Vid tidigare besök på Madesjö hembygdsmuseum har jag traskat runt där nästan ensam. Det enda som har liknat människor har varit skyltdockor, som  har klätts för att passa in i dom olika miljöerna. I år passade jag på att göra mitt besök igår, när det var levande museum. Då fanns där luffare, en amerikaresenär, en begravningsentreprenör och mycket annat. Lanthandeln var bemannad, och på en soffa låg en livs levande man. Han var inte lika övertygande när jag kom samma väg tillbaka, för då låg han och fipplade med sin telefon. Det fanns knappast såna på den tiden som scenen skulle återspegla. Å andra sidan var dom säkert tröttare efter en arbetsdag än vad vi är. Kortet har jag lånat från Nybro Extra. Det är från förra året, men damen, som tydligen heter Gudrun Wirblad, satt där igår också. Jag hade aldrig sett någon spinna ull förut, så hos henne stannade jag och pratade lite. I samma rum fanns en vävstol, men det hade min mamma, så det var inte lika spännande. Något annat jag kände igen var sedlarna jag är uppvuxen med. Inte undra på att jag numera får läsa siffran på varje sedel, för att veta hur mycket den är värd. På hemvägen passade jag på att äta en god middag på restaurang Dolce Vita vid torget. Efter maten var jag grymt sugen på en mjukglass, men trodde att det skulle bli svårt att få tag på vid den tiden. Det visade sig att Parkgrillen hade öppet en timme längre än många andra i Nybro. Tjejen som jobbade verkade inte helt övertygad om att det var meningsfullt, men hon räddade i alla fall min dag.