Jag kommer även att få gå med på teckensnpråkskurser. Hoppas att det språket är lättare att lära sig, än vanliga språk som engelska, franska osv, för det har jag svårt för. Men det återstår att se.

Jag har min arbetsplats på Husknuten. Det är en samlingsplats för en massa ideella föreningar, som t ex föreningar för reumatiker, utvecklingsstörda, synskadade osv. Alla kanslisterna där har någon typ av "skavanker", så vi sitter alla i samma båt, vilket gör att alla har förståelse för varandras problem. Skönt att inte ha krav på sig att vara perfekt och superduktig.

Vi är som vi är och vi får lov att vara det.  Det är något som tåls att tänka på....

Glöm inte gästboken!!