Min telefon lever sitt eget liv, fast ingen tror mig när jag berättar det. Jag har sällan Internet påslaget, eftersom jag vill slippa reklamen när jag spelar på den. När jag väl använder nätet brukar jag slå på mobildata, eftersom jag har haft minst strul med det. Ändå händer det att ikonen för wifi  är tänd utan att jag har gjort något. Hur det var med samtalen jag missade medan jag sov häromdagen vågar jag inte svära på. Jag såg i alla fall ingen markering om missade samtal på displayen, så ett bra tag efteråt var jag rädd att missa någonting. Inne i telefonen var det dessutom så märkligt så ett av samtalen stod som missat, och två som inkommande, fast jag hade sovit över allihop. Jag kollar alltid numren i efterhand, och när det hade ringt från Nordea tre dagar i rad blev jag orolig att det var något viktigt. Till slut gav hon i alla fall upp och lämnade ett meddelande på svararen. Hon ville boka en tid med min personliga bankman, men henne slutade jag träffa när kontoret slog igen i Nybro. Jag åker inte till Kalmar för något sånt. Speciellt inte som det gällde pensionen. Den diskuterade jag nyligen med en man som var inne på jobbet och informerade. Om jag förstod honom rätt lär jag inte ha råd att gå i pension under min livstid.