HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Radio Nybro Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
27
28
29
30
31
<<
Mars (2019)
>>


Jag, en anakoret.

Jag förundras över människor som inte trivs med att vara ensamma. Dom som älskar andra människor, ju fler desto bättre. Jag begriper mig inte ens på folk. För mig är livet som allra bäst när jag inte har några tider att passa, kan sova på vilka tider jag vill och äta vad och när jag vill, utan att bry mig om vad någon annan tycker. Jag minns fortfarande att exakt det var den utlösande faktorn, som fick mig att bryta upp från min sambo för fyrtio år sedan. Vi var iväg på varsitt håll en söndag, och det störde mig att jag inte kunde vara borta hur länge jag ville, utan att stå till svars för honom. På den tiden fanns inga mobiltelefoner, så man kunde hålla kontakten den vägen. När jag väl kom hem hade han fortfarande inte kommit, och då retade det mig ännu mer att jag hade lämnat mitt sällskap tidigare än nödvändigt. När jag skaffade dator vid millennieskiftet tog jag eremiten som mailadress. Den har jag kvar än idag. Inte förrän helt nyligen upptäckte jag ordet anakoret, som tydligen kunde ha fungerat lika bra. I ett korsord fick jag som lösning att en anakoret trivdes bäst ensam. Jag blev nyfiken och googlade, och mycket riktigt var det ett annat ord för eremit.
26 Mars 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Födelsedagsfirande.

Brorsdottern bor med sin familj i Jönköping. Alla som vet hur ogärna jag lämnar Nybro kommun inser att jag inte hälsar på henne speciellt ofta. Igår blev det i alla fall av. Tösen på kortet fyllde två i veckan, och det var hennes födelsedag som skulle firas. Den lilla då. Den stora var mest imponerad av att en tvååring kunde sitta stilla och lyssna koncentrerat medan jag läste en hel bok för henne. Vi blev bjudna på mat, som jag inte minns namnet på, men gott var det. På tårtan till kaffet var det mängder av frukt och bär. På vägen hem mötte vi en riktig snöstorm. Man såg ingenting framåt, och vägen var helt vit. Jag, som tycker det är onödigt spännande att åka bil även sommartid, uppskattade det inte alls. Jag åkte med brorsonen och hans sambo, och vi var i Flerohopp och tittade på huset dom ska flytta till, så fort dom får ordning på det. Jag var hur trött och frusen som helst efter en lång dag, men jag hade lovat att titta in på jobbet runt midnatt, så att krypa i säng så fort jag kom hem var inte att tänka på. Jag hade suttit och nickat i bilen hela vägen hem, och här satt jag och försökte hålla mig vaken vid datorn tills det var dags. På kära Kährs åt vi både smörgåstårta och vanlig tårta. Så fick jag en blombukett och en hel låda med nyttigheter. Det var ett gäng öl, choklad, fudge, ett fint glas och en ljuslykta. Så uppskattade jag mycket att man hade skrivit alla namn på kortet, eftersom jag vet hur kort mitt minne är.

25 Mars 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Överlevnadskit för industriarbetare.

Jag blir uppriktigt förvånad över dom av mina (före detta) arbetskamrater som hävdar att det enda extra dom har som är arbetsrelaterat är kläderna dom använder på jobbet. Jag har mängder av prylar som nu endera åker upp på vinden eller i soporna. Förutom tröjor, byxor, skyddsskor och stödstrumpor som jag enbart har använt på kära Kährs har jag också haft särskilda ytterkläder när jag har gått dit och hem. Jackan blev smutsig både av ryggsäcken och av mig, när jag hade jobbat i trädammet hela natten. Därför har jag haft en speciell vinterjacka, en fleece och en skjorta, som har fungerat som ytterplagg sommartid. I skåpet på jobbet fanns reservkläder att ta till ifall strumporna skulle vara blöta efter promenaden dit eller byxorna skulle spricka under arbetets gång. Där fanns också radiolurar, hörselkåpor, kaffemugg, vattenmugg, vattenflaska och ett antal av flera olika sorters arbetshandskar. Jag har en stor ryggsäck som jag har burit fram och tillbaka för varje arbetspass. I den har funnits Ipod, matsked, värktabletter, nässpray, passerkort, nagelfil, pappersnäsdukar, halstabletter, hårborste och annat smått och gott som jag har behövt för att överleva. I ett av köksskåpen står en hel trave med burkar som jag har haft med mig yoghurt till jobbet i.
24 Mars 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
En social lördagsmorgon.

Hur vissa nattarbetare klarar av att vända på dygnet varje helg fattar jag inte alls. För mig tar det en vecka varje gång jag försöker innan jag kan sova igen. Igår sov jag bara fyra timmar efter jobbet, men jag sov ändå hattigt i natt. Halv sju ville inte hostan låta mig somna om över huvud taget. Dammet lär sitta kvar länge i lungorna efter alla år jag har jobbat med trä. Kvantum öppnar tidigt, och jag var mer eller mindre tvungen att handla idag. Jag slapp åtminstone cykla runt förpackningsåtervinningen och Circle K, eftersom allting inte måste ske i helgen längre. Min tanke har varit att jag kommer att träffa fler bekanta när jag börjar handla längre framåt dagen. Nackdelen blir förstås att det finns mera folk att trängas med över huvud taget. Idag skulle det alltså fortfarande bli dåligt med den sociala biten, eftersom jag kom iväg tidigare än planerat, men det visade sig att människor i min bekantskapskrets var mer morgonpigga än jag trodde. Jag träffade en man utanför och en inne på Kvantum, och pratade en god stund med båda. Dom jobbar förstås på Kährs, eftersom det är där jag har större delen av mitt kontaktnät. Nu känner jag absolut att jag har klarat av den sociala biten för den här helgen. Jag som är bjuden på kalas imorgon! Finns det rentav risk för en överdos? När jag kom hem igen tog jag för övrigt igen den förlorade sovmorgonen genom att krypa ner i sängen ett par timmar till. Så himla skönt!

23 Mars 2019  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Frihetens timme är slagen.

I morse klockan 06:45 lämnade jag det som har varit min arbetsplats dom senaste 29 åren för sista gången. Min morgontidning skrev om en kille på en annan avdelning som också slutade i dagarna. Han ville inte bli kallad pensionär, fast han var fem år äldre än jag. Själv har jag ingenting alls emot den titeln, även om jag formellt sett bara är uppsagd på grund av arbetsbrist och arbetslös. Det var åtminstone vad jag trodde, tills min chef under natten uppvaktade mig med blommor och paket från företaget. Jag vet att vi har sagt till andra som har fått sluta att av arbetsgivaren får dom bara en spark i arslet, så jag antar att det här var någon typ av pensionsgåva. Jag hade ingen större förhoppning om att den som hade köpt presenten skulle ha samma smak som jag, men i paketet låg glasen på bilden. Jag tycker dom var hur snygga som helst. Däremot fick jag först googla för att få veta att det är tumblerglas, och sedan för att ta reda på vad man använder dom till. Jag förstod att man dricker alkohol ur dom, så en nyttoprodukt är det alldeles tydligt. Om jag nu vågar dricka sprit ur så fina glas. Jag som är fumlig och tapphänt redan när jag är nykter. Fortsatt googling gav vid handen att tumblerglas är dom absolut viktigaste och mest användbara, och att det enda man egentligen inte kan servera i dom är vin och champagne. Märkligt att jag aldrig ens hade hört ordet förut. Tårta har jag också blivit lovad, men den tar vi på söndag. Då jobbar dom tidigare kollegorna på nattskiftet mertid, och jag har lovat att komma in och fika med dom. I morse fick jag först kramar av vänner på skiftet som skulle jobba förmiddag. Jag jobbade med dom några år när nattskiftet låg nere. Ute på parkeringen träffade jag en flicka från en annan avdelning, så jag var inte hemma förrän vid halv åtta, fast jag slutade kvart i sju.

22 Mars 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida