Det finns tillfällen när det vore praktiskt att ha en sambo, men för det mesta finns det tekniska lösningar att tillgå som fungerar hyfsat. Förutom det jag tror att dom flesta tänkte på när jag skrev så, har jag till exempel en multiöppnare som klarar av kärvande skruvkorkar och en ryggkliare. Båda är för övrigt födelsedagspresenter, så det är tydligt att omgivningen har förstått vad en ensamstående kvinna behöver. Jag läste någonstans att man är gift för att ha någon att spegla sig i. Till det använder jag bloggen. Att jag snarkar när jag sover är det på gott och ont ingen som hör. Å ena sidan stör jag ingen. Å andra sidan hade jag aldrig fått veta något om mina andningsuppehåll, om jag inte hade kommit på idén att be om en snarkutredning. Inte förrän tandläkaren som provade ut min snarkskena nämnde det kom jag på att det finns telefonapplikationer som ersätter en partner när det gäller snarkning. Man kan till och med få en som väcker en när man snarkar, men just den delen saknar jag inte. Däremot är det spännande att se, och framför allt höra, hur jag låter. Så illa som på bilden är det när jag sover utan skenan. Jag ville testa det också för att se om det var någon skillnad, eftersom jag fortfarande snarkar när jag använder den. Dock bara hälften så mycket. Någon nytta gör den uppenbarligen, även om jag misstänker att tandläkaren kommer att justera upp den lite vid nästa återbesök. Ju värre underbett man lyckas få till, desto mindre snarkar man, om jag har förstått saken rätt. Vissa ”blir såna”, som man hotade barn som tittade i kors med när jag var liten. Skulle någon tycka att jag ser annorlunda ut framöver, så är det alltså bara snarkskenan som har gett mig ett bestående underbett.