HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Mars (2017)
>>


Blogg 9/3 2024.

Jag tänkte posta ett paket till brorsdottern och började med att meddela henne detta via Messenger. När jag inte fick något svar insåg jag att jag inte hade någon som helst koll på deras resor. Dom gillar sånt och hade dom varit utomlands hade jag väl bara fått mitt paket i retur. När jag inte fick något svar på SMS heller kontaktade jag hennes mamma. Hon borde ju ha koll och hon svarar alltid snabbt på Messenger. Vid det laget hade hennes dotter sett mina meddelanden och hörde av sig hon också. Postkontoret ligger numera i Willys förköp. När jag ändå var där passade jag på att gå in i butiken och söka efter smörgåsrån, eftersom det inte har funnits på länge på Kvantum. Jag hittade inga, men när jag fann en ung kille ur personalen följde han med mig och visade var dom fanns. Dom hade fått hem dom samma dag. Jag anade att det innebar att Kvantum också hade fått det, men jag vågade inte chansa, utan köpte ett paket. Nu är dom på plats i Kvantums onlinebutik också igen.
9 Mars 2024  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 1/1 2024.

Det nya året firades in tillsammans med bror, svägerska och deras son. Vi hade visserligen ställt in firandet när särbon och jag fick covid, men när vi båda testade negativt för några dagar sedan drog vi igång det igen. Min själs älskade gjorde en heroisk insats vid diskbaljan, så vi slipper ägna nyårsdagen åt att röja efter festligheterna. Jag har visserligen en större diskmaskin numera, men även den har sina begränsningar. Av gästerna fick vi en stor bukett med rosor och en burk med hemlagat godis. Jag bara älskar det som kallas farmors karameller, men är för lat för att koka egna. Så bytte vi julklappar, eftersom vi inte sågs vid jul. Vi fick nyckelringar, ett stort pussel, någon typ av matta att pussla på och en massa gott att äta och dricka. Åt och drack gjorde vi hela nyårsaftonen också. Vi spelade en omgång frågespel och såg ”Grevinnan och betjänten” på tv. Tidigt på kvällen gick vi bara så långt hemifrån att vi kunde se mäklarens fyrverkeri. Vid midnatt stod vi på balkongen och såg alla pengar som en massa privatpersoner brände upp.

1 Januari 2024  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 3/7 2023.

Jag hade inte använt vinglasen/finglasen sedan jag fick den stora diskmaskinen. Halva tanken med dom är att dom är så pass oömma att man slipper diska dom för hand. Under midsommarveckan blev dom använda ett par gånger och det framkom att dom var helt omöjliga att ställa in i den nya diskmaskinen. I två av rännorna fick dom inte plats och i dom två andra ramlade dom omkull. Som tur var nämnde jag det, för det visade sig att den yngre av mina bröder hade en lösning på det problemet. Han lutade dom på ett sätt så att dom nästan halvlåg. Min fråga var om dom verkligen kunde bli rena så, men det var inga problem. Dessutom slapp jag irritationsmomentet med vattnet som brukar vara kvar i botten på foten efter disk. Nu kunde det rinna undan och glasen var torra när jag skulle ställa in dom i skåpet. Det som fascinerade mig mest på midsommardagen var annars min brorson, som kunde sköta sitt jobb härifrån. Istället för att köra till Öland, loggade han bara in på någonting i datorn och löste problemet på distans. Dessa moderniteter!
3 Juli 2023  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 25/6 2023.

Midsommardagen avslutades min äldste brors besök i Småland med en träff med vår andre bror med fru och son hemma hos mig. Gästerna kom med vackra rosor och vad jag misstänker är ljuvligt god choklad. Jag har inte ens vågat öppna förpackningen, men att den innehåller chokladhjärtan med smak av smörkola säger väl allt. Vi åt fläskfilé med ris och sallad och till dessert glass, fruktcocktail, grädde, rån och chokladsås. Jag brukar spara disken till dagen efter, för att hinna umgås, men nu diskade min älskade särbo allt som inte fick plats i diskmaskinen. Problemet var i vanlig ordning att hinna prata med alla, när hälften satt på balkongen och hälften i vardagsrummet. Trevligt var det i alla fall. Dagens höjdpunkt var ett rejält åskväder. Det skvalade ordentligt ett tag, som ni kan se på bilden, men jag antar att det mesta rann rakt igenom den snustorra marken. Idag har min äldste bror många timmar bakom ratten, för att komma hem till Hälsingland. Han försvann tidigt i morse, så jag hoppas att han är en bra bit på väg vid det här laget.

25 Juni 2023  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 24/6 2023.

Midsommarafton var vi bjudna till vår gemensamma bror och hans fru. Deras båda barn var också där, även om dottern med familj lämnade framåt eftermiddagen. Dom skulle resa på semester till Albanien. Min brors svärmor var med några timmar. Vi var kvar ända till kvällen och fick mat två gånger. Först sill och potatis, som man brukar säga. Det är jag inte överdrivet förtjust i, men det fanns prinskorv, Västerbottenpaj, ägghalvor och annat, som jag uppskattade desto mer. Efteråt blev det fika och den ljuvligaste jordgubbstårta med marängbotten. Framåt kvällen fick vi grillat med en massa goda tillbehör. Potatissallad, aioli, en grönare sallad och fetaost. Det fanns sparris inlindad i bacon också, men den hoppade jag över. Under eftermiddagen var halva sällskapet snälla och lekte med mig. Det fanns racketar och bollar, så vi stod och slog lite. Jag hade nog behövt en större yta, för vid ett tillfälle fick jag klättra över ett staket för att hämta bollen. På bilden syns jag i full aktion. Hem fick jag äran att köra. Det gick bra, fast det var nästan ett år sedan jag körde bil senast.

24 Juni 2023  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 23/6 2023.

Torsdagens utflykt gick till Oskarshamn. Vi besökte ett område som heter Kristineberg. Både min bror och jag har bott där, men inte samtidigt. Han kände åtminstone igen huset han hade bott i, fast det var nästan femtio år sedan. För mig var det ”bara” drygt trettio, men jag kände varken igen huset eller området, fast vi hittade min gamla adress. Lunchen avnjöts på Badholmen, där vi brukade dansa, när jag bodde i närheten. På själva holmen alltså. Restaurangen tror jag inte ens fanns då. Min bror och jag är på väg ut till nämnda holme på kortet nedan. Så klättrade vi upp (Oskarshamn är mycket kuperat) till museet, där vi besökte både Döderhultsmuseet och Sjöfartsmuseet. Det fanns en liten utställning med konst också, men den var i modernaste laget, för att jag skulle finna den njutbar. Tillbaka i Nybro avnjöt vi varsin glass på torget. Så blev det en snabb visit på Kvantum, där jag kompletterade midsommardagens planerade måltid med en påse sallad. Det var en extremt het dag, så jag var tacksam att bilen vi åkte i var försedd med luftkonditionering.

23 Juni 2023  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 22/6 2023.

Igår började vi dagen med att rensa i mitt förråd. Där hamnar det mesta, i och med att det känns lite bökigt att cykla med stora grejor ut till återvinningscentralen. Nu tänkte jag passa på medan min bror var här med bil. Eftersom jag tror att det mesta kan vara bra att ha, trodde jag inte att jag skulle hitta så mycket som jag kunde förmå mig att kasta. Det visade sig att jag var bättre på det än jag trodde själv. När jag hade fyllt halva bilen, fanns det fortfarande sånt som jag kunde tänka mig att slänga. Nu finns det i alla fall bättre med utrymme för att sortera bland det som är kvar där uppe. Vi körde till återvinningen och sedan vidare till Kosta outlet. Där köpte herrarna skor och någon tröja, medan jag höll hårt i slantarna. Istället för att köpa något nytt gick jag återigen upp på vinden på kvällen. Där hämtade jag en jeansskjorta från golvfabriken, som får duga som sommarjacka medan jag inte kommer i den riktiga. Framåt aftonen satt jag med min älskade särbo och dito svägerska (se bild) på balkongen och pratade, medan mina båda bröder gick en liten pubrunda.

22 Juni 2023  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 230621.

Vi tog årets tur till Öland igår. Den kallas gravrundan, eftersom vi åker runt till Södra kyrkogården i Kalmar och kyrkogårdarna i Mörbylånga och Norra Möckleby, där våra bortgångna släktingar vilar. Från början hade vi blommor med oss, men numera blir det andra små dekorationer. En del av dom ligger faktiskt kvar från åren innan. I Norra Möckleby kom en äldre dam fram och frågade om vi kom från trakten. Jag lyckades klura ut vem hon var, fast det var 45 år sedan jag såg henne senast. Till slut lyckades jag också förklara vilka vi var. Lite nostalgi blev det när vi först åt lunch bestående av lax och potatissallad hos Bläsinge hamnkrog. Den är inrymd i vad som en gång var en av pappas sjöbodar. Så fikade vi i det som var känt som ”Birgits” när jag växte upp. Då var det en lanthandel, men nu är det café. Min bror och jag är i full fart med fikandet på bilden. På vägen därifrån stannade vi vid en liten bod och köpte med oss jordgubbar hem.

21 Juni 2023  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 20/6 2023.

Gårdagen ägnades åt packning för att kunna bo på hotell (läs hemma hos särbon) några nätter. Jag behövde visserligen inte släpa med mig några kläder, eftersom jag har nära hem, om jag vill byta om. Det blir ändå en massa smått och gott, som jag anser mig behöva för min överlevnad. Så förberedde jag lite mat, som bara var att värma på, när min bror anlände. Kortet nedan är taget när han kom. Han hade kört hyrbil från Hälsingland och hade med sig en flaska mycket gott vin. Det gick alldeles utmärkt till con carne och resten smuttade vi i oss på balkongen under kvällen. Han har fått klara sig själv här på morgonen, medan jag har haft full service på mitt boende. Nu väntar männen i mitt liv bara på att jag ska bli klar, så vi kan ge oss iväg på årets gravrunda.

20 Juni 2023  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 20/12 2022.

När jag växte upp var, som jag minns det, mina flitigaste barnvakter mina gudföräldrar. Dom bodde några mil söderut på Öland, men när mina föräldrar reste bort fick jag vara där. Min gudmor var av den bestämda uppfattningen att jag då skulle ha glass varje kväll. Den enda glass jag absolut inte åt var nougatglass. Jag har inte smakat det som vuxen, men som barn avskydde jag det. Mina gudföräldrar hade en son, som var åtta år äldre än jag. När glassen var slut en kväll när jag var där, blev han utskickad för att köpa mera. Han var inte odelat lycklig över uppdraget, så när han kom tillbaka sa han att det bara fanns nougatglass. Det var som väl var inte sant, men det är mitt absolut enda minne av honom. Jag tappade kontakten nästan helt med hela den familjen, när jag växte upp och flyttade från Öland. Jag brukar kolla dödsannonserna på två olika webbsidor, för att ha koll. I helgen fanns där inget bekant namn på någon av dom. Däremot fick jag en papperstidning till skänks och i den fanns hans namn i en dödsannons. Han hette Lars och det är förstås hyfsat vanligt, men hans andranamn fanns med. Det var samma som hans far och desto ovanligare.
20 December 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 16/12 2022.

Igår blev älsklingen och jag bjudna på ett underbart julfirande hos min bror och hans fru. Vi åkte buss dit, vilket tog ett par timmar från dörr till dörr, fast det bara var tio minuters byte i Kalmar. När vi lämnade Nybro kom det bara några få snöflingor. Vid hållplatsen i Kåremo landade vi i ett hyfsat tjockt lager med snö och det snöade ordentligt när vi traskade upp till deras hus. Där fick vi först varm glögg med mandlar, russin, pepparkakor och någon kaka med saffran. Så bjöds vi på ett överdådigt julbord, som jag personligen sköljde ner med öl och snapsar. Kvällen avslutades med kaffe/te och lussekatter. Det blev många timmar av trevlig samvaro, mycket prat och många skratt. När vi skulle åka hem hade det visserligen slutat snöa, men i gengäld hade temperaturen krupit långt under nollan. Vårt värdpar skjutsade hem oss till Nybro, så vi slapp ge oss ut i mörker och kyla och jaga bussar. Istället blev det en varm och mysig åktur, som gick på mindre än halva tiden mot resan dit.

16 December 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 6/12 2022.

Särbon och jag har förärats en otroligt tjusig och läcker adventskalender i år. Den innehåller handgjorda chokladpraliner och höjer advent till en helt ny nivå. Däremot vågade jag inte återanvända ett skämtsamt citat som dök upp på Facebook. Det löd: ”Enligt chokladkalendern jag köpte igår är det redan julafton.” Jag tänkte att om jag skriver så kanske givarna tror att vi verkligen har satt i oss all chokladen på en gång. I verkligheten är vi mycket noga med att öppna en lucka varje dag. Så har vi hittat tillverkarens hemsida, där man kan se dag för dag vilken smak det är man stoppar i munnen. På tal om skämtet, så brukar jag använda en variant på det, när jag berättar om något som hände mig när jag var yngre. Jag tände ett datumljus medan jag åt frukost och när jag kom hem från jobbet på eftermiddagen var det redan jul. Jag hade alltså glömt att släcka det innan jag gick, så det brann ner under dagen. Som väl var stod det i en glasljusstake som inte kunde ta eld, så det hade bara slocknat. Annars kunde det ha gått riktigt illa.

6 December 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 17/9 2022.

Igår hörde jag hur det plingade till i min telefon av ett meddelande på Messenger. Jag hade inte möjlighet att kolla det direkt och på två minuter hann jag förstås glömma hela saken. Mer än två timmar senare kom jag in på Facebook i datorn och blev påmind om att det fanns ett oläst meddelande. Det visade sig vara från min brorsdotter. Hon frågade inte hur jag mådde. Jag hade bett henne låta bli det den här veckan, eftersom jag var rädd att bli sjuk av behandlingen i fredags. Nu har det gått en hel vecka, så jag verkar ha klarat mig hyfsat den här gången. Brorsdottern undrade istället om jag hade kollat min brevlåda som igår. Det hade jag visserligen gjort, men brevbäraren kanske inte hade hunnit hit då. Nu tog jag hissen ner och tittade i boxen igen. Där låg ett litet paket och innehållet syns på bilden nedan. Vad har jag gjort för att förtjäna så fantastiska (syskon-)barn? Jag var naturligtvis tvungen att kontrollera statusen på innehållet och har glädjen att meddela att chokladen smakade lika ljuvligt som den var vacker.

17 September 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 12/9 2022.

Kontot på Ölands Bank verkar ha fått sin förklaring av mina bröder, även om jag inte förstod riktigt hur och varför det hade tillkommit. Det hade i alla fall med pappa att göra. Han har varit borta i femton år, så det måste vara långt mellan dom regelbundna kontrollerna av vem man är och var man har fått sina pengar ifrån. Det fanns alltså inga pengar på det där kontot att redovisa. Som jag fattade det hade dom direkt förts över till något av mina egna. Det jag undrar då är varför det behövdes ett särskilt konto för var och en i Ölands Bank, men det kanske kan kvitta såhär långt efteråt. Den ena av mina bröder verkade, precis som jag, helst vilja bli av med sitt. Den andra hade haft mera tur med hanteringen. Han hade fått ett papper där det stod att om han inte hörde av sig skulle banken avsluta kontot. Man kan undra över den olika behandlingen, när jag skulle ha blivit tvungen att åka till Öland för att avsluta mitt. Nåja, det löste sig ändå till slut och mysteriet med vem som hade öppnat kontot åt mig torde vara löst.
12 September 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 23/8 2022.

Den sista dagen av min brors besök i Småland blev det en biltur i nämnda landskap. Vi började i Strömbergshyttan. Att restaurangen där möjligen inte fanns kvar gjorde inte så mycket, eftersom det var i tidigaste laget att äta lunch när vi kom dit. Däremot hade vi tänkt oss att titta in i butikerna på samma område. Det gick inte heller, eftersom dom bara hade öppet onsdag till söndag. Vi fortsatte till Hovmantorp, där min bror tidigare har bott både på Glasbruksgatan och på Kårlandavägen. Jag kände igen båda namnen, men om någon hade frågat hade jag varken vetat varför eller var i Sverige dom fanns. Dom låg tydligen ändå kvar och skvalpade i mitt undermedvetna. Campingen Gökaskratt var vi också nere vid, innan vi fortsatte mot Tingsryd. Där blev det ett besök på Börjes. Det är ett varuhus som alla utom jag verkar ha varit inne i. Nedan finns bildbevis på att jag nu också har varit där, även om jag inte köpte någonting. Särbon investerade i en ny keps och min bror bjöd på smarriga baguetter i deras café.

23 Augusti 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 22/8 2022.

Igår var det dags för årets gravrunda. Vi började på södra kyrkogården i Kalmar, där morfar ligger i minneslunden. Så fortsatte vi över till Öland och Mörbylånga kyrka, som vi också var inne och tittade i. På kyrkogården där finns mormors och hennes mans grav och i minneslunden ligger min gudmor. På östra sidan av ön hittade vi till slut Sandby borg, som vi hade hört så mycket om. Vägen dit var inte utmärkt alls och där fanns inte mycket att se. Det lär i alla fall vara resterna av borgen på bilden. På Norra Möckleby kyrkogård besökte vi föräldrars, systers och farföräldrars gravar. Vi var inne i den kyrkan också. Där passade vi på att tända ljus för dom vi minns och saknar. Jag hade visserligen inga småpengar, men det gick bra att swisha. I kyrkbänkarna satt lappar om att man till och med kunde swisha kollekten. Tillbaka på öns västra sida åt vi lunch på Arontorps kroppkakor. Namnet till trots var det bara min bror som åt Ölands nationalrätt. Särbon och jag hämtar kroppkakor när dom säljs här i Nybro en gång i veckan, så nu fick det bli pasta respektive schnitzel för oss. Han bjöd för övrigt både på maten och varsin glass när vi senare kom upp till Borgholm.

22 Augusti 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 21/8 2022.

Gårdagen började vi med en sväng till Flerohopp, där brorsonen och hans sambo bor. Vi fick se hur renoveringen av deras hus fortskrider och framför allt träffa ungdomarna. Det var ett tag sedan. På hemvägen bunkrade vi lite på Kvantum. Efter att ha varit hemma med varorna tog vi en promenad runt Linnéasjön. På eftermiddagen dök bror och svägerska upp, fast dom stötte på patrull vid ytterdörren. Jag hade glömt att informera dom om att porten är låst numera. Dom ringde upp hit och fick koden, så dom tog sig in. Jag fick både en stor bukett flerfärgade rosor och en burk med ”farmors karameller”. Det är hemlagat godis, som är bland det godaste jag vet. Själv är jag för lat för att koka eget, men min svägerska hade stått med det i värmen. Vi promenerade till Baroness, där vi åt oss väl mätta, eftersom portionerna var rejäla. Jag hade planerat att ta med mig en plastpåse, eftersom jag bara orkar äta en halv pizza i taget, men det glömde jag förstås. Jag hade säkert fått maten i en kartong, men det orkade jag inte bära på hem. Här hemma vidtog en mycket lugn upplaga av vinkväll på balkongen med bara fem vuxna. Det gick inte åt mer än en enda vinflaska, men trevligt var det och riktigt skönt på balkongen.

21 Augusti 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 20/8 2022.

Första bilturen igår gick till Kosta outlet. Den ende som gjorde av med pengar där var mannen i mitt liv. Först fick han tag i nya skor, vilket var huvudärendet. Dom gamla var så dåliga att han bad säljaren slänga dom och behöll dom nya på. Så bjöd han min bror och mig på fika. Mjukglassmaskinen var ur funktion, men det vi fick var snudd på lika gott. Kulglasen hade en nästan lika mjuk och krämig konsistens och fanns i mängder av smaker. På eftermiddagen gick färden till Öland och trakterna där jag och mina bröder växte upp. Nere vid hamnen finns numera en krog, där vi mötte upp bror och svägerska. Den är inrymd i min fars gamla sjöbod, vilket syns ganska tydligt på den bifogade bilden. Jag åt varmrökt lax från Blomlöfs med potatissallad och det var ljuvligt gott. Dessutom mycket mättande. Vi i min bil tog en extra sväng runt vår ungdoms jaktmarker på vägen från Öland till Kåremo, där vi blev bjudna på fika. Själv tiggde jag mig till ett par öl istället för kaffe, så jag mådde extra gott.

20 Augusti 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 19/8 2022.

Gårdagen tillbringade min äldste bror på tåget från Hälsingland till Småland. Troligen mest för att hans motorcykel står på verkstad. Jag misstänker ändå att det var något bekvämare att sitta på tåget än på hojen i sjuttio mil. Jag bäddade om min säng med en tunn filt istället för det vitvaddstäcke som jag själv sover med även på sommaren. Så flyttade jag till hotell Jakobsgatan, där jag har bokat in mig på helpension. Vi mötte min bror vid stationen och promenerade hem hit, eftersom hyrbilen levereras först idag. Här stod en gryta klar på spisen bara att värma på. Jag fick både en ask choklad och en flaska som innehöll någonting sött och gott. Den avsmakade vi ute på balkongen, medan bror och särbo diskuterade språk i alla dess former. Den ene har undervisat i det under många år och den andre är mycket språkintresserad. För stunden känner jag mig som den lataste i sällskapet. Båda männen har varit ute och promenerat i arla morgonstund. Själv har jag bara masat mig hundra meter hem till min egen dator.

19 Augusti 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 18/6 2022.

Jag minns inte om det var på min farfars egen begäran, men av någon anledning kallade vi honom aldrig för farfar. Istället var det farmor och Ture. När det kom till oss barnbarn kanske det rentav underlättade. För min fasters barn var dom ju mormor och morfar. Eftersom farmor för mig var just farmor och ingen annan, kändes det minst sagt märkligt när kusinerna kallade henne mormor. Min Gudmor kallade både jag och min mor för moster Ella, fast det egentligen var mammas moster hon var. Morbror John var för övrigt pappas morbror. En av Johns systrar var också gift med en John, men det var ingen större risk att man blandade ihop dom. Det paret hade nämligen bott i Amerika en tid och sedan dess kallade damen sin make för Johnnie. Resten av släkten försvenskade namnet till Jonne. Av mina egna äldre släktingar tror jag bara det är min faster som har kallats för faster Maj. Varken min farbror eller någon av mina fem morbröder har fått leva med något liknande epitet. På tal om namn, så hade en av mina morbröder en hund som hette Tina. Hennes namn stod alltid med på grattiskort och liknande. När min morbror gifte om sig, var det med en kvinna vars dotter hette Tina, så det namnet hängde med.
18 Juni 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 16/6 2022.

Min far och jag hade lite olika smak. Coca cola är till exempel en av mina favoritdrycker. Tyvärr är inte mitt hjärta lika förtjust i den, så dricker jag för mycket cola får jag extraslag. Pappa var inte lika förtjust. Han provade att grogga med det, men jag minns hans utlåtande ordagrant. ”Inte ens spriten tar bort den där jävla colasmaken”. Fett på kött gillar jag inte alls. Pappa tyckte att fläskfilé var för torrt, eftersom det saknade fett. På julskinkan var fettranden snudd på det han tyckte var godast. Jag blev inte så populär den julen han firade hemma hos mig. När jag skulle ta bort svålen från skinkan råkade jag ta bort allt fettet. Ost är snudd på ett beroende hos mig och jag tror aldrig att det kan bli för mycket. Köper jag pizza är det oftast ett enda hav av ost. Min far satt vid ett tillfälle i köket när jag strödde ost på en potatisgratäng. Jag hade inte hällt på några större mängder enligt mig, när han sa; ”Det räcker nu”. Tur att jag på ålderns höst hittade en kärlek som är lika förtjust i ost som jag är.
16 Juni 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 7/4 2022.

Hustrun till en av mina morbröder hade en dotter innan dom gifte sig. Hon kallades Lilja och vi träffades några gånger under min uppväxt. Jag är grymt dålig på att hålla kontakten med både släkt och vänner, så i vuxen ålder tappade vi bort varandra. När min morbror dog för tio år sedan var hans hustru redan borta. När någon som presenterade sig som Bengt Andersson ringde efteråt, var det inget namn jag kunde placera över huvud taget. Om jag förstod honom rätt så var jag och mina bröder tvungna att godkänna min morbrors testamente, eftersom vår bortgångna mor hade arvsrätt efter honom. Vi talades vid länge, innan jag till slut fattade vem han var. Han gick nämligen under smeknamnet Laban. Hans rätta namn vet jag aldrig ens om jag hade hört tidigare. När jag några år senare tänkte söka efter det här paret på nätet, stötte jag på patrull. Lilja tyckte jag borde vara ett hyfsat ovanligt namn på Öland. Problemet var att jag inte hittade någon Lilja Andersson över huvud taget. Det berodde på att hon hade samma tilltalsnamn som sin mor. Jag antar att det blev mindre förvirrande att använda andranamnet, när dom hette likadant. Dom jag en gång kände som Lilja och Laban, heter alltså i själva verket Iréne och Bengt.

7 April 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 17/3 2022.

Jag har två äldre bröder, som båda är mycket generösa och omtänksamma mot sin lillasyster. Jag har inte själv haft bil på mer än trettio år. Min ena bror bor fem mil från mig och norr om Kalmar när jag bor västerut. Han har skjutsat mig hem många gånger. När jag nu genomgår cytostatikabehandlingar, kör han in till Kalmar, hämtar mig och särbon vid lasarettet efter genomgången behandling och skjutsar oss hem till Nybro. Min andra bror bor sjuttio mil bort, men på sommaren brukar han komma ner och skjutsa runt mig (eller oss numera) på Öland och Småland. Han har inte heller någon bil numera, men han brukar hyra en här nere. Hit tar han sig endera med motorcykel eller tåg. Igår läste han mitt blogginlägg om hur jag saknar min svindyra ansiktskräm och kom på ännu ett sätt att skämma bort sin lillasyster. Han tog reda på vad krämen hette och gav mig en burk i födelsedagspresent. Den blir extra uppskattad i dessa tider, när cellgifterna går illa åt min hy. Det satte lite press på mig, eftersom han själv fyller år i dagarna, men han hävdade att han var nöjd med ett födelsedagskort. Fotot på mig och mina bröder är taget för nästan sextio år sedan.

17 Mars 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 11/3 2022.

Mina morföräldrar skildes när jag var så liten att jag inte kommer ihåg dom tillsammans över huvud taget. På sjuttiotalet bodde morfar tillsammans med Gulli i stadsdelen Oxhagen i Kalmar. Kortet nedan är det närmaste jag hittar på dom två tillsammans. Det är jag och min mamma bortanför dom. Vi står vid ett staket på Skälby gård, men jag minns inte nu vad det var för djur vi tittade på. När jag var tio bodde jag hos dom, när mina föräldrar var bortresta. Det mest handfasta minnet är studiofoton på mig, eftersom Gulli tog med mig till fotografen. Hon hade en låda full av stenkakor, som jag råkade dra ut för långt. Jag har förträngt hur många skivor som gick sönder i fallet. En dag fick jag följa med på en bussresa till Oskarshamn. Den anordnas av Hjärt- och lungsjukas förbund, så jag sänkte medelåldern rejält på den där bussen. Vilket etablissemang vi besökte minns jag inte, men jag vet att vi sjöng om det på hemvägen. Allsångsvisan döptes om till ”Halta Lottas krog i Oskarshamn”. Mitt allra starkaste minne är annars hur kissnödig jag var på hemvägen. När vi väl kom av bussen i Kalmar, funderade jag starkt på att sätta mig i någon buske. Jag kom i alla fall tillbaka till lägenheten och in på toaletten utan att kissa på mig.

11 Mars 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 10/3 2022.

Igår fyllde jag 61, även om jag har svårt att sätta den siffran i samband med min egen ålder. Mannen i mitt liv dök upp med stora räkmackor till brunch. Så fick jag wienerbröd och negerboll till fikat och på kvällen åt vi rökt makrill med potatismos och spenat. Det ringde från blomsteraffären om att blommor var på väg och vi diskuterade vem som kunde ha skickat dom. När jag vecklade upp tre långskaftade mörkröda rosor, började jag undra om jag hade en hemlig beundrare. Naturligtvis var buketten från min älskade särbo som ville överraska mig och på kortet stod det att han älskade mig. Med posten kom grattiskort från den närmaste släkten och dom hörde också av sig och grattade per telefon. Min ena bror på förmiddagen och den andra tillsammans med sin fru framåt kvällen. Någon timme senare ljöd en signal som jag aldrig hade hört tidigare från min telefon. Det var ett videosamtal och jag hade fullt sjå att svara. När jag till slut lyckades godkänna allt med rätt knappar, sjöng och hurrade min brorsdotter och hela hennes lilla familj för mig. Den typen av uppvaktning tror jag mig inte ha fått sedan hon själv var i den ålder som hennes dotter är nu.

10 Mars 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 19/1 2022.

När mamma fick bröstcancer köpte hon en bok i ämnet. Den har legat här sedan hon dog för 33 år sedan. Nu kändes den på förekommen anledning så pass intressant att det till slut blev av att läsa den. Jag insåg snabbt att tiden hade gått ifrån den och att jag borde söka på Internet istället, om jag ville ha mer aktuell information. Samtidigt är det lite annan läsning och en del personliga historier, så jag läser den som (kanske lite makaber) underhållning. På åttiotalet, när den skrevs, diskuterade man tydligen fortfarande om man skulle införa allmän mammografi. Med facit i hand har det varit så ett tag nu. Däremot hade jag aldrig tänkt på nackdelarna tidigare. Utan allmän screening kom kvinnor in som hade hittat en knöl själva och oroade sig för att det kunde vara cancer. Vid mammografi fick kvinnor som trodde att dom var fullt friska plötsligt veta att dom inte var det. Att det finns dom som inte utnyttjar tillfället för mammografi har jag förstått. Att vissa avstår från att behandla upptäckt cancer, chockerade mig däremot lite. Så fick jag veta att man opererar så snabbt som möjligt mest för patientens sinnesfrids skull. Bröstcancerknölar växer tydligen annars hyfsat långsamt.
19 Januari 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 1/1 2022.

Förra nyårsafton firade jag och mannen i mitt liv in på tu man hand. Igår vågade sig bror och svägerska hit igen. Dom anlände med den fantastiska buketten nedan, flaska och godis. Fastighetsförmedlingens fyrverkeri skjuts numera upp så högt att det syns över hela Nybro. Det innebar att vi bara behövde gå femtio meter från huset för att få fri sikt. Nyårsmenyn var exakt samma som i hur många tidigare år som helst. Snittar, som var aningen kladdiga men goda, till välkomstdrinken. Fläskfilé med ris, som höll på att bli lite hårdtuggat. Jag missade nämligen att sätta igång riskokaren, men som väl var kom jag på det innan jag satte in köttet i ugnen. Supén blev bara aningen försenad. Dessert åt vi snudd på mitt i natten. Den följde också traditionen med glass, grädde, fruktcocktail, rån och chokladsås. Mellan varven hann vi med ett par rundor frågespel. Jag antar att vi borde ha varit artiga och låta gästerna vinna, men särbon och jag vann varsin gång. Vädret var milt, så vi behövde inte ens frysa när vi stod på balkongen vid midnatt och avnjöt grannarnas brännande av pengar. Särbon ville diska i natt, men det orkade inte jag. Därför får jag försöka röja mig fram till spisen nu, om det ska bli någon lunch idag.

1 Januari 2022  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 28/12 2021.

Själva julfirandet klarade jag och mannen i mitt liv av på tu man hand. Däremot träffade vi delar av min släkt och bytte julklappar både före och efter julafton. Söndagen innan jul var bror och svägerska här och bjöd på fika. På grund av pandemin ville dom sitta utomhus. Vi hade suckat lite över att trädgårdsmöblerna inte plockades in för vinterförvaring i år, men då kom dom väl till pass. Jag bifogar ett kort på mig, eftersom jag inte vet hur det övriga sällskapet ställer sig till att bli publicerade. Som ni ser har jag lyckats fånga en solstråle, även om den inte värmde mycket. Svägerskan hade mössa på sig och hennes man både det och luvan på jackan. Själv ägnade jag mig mest åt att försöka slappna av, eftersom man fryser mindre då. Kaffe och flera sorters hembakat värmde hur som helst gott. Särbon hade dessutom sittunderlag med sig ut, så om rumpan var det inte kallt alls. På julafton öppnade vi julklappar från bror och svägerska och från varandra. Annandag jul skulle brorsdottern och hennes familj komma förbi på vägen hem till Jönköping. Dom hade firat jul hos hennes föräldrar. Dom blev fördröjda och kom inte förrän det började skymma, så det blev bara ett snabbt julklappsbyte utanför bilen.

28 December 2021  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 8/10 2021.

Igår hade vi bestämt oss för att lyxa till det med lax mitt i veckan. Jag brukar laga den i ugnen under ett täcke av färskost. Inte förrän jag närmade mig kylskåpet för att plocka fram nämnda ost, slog det mig att jag aldrig hade köpt någon. Det hade uppenbarligen tiltat i huvudet på mig när jag skrev min shoppinglista och den litar jag helt på. Hade jag kommit på det tidigare, kunde jag ha cyklat till affären och köpt den där osten. Nu var det lite sent påtänkt. Jag antar att man kunde ha ställt in fisken i ugnen som den var. Istället improviserade jag lite med vanlig ost och en skvätt majonnäs. Det gick också att äta.
Brorsonen (se bild) bor visserligen en bit utanför tätorten numera, men han går på vuxenutbildning tvärs över gatan från mitt hem. Ändå har jag knappt träffat honom sedan pandemin började. Jag och mannen i mitt liv promenerar ofta förbi den där skolan och igår gjorde vi det precis när brorsonen var på väg hem. Hade jag varit ensam hade jag antagligen missat honom då också. Nu låg min uppmärksamme särbo steget före och ropade på mig när han fick syn på den unge mannen.

8 Oktober 2021  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 28/7 2021.

När jag flyttade hem till särbon några nätter, hade jag med mig det viktigaste i en kabinväska. Det var inga problem att fästa ihop bandet som ska hålla innehållet på plats när jag hade packat. När det var dags att flytta hem igen fungerade det däremot inte alls. Jag såg en gång en dement man på tv, som inte kom ihåg hur man stängde av vattenkranen. Jag blev lite orolig att något liknande hade drabbat mig. Jag vred och vände på spännena, tills jag till slut insåg att dom skulle sitta med den breda änden mot varandra. Det måste ha varit maximal otur, att båda hade vridit sig fel. I mitt sovrum här hemma fällde min bror ner persiennerna. Jag hade inte använt dom sedan jag fick upp en rullgardin för flera år sedan, så dom var lite trixiga att få ner. Uppenbarligen strulade dom lite när dom skulle upp igen också. Hemkommen efter att ha följt brorsan till tåget, upptäckte jag att persiennen hängde på trekvart. Som väl var gick den enkelt att få jämn igen genom att dra lite extra i ett av snörena. Hela Kalmar och delar av Öland blev strömlöst igår när det åskade som värst. Gatorna såg ut som på den bifogade bilden från min morgontidning. Här började det inte förrän vi hade satt min bror torrskodd på tåget.

28 Juli 2021  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 27/7 2021.

Årets besök på Kosta Outlet klarades av igår. Huvudärendet var nya skor till särbon, men min bror och jag hade också varsin påse med oss därifrån. Planen var att äta mjukglass där, men någon dylik gick inte att uppbringa i Kosta med omnejd. Dom caféer vi hittade var endera stängda alternativt var mjukglassmaskinen ur funktion. Som det på bilden, där dom hade mängder av olika smaker av kulglass, men för dagen ingen mjukglass. På hemvägen såg vi en stor skylt om att HönsaLottas luffarmuseum i Boda Glasbruk hade mjukglass, så vi svängde in där. Dom inte bara hade mjukglass. Den var dessutom precis så god som jag hade hört att den skulle vara. Senare på eftermiddagen körde vi ner till stationen och återlämnade hyrbilen. Därifrån promenerade vi till Baroness, som ligger i andra änden av Nybro. Det var den enda restaurang vi hittade som både hade öppet på måndagar och kunde erbjuda en öl till maten. Jag åt pizza, men var tyvärr inte smart nog att ta med mig halva hem. Jag pressade i mig hela och kunde knappt röra mig efteråt. Idag följde vi min bror till tåget efter lunch. Förhoppningsvis är han på väg hemåt, trots att åskan gör vad den kan för att ställa till oreda.

27 Juli 2021  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 26/7 2021.

Söndagens biltur gick österut. Först till minneslunden på Södra kyrkogården i Kalmar, där min morfar ligger begravd. Så fortsatte vi till Öland och Mörbylånga. Där har mormor och hennes sista man en gravsten, medan min Gudmor vilar i minneslunden. På östra sidan av ön stannade vi till vid vårt föräldrahem, så mannen i mitt liv fick se var jag växte upp. Så åkte vi ner till Bläsinge hamn och till kyrkogården i Norra Möckleby, där kortet på min bror och min särbo är taget. Där har våra föräldrar, farföräldrar och vår syster sina gravar. Kyrkan var öppen, så vi passade på att titta in i den. Vi var uppe på läktaren i tron att det var så högt upp man kunde komma, men på vägen ut hittade jag en trappa som ledde upp i tornet. Jag trodde inte själv att man skulle kunna ta sig ända upp till kyrkklockorna. Det gjorde vi, men vi fick klättra uppför flera olika trappor av skiftande kvalitet. Och ner igen förstås. Lunchen intogs på Arontorps kroppkakor. Jag har sett att Facebookvänner äter andra maträtter där, men vi åkte dit enbart för kroppkakorna. Tanken med att åka till Öland igår var att passa på medan vädret var med oss. Jag tänkte aldrig på att söndagen är den stora stugbytardagen. På hemvägen tog resan över Ölandsbron, som brukar gå på några minuter, mer än en halvtimme.

26 Juli 2021  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 25/7 2021.

Igår intog jag min ordinarie lägenhet och ägnade någon timme åt matlagning. Bror och svägerska dök upp med en vacker rosenbukett. Det bjöds fläskfilé till huvudrätt och glass med tillbehör som dessert. Jag hade börjat oroa mig för mina vinflaskor, eftersom dom har stått orörda under hela pandemin. Nu var vi tre stycken som tog ett glas vin till maten, så åtminstone en av flaskorna gick åt. Jag brukar koncentrera mig på att underhålla och umgås med mina gäster, eftersom vi ses så pass sällan, och lämna disken till dagen därpå. När det nu är min bror som bor här mer permanent, hade jag inte hjärta att göra så. Han och mannen i mitt liv skötte dessutom den sociala biten med bravur. Jag diskade formar, skålar och stekpanna efterhand och körde ett gäng med glas och tallrikar i diskmaskinen. Det blev en mycket trevlig afton med prat och skratt. Olympiska spelen pågår, har jag förstått. Just nu tittar bror och särbo på något evenemang därifrån på tv:n, medan dom väntar på att jag ska bli klar här. Strax bär det av mot Öland och besök vid våra anfäders gravar.

25 Juli 2021  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 24/7 2021.

Det var ett par år eller så sedan jag besökte Kalmar senast, fast det bara ligger tre mil härifrån. Igår var jag i gengäld där två gånger. På förmiddagen turistade jag med bror och särbo. Vi fikade på Café Lotsutkiken och traskade omkring i centrum. Så körde vi runt resten av stan och förundrades över allting som hade vuxit upp sedan vi bodde där på åttiotalet. Där min dåvarande arbetsgivare hade en enhet som tillverkade skumbollar, fanns det numera mängder av hyreshus. Vi var hemma i Nybro några timmar, innan vi återvände till Kalmar sent på eftermiddagen. Då hade vi stämt möte med bror och svägerska utanför en fin restaurang. Mannen i mitt liv och jag blev bjudna på födelsedagsmiddagar, eftersom vi båda hade fyllt jämnt. Om någon mer än hyrestagaren skulle köra hyrbilen, så kostade det extra. Istället valde min bror att låta mig ta en öl till maten. Efter restaurangbesöket fortsatte vi hem till bror och svägerska, där det bjöds på ännu mer gott att äta och dricka. Det var en riktigt skön sommarkväll, och vi satt ute i trädgården hela kvällen. Kortet på mig och särbon är taget där. När skymningen föll återvände vi till Nybro. Idag ska hela gänget sammanstråla här.

24 Juli 2021  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 23/7 2021.

Förmiddagen igår ägnade jag åt att tona mitt nyklippta hår och att förbereda inför min brors ankomst till Nybro från Hälsingland. Han slipper den hopfällbara gästsängen den här gången. Istället får han låna min säng och jag har tillfälligt blivit sambo med min särbo. Jag anade att brorsan inte ville ha mitt vitvaddstäcke i sommarvärmen, så jag bäddade om med en filt till honom. Så fixade jag en gryta, så han fick en bit mat när han kom. Vi mötte honom vid tåget på eftermiddagen. Det gjorde också en representant för Mabi biluthyrning. Circle K (där vi brukar hyra bil) håller på att avveckla den verksamheten. Det här företaget hade bara en obemannad depå i Nybro. Det innebar att bilen kom på en släpvagn efter en större bil. Framkörningsavgift tillkom, så vi får väl se hur vi löser våra transportproblem framöver. Den här helgen har vi i alla händelser min bror som privatchaufför. Igår kväll blev det både jordgubbar och gin och tonic efter maten. Dock inte samtidigt. Så satt vi länge på balkongen och pratade. Där är det kvällssol, så det dröjer lite innan det blir behaglig temperatur. Jag fick för övrigt både en flaska Baileys och fin choklad av min gäst. Han vet vilken typ av presenter jag uppskattar. På bilden nedan syns min bror till vänster och mannen i mitt liv till höger.

23 Juli 2021  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 26/3 2021.

Om telefonen ringer medan jag står i duschen med vattnet strilande över huvudet, hör jag den inte. Igår hade jag precis hunnit börja torka mig när den ringde. Det kom dessutom väldigt många signaler, så jag blev rädd att det hade hänt någonting allvarligt. Eftersom svararen brukar gå igång efter tre, fyra signaler, trodde jag att det var någon som ringde om och om igen. När det ändå bara fanns ett samtal registrerat efteråt, får man väl tro att det var telefonsvararen som inte startade som den skulle. När jag såg att det var min bror som hade ringt ringde jag tillbaka för säkerhets skull, men han hade råkat ringa mig av misstag. Lite skadeglad blev jag, eftersom det är samma bror som många gånger har hånat mig, när jag kommer åt fel knappar på telefonen. Ringt till folk utan att det var meningen har jag gjort dels när jag bara ska stryka bort något damm från skärmen. Råkar jag då dra över en kontakt, ett meddelande eller ett gammalt samtal, så ringer telefonen upp personen ifråga. När jag har sökt efter detaljer om ett samtal har det hänt att jag har tryckt på just ”samtal” istället för ”detaljer”, som är rätt kommando. I början fick jag panik när det här hände, och stängde telefonappen. Då fortsatte ändå signalerna att gå fram. Nu kommer jag oftast ihåg att lägga på luren först av allt. Det brukar ta ett par sekunder för samtalet att kopplas fram, så jag hinner trycka bort det utan att störa någon.

26 Mars 2021  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 13/3 2021.

Att det numera bor en person till med samma efternamn som jag på min adress, ger stundtals upphov till förvirring. Det har hänt både att killen på första våningen har fått mina blommor och att hans beställda pizza har levererats till mig. När blomsterhandeln ringde och aviserade att blommor var på väg nu i veckan, sa jag därför särskilt till om det där med tredje våningen. Taxichauffören som skötte leveransen gjorde det också till rätt dörr, även om jag tycker att han bar sig lite besynnerligt åt. Han knackade nämligen på dörren istället för att använda ringklockan. När jag gick och öppnade hade han lagt blombuketten utanför och var själv på väg ner i hissen. Han kunde knappast ens vara säker på att någon hade hört hans knackning. Det enda jag såg av honom var när han klev in i sin bil och körde härifrån. Blommorna från min äldste bror var hur som helst mycket vackra. Buketten växer dessutom fortfarande, eftersom den innehöll någon typ av stora knoppar som slår ut efterhand. Struten med chokladtryffel som följde med är däremot historia sedan länge. Dom var på tok för goda för att jag skulle klara av att spara dom någon längre stund.

13 Mars 2021  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 24/2 2021.

Jag får bestämt ta ett snack med mina bröder om sånt jag inte minns när det gäller vår morfar. Mina morföräldrar skildes i början av sextiotalet. Mormor gifte om sig direkt och var sedan gift med sin Tage livet ut. Enligt texten intill fotot nedan heter kvinnan till vänster Britta. Jag har ett vagt minne av att det kan ha varit någon som morfar hade sällskap med efter skilsmässan, men jag kan också ha fel. Det är mitt huvud som sticker upp mellan hennes och morfars. Det kanske inte är så konstigt om jag inte kommer ihåg alla detaljer, för jag var bara ett par år gammal. Gulli, som morfar var sambo med på sjuttiotalet, minns jag i alla fall klart och tydligt. Jag bodde hos dom vid något tillfälle när mina föräldrar var bortresta. Tack vare att hon tog mig med till en fotograf, har jag en uppsättning med fina kort på mig själv i tioårsåldern. Så var jag med dom på en bussresa till Oskarshamn med någon förening. Senare på sjuttiotalet var morfar tillsammans med en dam som kallades Lisbet, fast jag tror att hon egentligen hette Elisabet. Möjligen var det så att hon dog ifrån honom, men jag är osäker på det också. På åttiotalet umgicks i alla fall morfar med Stina i flera år. Sin allra sista flickvän hade han på sjukhemmet där han tillbringade sina sista år. Det var ett demensboende, så damen han satt och höll i handen trodde att morfar var hennes make Oskar. Han levde dessutom fortfarande, så det bör ha varit aningen förvirrat när han kom på besök.

24 Februari 2021  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Blogg 21/2 2021.

När jag letade fram ett foto på mina föräldrar, som var taget vid ett besök i Göteborg, reagerade jag på deras klädsel. Mannen i mitt liv brukar bli smått nostalgiskt när han beskriver hur kvinnorna var klädda på femtiotalet. Han talar lyriskt om dräkt med kjol och en liten jacka, och det är väl exakt så min mor är klädd på det bifogade kortet. Jag brukar i det här sammanhanget framhålla att männen också betydligt oftare var, vad vi idag skulle kalla finklädda, i kostym och slips. Dom gånger jag har sett min far klädd som på bilden kan jag nog räkna på ena handens fingrar. Jag anar att mina föräldrar varken reste långt eller ofta på den tiden. Femton år senare fick dom smak för solresor och började ta en vecka eller två i värmen varje vinter.

Kortet på mig har också med särbons och mina samtal att göra. Jag minns inte om det var så illa så att det inte fanns någon fast frys i den här lägenheten när jag flyttade in. I ett hörn i köket stod i alla fall ett fristående frysskåp, har jag berättat för honom. Med tanke på hur trångt där är med mitt runda köksbord, tvivlade jag nästan på att det verkligen kunde ha fått plats där, men på kortet syns det till höger om mig. Det är dåligt med avställningsytor i mitt kök, så jag antar att jag kan ha använt frysskåpet som det också.

21 Februari 2021  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Beresta.

Jag är med i en grupp på Facebook som heter ”Öland genom tiderna”. När ett par av deltagarna lade upp bilder på klädgalgar från öländska butiker, letade jag fram mina gamla trägalgar för att se varifrån dom härstammade. Till min förvåning visade det sig att dom inte kom från Öland över huvud taget. En var från Bröderna Hanson i Göteborg och en från Modellkläder i Stockholm. Dels blev jag tvungen att inse vilka spratt minnet kan spela en. Jag var helt säker på att det stod butiksnamn från Öland eller möjligen Kalmar på dom där galgarna. Framför allt undrar jag hur sjutton dom har hamnat i min garderob. Jag har visserligen besökt båda våra största städer, men jag har inget som helst minne av att jag skulle ha shoppat kläder i någon av dom. Galgarna känns mera som någonting som har hängt med från föräldrahemmet. I så fall kan dom säkert vara riktigt gamla. Pappa var visserligen uppe i Stockholm någon gång med anledning av sitt uppdrag som sekreterare i Ölands fiskarförbund. Åtminstone minns jag det så, men mitt minne är som sagt en smula bedrägligt. Så har jag faktiskt scannat in ett par foton i datorn från ett besök som mina föräldrar gjorde där hos min morbror och hans fru. Den enda gång jag har koll på att mamma och pappa besökte Göteborg hänger det ihop med att jag har ärvt korten som togs då. Det syns nästan på dom att det är mer än sextio år sedan.

20 Februari 2021  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Julklapp.

Igår träffade vi min bror och hans fru för första gången på nästan ett år. När dom åkte hem härifrån efter nyårsfirandet ifjol, kunde väl ingen ana att det skulle dröja så länge innan vi sågs härnäst. I mars planerade vi att åka tillsammans på ett födelsedagsfirande i Jönköping, men när födelsedagsbarnet blev förkyld, drog jag och särbon oss ur. Det var knappast Corona hon hade, men efter det brakade det loss ordentligt på den fronten, och vi har inte träffat någon alls i år. Igår sågs vi för att byta julklappar. Det kunde kanske ha kvittat, när vi inte ska fira jul ihop, men jag hade ändå gjort fotokalendrar som jag brukar. Dom hinner väl bli inaktuella, innan vi kan träffas inomhus härnäst. Nu sågs vi bara utomhus en kort stund. Jag hade fått veta i förväg att jag och särbon skulle få en mindre julklapp att dela på. Det var nog årets underdrift, för vi fick en hel kasse med gott och blandat. Som alla kan se på kortet är den knappast liten. Att den var tung också kanske inte framgår lika tydligt. Den var från hela klanen, så min spontana reaktion var att skriva och tacka barnen direkt. Så slog det mig att man kanske inte borde tacka för en julklapp förrän efter jul. Å andra sidan kunde vi förstås inte låta bli att börja smaka på allt gott redan nu.

14 December 2020  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Födelsedagar.

Sedan pandemin kom till Nybro hade jag i princip bara besökt Kvantum och min frisersalong. Någon gång hade särbon och jag varit på Dollarstore, men butikerna i centrum hade jag inte sett insidan av på flera månader. Jag hade bara antecknat sånt jag behövde införskaffa från dom. Igår tog jag ett samlat grepp om den listan. Skulle jag ändå utsätta mig för smitta, kändes det bättre att göra det på flera ställen samtidigt, än att besöka någon butik varje dag. Jag var i radioaffären och köpte lampor som jag inte hade fått tag i någon annanstans och hos optikern och handlade rengöringsspray till glasögonen. Så besökte jag bokhandeln, och köpte limstift, färgpatron till datorn och en väggalmanacka. Den sistnämnda är jag helt beroende av för att hålla koll på stort och smått. Jag skriver in alla tider som ska passas där och släktens alla födelsedagar. Man ser ett halvår i taget, så jag har god översikt över dom närmaste månaderna. När jag kom hem med den skrev jag in födelsedagarna direkt, och gjorde exakt samma fel som med den förra almanackan för ett helt år sedan. En liten dam ur den yngsta generationen är född 170319. Precis som ifjol hann jag skriva hennes namn på den 17/3, innan jag insåg att det var fel. Hon fyller nämligen på samma dag som min ena bror, medan den sjuttonde var min Gudmors födelsedag. Det är uppenbart att jag blir helt förvirrad av barnen som är föda på tjugohundratalet. Därför skrev jag nu om hela min födelsedagslista i formatet 19/3 2017 istället.

13 Oktober 2020  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Stavning.

Hela min familj har i alla tider stavat vårt efternamn med C istället för K. Varför det har blivit så vet jag faktiskt inte. Å ena sidan blir det enklare att se om det är mig någonting gäller, eftersom jag annars har ett mycket vanligt namn. Å andra sidan är det lätt att det blir fel, när jag någon gång måste ha ”rätt” namn. Mitt kreditkort är till exempel utställt på Eva Eriksson och inte Eva Ericsson, och då kan det bli problem. För några år sedan ansökte jag faktiskt om att få byta till rätt stavning. Svaret jag fick var att jag inte har någon anknytning till Ericsson. Då har jag använt det i ett helt liv, och mina föräldrar före mig. Jag antar att man ändå kan byta namn, men att det då blir dyrare. Att byta körkort och annat kostar ju också pengar. På det hela taget tycker jag väl att det kan kvitta. Har jag stavat fel i närmare sextio års tid, kan jag fortsätta med det. Lite knas blev det i veckan, när jag skulle skicka ett födelsedagskort till brorsdottern. Hon är gift Eriksson, och om jag har förstått saken rätt stavar hon och hennes man sitt efternamn med K. Jag tänkte skriva care of Ericsson, så det kom hem till hennes far tillika min bror. Nu var jag så koncentrerad på att stava rätt till tösen, att jag skrev Eriksson till brorsan också.
18 Augusti 2020  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Resande.

Min pappa blev i mogen ålder väldigt förtjust i solresor, och reste utomlands en gång varje år. Kortet nedan har mamma tagit på honom i Puerto Rico på åttiotalet. Man kunde höra pappa berätta om resan han hade varit iväg på i ett halvår efteråt, och nästa planerade resa halvåret innan han kom iväg på den. Jag tror det började när mamma fyllde fyrtio. Sexton år senare dog hon under en solresa. Hon hade cancer, och hade blivit rekommenderad av läkaren att åka iväg och vila upp sig. När hon blev inlagd på sjukhus höll jag på att få resa ner och ta hand om pappa. När mamma avled kom han hem istället, så jag har fortfarande aldrig varit längre bort än i Köpenhamn. Pappa sa efteråt att dom båda hade haft det som bäst under sina resor. Det låter väl troligt att livet känns lite bättre långt från hushållsgöromål och andra krav. Pappa fortsatte resa med sin nya kvinna i fjorton år till, innan han hamnade på vårdhem efter en stroke. Själv vansläktas jag rejält när det gäller just resor. Jag är snarare känd för att ogärna lämna Nybro. Den rådande pandemin påverkar således inte mitt vardagsliv lika mycket som många andras. Jag läser på nätet om hur dom längtar tills det går att resa som vanligt igen. För mig är det istället mina stående mardrömmar, som innefattar att jag måste åka någonstans alternativt har flyttat till en annan lägenhet. Efter att ha bott på samma ställe i nästan trettio år känns inte det heller speciellt frestande.

24 Juni 2020  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Mammas gamla cykel.

När jag ställde tillbaka cykeln i källaren vid hemkomsten häromdagen, passade jag på att titta till min gamla reservcykel. Den står låst längre in i källaren. Tanken är att den inte ska vara i vägen för någon, men där ser jag den inte själv heller speciellt ofta. Åtminstone tänkte jag titta till den, men den var puts väck. Jag kollade verkligen noga på varenda cykel, för att vara säker på att jag inte missade den, men den syntes inte till. Det är visserligen en mer än trettio år gammal rishög. Den var nämligen mammas, och hon har varit död i mer än trettio år. Jag använde den flitigt i många år efter hennes bortgång, tills jag fick en ny cykel som premie från en konsumentpanel där jag var med. När den blev stulen köpte jag en ny, men den har också tio år på nacken vid det här laget. Eller på ramen då. Händer det någonting med den kan hur som helst skruttcykeln vara bra att ta till. Lite snopet kändes det alltså att den antingen hade blivit bortstädad eller snodd. När jag gick tillbaka genom källaren tittade jag åt andra hållet, där det inte stod några cyklar. Förutom min då. Någon hade av okänd anledning ställt den mycket prydligt mot väggen där. Jag hade varit så upptagen med att studera cyklarna på andra sidan gången, att jag inte ens hade lagt märke till den.

10 Februari 2020  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Nyårsfirande.

Det nya året firades in helt enligt min numera inarbetade tradition. Bror med fru, svärmor, son och blivande sonhustru kom hit en stund innan det var dags att traska ner till Linnéasjön för att beundra fastighetsförmedlingens stora fyrverkeri. Vi kom iväg i senaste laget, så det började smälla innan vi hann över Storgatan. Det visade sig vara ett lyckokast. Raketerna blåste åt vårt håll, så det kändes verkligen som om vi stod på första parkett. Jag bifogar ett av särbons foton, så alla förstår hur bra vi såg. Vi slapp trängas både nere vid sjön och när det var dags att gå hem igen. Tillbaka här stannade ungdomarna kvar och åt snittar, innan dom fortsatte till ett annat nyårsfirande. Vi fem ”gamlingar” åt supé med dessert, godis, snacks och mådde gott i största allmänhet. Vid midnatt såg vi från balkongen hur grannarna brände upp dom pengar dom hade fått över under året som gick. Min diskmaskin är lite underdimensionerad dagen efter dylika sammankomster. Efter att ha fyllt den, diskade mannen i mitt liv resten för hand här på förmiddagen, medan jag sprang runt benen på honom och plockade. Nu återstår bara en tur till förpackningsåtervinningen och Kvantum för att slänga och panta tomflaskor och annat. Gästerna kom för övrigt långt ifrån tomhänta, så nu finns här massor av gott både att äta och dricka framöver.

1 Januari 2020  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Julafton.

Julafton blev precis så god och underbar som jag hade hoppats. Vi hyrde bil och körde själva till Kåremo. Där bjöds vi på det mest fantastiska julbord, glögg, hemlagat godis och fika. Tomten kom. Hon som syns med honom på kortet nedan fick nästan lika många paket själv som alla vi vuxna tillsammans. Jag som hade varit snäll hela året (?) fick spel, godis och en underbar glaspjäs med belysning. Det mest udda i godispåsen var glögg med smak av gin & tonic. Den ska bli spännande att smaka. Snön lyste med sin frånvaro, så jag trodde att tomten skulle få problem med att ta sig hem till Nordpolen med sin släde. Jag tänkte inte på att den flyger, och är helt oberoende av föret på marken. När vi körde till julfirandet på eftermiddagen hade vi vägen nästan för oss själva, troligen beroende på att dom flesta satt hemma och tittade på Kalle Anka. Hemfärden blev desto mer dramatisk. Bilarna framför oss höll sjuttio, och vi hade inte mer bråttom än att vi höll oss efter dom. Det innebar att vi blev omkörda av alla som hade mera bråttom än vi. Två av dom som körde om oss var polisbilar med blåljus som lyste upp halva Småland. Som väl var lyckades jag släppa förbi båda där vägen var tvåfilig. Annars hade det blivit riktigt jobbigt. Tydligen hade polisen genomfört en nykterhetskontroll, där en bilist vägrade stanna. Man hade jagat bilen till Nybro, där poliserna härifrån hade stoppat den med hjälp av spikmatta. Dom som greps är nu misstänkta för flera brott. Hela sällskapet stod vid sidan av rondellen när vi kom fram dit. Skönt att veta att det finns kompetenta poliser i tjänst i lilla Nybro också.

25 December 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Spelkväll.

Det har varit tunt med spelkvällarna under sommaren, eftersom ungdomarna har haft fullt upp med sitt hus. Igår var det i alla fall dags igen. Dom kom med pizza, och jag höll med öl, vin och rom & Cola. Vi körde ett par spel som visar vem och hur man är. Jag var både minst Svenne och minst vuxen i sällskapet, fast ungdomarna bara är hälften så gamla som jag. Det har uppenbarligen inte så mycket med ålder att göra. Att jag vann i både Yatzy och Alias hängde mest ihop med att tärningarna rullade min väg och att snurran landade ofta på mig. I Alias hade jag dessutom stor hjälp av att jag och mannen i mitt liv är lika verbala båda två, och att vi förstår varandra väldigt väl. Eftersom den yngre generationen har mer utrymme nu än tidigare, passade jag på att få hjälp med en vindsröjning light. Dom fick med sig lite tavlor och annat som kom från grabbens farföräldrars hem. Det blev så pass mycket så vi hjälpte dom att bära bort alltihop till deras bil, när dom gick hem. Jag orkade i vanlig ordning inte röja efter samkvämet i går kväll, och idag tog jag längre sovmorgon än vanligt. Det får bli lite plockande och en tur till förpackningsåtervinningen i eftermiddag.

20 Oktober 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Födelsedagskalas.

Igår blev det äntligen en tripp till Kåremo för att fira att tjejen på kortet fyllde år för ett par veckor sedan. Ja, hon till höger då. Jag åkte tåg och buss dit, och det blev en upplevelse i sig. Jag har blivit så bortskämd med skjuts dom senaste åren att jag nästan inte hade någon koll alls på biljettautomaterna. Enligt damen jag pratade med på stationen i Kalmar funderar dom dessutom på att göra om hela upplägget igen, så det kanske är lika bra att jag väntar med att lära mig. Bussen norrut från Kalmar var fullsatt. Jag, som för en gångs skull hade satt mig på en innerplats, lyckades till slut resa mig och baxa in en kille på sätet bredvid mig. Framkommen till rätt hållplats fick jag i alla fall ett kungligt mottagande. Välkomstkommittén bestod av min brors barnbarn och barnets mormor. Jag försågs med en öl så fort vi kom in i huset, och den fylldes på efterhand. Jag åt och drack oavbrutet hela kvällen. Det var ostbollar direkt till den där första ölen. Så serverades dom varma snittarna på bilden och till huvudrätt en god gryta. Till kaffet fick vi en tårta som var något alldeles i särklass. Jag är inte överdrivet förtjust i tårta annars, men den här var verkligen suveränt god. Den lade sig som bomull runt midjan. En mycket trevlig kväll var det, och hem fick jag skjuts ända till dörren.

13 Oktober 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Fiske.

Min far fiskade torsk med långrev medan han levde. Jag har skrivit om det ibland i mina minnesinlägg, och nu hittade jag bilder som visar lite vad jag menar. När det inte var sjöväder satt pappa som på den första bilden och mätte upp så att tafsarna med krokar skulle hamna på samma avstånd längs hela reven. När dom var ditsatta fäste man upp reven på ett såll som på bild två. Krokarna hängde alltså ut över kanten. Dels för att inte alltihop skulle trassla ihop sig, och dels för att man enkelt skulle komma åt att beta reven. Det var ett av dom vanligaste barnarbetena när jag växte upp. Sill skars i bitar, och så hängde man en bit på varje krok. Sillen blev lättare att både skära och att fästa på krokarna ju kallare den var. Det innebar å andra sidan att det kändes som om likstelheten höll på att sätta in i fingrarna efter ett tag. Efter att långreven hade varit i sjön måste den redas ut och sättas tillbaka på sållet igen. Alla som vet hur dåligt tålamod jag har, inser snabbt att det var någonting jag inte gjorde lika ofta. Tänk sladden till ett par hörlurar, fast med krokar på. Farfar var också fiskare. Han och farmor hade katter, som fastnade på dom där krokarna, när dom var ute efter sillen. Farfar lär ha varit något av en expert på att få loss dom. Min favorithörsägen i ämnet är annars att mina bröder ska ha gjort ett mindre såll till mig, tills jag kom hem från BB. Dom hade insett att jag skulle vara liten, och att dom stora sållen skulle vara just för stora. Jag vet inte om den är sann, men jag väljer att tro det.

30 Juli 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Vinkväll på balkongen.

Årets upplaga av Vinkväll på balkongen gick av stapeln igår. Upplägget är visserligen lite modifierat, men efter tjugotre år är namnet så pass etablerat att jag tror vi behåller det i alla fall. Kväll har snarare blivit eftermiddag, eftersom den yngsta deltagaren bara är två år gammal. Åtta personer blir aningen trångt på min balkong, så gästerna har en tendens att sprida ut sig över hela lägenheten. Man får vara rörlig om man vill hinna umgås med alla. Igår hann jag knappt ut på balkongen, och mitt vinglas tror jag knappast var där över huvud taget. Att säga att hela gänget promenerade till Nybro kebab där vi åt, är en sanning med modifikation. Det gjorde vi i och för sig, men vi var rejält utspridda då också. Vi samlades i alla fall och åt och drack gott på deras terrass. Efterrättsglassen inhandlade vi på Willys. Så strosade vi runt i centrum i godan ro och tillbringade en stund vid lekplatsen med barnbarnet. Ja, inte mitt då, men nästan. Hemma igen hamnade jag till slut vid datorn och tittade på kort med min bror. Det är så sällan någon är intresserad av allt jag lägger in där och ännu mer sällan jag får umgås exklusivt med brodern, så jag kände att det var lika bra att passa på. Vi hann från tjugotalet till början av åttiotalet, innan det var dags att åka hem och natta en slutkörd tvååring. Balkongdörren stod i alla fall öppen igår, så idag jagade jag dom flugor som hade kommit in, innan jag ens klev in i duschen. Jag utgår från att alla hellre vill se ett kort på mig och syskonbarnen från igår, än ett på mig spritt naken med en flugsmällare i högsta hugg.

11 Juli 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Midsommardagen.

Min bror och jag tog en runda till Kosta outlet innan vi lämnade tillbaka hyrbilen igår. På eftermiddagen fick vi besök av vår gemensamma bror och hans fru. Eftersom jag avskyr att laga mat, framför allt när någon tittar på, prioriterade jag att förbereda middagen innan dom kom. Städa hann jag således inte, men som väl var kom sig ingen för att klaga. Jag fick tvärtom till och med beröm för att jag bäddar sängen varje dag. Har man inte mer än två rum blir det lite otrivsamt med en obäddad säng i det ena. Framför allt som det är sovrummet jag tillbringar mest tid i, eftersom datorn står där. Vi åt och drack, och var ute och åkte en sväng då också. Till Flerohopp den gången. Dom säger att det är cykelavstånd dit, men jag vet inte jag… I morse smög min äldste bror iväg i ottan, så om allt har gått bra har han kommit en bit på hemväg nu. Hojen har stått parkerad sedan han kom till Nybro i onsdags, men idag lär den få jobba. Nästa vecka också, för då ska han och en kompis köra till Lofoten. Själv ska jag ägna söndagen åt att återerövra mitt hem, efter att ha varit sambo några dagar. Kortet föreställer som alla förstår min midsommargäst och mig.

23 Juni 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Midsommarfirande.

Midsommarafton firades enligt tradition hos vår gemensamma bror och hans fru. Från deras hem har ännu ingen gått hungrig, och det blev en väl genomäten dag den här gången också. Sill och potatis kallas väl lunchen i folkmun. Eftersom jag varken uppskattar det ena eller det andra var jag glad att det dessutom fanns Västerbottenpaj, prinskorv, köttbullar och annat smått och gott. På kvällen blev det grillat med en massa goda tillbehör. Till kaffet gjorde värdinnan en skapelse i flera lager, som jag skulle kalla tårta, om vi inte hade fått varsin. Det kanske går som bakelse då. Det var maräng, lemoncurd, grädde, jordgubbar, choklad och florsocker. Det var fantastiskt gott och lade sig som bomull runt midjan. Midsommarafton gör jag min årliga insats när det gäller bilkörning hem från kalaset. Under eftermiddagen blev de dessutom en träningsrunda neråt kusten och upp till Mönsterås. Vi varken dansade runt midsommarstången eller spelade kubb, men det sistnämnda hade vi full överblick när grannarna gjorde. Framför allt hörde vi att dom hade roligt. En av dagens stora händelser var när det tvååriga barnbarnet hörde av sig per videolänk från Jönköping. Det visade sig att hon kände igen både sin mammas faster och farbror.

22 Juni 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Roadtrip.

Min bror och jag började torsdagen med att hämta en hyrbil. Med den körde vi till Kalmar. Vi skulle in till Baronen först och sedan till södra kyrkogården. Vi bestämde oss för att parkera bilen där och promenera till Baronen. Det som hände när vi var som längst ifrån bilen var förstås att himlen öppnade sig. Vi sökte skydd i en port. Till slut bestämde sig brorsan för att låna mitt paraply och sprinta bort till Stortorget och köpa blommor. Medan jag väntade på honom kom det förbi ett gäng småkillar. Jag har sett för mycket på ”Efterlyst” och liknande program, så jag blev livrädd när en av dom kom emot mig. Desto gladare blev jag när han sa: ”Grinchen! Snygg tatuering!” Vi funderade på att äta lunch på Arontorps kroppkakor. Personligen var jag sugen på att prova Bläsinge hamnkrog. Det är vid den jag sitter på kortet nedan. Min pappa var under större delen av sitt yrkesverksamma liv fiskare i just Bläsinge, och byggnaden i bakgrunden är en av hans sjöbodar. Det visade sig dessutom att dom hade kroppkakor från Arontorp, så vi fick det bästa av två världar. Vi brukar inte hinna så långt norrut, men eftersom vi hade en heldag blev det en runda till Borgholm också. När vi körde tillbaka till Nybro var trafiken mot Öland tät. På kvällen fick min bror mig att inse att man kanske kunde ha en viss nytta av en man trots allt. Han både stekte upp kroppkakorna vi inte hade orkat äta upp tidigare på dagen och blandade gin och tonic, som om han aldrig hade gjort annat.

21 Juni 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Midsommargäst.

Gårdagen ägnade jag åt att göra plats i mitt hem för en person till. Jag är bortskämd med att kunna bre ut mig över alla 54 kvadratmeterna själv. Nu flyttade jag in mig och mitt i sovrummet. Min bror var på väg ner från Bollnäs på motorcykel. Han messade varje gång han pausade, så jag kunde kolla på kartan hur långt han hade kommit. På sidan för avstånd kunde jag dessutom se om han hade kört någon sträcka fortare än han borde. Jag plockade in tvätt från balkongen och hämtade ner gästsängen från vinden. Jag fick klättra upp dit en gång till, eftersom jag hade glömt att den behöver en matta att stå på. Det är bra med hjul när man ska flytta på den, men när man ska sova känns det tryggare om den står stilla. Lagom är ju sällan hemma, så istället för en matta som jag tror var för liten bar jag ner en som var onödigt stor. Jag fick rulla den lite för att få plats, vilket innebar att jag var livrädd att någon av oss skulle snubbla över den där rullen. Jag lyckades undvika den hela kvällen, men snubblade istället till med ett vinglas i handen ute på balkongen. Det var en riktigt skön kväll, så vi satt där ute och pratade tills han som hade kört hela dagen inte orkade längre. Alla håller tummarna för att midsommarvädret blir någonting liknande. Jag bjöd faktiskt min bror på korv stroganoff när han kom, men som tur var (för honom) sa han ingenting i stil med kommentaren nedan.


 

20 Juni 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Spelkväll.

Ungdomarna (jämfört med mig då) och jag har startat upp en egen liten tradition där vi firar våra respektive födelsedagar med en spelkväll i all enkelhet. Inget förarbete alls, åtminstone inte för mig. Dom hämtar mat och kommer hit med den. I veckan som kommer fyller brorsonens sambo, så igår firade vi henne. Jag hade så himla goda chips hemma, men jag tycker det är svårt att äta sånt medan man spelar. Fingrarna känns kladdiga hela tiden. Nu blev gästerna lite sena, så jag kunde passa på att avnjuta en näve chips till ölen innan dom dök upp. Solen hade skinit från en klarblå himmel stora delar av dagen. När dom kom hit regnade det, så att hämta mat och traska hit med den blev en blöt upplevelse. Vi ägnade kvällen åt frågespel. När vi insåg att vi hade gått runt alla korten i det första bytte vi till ett annat. Jag förlorade i båda. Då hade nästa generation ändå inte ens hört talas om Sven Plex Petersson, fast det ”bara” är åtta år sedan han dog. Å andra sidan var jag hyfsat värdelös på allt som hade med Star Wars och Smurfarna att göra. När det gäller namn har jag bara svårt att få ur mig dom, även om jag ser personen framför mig. Både Judy Garland och Max von Sydow krävde extremt lång betänketid. Inte undra på att jag avskyr spel där någonting ska ske under tidspress.



 

16 Juni 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Falskt alarm.

Jag har lagt in nummer till bror och svägerska under ICE (in case of emergency) i min telefon, för att underlätta för ambulanspersonal och liknande om jag skulle råka ut för en olycka. Vad jag däremot hade missat var att det fanns ett kortkommando. Om man tryckte på strömknappen snabbt tre gånger i ett nödläge, skickades meddelanden automatiskt till mina nödkontakter. Befinner jag mig i så akut fara att jag inte kan ringa, skulle jag snarare behöva nå SOS-alarm. Med tanke på vad som hände igår får jag väl vara glad att jag inte hade hittat kommandot och kopplat dom till det. Då hade jag nog blivit åtalad för falsklarm eller någonting. Jag tycker inte att dom där tre tryckningarna låter som något extremt enkelt kommando att utföra, men uppenbarligen är min cykel mera fingerfärdig än vad jag är. Telefonen låg nämligen i cykelkorgen när den helt på eget bevåg lyckades få iväg meddelanden med både bilder och platsangivelse. Min svägerska försökte kontakta mig för att höra vad det var frågan om, men ute i blåsten hörde jag inte telefonen. När jag kom in i källaren här hemma gjorde jag det som väl var. Jag blev nog nästan lika skärrad som hon. Hade jag hunnit in och upptäcka missade samtal och skickade nödmeddelanden utan att vara förvarnad hade jag blivit riktigt chockad. Det första jag gjorde var att söka upp den funktionen och stänga av den.

15 Juni 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
På tur med syskonen.

Min äldste bror har varit nere från Hälsingland över helgen, för att fira vår gemensamme brors födelsedag. Igår blev jag erbjuden att följa med dom där båda på en liten biltur till Öland. Det enda som kunde ha gjort mig tveksam till att följa med var att jag trodde att jag skulle hamna i baksätet. Jag har fruktansvärt lätt att bli åksjuk, men nu fick jag sitta fram, och då gick det bra. Det blev först en sväng inne i Kalmar, en stad som har förändrats mycket sedan jag flyttade därifrån för mer än trettio år sedan. På Öland hamnade vi i Bläsinge, där vi är uppvuxna. Jag konstaterade att granen på tomten, som jag lade upp ett kort på för någon vecka sedan, inte fanns kvar. Längs bygatan, där det förr bara låg bostadshus och gårdar, hade det pluppat upp små ateljéer och butiker. Där var extra mycket aktivitet den här helgen, eftersom evenemanget Öland spirar pågick. Nere vid hamnen träffade vi folk som vi inte hade sett på flera år. Två fiskebåtar kom precis in. Den ena syns på kortet nedan. Dom hade fått dåligt med fisk med deras mått mätt. I mina ögon såg det ut som mängder, eftersom dom ganska blygsamma fisklådorna jag är uppvuxen med var ersatta med något som påminde om små containers. Vi gick en runda på kyrkogården i Norra Möckleby också. Tyvärr känner man fler där än nere i byn efter att ha varit därifrån nästan ett helt liv. Hemma hos födelsedagsbarnet blev vi först bjudna på en sen lunch. På kvällen fick vi grillat och kaffe och tårta efteråt.

12 Maj 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Spelkväll.

Om jag skriver att jag hade spelkväll med mina ungdomar igår, så är det en sanning med modifikation. Mina är dom knappast, även om jag är släkt med den ene, och att dom bara är hälften så gamla som jag gör dom väl inte direkt till ungdomar. Att jag är medelålders med ett helt gäng plus insåg jag när jag tog fram flasköppnaren. Den kom från Sandra dansrestaurang, och det stod ”God Jul 1991” på den. Det var väl ungefär då jag var ute senast. Att det var min stigande ålder vi firade igår, insåg jag inte förrän jag fick en fin presentkartong med min favoritman i. Eller åtminstone en flaska vin med hans bild på. Jag menar förstås GW:s röda. Nu öppnade vi inte den igår. Det fick bli GT istället för GW. Så drack vi förstås öl, och jag invigde avskedspresenten från mina tidigare arbetskamrater. Den innehöll tio olika sorters öl. Eftersom jag vill smaka alla fick ungdomarna nöja sig med dom vanliga burkarna. Dom är dessutom större kännare än jag, så dom kunde förklara för mig när jag drack någon extra fin öl. Jag kom halvvägs i provsmakandet, så den presenten räcker länge. Så åt vi i vanlig ordning pizza. Jag hade hört ryktas innan att dom skulle ha blivit mindre på min favoritpizzeria, men mina största tallrikar räckte fortfarande inte till. Vad gäller själva spelandet så förlorade jag stort i Vagabond. I gengäld vann jag i både På spåret och Alias. Tiden var anpassad efter att jag inte är nattmänniska längre. Vi började strax efter tre på eftermiddagen, och mina gäster bröt upp innan midnatt.

7 April 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Födelsedagsfirande.

Brorsdottern bor med sin familj i Jönköping. Alla som vet hur ogärna jag lämnar Nybro kommun inser att jag inte hälsar på henne speciellt ofta. Igår blev det i alla fall av. Tösen på kortet fyllde två i veckan, och det var hennes födelsedag som skulle firas. Den lilla då. Den stora var mest imponerad av att en tvååring kunde sitta stilla och lyssna koncentrerat medan jag läste en hel bok för henne. Vi blev bjudna på mat, som jag inte minns namnet på, men gott var det. På tårtan till kaffet var det mängder av frukt och bär. På vägen hem mötte vi en riktig snöstorm. Man såg ingenting framåt, och vägen var helt vit. Jag, som tycker det är onödigt spännande att åka bil även sommartid, uppskattade det inte alls. Jag åkte med brorsonen och hans sambo, och vi var i Flerohopp och tittade på huset dom ska flytta till, så fort dom får ordning på det. Jag var hur trött och frusen som helst efter en lång dag, men jag hade lovat att titta in på jobbet runt midnatt, så att krypa i säng så fort jag kom hem var inte att tänka på. Jag hade suttit och nickat i bilen hela vägen hem, och här satt jag och försökte hålla mig vaken vid datorn tills det var dags. På kära Kährs åt vi både smörgåstårta och vanlig tårta. Så fick jag en blombukett och en hel låda med nyttigheter. Det var ett gäng öl, choklad, fudge, ett fint glas och en ljuslykta. Så uppskattade jag mycket att man hade skrivit alla namn på kortet, eftersom jag vet hur kort mitt minne är.

25 Mars 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Resfeber.

Det finns människor som är så rädda för att dö så dom inte vågar leva. Jag är en av dom. Det innebär bland annat att jag aldrig har besökt brorsdottern och hennes familj i Jönköping, i radhuset som dom flyttade till för ett helt år sedan. Jag har blivit erbjuden bilskjuts, men bara sett rubrikerna om påverkade bilförare framför mig. Nu är i alla fall planen att jag ska följa med och fira deras dotters tvåårsdag helgen efter att jag har slutat jobba. Fördelen med just den helgen är förstås att jag kan vända på dygnet utan att det blir strul med arbetstider på måndagen. Nackdelen med mitt katastroftänk är dom jag redan inom mig hör säga ”hon som precis…” Det är ju så med döden att den alltid kommer olämpligt. Extra fånig känner jag mig ikväll, när en arbetskamrat sitter på ett plan på väg till Thailand. Det ska visserligen vara säkrare att flyga än att åka bil, men den resan lär ta betydligt fler timmar i anspråk. Hur som helst skulle jag gärna vilja se det där radhuset, och från och med slutet av mars lär tid vara det enda jag har. Jag får helt enkelt hoppas att mitt livsmotto stämmer. ”Är din tid inte inne kan ingenting skada dig. Är den inne kan ingenting rädda dig.” Jag brukar berätta om gubben som satt i en hopfällbar vilstol i lugn och ro. Han dog när den fälldes ihop och kvävde honom. Det hjälper nog inte hur försiktig man är. Alla dör på slutet i alla fall.


 

6 Mars 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Gossen fyller trettio.

Idag fyller alltså brorsonen trettio. Jag tror fortfarande att han ser ut som på kortet nedan, så jag blir lika förvånad varje gång jag träffar en lång karl med helskägg. Å andra sidan gäller samma sak mig själv, så mötet med min spegelbild är en ännu större chock. Han och hans sambo har köpt hus i Flerohopp. Eftersom det har varit en del strul bor dom kvar i lägenheten i Nybro ännu så länge. Jag ser deras bilar där utanför när jag går till och från jobbet. Därför slog mig aldrig riktigt tanken att skicka hans födelsedagskort till rätt adress. Jag tänkte på den gamla, och den ligger femtio meter från brevlådan. Då kändes det som att jag lika gärna kunde stoppa kortet i deras postbox direkt som att låta Postnord strula till leveransen. När det kom till kritan blev en liten bok som ingick i hans present kvar här i lördags, så jag skulle ändå lämna den också. Problemet var att man låser porten till det hyreshuset tidigare än vad man gör där jag bor. På vägen till jobbet igår kväll stod jag sålunda en meter ifrån postfacket och tittade på det genom rutan på en låst dörr. På hemvägen i morse var det i alla fall öppet, så jag kom in. Problemet då var att boxen var så full att vem som helst kunde plocka ut det jag hade stoppat in. Gossen har inte trott att det fanns någon anledning att kolla den sedan han bytte adress, men uppenbarligen har någon annan inte känt samma sak. Vi får hoppas att ingen kommer på tanken att lyfta på locket och kika in i facket innan han hinner tömma det. Jag brukar tänka samma sak när jag blir orolig för om jag har kommit ihåg att låsa ytterdörren. Det händer väl inte så ofta att någon går runt och känner på dörrarna. Inte ens när jag struntar i att stiga upp och öppna när jag vaknar av dörrklockan, brukar den som ringer på ta i dörrhandtaget för att kolla om det är låst.


 

23 Januari 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Födelsedagsfirande a.k.a. spelkväll.

Brorsonen fyller trettio i veckan, och firar hos sina föräldrar i Kåremo. Det har hänt att jag har åkt direkt därifrån till jobbet, men numera är jag glad om jag orkar masa mig iväg till kära Kährs hemifrån. Grabben känner mig, så han erbjöd sig att fira speciellt med mig med en spelkväll som igår. Det kan ta mig någon timme att vakna av klockradion, så jag satte på larmet för att säkert hinna tona mitt gråa hår innan dom dök upp. Dom hade god mat med sig. Vi ägnade oss åt lite städning så till vida att vi tömde några slattar och rensade upp lite i barskåpet. Födelsedagsbarnet fick välja spel, och tog ett som vi inte hade spelat på länge. Att jag vann berodde mest på att det fanns en kategori där man skulle fylla i ett ord i en mening. Det var mest gamla talesätt som dom andra båda var för unga för att ha hört. Det blev aldrig av att vi bytte, utan vi spelade samma spel hela kvällen. Eller natten då, eftersom dom inte gick hem förrän vid halv fem i morse. Sist det hände var det ljust ute. Det måste ha varit på sommaren, för nu var det kolsvart, om man bortser från snön. Jag fick en burk med pizzasallad som blev över, men trodde inte att jag skulle ha någon användning för den. Jag var säker på att allt sånt var slut i min frys, men nu hittade jag en halv pizza i alla fall. Det betyder att middagen är räddad både idag och imorgon, för jag sparade hälften av kebaben dom hade med sig till mig.

20 Januari 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Nyårsfirande.

Det nya året firade jag in tillsammans med bror, svägerska och hennes mamma. Den sistnämnda och jag stannade inne i stugvärmen, medan dom andra båda traskade ner till Linneasjön för att avnjuta fastighetsförmedlingens stora fyrverkeri. Delar av det syntes från min balkong, även om jag varje nyårsafton funderar på att ta ner tallarna som skymmer utsikten. Resten av året gillar jag dom, för dom skymmer insikten också. Brorsonen och hans sambo tittade in som hastigast på väg till sitt nyårsfirande. Han är den som brukar protestera minst mot att synas på kort med sin gamla faster, så jag bifogar nyårskramen jag fick. Firandet i övrigt följde väl invanda traditioner. Snittar till välkomstdrinken, fläskfilé till supén och lite glass och sånt till dessert. I det läget kickade mitt dåliga (läs obefintliga) minne in. Jag kunde inte för mitt liv komma på var jag hade gjort av elvispen, när jag skulle vispa grädde. Den dog nämligen för ett bra tag sedan. Istället köpte jag en som sitter på en ställning, så man slipper stå och hålla den medan man vispar. När jag väl kom ihåg det visste jag var den fanns. Det underlättar ju att veta vad man letar efter. Vi hann med en runda frågespel under kvällen, och efter midnatt stod vi på balkongen och såg när folk som hade för mycket pengar helt enkelt brände upp dom. Denna morgon har jag ägnat åt att diska och plocka i ordning. Nu kan jag med gott samvete tillbringa resten av dagen i sängen, och förhoppningsvis känna mig redo för ett nattpass på jobbet till kvällen.

1 Januari 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Spelkväll.

Dom jag kallar för mina barn, fast dom egentligen varken är mina eller barn, dök in med pizza igår. Jag bidrog med öl, grogg, vin och snacks, så vi åt och drack gott hela kvällen och halva natten. Vi skulle testa spelet jag fick i julklapp av grabbens föräldrar, och det gjorde vi rejält. Det var fråga om hur vuxen man egentligen är, och vi gick igenom samtliga 318 frågor. Att minnas exakt vad man har gjort och inte i livet är verkligen inte lätt i min ålder. Jag är fortfarande osäker på hur många visdomständer jag har tagit bort, även om jag har vaga minnen av ett par stycken. Jag antar att det inte är så viktigt så jag behöver kolla upp det med min tandläkare. Hur som helst gav spelutvecklarnas högst ovetenskapliga formel vid handen att jag egentligen är femton år yngre än vad prästbetyget säger. Ingen lär bli förvånad, med tanke på hur lite tid jag lägger på att vara (eller ens verka) vuxen. Numera är jag dessutom glad ju yngre jag kan tänkas upplevas som. Det var bara fram till min fjortonårsdag som jag hela tiden ville bli äldre, och det är ju ett tag sedan. När vi började bli trötta fick jag välja spel, och min favorit är Alias. Jag tycker det är vansinnigt roligt att förklara och gissa ord, och framåt natten var vi så lättroade så vi kiknade av skratt emellanåt.

30 December 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Annandag jul.

Igår var det tänkt att vi skulle ha någon typ av extra julfirande hemma hos bror och svägerska. Strax innan vi som bor i Nybro skulle ge oss iväg fick jag besked att gänget från Jönköping hade vänt hem igen. Lilltjejen hade blivit sjuk och spytt i bilen. Eftersom hennes morföräldrar hade träffat henne två dagar tidigare blev dom oroliga att dom hade dragit hem magsjuka, och undrade om vi skulle ställa in alltihop. Själv jobbar jag på en så stor arbetsplats, att jag räknar med att få det jag ska ha när det gäller baciller där. Vi körde på med ett något decimerat firande. Vad gäller antalet deltagare då. Inte när det kom till maten. Jag hade fått besked redan innan om att det inte skulle bli julmat. Om någon tror att det innebar att jag inte fick äta mig väl mätt, känner dom inte min svägerska. Vi blev bjudna på trerätters middag, där huvudrätten var lax i ugn. Det är bland det godaste jag vet, så jag i det närmaste rullade därifrån. Jag satt dessutom och drack öl hela kvällen, så jag mådde riktigt gott. I julklapp av bror och svägerska fick jag ett spel, som jag hoppas vi kan testa när dom kommer hit på nyårsafton. Av barnen (åtminstone för mig) som jag åkte med hade jag fått paket redan på julafton, men nu fick jag ett från deras hund. Jycken visade sig ha god smak när det gällde män, för det var en almanacka med bilder av halvnakna ynglingar. Eftersom inte alla uppskattar att man lägger upp kort på dom på Internet, illustrerar jag det här inlägget med en bild på mig som är tagen innan jag gav mig iväg. Grynigheten skyller jag på att lyset i hallen inte är så skarpt, och det är där helfigursspegeln sitter.
27 December 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Julafton.

Julafton blev en mycket stillsam historia här, eftersom jag hade tackat nej till en inbjudan från brorsdotter med familj i Jönköping. Jag åker ogärna längre än nödvändigt, så vi ses på annandagen istället. Det blir jul en gång till där, eftersom hennes bror och hans sambo jobbade igår, och inte hann åka så långt. Jag masade mig inte ens ut i kylan för att gå i kyrkan, fast det var samling vid krubban på förmiddagen, julbön vid fem och midnattsmässa senare på kvällen. Brorsonen och hans sambo på kortet nedan var uppe och lämnade en julklapp. Min salig far kollade alltid om paket kluckade, så dom var lönt att öppna. Ungdomarna (nåja) hade lyckats slå in ett helt flak öl, så paketet bör ha uppfyllt dessa kriterier. Skönt när man får exakt vad man har önskat sig. Jag tog en öl med flickan i sällskapet, och det blev en stunds julmys, innan dom ilade vidare till firande med hennes släkt. Jag hann se halva Kalle Anka, när dom hade gått, och senare på kvällen blev det Karl-Bertil Jonssons julafton. Det var snudd på dom enda jultraditioner jag uppehöll i år. Tyvärr slutade kvällen med att tanden som tandläkaren tittade på för en vecka sedan rasade. Det kanske hade varit lika bra att göra något åt den då i alla fall. Nu lär jag få vänta åtminstone till torsdag, innan dom har öppet. Det jag inte fattar är hur tanden kunde fara så illa av att någon bara kollade på den. Jag hade hunnit glömma den där lagningen på åtta månader. Efter förra veckans uppföljning har jag känt av den hela tiden, och nu lossnade alltså hela fyllningen.

25 December 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Spelkväll.

Igår sov jag dåligt tidigare på dagen. Då somnar jag till desto bättre framåt eftermiddagen, kvällen, och det kan dröja innan jag kommer ur sängen. Nu hade jag i alla fall sån tur så ungdomarna (i alla fall jämfört med mig) på kortet nedan hade hört av sig bara en halvtimme innan jag kollade telefonen, och undrat om vi skulle ha spelkväll. Att bestämma vad man vill ha för hämtmat är inte lätt när man är nyuppstigen, men pizza med tonfisk fick jag för mig att jag kunde vara sugen på. Det fanns ett par olika att välja på, men Love you som dom valde visade sig vara en riktig fullträff. Framför allt för att det var gott om ost på. Tonfiskpizza minns jag annars som en ganska torr historia, men jag har nog aldrig köpt det på Amigo. Jag minns inte att jag har ätit det i modern tid över huvud taget. Jag har lovat att jobba övertid i natt, så för att hinna få undan disk och tvätt innan helgen var slut fick jag dra igång båda dom maskinerna innan mina gäster dök upp. Dom dröjde en stund extra, så jag hann plocka ner fredagens tvätt. Diskmaskinen hann dessutom bli nästan färdig. Det kan vara en fördel när man sitter i köket, eftersom den låter en del. Vi körde uppenbarligen längre sejourer med varje spel, för fast vi satt och groggade, ölade och spelade till halv tre i morse, hann vi bara med tre olika. Det var Diceman, som vi aldrig hade spelat tidigare och frågespelet Vagabond. När vi började bli trötta var Alias det perfekta spelet att spåna loss över.

11 November 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Bert.

Eftersom jag är extremt dålig på att hålla kontakten med människor i allmänhet och släkten i synnerhet, fick jag veta att min farbror Bert hade gått bort när jag såg dödsannonsen i dagens tidning. Hans syster dog 1997 och hans bror, som var min far, 2007. Syskonen lämnade alltså jorden med tio års mellanrum, fast det bara skilde fem år mellan den äldste och den yngste. Yngst var Bert, och han blev 87 år gammal. På kortet är han betydligt yngre, även om jag inte har någon uppgift om när det är taget. Vi bodde bara en knapp kilometer från varann när jag växte upp. En av hans söner, som alltså var mina kusiner, var dessutom jämnårig med mig, så vi umgicks en del. Sedan jag flyttade hemifrån har jag däremot inte träffat Bert många gånger. På gemensamma släktingars begravningar har vi förstås setts. När jag fyllde nitton var han faktiskt inne hos mig i Kalmar med fru och son. För tjugo år sedan var pappa och jag hemma hos dom. Då tittade vi bland annat på film från en resa som Bert hade gjort till Thailand. Några gånger till har jag varit hemma hos dom, men nu tror jag det var sex år sedan jag såg Bert senast. Då träffade min bror och jag honom nere vid Bläsinge hamn. Jag har en dvd med en dokumentär som ett par på Ölands folkhögskola gjorde om Bert för tio år sedan, eftersom han var yrkesfiskare. Vid min privata minnesstund får jag väl se om den.
8 September 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Eftermäle.

Ända sedan jag skaffade dator efter millennieskiftet har jag haft mailadressen ”eremiten”. Den stämmer bara bättre ju längre åren går, för jag träffar folk alltmera sällan. Ännu så länge skyller jag på jobbet. Där är umgänget desto mer intensivt, så när jag kommer hem är det skönt med lite lugn och ro. Återstår att se om jag blir mer social, ifall jag lever så länge så jag hinner gå i pension. Allra sämst är jag på att hålla kontakten med släkten. Den främsta anledningen till att jag har fått veta när mina morbröder har gått bort, har varit att jag och mina bröder måste godkänna deras testamenten. Jag glömmer aldrig den förmiddag jag blev väckt av telefonen, och låg kvar i sängen och diskuterade med en av mina morbröders avlidna frus måg. Jag fattade inte ens förrän i slutet av samtalet vem jag talade med, eftersom jag kände honom som Laban, som var hans smeknamn. Nu hade han presenterat sig med sitt riktiga namn. För ett par veckor sedan fick jag ett rekommenderat brev om att godkänna testamentet efter den siste av mina morbröder. Att hämta det på posten fick vänta till helgen, när jag hade ärende till centrum. Jag postade min underskrivna kopia direkt, men när den inte hade nått adressaten på måndagen ringde änkan och frågade efter den. Vi hade inte så mycket att prata om efter alla år, men jag fick klart för mig att mina bröder hade varit betydligt snabbare med att svara än jag. Kortet på henne och min morbror är taget hemma hos mig för mer än trettio år sedan. Sista gången vi träffades var nog när mormor fyllde åttio 1996. När hon dog året därpå tappade jag kontakten helt med resten av släkten. När det kom ännu ett rekommenderat brev i veckan som gick blev jag orolig att mitt svar på det förra inte hade kommit fram. Nu var det bara en kallelse till bouppteckning. Jag behövde inte närvara, men skulle kallas. Den hålls i deras hem i Staffanstorp. Blev det aldrig av att besöka det medan min morbror levde, kan det väl kvitta nu också.

1 September 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Mina morbröder.

När jag växte upp hade jag fem morbröder. Mitt favoritfoto av dom är från mammas fotoalbum, och taget redan 1967. Den som fattas på kortet är Bosse. Han bodde på Öland, och dog för sex år sedan. Från vänster är det Boris, Alf, Sören och Svante. Boris var bosatt i Stockholm, och gick bort redan på åttiotalet. Då var han gift med Birgitta, som så småningom gifte om sig med Sören. Dom bodde i Skåne precis som Alf och hans sambo. Svante och hans fru bodde på Öland. Alf och Svante dog med ett par års mellanrum för ungefär tio år sedan. Jag är inte så bra på att hålla kontakten med släkten. Sedan mamma gick bort har jag nog bara träffat mina morbröder när vi begravde först morfar och sedan mormor. Det är mer än tjugo år sedan. Efter det har det mest blivit telefonsamtal om testamenten och liknande när dom har lämnat jordelivet, eftersom ingen av dom hade egna barn. Idag ringde telefonen medan jag stod i duschen. Det är inte alltid man får veta vem som har sökt en i det läget, men hon som ringde idag hade vett att lämna ett meddelande. Det var Svantes änka som ville meddela att Sören hade gått bort. Han blev 78 år gammal. Nu har jag inga morbröder kvar, och Birgitta har än en gång blivit änka.

31 Juli 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Hönsalottas.

Hönsalottas luffarmuseum har jag länge varit sugen på att besöka. Problemet är att det ligger i Boda glasbruk. Att cykla ett par mil dit och lika långt hem igen kändes som lite överkurs. Det går inga bussar, och när jag kom dit idag förstod jag varför. Det kändes verkligen som om man hamnade mitt ute i skogen. Jag har visserligen inga egna barn, men mina syskonbarn ser det som sin plikt att ta hand om sin gamla faster. Idag var det brorsdottern och hennes sambo som skjutsade mig till Boda. Enbart luffarmuseet var värt en utflykt. Förutom all luffarkonst och glas fanns det ett helt rum fullt med väckarklockor och ett med figurer som spelade dragspel. 700 klockor och 1100 figuriner tog en stund att titta igenom. Det visades filmer om luffare på olika monitorer, och man blev bjuden på kaffe. Så fanns det mängder att läsa. Brorsdottern fick idka högläsning, för att jag skulle slippa ta på mig glasögonen. Det fanns ett par glasshoppar också i Boda, som vi kikade in i. Som tur var såg vi inte lappen i den ena förrän vi gick ut därifrån. Han ville bara ha in folk som verkligen ville köpa glas. Han hade visserligen en lampa som jag ville ha, men inte för så många tusen som den kostade. I byn fanns också ett fik med både lunchbuffé och smörgåsbuffé. Vi nöjde oss med paj respektive kladdkaka. Man kunde välja mellan glass eller vaniljsås till.

27 Juli 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Vinkväll på balkongen.

Årets upplaga av vinkväll på balkongen gick av stapeln igår. Vi promenerade till Nybro kebab, med undantag för min bror, som tog bilen. Eftersom den yngsta deltagaren inte var mer än drygt ett år, fick jag äran att köra henne i vagn. Jag har ju inga egna barn, så det har inte blivit så mycket sånt för mig genom livet. Efter intag av god mat splittrades vi tillfälligt. Resten av gänget åkte tillbaka hit, medan svägerskan, hennes dotter och jag gick till Lindex. Rea på rean gjorde att det både var kul och billigt att ha en liten tjej att handla till. Cazandra var enbart parfymaffär tidigare. Jag hade inte ens varit inne där sedan dom började sälja kläder, så jag tyckte det kunde vara kul att se. Det slutade helt otippat med att jag köpte klänningen på bilden. Det är oklart när jag ska använda den. Inte kan jag dra upp dragkedjan i ryggen själv heller, men det ska visst gå att lösa med hjälp av ett snöre. Brorsdottern ringde efter skjuts hem, eftersom hon inte mådde så bra, så svägerskan och jag var dom enda som promenerade tillbaka till Paradiset. Vid det laget hade solen sjunkit så pass lågt att vi verkligen kunde sitta på balkongen. Tidigare hade det varit varmare där än inne, fast jag hade haft parasollet uppe hela dagen. Den lilla tösen höll ut riktigt länge. När hennes föräldrar hade gett sig iväg med henne, satt vi lugnt och stilla i kvällssvalkan på balkongen och småpratade och smuttade på det sista av vinet och varsin whiskylikör.
26 Juli 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Spelkväll.

Klockan var närmare halv nio igår kväll, när jag fick en förfrågan om spelkväll från brorsonen och hans sambo. Dom vet ju att jag är nattmänniska. Fördelen med att jag hade kommit igång hyfsat tidigt var att jag var klar med tvätt och annat. Nackdelen var att jag redan hade ätit. Annars kunde jag säkert ha fått en pizza. Nu köpte ungdomarna med sig en liten smörgåstårta som dom delade på. Dom dök upp strax innan porten låstes vid tio. Det kändes inte så sent eftersom det fortfarande var ljust vid den tiden. Ska man gå efter ljuset var dom här hela natten, för det började ljusna igen när dom gick hem vid tre. Då hade vi spelat en omgång ”Alias”, där man förklarar ord med andra ord. Resten av natten ägnade vi åt ”Sanning eller skitsnack”. Det spelet ger upphov till många glada skratt och diskussioner. Vissa hävdar rentav att spelets fakta kan vara felaktiga. Eftersom jag vet att dom hör av sig med kort varsel ibland, ser jag alltid till att ha snacks och groggvirke hemma. Riktigt litade dom visst inte på det, för dom hade med sig en hel kasse med smått och gott. Det blev en kväll till med öl och dessutom en gin och tonic. Det verkar som om jag har firat in semestern en vecka för tidigt den här helgen. Nåja, mitt motto är att alltid ta ut glädjen i förskott. Det värsta som kan hända är att man har varit glad i onödan. Kortet på ungdomarna tog jag midsommarafton hemma hos grabbens föräldrar.

1 Juli 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Midsommardagen.

Midsommardagen var det dags för min bror och mig att ge oss ut på vår årliga nostalgitripp. Vi besökte minneslunden i Kalmar där morfar ligger begravd, mormors grav i Mörbylånga och våra föräldrars i Norra Möckleby. Kortet på brorsan är taget på Mörbylånga kyrkogård. Vi körde runt hela södra Öland. Tillbaka i Kalmar var vi på Media Markt och tittade på gamingstolar. Eller jag provsatt då, men det kändes inte så bra att jag köpte någon. Med tanke på hur mycket jag sitter vid datorn, är det ju som när man ska gifta sig. Man vill vara säker på att det är helt rätt. Vi fikade på Rasta, innan vi återvände till Nybro. På kvällen blev det ännu en tur till Kalmar. Då åt vi tillsammans med bror och svägerska på restaurangen Larmgatan 10. I arla morgonstund idag gav sig min bror iväg hemåt. Det blir en heldag med bilkörning för honom. För mig återstår att återerövra mitt hem. Min gäst har visserligen stekt perfekta frukostägg åt mig, men det är nog det enda jag kommer att sakna med att ha en sambo.

24 Juni 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Midsommarfirande.

Vi tog en spontan tripp till Kosta outlet igår förmiddag. Min bror shoppade loss riktigt. När en ung kassörska kommenterade det med att ”det är ovanligt att herrn i huset handlar mest”, fick till och med jag känna mig som en gift kvinna för en gångs skull. Midsommarfirandet i Kåremo bjöd i vanlig ordning på ett dignande bord med sill, potatis, ägg, köttbullar, prinskorv och annat. Till kaffet fick vi jordgubbstårta. Framåt kvällen grillade vi och fikade en gång till. Det var inte samma sommarvärme som i maj, men det regnade i alla fall inte mer än några droppar. Vi satt tappert ute ända fram till det sista kaffet, som vi drack inomhus. Eftersom den alkohol jag uppskattar minst är snaps, fick jag köra hem till Nybro. Det var första gången på flera år som jag körde bil, men vi kom i alla fall hem helskinnade. Det var mer trafik än vanligt en midsommarafton. Just en sån kväll är det väl dessutom mer tveksamt än vanligt om alla bilförare är nyktra.

23 Juni 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Midsommargäst.

Igår körde min bror ner till Småland från Hälsingland, för att hälsa på över midsommar. Han åkte bil, och det kändes åtminstone snäppet tryggare än dom gånger han har kört motorcykel ner. Mer oskyddat än så kan det väl knappast bli. Jag städade av det värsta när jag kom från jobbet på morgonen. Folk brukar visserligen hävda att dom tar det som man har det, men det finns nog gränser för det, misstänker jag. Jag hann sova några timmar också, innan han dök upp framåt kvällen. Då fick jag både en flaska Country Lane (sött och gott ser det ut) och en ask med fin choklad. En man som har fattat exakt var vägen till mitt hjärta går med andra ord. Vi käkade middag på Mix. Menyn var ungefär densamma som när det hette Juventus, men för mig som älskar deras laxplanka var det helt okej. Ännu bättre blev det när jag fick en Staropramen till. Vi handlade lite på Kvantum, och tog en glassbit och kaffe på maten hemma hos mig. Idag väntar midsommarfirande hos vår gemensamma bror och hans fru. Ännu så länge ser vädret okej, ut så vi håller tummarna för att det fortsätter så. Hoppas alla får en härlig midsommar.
22 Juni 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Spelkväll.

Brorsonens sambo brukar inte fira sin födelsedag med något större släktkalas. Dom senaste åren har vi firat den på tremanhand med en spelkväll, och så gjorde vi även igår. Hon fyller visserligen inte förrän i midsommarveckan, men då händer det så mycket annat. Igår avnjöt vi god mat från pizzeria Amigo. Själv fick jag en kebabrulle, som var så rejält tilltagen att den räcker till middag ikväll också. Den sköljdes ner med några öl och en gin och tonic. Jag hade impulsköpt ett par nya spel på Kvantum. Tre personer var egentligen för få för att spela ”På spåret”, men jag är något av en specialist på att anpassa reglerna efter rådande förhållanden. Att jag var äldst i församlingen märktes på det faktum att det gick hyfsat för mig så länge jag fick fundera i lugn och ro. Det andra spelet var ”Alias”, där man skulle förklara ord med andra ord. Där behövde man tänka snabbare, och då hade jag ingen chans. Det var ett speciellt block med varsin liten spelplan som man kryssade i sitt resultat på. Brorsonen tipsade mig om att scanna in den i datorn. Skulle lapparna ta slut, kan jag nu enkelt skriva ut fler. Det blev en runda ”Callisto” också, och ”Sequence” spelade vi flera gånger. I det sistnämnda kan man ändra storleken på spelplanen för att göra det enklare eller svårare. Mycket tänkande blir det där också, speciellt om man spelar med ligister som ägnar sig åt att blockera andras upplägg, så man inte kommer någonstans.

3 Juni 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Telefonstrul.

Mina bröder och jag brukar ringa och gratta varandra på födelsedagar. Den ene fyller år idag, så att ringa honom var prio ett när jag kom ur sängen ikväll. All vidare planering kom av sig, när jag inte lyckades med det. Varje gång jag slog hans hemnummer gick det fram en signal, sedan kopplades samtalet ner. Medan jag höll på att fippla med min telefon lyckades jag helt ofrivilligt ringa ett par andra nummer i min kontaktbok. Jag var snabb att klicka bort dom samtalen, men om dom hann nå fram måste folk ha undrat vad sjutton jag ville. Jag slog en signal till fröken ur, och det var inga problem. Till slut ringde jag en av min brors mobiltelefoner. Nu var det inte den han hade på, men jag lämnade ett meddelande, som bevis för att jag hade ringt. Så skrev jag till hans fru på Messenger. Många tankar flög genom mitt huvud, som att det kunde vara just fasta telefoner jag inte kunde ringa. Vem hade i så fall en sån, som jag kunde provringa till? En ny telefon kände jag hur som helst att det var dags för här. Jag har funderat på det sedan den jag har började strula, men nu kändes det akut. En timme efter mitt första försök ringde min bror tillbaka. Då fick jag veta att det var deras hemtelefon som var ur funktion, och inte min mobil. Jag kan således fortsätta se mig om efter en ny i lugn och ro.

10 Maj 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
In case of emergency.

Jag vet inte om det beror på att jag har en pensionärslur, men i min telefon finns det både trygghetsknapp och en speciell post för ICE (In Case of Emergency). Att jag aldrig har brytt mig om att sätta mig in i hur trygghetsknappen fungerar, kommer jag förmodligen att ångra den dagen jag behöver den. Däremot fattar jag att det kan vara bra att veta vem man ska kontakta, om jag till exempel blir påkörd, när jag är ute och cyklar utan hjälm. Jag upptäckte i lördags att jag hade glömt att fylla i dom uppgifterna igen efter återställningen av telefonen. Eftersom bror och svägerska var här då, passade jag på att kolla så det var rätt nummer jag tänkte lägga in. Han har tre olika mobilnummer och hon två, så det finns lite att välja på. På jobbet var det också tal om att uppdatera kontaktuppgifterna. Det var så länge sedan jag fyllde i dom, att jag faktiskt inte har en aning om vad jag skrev. Det vore till exempel lite trist om dom har mitt gamla hemnummer, när jag inte har den fasta telefonen kvar. Det har däremot min bror, och det slog mig till slut att det kanske vore vettigast att skriva det numret i rutan för närmast anhörig. Dör jag på jobbet lär jag ju göra det nattetid, och då ligger väl dom flesta och sover. Jag antar att det finns fler än jag som stänger av mobiltelefonen då. Min nuvarande produktionsledare har börjat planera för plussamtal, och då kan vi passa på att kolla upp mina kontaktuppgifter under det. Det förutsätter att det är mer klipp i henne än i vår förra chef. Han lovade mig och tjejen jag startade upp nattskiftet ihop med, samtal för nästan tre år sedan, men det blev aldrig av innan han slutade.
3 Maj 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida