HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2020)
>>


Snarkskenan.

Snarkskenan lever farligt i och med att jag är så fumlig. Rätt som det är flyger den ur händerna på mig. Eftersom jag stoppar in den i munnen i badrummet, har det hänt att den har landat bakom tvättmaskinen. Alla vet väl att det främsta användningsområdet för ett långt skohorn är att peta fram saker som har hamnat där? Jag är osäker på om det går att slå sönder skenan, men hittills har den hållit. Ett tillbehör är en liten gummibit. Den ska man bita i när man har tagit ut skenan, i hopp om att käkarna ska återgå till rätt plats. Jag tvivlar på att dom någonsin återvänder till ursprungsläget, för jag kan inte bita av någonting med framtänderna längre. Den där gummibiten försvann hur som helst i veckan. Jag fick göra som med allting annat som är puts väck, och försöka backa bandet. Den låg inte kvar i skåpet där jag förvarar skenan på dagarna. Jag var dessutom helt säker på att jag hade sett den bredvid skenan på tvättmaskinen i badrummet. På samma plats hade jag placerat en strumpa, som det var hål i. Mitt sista hopp var att gummibiten hade följt med när jag kastade strumpan i soppåsen. Jag såg den inte fast jag lyfte på strumpan, men jag var tillräckligt desperat för att rota igenom resten av soppåsen. Där låg mitt lilla tuggverktyg.

3 April 2020  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Älskad och omhuldad.

Om någon är orolig för att min särbo skämmer bort mig, kan jag meddela att det är mycket värre än ni kan föreställa er. Igår hade han både messat och ringt medan jag fortfarande sov och hade signalen avstängd på telefonen. Han var på Kvantum, och tänkte passa på att handla lite åt mig också. Det händer allt som oftast att han köper sånt som är tungt eller skrymmande, för att jag ska få det lite lättare på torsdagen, när vi veckohandlar. Nu lämnade han av varor här på förmiddagen. Under eftermiddagen hann han fundera dels på det faktum att det utlovades busväder som idag och dels dom nya reglerna från Folkhälsomyndigheten, som sa att vi helst inte ska handla alls framöver. Han erbjöd sig raskt att cykla ner och handla resten av det jag (eller vi då) behövde på direkten. Han tog min beställning per telefon, och dök upp här med händerna fulla av välfyllda kassar. Lite kändes det som att vi hamstrade, men av lägesrapporten att döma var vi långt ifrån ensamma om den åtgärden. Det hade varit lång kö på Kvantum. Det var väl exakt vad dom nya direktiven ville förhindra, men istället började kanske dom flesta fundera på när dom skulle få handla härnäst. Jag såg en kommentar på Facebook från någon som hade handlat så hon skulle klara sig i ett par månader. Personligen tycker jag det vore läge att subventionera butikernas rejält tilltagna avgifter för att köra ut varor. Det borde väl vara det ultimata om alla handlade på nätet istället, men 150 kronor extra för varje köp blir i saftigaste laget. Sedan läste jag i och för sig att det är så många som handlar hemifrån redan, att butikerna inte hinner leverera till alla.

2 April 2020  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Mobiltelefon.

Jag fick min första mobiltelefon i fyrtioårspresent 2001. Då kändes det som om jag var en av dom sista som skaffade det. Visst fanns det tillfällen tidigare då den kunde ha kommit väl till pass, men inte tillräckligt ofta för att jag skulle tycka att det motiverade den investeringen. Det jag minns tydligast var en gång när pappa skulle hämta mig på stationen i Kalmar. Det var något strul med tåget, så för att vara säker på att komma fram över huvud taget tog jag bussen istället. Den kom fram senare än tåget, så pappa hade stimmat runt och undrat vart jag hade tagit vägen. Tänk, så smidigt det hade varit att kunna ringa honom då. Han hade mobiltelefon långt innan jag fick min. När jag fyllde jämnt kändes det som en vettig och användbar sak att önska av familjen. Min bror fixade dessutom ett så enkelt nummer till den att till och med jag lyckades lära mig det. Jag har flyttat över SIM-kortet, och har samma nummer nitton år senare, fast jag är inne på min femte telefon. Numera ringer man ju om man så bara tappar bort varandra i en butik. Jag hade fast telefon också tills för några år sedan. Eftersom jag betalade mer i fasta avgifter än för samtal gick jag över till IP-telefoni. Den fungerade aldrig som den skulle, så till slut gav jag upp och började förlita mig helt på mobiltelefonen.
1 April 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Trettioförsta mars.

Den trettioförsta mars 1976 gick jag i åttan och var på studiebesök på EPA i Kalmar. Ett par år senare bytte tydligen dom varuhusen namn till Tempo. Efter avklarat besök var jag ute på stan. Jag hittade ett nattlinne, som jag ville ha. Mamma jobbade på hamnkontoret i Kalmar, så jag gick upp till henne och bad henne köpa det. Jag minns inte ens när jag slutade använda sånt. Numera kan jag knappt sova alls, om jag måste ha kläder på mig. Så var jag nere vid Skeppsbron och åt korv. Halv ett var jag tillbaka i skolan i Mörbylånga. Där åt jag igen och hade sedan lektioner i gymnastik och matematik.
1982 vattnade jag krukväxter hos en granne, som tillfälligt jobbade på annan ort. Så blev det en joggingrunda med bror och svägerska. Jag vet inte hur mycket dom springer numera, men jag har inte gjort det i modern tid. Så ser jag inte ut som på det bifogade kortet från det året längre heller.
Den sista mars 1993 hälsade jag på hos vänner i Emmaboda. Bland annat köpte jag en telefonmöbel i möbelaffären där. Den står fortfarande i min hall, även om jag inte har någon fast telefon längre. Hallmöbel kanske är ett mera adekvat namn på den numera. Den är helt ovärderlig att sitta på när jag tar på mig byxorna och när jag knyter skorna. Jag hade ingen bil, men hoppades kunna få med mig paketet med den omonterade möbeln på tåget hem. Kompisarna inte bara skjutsade hem mig till Nybro. Dom hjälpte mig dessutom att montera ihop möbeln.
31 Mars 2020  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Noterat.

Jag såg en notis om en anställd på en skola, som hade fått böter för att hon bröt sönder en sak som tillhörde en elev. Det fick mig att minnas en incident från min egen skoltid för femtio år sedan. En kille saknade linjal, och läraren undrade varför. Han svarade att den var trasig. På frågan om hur den hade gått sönder svarade han att en hade slagit av den. Först efter ytterligare en fråga kröp det fram att det var läraren på mellanstadiet, som hade slagit den i en bänk så den gick av när hon blev arg. Hon hade ett jäkla humör. Hon levde tills hon blev över nittio, men nu har hon varit borta i tolv år.
Någonting annat som gör mig lite nostalgisk är dom scenuppträdanden som dom kända dansbanden gör numera. Jag dansade till dom flesta av dom på sjuttio- och åttiotalet. Då hade dom ingen högre status. Nu har dom tydligen fått komma in i finrummen, och folk betalar flera hundra bara för att höra dom spela. Jag lyssnar lika bra här hemma helt gratis. Ska jag ge mig ut på lokal och lyssna på dansband, vill jag allt dansa samtidigt. Det faller på att det har tillkommit så mycket fox, gnuss och jag vet inte allt på dansbanorna i modern tid. Jag skulle mest känna mig bortkommen om jag gick ut nu.
30 Mars 2020  | Länk | Media | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida