Har haft en härlig vecka i husbilen med hundarna. Lät maken vara hemma och arbeta med huset. Han måste ju fixa, det han inte hann med på semestern.....
Alltså tog jag hundarna - Majken, Bosse och lilla Lova - och åkte upp till Ljungskile och Backamo, där jag träffade Annette - min väninna från Dalsland. Vi fick samma platser på campingen som vi hade förra året och även samma grannar. Lustigt. Och trevligt hade vi. Dock ett helvete, att få ned tältpinnarna i marken.
Utställningen är inte så mycket, att orda om. Lova fick excellent men blev utan CK och slutade som trea i unghundsklassen.
På lördag em for vi - efter att kämpat hårt med att få upp dom jävla tältpinnarna ur marken - vidare till Bengtsfors, där Annette skulle på fest på kvällen och jag och hundarna - inkl Zigge - camperade på parkeringen utanför Folkparken.
När jag fick liv i Annette på söndagen - inte lätt att få henne ur bingen - handlade vi och sedan for vi ut till Askesjön och ställde upp våra husbilar där. Vädret var underbart och vi har varit ute hela veckan från det vi vaknat på förmiddagen till vi gick och lade oss på kvällen.
Var allt då väldigt lyckat?? Njaaaa, helt ärligt, så hade jag väl glömt huvudet i Getinge.
När jag hade kokat kaffe en eftermiddag och precis var på gång ut ur bilen, skrämdes jag halvt ihjäl av en explosion bakom mig. Det härdade glaset ovanpå gasolhällen hade explofantomenderat!!! Två miljoner trehundrafyrtiosjutusen åttiofyraoch en halv bit glas i hela husbilen. Jippiiii! Not..... Hade vridit gaskranen åt fel håll när jag skulle stänga gasen, och i stället vridit över till svag värme. Dock tillräckligt med värme för att spränga glaset.
Ja, man ska ju se saker positivt. Jag fick i alla fall städat i husbilen, men det blir väl som med julgransbarr - det kommer att smyga fram glas från de mest konstiga ställen.
Dagen efter gör jag likadant igen....... Men då var där ju inget glas, utan det brann i stället med öppen låga. Alzheimers light. Nu vågar jag inte åka ut mer själv med husbilen. Nu får maken följa med.
Var det slut sen? Nähä då.
Medan Annette fixade middagen på onsdagskvällen, skulle jag göra i ordning och tömma grillen efter tisdagens grillning. Tar alltså med mig grillen ned för berghällen och ska skjölja ur den i sjön. Det var ovanligt lite vatten i sjön i år och därför väldigt mycket sten, att balansera ut på.
Detta var ett konststycke, som jag inte lyckades med.
Plötsligt halkar jag på en sten. Med grillen i ett hårt tag försöker jag rädda situationen och återfå balansen, men misslyckas totalt. Min enda tanke var "håll upp huvudet, håll upp huvudet". Medan jag så skickar grill och galler i en vid båge över mig själv, faller jag i slow motion, lyssnande på "Frälsaren" i MP3-spelaren, ut i vattnet bland alla vassa stenar.
Vad man hinner tänka mycket!!!
Min första tanke när jag fick huvudet ovanför vattenytan igen, var, att MP3-spelaren fortfarande fungerade. Det gör den inte längre. Vattnet hade väl inte hunnit sippra in överallt, för den upphörde att fungera strax efteråt.
Sen skulle jag på nåt vis ta mig upp på de hala stenarna. Varför jag hade så bråttom med det vet jag inte, jag var ju redan dyblöt och behövde inte stressa. Väl på benen var det bara att ge sig ner i vattnet igen och söka efter grillen...... Tror att jag hittade alla delar.
Ja, ja. Blå, grön och gul, samt lite blödande här och där, kunde jag fortsätta semesterveckan utan några större missöden. Och så här efteråt, kan även jag skratta åt eländet. Hur som haver, så hade vi en jättefin vecka med drygt 20 grader och sol varje dag. Misstänker, att vi återkommer nästa år.