Förra veckan var det nog idealiskt sommarväder enligt många. Folk brukar prata om att det gott kan vara sol på dagarna och regna på nätterna, och det var exakt så det var. Det var uppehåll när jag cyklade till jobbet på kvällarna. Nere på avdelningen ser man inte ut, men när vi kom upp i caféet för rast framåt morgonen regnade det. Annars händer det nästan oftare att det är soligt just på morgonen, så jag har äntligen lärt mig att ha både solglasögon och paraply i ryggsäcken för säkerhets skull. Fast när jag cyklar händer det att jag lämnar solbrillorna hemma. Då behöver jag ändå inte ha solen i ögonen så lång stund. Att jag tänker att jag i värsta fall kan cykla med paraply är däremot bullshit, för det vet jag att jag inte klarar av. Regnar det en morgon när jag ska cykla hem kommer jag att bli dyngsur. I förra veckan öste det ner en morgon. Jag promenerade, men kunde ändå nätt och jämt hålla paraplyet i styr, eftersom det blåste också. Killarna, som cyklade eller åkte moppe, gick rakt ut i hällregnet som dom var. Regnar det när jag går hemifrån på kvällen tar jag hellre regnjackan än att bära på ett paraply, även om jag ska promenera. Efter senaste gången blev det äntligen av att modifiera jackan lite. Bandet som man drog åt luvan med har varit kasst ganska länge. Nu bytte jag det mot ett gummiband. Om det fungerar bättre än innan vet jag inte förrän jag har försökt cykla med den. Luvan hänger precis där den ska så länge jag står stilla, men när jag börjar cykla blåser den av. Då vill jag inte gärna stanna i regnet och kliva av cykeln och fixa den, medan sadeln blir blöt. Istället får jag hålla i luvan med en hand medan jag cyklar.