Idag är det exakt trettiofem år sedan jag vann damklassen i ”Karamellsmällen”. Namnet kom sig av att det var en tävling för anställda på Nordchoklad. Jag sköt en del luftgevär när jag var ung, men den här tävlingen varje år var som jag minns det enda gångerna jag ägnade mig åt banskytte. Kortet på mig ute på skjutbanan hittade jag i en Facebookgrupp för oss som har jobbat på Candelia. Det har jag i och för sig aldrig gjort, eftersom det företaget inte bildades förrän 1993. Jag slutade på Nordchoklad fem år tidigare, men man får vara med i den där gruppen ändå.

För nio år sedan levererades jultidningarna detta datum. Då som nu var det föräldrar som hjälpte sina barn genom att sälja på jobbet. Om det hjälper ungarna i längden att bli så curlade ska jag låta vara osagt, men jag brukar köpa något mest för att det är kul. 2009 köpte jag Ponnypåsen, som förmodligen är för yngre barn egentligen, men jag är ju ganska barnslig för min ålder. Å andra sidan köpte jag en dansbandsskiva också. Många tycker säkert att dansband är för äldre, så i snitt kanske jag hamnade i rätt åldersgrupp. I år upptäckte jag att katalogen jag bläddrade i innehöll flera olika sorters godis. Det tror jag aldrig att man kan få för mycket av, så det kan hända att jag förköpte mig en aning. Som tur är vet jag säkert att mamman som sålde har Swish. När hon var ny på jobbet lånade hon mitt betalkort till varuautomaterna ett par gånger, och så swishade hon pengarna till mig.