I morse blev jag avbytt först av alla på min sträng. Ändå lämnade jag företaget en halvtimme senare än vanligt. Först var det en flicka från en annan avdelning som ville gratulera till min kommande frihet. Vi hade inte talats vid på länge, så vi blev stående och pratade en stund. Jag hade missat att hon hade kommit sig upp här i världen och blivit produktionsledare sen sist. Tjänstemännen har inte samma minutpassning som vi på golvet, så hon stod kvar en kvart in på sin arbetstid. När jag skulle hämta min ryggsäck hörde jag någon ropa att tant skulle gå hem. Rösten kom från en kollega som jag inte hade pratat någon längre stund med på flera år, så det fick bli några ord där också. När hon inte fick vara kvar på skiftet hon jobbade på stommen, hade hon bestämt sig för att byta avdelning samtidigt som hon bytte skift. Nu var hon tillbaka på slitytan, där vi träffades en gång i tiden. Den tredje av mina trevliga morgondejter var rena turen att jag inte missade. Hon var inne från fogen och hämtade slitytestavar att ha i reserv. Jag hade aldrig sett henne, om inte en annan kollega hade tjoat på henne. Hon var mest orolig för att inte få något skvaller från slitytans nattskift, om jag slutar. Jag lär väl aldrig bli som Lena. När jag träffade henne efter att hon hade gått i pension, visste hon mer om vad som hände på företaget, än vad jag visste som var kvar. Däremot hoppas jag mycket på att pensioneringen ska ha samma effekt på min uppenbarelse som den hade på hennes. Hon var en ganska grå mus så länge hon jobbade. När hon hade slutat mötte jag en vacker kvinna i sommarklänning ute på stan. Nu är hon borta sedan flera år. Man får se till att sluta jobba tidigt, om man ska hinna njuta av ledigheten.