Det höll på att bli en dyr historia, när jag cyklade tillbaka med tavlan till glasmästaren. När han hade tagit den under sina vingar igen undrade jag var jag hade gjort av tygkassen som jag mer eller mindre använder som handväska. När jag tråcklade loss paketet med tavlan från cykeln glömde jag kvar kassen i cykelkorgen. I den låg bland annat min telefon och i samma fodral körkort och betalkort. Gissa om jag blev lättad när jag kom ut igen och kassen låg kvar. Jag hade varit noga med att låsa cykeln, men det hjälpte ju inte så mycket när jag lämnade mina värdesaker i cykelkorgen. Så ofta som man läser på nätet om folk som inte kan skilja på ditt och mitt, tog jag för givet att telefonen hade varit förlorad för gott, om någon förbipasserande hade fått ögonen på den. Fast senare träffade jag en bekant som hade fått tillbaka sin telefon efter att ha glömt den utanför kassorna i en butik. Jag tror det hade hänt hennes döttrar också att dom hade fått tillbaka borttappade telefoner, så det kanske bor fler ärliga människor än jag tror i Nybro. Jag såg en dokumentär om en IS-bödel igår. Den fick mig att inse att det kanske finns större hot än småtjuvar här också. Den här killen var uppvuxen i London.