HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Januari (2019)
>>


Vackert.

” He was my north, my south, my east and west,
my working week and my sunday rest.
My noon, my midnight, my talk, my song.
I thought that love would last forever. I was wrong.”

Så löd den vackra dikt jag hittade bland mina minnen på Facebook. Jag tror jag hade läst den i en dödsannons. Den var så fin att jag ville ha kvar den bland dom andra dikterna jag har sparade i datorn. Jag kopierade in den i ett dokument och stängde av stavningskontrollen. Eftersom jag har den inställd på svenska, tyckte den annars att vartenda ord var fel. Inte förrän jag skulle spara den i rätt mapp insåg jag att jag hade gjort det redan den gången för sju år sedan. Det var ingenting jag kom ihåg såhär långt efteråt, och jag sitter inte och läser igenom mina dikter speciellt ofta numera. Man orkar väl inte vara romantiker hela livet.
6 September 2018  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Den blomstertid nu kommer

Melodi, se rubrik:

Den baddräkts tid nu kommer,
när magen är för stor.
Då valkar bara sväller,
och celluliter gror.
Generande behåring,
lyfts fram i solens ljus.
Nej stranden verkar boring,
vi stannar inomhus.
De krav som sommarn ställer,
förstör vår ledighet.
Vi sitter där och gnäller,
fy fan vad jag é fet.
Fast vem vill motionera,
när man kan sitta still.
Nej låt oss revoltera.
vi tar en kaka till!
25 Juni 2009  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Dikt av K.G. Ossiannilsson

När en kväll vi sitta samman
med vita hår och rynkig kind
och småle mot den sista flamman,
som flämtar till för dragets vind,
då speglar blicken, nästan blind,
vår heta, ljuva ungdomsgamman.
I brasan liksom röda droppar
små gnistor glimta och förgå.
Blott i ett hörn en låga hoppar
okuvlig över allt det grå.
En rosig hågkomst är det då,
som värmer till i gamla kroppar.
Vi känna, att vår natt är nära,
vi känna varje kvällens stund
på blodets sista brasa tära.
Men utan minnets spiselrund,
där vi förbrunnit i förbund,
vi skulle frysa mer, du kära!
27 Mars 2007  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Dikt av Tore Nilsson

Trohetens ljusblå blomma
vackrast av alla är.
En enda skall livet ge mig,
en enda att hålla kär.
Räck mig en hand, som aldrig
släpper sitt grepp om min,
förrän den stora, tysta
natten till sist går in.
Rista ett namn i hjärtat,
som intet kan bränna bort.
Kärleken lever oändligt,
allting annat är kort.
Många må le i vimlet.
En vill jag dröja hos.
Ge honom vårens sippor,
ge honom sommarens ros.
Kummin och blek lavendel
doftar vid trädgårdsgång.
Stundom ger livet glädje,
vila och fågelsång.
7 December 2006  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Dikt av Anna Greta Wide

Du måste ha kärlek till varje pris,
om inte du skall försmäkta!
Du går genom världen på tiggarvis
med armarna framåtsträckta.
Du får kanske intet - då dör din själ -
du får kanske bara litet -
då vandrar du vidare likaväl -
beslutsamt och sammanbitet.
Du får kanske mycket - då smälter din is,
då töar din mylla i vårens dis,
då blommar ditt knoppande paradis,
det gömda och oupptäckta.
Mitt barn, jag är gammal och ganska vis,
min visdom är nyttig som dryck och spis:
du måste ha kärlek till varje pris,
om inte du skall försmäkta!
30 November 2006  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Dikt av Ingrid Arvidsson

Nästan en främling är han.
Nästan en lek.
Tanken hoppar underliga hagar
mellan himlar som vill brista
och gatstenar som bränns.
Men när du möter honom viker du undan
i din skolflickskappa
rädd att skrämma bort
den stora fina kärleken.
Akta dessa dagar.
De är dina.
De skall dofta vår
när du själv är stor och fin
och kärleken är liten.
29 November 2006  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Dikt av Heinrich Heine

De hava gjort mig förtvivlad,
förbittrad, förtretad och flat,
en med sin myckna kärlek,
en ann med sitt myckna hat.
De hava mitt liv förgiftat,
förgiftat min dryck och min mat
en med sin myckna kärlek,
en ann med sitt myckna hat.
Men han, som mig mest gjort förtvivlad,
förbittrad, förtretad och flat,
han ensam har aldrig mig hedrat
med kärlek eller med hat.
16 November 2006  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Dikt av Theodor Storm

Den som han först sin unga
soliga kärlek skänkt,
lät honom gå och har ej
sen dess på honom tänkt.
Därefter har han hemfört
en flicka, blid och öm,
bland alla han allena
har stått som hennes dröm.
Och fast hans hjärta aldrig
för henne skälvt i grund,
hon har för honom lidit
och levat varje stund.
9 November 2006  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Dikt av Verner von Heidenstam

Glatt förnöjda på sin bänk vid flamman
än de trogna gamla sutto samman.
Ingenting om strid och kval de visste.
Brödet delat låg vid vattenflaskan.
Deras enda gås på vingen riste
och kröp varsamt närmre fram mot askan.
Som ett litet fattigt tempel kället
stod på runda stolpar tätt vid fjället.
Löv och mossa näverdörren gömde.
”Hustru”, framåtböjd den gamle tömde
nya kottars bränsle över härden,
”ljus och ljuvlig hemmets brasa skiner,
men därute vinterregnet viner.
Stackars alla ensamma i världen!”
8 November 2006  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Dikt av Majken Johansson

Du förtjänar inte att det skrivs en rad för din skull.
Du är strängt taget inte värd papperet som den måste stå på.
Ändå ska du få en; den här:
Triiiiiiiiiiiiiiiiiiia!
Så låter trilskan i min själ
när den ertappas med att intressera sig för dig.
Dig! En sån som man inte kan ha i möblerade hjärtan,
en sån som ljuger så det är inte ”som en häst travar”
utan som en hjord sabeltandade antiloper i störtgalopp och lika tydligt!
En sån som bedrar till höger och vänster,
och skickar presenter till allihop samtidigt.
Den som jag fick var säkert köpt åt nån som inte var hemma den dagen.
Men jag sitter dum och påpasslig, alltid hemma.
Triiiiiiiiiiiiiiiiiiia! Så låter tusen djävlar i min själ så illa
att det måste vara sant att jag vill ha dig här
och inte på krogen med nån annan
och inte alltid någon annan annan stans
än här hos mig i min trilskna långtråkiga kolkällare.
7 November 2006  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Dikt av Heinrich Heine

En slinka som ej lätt vill stanna
är lyckan, hennes gunst är kort.
Hon stryker håret ur din panna
och kysser dig och fladdrar bort.
Men sorgens fru i dar och nätter
har tryckt dig till sitt hjärta tungt.
Hon har ej bråttom alls. Hon sätter
sig vid din säng och stickar lugnt.
2 November 2006  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Dikt av Bo Bergman

Det var en gammal, gammal man
med handen tungt på staven,
och han var du och du var han.
Du lutade mot graven.
Det var en gammal, gammal fru
i kjol av urblekt siden,
och jag var hon och hon var jag
som jag skall bli med tiden.
Den gamle mannen satt och höll
den gamla frun i handen,
och solen föll och lövet föll
och käppen skrev i sanden,
de rader som jag skriver nu
ikväll, när tiden stannat
och du är jag och jag är du
och intet allting annat.
1 November 2006  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Dikt av Sten Selander

Kan du förstå att vi är gamla redan
och att vår framtid redan är förbi?
Så säger prästbetyget. Nå, än sedan?
De där som åldras är ju inte vi.
Har någonsin vi känt den stumma ledan
som livet blir förskämt och surnar i?
Vi har ju inte hunnit tala ut
på åttatusen kvällar med varandra,
och vi har nya land att genomvandra
på upptäcktsfärd var dag till tidens slut.
Var lugn; vår dialog skall aldrig sina.
Vi kan ju resa på vårt eget vis -
fast du vill hellre åter till Paris,
då jag nödvändigt ska iväg till Kina.
Och blir vi nitti år skall än vi språka
om min oskrivna, vackraste lyrik.
Nej, vi är inte gamla, jag är lik
en våt och ruggig, skinntorr gammal kråka,
det vet jag, men för dig, i verkligheten
är jag den unga, solbrända poeten
som ankrat med Galejan i din vik.
Och du - för mig är du alltjämt musik,
havsvind och nyponblom, behag och vårlig Eros,
fast du nog blivit ganska tung och grå.
Men vad betyder det hur andra ser oss,
när vi är vackra för varann ändå?
Och luftslott, kära du, kan aldrig ramla.
Det är de enda byggen som består.
Vi har en enda plats som helt är vår;
den skånska gård där vi skall bo som gamla.
Vi vet ju hur den ligger mellan klitter
av milslång utsikt mellan hed och hav.
Långt från en verklighet, allmera bitter,
bor där allt skönt som aldrig kan bli av.
Ovansklig rinner ungdomskällan fram
vid söderlängan på vår gård i Skåne,
och lyckan väntar, hög och allvarsam,
i landet öst om sol och väst om måne.
Kom, vi går dit. Jag har en väg att gå
dit bort, så länge vägen är gemensam.
Tids nog ska världen bli förtvivlat ensam
för en utav oss två.
31 Oktober 2006  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Dikt av Christina Rosetti

När jag är död, min älskling, sjung ingen sorgesång!
Plantera inga rosor på min grav en gång!
Låt gröna gräset växa och regnet vattna det
och, om du vill, kom ihåg mig och, om du vill, förgät!
Jag ser ej några skuggor, jag känner ej regnet då,
ej näktergalens toner till mina öron nå.
Och drömmande i en skymning, som helt omsluter mig,
jag kanske skall dig minnas och kanske glömma dig.
26 Oktober 2006  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Dikt av okänd poet

Det finns ett skratt med gråt i botten, som döljer sorg och bitterhet.
Och det finns leenden i världen, som lurar dem som intet vet...
Ty om man låtsas vara lycklig och väldigt stark och rakt ej svag,
jo, kanske då till slut man lyckas att lura helt sig själv en dag.
25 Oktober 2006  | Länk | Dikter | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida