DET SYNS INTE ALLTID PÅ UTSIDAN ATT INSIDAN ÄR TRASIG
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2021)
>>


Nu är det rörigt

Åhhh vad längesedan jag skrev nånting. Men nu är allting kaos.

Jag har ju börjat arbetsträna och det är jätte-jätteroligt. Helt underbara arbetskamrater. Jag tycker det är jätteroligt med dom här unga tjejerna - Violetta, Mira, Heidi - men kan undra vad dom tycker om mej, gamla kärringen... Vet egentligen inte hur mycket jag bryr mej om det, JAG trivs väldigt bra med dom, och sen måste jag ju lita på vad dom säger om mej.

Har mycket kvar att lära mej. Herre jisses med prylar och skruvar och sadlar och förhängen m m det finns. Begriper inte hur jag ska lära mej allt. Men det får ta sin tid.

Problemet är, att jag har svårt att acceptera, att det tar tid. Känner mej bara dum, när jag inte kan, inte hittar och inte vet vad dom pratar om. Och det stressar mej hela tiden. Har mardrömmar om, att jag inte ska duga, inte ska kunna lära mig osv.

Och jösses så trött jag blir! Har kommit upp i två och en halv timma på arbetet varje dag, och redan känner jag panik, att inte hinna med här hemma. Gjorde en storstädning här nu och min gud! va skitigt här var. Och då snackar vi skitigt! Fick torka golvet fyra!!!!! gånger innan det blev rent. Jag har ju slarvat jättemycket med städningen länge, helt enkelt för att jag inte har orkat.

Har försökt lägga vikten på andra saker; vara ute nu när det varit fint väder, pysslat i trädgården, målat huset osv. Försökt, att inse, att jag inte orkar allt. Fixasr jag ute, får jag låta bli inne, för jag orkar inte båda sakerna.

Men när jag nu såg hur det grott igen inne, kom paniken över mej, och jag känner mej värdelös. Sen är det ju en massa andra saker som pockar på uppmärksamhet. Jag har ett barnbarn. Skäms över att jag inte orkar hälsa på, pyssla om och hjälpa till. Jag har föräldrar som båda bär ett synnerligen tungt lass med respektive som drabbats av alzheimers och parkinson. Jar har inte kraft att bry mej, inte kraft att hjälpa till. Det dåliga samvetet är stor och tungt.

Och ju mer jag arbetar desto mindre ork blir det till annat. Och arbeta måste man ju om man är frisk...

Just nu känns det lite jobbigt och rörigt i huvudet. Och mina trimhundar. Min härliga hobby som jag njutit så mycket av. Det är bara att inse, att den stunden av avkoppling - jag verkligen älskar att trimma - får jag nog skippa i framtiden. Det finns ingen tid och ingen ork.

Undrar hur livet skall bli? Idag känns det tungt.
9 Juli 2009  | Länk | Mitt liv | 2 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Helene Persson                                             Skaffa en gratis hemsida