Jag kollar inte ens på program med artister, sång och musik på tv. Än mindre ger jag mig iväg någonstans för att gå på konsert. Åtminstone inte numera. Jag berättade ju i förra inlägget att jag hade varit på ”Badrock” på åttiotalet. Orup har jag också sett och hört ett par gånger och Björn Afzelius en gång. Jag kanske kommer på fler om jag funderar, men nu lämnar jag ogärna hemmet över huvud taget, och definitivt inte för att trängas med en massa folk på en konsert. Ännu mindre på någon festival förresten. Det har jag nog alltid varit för bekväm för. Nyfiken är jag däremot, och då kommer Facebook väl till pass. Där kommer det upp bilder från både konserter och festivaler. Jag har dessutom sett livesändningar både från Latitud 57 i Oskarshamn och Kackelstugan på Öland. När man har artister på Larmtorget i Kalmar händer det att flera olika Facebookvänner rapporterar att dom är där. Oklart om det innebär att man skulle träffa många man känner om man åkte dit, eller det är för mycket folk för det. När Ed Sheeran spelade på Ullevi i Göteborg fanns minst två Facebookvänner på plats, men där var det 63500 åskådare, så där lär ha varit svårt att hitta varann. Senast såg jag bilder från Öland Roots, som pågår i Sandbergen på Öland. Där har jag i och för sig varit många gånger när jag var yngre, men på den tiden var det ingen festival, utan en vanlig festplats med dansbana. Jag har till och med tältat där över midsommar ett år.