HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
September (2018)
>>


Krassliga.

Ibland blir jag nästan full i skratt över folks förmåga att överdriva sina fysiska symptom. Skrämmande många har influensa så fort dom är förkylda. Jag hörde till och med sångaren Jan Malmsjö i en intervju på tv berätta om hur sjuk han hade varit. Han sa först förkyld, men insåg väl att det inte lät speciellt allvarligt, så han ändrade sig direkt till influensa. Samma människor (misstänker jag) har migrän när dom har rejäl huvudvärk. Jag har också haft så ont i huvudet att jag har trott att det skulle gå sönder för varje hjärtslag, men tanken att det skulle vara migrän har aldrig ens slagit mig.
31 Januari 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Virusvarning.

Jag tror jag hade lite tur häromdagen. Det kom ett mail om ett av paketen jag väntade på, men det gick inte att utläsa vilket av dom det gällde. För att bringa klarhet tryckte jag på länken där man skulle se var man kunde hämta det. Inte förrän jag då hamnade någon annanstans än vad jag hade tänkt mindes jag varningarna om ett bluffmejl som såg ut att vara från Posten. Jag är annars extremt noga med att inte klicka på länkar i mail över huvud taget, men den här gången gick jag alltså på det. Jag har hört om datorer som har blivit helt utslagna av det här, men kanske hade jag tur som tryckte på den andra länken och inte den första. Det fanns två att välja på. Jag märkte i alla fall ingenting, men för säkerhets skull körde jag en systemåterställning.
30 Januari 2016  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Tjugonionde januari.

På sjuttiotalet handlade mitt liv av naturliga skäl mest om skolan. Även om jag inte engagerade mig så hårt i läxor och annat blev det långa skoldagar. Speciellt på högstadiet, när jag åkte buss tre mil både till och från skolan. Jag minns inte nu hur lång tid det tog, men inte gick det fort med elever som skulle plockas upp respektive lämnas av längs hela vägen. Den tjugonionde januari 1975 hoppade vi höjd på gympan (ämnet hette gymnastik på den tiden), skrev och berättade på svenska resursen och pratade på fysiken. Vi fick fisk och spenat till lunch. Jag var borta hos min klassföreståndare halv tolv och fick kontaktkortet. Vi hade teknisk ritning på teckningen, och jag var nere hos skolvärdinnan och på toaletten i nästan en halvtimme. Vi pratade och skrev på historian. På håltimmen var vi nere på köpingen i Mörbylånga och köpte en ros till en klasskompis, som fyllde fjorton. Sexton år senare hade jag flyttat till Nybro och hade brorsans familj här på lite mat och fika. Jag tror inte att kortet är från just det tillfället, men åtminstone från rätt år. Grabben till vänster är samma som den jag var på kort med förra helgen, så det är fler än jag som har blivit äldre. Notera det fristående frysskåpet, som vi hade lyckats klämma in i mitt lilla kök. Jag tror det var så att det inte fanns någon annan frys när jag flyttade hit, och att jag köpte det av dom som bodde här innan. Jag tänkte först skriva att på den tiden var det inte tal om att försöka pressa in åtta personer runt mitt köksbord. När jag tänker efter var det nog så att jag flyttade frysskåpet dom gånger vi var många.

29 Januari 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Matt-tvätt.

När jag köpte en ny matta till sovrummet var den jag hittade egentligen i ljusaste laget. Det innebär att det syns väldigt väl hur smutsig den är. Jag har försökt rengöra den så gott jag har kunnat själv, men efter nästan fyra år tyckte jag att jag kunde kosta på den en kemtvätt. Den är inte större än att jag borde kunna få den med mig på pakethållaren till cykeln. Jag tänkte ändå rekognosera lite innan. Dels kolla med affären där jag köpte den så att den verkligen tål kemtvätt. Och sedan dubbelkolla med killen man lämnar in för tvätt hos, så det verkligen bara är att dyka upp där med mattan. Jag kom aldrig längre än till mattaffären. Mannen där (som torde vara specialist i ämnet) hävdade att man inte ska kemtvätta mattor över huvud taget. Han sa att kemtvätten tvättar mattor som dom tvättar kläder, så underlaget på dom blir sladdrigt. Dom ska visst spännas upp, om man ska tvätta dom. Han hade hur som helst ett speciellt tvättmedel, som jag köpte en flaska av. Jag insåg direkt att jag aldrig skulle komma ihåg hur han rabblade upp att jag skulle göra, så det antecknade jag. Dom har annars en maskin man kan hyra att tvätta mattorna med. Jag funderade på om det kunde vara värt det för att kunna tvätta den stora mattan i vardagsrummet också. Jag tänkte mig att jag måste be någon med bil om hjälp, men med deras service kanske dom till och med kör hit den och hämtar den igen, om jag ber snällt. Den stora mattan ligger under soffbordet, så den hjälpte han mig till och med att lägga på när den var ny. Nu fungerade det nya tvättmedlet över all förväntan, så risken är inte så stor att jag orkar engagera mig i något större projekt.
28 Januari 2016  | Länk | Hemmet | 2 kommentarer
Restaurangbesök.

Jag har i alla fall inte speciellt dyr smak när det kommer till att äta ute. Går jag till en lite finare restaurang blir jag oftast besviken. Fördelen är att jag inte blir det minsta sugen när folk lägger upp kort på sin mat från såna ställen på Facebook eller Instagram. Grillhaken har däremot menyerna fulla av mat som både tilltalar och frestar mig. Min senaste gourmetmiddag var en hamburgare med ost, bacon, lök, sallad och dressing. Jag dricker dessutom hellre Cola än vin till maten, så hela denna festmåltid kostade mig bara sextio spänn. Det var för övrigt på Citygrillen, och där verkar det vara slutätet nu. Det senaste jag såg var att dom hade utförsäljning och skulle slå igen. Tur att vi har en Sibyllarestaurang till i lilla Nybro. Jag antar att dom har ungefär samma mat.
27 Januari 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Ätbart.

Eftersom min smak aldrig har blivit vuxen, gäller dom flesta av mina bekymmer gällande föda godis och snacks. Det närmaste jag kommer med mat är väl dom få gånger jag köper fläskfilé, och vill att den ska vara svensk. Det hänger mest ihop med att jag tror att risken för salmonella är större om den kommer från ett annat land. Med osten blir det mer komplicerat. Jag hade inte ens kommit på tanken att läsa innehållsförteckningen, om jag inte hade läst på nätet om hur berest en ost kan vara. När jag provade ett par nya sorter var en tillverkad i ett land och förpackad i ett annat, fast jag inte minns vilka dom var nu. Nu har jag en dansk ost som ny favorit, men mitt samvete säger att jag borde köpa den gamla favoriten, som är svensk. Om man bortser från den moraliska aspekten, så är den största skillnaden datummärkningen. Eftersom det är konserveringsmedel i den danska osten håller den sig ett par månader längre än den svenska. I min ålder behöver man väl å andra sidan så mycket konserveringsmedel som möjligt. Dom snacks som har bekymrat mig på sistone är oststjärnor. Det finns fortfarande hjärtan, men stjärnorna var ännu godare. Det var cream cheese och cheddar i dom. Nu träffade jag tjejen som var ansvarig för sånt, och fick veta att jag kan sluta leta. Det var tydligen bara jag som gillade dom, så dom hade sålt för lite och tagits bort. Hon trodde eventuellt att OLW skulle ta bort dom ur sitt sortiment också. När det gällde godis blev jag sugen på en chokladbit som jag inte ens kom ihåg vad den hette. Jag fick googla, och insåg att det var Milky way. Den hade tydligen försvunnit för flera år sedan.
26 Januari 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Helgen.

Iläggsskivan till mitt köksbord är inget för en ensam, gammal, klen tant som mig. Ja, eller det där med att dra isär bordet så jag får dit den då. Från långsidan orkar jag inte och från kortsidan når jag inte. Nu är jag ju van att hitta egna lösningar i brist på hjälp, så jag kryper under bordet, så jag kommer åt att pressa isär dom båda halvorna. Alla sätt är bra utom dom dåliga. När jag jobbade på stommen behövde jag ofta ha tillgång till en bläckpenna. Den bästa fick jag av en kollega, som hade köpt en storpack på Överskottsbolaget. Jag köpte en likadan tiopack själv, och strax efter det fick jag byta avdelning. Nu har dom ändå kommit till användning. Till mitt nyaste spel "Vem sa så?" behöver alla deltagare varsin penna. I lördags, när vi var åtta stycken, kom min tiopack väl till pass. Det står visserligen på spelet att man kan vara högst sex spelare, annars får man spela i lag, men det struntar vi i. På M.I.G.-spelet hade jag inte ens noterat att det stod så. Där finns bara plats för sex spelare på poängblocket, men vi brukar skriva dit extra rader. Poängblock är för övrigt något jag tror vi får börja med i det nya spelet också. Nu delar man ut sedlar till var och en, och det blir både stökigt och svåröverskådligt. Jag hade inte ens tänkt på att man kunde ändra på det upplägget, men när någon sa det kändes det som en väldigt bra idé att en person har koll på allas poäng.
25 Januari 2016  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Födelsedagsfirande.

Igår lyckades jag pressa in åtta personer runt mitt köksbord. Där går den absoluta smärtgränsen. Skulle vi bli fler vid något tillfälle får någon sitta och äta med mig i vardagsrummet. Mitt kök är minimalt, så folk får tränga sig upp runt bordet i turordning. När brorsonen var liten brukade han krypa under bordet till platsen längst in. Nu fyllde han 27, och satt fortfarande på samma ställe. Det blev ett rejält tidshopp för mig, när det plötsligt satt en stor, skäggig karl på den lille killens stol. Det är för övrigt jag och födelsedagsbarnet på kortet. Vi åt och fikade och för en gångs skull kom jag ihåg likören till kaffet. Så spelade vi lite spel. Resten av gästerna bröt upp ganska tidigt, men brorsonen och hans sambo satt kvar och spelade till halv tre i morse. Framåt natten gjorde vi ett par djupdykningar i barskåpet, där det fanns allt möjligt smått och gott. Grabben hämtade hit deras hund, som hade varit ensam hemma. Hon blev riktigt kelen när vi hamnade på min hemmaplan. Annars brukar hon mest morra åt mig. För att ha varit en lugn kväll med brädspelande blev det märkligt mycket tomglas. Jag har varit iväg med en hel låda full till förpackningsåtervinningen. Det har slagit om och blivit plusgrader, så en del gator gick det riktigt lätt att cykla på. Resten kommer förhoppningsvis också att smälta av ordentligt i veckan.

24 Januari 2016  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Bilförare och föräldrar.

När man själv varken har bil eller barn kan man ha gott om åsikter om både bilförare och föräldrar. Igår gällde det dels alla dessa nytillverkade bilar som verkar sakna blinkers. Jag tycker det underlättar i trafiken att veta vart folk tänker ta vägen, så den finessen tycker jag det är synd att dom har tagit bort. Att man inte ser sig för när man till exempel kör ut från en parkeringsplats får vi väl se som en miss i körkortsutbildningen. När man ska ut från Willys parkering här i Nybro kör man tvärs över cykelbanan för att komma ut på gatan. Förskräckande många väntar med att se sig om tills dom redan står med bilen tvärs över och blockerar nämnda cykelbana. Dom allra värsta kör så långt, även om dom ser en cyklist närma sig. Jag misstänker att tanken är att hinna före, men när det inte är fritt på gatan kommer dom förstås inte ut i tid. Det brott jag löper allra störst risk att åtalas för den dag jag ruttnar riktigt på det där beteendet, är att jag "råkar" repa så mycket jag hinner på en bil som stannar mitt i vägen för mig. Fördelen med att besöka Kvantum strax efter sju på lördagsmorgnarna är att föräldrar sällan släpar ut sina barn vid den tiden. Igår var jag alltså där på eftermiddagen. Då fanns där en liten vilding som hade befriats från ytterkläder och skodon och släppts lös som på vilket lekland som helst. Jag såg förundrad hur den ömma modern bara skrattade åt barnets upptåg. Ännu mer fascinerad blev jag när hon plötsligt ändrade attityd och började hota telningen med repressalier om hon inte skärpte sig och lugnade ner sig. Om inte jag hängde med i logiken, hur skulle då en treåring kunna fatta varför det som var roligt ena minuten plötsligt blev straffbart i nästa?
23 Januari 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Festförberedelser.

Imorgon ska vi ha födelsedagskalas för min brorson hemma hos mig. Vi bor snudd på grannar, men han är betydligt mer trångbodd än vad jag är. Han bor med sambo och hund i en etta, medan jag bor ensam i en tvåa. Han prioriterar bil medan jag satsar mer på boende, eftersom han flyger och far medan jag helst sitter hemma. Hur som helst ger det mig det perfekta alternativet till födelsedagspresent, eftersom festen är själva presenten. Ifjol gick vi hem till honom och fikade, men i år bestämde vi oss för att ta kaffet också här. Det innebär förhoppningsvis att jag inte behöver gå ut i kylan alls imorgon. Det var visserligen bara några få minusgrader när jag cyklade till Kvantum idag, men jag gillar plusgrader bättre. Jag föredrar definitivt att cykla på ren asfalt framför dom puckelpistbanor som gatorna påminner om den här årstiden. Jag hade fått okej från födelsedagsbarnet på att köpa glasstårta istället för vanlig tårta. Mina två anledningar var dels att det var lättare att dra hem på cykeln och dels att jag själv inte gillar tårta men älskar glass. Såhär i efterhand inser jag att jag kommer att bli anklagad för att vara snål, för på vägen ut från Kvantum passade jag på att kolla priserna på tårtor i kondiset. Jag hade verkligen ingen aning om hur dyrt det var. Vi blir åtta stycken imorgon. Jag hade bara sex kaffemuggar, men tänkte att jag fick hämta ner andra muggar från vinden. Det visade sig att det räckte att tömma diskmaskinen, eftersom jag har börjat dricka varm choklad i vinterkylan. Jag behövde bara hämta ner iläggsskivan till köksbordet och extra stolar.
22 Januari 2016  | Länk | Släkten | 3 kommentarer
Tjugoförsta januari.

För exakt fyrtio år sedan idag klippte jag till en kjol i syslöjden i skolan, och började sy lite på den. Jag minns inte ens att jag sydde kläder i slöjden, mycket mindre den specifika kjolen. Byxorna jag bär på bilden nedan är jag däremot någorlunda säker på att jag har sytt själv fast hemma då. Kortet är förstås inte taget den här årstiden. Det är från Bläsinge hamn, där pappa hade sin båt, och det är en av dom ruggigaste platserna på jorden på vintern, när allting är nedisat. Då är man glad att man har inomhusjobb. Jag minns fortfarande känslan från barndomen, när isen låg tjock femtio meter ut från land. Där bildades en vall, och utanför den kunde man höra havet brusa. Det som fascinerar mig mest på fotot är annars att det är taget 1986, och att allt fikande på åttiotalet inte verkar ha satt några spår. Det måste ha med åldern att göra, för efter att jag hade fyllt trettiofem var midjans tid förbi. Kanske var det då minnet började svikta också, för det finns mer i dagboken från den tjugoförsta januari som jag inte minns alls. Jag kommer till exempel inte ihåg att jag fick omtapetserat i lägenheten jag bodde i 1980. Höjden var annars ett par som jag och mina grannar var hemma hos 1994. Jag kom inte ihåg det heller, så jag frågade killen var dom bodde, för att se om det kunde trigga mitt minne. Dom bodde också i min trappuppgång, så jag börjar frukta att det är demensen som kommer smygande.

21 Januari 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Godis.

Sedan jag började med Facebook får jag ofta intrycket av att alla i min omgivning är renlevnadsmänniskor som tränar regelbundet och äter nyttigt. Möjligen kan man någon gång ana att motivationen har brustit, när någon kommer igång igen efter att inte ha tränat på tre veckor. Det hörs inte så mycket varken från dom under dom veckorna dom håller uppe eller från dom som inte lever så. Därför blev jag nästan skadeglad när jag läste att Cloetta hade ökat sin försäljning med tolv procent sedan ifjol. Ryktet om att "alla människor" har slutat äta socker måste alltså vara betydligt överdrivet. Under tredje kvartalet sålde dom godis för 1459 miljoner kronor, så det verkar finnas några fler än jag som inte ens har slutat med godis.
20 Januari 2016  | Länk | Media | 0 kommentar
Kexask.

I den lilla asken på bilden har jag varje kväll med mig kex till jobbet. Den rymmer precis två Digestivekex, som jag äter på första rasten. Hundtricket fungerar på den där asken, för alla som ser den för första gången kommenterar den. Jag minns inte själv var den kommer ifrån, men jag kan tänka mig att den har innehållit någon typ av medicin eller så. Jag stoppar ner asken i ryggsäcken igen när jag har ätit, men i torsdags natt hade jag tydligen glömt det. Då låg den nämligen kvar på bordet när jag kom upp till caféet nästa gång. Alla vet att den är min, vilket innebär att risken är minimal att den blir bortstädad. Det betydde också att nästa gång jag öppnade den innehöll den en söt lapp som någon arbetskamrat hade skrivit. Uppenbarligen en av flickorna, för den var dekorerad med blommor, och det kändes inte som något killarna på mitt jobb skulle engagera sig i. Däremot vet jag en tjej som gärna tecknar även på materialet ute på avdelningen om hon är rastlös, så jag gissade på henne. Hon jobbar på stomavdelningen, så om ni bryter upp era golv där hemma och tittar inuti  kanske ni hittar något av hennes konstverk på lamellerna. Jag upptäckte inte lappen förrän igår kväll, när jag skulle fylla på burken igen, men en måndagskväll var leendet den gav mig värt extra mycket.

19 Januari 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Lokaltrafik.

Kalmar länstrafikens annonser för närtrafiken skulle jag nästan ha lust att anmäla för falsk marknadsföring. Dom innehåller en stor bild av en kvinna, som sitter hemma i sitt hus, som samtidigt är en busskur. Det ska alltså symbolisera att dom kan hämta en där man bor. Det som inte stämmer för mig är att det är mörkt utanför kuren, och som jag minns det går vår stadstur enbart mitt på dagen. Jag försökte kontrollera den uppgiften nu, men på deras hemsida lyckades jag inte ens hitta den. Inte undra på att folk inte förstår den. Att be våra stackars flyktingar, som inte kan svenska, att åka med den är inte att tänka på. Inom Nybro är det den enda buss som erbjuds, eftersom stadsbussarna drogs in när jag precis hade flyttat hit. Att boka plats en timme innan känns sällan aktuellt. Däremot kan det gräma mig när bussen står utanför Kvantum när jag ska hem, men jag får inte åka med eftersom jag inte har bokat. En gång försökte jag faktiskt boka resa, men då visade det sig att man måste ringa på fredagen för att få åka på lördagen. När gatorna här är täckta av snö och is skulle det annars kännas betydligt tryggare att åka buss än att ge sig ut på cykel. Jag såg någonstans att Nybro ski funderade på att köra ett skidlopp inne i centrala Kalmar. Det tycker jag borde gå lättare här hemma i Nybro, där gatorna redan ser ut som skidbackar på vintern.
18 Januari 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Trafikolyckor.

Jag läste om en kvinna som hade blivit åtalad för vårdslöshet i trafik. Hon hade troligen somnat och kört in i ett mitträcke. Lite orättvist tyckte jag det var, eftersom jag några dagar tidigare läste om en karl som blev frikänd, fast han själv sa att han antagligen hade somnat. Man vill ju gärna tro på likhet inför lagen. Jag är glad att ingenting hände medan jag fortfarande hade bil, för jag har somnat bakom ratten mängder av gånger. Numera är det bara vid datorn jag nickar till, och här händer det ju inte lika mycket om jag somnar. Om kvinnan i notisen stod det för övrigt att hon var sjuk och trött. Som jag har fattat det måste man ta sig till läkaren om man är sjuk mer än en vecka, så man verkar inte ha så mycket val. Då är väl ändå bilen det minst ansträngande och snabbaste sättet att ta sig dit. Jag, som inte har någon bil, har verkligen ingen aning om vad jag ska ta mig till om jag verkligen får influensan ett år. Jag tar mig inte ur sängen om jag har feber, men jag antar att dom inte skickar en ambulans bara för det. Sedan förstår jag i och för sig inte varför dom vill ha ner en till vårdcentralen att smitta en massa andra människor, men hembesök existerar tydligen inte längre.
17 Januari 2016  | Länk | Media | 0 kommentar
Laptoppen.

Jag läste mig till att det inte var bra att ha sladden inkopplad på laptoppen hela tiden, eftersom den står och laddar då. Ändå har jag glömt bort att dra ur den. I min värld känns det lite märkligt att låta någonting som står på en fast plats gå på batteri, fast det finns en nätsladd. Killen jag köpte den av sa inte heller någonting om det. Nu pratade jag med dom två nya killarna på min avdelning på jobbet. Båda var helt inne på att jag måste dra ur sladden, så när jag kom hem den morgonen gjorde jag det. Sedan har jag inte använt den datorn förrän i morse. Då skulle jag först tona håret och sedan sätta på musik medan jag duschade. Jag förberedde genom att dra igång datorn och tänkte vänta med att sätta på förstärkaren. Jag inbillade mig att det brukade vara tyst tills jag satte på dom, men nu spelade det i datorns egen högtalare istället. Jag tänkte att jag måste ha missat det innan. Att det har låtit där också, men att laptoppen har överröstats av dom stora högtalarna. Men när jag senare tryckte igång dom lät det fortfarande enbart i datorn. Jag var på väg att börja leta ljudinställningar, men så upptäckte jag att det fanns två sladdar på sidan av laptoppen, och inte bara en som jag hade trott. Istället för elkabeln hade jag dragit ur sladden som kopplade ihop datorn med förstärkaren.
16 Januari 2016  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Chefer.

Det sägs att straffet för bigami är två svärmödrar. Själv har jag ingen svärmor alls. Däremot har jag samma tveksamma inställning till chefer, och det har jag tydligen fått tre stycken i min nuvarande anställningsform. Det är produktionsledaren som jag trodde var min chef, gruppsamordnaren som brukar hävda att hon är min chef och maskinoperatören som jag efter ett halvår till slut har insett är min egentliga chef. Från henne fick jag till slut veta inatt att det möjligen är så att jag ska fortsätta lära upp en av dom nya killarna tills dom är klara att jobba självständigt. Det kunde ju ha varit kul att veta från början, men bättre sent än aldrig antar jag. Nu vet jag i alla fall att jag inte ska gå till jobbet med sårig hals dom närmaste veckorna. Det är ju en viss skillnad på i vilket tillstånd man klarar av att pula med sitt eget jobb och att prata och instruera någon annan hela natten. På den positiva sidan för kära Kährs hamnade lönelappen, som kom idag. När jag kom till veteranfesten i december var jag sur som ättika. Jag tyckte att Kährs kunde betala taxin dit, eftersom dom hade missat att meddela mig att festen var flyttad. Tyvärr hade jag inte tänkt så seriöst på det när jag klev ur taxin så jag hade tagit kvitto. Nu var festen så lyckad, så jag hade kommit över att jag antagligen inte skulle få några pengar. Men idag fanns min taxiresa med på lönespecifikationen.
15 Januari 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Morgontidningen.

Journalisternas dåliga svenska har i vanlig ordning stört mig i min morgontidning på sistone. Fast jag antar att det kan bli fel även sedan dom har lämnat ifrån sig sina texter. När jag tänker efter har dom båda värsta missarna varit i rubriken, så det kanske är rubriksättaren jag borde ge mig på. Det är hur som helst inte lätt att vara språkpolis sedan korrekturläsarna försvann. Nu gav lågvatten i ER-sjön tillfälle till reperation. Så uttalar man det väl inte ens? Word protesterar vilt när jag skriver det, och någon typ av rättstavningsprogram borde dom väl definitivt ha på en tidning. Höjden var ändå en knivskurning. Även om det gäller någon som har blivit knivskuren, så låter det väl mer som rengöringen av kniven efter dådet. Rubriken "Bensinlampa lös" förstod jag inte riktigt nyhetsvärdet i. Det är väl bara att skruva fast den då. Det visade sig att det handlade om någon som hade fått bilen slangad på bensin. Det var därför bensinlampan lös. Jag kunde ha svurit på att det heter lyste. Den som skrev att barnen skulle lära sig tala som kungar var nog bara dåligt allmänbildad. "Kungen" som åsyftades var Martin Luther King.
14 Januari 2016  | Länk | Media | 0 kommentar
Trettonde januari.

Den trettonde januari det året jag skulle fylla tio hade jag träslöjd för första gången. Innan dess hade vi enbart haft syslöjd. Jag misstänker att det kan ha varit så illa med könsrollerna så flickorna hade syslöjd och pojkarna träslöjd. Vilket ramaskri det skulle bli om dom försökte med något sånt idag. Fem år senare fick vi en ny teckningslärare. Den ordinarie söp ganska hårt, så vi hade ett par olika vikarier under mina tre år på högstadiet. Det har väl aldrig varit lätt att försörja sig som konstnär. På den tiden hoppade dom in som teckningslärare. Numera verkar många som har gått på konstskola ägna sig åt att tatuera. På åttiotalet umgicks jag mycket med bror och svägerska. Ett av åren var det bara jag och svägerskan, medan hennes man var iväg på någon typ av tipskväll. Kortet på mig är taget 1983. Det var ungefär så långt jag brukade komma i mina försök att spara till långt hår, innan jag gav upp och klippte av det igen. I början av nittiotalet hade jag flyttat till Nybro och fått grannar som hade dator. Det var inte lika vanligt då som nu, så jag var nere hos dom och skrev på den. Det var på den tiden man fick koppla upp sig mot Internet, och det helst skulle ske efter klockan sex på kvällen, när telefontaxan var billigare. Direkt efter millennieskiftet skaffade jag min första egna dator, och några år senare fick vi bredband i huset.
13 Januari 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Tisdag.

Inatt hade vi sjukstuga light på jobbet, Det var bara en som var hemma, men vi andra klagade på såriga halsar nästan allihop. Själv undrar jag vad jag gör för fel numera, för under många år var jag aldrig förkyld. Nu har det hänt ett par gånger igen. Den som var hemma var instruktören, så jag fick ha upplärning för första gången under alla mina år på kära Kährs. Att prata hela natten var förstås inte heller någon hit för halsen. I morse var jag kvar en stund extra, så jag hann prata lite med folk från mitt gamla skift på slitytan. Jag kom på att en kopp varm choklad kunde göra gott för halsen. Tyvärr hade jag inte tänkt på det tidigare, så min mugg fanns i omklädningsrummet, och så långt orkade jag inte gå för att hämta den. När man slutade med engångsmuggar fick vi varsin mugg med Selectas logga på, men eftersom jag aldrig använder min är den undanstoppad. Dom där muggarna går i tusen bitar om man stöter i med dom, så det är inte många som har just den muggen kvar. Varma drycker är gratis numera, så egentligen är jag väl dum som inte utnyttjar den löneförmånen. Nu lånade jag hur som helst en mugg av någon annan, och höll tummarna för att just den personen inte skulle dyka upp innan jag hade diskat den efter mig. Halv åtta hade jag träff med tjejen som scannar fötter ute på förrådet. Det kändes meningslöst att cykla fram och tillbaka, när jag ändå bara hade hunnit vara hemma en halvtimme. Speciellt som det var blixthalka. Nu har jag nya arbetsskor igen.
12 Januari 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Vinterväglag och sopsortering.

Halv två inatt körde snöskrapan förbi på cykelvägen här utanför. Då hade redan det mesta av snön regnat bort. Jag uppskattar initiativet, för får slasket ligga kvar blir det helt omöjligt att ta sig fram om det fryser på igen. Dock kan jag tycka att vederbörande kunde ha kört där redan under söndagen. Det kan ju ha funnits dom som ville ta sig fram även under dagen, och då hade det sista försvunnit så fort det blev plusgrader och började regna. Det ska visst bli kallare igen, men någon dag till kanske man slipper läsa i tidningen om avåkningar på vägarna. Folk verkar köra likadant som på sommaren, fast det är vinterväglag. Det mesta verkar till och med vara omkörningsolyckor, som om man inte ens fattade varför bilen framför tar det lite lugnare. En tjej fick sladd när hon fick avbryta omkörningen, eftersom hon inte skulle hinna om. Hinner man inte om kan man väl knappast motivera omkörningen med att bilen framför kör extremt sakta. Personligen är jag mest rädd när jag är ute och går. Personerna i bilen sitter ju betydligt mer skyddad än vad jag gör, om dom får sladd. Ett annat beteende jag inte begriper mig på är det här med sophantering. Just nu är det julgranar som är jobbiga att göra sig av med på rätt sätt. Kortet är från vårt sophus, där någon har ställt ut sin med fot och prydnader kvar. Azamjon Shokirov är veckans hjälte efter att ha räddat en tjej undan ett gäng grabbar som antastade henne. Det känns lite tragiskt att det ska vara en förstasidesnyhet att det finns en invandrarkille som inte är en skitstövel.
11 Januari 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Vinterväglag.

Ett av tipsen jag läste i tidningen om hur man undviker att bryta sig vintertid var att lämna cykeln hemma. Bor man i en liten håla som Nybro, där butikerna inte har hemkörning och där det enbart finns busstrafik som man beställer innan på lördagar och ingen alls på söndagar, blir det lite svårt. Idag skulle jag till exempel hämta fyra stycken paket på Statoil, och att gå och bära dom lockade inte alls. I värsta fall hade jag fått dra dom på cykeln, men sånt brukar kännas i nacke, axlar och armar. Nu lyckades jag åtminstone cykla bitvis. På Statoil krånglade Internet, och jag såg framför mig hur jag skulle få ge mig ut i snöslasket en gång till för att få hem mina paket. Nu är dom serviceinriktade på det företaget, så hon skrev upp numren på mina paket, för att kunna lägga in dom i systemet när Internet kom igång igen. Så tog hon både personnummer och telefonnummer till mig, ifall det skulle vara något mer problem. Hemma igen tänkte jag passa på att hämta en grej i vindsförrådet, medan jag hade kängorna på mig. Det är lättare att gå i trappor med dom än i träskorna som står innanför ytterdörren, och hissen går inte upp till vinden. Där uppe var lyset trasigt. Jag brukar vara helt handikappad när jag inte ser, men nu lyckades jag faktiskt både hitta mitt förråd och låsa upp hänglåset i mörkret. Där inne har jag en ficklampa, som jag också lyckades treva mig fram till. Den är för övrigt mycket stöldbegärlig, för ficklampan var det enda dom hade tagit den gången dom bröt sig in i mitt förråd.
10 Januari 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Ärenden.

Jag övervägde att vänta tills imorgon med att veckohandla. Då tänkte jag mig att det var större chans att gatorna var skottade, eller åtminstone tillkörda. Men det är så skönt att få det gjort, så jag gav mig iväg i morse i alla fall. Det visade sig vara ett bra beslut. Det var nämligen enda gången på hela veckan som det har varit uppehåll. Det började snöa igen så fort jag kom hem, och sedan har det hållit på. Nu fick jag ut hushållssopor, sånt som skulle till förpackningsåtervinningen och returburkar och flaskor. Dessutom fick jag hem mjölk och annat, så att jag förhoppningsvis överlever den kommande veckan. Jag har visserligen ett ärende kvar, men det kan vänta några dagar, om väglaget skulle vara för jäkligt imorgon. Fördelen med att vara ute halv åtta en lördagsmorgon var att snudd på ingen annan var det. Jag kunde cykla på gatan där det var mindre snö på den än på cykelbanan, och till och med på trottoaren där den såg bäst ut. Det var både skottat och sandat på många ställen, och på hemvägen såg jag flera snöröjare som var i full gång. Snön brukar annars få ligga ifred i Nybro när det är lördag. Vi gnäller lite för att dom har höjt skatten, men är det här resultatet får dom höja den (nästan) hur mycket dom vill för mig.
9 Januari 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Film.

Att veta om man kommer att gilla en film, eller ens orka se den, är inte lätt att veta när man bara läser en beskrivning av den. På senare år har dessutom ett nytt fenomen tillkommit med alldeles för hög ljudnivå på musiken för min smak. Jag vet faktiskt inte om det är filmerna eller min hörsel som har förändrats, men jag kan inte koncentrera mig om musiken nära nog överröstar dialogen. Jag sitter hela tiden och väntar på att den inledande musiken ska tona ner, men det gör den inte. När det är lagom nivå på den tänker jag inte ens på den, fast den fyller sin funktion för mitt stämningsläge. Det hörs ju direkt på musiken om det är romantik på gång. Att ordet romantisk ingår i beskrivningen brukar vara ett gott tecken, även om det inte alltid stämmer enligt mig. Jag har sett benämningen romantisk komedi på filmer som helt har saknat romantiska inslag. Andra gånger har filmer fulla av kärlek helt enkelt kallats komedier. "Mr Hoppys hemlighet" (Esio Trot) gick som drama. Den var exakt en sån film som jag älskar, och att den handlade om människor i min egen ålder gav det hela en extra igenkänningsfaktor. När jag googlade skådespelarna fick jag klart för mig hur gammal jag känner mig. Dustin Hoffman är 78 och Judi Dench 81. Fast medan jag räknar på hur snart jag kan gå i pension har dom redan jobbat 25 år längre än vad jag har.
8 Januari 2016  | Länk | Media | 0 kommentar
Teknik.

Mina femton år med dator har lärt mig att man provar allting en gång. Om ingenting annat hjälper kan man alltid prova med att starta om. Jag hade nytta av det på jobbet härom natten, när en maskin hade låst sig. Jag stängde av och satte på, trixade och fixade. Till slut drog jag manöverspänningen, och efter det fungerade den som den skulle igen. Värre var det med min dvd-spelare här hemma. Den verkade ha låst sig på något vis, och lampan som reagerar på fjärrkontrollen stod bara och blinkade. Jag drog ur sladden till spelaren, men det hjälpte inte. Då drog jag ur både den och tv:n, och lät dom vara så en halvtimme. Fortfarande likadant. När jag insåg att spelaren reagerade på knapparna på apparaten, bestämde jag mig för att testa med att byta batterier i fjärrkontrollen. Jag tyckte visserligen inte att det borde blinka heller om dom var slut, men dom hade suttit där i några år, så det kunde ändå vara på tiden. Det hjälpte inte heller. Jag förvarar alltid mina batterier i kylskåpet, och nu läser jag mig till att det är för att dom lämnar ifrån sig mindre laddning ju kallare det är. Problemet när dom kommer direkt från kylen är att dom fortsätter med det. Efter lite uppvärmning fungerade min fjärrkontroll igen, och jag slapp vidta några mer drastiska åtgärder mot dvd-spelaren.
7 Januari 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Nötkräm.

Nötkräm var en favorit redan när jag gick i skolan. Då var det små, tunna förpackningar som man kunde klämma ut 18 gram ur. Sedan jag blev vuxen i allt utom smak har dom börjat sälja det i byttor som innehåller 175 gram. Nyligen kom det en variant med jordnötssmak. Jag upptäckte den åtminstone inte förrän nyligen. Den gillade jag inte alls. När jag läste om en ännu nyare som hette mjölkchoco blev jag riktigt nyfiken. När jag jobbade på chokladfabrik var inte det allra godaste det färdiga godiset. Det var istället att ösa upp chokladmassa i en mugg och äta med sked. Den smaken minns jag ännu. Tack och lov har jag glömt hur det smakade när mina lustigkurrar till kollegor hade spetsat den med nittiosexprocentig sprit. I den allra bästa av världar tänkte jag mig den nya nötkrämen som en bytta med mjuk chokladkräm, fast jag misstänkte att jag skulle ha fel och bli besviken. Nu har den kommit till Kvantum i Nybro, och den är precis allt jag har drömt om. Himlen är definitivt en plats på jorden.
6 Januari 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Trettondagsafton.

Numera är jag bara glad och tacksam för en extra ledig natt, så jag slipper ge mig ut i snö och kyla. Annat var det när jag var yngre, och trettondagsafton en riktig festkväll. På sjuttiotalet var det Sandra dansrestaurang i Kalmar som gällde. I början av åttiotalet var jag i Hyttan i Alsterbro på dans fem år i rad. Kortet med ryschblus och kjol är taget 1983. Nu är det många år sedan någon såg mig i kjol senast. 1984 fortsatte jag till bowlinghallen efter dansen. Där pågick en natturnering, så jag satt där och kollade mellan tre och halv sju på morgonen. I slutet av åttiotalet var jag i Blomstermåla folkets hus ett par gånger. Där spelade tydligen alltid Leif Bloms på trettondagsafton. Jag sålde min sista bil i den vevan, men jag hade kompisar i Blomstermåla, som jag fick sova över hos. Dom två åren jag bodde i Oskarshamn var det uppehåll med dansandet just den här kvällen. Då hade jag istället spelkväll med några vänner. Första gången i det ena parets lägenhet och andra gången hade dom flyttat till hus i Björnhult. 1991 hälsade jag på hos mina vänner i Blomstermåla, och vi var i Smedjan i Finsjö och dansade. Året därpå var jag med kompisar härifrån Nybro på dans i Örsjö. Slutligen får en tio år gammal anteckning mig att inse att det alltid har varit likadant på kära Kährs som det är nu. Då hade inte ens alla uppsagda hunnit sluta, innan det var dags för nyanställningar.
5 Januari 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Bra idé.

Jag har förstått att det varken är bra för miljön eller maskinen att stoppa en hel maskindisktablett i min lilla bänkdiskmaskin. Dom flesta gör tabletter med flera funktioner, men Sun har en vanlig som går att dela. När dom var slut på Kvantum bad jag om hjälp, för att få veta om det fanns något annat märke jag kunde använda som alternativ. Istället visade killen mig både pulver och flytande. Det är betydligt enklare att ta en mindre mängd av sånt än att stå och dela tabletter, men tanken hade inte ens slagit mig tidigare.

Jag köper alla mina broderier på Tradera numera. Jag brukar skumma över bilderna under den kategorin. Nu har något som kallas diamant mosaik hamnat där också. Det stör mig av två anledningar. Dels därför att jag inte fattar varför det kallas broderi över huvud taget. Broderar gör man med nål och tråd, och det här går ut på att man klistrar fast små stenar som bildar motivet. Just motiven är det andra som stör mig. Det finns betydligt fler och finare motiv än på vanliga broderier. Gång på gång hittar jag något som jag verkligen skulle vilja sy, men då är det diamant mosaik.
4 Januari 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Julklapp.

När jag var ung läste jag böcker, om jag har förstått mina dagboksanteckningar rätt. Tills för några år sedan lyssnade jag på ljudböcker via bibliotekets webbtjänst, men till slut dog det också ut. Alla jag känner vet att jag inte läser böcker numera, men jag undrar om några mig närstående försöker ändra på det. Dom gör det mycket långsamt, förmodligen för att jag inte ska märka det själv. En gång om året får jag något läsbart i julklapp. Det började med serieböcker typ Elvis. Dom senaste åren har jag fått "En man som heter Ove" och "Analfabeten som kunde räkna" som ljudböcker. Så i julas small det till med en riktig tryckt bok med hårda pärmar. Nu var den extremt lättläst, men vem vet var det här kan sluta, om dom har en dold agenda. Jag är inte överdrivet förtjust i Mark Levengood annars, fast jag älskar hans sambo, men skriver gör dom lika bra båda två. "Solblekt av livet" består av små betraktelser skrivna med en humor som verkligen tilltalar mig. Jag skrattade högt flera gånger. Jag tror till och med jag hittade en passage som kan ha handlat om mig. "Ibland blir gamla människor så vackra, på något sätt genomlysta och kloka, och de sitter där i en sky av gamla minnen och rosenvatten. Ibland blir det så. Ibland blir det på annat sätt, och de blir skinntorra och sura och misstänksamma och sitter i en sky av gamla oförrätter och skuldkänslor som de skvätter omkring sig."
3 Januari 2016  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Glödlampor.

Vad det är för typ av glödlampor jag använder numera har jag inte lyckats klura ut. Jag har köpt några av dom nya lågenergialternativen på Kvantum sedan dom vanliga glödlamporna försvann. Mitt riktmärke för att få rätt sort har varit att det står elva watt på dom. Så hände det sig att jag skulle passa på att köpa glödlampor i elaffären. Där var det helt andra siffror, och elva watt kunde jag omöjligt ha i mina prydnadslampor. Jag gick in på Willys istället, och där hade dom en tredje sort. Jag har varken lyckats googla mig till eller läsa på förpackningen vad det är för typ av lampor jag köper. Men så länge jag köper dom på Kvantum spelar det väl mindre roll. Jag tycker det blir dåligt ljus av dom nya lamporna, men i mysbelysningarna är det närmast en fördel. Till taklamporna har jag bunkrat upp med gammaldags glödlampor, så jag hoppas jag klarar mig livet ut.
2 Januari 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Nyårsafton.

Det nya året firade jag i vanlig ordning in med bror och svägerska. Vi började med att traska ner till Linnéasjön och titta på fastighetsförmedlingens stora fyrverkeri. Hemma igen fick jag både den tjusiga blombuketten på bilden och ett paket som innehöll pingvinen. Han går att tända och lyser då mycket vackert, men det var svårt att fånga på bild. Jag tänkte inte på att blommorna var målade med den silvriga färgen, men efter att ha satt dom i vatten upptäckte jag att mina händer var fulla av färg. Vi drack varmt äppelvin som välkomstdrink och åt snittar till. Jag såg inte förrän jag skulle ta fram dom att jag hade missat räkorna på en. Nu hade räkorna som blev över ändå hamnat i min mage, så jag stoppade den i mig fort som ögat, så dom och snitten ändå hamnade på samma ställe till slut. Vi spred ut ätandet under kvällen och fick i oss fläskfilé till supé och glass och frukt till dessert. Lite snacks och godis lyckades vi också peta i oss, och vi som inte körde drack vin. Vi hade nostalgikväll, och tittade bland annat på mina gamla smalfilmer. Dom är överförda på dvd numera, så det är lite enklare än när man var tvungen att rigga upp duk och projektor. Även om kvalitén inte är hundraprocentig, är det ändå kul att ha levande bilder kvar på dom som inte finns längre. Nu när det är betydligt smidigare att bara trycka på en annan knapp på digitalkameran blir det aldrig av att jag filmar längre. En del raketer och lyktor såg vi från balkongen efter midnatt, men långt ifrån så mycket som det brukar vara. Oklart om dom närmaste grannarna hade sämre med pengar, eller om dom har tagit åt sig av debatten mot fyrverkerier.


 

1 Januari 2016  | Länk | Släkten | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida