Det ringde på dörren, när jag satt och åt igår kväll. När jag öppnade var hela trapphuset fullt av invandrare. En ung kvinna sa på (mycket) bruten svenska "Mitt barn". Oklart om ungen hade tryckt på min dörrklocka eller bara kommit emot den i trängseln. Bra för mig i alla fall att mamman kunde ett par ord svenska, så jag förstod att dom ingenting ville. Jag kunde bara dra igen dörren och återgå till min middag. Lite senare hade jag musik på, när jag genom den hörde något som lät som musiktutorna killarna hade på sina bilar när jag var ung. Det dröjde ett par signaler innan jag fattade att det var min telefon som ringde. Jag har aldrig tänkt på att den låter som dom där tutorna. Jag hade för övrigt nästan glömt bort dom, så det blev en liten nostalgitripp när jag blev påmind. Det är samma sak med dörrklockor som spelar melodier. En bekant hade en sån när jag var ung, men jag har inte hört någon mer sedan dess. Å andra sidan ringer jag extremt sällan på hemma hos folk. På den tiden jag sov borta ibland kunde olika signaler på väckarklockor ge vägledning om vem man vaknade hos. Numera sover jag på sin höjd över hos min bror och hans familj på julafton.