En av fördelarna med att jobba nattskift den här årstiden är att det är lika varmt (eller snarare kallt) när man går till jobbet som när man går hem igen. Jag minns fortfarande vad en kille sa som jag jobbade ihop med på Nordchoklad för trettio år sedan. Att man borde ha en skylt runt halsen när man gick hem på eftermiddagen, där det stod att man hade gått hemifrån klockan fem på morgonen. Bara så att folk slapp undra varför man hade täckjacka på sig i sommarvärmen. I måndags kväll när jag kom till jobbet träffade jag en kille som hade samma problem åt andra hållet. Han hade tagit motorcykeln till jobbet på eftermiddagen, när det var soligt och varmt. Halv elva på kvällen såg inte en hojtur lika lockande ut. Han var nog glad att han inte hade så många mil hem. Jag har alltid hört att man ska svettas in våren, så jag antar att jag borde ta till vinterjackan igen. Den här veckan har jag vägrat så långt. Allting känns så mycket lättare och smidigare med fleecejackan, även om det innebär att mina händer aldrig hinner tina upp på vägen till jobbet. Dom känns fortfarande som isklumpar när jag kommer fram. Hemvägen går bättre, för då är jag uppvärmd efter att ha slitit med träbitarna hela natten. Ikväll har jag planer på att ta cykeln. Då behöver man åtminstone inte vara utomhus lika länge.