HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Oktober (2018)
>>


Blogg 14/3 2024.

När särbon skulle planera säsongens resa till Stockholm, fastnade han på att det inte gick att köpa biljett speciellt långt i förväg till det tidiga tåg han brukar ta. Till slut snackade han i alla fall ihop sig med en anställd på SJ om att ta en något senare avgång. Tidigare har vi med gemensamma ansträngningar bokat tågbiljetterna online, men nu passade han på att få det också avklarat på telefon. Problem uppstod när han skulle betala för dom, eftersom han inte har någon smartfåne. Det slutade med att jag skulle fixa det med min telefon. Det skulle först och främst komma ett mail, men det syntes inte till, fast vi även kollade skräpposten. När samtalet var avslutat hittade vi det där ändå. Vi hade inte förstått att det kom från SJ, eftersom adressen var en helt annan. Så skulle gossen i andra änden försöka få kontakt med min telefon för betalningen. Det gick inte alls, så det slutade med att vi fick ta det via Swish.

14 Mars 2024  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 13/3 2024.

En dag mötte jag och särbon plötsligt en före detta arbetskamrat mellan våra hus. Hon bor visserligen inte så långt härifrån, men i vårt kvarter kändes det inte som om hon hade haft ärende tidigare. Jag kan i alla fall inte minnas att hon har varit hemma hos mig, även om jag har besökt henne några gånger. Hon bor i villa och har en trädgård, där jag vill minnas att jag har spelat kubb. Det visade sig att hennes pappa hade flyttat in i mitt hus, så nu kanske jag springer på henne fler gånger.
Jag är ganska lättflirtad när det gäller små extra hälsningar från banker och andra företag. En favorit är Avanza, som till varje födelsedag länkar till en rolig födelsedagshälsning. Det dröjde bra länge innan Nordea hakade på, fast deras snutt är mera tjusig än rolig. Charlotte Perelli sjunger tillsammans med en kör, som verkar bestå av anställda på Nordea. Dom kör dessutom samma film år efter år, medan Avanza gör en ny.
13 Mars 2024  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 9/2 2024.

Grannarna på nedre botten har bara en halvtrappa ner till postboxarna innanför ytterdörren, men eftersom båda är runt nittio har det ändå hänt att jag har erbjudit mina tjänster. Första gången blev det riktigt pinsamt. Det tog tvärstopp när jag försökte låsa upp deras box, fast jag utan problem öppnar min egen, som är exakt likadan, var och varannan dag. Grannfrun fick komma ner och öppna den själv. Jag vågade mig ändå på att försöka igen häromdagen och då insåg jag vad som förmodligen hade gått fel förra gången. Vi har våra boxar på varsin sida och båda öppnas ut mot sidan av anläggningen. Det antar jag betyder att man får vrida nyckeln åt olika håll, beroende på om man ska öppna en vänster- eller högerhängd lucka. Inte undra på att det tog tvärstopp för mig, om jag försökte låsa deras box, när den redan var låst.

9 Februari 2024  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 6/1 2024.

Tom bodde i huset bredvid mitt. Han älskade sol och värme och satt ofta på sin balkong sommartid. Var han ute och gick sökte han upp någon husvägg som solen gassade riktigt hett mot. Han ropade till mig från balkongen en gång och undrade vad jag fotograferade. Sedan dess brukade vi prata några ord när vi sågs ute. Han var en mycket älskvärd person, hade humor och kunde skämta om sin situation, fast han hade både rollator och hemtjänst. Båda delarna gav förstås en viss trygghet. När jag fick veta att han kom från samma trakter som mina gudföräldrar, frågade jag om han visste vilka dom var. Det visade sig att Tom hade varit elektriker och jobbat i min gudfars elfirma som ung. Igår såg jag hans dödsannons. Han hade somnat in lugnt och stilla. Om ett par veckor skulle han ha fyllt åttio, men han kom inte riktigt ända fram.
6 Januari 2024  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 27/12 2023.

Precis innan jul kom det ett litet paket från Apotea. Tanken var just att det skulle vara så litet så det fick plats i min postbox. Nu var det tydligen någonting i innehållet som gjorde att det ändå levererades till ett utlämningsställe. Inte låg det kvar mer än en vecka heller. Jag tänkte vänta tills vi hade firat jul klart, men annandagen var min plan att cykla till Willys och hämta det. Möjligen skulle det regna den dagen, så jag fick vänta en dag extra. Att det däremot skulle vara alldeles vitt utanför mina fönster när jag vaknade, var jag inte alls beredd på. Jag förstår visserligen med tanke på alla olyckor jag läser om och hur mycket dom har att göra på akuten, att dom flesta lever precis som vanligt oavsett väglag. Själv känner jag att det vore helt onödigt att sitta med ett brutet ben resten av vintern, när jag inte har något jobb som jag måste ge mig iväg till. Nu är ju min älskade särbo både världens snällaste och en riktig gentleman, så han knatade ner till centrum och hämtade paketet. Jag antar att det vore ännu värre om han bröt något, eftersom han är äldre än jag, men han är hyfsat envis också.

27 December 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 25/12 2023.

Varje gång jag har mailat en godnattbild till min älskade där en nalle eller liknande har burit nattmössa, har han kommenterat att han nog skulle klä i en sån. Därför fick han bland annat mössan på bilden i julklapp. Han är väldigt frusen och rejält påpälsad när han sover, så jag tycker rentav att han borde kunna använda den. Hur det blir med det återstår att se, men riktigt överraskad blev han i alla händelser. Hyfsat frusen är jag också, så jag fick både myssockar, vantar och kreationen på bilden. Den låg i paketet från Kina och har oroat mig sedan det kom fram. Som tur var skedde inte det förrän två dagar före julafton, så jag slapp fundera på det så länge. Paketet såg nämligen på tok för litet ut för att kunna rymma det som fanns däri. Jag var övertygad om att plagget antingen måste vara extremt tunt eller vara någonting helt annat än det vi hade köpt. Hur allt som syns på bilden kunde få plats begriper jag fortfarande inte, fast jag själv öppnade det. Att över huvud taget få tag i en mössa som känns bra utan att prova tycker jag var väldigt lyckat. Den är dessutom luddig och skön på insidan.

25 December 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 17/12 2023.

Majken var min lärarinna i första och andra klass. Hon pratade skånska och var en mycket bra småskolelärarinna. Hon bodde med man och fyra barn i en lärarbostad tvärs över gatan från skolan. Jag minns hennes yngsta dotter bäst, fast hon var yngre än jag. Maken var vaktmästare i samma skola. I flera års tid har jag noterat att Majken fortfarande var i livet, fast jag själv är över sextio. Hon bodde dessutom i sitt eget hus. När jag letade efter hennes namn på nätet senast hittade jag det inte längre. Jag tyckte att jag borde ha sett hennes dödsannons, om hon hade gått bort. När jag hittade henne på Fonus sida förstod jag varför jag hade missat den. Den hade enbart varit införd i Ölandsbladet, en tidning som jag inte har läst på flera år. Majken hade lämnat jordelivet tidigt i höstas. Hon blev 96 år gammal.
17 December 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 12/12 2023.

Siv var en äldre dam, som bodde här i närheten. Vi sprang på henne ibland när hon var ute och luftade sin rollator. Min älskade särbo glömmer aldrig den gången vi kom att diskutera någonting, som jag inte ens minns exakt vad det var längre. Hennes kommentar glömmer däremot aldrig någon av oss. ”Värst är dom där jäkla stockholmarna!” Hon hade uppenbarligen inte hört på min själs älskades dialekt att han kommer just från kongliga hufvudstaden. När jag började gapskratta förstod hon. Hon fick en stroke, som tog mycket av synen för henne. Folk hade sagt till henne att hon hade haft tur, men själv lät hon inte helt övertygad. Det blev bråttom att göra klart handarbetet hon höll på med, medan hon fortfarande såg något. Jag tror det var frivoliteter hon sysslade med. För ett par veckor sedan lämnade Siv oss för gott. Hon blev 83 år gammal. Nu hoppas jag att hon finns på en bättre plats. Att hon sitter med sina frivoliteter och att hon ser varje knut klart och tydligt.
12 December 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 7/12 2023.

I början av vårt förhållande brukade min älskade särbo bjuda på pannkakor hemma hos sig en gång i veckan. Varannan gång var det tunnpannkakor och varannan gång ugnspannkaka. Brevet från mammografin om en knöl i mitt bröst låg i mitt postfack en dag när vi kom hit efter en sån lunch. Det är tyvärr det mest bestående minnet jag har av dom där tillfällena. Jag tror också att det var medan jag var sjuk som vi kom ifrån pannkakan. Nu har vi i alla fall tagit upp vanan igen. Skillnaden är att vi äter hemma hos mig och att vi för enkelhetens skull alltid gör ugnspannkaka. När den inte bubblade upp lika högt här som hos honom, trodde särbon att det var fel på min ugn. Sedan insåg vi att vi hade glömt biten med att smeten ska stå och svälla. Därför vispar jag den numera så fort jag har kommit ur sängen på morgonen. Jag utgår från att ingen vill se ett kort på mig när jag spritt naken står i köket och vispar pannkakssmet, så jag bjuder på ett av det färdiga resultatet istället.

7 December 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 24/11 2023.

På sistone har paket som vi har skickat efter tagit extremt olika lång tid på sig att nå fram. Ett paket med DVD-skivor, som min älskade särbo väntade på, fick vi redan vid beställningen veta skulle dröja i närmare två veckor. När det nådde Sverige och tog ett dygn på sig mellan Arlöv och Malmö började jag nästan undra om det dröjde där med vilja, för att inte komma fram för tidigt. Som jag minns det ligger Arlöv just i Malmö. När det sedan fortsatte Norrut förbi Nybro upp till Oskarshamn började jag förtvivla, men samma dag dök det faktiskt upp här. En bok som särbon väntade gick fram över natten. Vi hade visserligen inte hunnit få någon avisering, när han gick in på posten och frågade. Dom sa ändå att den fanns där. Det räckte att han hade dom två sista siffrorna i sändningsnumret för att han skulle få ut sitt paket.
24 November 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 11/11 2023.

Vi var fem personer som genomförde en gemensam räddningsinsats, när min 92-årige granne ramlade och krossade höften för en månad sedan. Igår var vi hemma hos honom och hans sambo, där vi blev bjudna på smörgåstårta. Jag fick en starköl och så smakade jag ett halvt glas av det vita vin som dom andra damerna drack. Till kaffet bjöds det både mjuk kaka och kolasnittar. Strax innan hade jag sett hur någon åt en sån på tv och blivit riktigt sugen. Märkligt sammanträffande att jag blev bjuden på det samma dag, för annars hade jag inte ätit det på flera år. Vi har bott grannar i trettiotre år, men före olyckan hade jag aldrig varit inne hos dom. Vi har på sin höjd ringt på varandras dörrar, när vi har behövt låna ett eller annat. Mannen påpekade att det finns folk som har bott grannar i femtio år, men inte ens hejar när dom möts. Pratat när vi har setts utomhus har vi i alla fall gjort i alla år.
11 November 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 9/11 2023.

Igår var det dags för vaccination och det blev en mycket social historia. Jag minns knappt när jag senast pratade med så många olika människor på en och samma dag. Redan innan jag hann iväg ringde det på dörren. Utanför stod grannfrun. Femtio meter hemifrån mötte jag en annan granne. Han kom på cykel och kastade bara åt mig några ord i förbifarten. På vårdcentralen väntade jag tillsammans med ett mycket trevligt par, som jag aldrig hade sett förr. Sköterskan som skötte datorn hade tydligen vaccinerat mig tidigare och kände igen mina tatueringar. Ut därifrån gick jag med en manlig sjuksköterska, som jag bytte några ord med. På väg till Willys träffade jag en av särbons bekanta och inne i butiken en före detta arbetskamrat. Svängen avslutades på My Way och tjejen som säljer godis där är minst lika pratglad som jag. Cirkeln slöts när jag kom hem igen. Utanför porten hittade jag min älskade särbo i samspråk med grannfrun.

9 November 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 8/10 2023.

Igår fick jag för första gången i mitt liv ringa SOS, när min själs älskade hittade vår 92-årige granne, som hade ramlat. Jag fick till och med ringa två gånger, eftersom den utlovade ambulansen dröjde okristligt länge. Som väl var låg mannen inomhus, men inte speciellt bekvämt. Ont hade han dessutom, eftersom han hade slagit i höften. När särbon ringde efter en vän till hjälp, hade vännen med sig en kvinna som hade betydligt större erfarenhet av liknande situationer än vi. Hon lade sig raklång på köksgolvet, så hon kom i jämnhöjd med den gamle mannens ansikte. Så höll hon hans hand, gav honom dricka och pratade högt och tydligt, eftersom han hör dåligt. Annars verkade han helt klar, för när damen i luren frågade efter hans personnummer rabblade han det som ett rinnande vatten. Han såg pigg och glad ut när två unga tjejer bar ut honom till ambulansen, men någonting var brutet, så han skulle opereras idag.
8 Oktober 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 14/8 2023.

När min själs älskade inte fick svar från mig på sina sms, började en cirkus med felsökning. Att ringa gick bra och hans mess gick fram, men tydligen inte mina. Jag har tidigare fått rådet att starta om telefonen, men det hjälpte inte. Då googlade jag fram en hel lista med punkter som man kunde testa. Den började med att man skulle starta om telefonen utan SIM-kortet i. Att få det tillbaka på plats igen var minst sagt struligt och en del av signalerna i telefonen ändrades av sig själva under processen. Däremot hjälpte det inte mot mitt problem. Jag funderade på vem jag kunde messa, som alltid svarar, så jag visste om det hade gått fram eller inte. På så vis skulle jag få koll på om mina mess nådde någon mottagare över huvud taget. Innan jag kom så långt eller hann beta av fler punkter på listan, hittade särbon lösningen i sin egen telefon. Det var tydligen så att inkorgen för sms kunde bli full och då kunde han inte ta emot fler. Han brukade få ett meddelande när det hände, men det hade han inte fått den här gången. Jag får väl kolla så det inte är likadant i min telefon, för det var ingenting jag någonsin hade hört talas om.
14 Augusti 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 31/7 2023.

Jag tar alltid av mig glasögonen, innan jag ger mig ut och promenerar. Häromdagen skulle jag kolla någonting det sista jag gjorde och upptäckte inte förrän jag kom ner på gården att jag fortfarande hade dom på mig. Det smidigaste alternativet verkade vara att behålla dom på, även om det var ovant. Jag pratade en stund med en granne, som inte sa ett ljud om att någonting var annorlunda. När särbon inte heller nämnde det, insåg jag att det kanske inte gör så stor skillnad för utseendet som jag tror. Han såg inte ens vad som var annorlunda, fast jag frågade honom.
Min älskade särbos telefon är inte lika smart som min. När folk ville swisha honom pengar, tänkte han därför ge dom mitt nummer. Eftersom jag ändå inte skulle få behålla pengarna, hjälpte jag honom istället att skaffa Swish. Han kan visserligen inte skicka pengar själv, men ta emot betalningar kan han göra även utan app.
31 Juli 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 11/7 2023.

Jag fick för mig att jag ville göra varm smörgåstårta och började leta recept. Problemet var att alla innehöll endera creme fraiche, som mannen i mitt liv inte tycker om, eller svamp som jag inte äter. Smakupplevelsen jag var ute efter hörde dessutom egentligen ihop med att jag brukade göra tacofärs och ha det i eller på något bröd toppat med riven ost, medan jag var singel. Jag skred alltså till verket och uppfann en egen varm smörgåstårta med tacofärs. Som tur var tyckte även särbon om den och kan tänka sig att äta den igen. En miss jag gjorde var att jag försökte lägga brödkakorna lite omlott. Det hade förstås varit betydligt enklare att skära bitar om alla skivorna hade varit skårade på samma ställe. Att den ser lite torr ut hänger ihop med att jag lät den stå på värmning när särbon blev försenad. När den ändå inte ska stå i ugnen mer än en kvart kan jag ju vänta tills han är här med att ställa in den nästa gång.

11 Juli 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 2/7 2023.

Det jag saknar mest, förutom min själs älskade, från min vecka som sambo är att få hjälp med att smörja in ryggen efter duschen. Han skulle säkert komma hit och göra det om jag bad honom, men jag är ju egentligen inte handikappad. Jag har bara lite svårt att nå och så är det så himla skönt när han gör det. Något jag saknar mindre är att ha allting jag behöver i badrummet i en necessär. Särskilt som det inte finns någonstans att ställa den i hans badrum, eftersom han inte har någon tvättmaskin. Jag får rota runt i den så gott jag kan, medan den hänger på ett par handdukskrokar. Det allra bästa med att flytta hem igen var ändå duschen. Hos särbon får man duscha väldigt försiktigt och helst bara spruta vatten rakt neråt, om det inte ska bli översvämning. Innanför mina duschväggar kan man dra på för fullt åt nästan vilket håll man vill.

2 Juli 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 17/6 2023.

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det älsklingens födelsedag. Jag brukar tillverka personliga födelsedagskort och skicka till mina släktingar när dom fyller år. Så även till särbon. Nu är ju inte mitt minne vad det borde vara, så det slog mig inte förrän igår att jag hade glömt att posta det. Nu bor vi som tur är bara hundra meter ifrån varandra, så när han hade somnat igår kväll smög jag bort och lämnade det personligen i hans postbox. Tack vare att jag inte vågar mig ut alltför sent, upptäckte jag min tvätt i någorlunda tid. Det var perfekt torkväder igår och skulle bli regn idag, så jag hade tänkt ta in den tidigare på kvällen. Nu blev klockan över tio, så jag försökte skramla så lite jag kunde ute på balkongen. Tack vare att kvällarna är som ljusast just nu såg jag i alla fall vad jag gjorde. Nyss ringde särbon. Han hade beställt prinsessbakelser och traskade själv iväg för att hämta dom på förmiddagen. Samma tjej som gav oss negerbollar med pärlsocker på, när vi båda sa kokos, hade lyckats strula till det den här gången också. Hon hade skrivit något helt annat på lappen. Man får väl vara glad att det inte fanns en färdig kartong, som han bar hem. Det hade varit aningen snopet att öppna den i eftermiddag och inte alls hitta det han var sugen på.

17 Juni 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 8/6 2023.

Under gårdagens veckohandling kom vi ifrån varandra, jag och min älskade. När jag såg honom gå förbi gången som jag för tillfället befann mig i, försökte jag påkalla hans uppmärksamhet. Han vred på huvudet och såg rakt på mig, men kände uppenbarligen inte igen mig utan knallade vidare. Då har vi ändå träffats dagligen i flera års tid. Själv hävdade han efteråt att han inte hade sett mig över huvud taget. Numera duschar jag på morgnarna när jag stiger upp. Förr gjorde jag det alltid när jag hade rört mig klart för dagen och skulle slå mig ner och ta det lugnt. Så varma dagar som igår undrar jag om jag inte borde återgå till det upplägget. Jag var alldeles genomsvett, när jag hade cyklat hem från Kvantum med fullastad cykel. Hemkomna satte vi oss på balkongen och särbon bjöd först på baguette och sedan på jordgubbar. Den enda nackdelen med att sitta så när jag äter är att jag spiller ner mina kläder. Nu hade jag i alla fall haft vett att byta byxor, så jag hade ett par rena när vi skulle iväg till lasarettet idag.

8 Juni 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 7/6 2023.

Jag bodde granne med en flicka som hette Inger, när jag flyttade hit på nittiotalet. Åtminstone har jag alltid varit säker på att hon hette så. När hennes svärmor gick bort stod det visserligen Ingel i dödsannonsen, men jag var övertygad om att det var en felskrivning. Så dog hennes pappa några veckor senare. När det stod likadant i hans dödsannons, var jag tvungen att söka upp henne på Birthday.se. Jag har kollat henne där förr, men aldrig noterat att det stod någonting annat än Inger. Det gjorde det nu. I ett gammalt urklippsalbum hittade jag en artikel om henne. Där kallades hon för Inger, så jag kände att jag åtminstone inte var ensam om att ha missförstått hennes namn. Fast när jag sökte upp en minnessida för en av hennes vänner, hade hon själv skrivit Inger. Mysteriet tätnar. Återstår att se om jag springer på henne eller hennes man någon gång, så jag får veta om hon alltid har hetat Ingel eller om hon har bytt namn av någon anledning.
7 Juni 2023  | Länk | Bekanta | 1 kommentar
Blogg 11/5 2023.

Min älskade särbo och jag cyklade tillsammans till Kvantum igår. Vi hade två fullastade cyklar på hemvägen, så på något annat sätt hade det knappast gått. När det ska handlas är en av dom gånger jag saknar bil allra mest. När jag stod vid den ena pantmaskinen kom en man och ställde sig vid den andra. Han sa ett par ord och när jag såg att det var en bekant tyckte jag att det var märkligt att han hade känt igen mig bakifrån. Det hade han nu inte. Han visste inte ens vem jag var framifrån, så det fick jag berätta för honom. Pantkvittot brukar jag lägga i telefonfodralet, för att komma ihåg det när det är dags att betala. När jag nu kom ur mina rutiner hamnade det i jackfickan istället. Där hittade jag det inte förrän jag skulle cykla hem. Nu har jag skrivit upp det på komihåglistan till nästa gång det är dags för ett besök på Kvantum.
11 Maj 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 25/4 2023.

Gemensamt med min salig far har jag att han som jag var beroende av att ha en näsduk i fickan. Framför allt om jag cyklar eller promenerar någonstans, rinner näsan, när jag kommer fram. Min första anhalt igår var posten, som är inhyst på Willys. När jag klev av cykeln utanför butiken, insåg jag till min förskräckelse att jag hade flyttat över näsduken som låg i den varmare jackan till sommarjackan. Jag hade uppenbarligen inte tänkt mig att det skulle bli kallare igen. Nästa stopp var Kvantum, eftersom ett par paket skulle gå med Schenker. Vid förköpet där finns ett handfat, så jag planerade att ta snytpapper där. Det glömde jag förstås tills det nästan var min tur, så det fick vänta tills jag hade uträttat mitt ärende. Just då var dessutom mannen som hade stått vid handfatet klar, så jag slapp trängas med honom. Jag gick precis efter honom ut ur butiken och först då upptäckte jag att det var min egen man. Jag visste att han skulle vara där, så jag hade tittat efter honom vid kassorna när jag kom. Vid handfatet såg jag honom i och för sig bara bakifrån, men man tycker väl att jag borde känna igen någon som jag har träffat varje dag i flera år på klädseln. Han var klädd exakt som på den bifogade bilden och det är så jag är van att se honom.

25 April 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 23/4 2023.

Min älskade särbo kom ut strax före mig på vår lördagspromenad. Samtidigt som jag närmade mig honom kom en cyklist från ett annat håll. Jag konstaterade att det inte var någon jag kände och han gjorde samma sak om mig. När han stannade för att prata med min särbo, visade det sig att vi visst var bekanta. Jag hade inte sett vem det var eftersom han hade solglasögon och han hade inte känt igen mig när jag hade hår. Det var bestämt ett tag sedan vi sågs senast. Vädret var så somrigt att jag tänkte ta sommarjackan, när jag gick ut. Som väl var valde jag bort den också, för det hade varit för varmt med jacka över huvud taget i solen. Till och med särbon, som är extremt frusen, fick ta av sig jackan ett par gånger. Jag hade konstaterat att en skogsväg här i närheten var tillfixad. Där har varit djupa spår efter skogsmaskiner. Det var väl inte så bra, med tanke på att Dackeleden går precis där. Mycket riktigt slutade den nya beläggningen där leden vek av in i skogen. Eftersom min foto-app har visselfunktion, tog kameran massor av kort när den hörde fåglarna sjunga. Jag tänkte använda ett av dom för att visa hur det nya underlaget såg ut, men så bestämde jag mig för att ett kort på mig och min stora kärlek kanske var lite roligare.

23 April 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 22/4 2023.

När jag ger mig ut på ensamma promenader brukar jag messa min älskade särbo. Då möter han mig när jag kommer tillbaka. Häromdagen var han nere i centrum, så planen var att ringa istället, för att få veta hur långt han hade kommit med sina ärenden. Den planen sprack, när signalerna gick fram utan att han svarade. Inte ens telefonsvararen gick igång. Jag försökte några gånger medan jag var ute, men då kopplades inte samtalet upp över huvud taget. Jag fick ett felmeddelande och tänkte gå hem och googla på om min mobiloperatör hade problem. På vägen traskade jag upp till särbon, för att se om han hade kommit hem, eftersom det verkade vara enda sättet att få kontakt med honom. I det läget är det bra att vi bor så nära varandra. På vägen dit träffade jag ett par grannar, som tipsade mig om att det kunde hjälpa att starta om telefonen. Så gör man ju alltid när datorn strular, men att det kunde fungera på telefonen hade jag missat. Det gjorde det.
22 April 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 2/3 2023.

Jag tänkte lämna mina pantflaskor på Willys igår, men stötte på patrull direkt, eftersom båda maskinerna var avstängda. Jag misstänkte att man höll på och tömde, men när det nu fanns en lur att lyfta för att få besked så gjorde jag det. Min aning var helt korrekt. Medan jag väntade på grönt ljus hann det bli ett riktigt litet Kährsmöte i foajén. Det var visserligen bara killen, som också skulle panta, som fortfarande jobbar kvar där. Med tanke på min ansiktsblindhet blev jag dessutom tvungen att fråga så det verkligen var han. Han hade rakat av sig sitt stora skägg och sånt förändrar ju utseendet en del. Min kvinnliga granne gick i pension för flera år sedan. Av någon anledning springer vi oftare på varandra nere i centrum eller på vägen dit än vad vi gör i kvarteret där vi båda bor. Damen som lärde upp mig när jag började på golvfabriken är också pensionär sedan flera år. Henne hade jag inte mött på länge, så det var skönt att se att hon var pigg och alert.
2 Mars 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 15/2 2023.

Stina bodde med sin man i ett stort trähus bara ett par hundra meter från mitt föräldrahem. Det lyste aldrig i mer än ett enda fönster i det där huset. Jag vet inte om ryktet var sant, men det påstods att dom snålade på både ljus och värme. Om tanken var att lämna pengarna till barnen, så är jag rädd att planen kan ha haft sina brister. Maken dog för tio år sedan och bör ha varit ganska gammal redan då. Stinas dödsannons läste jag i lördagens tidning. Hon var född året efter min salig far och blev således nittiofem år gammal. Den sista tiden verkar hon ha tillbringat på ett äldreboende och där har jag alltid hört att man får betala mer ju mer pengar man har. Man kan väl hoppas att hon hann skänka bort besparingarna innan hon kom så långt. Hon verkar ha haft rejält med efterlevande att slösa dom på. I och för sig bara en dotter, om jag förstår annonsen rätt. Men i gengäld både barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarns barnbarn.
15 Februari 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 9/2 2023.

Att det alltid finns dom som har det värre än man själv är ganska enkelt att föreställa sig i dessa tider av invasionskrig och jordbävningar. Fast även bland bekanta här i Sverige finns det dom som verkar drabbas hårdare än dom flesta. Jag tänker ibland på en före detta arbetskamrat. Av sånt hon berättade för mig minns jag bland annat något om en störtblödning och något som jag tolkade som att hon hade lite otur med män. Medan vi jobbade ihop var hon sjukskriven länge med ett finger som hon hade skadat i jobbet. Jag tror hon fick benröta i det. Vi jobbade nattskift och en kväll dök hon inte upp över huvud taget. Då hade hon krockat med ett rådjur på vägen till jobbet. Till sist blev hon sjukskriven med cancer, som tog hennes liv många år innan hon skulle ha gått i pension. Det känns som om skrämmande många av mina gamla arbetskamrater har gått bort i just cancer. Men jag minns också damen som kom hem från jobbet och dog i en hjärtinfarkt samma kväll, utan att ha varit sjuk alls innan.
9 Februari 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 22/1 2023.

Den ekonomiska aspekten är största anledningen till att vi nästan aldrig äter ute numera. Att bära hem maten blir bara hälften så dyrt för mig, eftersom till exempel en pizza eller en kebabrulle räcker till två måltider för mig. Särbon och jag åt mest buffé medan vi lunchade ute. Då kan man åtminstone ta till sig själv så mycket som känns lagom. Vid bordsservering har jag i alla tider försökt få tallriken att se ut som om jag lämnade så lite som möjligt. Annars har jag tänkt att dom som tillhandahöll maten inte skulle tro att jag gillade den. Efter sextio år fick jag till slut veta av min betydligt mera världsvane bror att det är precis tvärtom. Äter man upp allt på tallriken så tror dom att man inte blev mätt. Därför ska man alltid lämna lite. Så länge jag var singel var den största fördelen med att ta hem mat att jag fick äta i lugn och ro. Jag läser alltid medan jag äter, om jag är ensam. Sedan jag träffade min älskade särbo får jag träna på att vara social vid matbordet flera gånger i veckan.
22 Januari 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 1/1 2023.

På grund av sjukdom firade min älskade och jag in det nya året på tu man hand. Det innebar att jag taggade ner lite på mina ansträngningar, men jag hoppas och tror ändå att han blev nöjd. Det blev tre sorters snittar istället för dom vanliga fyra. Dom var inte lika tjusigt dekorerade som när vi har gäster, men förhoppningsvis lika goda. Fläskfilén, som annars är ugnsgratinerad, gjorde jag gryta av när det bara var vi två. Fastighetsmäklarens stora fyrverkeri går numera så högt, att vi bara behövde gå ner till gatan här utanför för att se det. Under kvällen stoppade vi i oss lite smått och gott. Vi löste något korsord, men annars satt vi mest och pratade. Jag hade bara köpt en liten flaska cider att skåla in 2023 i. Den var precis lagom för att vi skulle få varsitt glas. Den bubblade visserligen inte, men det är förhoppningsvis inget krav. Jag minns till exempel hur vi skålade in nyåret i glögg när jag var barn. Grannarnas brännande av pengar efter tolvslaget nöjde vi oss med att se från balkongen, fast träden skymmer en del där. Det brukar synas något fyrverkeri här och där, men i år fanns dom i en linje hela vägen så långt man såg.

1 Januari 2023  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 25/12 2022.

Julafton firades mycket traditionellt, fast det bara var min älskade särbo och jag. Julbordet avåt vi redan till lunch. På kvällen blev det julgröt. Vi hade visserligen inget hemlagat godis, som det vi bjöds på i Kåremo för en dryg vecka sedan. Här fanns desto mera choklad, eftersom vi hade fått ett par chokladaskar i gemensam julklapp. Jag fick dessutom ett senilsnöre till glasögonen, eftersom min vanligaste fråga numera verkar vara var jag har lagt dom. Av min själs älskade fick jag härliga myssockar med halkskydd. Jag är alltid kall om fötterna och mina golv känns extremt hala. Så fick jag nya kökshanddukar. Jag har lyckats sticka hål i varenda en av dom gamla, när jag har torkat knivar. Den allra finaste julklappen var ett gäng hemkörningar av mat från Kvantum. Det är verkligen ljuvligt att slippa cykla hem därifrån med fullastad cykel i kyla och halka nu på vintern. Min älskade är minst lika frusen som jag, så han fick tröjor. Det går åt, när han klär sig i lager på lager. Så hade jag gjort en almanacka med mina naturbilder och en med kort på oss båda från året som gick till honom.

25 December 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 19/11 2022.

Förra helgen var det sommar här, men i natt slog vintern till med full kraft. Min älskade särbo hade maximal otur. Han lämnar inte Nybro speciellt ofta, men idag hade han en resa till Växjö inplanerad. Han hade ägnat morgonen åt att ringa runt och försöka ta reda på om tågen gick som dom skulle. Så var han lite bekymrad över vad han skulle ha på fötterna under promenaden till stationen. Han äger ett par kängor, men dom har han aldrig riktigt lyckats gå in. Tåget kom i alla händelser som det skulle, men jag glömde fråga om skorna, när han ringde och meddelade att han var på väg. En bil hade kört samma väg som han skulle, så det hade funnits ett spår att gå i och han hade inte halkat omkull en enda gång. Han åkte åtminstone åt rätt håll, för det ska inte ha snöat lika mycket västerut, om jag förstår saken rätt. Pelle Pingvin verkar inte heller alltför glad åt att ha kommit ut lagom till den här helgen.

19 November 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 6/11 2022.

Det har hänt ibland under den mörkare årstiden att skymningen har hunnit falla innan vi har kommit hem från dagens promenad. Ger oss ut när det redan är mörkt gör vi nog däremot inte mer än en gång om året. Det är på alla helgons dag, när vi besöker minneslunden. Där tänder vi ljus för alla vi har älskat och saknar. Igår kväll traskade vi alltså till kyrkogården i mörker och relativ kyla. Reflexvästarna var på och det visade sig vara en bra idé, om man ville komma hem igen med livet i behåll. Vägen som går till den ände av kyrkogården där minneslunden ligger är inte överdrivet bred. I vanliga fall är den nog inte speciellt hårt trafikerad heller, men nu kändes det som om halva Nybro hade tänkt som vi. Det susade förbi bilar åt båda hållen hela tiden och det var extremt skönt att veta att man åtminstone syntes. Det var långt ifrån alla man kunde säga det om. Vi mötte barnfamiljer där småttingarna hade reflexvästar, medan deras föräldrar var helt svartklädda. Särbons kamera är bättre än min när det ska plåtas i relativt mörker. Jag bjuder ända på ett av mina kort på två skumma figurer.

6 November 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 1/10 2022.

Mannen i mitt liv brukar vara alert och svara på mina sms tämligen omedelbart. Jag har ett väl utvecklat katastroftänk, så om han någon gång dröjer hinner jag föreställa mig en massa otäckheter. Det kan ju hända folk i vår ålder massor av saker både hemma och utomhus, särskilt när man bor i en sån stad som Nybro. Den enda som känner sig trygg här verkar vara kommunalrådet och hon tror jag blev bortröstad vid senaste valet. Häromdagen var jag således i upplösningstillstånd, när särbon inte svarade på en hel timme. Till slut ringde jag till honom och var beredd att gå upp till hans lägenhet om jag inte fick något svar. Det fick jag. Från en mycket förvånad man dessutom, eftersom han hade skrivit till mig. När jag kollade mina meddelanden igen förstod jag vad som hade hänt. Jag hade hela tiden tittat nedanför mitt eget mess och konstaterat att det inte fanns något svar. Ovanför däremot låg det som min själs älskade hade skrivit nästan exakt samtidigt som jag skrev mitt. Otroligt att jag inte ens ser hela skärmen på en liten telefon.
1 Oktober 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 30/9 2022.

Företag som sysslar med transporter verkar det finnas fler än åtminstone jag någonsin har hört talas om. Senaste gången mannen i mitt liv skickade efter minneskort, skulle dom komma med något som hette UPS. När jag googlar på det nu noterar jag att det är världens största paketdistributionsföretag, så man kan tycka att jag åtminstone borde ha hört namnet. Vi fick en spårningslänk till försändelsen. När paketet inte lämnade Tyskland på ett par dagar ångrade vi att vi inte hade skaffat en inloggning hos företaget där vi handlade. När försändelsen väl närmade sig Nybro var särbons två största bekymmer att han inte kunde se att dom hade hans telefonnummer och att dom definitivt inte hade hans portkod. Vi försökte ringa UPS, men gav upp när vi kom vilse bland alla knappval. Till slut insåg jag att dom hade Facebook. Messenger brukar fungera bra när man vill ha kontakt med något företag. Så även detta. En trevlig gosse skrev in både telefonnummer och portkod till chauffören och bad honom ringa när han var på väg. Mannen fick sina minneskort till och med före utsatt tid.
30 September 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 15/9 2022.

Mannen i mitt liv fick en vagel i ögat för ett bra tag sedan. Det första beskedet han fick var att den skulle försvinna av sig själv. Han fick rådet att badda med en handduk doppad i ljummet vatten och att använda receptfri salva. När ögat inte blev bättre gick han till doktorn och fick en receptbelagd salva. Efter det har han besökt en läkare till och nu har han fått remiss till en tredje. Sjukvårdspersonalen har sagt att det inte är någonting som smittar och samma sak har jag läst på nätet. Ändå lyckades jag också pricka in att få en vagel i ögat under samma period. Jag minns inte om jag någonsin har haft en sån tidigare. Fördelen har varit att jag kunde ta till mig dom goda råd som särbon hade fått. Han tyckte varken att den blöta handduken eller den receptfria salvan hjälpte, men det gjorde dom på mig. Min vagel ser ut att ha försvunnit på några dagar, vilket var det besked jag fick av en sjuksköterska. Det är bara att hoppas att den håller sig borta nu.
15 September 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 9/9 2022.

Min älskade särbo fotograferar betydligt mer än vad jag gör. Han bränner alla sina kort på skivor som han arkiverar. Jag lägger in dom i min dator också och tittar på dom. Däremot har jag varken plats eller möjlighet att spara alla. Dels med tanke på mängden, men också eftersom hans filer är rejält stora. Jag sparar enbart dom av hans kort där vi själva eller andra bekanta figurerar. Efter bakluckeloppisen verkar jag ha gjort någon miss även med det. När jag var klar saknade jag foton på mig och en yngre bekant. Jag fick be särbon att ta med sig sin skiva hit, så jag kunde lägga in dom igen. Till ett av mina blogginlägg om hyrbilen hade jag tänkt använda ett foto på den, men jag glömde att spara ett innan jag rensade. Det grämde mig lite. Inte förrän jag hade använt en bild från nätet, som föreställde en bil, slog det mig att det var jag själv som hade plåtat hyrbilen. Mina egna kort sparar jag, så det fanns kvar. Det grämde mig ännu mera att jag hade virrat till det så. Därför kommer här nu till slut ett kort på den Ford Fiesta, som vi hyrde hos Mabi biluthyrning. Bilden är tagen på norra Öland.

9 September 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 6/9 2022.

På den tiden då jag fortfarande hade egen bil vevade man upp och ner rutorna för hand. Numera behöver man bara trycka på en knapp. Det låter enkelt, men till och med det går att röra till, om man anstränger sig hårt. Jag tycker till exempel att det borde vara en knapp för upp och en för ner. I förra veckan innebar det att jag vevade ner rutan på passagerarsidan, när jag ville ha upp den på förarsidan. Nästa knapp jag provade gick till vänster bak och den fjärde till höger bak. Vi befann oss på norra Öland och det kunde alltså ha blivit en rejält blåsig åktur, om vi inte hade råkat ut för det här vid ett tidigare tillfälle. Då klurade min älskade särbo ut att man skulle dra i knappen, för att få upp rutan. Själv skulle jag aldrig någonsin ha kommit på tanken att man kunde göra någonting annat än att trycka på en knapp. Jag kör inte bil mer än någon gång per år numera, men den här gången blev det i gengäld sextio mil på tre dagar.

6 September 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 4/9 2022.

Nackdelarna med att jag inte har någon egen bil är att jag kör på tok för sällan och att jag aldrig är van vid bilen jag kör. Jag tyckte verkligen att jag frågade om allt när jag fick hyrbilen, men när vi skulle ge oss iväg höll jag inte ens på att komma ut från parkeringen. Jag fick nämligen inte i backen. Jag provade alla knep jag kunde komma på med den där spaken. Till slut räddade minnet av min allra första bil mig. Den hade en backspärr och nu hittade jag en likadan på hyrbilen. Nya tiders parkeringsmöjligheter är rena grekiskan för mig, eftersom jag så sällan har någon bil att parkera. I Kalmar hade jag en vision om en långtidsparkering, där det alltid fanns plats och där det dessutom var gratis att parkera. Antingen mindes jag fel eller också hade det hänt saker sedan jag ställde en bil där senast. Det var så fullt att vi knappt hittade en lucka och avgiftsbelagt var det också. Jag såg bara skylten om att betala via en app och eftersom jag har hört om äldre människor som får böter för att dom inte klarar av att göra rätt för sig, trodde jag att det var den som gällde. Innan jag lyckades få ordning på den fick vi syn på en vanlig parkeringsautomat. Den protesterade visserligen också, men till slut lyckades jag betala parkeringsavgiften.
4 September 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 3/9 2022.

Särbons mobilabonnemang visade sig inte alls vara så enkelt fixat som vi hade hoppats. Det som hade beskrivits som en Comviq-butik visade sig vara en Pressbyråkiosk. Det enda flickan där kunde göra var att ge honom ett nytt SIM-kort, som han dessutom fick betala för. Efteråt var visserligen hans kontantkort lagligt registrerat, men han hade ju bespetsat sig på ett abonnemang. När vi ringde Comviq igen påstod nästa kontakt där att människor utan bank-id över huvud taget inte kunde teckna något abonnemang hos dom. Mannen har en vanlig mobiltelefon utan appar. Det som började snurra i mitt huvud samma kväll var om jag möjligen kunde härbärgera hans bank-id också i min smartfåne. Det skulle inte vara några problem sa dom på Nordea när jag ringde, så vi gjorde ett försök att installera det. Det strulade lite, så vi fick ringa banken igen och få hjälp. Till slut kunde i alla fall mannen i mitt liv legitimera sig och teckna abonnemanget som han hade tänkt sig. Jag hade ett konto kvar på Comviq, som en kille hjälpte mig att ta bort via chatten. Samtidigt hjälpte han oss att logga in på särbons konto. Allting fungerar ändå, men det kan vara kul att kunna se vad som händer.
3 September 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 1/9 2022.

Tredje gången gillt. På onsdagens utflykt kom vi till slut iväg som vi skulle. Vi slingrade oss sakta via kustvägen upp till Sandvik, där vi åt lunch på Sandviks Fisk och Hamnkök. Stekt strömming med potatismos var riktigt gott. Vi besökte Gillberga stenbrott och Byrums raukar, innan vi fortsatte till Ölands norra udde. Fyren Långe Erik var inte öppen, så den fick vi beundra utifrån. Dagens jakt på glass gick inget vidare. Vid Källa glassgård stod det bilar, men en man ropade åt oss att det var stängt. I Löttorp hade ett liknande etablissemang fått anpassa öppettiderna efter rådande elpriser. Just för dagen innebar det att det också var stängt. Vi fick traska in på ICA och köpa varsin glasstrut. På vägen söderut igen blev det godis istället. När vi passerade en butik med lösgodis för andra gången, kunde jag inte motstå frestelsen längre. Vi körde östra landsvägen söderut och var nere vid hamnen i Kårehamn på hemvägen. Tillbaka i Nybro tankade vi hyrbilen, eftersom den skulle återlämnas idag. Jag har misslyckats med det varenda gång i modern tid. Nu hade min bror en genomgång med mig när han tankade sin hyrbil. Han måtte vara en fantastisk pedagog, för den här gången lyckades jag.

1 September 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 31/8 2022.

Även igår blev vi fördröjda så pass att vi fick börja turen med intagande av lunch. Den åt vi hos Arontorps kroppkakor och mat. Jag har alltid sett det som ett helgerån att äta någonting annat än kroppkakor där, men nu har jag ätit pasta två gånger i sommar. Vi stannade till i Mörbylånga, där jag gick i skolan i tre år på sjuttiotalet. Så fortsatte vi till Ölands södra udde, där vi klättrade upp i fyren Långe Jan. Jag höll verkligen på att tappa andan och benen kändes som klossar efteråt. Eketorps borg kikade vi bara på från håll, eftersom det inte var öppet. Ett besök på Gräsgårds kyrkogård blev det också. Där hade jag inte varit på flera år, fast mormors föräldrar har sin grav där. Det är Gräsgårds kyrka på bilden. Vi stannade i Färjestaden och fikade på hemvägen. Det jag mindes som Hembageriet hette Fiesta numera, men det spelade mindre roll. Huvudsaken var att det låg på samma plats och att jag visste var. Tillbaka i Nybro passade vi på att handla hem både ett flak öl och veckans matvaror, medan vi hade tillgång till bil.

31 Augusti 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 30/8 2022.

Min älskade särbo ville att vi skulle resa bort tillsammans, när mina behandlingar var över. Nu är jag inte mycket för långresor. Istället förhandlade jag mig till att vi hyrde bil i några dagar och gjorde dagsutflykter. Igår gick inte färden längre än till Kalmar. Där lunchade vi på Thai Silk Palace. Förutom massor av god mat att välja på fanns det efterrätter och till och med en mjukglassmaskin, där man fick förse sig själv. Inne på restaurangen sa plötsligt en främmande kvinna ”Hej Eva”. Jag brukar själv använda samma knep om jag vill göra någon uppmärksam på att jag känner dom, men nu blev jag helt ställd. Jag såg verkligen ingenting bekant i det där ansiktet, förrän jag till slut fick klart för mig vem det var. Det är bra många år sedan vi jobbade tillsammans. Hon hade sin vuxna dotter med sig, och det är så jag minns mamman. Efter lunchen besökte särbon och jag Kalmar Läns Museum och såg utställningar om regalskeppet Kronan, utgrävningarna vid Sandby borg, Rugstorparn och annat. En rundvandring i Kalmar slott hann vi också med.

30 Augusti 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 27/8 2022.

Min älskade särbo fick ett sms från Comviq om den nya lagen, som säger att alla kontantkort måste registreras. Han bestämde sig för att byta till abonnemang istället och ringde deras kundtjänst. En mycket trevlig flicka där tog sig massor av tid att hjälpa honom. För att slutföra alltihop måste han ändå legitimera sig. Han har ingen smartfåne och följaktligen inget mobilt BankID. Vi befann oss hemma hos mig, så vi förflyttade oss till hans lägenhet, där han hade BankID på fil i datorn. Det hade gått ut för ett par veckor sedan, så vi slet som djur för att installera ett nytt. Det vägrade lösa sig och det var felkoder som ingen begrep sig på. Efter sju sorger och åtta bedrövelser kom det upp ett meddelande om att hans gamla webbläsare inte klarade av BankID längre. Nu hade vi ändå lite flyt, i och med att vi ska hyra bil några dagar i nästa vecka. Vi ringde Comviqs butik i Kalmar och fick beskedet att han kan komma in där och legitimera sig med sitt fysiska ID-kort.
27 Augusti 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 18/8 2022.

Min älskade särbo är en hejare på att göra två saker samtidigt, fast han är man. Det sägs ju annars att dom är dåliga på sånt. Häromdagen satt han i badrummet med fötterna i blöt, eftersom dom skulle filas. Under tiden ringde han felanmälan hos vår hyresvärd. Då är det ändå extremt dålig mottagning just där inne. Väggarna i våra hus sägs vara för tjocka för att släppa igenom mobilvågor och badrummet ligger mitt inne i huset. Det märkliga är hur tunna dom där väggarna är när det gäller att släppa igenom ljud, för man hör när grannen hostar. Det slog mig hur som helst inte förrän efteråt vilken intressant bild det kunde ha blivit av mannen i mitt liv, om jag hade plockat fram kameran. Jag gick aldrig ens in dit, men jag kan föreställa mig honom med fötterna i en hink och telefonen i näven. Hinken var i smalaste laget, så han fick försöka köra ner fötterna med tårna först. Han satt dessutom på en hopvikt handduk, så att det inte skulle bli för kallt och hårt för lilla stjärten.
18 Augusti 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 13/8 2022.

Peruken är en snudd på för bra förklädnad. Nästan ingen verkar känna igen mig i den. Inte ens mina gamla arbetskamrater. Jag har funderat på om ett par av dom har blivit högfärdiga dom senaste veckorna. Först var det en kille på stan, som såg rakt på mig. Sedan bestämde han sig tydligen för att jag inte verkade bekant och traskade förbi mig med näsan i vädret. Samma sak höll på att hända med en kvinnlig före detta kollega på Kvantum, men andra gången vi möttes såg hon att det var jag. Vi är i nästan samma ålder och jag insåg hur gamla vi börjar bli, när vi mest utbytte sjukdomshistorik. Hon hade också drabbats av en hel del i den vägen. Annars funderade jag mest på varför hon hade två scanningshandtag, ett i fästet och ett nere i vagnen. Jag kom mig aldrig för att fråga, men det fick sin förklaring när hon nämnde att hon handlade åt sin mamma också. Det kändes riktigt listigt att scanna varorna var för sig då.
13 Augusti 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 30/7 2022.

Maud bodde i det här kvarteret redan när jag flyttade hit för trettiotvå år sedan. Första gången vi möttes sa hon någonting som fick mig att undra om hon var dement, men jag blev snabbt varse att hon var både klipsk och rolig. Hon brukade stå ute på balkongen och borsta sitt kritvita hår. Efter att sopnedkasten hade slagits igen, mötte jag henne ibland ute vid soprummet. Hon tyckte det var för eländigt att hon skulle behöva ta soppåsen på rollatorn och köra bort med den dit. Någon gång kunde det bli en pratstund, när hon och en annan dam hade dukat upp och satt och fikade i trädgårdsmöblerna här utanför. När man bytte stammar i våra hus på nittiotalet valde jag att kasta ut mitt badkar. Det gjorde tydligen inte Maud och på ålderns höst blev det svårt att komma i och ur det. Istället för att anpassa lägenheten fick hon en plats på Strandvägens äldreboende. Där somnade hon in lugnt och stilla för en vecka sedan. I augusti skulle hon ha fyllt nittiosju.
30 Juli 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 23/7 2022.

När jag började jobba på golvfabriken här i Nybro för mer än trettio år sedan fanns det fortfarande en upplärningssträng på slitytan. Man fick lära sig sortera i lugn och ro och inpräntat hur olika golv skulle se ut. Den försvann så småningom och hur dom som började efter mig lyckades lära sig någonting alls i full fart vid det löpande bandet övergår mitt förstånd. Vid upplärningssträngen hade vi två damer som skötte upplärningen. Laila har jag mött på vägarna här omkring ibland sedan jag slutade jobba, eftersom hon är ute och cyklar minst lika mycket som jag är ute och promenerar. Vi har mest hejat och möjligen sagt något ord i förbifarten. Tidigare i veckan hann jag inte ens det. Då cyklade hon förbi busshållplatsen när vi skulle åka till Kalmar, precis när jag lekte fotomodell, eftersom en kille ville plåta min tatuering. Igår kom hon i alla fall cyklande samma väg vid samma tid och vi hann få en pratstund innan bussen kom. Det var trevligt. Jag minns inte riktigt när hon slutade jobba, men det var några år sedan.
23 Juli 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 22/6 2022.

När jag träffade mannen i mitt liv, visade det sig att vi hade bott bara hundra meter ifrån varandra under flera år. Tidigare än så hade vi tydligen bott väggivägg ett tag. Sovrumsväggen är extremt tunn och jag har haft åsikter om dom flesta som har bott på andra sidan om den. Dock vet jag inte vilken av grannarna som var han. Efter alla år på samma område hade jag märkligt nog aldrig sett honom förrän hösten 2019. Att vi bor så pass nära varandra gav upphov till ett skämt bland syskonbarnen. Dom hävdade att jag säkert hade varit inne på Tinder och valt den som bodde närmast. När jag googlar på dejtingappen, tolkar jag informationen som att det är hela tanken att det ska bli så. Dom använder GPS-funktionen i mobilen för att koppla ihop användare. Jag kan tänka mig att jag hade testat den om den hade kommit när jag var yngre. Nu har jag hittat rätt utan hjälp och dessutom verkar jag vara för gammal. Nästan alla Tinderanvändare i Sverige finns i åldersgruppen 16–35 år. Min själs älskade äger inte ens någon smartphone, så honom kunde jag inte ha hittat där, även om vi hade varit yngre.
22 Juni 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 14/6 2022.

Jag utgår från att sjukhuset i Kalmar inte är något av Sveriges största. Likväl är det stort nog för att jag ska lyckas irra bort mig fullständigt i dom olika byggnaderna. Utan min ständige ledsagare skulle jag förmodligen aldrig komma dit jag skulle. Med onkologen är det dessutom så vist inrättat att onkologmottagningen och onkologiska dagvården ligger i varsin ände av lasarettet. Igår skulle vi först på läkarbesök på onkologmottagningen. Den har man dessutom gömt, så man får leta sig dit via dietistmottagningen. När det var dags att hitta därifrån till dagvården för cytostatikabehandling, slutade det med att vi fick fråga en sjuksköterska om vägen. Det var vid strålbehandlingen, så henne kanske jag träffar igen om några veckor. Min själs älskade har för övrigt raskt stigit i graderna i mina sjukvårdsjournaler. För sex veckor sedan stod han fortfarande som min särbo, som skulle hjälpa mig att ta sprutor här hemma. Tre veckor senare hade jag sambon med mig och det hade fungerat bra med att nämnda sambo hade gett injektionerna. Enligt gårdagens journalanteckning är det maken som ska ge mig sprutorna. Det är väl inte illa att gå från särbo till make på sex veckor utan att ens behöva skriva under ett vigselbevis?

14 Juni 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 1/6 2022.

Igår var det dags för mannen i mitt liv att genomgå en operation. Hans ingrepp var man tvungna att genomföra i Oskarshamn, vilket innebar att han fick tillbringa halva dagen på olika bussar. Det tog två timmar dit med olika linjebussar och lika lång tid hem igen. Då åkte han visserligen sjuktransport, men fick ändå byta i Kalmar. Så blev det förstås en massa kringelikrokar med folk som skulle plockas upp och släppas av. Till vardags har vi skilda sovrum så pass långt ifrån varandra som hundra meter. Nu läste vi i instruktionsbladet att han helst inte skulle vara ensam första kvällen, så i natt har vi sovit i samma dubbelsäng. En bekant till honom påstod att det hängde ihop med att man kunde sluta andas efter att ha varit sövd. Fast när han frågade på sjukhuset sa dom att det bara var yr man kunde bli långt efteråt. Det är ju lite enklare att ha koll på om någon ramlar när han går till eller från badrummet än att höra om han andas när han sover. Själv kände han sig så pigg idag att han är iväg och handlar nu på förmiddagen.

1 Juni 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 27/5 2022.

När min morgontidning hade en artikel om en man som hette Leopold Nusko kändes namnet vagt bekant för mig. Personen som dök upp i mitt medvetande basade för köket på Nordchoklad i Kalmar, när jag jobbade där. Till skillnad från den stora fabriken som jag har varit anställd på här i Nybro, hade dom där en riktig matsal med frukost och lunch. Vi från produktionen blev utlånade dit ibland när köket behövde hjälp. Mannen i reportaget hade visserligen varit kökschef på Domusrestaurangen, men eftersom båda verksamheterna ingick i kooperativa förbundet, gick jag ändå in och läste artikeln. Mycket riktigt hade han tillbringat dom sista yrkesverksamma åren av sitt liv på Nordchoklad. Nu fyller han nittio till sommaren, men verkar vara i bättre form än jag, som är betydligt yngre. Han gympar två dagar i veckan och simmar en dag. Det har han gjort i femtio år. Jag kunde inte ha svarat på vad han hette, om någon hade frågat. Uppenbarligen kallade vi honom vid efternamn och det hängde kvar någonstans i mitt undermedvetna. Det enda jag egentligen minns tydligt om Nusko från åttiotalet, var att han skadade sig en gång när han skulle köra ut sin bil ur garaget. Bilen kom i rullning och han blev klämd mellan den och husväggen.

27 Maj 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 6/5 2022.

Att jag träffade mannen i mitt liv ett par år innan jag drabbades av cancer ser jag som en gest från Vår Herre. Jag har extremt svårt att tänka mig hur jag skulle ha klarat den här perioden utan min älskade särbo. Han handlar och uträttar alla andra ärenden, så jag slipper utsätta mitt obefintliga immunförsvar för baciller. Orkar jag inte själv, så är det han som sköter matlagning, disk och städning. Är jag så trött så jag mest sover, sitter han bara här och finns till hands när jag vaknar. Det senaste påfundet från vårdens sida är sprutor som ska stärka skelettet. Man skulle ta dom själv, men det finns inte en chans på jorden att jag hade klarat av. Jag tvivlar på att jag ens skulle kunna köra in en nål i någon annan. Sticka mig själv skulle jag aldrig kunna förmå mig att göra. Hur jag skulle ha löst det utan särbon har jag ingen aning om, men han fixade även det uppdraget galant. Man kunde tro att han hade jobbat inom vården, innan han blev pensionär. Han gav mig den första sprutan igår. Innan behandlingen är slut ska det bli fjorton till, så han lär få en viss rutin.

6 Maj 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 1/5 2022.

Planen för dagens lunch var att vi skulle äta hamburgare. Eftersom jag är något av ett kontrollfreak, tänkte jag dubbelkolla på förpackningen, så jag säkert visste hur länge dom skulle stekas. Märkligt nog var tidsangivelsen ökad till det dubbla mot vad den har varit förut. Min första tanke var att det var tur att jag upptäckte det, så jag kunde börja med matlagningen lite tidigare. Sedan fick jag ändå ögonen på texten ”Stora hamburgare” och började ana oråd. ”4x150 g” var betydligt mera svårläst, men när jag vände på förpackningen innehöll den mycket riktigt fyra riktigt tjocka hamburgare. I vanliga fall hade det spelat mindre roll, men nu hade vi hunnit planera att äta av dom även imorgon, när vi kommer hem från sjukhuset. Jag orkade inte riktigt tänka ut hur vi skulle lösa den uppkomna situationen, så jag ringde mannen i mitt liv för rådgivning. Han flyttade omedelbart veckohandlandet till idag. Samtidigt som vi fick hem hamburgare i rätt storlek, slipper han tänka mer på den biten den här veckan. Själv vågar jag mig inte ner till Kvantum så länge jag saknar immunförsvar. Ändå var jag till lite nytta, tack vare dom hundratals gånger jag har handlat där tidigare. När särbon ringde kunde jag beskriva exakt var det han inte hittade stod att finna.
1 Maj 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 30/4 2022.

Vilka minnen jag har kvar av människor som lämnade den här världen alldeles för tidigt är lite skiftande. Kristin gick i min parallellklass och dog redan i åttan. Vi hade foto som fritt valt arbete tillsammans. Tack vare det har jag några kort på henne. Hon hade hjärtfel och jag antar att det hängde ihop med det att hon hade både täckjacka och en kappa ovanpå den när vi var utomhus under den kallare delen av året. På minnesstunden när hon hade gått bort berättade rektorn att hon hade haft sin säng stående mellan föräldrarnas, när hon dog. Några år senare jobbade jag tillsammans med Carina. Hon skulle skaffa hund och lägenhet i Kroppkakan. Det sistnämnda tror jag var ett bostadsområde i eller strax utanför Kalmar. Istället fick hon leukemi och dog. Om det dödsfallet berättade någon att dom hade lett henne i korridoren på sjukhuset, när hon föll ihop. Dom trodde att hon svimmade, men i själva verket dog hon. Boa gick bort ungefär samtidigt, men han blev betydligt äldre. Han hette egentligen Ivar Andersson och jag vet inte alls var smeknamnet kom ifrån. Han och hans fru bodde grannar med en av mina lekkamrater. Jag var en godisgris redan då, så det jag minns av deras hem var en porslinshöna som man kunde lyfta på överdelen till och hitta karameller.

30 April 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 27/4 2022.

Eftersom jag är född och uppvuxen på Öland kom jag tidigt i kontakt med människor från Stockholm. Dom hus och gårdar som hade övergått till att bli fritidsbostäder beboddes sommartid av människor som bodde i huvudstaden resten av året. Om det hängde ihop med att familjen jag umgicks mest med var bildat folk vet jag inte. Jag minns i alla fall inte att dom talade någon utpräglad dialekt. Sedan jag träffade mannen i mitt liv har jag fått lära mig en mängd nya ord, fast han hävdar att han inte snackar ekendialekt. Nu vet jag i alla fall att dora betyder fönster, att en pral är en bror och att man har pjucken på fötterna. Det händer att andra inte fattar vad han menar, när han frågar om dom har fimpat linet. Jag vet att det är håret dom har klippt. Att tjacka betydde köpa visste jag tidigare och även mina småländska vänner kallade faktiskt taxi för bulle redan på åttiotalet. När jag skulle skriva det här hittade jag ett quiz hos Svenska Dagbladet. Dom kallade orden för Stockholmsslang. Jag hade hur som helst alla rätt och det var bättre än 87% av alla som hade svarat.

27 April 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 9/4 2022.

Mannen i mitt liv tvättar i vanliga fall i den gemensamma tvättstugan i källaren. Kör det ihop sig händer det någon enstaka gång att han kör en tvätt i min maskin. Så skedde igår. Han är inte lika förtjust i sköljmedel som jag är, så ordern till min hjärna var ”en fyrtiograders utan sköljmedel”. Sedan kopplade jag tyvärr ur den och autopiloten kickade in. Jag stoppade i tvätten, hällde i tvättmedel i facket och dubbelkollade så att vattnet var på och att jag hade rätt program och temperatur. Eftersom det är en mycket gammal tvättmaskin jag har, andades jag sedan ut när den väl gick igång. Först då insåg jag att jag höll flaskan med sköljmedel i handen och att jag hade fyllt på det också av gammal vana. Alla får hålla tummarna för att särbon åtminstone uppskattade att kläderna blev mjukare än vanligt, även om han inte gillade doften. Strumpor och annat smått brukar jag samla i en tvättpåse, men jag plockade aldrig om det han hade med sig. När jag senare körde en maskin till mig själv, funderade jag därför på om jag skulle hitta någon av hans strumpor som hade blivit kvar. Det gjorde jag inte. Däremot dök det upp en liten putsduk, som jag antar hade legat i någon ficka.

9 April 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 4/4 2022.

Min själs älskade och jag har ungefär lika dåligt minne när det gäller stort och smått i vardagen. Därför har det länge förundrat mig hur hans hjärna, nästan likt hårddisken på en dator, är full av allehanda gatuadresser, telefonnummer och till och med personnummer från anno dazumal. Sån var då inte jag, tänkte jag, tills jag insåg hur många av telefonnumren från min barndom som fortfarande satt kvar. Vi hade 32132 till mitt barndomshem, 32179 till pappas sjöbod och slog man 32005 kom man till mina farföräldrar. När jag flyttade hemifrån fick jag 17494 i Kalmar. Eller valde då. Jag fick välja bland nummer som ingen hade just då och tog ett som var enkelt för mig att lära mig. Det kom sig i sin tur av att en bekants Mercedes hade nummer GJT494. I det läget kan man fundera på vilket som är märkligast att jag minns; bilnumret eller telefonnumret. Alltihop är ändå mer än fyrtio år sedan. Så länge jag hade fast telefon här i Nybro var numret 15853. Nu är det sedan länge mobiltelefoner som gäller. Problemet med dom är att man bara sveper över namnet på den man vill ha kontakt med för att ringa. Det innebär att jag inte ens kan särbons nummer, fast jag i princip ringer honom varje dag. Mitt eget kan jag faktiskt, men det beror mest på att min bror valde ett extremt enkelt nummer, när han köpte min första mobiltelefon till min fyrtioårsdag för mer än tjugo år sedan.

4 April 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 19/3 2022.

Det ser så enkelt ut när andra nuddar skärmen på sin mobiltelefon för att ta en bild med den. För mig, som är darrhänt, går det inte lika smidigt. Korten jag tog med telefonen led av olika stadier av rörelseoskärpa, tills jag insåg att man kunde styra kameran med rösten. Det blev betydligt bättre kvalitet på mina foton när jag slapp pilla på utlösaren. Numera har jag en kameraapp som jag istället visslar på. Det fungerar så länge jag inte blir full i skratt, för då kan jag omöjligt vissla. Så får mitt promenadsällskap frågor från folk vi möter, som tror att det är en hund jag visslar efter. Intressantast är annars dom kort som kameran tar helt utan min hjälp. Åtminstone känns det så, när jag kommer hem med sneda och vinda kort som jag inte själv har tagit. Annars antar jag att jag endera måste ha kommit åt någon knapp utan att det var meningen, alternativt gett ifrån mig något ljud som påminde om en vissling. Skrämmande ofta lyckas kameran bättre med skärpan på dom korten än dom jag har ansträngt mig för att ta. Oftast är det mina skor som hamnar på bild, men ibland händer det att jag viftar med telefonen så att mannen i mitt liv kommer med. Eller som på bilden nedan; hans kamera. Man kan se det som resultatet av när min kamera flirtar med hans kamera.

19 Mars 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 18/3 2022.

På östra Öland, där jag växte upp, fick man vara glad för dom nöjen som erbjöds. Ett av dom var att sjunga i kyrkans ungdomskör. Den leddes av Alf, som var kantor i såväl vår kyrka som ett par till. Om vi övade tillsammans med dom vuxna, kallade han oss för ”barna” på sin utpräglade öländska dialekt. Jag minns att vi protesterade, eftersom det hette ungdomskör och inte barnkör. Alf må ha ägnat sitt arbetsliv åt kyrkorglarna och dom olika körerna. På fritiden verkar han ha lagt en hel del energi på att låta den där dialekten leva kvar till eftervärlden. Han spelade till och med in en skiva, där man kunde höra den. För mig var det som att förflyttas tillbaka till min barndom, där alla äldre talade så. Jag gav bort skivan i present till min brorsdotter. Hon är född och uppvuxen i Hälsingland, så jag kände att hon behövde en påminnelse om sitt öländska arv. Alf och hans fru såg jag på en bild i morgontidningen för inte alltför många år sedan. Jag tänkte då att han måste vara ganska gammal och i februari gick han bort. Han blev 91 år gammal.
18 Mars 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 14/3 2022.

Butiken på östra Öland, där jag växte upp, hette Börjessons allköp. Den gjorde verkligen skäl för namnet och min salig far brukade säga ”Fråga om allt. Det mesta finnes”. Jag har i ett helt liv kopplat ihop denna slogan med just den affären. Inte förrän helt nyligen såg jag ett gammalt reklamklipp från en butik i Degerhamn som antagligen bar namn efter ägaren John Nilsson, fast den (eller möjligen innehavaren själv) i folkmun kallades John i muren. I tidningen från anno dazumal stod att läsa: ”Välkomna alla och förvissa eder om mina varors kvalité och pris. Ni skall finna att jag förer allt som hörer till en välsorterad speceri-, matvaru-, manufaktur- och diverseaffär. Fråga efter allt! Det mesta finnes.” Att det var ett tag sedan syntes inte minst på telefonnumret, som kort och gott var 20. Kortet nedan är från Börjessons och av det att döma fanns det mesta där också. Fast jag säkert handlade där hundratals gånger under den första fjärdedelen av mitt liv, minns jag inga detaljer. Det jag kommer ihåg bäst är att jag och mina bröder fick varsin tablettask när mamma handlade på lördagarna, när vi var riktigt små.

14 Mars 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 13/3 2022.

Fredagar är normalt mina städdagar. I fredags var jag så trött att jag i stort sett inte hann med annat än en kort promenad under dagen. Kvällen gick åt till läkarbesöket i Kalmar. Som tur var nämnde jag för mannen i mitt liv att städningen fick vänta. Igår dök han nämligen upp här på förmiddagen med föresatsen att dammsuga. Det kanske inte låter så märkligt, men med mina mått mätt påminde det mer om en storstädning. Jag använder sällan snabeldraken över huvud taget. Istället drar jag över golven med Swiffer sweeper, som snarare är en typ av dammtrasa. Det innebär att sånt som är tyngre än damm har en tendens att bli kvar. Så städar jag enbart golven och där jag kommer åt dom. Sammanfattningsvis kan man nog hävda att jag lever efter devisen ”hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete”. Han som stormade in här igår flyttade möbler och till och med dammsög soffor och fåtöljer. Vi fick leta fram tillbehör till dammsugaren som jag aldrig hade använt. Jag anar att min lägenhet inte har varit så ren på flera år. Det känns som en ren investering att försöka behålla den där killen till varje pris.

13 Mars 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 3/3 2022.

Telefonen ringde och jag svarade återigen på ett okänt nummer. När uppringaren presenterade sig, kände jag mycket väl igen rösten, fast vi inte hade setts på bra många år. Alltså bekräftade jag att hon hade kommit rätt. Det föll ganska snabbt på att jag ansåg att vi inte hade hörts eller setts på åratal, medan hon hävdade att vi hade talats vid och bestämt att hon skulle ringa. Vid det laget insåg jag att hon visserligen hade sökt en före detta arbetskamrat med mitt namn, men att det inte var mig. Min namne sysslar med massage och annan friskvård, så hon är något mer berömd än jag. Att hon hade kommit fel lyckades jag övertyga uppringaren om ganska snabbt. Däremot var det inte självklart för henne vem hon hade kommit till istället. Till slut fick jag ta till dom namn vi använde när vi jobbade tillsammans, eftersom det blev svårt att hålla isär två personer med samma för- och efternamn. Kollegan hade tidigare jobbat hos Buss-Bengt, så hon blev buss-Eva. Själv bor jag på ett område som heter Paradiset, så jag blev Paradis-Eva. När jag presenterade mig så gick det upp ett ljus hos damen som hade ringt.
3 Mars 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 28/2 2022.

Mannen i mitt liv tog en hel serie med kort på mig häromdagen. Jag visste exakt var dom hade tagits, eftersom det var precis utanför en före detta kollegas hus. När vi senare tittade på hans kort var dom som föreställde mig försvunna. Alla kort före och efter fanns, men jag syntes inte till. Särbon kunde inte heller ha råkat radera dom, för det fattades inga filnummer. Jag höll på att grunna mig tokig på vad som kunde ha hänt. Jag funderade ända tills vi började titta på korten från dagen innan. Det visade sig att vi hade kommit samma väg då och att det var då vi hade haft vår lilla photoshoot. Att jag blandar ihop dagarna på längre sikt är en sak, men när jag inte minns om någonting hände igår eller idag känns lite onödigt läskigt. Korten blev bra i alla fall, så jag bjuder på ett av dom här nedanför. Återstår att se om allt hår inklusive ögonfransar och ögonbryn ryker av cellgiftsbehandlingen. Då får jag titta på sånt här och minnas hur jag har sett ut och förhoppningsvis kommer att se ut igen.

28 Februari 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 15/2 2022.

Det första året som jag och mannen i mitt liv var tillsammans fick jag ofta blommor. Allra första gången han var här hade han blommor med sig. Senare kom han ibland med någon blomma själv, men lika ofta var det blomsterbud, som lämnade en bukett vid dörren. Någon gång hamnade blommorna vid fel dörr. Då sprang beställaren runt i huset, tills han hittade dom. Det var i och för sig väldigt tjusigt att visa upp på Instagram hur uppvaktad jag blev, men vid det här laget har han insett att vägen till mitt hjärta snarare går genom magen. Igår, när det var Alla Hjärtans Dag, dök han sålunda upp med varsin räkmacka redan på förmiddagen. Så hade han köpt negerbollar, som han vet att jag älskar. Jag anar att man måste kalla dom för chokladbollar numera, men såna smakar inte alls som bollarna vi gjorde som barn. Dessutom fick jag två askar med geléhjärtan och kortet nedan. Det är i A4-format och pryder numera sin plats på min anslagstavla. Det är lätt att älska den där mannen.

15 Februari 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 6/2 2022.

Lördagslunchen var tänkt att bli con carne. Jag förstår om vän av ordning tycker att det fattas ett ord där, men mannen i mitt liv gillar inte chili, så vi kör utan det. Igår blev det desto mera lök istället, eftersom han hade tagit i rejält när han handlade det. Köttfärsen köpte han så pass tidigt i veckan, att jag hade lagt den i frysen för säkerhets skull. Mardrömmen i det läget vore att inte komma på att den var hårdfrusen förrän det var dags att börja laga mat. Flera gånger var jag på väg att skriva en lapp för att komma ihåg att tina den, men varje gång kom det någonting emellan. Hade jag kommit att tänka på den så fort jag steg upp igår, hade den förmodligen hunnit tina. Hade det hänt innan jag började laga mat, kunde vi ha ändrat i schemat och ätit den idag istället. Nu hade jag hackat drivor av lök och var rädd att den skulle förfaras. Jag gjorde ett tafatt försök att sätta ner plasttråget som färsen låg i i hett vatten. Sedan tog särbon över. Han har lite mer tålamod än jag, så han bytte till en plastpåse, som var tunnare. Den vände han sedan och trixade med, så vi fick mat på utsatt tid.
6 Februari 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 3/2 2022.

Särbon och jag löser stundtals korsord tillsammans. När vi inte hade fler att tillgå, började jag skriva ut kryss från nätet. Framför allt är det Kalmarpostens korsord som är enkla att hitta i gamla nummer av tidningen i deras arkiv på nätet. Den enda svårigheten är att krysset, som är hyfsat stort från början, skrivs ut på ett vanligt A4-papper. Ledtrådarna blir så pyttesmå att jag ibland läser fel på till exempel å och ä. Orden kan stundtals få helt nya betydelser, om man byter ut en bokstav. Jag hade skrivit ut mängder av korsord, när jag plötsligt en dag kom att tänka på min äldste bror. Närmare bestämt på ett besök han gjorde här för några år sedan. Av någon anledning hade han ingen dator med sig. För att roa honom plockade jag fram alla gamla tidningar som jag inte hade hunnit läsa. Han hann lösa korsorden i en del av dom. Dom som var olösta rev jag ur och sparade i en mapp till nästa gång. Det har inte kommit på tal igen, men nu började jag fundera på vart en där mappen hade tagit vägen. Den låg i lådan bredvid den som innehöll mina utskrifter. Jag har alltså skrivit ut mängder av korsord, fast jag hela tiden hade en mapp full att tillgå. Nu har vi att göra ett tag.

3 Februari 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 2/2 2022.

Att läsa dödsannonserna är inte speciellt upplyftande, med tanke på hur mycket yngre än jag många som har gått bort är. Jag vill ändå ha lite koll på vilka bekanta som har lämnat oss. På sistone var det först en kille som gick klassen över mig i skolan. Strax efteråt försvann en av dom sista länkarna till min barndom. Elisabeth var mamma till den kompis jag tillbringade mest tid hos som barn och hon blev 93 år gammal. Jag har inte träffat henne sedan jag var liten. Då gjorde jag det desto oftare, eftersom jag tillbringade massor av tid med hennes dotter. Dom hade bondgård, så där fanns gott om roliga lekplatser. När hon och hennes man överlät gården, flyttade dom till ett hus bara hundra meter från mitt föräldrahem. Ändå såg jag henne aldrig. När min mamma dog lämnade Elisabeth ett medkännande brev till mig i pappas brevlåda. När pappa blev sjuk, stannade hennes man till och pratade med oss som var i huset. Jag minns att han berättade att Elisabeth lagade mat åt honom varje dag, fast hon var nästan blind. Han gick bort långt före henne och Elisabeth verkar ha tillbringat dom sista åren på ett boende.
2 Februari 2022  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 7/12 2021.

När jag var barn umgicks jag mest intensivt med en flicka från grannbyn. När det var dags att skiljas åt för dagen brukade vi följa varandra till Hilmers hönshus, eftersom det låg ungefär mittemellan våra respektive hem. Av Hilmer själv minns jag bara några få fragment. Han cyklade förbi vårt hus en gång när det var barnkalas med tillhörande snöbollskrig. Han hamnade mitt i skottlinjen och enligt dagboksanteckningarna kastade jag av honom kepsen. Så minns jag att det utbröt en soteld i deras hus en gång. Eldsflammor och brandbilar var definitivt mer dramatik än man var van vid på östra Öland. När jag var i tonåren gick mamma och jag en kurs i gammaldans i bygdegården hemmavid. Jag minns Hilmers stora nävar som slöts runt min midja och lyfte upp mig från golvet. Jag tänker på honom än idag när datorn här hemma spelar ”Månens melodi” med dansbandet Black Jack. När dom sjunger ”han famnade midjan som var den av dun” minns jag hur vi dansade för fyrtiofem år sedan. Hilmer gick bort tjugo år senare och min midja försvann ungefär samtidigt.

Månens melodi.

7 December 2021  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 6/12 2021.

Under mina år på golvfabriken lärde jag mig mycket om golvtillverkning inne i själva fabriken, men jag lärde mig en hel del annat utanför. Vi stod och väntade på ett möte som skulle börja, när vi av någon anledning kom att diskutera hårtvätt. Jag har varit kortklippt i nästan hela mitt liv, men flera av dom andra tjejerna hade långt hår. Jag trodde att det måste gå åt mängder av schampo för att få till något lödder i så mycket hår. Då förklarade dom för mig att löddret enbart hade med hur mycket vatten man använde att göra. Och visst var det så. Blir det inte löddrigt numera, så tar jag mera vatten istället för mera schampo, men jag måste ha varit över trettio innan jag förstod att det var så. Flickan som berättade för mig om Shower Power, hade jag sällskap med till jobbet en kväll. Hon menade det nog inte ens som ett tips. Det var tvärtom orimligheten i reklamen hon nämnde. Själv blev jag omedelbart frälst på medlet ifråga och har använt det i alla år sedan dess. Ett husmorstips fick jag tack vare att jag inte hade exakt samma skifttider som folk på en annan avdelning. Ute på sågverksplanen mötte jag en flicka som var på väg hem och fick lära mig att det finns rengöringstabletter till diskmaskinen.
6 December 2021  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 25/10 2021.

I särbons trapphus blev det ett kort glapp mellan det att dom nya dörrarna kom upp och att tidningskorgarna gjorde det. Tidningsbuden hade löst problemet på olika sätt. Gratistidningen hade hamnat i postboxen medan grannen som hade morgontidning fick den på golvet utanför ytterdörren. Uppenbarligen var det någon som var van och hittade rätt dörr fast alla saknade namn. Namnet sitter nämligen numera på tidningskorgen. Själv var jag mest rädd att hamna hos grannen en trappa upp medan namnen saknades. Mannen i mitt liv bor på tredje våningen, men det finns en lägenhet på fjärde våningen där. Eftersom jag är van att trycka hissen så högt upp det går, var jag ofta uppe på fyran och vände, innan jag lärde mig. Killen som bor högst upp är en före detta arbetskamrat, så det vore i och för sig inte hela världen, om jag råkade ringa på hos honom. När särbon berättade att dom skulle sätta plåt i utrymmet runt den nya dörren, befarade jag det värsta. Det visade sig att det ser ut precis som innan, eftersom det är vitmålat. Den nya dörrklockan känns mest som ett fall bakåt i tiden. Det är en sån liten mekanisk plingplong, som jag hade på dörrarna till dom lägenheter jag bodde i på åttiotalet.
25 Oktober 2021  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 18/10 2021.

Den här veckan är det dags för mannen i mitt liv att få sin nya ytterdörr. Exakt vilken dag blir en överraskning. Dammandet från arbetet har oroat honom så pass, att vi hade köpt täckplast på jem & fix. Dom hade två olika varianter, så vi satsade på den billigaste. På den fanns det dessutom en tejpremsa i ena kanten, så den skulle vara lätt att fästa där den behövdes. Turligt nog var rullen lång, för det gick åt en bra bit innan vi kom på hur det skulle gå till. Man var tvungen att fästa tejpen efterhand som man drog den av rullen. Sedan kunde man dra ut plasten i sin fulla bredd, utan att alltsammans klibbade ihop. Nu har särbon en plastvägg någon meter innanför ytterdörren. Det är bara att hoppas att han inte glömmer det och traskar rakt in i den. Han syns kika fram bakom vårt fuskbygge på bilden nedan. Min tejprulle var den som verkade fungera bäst för vidare tejpning, så den behöll han tills vidare. Samma sak med min trappstege, ifall han skulle behöva tejpa mera i takhöjd. Igår var det jag som stod uppflugen på den medan särbon agerade hantlangare. Min dammsugare var det sista som försvann tvärs över gården, eftersom han inte har någon egen.

18 Oktober 2021  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 16/10 2021.

Man håller på och byter lägenhetsdörrar i våra hus. Säkerhetsdörrar ska det bli. Jag, som länge har önskat mig en postbox, är mest nöjd med att dom nya dörrarna saknar brevinkast. Av dom som redan har fått sina dörrar bytta har vi hört hur våldsamt dammigt det har blivit långt in i lägenheterna under arbetets gång. Varken särbon eller jag har haft någon köksdörr under dom år vi har bott här. Tidigare hyresgäster har hakat av dom och ställt dom i respektive vindsförråd. Åtminstone var det vad vi trodde. När mannen i mitt liv bestämde sig för att sätta tillbaka sin, visade det sig att det bara var innerdörren som stod där uppe. Han fick istället lov av bovärden att ta en köksdörr som ingen kändes vid. Samtidigt ville han ha ner innerdörren och dörren som skulle sitta mellan vardagsrummet och hallen. Tillsammans ägnade vi en halv dag åt att bära ner dörrar från vinden och att hänga på dom på gångjärnen. Det var ingen barnlek att hålla dom tunga dörrarna uppe och passa in dom på gångjärnen samtidigt. Inte förrän vi var klara upptäckte vi att köksdörren hade suttit i en lägenhet där köket låg åt andra hållet. Den gick att stänga, men det blev en stor glipa på gångjärnssidan.
16 Oktober 2021  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 29/9 2021.

När jag växte upp ville jag som många andra barn ha en katt eller hund. Min mor tvärvägrade och som vuxen förstår jag henne. Numera begriper jag inte alls att det finns dom som vill ha djur inomhus. Många av hundägarna i Nybro är dessutom extremt dåliga på att plocka upp efter sina hundar. Att trampa i hundskit var man än går, har inte precis gjort mig mer positivt inställd till hundar. Jycken på bilden nedan var ett undantag. Hon hette Tekla och bodde i lägenheten under min i flera år. Andra hundar skäller både ute och inomhus, men Tekla sa aldrig ett ljud. Det enda jag någonsin har hört av henne var klorna mot golvet, när hon trippade ut på balkongen. Träffades vi utomhus blev det en stund av kel. Slutade jag gosa för tidigt, buffade hon med nosen på mig för att jag skulle fortsätta. Hon var ensamhund tills för något år sedan. Då gick hennes mattes mor bort och dom två små hundarna till höger i bild flyttade in. Jag kan tänka mig att det var ungefär samma känsla som att få småsyskon. Från att ha haft det tyst och lugnt och med mattes fulla uppmärksamhet, till rena hunddagiset med två bjäbbande småhundar. Jag har känt att både hon och jag har behövt extra mycket kärlek sedan dess. Igår mötte jag hennes matte här utanför. Hon hade bara småhundarna med sig. Tekla hade rest vidare till Regnbågslandet för ett par veckor sedan.

29 September 2021  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 22/9 2021.

Ibland är mannen i mitt liv till hjälp med sin blotta närvaro. Som när jag försökte byta sms-signal i min telefon utan att lyckas. Jag läste mig till att jag skulle gå in i själva meddelandeappen, men där hittade jag ingenstans att ändra. När jag försökte igen med särbon som moraliskt stöd, fanns plötsligt kommandot där. Nu har jag en mjukare och roligare signal för sms än jag hade tidigare. Så har jag en annan när kvittot anländer efter att jag har betalat på Kvantum. Då kan det vara bra att veta om det är Kivra eller särbon som piper. Min gamla signal ligger kvar på Messenger, så nu hör jag om det är därifrån meddelandet kommer också. Eftersom det brukar hjälpa mot det mesta att starta om datorer och telefoner, tänkte jag göra det när jag inte fick det att fungera som jag ville. Problemet var bara att jag inte kom ihåg hur man gjorde. När sedan mannen i mitt liv satt bredvid fungerade det förstås plötsligt precis som jag hade försökt hela tiden. Min ringsignal från filmen ”Den gode, den onde, den fule” hade jag snudd på hunnit tröttna på. Ett problem med den var också att den försvann i musiken jag lyssnade på. Jag insåg att arakuan från Kalle Ankas julafton vore den ultimata signalen. Inte enbart för att jag älskar den. Den hörs dessutom genom vilken musik som helst. Efter en del sökande och strul lyckades jag få till den också.
22 September 2021  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 18/9 2021.

Jag hade sedan väldigt långt tillbaka en tid bokad hos frissan i onsdags. När den i sista momangen blev framflyttad till torsdagen, passade jag ändå på att veckohandla i onsdags. Dels hade jag hunnit dra ner cykeln till markplan. Det känns lugnast att göra det i god tid, när jag har en tid att passa, ifall hissen skulle vara upptagen när jag ska iväg. Så skulle vädret bli sämre på torsdagen och den prognosen var korrekt. Det känns som om man blir något mindre blöt om man promenerar än om man cyklar, så jag tog apostlahästarna ner till centrum den dagen. När jag var klar hos frissan skulle jag träffa mannen i mitt liv på torget. När jag mot slutet av klippningen kom på idén att kika efter honom, insåg jag att han var svår att missa. På bilden syns han med sitt paraply. Det är både bland dom största och dom mest färgglada i Nybro. Med tanke på att det regnade hela dagen, hade jag ändå lite tur med vädret. När jag gick till frissan blev jag inte speciellt blöt, men på hemvägen blev jeansen genomsura. Det hade ju inte varit kul att sitta så blöt där nere. När vi igår skulle med bussen till Kalmar lasarett, tog jag därför med mig både strumpor och byxor, ifall jag skulle behöva byta till torrt. Då upprepade sig historien från dagen innan. När vi gick till bussen duggade det bara lite, men när vi kom tillbaka till Nybro och gick hem från busshållplatsen blev vi desto blötare.

18 September 2021  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 17/9 2021.

Ingen har väl missat att jag och mannen i mitt liv ofta är ute och fotograferar. Mest blir det växter och kryp, men träffar vi någon bekant brukar det bli kort på dom också. En av dom påpekade sist det hände, att han aldrig hade fått se korten vi tog. Vi har stött på mannen ifråga mer än en gång, så jag samlade ihop dom foton vi hade på honom. Han hade hävdat att jag kunde skicka dom i ett vanligt meddelande på telefonen. Jag trodde att det måste bli mms då och jag fick åtminstone till hälften rätt. Kortet gick visserligen iväg från den vanliga meddelandefunktionen, men det stod mms under det. Att det bara blev ett enda hängde ihop med att jag inte kunde få iväg annat än väldigt små filer. Jag kunde alltså inte skicka ett foto som redan låg i telefonen och var taget med den. Att sitta och förminska alla kort i datorn och sedan ladda in dom i telefonen igen, lät inte så lockande. Möjligen gick det att fixa direkt i telefonen, men det var ingenting jag orkade sätta mig in i. Två gånger försökte jag maila korten, utan att dom nådde mottagaren. Jag var extremt noga med att kolla upp punkter och annat i adressen, men vad som gick fel vet jag fortfarande inte. Nu har den här mannen (till skillnad från min särbo) Facebook. När han började surra om Messenger, insåg jag också att det var det absolut smidigaste alternativet. Så fick han sina bilder till slut.
17 September 2021  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 7/9 2021.

Eftersom jag hade bil passade jag på att köra en runda medan jag väntade på särbon i Kalmar i förra veckan. Jag tänkte köra runt Norrliden, men ett vägarbete satte stopp för den rundan. Jag körde ändå ut till gatan jag har bott på, fast jag fick ta samma väg därifrån som dit. Det är nästan fyrtio år sedan, så jag kände knappt igen mig. På vägen tillbaka till centrum stannade jag vid Skogskyrkogården. Kortet nedan föreställer hyrbilen utanför grindarna till den. Jag passade på att gå en runda där inne, när jag ändå var där. Dom jag eventuellt känner (eller har känt medan dom levde) som har gravar där, hittar jag inte eftersom kyrkogården är så stor. Däremot vet jag säkert att flera gamla vänner har fått sin sista vila i minneslunden, så där stannade jag till. När jag efteråt hade suttit i bilen en stund, insåg jag att jag hade glömt att stänga bakdörren. Man får väl vara glad att jag inte körde iväg med den öppen. När jag kom till lasarettet samma eftermiddag träffade jag Nybrobor både utanför och inne på sjukhuset. Jag hade helt tappat bort min favoritbenämning ”särbon” på mannen i mitt liv. Istället kallade jag honom ”min egen gubbe”, när jag talade med ett par bekanta. Hos tandläkaren blev han ”min pojkvän”. Snacka om att kasta sig mellan åldersspannen. När tandläkaren sa att han skulle sätta ut snarkskenan, trodde jag först att han tänkte ändra den på något vis. Till slut fattade jag att han helt enkelt skulle ta bort den.

7 September 2021  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 31/8 2021.

När jag var yngre svarade jag alltid med numret om någon ringde. Hela numret till och med. Min farfar hade telefonnummer 32005, men han svarade bara ”005”. Sedan jag började svara med mitt namn har jag fått allt svårare att lära mig mitt eget telefonnummer. Nu har jag haft samma mobilnummer i tjugo år. Min bror, som valde det, hade dessutom den goda smaken att se till att jag fick ett mycket enkelt nummer. Värre är det med andras telefonnummer, eftersom jag aldrig behöver slå dom. I mobiltelefonen trycker man ju bara på rätt namn, för att välja vem man vill ringa upp. Efter nästan två års daglig kontakt kan jag därför fortfarande inte numret till mannen i mitt liv. Mailadressen kan jag, fast jag oftast bara trycker på den i adressboken, men inte telefonnumret. Häromdagen slog det mig varför det vore en bra idé att memorera det. Jag är alltid rädd för att balkongdörren ska gå i baklås, så jag inte kommer in igen. Skulle det hända kan jag möjligen ropa och få kontakt med någon granne. Det grannen ifråga skulle kunna bidra med vore att ringa min särbo, som har nyckel hit. Då gäller det förstås att jag kan ge vederbörande hans nummer.
31 Augusti 2021  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 13/7 2021.

Av presenterna mannen i mitt liv fick när han fyllde sjuttio, var en natt på Vadstena klosterhotell min favorit. Vistelsen var nämligen för två personer, så jag fick följa med. Igår morse hämtade vi en hyrbil och körde norrut. Fikastället vi hade planerat att besöka längs vägen hade stängt måndagar och tisdagar. Istället hade vi köpt varsin baguette redan här i Nybro. Dom stannade vi längs vägen och åt med utsikt över en liten sjö. Vi besökte Hästholmens hamn och Omberg. Där klättrade vi upp på toppen som kallas Hjässan. Det var en svettig promenad, men utsikten var värd ansträngningen. Det kändes som om man såg ända hem. Kortet på särbon är taget i utsiktstornet där. Efter att ha checkat in på hotellet i Vadstena, traskade vi till en restaurang nere i centrum, där vi åt middag. Resten av den ljumma sommarkvällen strosade vi mest runt, tittade på stan och åt varsin glass. Den här dagen inleddes med en överdådig hotellfrukost. Där fanns verkligen allt jag kunde tänka mig i matväg och lite till. Så besökte vi klosterkyrkan och leksaksmuseet. Förutom leksaker från alla tider fanns där både mjukglass och goda mackor till försäljning. Glassen avnjöt vi direkt och mackorna på en rastplats på hemvägen.

13 Juli 2021  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Blogg 7/7 2021.

Jag och mannen i mitt liv har utvecklat ett sätt att lösa korsord tillsammans. Att försöka se båda i samma tidning blev komplicerat. Är det för enkelt blir det dessutom gärna så att en av oss bara fyller i och den andra inte får vara med. Därför har vi övergått till svårare korsord, där jag fyller i det jag kan och frågar särbon om dom ord jag inte kan. Lagom är sällan hemma där heller, så ibland får vi inte riktigt till dom sista bokstäverna. Det känns lite retfullt, så oftast googlar jag på dom. I det senaste korsordet hade jag fått ordet ”gars” som svar på frågan ”till gagn som agn”. Det visade sig att betesfisken hette gärs. På frågan ”av hög börd” hade jag nämligen svarat ”adel”, när det efterfrågade ordet var ”ädel”. Lösningen på ”kan stå för två” kunde jag inte få till något annat ord än tvaga. Det kändes ju inte som ett annat ord för siffran två direkt, men en googling gav vid handen att det var precis så. Det tog en god stund för mig att inse att dom inte menade nummer två utan två som i tvätta.
7 Juli 2021  | Länk | Bekanta | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida