För fyrtio år sedan hade jag en sambo. Till vårt gemensamma hus minns jag att vi köpte möbler från IKEA. Jag kommer egentligen inte ihåg så mycket av möblerna, utan mest hur det gick till när vi köpte dom. Närmaste IKEA-varuhus fanns i Älmhult på den tiden. Vi hade släp med oss dit, men det var lång kö och ett mycket tidsödande projekt att hämta ut våra prylar. Om vi däremot enbart beställde dom fick vi dom, som jag minns det, levererade hem till ytterdörren utan avgift. Sedan dess har jag inte handlat där, och i mina egna hem har jag aldrig haft en möbel från det företaget. Det finns tydligen till och med någonting som kallas ”Ikea-effekten”, som jag har missat helt. Den visar att människor får mer tillfredsställelse av produkter som dom bitvis har producerat själva. Det kan vara så att jag saknar den genen. Jag minns bara blåsorna jag har fått i händerna, när jag har skruvat ihop någon hylla själv. Mina första soffgrupper köpte jag begagnade, och till och med sängen jag har nu är köpt på Ria. Vi har två fasta loppisar i min ände av Nybro, men fast dom sysslar med samma sak är dom som natt och dag. Ria är en mycket välordnad butik med folk som går runt och plockar och pysslar. Den andra sköts av en ensam man. Han har i princip knökat in så mycket prylar som bara ryms i en stor hall. Vissa saker ser inte ut att ha blivit dammtorkade på flera år.