HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Radio Nybro Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2017)
>>


Telemarketing.

Prorespektera Kommunikation AB är ett företag som är specialiserat på insamlingskampanjer inom den ideella sektorn, läser jag på nätet. Desto gladare är jag att jag aldrig har svarat när dom har ringt till mig. Jag tycker det är oförskämt när dom man skänker en gåva till utnyttjar det till att skicka tiggarbrev. Bara tanken att dom till och med ringer och tigger pengar gör mig skogstokig. En kvinna skriver att när hon får ett samtal från försäljare eller insamling så lägger hon in det i sina kontakter. Då ser hon det nästa gång dom ringer och knäpper bort samtalet. Min variant är att jag inte lägger in numret bland mina kontakter. Till dom har jag foton, så kommer det inte upp någon bild svarar jag inte. Är det något viktigt kan dom ju alltid lämna ett meddelande. Dessutom kollar jag alltid upp numret efteråt. Från Prorespektera har dom ringt från nio olika nummer. Dom åtta första siffrorna är samma, men slutsiffrorna har varierat från 50 till 75. Det bör väl innebära att dom har några nummer kvar att ringa mig från. Jag tycker namnet på företaget är lite intressant, eftersom jag anser att respekt är det minsta dom visar.

 

16 Oktober 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Femtonde oktober.

Den femtonde oktober 1975 blev jag klar med en babyklänning i syslöjden. Jag antar att vitsen med att sy bebiskläder var att dom var mindre och varken krävde lika mycket jobb eller material som till en vuxen. Jag förutsätter att det inte var ett sätt att uppmuntra åttondeklassare att bli på smällen. Jag har sytt en del till mig själv i (mer eller mindre) vuxen ålder, men nu är det minst trettio år sedan sist. 1981 var jag på bio med en kille från Nybro detta datum. Det var flera år innan jag flyttade hit själv. Vi såg ”Jakten på den försvunna skatten”. Hade jag inte skrivit om det i dagboken, kunde jag ha svurit på att jag aldrig har sett någon film med Indiana Jones. Den har totalt försvunnit ur mitt minne, men så är det ju 36 år sedan också. Året därpå bakade jag äpplekaka. Det är också många år sedan sist, men den minns jag smaken av. Någonting gott glömmer jag inte i första taget. Lördagen den femtonde oktober 1983 var en intensiv dag. En väninna och jag var i Växjö hela dagen. Vi kollade stereo, köpte brevpapper, åt pizza, fikade och så vidare. Trots att vi åkte hemifrån vid nio på förmiddagen och inte kom hem igen förrän halv åtta på kvällen, var jag sedan i Hyttan i Alsterbro på dans. Vilken energi jag måste ha haft på den tiden. 1988 bodde jag i Oskarshamn och var barnvakt åt killen på bilden. Jag var i hans familjs lägenhet, och var kvar och fikade när dom kom hem. Jag glömmer aldrig hur ungen skrek och tykändes så länge vi var ensamma. Så fort hans mamma klev över tröskeln tystnade han.

15 Oktober 2017  | Länk | Minnenas allé. | 2 kommentarer
Smarta telefoner.

Jag har bland mina tilltänka citat att lägga upp på Facebook, ett som går ut på att man alltid ska börja alla telefonsamtal med att säga att ens telefonbatteri håller på att ta slut. Då kommer folk till saken utan en massa onödigt småprat. Själv använder jag mig av en variant. Eftersom jag inte riktigt förstår mig på den nya tekniken har min telefon en tendens att övergå till något annat mitt i ett pågående samtal. När min bror ringde i veckan kände jag hur det surrade i den, så jag fastställde direkt att jag skulle ringa upp om det bröts. Har man inte bestämt det, så ringer båda tillbaka samtidigt, och det tar en evighet att få kontakt igen. Brorsan hävdade att det var dags för en ny telefon, men klarar jag inte av "en smart och enkel pensionärslur" som Doro kallades någonstans, lär inte något mer avancerat vara att tänka på. Brorsan är visserligen äldre än jag och har en Iphone, men han har fortfarande hemtelefon, som han oftast ringer mig från. Den hittar ju inte på så mycket annat medan vi pratar. Ärendet han hade nu var att dubbelkolla datumet då det är dop för klanens yngsta. Han hade fått ett inbjudningskort, men förlagt det. Mitt tror jag ligger kvar där han som tänkte lämna det till mig glömde det, men jag utgår från att man blir insläppt i kyrkan utan att visa upp det. Min äldste bror skulle för övrigt till England just den helgen, och hälsa på sin dotter och hennes familj. Efteråt slog det mig att en av anledningarna kan ha varit att hans första barnbarn fyller ett år veckan efter.

14 Oktober 2017  | Länk | Släkten | 1 kommentar
Arbetsskada.

Fredagen den trettonde hann inte ens börja innan jag råkade ut för en olycka på jobbet i natt. Jag fastnade med foten, och det small till så jag trodde jag bröt benet, när jag ramlade därifrån. Man kan väl se det som tur att jag inte gjorde det, snarare än som otur att jag slog mig över huvud taget. Rejält svullet blev det i alla fall, som det blir av såna där smällar. Min tanke var ändå att fortsätta jobba, men det var verkligen oskönt att springa runt. Det gjorde till och med ont när jag satt ner och körde in bitar. Jag längtade bara efter att få ta av mig skyddssko och stödstrumpa och lägga upp benet högt med något kallt på. Efter någon timme gav jag upp och gick hem. Eller cyklade då. Gissa om jag var glad att jag hade cykeln just igår. Det hade definitivt inte varit kul att linka hela vägen hem. Jag tog till och med hissen ner till markplan från mitt omklädningsrum. Det slog mig inte förrän jag kom in i den att jag aldrig hade använt den ensam tidigare. Jag lyckades stanna på rätt plan, men när inte dörrarna öppnades automatiskt var paniken nära. Som väl var hittade jag knappen till dom också. Min gruppsamordnare hade skickat med mig en kylpåse hem, så jag satt med benet på en stol och såg på ”Bonde söker fru”. Den äldsta av bönderna är inte mer än 49, men jag noterade förra veckan att en av hans brevskrivare var jämngammal med mig. Han hade fastnat direkt för en av tjejerna, och ville inte fortsätta träffa någon annan. Gissa vilken! Bilden överdriver möjligen min faktiska skada, men definitivt inte min upplevelse av den.
13 Oktober 2017  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Kärlek på TV.

Intervjuserien ”En kärlekshistoria” höll jag på att missa, eftersom dom det handlar om beskrevs som kulturpar i min tv-bilaga. På nätet står det helt enkelt kända par, och kändisar är jag alltid nyfiken på. Däremot undrar jag hur snillet har tänkt, som har gjort ett program där man bara lyssnar på vad folk säger, och sedan lagt på så hög musik att man inte hör vad dom säger. Det händer till och med att jag väljer bort filmer som annars verkar bra, för att musiken stör mig. Det är möjligt att det är åldersrelaterat, men det lär väl inte vara så många ungdomar som tittar på intervjuer med kändisar som är i min ålder. Å andra sidan ska man aldrig säga aldrig. Det är möjligt att dom som hänger på Flashback inte är så unga som jag tror, men där finns långa trådar med skvaller om ”Bonde söker fru”. Där har tittarna precis som jag noterat det märkliga i att vissa brevskrivare återkommer i flera säsonger. Däremot verkar ingen ha samma teori som jag om att det är produktionens påhitt. Även om samma kvinnor skriver till olika bönder år efter år, har jag lite svårt att tänka mig att bönderna skulle välja just dom bland alla brev dom får.

12 Oktober 2017  | Länk | Media | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida