HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Mars (2017)
>>


Bredbandsbolaget.

Jag är inte ett dugg förtjust i telefoner, och att ringa när det är något med datorn tycker jag är extremt jobbigt. Mobiltelefonen är jag snudd på allergisk mot, och att dra in den fasta till datorn är ett helt företag med förlängningssladd och annat. Därför tyckte jag att Bredbandsbolaget hade en intressant lösning, där man kunde chatta med supporten eller kundtjänst istället. Jag gillar visserligen inte att chatta heller, men av två onda ting kändes det som det minst onda. Framför allt känns det bättre att bli upprörd av något som den i andra änden skriver, än om man pratar med dom. Och eftersom dom alltid anser sig ha rätt, hur dumma svar man än får, blir jag oftast irriterad på dom. Fast dom ville tydligen helst att man skulle ringa. Först chattade jag med en tjej i kundtjänst. När vi kom till vägs ände rekommenderade hon mig att ringa supporten. När jag hade invändningar kunde hon förstås koppla mig vidare i chatten istället, fast det var kö där. Det brukar det vara om man ringer också. Sista rådet jag fick av killen på supporten var också att ringa. Men eftersom jag fortfarande tror att dom har fel, tror jag att jag lika gärna kan skona mitt blodtryck från det.
31 Januari 2013  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Tisdagen.

Det har varit milt några dagar, men det visade sig ändå vara rätt beslut att ta apostlahästarna till jobbet igår. Gatorna var täckta av fem centimeter modd och blankis. Det var illa nog att gå på. Att cykla hade varit förenat med livsfara. Jag tycker dom kunde ha varit smarta och skrapat medan det var milt, men dom hoppas väl att det ska fortsätta smälta bort av sig självt. Förhoppningsvis har dom rätt, för fryser det på istället kommer det knappt att gå att ta sig fram ens med bil. I omklädningsrummet på jobbet fick jag veta att jag skulle ha varit där på möte kvart i två. Jag hörde det aldrig i måndags, eftersom jag var ledig. Nu missade jag i alla fall bara några minuter av chefens information. Efter lunch hade vi genomgång av sorterings- och kapregler. Att det inte blev full produktion resten av tiden hade i vanlig ordning mest med gamla, trötta maskiner att göra. Först började det brinna i en. Mannen som var närmast råkade vara en av dom lugnaste vi har. Han fick inte panik över öppna lågor i ett sågverk, utan hämtade bara lugnt och stilla brandslangen. Brandlarmet gick inte ens igång, men man vet ju aldrig hur illa det kan gå bland damm, spån och mängder av brännbart material. Den maskinen tog några timmar att få igång, och sedan gick det åt pipsvängen nere i källaren där veden hamnar. Det var folk nere med motorsåg för att få loss allt som hade fastnat. Sedan gick det ändå först på halvfart, och så stod det stilla helt igen tills mekanikerna hade bytt några stål. Till helgen ska det visst i alla fall komma in ett helt gäng och ta itu med listor med sånt som behöver fixas.
30 Januari 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Dagböcker.

Jag började göra blokar av mina blogginlägg. När jag var klar med dom fortsatte jag bakåt, eftersom jag har skrivit dagbok mer eller mindre i fyrtio år. Inte mycket mer än anteckningar stundtals, men det är ändå roligt att leta foton och göra dom där böckerna. Framför allt får jag tillfälle att läsa igenom mina gamla anteckningar, och fascineras av hur social jag var när jag var yngre. Att jag var ute och dansade någon gång i veckan till för femton år sedan minns jag. Men ännu längre tillbaka träffade jag dessutom folk var och varannan kväll. Jag kunde hinna med flera större projekt en vanlig lördag, och pratandet i telefon verkar det inte ha varit någon hejd på. Numera ringer telefonen inte ens varje vecka, och hälften av gångerna är det någon försäljare eller liknande. I veckorna hinner jag nätt och jämt det viktigaste innan jobbet. Min spontana reaktion när jag läste om slutet av åttiotalet var ”hade jag inget eget liv?” Då slog det mig att det är exakt vad folk brukar tycka nu, när jag helst umgås med mig själv och lever mitt eget liv. Snacka om att kunna se samma sak på diametralt olika sätt.
29 Januari 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Saker som förundrar mig idag:

¤ Facebookvännen som beskriver hur hennes dotter nyser ut en stor snorlobba i hennes hand på bussen. Dels att hon skriver om det över huvud taget, eftersom jag är grymt äckelmagad. Dels att hon inte hade något papper med sig att torka av den på. Jag skulle inte ens klara mig själv utan. Resa med ett litet barn utan att ha tillgång till papper förstår jag inte att man vågar. Pappas kladdiga näsduk kanske inte var så tokig ändå?

¤ När jag läste på Internet om datormusen jag numera har i min ägo var det en kille som hade åsikter om scrollhjulet. Det skulle vara så snabbt, men det var en knapp som man var tvungen att trycka på, och det tyckte han blev jobbigt. Min mus drar iväg flera sidor åt gången, om man inte hejdar den. Det blir nästan lite för bra, när man inte är van. Nu har jag mycket riktigt hittat en knapp där man ändrar på det, och ställt om den till den hastigheten jag är van vid. Jag förstår inte alls problemet, för den står kvar på det läget man har valt tills man trycker igen.

¤ En spelsida där man var tvungen att sätta in någon tia, för att kunna spela hur länge som helst. Jag kom aldrig vidare på seras betalsida. Jag har haft kontakt med deras support, utan att vi någonsin har lyckats lösa det. Jag trodde det var något i min dator, men i lördags provade jag med en annan med samma resultat. Då funderade jag på att skaffa en ny mailadress på Hotmail eller så. Sedan slog det mig att man kan ha flera adresser på Bredbandsbolaget. Och med ny adress fungerade det plötsligt!
28 Januari 2013  | Länk | Övrigt | 1 kommentar
Födelsedagsfirande.

Brorsonen fyllde år i veckan, och igår var det dags att fira honom. Lat som jag är fick presenten bli kontanter. Dom går ju alltid åt, och så kan han köpa något han verkligen behöver eller vill ha. Eftersom ett paket känns roligare än ett kuvert hittade jag i mina gömmor en tennissko i keramik eller något, som jag stoppade pengarna i. Jag kan svära på att jag aldrig hade sett den förr. Jag måste verkligen ta tag i en större undersökning av mitt förråd och allt jag har glömt att jag hade. Men det får bli till sommaren. Nu är det för kallt. Kalaset var i Tvärskog. Min snälla bror körde runt Nybro både dit och hem, så jag blev hämtad vid dörren och avlämnad här igen efteråt. Förutom vi och svägerskan var det hennes mamma. Vi gick en liten bit från parkeringen när vi kom fram. Hade mamman vetat att det skulle bli så hade hon tagit varmaste vinterjackan, hävdade hon. Själv vågade jag inte annat, ifall det hade varit så att jag hade blivit avsläppt i Kalmar, och fått ta bussen hem därifrån. Då hade jag haft en betydligt längre bit att gå från hållplatsen eller stationen och hem. Dessutom vet man ju aldrig vad som kan hända när man är ute och åker. En gång i min ungdom hade jag bara stuckit fötterna med tunna strumpor på i ett par gummistövlar, när jag skulle åka med mamma från Öland till Kalmar. När vi kanade av vägen, och jag fick hoppa ut i ett snöfyllt dike, önskade jag att jag hade klätt mig mer noggrant. Hos brorsonen och hans sambo fick vi sån där matig kycklingsallad med ris och så kaffe och tårta. Dessutom hade grabben fått en chokladkartong, som jag satte i mig säkert halva. Jag lär nog få fortsätta vara avundsjuk på arbetskamraten som har gått ner fjorton kilo. Hon måste ha betydligt bättre karaktär än jag.
27 Januari 2013  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Musik.

Man kan bli allmänbildad på dom mest olika sätt av att spela dataspel. Senast var det i Songpop, där en motspelare valde genren dubstep. Det hade jag aldrig ens hört talas om. Nu googlade jag och fick veta att det var någon typ av elektronisk musik. På Radio Nybro fick jag av en händelse veta var uttrycket ”Hade jag inte hatt den här hatten och hatt, hade jag inte hatt nån hatt och hatt” kom ifrån. Det visade sig vara en sång av Tore Skogman. Den förekom i en av Stefan Lagessons musikslingor. Han samlar 78-varvsskivor, och gör intressanta och genomtänkta slingor. Han har dessutom spelat in något som dom kör på nätterna, när det tidigare var tyst. Har man radion på före nio på morgonen eller efter nio på kvällen, kan man få höra honom då också. Nu har han visst dessutom börjat göra ett eget program som heter ”Minnenas melodier” en timme i veckan. Det har jag inte ens hört, men gick ändå in och gillade det på Facebook. Jag utgår från att det är lika bra som allting annat han gör.
26 Januari 2013  | Länk | Media | 0 kommentar
Tjugofemte januari.

Idag för 37 år sedan rasade min brors bil ihop. Han och en kille till var på väg till Oskarshamn. Mina föräldrar gjorde en utryckning. På den tiden var jag tydligen inte lika förtjust i att sova ensam som nu, så jag ringde efter en kompis, som kom och sov över. Tio år senare var jag själv ute och körde bil, men då var den pappas. Lite oklart varför jag hade lånat den, för på den tiden hade jag fortfarande egen bil. Kanske hängde det ihop med att jag skulle köra ända ner till Blekinge för att dansa. Pappa hade alltid större och nyare bilar än jag. Tyngre framför allt. Efter att ha hamnat i diket en gång var jag livrädd för allt vad modd hette. Pappa brydde sig inte om vilka moddsträngar han körde ut i, eftersom han visste att en tung Volvo går igenom, istället för att glida ovanpå. Det här gällde alltså i någorlunda modern tid. När jag var liten var det Folkvagnsbubbla som gällde. Där fanns ett litet utrymme bakom baksätet, som var lagom för mig att ligga i. Sista gången jag testade fick jag inte plats där längre. En arbetskamrat har tydligen ett barn som är fött runt årsskiftet 1992-1993. På den tiden var vi ett gäng från jobbet som var hemma hos dom som hade fått bebisar. Denna dag för tjugo år sedan var vi hemma hos henne. Personalen har åldrats en del sedan dess. Numera är det fler som går i pension än som är gravida. För åtta år sedan träffade jag en kille från jobbet, som var ute med sin hund. Han hade slutat på Kährs vid det laget. Några dagar senare flyttade han till Skåne, så jag har inte träffat honom mer sedan dess.
25 Januari 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Post.

Med posten kom brev från min personliga bankman. Numera är det en ung kvinna, och helt följdriktigt skulle hon vara föräldraledig. Det händer säkert att män är det också, men jag inbillar mig att det är vanligare att mamman är hemma i mer än ett år. Jag kollade inga exakta datum, eftersom jag inte är inställd på fler möten, nu när Nordeas kontor i Nybro är nerlagt. Från Cancerfonden fick jag en kontrolluppgift till deklarationen. Jag hade varken tänkt på att gåvor dit kunde vara avdragsgilla eller att lottköp över huvud taget räknades som gåva. Ännu mindre hade jag tagit reda på några regler. Nu visade det sig att dom mycket riktigt inte rörde mig. Man var tvungen att ge minst tvåtusen under ett år för att få skattereduktion. Några såna summor slänger man ju inte omkring sig direkt. På tal om lotter så kom lotterna från Psoriasisförbundet. Jag vann ingenting den här gången, men var glad att det var förra gången jag gjorde det. Då vann jag ju en prenumeration på en korsordstidning, och den har jag mycket glädje av. Nu kunde man istället vinna en skinnplånbok, en konstreproduktion eller en penna. Till och med pennan var i och för sig värd en hundring, men jag tvivlar på att jag skulle uppskatta en hundrakronorspenna efter dess fulla värde.
24 Januari 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Passerkort.

Det finns en typ av nyare passerkort till jobbet, som man inte behöver dra i läsaren. Det är väl någon typ av chip i, antar jag, så det är bara att hålla fram det mot den. Man behöver inte ens ta upp kortet ur plånboken, om man har det där. Nu fick jag veta att en av läsarna in till fabriken är utbytt mot en som enbart tar den typen av kort. Rätt som det är vill jag komma in från det hållet, och då kan det vara lite retfullt att upptäcka att jag inte kan. Jag satte min gruppsamordnare på att fixa ett nytt kort, för att slippa ta mig till receptionen på någon ledig dag. Det visade sig att jag var tvungen att gå dit själv, men han släppte iväg mig på arbetstid. När kvinnan där såg att jag hade glasögon, undrade hon om jag brukade ha dom på mig. Det har jag ju på jobbet, så vi bestämde att ta ett nytt kort. Jag trodde att det skulle dröja innan jag fick det nya passerkortet då, men det spottades ut ur en maskin nästan direkt. Det trista med att byta passerkort har annars varit att man har fått samma gamla foto på det nya. När dom togs var det enligt löpande-band-principen. Man fick sätta sig, och plötsligt var det klart, innan man hade hunnit fatta att dom tog kortet. Därför är det fler än jag som ser ut som puckon på dom korten. Nu tog hon flera kort, och frågade sedan om jag var nöjd. När jag tyckte att jag såg ledsen ut försökte vi igen. Det blev på lite längre avstånd än det gamla, eftersom det skuggade i glasögonen. Enligt fotografen innebar avståndet att man inte såg att det var jag. Å andra sidan tyckte hon att det kunde kvitta, eftersom jag inte var mig lik på det gamla. Hon undrade om jag hade varit gravid när det togs. En annan tjej kallade det ungdomshull. Med tanke på att jag närmade mig fyrtio när det togs, var det väl snarare kärringfläsk.

23 Januari 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Förenklingsknep.

Vissa saker krånglar man till, utan att ens fatta att dom kan göras mycket enklare. På jobbet står jag bland annat vid en maskin, där man får vända sig om och kasta ner långa strips som är dåliga genom ett hål till en vedbana. Efter flera månader insåg jag till slut att jag vände mig åt fel håll. Vrider jag mig åt vänster istället för höger går det mycket lättare och risken att man får en smäll av brädan när den ger sig iväg minskar. Fast vid det laget satt jag förstås redan fast i en vana. Nu får jag tänka mig för hela tiden, för att inte vända mig som jag har vant mig vid. I datorn gäller det hur jag behandlar mina bilder. Jag brukar lägga upp någon (i mitt tycke) rolig bild på Facebook varje dag. Ett problem har varit att bilderna av någon outgrundlig anledning inte kommer upp i samma ordning när man bläddrar bland dom som dom ligger i mappen. Jag har först fått leta efter bilden jag skulle ladda upp, och sedan en gång till för att kunna radera den ur mappen på datorn. Nu har jag äntligen insett hur enkelt det kan göras. Jag kollar vad bilden heter. När jag ska ladda upp den på Facebook slår jag in dom första bokstäverna eller siffrorna, och får då förslag på rätt bild. Sedan raderar jag den direkt i bildvisningsprogrammet, istället för att leta upp den en gång till.
22 Januari 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Datormöss.

Det absolut värsta jag vet är att sitta vid en dator helt utan mus. Pekskärmar klarar jag inte av alls, och en sån där liten platta som finns på laptops är bara snäppet bättre. Det jag tycker näst sämst om är en mus som inte gör exakt som jag vill. Min började uppföra sig lite halvkonstigt nu, och varken omstart eller andra knep gjorde det bättre. Den är fem år gammal, och det är väl en ganska hög ålder på en datormus, antar jag. Allra helst hade jag velat ha en likadan igen, men dom fanns tydligen inte längre. Någon som hade haft exakt samma problem skrev på Internet att Logitech hade en förmåga att sluta tillverka bra grejor utan att ha fullgoda ersättare, så hon hade inte hittat någon annan hon ville ha. Efter mycket surfande hittade jag en som dom flesta verkade nöjda med, som jag skickade efter. Jag antar att det hade varit smartare att kolla i butikerna i Nybro, men nu blev det en chansning. Skulle det vara ett felköp får jag väl ge mig ner på stan i alla fall. Då lär jag få ta med mig den gamla musen, för att kunna visa vad jag har tänkt mig i storlek och så. Säkert vet man ju ändå varken hur den känns eller fungerar förrän man har kommit hem med den och testat. Tills vidare letade jag fram musen jag fick tillsammans med tangentbordet när jag köpte den här datorn. Den är mycket mindre och inte ett dugg ergonomisk, men några dagar får den väl duga. Jag fick leta upp en annan typ av musmatta, för att kunna trivas någorlunda med den. Jag antar att flera olika mattor är budgetvarianten. Jag såg någon på Internet som hade en hel uppsjö av olika möss.
21 Januari 2013  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Söndag.

Igår var det en dödsannons i tidningen för någon som jobbade på Kährs. Det var inget namn jag kände igen, men eftersom jag har svårt för namn är det ingen garanti. Det dröjde flera veckor efter att jag hade läst Magnus dödsannons för några år sedan, innan jag förstod att det var någon jag kände hyfsat väl. Den här gången verkar det i alla fall inte ha varit det. Jag har förvånansvärt många arbetskamrater som jag aldrig har träffat eller ens känner igen. Kollegorna på sågen tror jag precis har slutat jobba för dagen. Ja, dom som hade produktionsstoppstid kvar att betala tillbaka då. Jag kände mig nästan lite idiotförklarad, när jag inte ville vara skyldig företaget någonting, eftersom alla trodde att dom skulle få det efterskänkt med tiden. En sån här dag är jag glad att jag valde som jag gjorde. Ännu bättre känns det framöver, när dom ska få det tvivelaktiga nöjet att vara kvar till ett på natten ett par kvällar dom veckor dom jobbar kvällsskift. Ett par timmar är ungefär vad jag tycker jag får över varje dag, så jag tycker inte ens att det låter praktiskt genomförbart. Idag har jag istället för att jobba promenerat till Statoil och hämtat ett paket. Jag hoppades att det skulle gå ner i min kasse så det blev lättare att bära, men det var för stort för det. Då erbjöd sig tjejen i kassan att ta hand om själva förpackningen. Det var välemballerat, så jag slapp både en kartong och en massa tidningspapper. Jag funderar fortfarande på om det var för att jag är en gammal tant. Även om man inte ser sig själv så, förstår jag ju att ungdomarna gör det. Och innebär det såna här förmåner må det vara hänt. Solen sken för övrigt medan jag var ute, men nu snöar det igen.
20 Januari 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Ännu mer vinter.

Om jag tjatar om kylan och snön så beror det på att jag tycker genuint illa om den här årstiden. Visst är ni glada att jag inte bor i Norrland, där det är såhär halva året? Nu känns det i alla fall som om jag har tränat igenom hela kroppen, och kan sätta mig med lördagstidningen ett par timmar med gott samvete. Här hemma var det först nacken som fick sin dagliga omgång med hantlarna. Sedan var det dags att försöka ta sig till Kvantum. Skottat verkade dom inte ha gjort på några dagar, men det var såpass tillkört att det gick att cykla större delen av vägen. Det går både fortare och lättare än att gå och dra cykeln. Jag måste ha den med mig, för att få hem varorna. Men man tränar både ben, kondition och balans när man cyklar på hårdpackad snö. På Kvantum fick armarna sig en omgång, eftersom ett hjul hade frusit fast på kundvagnen. Det tinade inte förrän vid mjölken, och då var jag nästan klar. Den enda bekant jag såg idag var en dam som jobbade på Kvantum förr. Jag tror till och med det var på gamla Kvantum, så det är nog ett tag sedan hon gick i pension. På den tiden pratade vi mycket. Min jacka är ett klart bevis för att man får vad man betalar för. Jag har nästan dåligt samvete för att jag fick den för halva priset. Inte ens vid halsen kryper minsta kyla in, fast jag inte har någon scarf eller så under. Och kapuschongen fungerar lika bra som vilken mössa som helst. Lagom tills jag kom hem tittade solen fram, så nu kan till och med jag se det vackra i vinterdagen utanför. Speciellt som jag hoppas slippa gå ut mer idag.
19 Januari 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Jobbat.

Jag skulle fortfarande behöva GPS i sågverket, för att hitta alla ställen jag blir skickad till. Den svarta remmen (populärt men inte speciellt politiskt korrekt kallad negerremmen) hade jag hört talas om, men visste inte var den fanns. Igår fastnade det på den, så nu hittar jag dit också. Hur man använder motorsåg hade jag också bara hört talas om innan. Det var när jag missade att ett bottenlager hade hamnat fel, så min gruppsamordnare fick hyfsa till det efter mig. Igår såg jag den i aktion ett par gånger. Först kom något som jag misstänkte var dom största stockarna vi körde, eftersom den passade exakt in i maskinen. Den visade sig till och med vara lite större än så, så den fastnade, och en kollega fick såga bort lite längs kanten. Senare körde all ved som kommer ner i källaren och ska tuggas till flis ihop sig, så dom fick såga loss där också. Själv ser jag sågverket som en form av gym. Igår utnyttjade jag det till att plocka upp mängder av saker från golvet. När jag kände mig överflödig i källaren var jag uppe i sågverket och plockade ströpinnar. När det kom igång igen var jag nere i källaren och fixade ett stopp. Då passade jag på att plocka upp en massa som hade kastats på golvet, när dom rensade där nere. Gårdagens arbetsskador var två smällar i huvudet. Först en träbit som kom flygande och träffade mig. Man får vara glad att den tog uppe i huvudet och inte i ansiktet. Senare reste jag mig upp för tidigt efter att ha böjt mig under en bana, och drämde huvudet i den.
18 Januari 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Cancerfondens rikslotteri.

Cancerfondens Rikslotteri skickar tiggarbrev lite väl ofta för att jag ska tycka det känns bra. Därför slänger jag många av dom, men någon gång ibland beställer jag ett par lotter. Lotterier är ju alltid kul, och just cancer lär man väl drabbas av förr eller senare. Förra gången vann jag hundra kronor mat. Då kan man skrapa en extra ruta, och sedan lämna den som betalning i kassan på till exempel ICA. Jag gjorde så, men när jag skrapade den andra vann jag en ny lott på den. Tanken hade knappt ens slagit mig att det kunde vara vinst på båda. När jag ändå måste skicka in den ena skickade jag båda, och i veckan kom två nya lotter. I följebrevet stod det att tur föder tur, och det verkade ligga något i det. Det var hundra kronor mat på första lotten den här gången också. Den här gången avvaktade jag med att skrapa rutan till butiken, och på den andra lotten vann jag samma sak. Det är roligare med nya lotter, så nu tänker jag skicka in dom istället för att betala med dom. Så är det bara att vänta på högvinsten.
17 Januari 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Jobbat.

I söndags kunde jag inte publicera blogginlägg här på Nogg. Det har hänt förr att killen som har domänen fixar med den på söndagar, så jag väntade och hoppades. Mycket riktigt fungerade det igen framåt kvällen. Ett besked om vad som hände hade inte varit fel, så när det i förrgår meddelades att dom höll på att uppdatera databasen och att det skulle fungera igen klockan 08:00, tyckte jag det var jättebra. Problemet var bara att dom inte skrev vilken dag klockan åtta. Det var tydligen varken igår eller idag. Nu låg alltså alltihop nere. Man kom inte in här över huvud taget. Lite orolig blev man ju att det hade brakat ihop för gott och inte skulle bli mer här. När jag gick till jobbet tog jag med mig ett brev som skulle postas. Fördelen med att det bara var ett litet kuvert var att det fick plats i jackfickan, så jag slapp bära det i handen. Nackdelen var att jag glömde det och inte kom ihåg det förrän jag var långt förbi brevlådan. På hemvägen blev det i alla fall postat. Dom tömmer lådan på förmiddagen, så brevet hade fått ligga där över natten även om jag hade lagt på det vid halv två. En ny knapp lärde jag mig på jobbet igår. Sakta men säkert… Jag kanske hinner lära mig alla innan det är dags att sluta på sågen. Det underlättade en hel del att få veta att FC betydde fotocell. Jag hade definitivt aldrig fattat det själv, eftersom jag har tyckt att det stod PC på knappuslingen. När jag skulle promenera hem var det riktigt krispigt kallt. Fördelen med det var att man fick bättre fäste. På ditvägen hade jag halkat till flera gånger, fast mina nya kängor har rejält räfflade sulor. Jag blev ändå lite chockad när jag kom hem och såg på termometern att det var elva minusgrader. Det slog mig att någon av mobilsurfarna på jobbet hade nämnt något om det. Eftersom jag inte alls var beredd på att det skulle bli så kallt, hade jag inte tagit in vad han pratade om.
16 Januari 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Femtonde januari.

”Kärleken är evig men föremålen växlar” är ett talesätt som kommer för mig, när jag kollar den femtonde januari genom åren i dagboken. När jag var elva var lyckan total när granntantens dotter kom ner från Stockholm. När en yngre flicka i skolan kände något liknande för mig, visste jag hur det var, och stod snällt och kramade henne på rasterna. Några år senare blev det en annan typ av kärlek. När jag var femton träffade jag min blivande sambo en stund. När jag var nitton var jag hemma hos hans efterträdare. Flera år senare var det en kille på jobbet som kom från en fest och ringde på dörren vid tre på morgonen. Det var inte lika lätt att förvarna före mobiltelefonernas intåg. För nästan tjugo år sedan gjorde jag ett av mina sista försök i den vägen. Då var en kille som jag hade träffat på Sandra här och fikade. Det blev aldrig mer än så. Den femtonde januari 1982 var jag hos den dåvarande bästisen och hennes son och spelade in. Det känns verkligen som förfluten tid. Numera spelar jag möjligen in från Internet, om det gäller musik. Kompisen är gift, och både sonen och hans halvbror lär vara vuxna. Ett år var jag i Hyttan och dansade. Problemet med dagboken då är alla namn jag räknar upp på människor som var där. Det finns gott om namn som helt saknar ansikten i mitt minne. 1989 var jag hos en kompis i Oskarshamn, där jag bodde då, som fyllde 34. Han blev aldrig mer än 49, men vid det laget bodde jag sedan länge i Nybro, och vi hade slutat umgås. Redan för tjugo år sedan satt jag och lekte med en dator. Det var mina dåvarande grannar som var före dom flesta med sånt. Sju år senare skaffade jag en egen, och sedan dess har det blivit många timmar vid datorn.
15 Januari 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Ledig måndag.

Inatt drömde jag om mamma. Det kanske var för att hon har namnsdag idag. Grattis mamma! Annars tycker jag det är lite läskigt att drömma om dom som är borta. Jag är rädd att dom är här för att hämta mig. Å andra sidan har jag snart känt fler döda än levande människor, så det kanske är svårt att undvika. Jag minns att mamma berättade att hon brukade drömma om sin döda mormor. Mormor minns jag inte att jag någonsin har drömt om. Desto oftare om mina föräldrar. Anledningen till att jag inte befinner mig i sågverket på Kährs nu, är alltså att jag är ledig idag. Jag har flera dagar med arbetstidsförkortning kvar. Sista mars får man ut dom i pengar istället. Eftersom tid är en större bristvara än pengar för mig, vill jag hinna ta ut dom innan dess. Jag tycker det ger mer att ta en dag i taget, så nu plockar jag lite dom närmaste veckorna. Äntligen har jag tömt hallen från förpackningsmaterialet som har stått där hela helgen. Nu håller alla tummarna för att det var därifrån den dåliga lukten kom. Jag har rensat silen till diskmaskinen och allt annat jag kunde komma på. Jag avskyr verkligen när det inte luktar gott när jag kommer hem. Vi har ju två apotek i Nybro numera. Jag hålls mest på Apotek Hjärtat, och använder det andra som komplement. Idag funderade jag på om jag borde göra det när det är dags att lösa ut recept också. I receptinlämningen stod två tjejer. När det blev kö gick den ena därifrån och den andra började prata i telefon. Ute i butiken försökte en anställd lura på mig duscholja. Jag använder inte ens duschkräm, och olja lät ännu läskigare. Jag trodde på sin höjd att min fasta tvål var omodern, men nu fick jag veta att den dessutom är ohygienisk. Nåja, det måste väl vara fler än jag som använder sånt. Tvålindustrin kan knappast överleva på att jag duschar en gång om dagen. Innan jag cyklade hem ringde jag med min nya telefon för första gången. Den har en stor display som till och med jag ser utan glasögon. Amigo ligger dessutom på snabbknapp, eftersom det oftast är dit jag ringer. Det var nästan som att prata i den vanliga telefonen här hemma. Det är snudd på att jag kan förstå dom som väljer bort fast telefon. Fast så länge jag ringer med bredbandet kostar den inte så många kronor att jag bryr mig.
14 Januari 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Ännu mer vinter.

I torsdags kväll när jag kom från jobbet hade det ringt från ett nummer jag inte kände igen. Jag är inte så haj på riktnummer, utan trodde det kunde vara Skåne, och att något hade hänt min morbror. När jag kollade gick det till Huskvarna, och jag kände inte igen namnen. Däremot kände jag igen rösten, när hon ringde igen igår. Det var kvinnan som sålde lotter för Psoriasisförbundet. Det har aldrig slagit mig att hon sitter hemma och ringer. Idag hade det åtminstone slutat snöa, även om det kom några få flingor medan jag var ute. Jag lämnade jättehögen som ska till återvinningen till imorgon, eftersom jag är ledig då också, och cyklade direkt till Kvantum. Till veckan blir det till att promenera till jobbet, för nu är gatorna helt förstörda av snön igen. Det är lite oklart om man bäst skulle behöva dubbdäck, för att det är halt eller stötdämpare, eftersom det är rena puckelpisten. Helt klart vore det intelligent att använda hjälm, men så smart är jag tyvärr inte. Tvättbrädestuket på gatorna känner jag igen från min barndom. Vägen ner till hamnen och badstranden var en grusväg, som stundtals såg ut på det viset. Eftersom jag badade mycket på somrarna och min far hade båt i hamnen, cyklade jag den där gatan fram och tillbaka många gånger. På senare år har dom asfalterat den. Det kan i och för sig innebära att det är både tjugo och trettio år sedan. Det är lite som med den nya versionen av Herrens bön Fader vår. Om jag har förstått saken rätt kom den för mer än trettio år sedan, så den är väl inte så himla ny kanske.
13 Januari 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Röjt undan.

Filmen om Cornelis kom för tre år sedan. Jag har åtminstone inte sett att den har gått på tv tidigare. När jag nu fick hem den från Discshop igår, så sänds den naturligtvis ikväll. Så typiskt. Jag hade tänkt göra med allt tillknölat tidningspapper som jag har gjort från tidigare paket. Då har jag slätat ut det och lagt det i min vanliga tidningshög. Jag insåg ganska snart att uppgiften var mig övermäktig. Det var såna mängder att jag skulle ha fått hålla på hela natten. Nu knölade jag ner det som det var i kassar istället. Jag antar att det inte spelar någon större roll om det inte är slätt, när det ska återvinnas. Jag gillar inte att ha sånt där stående framme, men nu fick jag ta till hallen för att få plats. Där står en kartong med resten av kartongerna hopvikta i, två kassar med tidningspapper och en med bubbelplast. Jag tänkte vänta till imorgon med att gå till återvinningsstationen med det, och se om det blir någon snöskottning i Nybro i helgen. Den här gången tänker dom säkert skylla på att vi inte har fått lika mycket snö som Kalmar. Där hade det visst varit snökanon igår. Efter figurinpaketen var det dags att packa upp dvd-filmerna. Dom var förstås inplastade i stort sett varenda en. Min nya telefon hann jag bara börja pilla på. Jag kan i alla fall ringa, messa och ta kort med den, och det är väl huvudsaken. Nu hör jag att det skottas snö utanför mitt! På gården alltså. Norra vägen är lika snöfri som vanligt. Där har plogbilen kört fram och tillbaka hela natten.
12 Januari 2013  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Vinter... igen.

Vintern har tydligen lite svårt att bestämma sig, för nu är den i full gång igen. Det kändes lite tjurigt imorse, när jag kom upp och skulle iväg och cykla runt halva Nybro. Det såg ut ungefär som för en månad sedan, när jag skulle iväg till tandläkaren. Den här gången chansade jag ändå på att få med mig cykeln. Det visade sig vara rätt beslut, för det hade inte alls kommit dom mängderna med snö. Återstår att se hur det är imorgon, när jag skulle behöva cykla till Kvantum och veckohandla. Idag hade jag tid för årlig kontrollbesiktning hos min husläkare. Som han själv uttryckte det när vi skildes åt: "Om du bara ser dig för när du går över gatan, är jag säker på att vi ses om ett år igen." Jag var i och för sig inne på provtagningen också och tappade några rör med blod. Hittar dom något skumt där ska det komma ett brev inom ett par veckor. Jag hade fyra paket som väntade på Statoil och ett på Shell, så tanken var att cykla runt och hämta dom efteråt. Dom senaste paketen jag har fått har varit ganska små. När jag nu skulle hämta så många samtidigt var förstås allihop betydligt större. En enda av figurinerna jag fick hem var mindre, men den var sampackad med två större från samma säljare för att spara lite på frakten. Med ett paket i cykelkorgen, ett på pakethållaren och resten i kassar på styret lyckades jag i alla fall ta mig hem utan att halka omkull i snön. Allting var välpackat, så mitt kök blev ett inferno av tidningspapper och bubbelplast, när jag packade upp allihop. Nu lär jag få rensa ur ett plan i den omtalade bokhyllan, för att få plats med dom. Med dagens post kom för övrigt löneavin från Kährs. Det är nog första gången jag har fått den en hel vecka innan lönen betalas ut.
11 Januari 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Telefonen.

På vägen hem från frissan i tisdags var jag inne på Mellströms och frågade efter min telefon. Då skulle den komma på eftermiddagen, när jag hade börjat jobba. Jag frågade Håkan, som är den där inne som känner mig bäst, vad han tyckte om att jag hade köpt en sån telefon och inte en Iphone. Han svarade väldigt diplomatiskt att "det var nog rätt va?" Igår cyklade jag runt och hämtade min nya telefon, när jag skulle till jobbet. Så nu har jag helgen på mig att lära mig den. Jag pratade med brevbäraren när jag gav mig iväg igår. Hon hade kamera i sin telefon, men hade aldrig lärt sig hur den fungerade. Jag brukar bara ha småpengar med mig till jobbet, men igår hittade jag en hundralapp i min portmonnä. Som jag funderade på varför jag hade lagt dit den, innan minnet återvände. Sista kvällen innan jul skulle en kille köpa med sig baguetter från Stensöbageriet i Kalmar. Det blev ändrat i sista minuten, och vi beställde pizza istället. Den fick Kährs betala som en liten julklapp. Förr fick vi för övrigt varsin låda med julgott varje år. Den brukade vara stor och tung, eftersom den bland annat innehöll ett helt kilo clementiner. Man blev sällan förvarnad, så man kunde ta cykeln den dagen, så det var ett släpande för att bära hem den. Ostlåda, brassestol, knivblock och tv-kanna är annat jag har fått i present av Kährs, innan dom taggade ner med sånt. Det regnade hela kvällen igår. Tyvärr även när jag cyklade hem från jobbet. Jag tänkte att man fick vara glad att det inte var snö. Senare slog det tydligen om till det, för idag är det vitt ute.
10 Januari 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Byte av radioapparat.

I köket har jag en radio som är enkel att slå på en stund, när jag har något att fixa med där. Min bror protesterade när jag sa i Radio Nybro att jag hade den kanalen på i köket, och att där är man ju ganska ofta. Han fick inte ihop det med att jag bara lagar mat ett par gånger om året. Alla som har sett mig inser att det inte betyder att jag äter så sällan. Och äter gör jag nästan alltid i köket numera. Tidigare satt jag ofta vid tv:n och åt, men så insåg jag hur det växte med tidningar och annat i ett av köksskåpen. För sitter jag i köket så läser jag medan jag äter. Nu är det på hårddisken det växer istället eftersom jag sitter så lite vid tv:n. Hur man vänder sig har man visst rumpan bak. Den där radion i köket har hur som helst varit väldigt irriterande. Någonting har stört i den så det har knastrat och brusat när man har rört sig i köket. Det gör man ju när man plockar fram mat, plockar undan disk och så vidare. Jag har hela tiden tänkt mig att det var någonting ute i köket och inte i själva apparaten. Till slut fick jag i alla fall syn på den betydligt större radion som stod i bokhyllan i sovrummet. Jag använder den aldrig längre, men hemmablind som jag är har den blivit stående. Det var värt ett försök att byta, och det hjälpte! Alldeles underbart är det att kunna röra sig i köket utan att det skrapar, brusar och stör i radion.
9 Januari 2013  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Traderaauktioner.

Traderas system med autohöjning av buden ger intressanta resultat emellanåt, eftersom folk har lämnat ett maxbud, som man inte kan se. En kille hade eventuellt fått en pryl för sjuttio spänn, om inte jag hade lagt mig i. Jag lade in ett maxbud på 300, och eftersom hans var ännu högre fick han plötsligt ge betydligt mer, bara för att jag var klåfingrig. Vissa försöker fortfarande med det här systemet att vara smarta och gå in strax innan auktionen slutar. Mig gör det ingenting, för mina maxbud är verkligen maxbud. Mer än så tänker jag inte ge. Annars är väl tanken just att man inte ska hinna höja det, antar jag. En kille som bjöd på samma sak som jag en minut innan auktionen gick ut fick aldrig veta hur nära han var. Han hade lagt exakt samma maxbud som jag, och då var det jag som vann. En tia till så hade han fått den. Lite snopet var det förstås för mig, som plötsligt fick ge betydligt mer än vad det hade sett ut att bli så sent som dagen innan. Å andra sidan har jag fått prylar för bara några tior, när ingen har bjudit emot. Det som kan kännas lite retfullt då är att frakten blir dyrare än varan. Det borde å andra sidan störa säljaren mer än mig. Mig spelar det ju mindre roll om jag ger pengarna till honom eller henne eller till Schenker.
8 Januari 2013  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Sjunde januari.

Då var det dags att börja jobba igen efter jullovet. Man får väl tro att det är ännu jobbigare för mina vänner i fabriken som har varit lediga i tre veckor. För att inte tala om dom som började vid sex imorse. Jag njuter verkligen så länge jag slipper det. För fyrtio år sedan var det skolan som började denna dag, så livet har ungefär samma upplägg än idag. Flera år har det tydligen varit helg. 1977 satt jag och spelade T5. Om jag minns rätt var det samma sak som Yatzy. 1978 och 1983 var jag på Sandra och dansade. Andra gången till Leif Bloms, ett dansband som är nerlagt sedan många år. 1980 var jag på bio, något som definitivt inte har hänt i modern tid. Året därpå var jag med min bror på biblioteket. Där har jag inte heller varit på många år. Så var vi hemma hos morfar, och jag fick frimärken. Han jobbade i ett arkiv, och där var tydligen tillgången god på sånt. 1983 satt jag hemma hos mamma och började på ett dopminne. Som jag minns det kan det ha varit till mig själv, men vart sjutton har det tagit vägen? Det är för övrigt någonting jag frågar mig när jag tittar på gamla kort också. Där finns tavlor och prydnadssaker som jag inte har en aning om vart dom har försvunnit. Det verkar märkligt att jag bara skulle ha slängt dom. 1985 var jag med mina föräldrar och köpte byrån jag har i hallen. Det är en simpel variant i faner, men den har uppenbarligen fyllt sin funktion i nästan trettio år. Jag har tittat på någonting snyggare ibland, men det har inte blivit av att byta ut den. För tjugo år sedan umgicks jag fortfarande med grannarna som har flyttat härifrån nu. Dom hade darttavla, så ett år var jag där nere och kastade dart. Året därpå satt vi här och drack whisky. Det skulle inte förvåna mig om det är samma slattar som står kvar här ännu. Starksprit är definitivt ingen stor förbrukningsvara hos mig.
7 Januari 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Jagad.

Jag läser i tidningen om folk som blir jagade av vildsvin inne i Kalmar. Det är en kvinna som har cyklat på ett område där jag bodde en gång i tiden, och en stor gris har sprungit runt henne. Då känns det ändå mer lantligt här i Nybro, så snart vågar jag mig nog inte utanför stadskärnan. Inte för att jag brukar bege mig speciellt långt utanför den, men åt ena hållet härifrån har jag skog och natur nästan inpå knutarna. När jag jobbade natt hände det att jag var ute och gick innan jag kröp i säng i ottan i helgerna, och då såg jag ofta rådjur. Numera verkar nästan vildsvinen vara vanligare. Eller också har det bara med medierapporteringen att göra. Grisarna gör ett lite läskigare intryck än bambisarna. Det jag läste om kvinnan i Kalmar fick mig att minnas hur min hundrädsla grundlades. På landet, där jag växte upp, hade många sina hundar lösa i trädgården. Dom sprang längs staketen och skällde, när någon kom förbi. En dag hoppade en av dom ut, och sprang och nafsade efter mig och mina kompisar, som cyklade. Min pappa var yrkesfiskare, och när jag var barn for han runt i gårdarna och sålde fisk. En gång när mamma och jag hade tagit över hans runda kom en hund rusande. Då räddade mamma mig. En annan gång bodde jag hos farmor och farfar när mina föräldrar var bortresta. Då missade jag skolbussen, eftersom jag inte vågade gå förbi en tomt där en hund sprang och skällde. Jag är än idag helt oförstående inför hundägare som tycker det är okej att ha sina hundar lösa. Mot dom hjälper det ju inte att hålla sig i stadskärnan heller. För några år sedan kom det två lösa hundar rusande mot mig här i närheten. Då var det jag som hoppade över ett staket in i en villaträdgård istället.
6 Januari 2013  | Länk | Media | 0 kommentar
DVD.

Jag tyckte aldrig att filmen ”Titanic” var sådär jättebra eller romantisk som alla andra verkade tycka. Det berodde mest på att jag hade sett en miniserie på samma tema, som verkligen var det. Problemet med den serien var att den inte gick att få tag i. Åtminstone inte på dvd, och det är ju vad jag sysslar med. Jag hittade den på Tradera, men då var den importerad och saknade text. Engelska förstår jag väl hyfsat, men jag misstänker ändå att jag skulle sakna undertexten. Så när jag fick tag i den textad köpte jag den direkt. Jag passade på att köpa ”Törnfåglarna” av samma kille. Den har jag försökt spara från tv, men alltid lyckats fubba bort något avsnitt. Det kunde nästan vara värt dom där kronorna att slippa göra det själv. Efteråt kom jag på tanken att kolla om jag hade gett onödigt mycket för den sistnämnda. På Discshop hittade jag då ”Stockholm – Båstad” nästan gratis. När den gick på tv insåg jag inte förrän jag hade raderat första delen att det var någonting jag hade velat spara. Det kändes lite onödigt att betala lika mycket för frakten som dvd:n kostade, så jag kollade runt lite. Det fanns förstås hur mycket som helat som jag ville ha. Jag trodde att jag var den enda som köpte film på dvd numera, men med tanke på att dom har precis allting antar jag att det är fler än jag som köper det. Mycket var jättebilligt, men hittar man tillräckligt många fynd blir det förstås en del pengar ändå. Medan jag fortfarande hade video hade jag Roland Hassel-filmer sparade som jag såg någon gång om året. Jag har varit sugen på att köpa dom på dvd, men tyckt att det blev onödigt dyrt. Nu var dom så pass mycket nersatta att jag köpte ett par boxar med samtliga tio filmer. ”Raskens” hade jag spelat in, men inte hunnit spara på skiva, när min förra dvd-spelare kraschade. Nu köpte jag hela serien istället. ”Cornelis”, ”Avalon” och ”En gång i Phuket” är filmer jag har velat se. Kan man då få filmerna för mindre än vad det skulle kosta att se dom på bio må det vara hänt. Det är för övrigt tjugofem år sedan jag var på bio senast, så jag måste ha en del biopengar sparade. Lite humor blev det också. Jag beställde så pass mycket att jag fick frakten helt gratis. Återstår bara att se när jag ska hinna kolla på allt. Under julledigheten har jag inte ens hunnit ifatt med det jag hade inspelat på hårddisken.
5 Januari 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Slängt ut julen.

Jag brukar inte kasta ut julen förrän till tjugondedag Knut, men i år insåg jag att det kan bli mycket nog ändå nästa helg. Nästa tanke var att göra det som idag, och till slut kunde jag inte få det gjort fort nog. Så igår åkte alltihop undan. Det gick rimligtvis fortare än att få upp det, eftersom jag inte tvättade fönster och bara bytte gardiner i ett, men en bra stund tog det i alla fall. Precis som när jag satte upp den fick jag börja med att plocka in slingan från balkongen medan det var ljust, så jag såg vad jag gjorde. Det fejkade granriset höll jag ändå inte på att få bort. Det var i tre delar, och jag hade fått fast varje del så snyggt att jag varken hittade början eller slut. När jag tände fönsterlampan i köket small glödlampan så att säkringen gick. Jag blev så rädd att jag knappt vågade tända den igen efter att ha bytt lampa. Fönsterlamporna i vardagsrummet tyckte jag hängde onödigt tätt ihop. Det var förstås jag som hade hängt den ena på kroken i mitten där adventsstjärnan hade suttit. Jag letade bland mina spislock, efter att ha plockat bort dom med tomtar på. Dom bästa jag hittade var med kossor. I lådan med det jag hade plockat undan innan jul låg finare med rosor på. Dom hade jag helt glömt av att jag hade. När bonaden mamma har sytt kom upp igen ville den inte hänga riktigt snyggt. Jag fick för mig att den skulle ha en pinne i nederkanten, och gav mig ut på jakt efter den. Det var enklare att hitta den till julbonaden. När jag skulle testa med den visade det sig att mamma inte ens hade sytt någon kanal till en sån. Det kunde jag förstås ha kollat innan jag började leta efter pinnen. Strykjärnet stod på diskbänken efter att jag hade strukit köksgardinen. Mitt uppe i alltihop lyckades jag bränna mig på det.
4 Januari 2013  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Mobiltelefon.

Det blev en promenad ner till centrum idag, eftersom jag inte skulle handla något stort eller tungt. Jag var någorlunda övertygad om att det inte skulle bli någon ny mobiltelefon heller, men gick ändå in på Mellströms för att diskutera saken. Lite dumt kanske att prata med en säljare om det, men där är dom som väl är inte mycket för att pracka på en sånt man inte behöver eller vill ha. Han provringde till och med min gamla telefon åt mig, och visade att det inte var något fel på volymen i den. Sedan tittade vi i alla fall lite, och jag föll för en riktig pensionärstelefon. Stora, rejäla knappar och till och med en nödknapp. Såna där manicker med touchskärm klarar jag ju ändå inte av att hantera. Den gången jag köpte en Ipod med sån skärm slutade det med att jag råkade ställa om språket till kinesiska. Jag fick byta till en med vanliga knappar. Det jag möjligen kan sakna i min gamla telefon är kamera. Jag har oftare telefonen med mig än kameran. Så nu tog jag inte den allra billigaste modellen, utan en med kamera i. Den blev ändå betydligt billigare än dom monstermaskiner dom flesta av mina bekanta har. Jag frågade så det ska gå att flytta över sim-kortet från den gamla telefonen. Byta nummer är jag inte intresserad av. Speciellt inte som min bror, som köpte min första mobiltelefon, hittade ett nummer som till och med jag har lyckats lära mig. För att vara ännu mer originell tog jag en lila telefon. Det första man fick upp på deras hemsida var en bild på Lill-Babs, och att det var hennes favoritfärg. Aubergine kallade dom den där. Dom hade den inte hemma i radioaffären, men förhoppningsvis får jag den nästa vecka. Jag kollade upp att det är sex år sedan jag köpte ny telefon senast. Det känns som om många gör det oftare än så. Jag pratade med en kompis häromdagen, som hade blivit tvungen. Hon hade stoppat något klädesplagg i tvättmaskinen med telefonen i fickan.
3 Januari 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Paket.

Idag hade jag faktiskt lite flyt. Jag gick tillbaka till datorn för att skicka ett mail, innan jag gav mig iväg för att uträtta några ärenden. Då hade jag just fått avisering om ett paket att hämta på Statoil. Så sur jag hade blivit om jag hade kommit hem och sett att det fanns här redan innan jag åkte. Paketet innehöll för övrigt mannen på bilden. Han är i samma storlek som den förra jag fick hem. Liten men naggande god med andra ord. Jag tog cykeln idag, eftersom nästa ärende var i andra änden av stan. Det var plusgrader, men blåste så kallt om öronen att jag fick fälla upp luvan på jackan. All is hade smält bort, men i gengäld var jag livrädd att få punktering på allt vasst grus som låg kvar. Det bar av ut till Systembolaget, där jag fyllde på vinförrådet efter nyårsfirandet. Så länge dom inte säljer vin på Ica får jag se till att ha hemma. Det är ingen större risk att jag varken skulle hinna eller orka ta mig ner till Bolaget, när jag behöver vin av någon anledning. Jag ringde och beställde pizza, innan jag cyklade från Systemet, så den var klar när jag kom till Amigo. Jag hörde knappt någonting i telefonen, men som väl var hörde han mig. Det var inte första gången den här veckan jag hade svårt att höra, så jag börjar undra om det är dags att kosta på mig en ny telefon. Egentligen känns det onödigt när jag använder den så sällan, men när jag väl gör det är det ju bra om jag hör vad folk säger. Jag skulle ju kunna gå in och kolla lite bara, men jag känner mig själv lite för väl för det. Kollar jag så köper jag, och köper jag lär det väl bli något sånt där halvtjusigt som alla andra har. Bara för att liksom. Om inte annat känns min vanliga telefon lite tryggare. Man hör så mycket om folk som blir rånade på sina telefoner. Min är det knappast någon som vill ha.
2 Januari 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Nyårsfirande.

Igår fick jag traska ner till Linnéasjön och titta på fyrverkeriet själv. Jag var förstås långt ifrån ensam där, och det var lika vackert som tidigare år. Hemma igen tyckte jag att det kunde vara dags för ett glas vin, fast mina gäster fortfarande inte var på plats. När dom kom fick jag både blommor och hemgjort godis. Eftersom vägen till mitt hjärta går genom magen, förstår alla vilket jag uppskattade mest. Vi inledde kvällen med dom numera traditionsenliga snittarna. Årets upplaga syns på bilden nedan. Så blev min nya riskokare äntligen invigd. Först tyckte jag inte att det verkade hända någonting, men till slut blev det torrt och fint ris. Det är något jag aldrig har lyckats få till i en kastrull, så det var en bra investering. Medan maten blev klar såg vi ”Grevinnan och betjänten” på tv. Vi drack bara kaffe på maten. Både desserten och chips med dip var ersatta med ost och kex senare på kvällen. Det impulsköpta frågespelet visade sig vara en lyckträff. Man vet ju inte när man står i affären hur det verkligen är att spela, men det här tyckte till och med min bror var kul. Vi spelade tre gånger under kvällen och natten, och rättvist nog vann vi varsin gång. Oklart om det betyder att vi var lika smarta, eller bara att vi hade lika mycket tur alla tre. Vid midnatt var det balkongen som gällde. Det sköts i vanlig ordning upp mängder med raketer, och det gled förbi flera rislyktor. 2013 får anses ordentligt infirat, och jag hoppas alla får ett bra år.

1 Januari 2013  | Länk | Släkten | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida