Med anledning av kravet att använda företagets arbetskläder lade en kollega från sågverket ut en bild på en man med en Kährs-keps på huvudet på Facebook. På min avdelning använder flera av killarna kepa, och en av dom blev riktigt sugen på den där. Han frågade om den i natt igen, så på lunchrasten skrev jag till flickan i sågverket på Messenger. Till och med jag har lärt mig fördelen med att ha en telefon med dator i med sig överallt. Hon jobbar också natt, så till nästa rast hade jag fått svar. Kepsarna finns på förrådet, men hon hade en som min kompis kunde få, eftersom hon ändå inte använde den. Vi brukar ses som hastigast ute på parkeringen på morgonen, så hon kunde lämna den till mig där och jag kunde vidarebefordra den. Min tanke var att hon skulle ta den med sig hemifrån under veckan. I morse kom jag iväg från jobbet senare än vanligt. Jag tänkte att jag fick se till att vara ute lite tidigare om vi skulle ses någon morgon. Alla andra hade hunnit iväg, men utanför grinden stod en ensam bil och väntade. I den satt kollegan från sågen och viftade med den eftersökta kepsen. Hon hade haft den i skåpet på jobbet. Gissa om jag fick dåligt samvete, för att jag hade låtit henne vänta. Nu vet jag i alla fall någon som blir glad ikväll, när jag levererar kepsen på bilden.