När jag kollade mina bokmärken i datorn var faktiskt Samsung Galaxy A5 den jag hade spanat in som alternativ till den (svindyra) monstertelefonen. Snabbguiden jag hittade i förpackningen var på italienska (!!), men på nätet hittade jag en 153 sidor lång instruktionsbok på svenska. Det lär ta tid att hitta och testa allt, men nu kan jag ringa, svara, messa och spela. Resten får jag ta efterhand när jag hinner, så inte all annan verksamhet stannar av här, som den gjorde i natt. Fodral tänkte jag inte ens på när jag var i radioaffären, men det gjorde som väl var killen som sålde telefonen till mig. Den gamla satt fast med en magnet i fodralet, vilket innebar att den gled omkring lite som den ville. I det jag köpte nu snäppte man fast telefonen så rejält, att jag inte ens fick loss den när jag skulle prova att ringa på förmiddagen. Det var tur, för då insåg jag att fodralet var så nätt och smidigt, att jag lika gärna kunde hålla telefonen med det på. Risken minskade för att jag skulle komma åt någon knapp under samtalet, och jag fick bättre grepp om luren. Jag hade planerat att köpa ett större fodral, med mer plats för kort och pengar, på nätet, men nu insåg jag att det här passade mig betydligt bättre. Jag har klarat mig med tre kort i två års tid, och kontanter använder jag nästan aldrig. När jag sitter och spelar på rasterna på jobbet har jag också telefonen kvar i fodralet, och då är det bara smidigt om det inte är mer än nödvändigt att hålla i. Den absolut största fördelen med min nya telefon är att den har fem gånger så mycket minne som den gamla. Nu kan jag ladda ner hur många appar jag vill. Att kameran har dubbelt så många megapixlar är väl inte heller fel, antar jag.