HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
December (2018)
>>


Döstäda.

Ett av svenskans nyare ord är tydligen döstäda. Det betyder enligt listan där jag hittar det att ”rensa ut och sortera personliga tillhörigheter för att undvika att anhöriga ska behöva göra detta efter ens bortgång”. Jag har minst sagt delade känslor i frågan. Visst kan jag tänka om vissa saker att det blir pinsamt när någon hittar dom efter mig, men vid det laget är det förhoppningsvis ingenting som berör mig längre. Inte ens om jag visste att jag skulle dö nästa vecka, skulle jag vara speciellt sugen på att börja slänga mina saker. Tycker dom som åker på det istället att det blir jobbigt, får dom väl hyra en container, så slipper dom sortera. Fördelen med att bo i en tvåa är att jag ändå är hyfsat bra på att rensa och kasta. Det blir nödvändigt, när man inte har plats att förvara hur mycket som helst. Min far bodde i villa, och hade helt andra förvaringsmöjligheter. När han dog hittade jag en av mammas tröjor. Då hade hon varit borta i arton år.
31 Januari 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Trosor.

Boxertrosor hade jag tills för något år sedan inte alls förstått vitsen med. Jag tyckte varken dom såg praktiska eller sköna ut. När trosorna jag alltid har använt försvann från marknaden, provade jag en massa andra alternativ. Dom jag till slut föll för och trivdes bäst med var just ett par boxertrosor, som jag hittade på Kvantum. Då hade jag skickat efter trosor från flera andra ställen. Snacka om att gå över ån efter vatten. Sist jag ville känna mig lite snyggklädd tog jag på mig ett par vanliga trosor, som håller in lite av fläsket. Det var så obehagligt att dom inte gick ner på låren, så jag fick byta tillbaka till mina boxertrosor. Märkligt hur man vänjer sig.
30 Januari 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Mammografi.

Mammografi ska man bli kallad till vartannat år, men dom senaste gångerna har det inte varit mer än 1½ år emellan för mig. Det kändes likadant den här gången, men nu var det tydligen bara tiden som hade sprungit ifrån mig. När jag kollade upp det var jag där senast för drygt två år sedan. Jag var ute på balkongen innan jag hoppade i duschen i morse, och det varken regnade eller blåste. När jag kom ut och skulle cykla till stationen hade det typiskt nog börjat regna, men det kunde ha varit betydligt värre. Det tog i framåt förmiddagen, och så genomblöt som jag var när jag kom hem igen, hade inte varit kul att lafsa runt på lasarettet. Jag har uppenbarligen aldrig varit där så tidigt på dagen förut, för jag blev rejält snopen när dörren in till mammografin var låst. Strax efter halv åtta blev i alla fall jag och en annan kvinna insläppta i väntrummet. Jag hade tid kvart i, men personalen drällde inte in förrän strax innan åtta. Märkligt att boka in mig innan dom ens har börjat jobba. Vid det laget började jag bli orolig för att inte hinna med bussen hem, och få vänta en hel timme på nästa. Förr var det riktigt kaos i det där väntrummet. Det fanns inte ens kölappar, utan vi som satt där och väntade skulle själva hålla ordning på och komma överens om vems tur det var. Sånt tycker jag så illa om att jag nästan övervägde att strunta i dom där undersökningarna. Nu har dom en terminal där man loggar in sig själv, så personalen vet att man har kommit. Däremot var jag osäker på om det faktum att damen jag kom in samtidigt med hann före mig till den, kunde betyda att hon skulle bli uppropad först. Nu gick det tydligen på tidsbokningarna, och jag hade den första, så jag hann med bussen hem direkt efteråt. När jag var klar satt det ett helt gäng med kvinnor i väntrummet, och såg ut att undra hur det kunde vara sån kö, när deras tid redan hade passerat. Den stackars sköterskan träffade nog fler surtanter än mig under förmiddagen.

29 Januari 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Festligt.

Igår firade vi brorsonens födelsedag hemma hos mig, eftersom han och hans sambo är mera trångbodda. Det blev mat, dryck och lite sällskapsspel. Jag fick till och med spela Yatzy. Det var flera år sedan jag gjorde det någon annanstans än i datorn, eftersom ingen brukar vilja spela det med mig. Av någon anledning fanns det bara fyra tärningar i lådan, så jag fick hämta en i avvikande färg. Nu har jag lagt dit fem likadana, ifall det skulle bli fler gånger. Lite frågespel blev det också. Jag vann båda, så jag var nöjd och glad. Jag är ganska fumlig redan innan, och det blir definitivt inte bättre efter alkoholintag. Därför brukar jag ha mitt glas på bänken bredvid mig och inte på bordet där vi spelar. Igår hade jag det av någon anledning framför mig, och till slut slog jag förstås omkull det. Antingen måste jag ha vispat till det hårt, eller också landade det på något, för glaset gick sönder. Så drack jag rödvin, men svägerskans råd att lägga duken i kallt vatten visade sig vara mycket bra. Idag när tänkte jag spraya på fläckborttagare, innan jag stoppade duken i tvättmaskinen, hittade jag inte ens fläcken längre. Samma kvinna gjorde i vanlig ordning en insats för att förgylla min tillvaro genom att skriva fantasifulla etiketter till mina matlådor. Dom kommer att få mig att le varje gång jag tar en portion ur frysen. Jag bifogar bildbevis på att åtminstone jag hade en mycket trevlig kväll.
28 Januari 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Ny diskpropp.

Jag tror att mina gummistövlar står kvar i vindsförrådet. Där har dom stått i så många år, så jag räknar med att gummit är uttorkat och att dom inte håller tätt längre. Däremot slog mig inte samma sak om diskproppen i köket förrän häromdagen. Då sipprade ändå vattnet långsamt ut ur diskhon varje gång jag använde den. Jag misstänker att jag har haft samma propp sedan renoveringen på nittiotalet. Uttorkad var den definitivt med tanke på hur sällan jag diskar för hand. Jag kan knappast skylla det på snålhet att jag aldrig har köpt någon ny, för när det äntligen blev av kostade den bara åtta spänn. Den var dessutom mycket större än den gamla, så den suger fast och täcker upp en bit runt om avloppshålet.

27 Januari 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Tjugosjätte januari.

En av min ungdoms förälskelser hade hand om vågarna vi använde på min dåvarande arbetsplats. Han besökte företaget med jämna mellanrum, och jag antar att han kalibrerade dom eller något liknande. Han bodde i Skåne annars, så det var tack vare dom där vågarna vi träffades över huvud taget. Den tjugosjätte januari 1982 var han till exempel där. Samma kväll fick jag ett telefonsamtal, som jag faktiskt minns än idag. Det var en annan kille som var intresserad av en av mina arbetskamrater, och ville fråga om henne. Anledningen till att jag minns samtalet så väl är att jag stod och tvättade håret när det ringde. Jag svarade ändå, och genomled hela samtalet dubbelvikt över badkaret.
Två år senare satt jag nere i bowlinghallen en timme, och tittade när Cahoot spelade. Jag har egentligen aldrig varit intresserad av sport, men bowling har jag åtminstone ägnat mig åt själv. Ändå misstänker jag att det var som med fotbollsmatcherna jag såg som yngre. Spelarna var betydligt intressantare än själva spelet.
Året därpå körde kompisen och jag upp till Hyttan i Alsterbro på dans, fast det var full snöstorm. Kortet är från det året, och jag har min favoritklänning på mig. Med tanke på att det är taget hemma hos mina föräldrar, misstänker jag att jag använde den även i mindre festliga sammanhang. På dans var den definitivt med många gånger. Numera använder jag klänning på sin höjd någon gång per år. Snön ger jag mig inte ut i frivilligt. Definitivt inte med bil och definitivt inte om det är snöstorm.


26 Januari 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Telefonen.

Min telefon lever sitt alldeles eget liv. Jag brukar enbart kolla symbolen på displayen för att se om jag har missat något, men den verkar inte vara något att lita på längre. En dag hittade jag ett missat samtal från någon som hade ringt tillbaka när jag var uppstigen och hade signalen på. Jag kan förstås ha haft musik på och inte hört den, men att det inte syntes något på displayen var lite läskigt. En annan kväll plingade det till, och jag fick upp två missade samtal. Problemet var att jag hade missat dom sex timmar tidigare. Att en människa glömmer att meddela någonting direkt är en sak, men riktigt så mänsklig vill jag inte att min telefon ska vara.
25 Januari 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Skolväg.

När jag gick på högstadiet fanns det bara en högstadieskola i Mörbylånga kommun. Dit bussades eleverna både norr- och söderifrån i kommunen. Fördelen kan ha varit att det var rena skolbussar vi åkte med. Numera läser jag emellanåt om överfulla linjebussar och även mindre barn som ska klara sig av och på själva. För tjugofem år sedan infördes fria skolval, och tio år senare öppnade Ölands friskola i Färjestaden. Nu verkar det som om även kommunen funderar på att bygga en egen högstadieskola där. I min morgontidning läser jag att ”Om planerna för högstadiet i Färjestaden inte realiseras, kan det påverka kommunens attraktion som inflyttningskommun negativt och andelen elever som väljer skola i Kalmar kan öka”. Jag växte upp vid siffran ett på kartan nedan. I tre års tid åkte jag varje dag buss längs den nedre markeringen. Den övre visar vägen till Färjestaden, dit det alltså bara hade varit hälften så långt. Lite avundsjuk är jag allt på valfriheten som finns idag.

24 Januari 2018  | Länk | Media | 0 kommentar
Lediga nätter.

Vi fick varsin lapp på jobbet med uppgifter om när det var tänkt att vi skulle ta ut arbetstidsförkortning i år. Jag kunde inte för mitt liv fatta varför dom hade valt den tionde maj, för det var en helt vanlig tisdag i min almanacka. Det tog ett bra tag innan jag fattade att det var april jag tittade på. Jag skriver in släktens födelsedagar i den stora almanackan jag har på anslagstavlan. Min bror fyller år den tionde maj, så det var hans namn jag hade kollat efter. Nu hade jag skrivit in hans födelsedag på fel månad, och inte upptäckt det förrän at-timmarna kom på tal. I år fyller han på Kristi himmelsfärdsdag, som är en torsdag. Eftersom vi nattarbetare aldrig jobbar till röd dag men alltid från, blev den torsdagen en klämdag för oss. Eller klämnatt om man så vill. Det blev i alla fall genast mer logiskt att ta ledigt.

23 Januari 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Pengarna rullar.

Innan i fredags måste det ha varit flera år sedan jag var på krogen en helgkväll sådär. Om jag över huvud taget har varit ute sedan jag skaffade kreditkort, så har jag inte vågat ta det med mig när jag har festat. Dels för rädslan att supa bort det eller bli rånad. Fast enbart tanken på att upptäcka dagen efter hur mycket pengar man har gjort av med i fyllan och villan kan avskräcka. I fredags gjorde till slut mitt kort sin debut i festligare sammanhang. Numera finns det ju ställen som inte ens tar kontanter, och det hade inte varit lätt att veta hur mycket man behövde ha med sig. Så var tanken att inte bli direkt packad, eftersom jag hade tid för massage i lördags morse. Det hade grämt mig att missa den, och bli tvungen att betala för ingenting. Jag inbillade mig att jag hade fått med mig två av tre kvitton hem från Sportbaren. När jag gick in på Internetbanken för att kolla, så hade en klumpsumma på 825 kronor reserverats för köp. Det gick många tankar genom huvudet där. Allt från polisanmälan till hur jag skulle få koll på vad det egentligen var dom hade dragit pengar för. Det borde ju rimligtvis ha varit mer än en post, men något annat kunde jag inte påminna mig att jag hade betalat för i helgen. Till slut insåg jag att uttaget var daterat i lördags, och att jag lämnade Sportbaren långt innan midnatt. Då kom jag ihåg den där massagen och den (svindyra) ansiktsmasken som jag köpte på Nybro hudvård. Idag hade köpen från Sportbaren kommit in, och fredagskvällen var betydligt billigare än lördagsmorgonen.

22 Januari 2018  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Lördagen.

Brorsonen fyller år på tisdag. Vi brukar fira honom i någon helg, men jag visste inte riktigt hur planen såg ut i år. Jag behövde både veta hyfsat långt innan vilken helg jag kunde boka tid för massage och om jag kunde följa med ut på krogen i fredags. Jag har lovat att ha kalaset hemma hos mig eftersom han och sambon är trångbodda, så fredagen innan lär gå åt till att handla och städa. Nu är det så praktiskt (för mig) så grabben jobbar varannan helg. Den här helgen till exempel, så igår morse hade jag massagetid. Jag cyklade runt förpackningsåtervinningen med skräp på vägen dit. Det var svinkallt. Förutom den extra rundan så blev det svårt att beräkna tiden det skulle ta mig att komma till centrum exakt. Jag var där tjugo minuter före utsatt tid. Från djupet av min underbara vinterjacka ägnade jag mig åt fönstershopping för att få tiden att gå. Jag hade funderat på om den här tiden låg onödigt nära hot stone-massagen jag var där på för ett par veckor sedan. Nu har jag haft upplärning på jobbet dom här två veckorna. Jag har stått mycket mer än jag är van, så både rygg och ben var i stort behov av massage. Efteråt fryser jag nästan ännu mer när jag kommer ut, och nu hade det dessutom börjat snöa lite smått. Jag hade fickorna fulla av paketlappar, kvitton och kuponger. När jag skulle betala på Kvantum var den med storköpsrabatt försvunnen. Jag tog för givet att jag hade tappat den när jag hade plockat fram någon annan lapp, men när jag kom hem igen dök den upp. Den hade fastnat på baksidan av en annan kupong. Märkligt att den inte släppte när jag letade efter den medan jag var kvar i butiken. Fast jag tjänar på det, för den varar en vecka till. Jag lär handla för betydligt mer till kalaset nästa helg än vad jag gjorde igår, och rabatten är i procent.
21 Januari 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Festlig fredag.

En gång om året får vi hundra kronor var av företaget till en gemensam aktivitet. Ifjol kom jag så långt så jag anmälde mig, men backade ur. Då var det fest i scoutstugan, som ligger i andra änden av stan. Jag var inte ett dugg sugen på att ta mig dit mitt i vintern. Både väglag och temperatur har en tendens att vara bättre när listorna kommer upp, än när det är dags för själva evenemanget. Igår var det dags igen. Jag ångrade lite smått min anmälan den här gången också, men jag behövde åtminstone bara ta mig ner till Sportbaren. När jag pratade med min granne och arbetskamrat igår morse kom saken i ett annat läge. Dom var nämligen ett gäng som skulle åka limousine dit. Att bli skjutsad lät förstås riktigt bekvämt. Att åka limousine fanns dessutom på min bucketlist, så nu är den punkten avprickad. Min tanke hade varit att bara ta någon öl till maten. Nu blev det lite förfest hos grannen och ett par öl där och i bilen. På Sportbaren blev det förutom en öl både en drink och ett glas Baileys. Dyra droppar men goda. Buffén var för övrigt god den också, och vi hade riktigt trevligt. Någon helkväll orkar jag däremot inte med nu för tiden. När ungdomarna åkte en sväng till med bilen på bilden i väntan på att det skulle komma mer folk till Sportbaren, passade jag på att få skjuts hem.

20 Januari 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Nittonde januari.

Den nittonde januari 1976 gick jag i åttan. Jag hade foto som fritt valt arbete. Jag tror det kallas för elevens val numera. Under just den här lektionen var jag ute och plåtade, och det var snöblask. Jag var lite dålig på att klä mig efter vädret på den tiden. Nu hade jag träskor på mig, så jag blev dyblöt om fötterna. Kanske är kortet nedan på Kristin taget just den här dagen. Hon gick i min parallellklass, men led av ett hjärtfel som tog hennes liv senare det året.
Jag har sett mängder av filmer som jag inte minns alls under mitt liv. Just detta datum såg jag 1982 ”Nu blåser vi snuten igen” på video hemma hos en väninna och hennes sambo. 1985 var jag på bio och såg ”Ronja Rövaredotter” och 1987 såg jag ”Mannen från Mallorca” hemma hos min bror och hans fru.
Mina bröder brukar vara måttligt roade av att spela spel numera. Det gick lättare att få med dom på det på åttiotalet. Den nittonde januari 1983 satt jag hemma hos bror och svägerska och spelade kort. Innan bion 1985 spelade vi MAD-spelet i mammas lägenhet i Kalmar. Ett sånt spel minns jag inte ens att någon av oss har ägt. Jag har googlat lite på det i modern tid, för att se om det verkar kul. Det har åtminstone tidigare funnits att köpa på Tradera. Just den lördagen verkar för övrigt ha varit en mycket intensiv dag. Förutom spel och biobesök hann jag med att köra till Läckeby och skjuta lite luftgevär, tvätta bilen och virka klart en gardinkappa.


19 Januari 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Matmärkning.

Jag lagar en större sats av dom maträtter jag gillar, och fryser in portionsförpackningar. Dom märker jag upp med en liten etikett. Jag skriver dessutom in i datorn vad jag har, för att slippa rota igenom frysen medan jag funderar på vad jag är sugen på. I mitt dokument har jag full översyn. Att hitta rätt burk i frysskåpet kan vara knepigare, speciellt om jag har samlat på mig mycket. Jag har insett att vantar är att föredra, om man ska plocka frysvaror. När jag har skrivit etiketten står det bara något kort och kärnfullt som ”filé” eller ”korv” på den. När min svägerska hjälper till i köket kommer saken i ett annat läge. Nyårsafton fick jag ett par portioner över, som hon skrev etiketterna på bilden till. Datum och sånt har hon förklarat att hon alltid måste ha när hon själv fryser in något, men den här gången hade tydligen fantasin inga gränser. Det är inte ens samma text på båda, fast dom satt på varsin burk med exakt samma innehåll. Hon frågade dessutom om en spetsigare penna för att få plats att skriva mera. Hon tänkte tydligen aldrig på att använda fler etiketter istället, fast jag hade gett henne hela rullen. Kreativiteten kan inte skyllas på alkoholintaget, för när jag städade efter festen insåg jag att det hade varit minimalt.

18 Januari 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Sporthall.

När jag gick på låg- och mellanstadiet i Gårdby skola på östra Öland hade vi ingen riktig gymnastiksal. När vi inte kunde vara utomhus på dom lektioner som hette gymnastik på den tiden (jag tror det heter idrott numera), fick vi traska några hundra meter till bygdegården. På min tid fanns inga duschmöjligheter där, men det ordnade man innan jag hann flytta från Öland. När jag var sexton blev jag nämligen genomblöt i någon av dom duscharna, när vi var på fest i den lokalen. Hur det gick till minns jag inte fyrtio år senare, men man kan väl tänka sig någon typ av vattenkrig. Sporthallen på bilden ligger intill skolan, och uppfördes långt senare. Nu läser jag i tidningen att även den börjar bli ålderstigen. Den behöver renoveras för stora pengar, men den är så omodern att det ändå inte skulle bli bra. Barn- och ungdomsnämndens ordförande (i Mörbylånga kommun förmodar jag) vill istället riva den och bygga en helt ny hall. När det kan ske kan hon däremot inte säga, så jag antar att några årskurser med barn får dras med den gamla, slitna och tydligen underdimensionerade hallen.

17 Januari 2018  | Länk | Media | 0 kommentar
Vinter.

I natt kom snön tillbaka. Jag var förvarnad, men promenerade ändå till jobbet i lågskor igår kväll. När jag kommer hem till min varma dusch är det ju inte hela världen om jag är blöt och kall. Det visade sig att fötterna var det minsta problemet. Det var nämligen inga stilla dalande flingor som kom, när jag skulle hem. Snarare snöade det småspik på tvären, och jag hade motvind. Jag hade behövt en sån där luva på jackan som går att dra ihop. Den jag har nu fick jag hålla i med båda händerna för bästa möjliga skydd. Ändå såg jag ingenting. För det hade man behövt skidglasögon, och det äger jag inga. Det gick helt enkelt inte att ha ögonen öppna, när det kändes som nålstick hela tiden. Hem kom jag i alla fall, utan att vare sig halka omkull i snön eller bli påkörd av någon bil. Nu återstår problemet med vad jag ska ta på fötterna när jag går till jobbet ikväll. Dom gator som har skottats under dagen är rena och fina, men dom jag ska gå ser jag inte från mina fönster. Där kan det mycket väl vara flera centimeter slask som gäller. Då hjälper å andra sidan bara gummistövlar, och dom får i vanlig ordning vara. Jag har torra strumpor i reserv i skåpet på jobbet, så jag kan byta om jag skulle vara blöt om fötterna när jag kommer dit.

16 Januari 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Ostörd sömn.

Hade jag inte haft telefonen på tyst när jag sover så hade den väckt mig ett par gånger idag. Först var det en påminnelse om paketet som jag inte lyckades få ut från Kvantum i fredags. Lämna ut paket kan dom inte, men påminna kan dom. Nåja, det var väl Kvantums fel att jag inte fick ut det, och jag antar att mailet kom från Schenker. Det var dessutom säkert någonting som gick ut automatiskt, när deras datorer noterade att paketet låg kvar. Så väntade jag på 2017 års blok från Solentro. Den brukar brevbäraren ha med sig hit. Den senaste som inte fick in ett stort brev i mitt brevinkast ringde många, långa signaler på dörren, så den kändes det oundvikligt att bli väckt av. Fast när jag kollade telefonen nästa gång hade jag fått mess om den också, eftersom den var skickad som paket. Jag misstänker att det är någon typ av företagspaket som blir billigare att skicka än stora brev. Det har nämligen hänt förr att även små saker kommer som paket.

15 Januari 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Minneslapp.

Igår hade ungdomarna och jag spelkväll. På mitt kylskåp satt en lapp med noteringen ”Kvantum 0529”. Brorsonen valde att tolka den som att jag planerade att besöka butiken i slutet av maj. Hans sambo trodde snarare att det rörde sig om en kod, och hon hade förstås rätt. Jag brukar skriva en lapp att lämna fram när jag har ett paket att hämta. Dels att ha som påminnelse här hemma om vad som ska hämtas och var. Så är jag fortfarande så pass teknikfientlig att jag tycker det är smidigare med en lapp än att läsa högt ur mobiltelefonen. Kommer paketet med DHL eller Schenker brukar man kunna välja utlämningsställe, men vissa skickar sina med Postnord. I fredags hade jag hämtat ett paket på posten och dessutom handlat en storpack med toalettpapper, innan jag skulle hämta ut det sista paketet i förköpet på Kvantum. Jag insåg att det inte skulle bli lätt att få med mig allt hem på cykeln, men efter trettio år utan bil har jag en viss vana. Spännband brukar underlätta om jag har mycket, men det hade jag förstås glömt hemma. Nu löste Kvantum själva problemet åt mig. Deras dator hade pajat, så dom kunde inte lämna ut några paket. Jag är för lat för att cykla dit en gång till den här helgen, så nu får det vänta till nästa. Ett par veckor ligger det väl kvar även i vanliga fall. Jag brukar ha lappen liggande på skrivbordet, när jag ska hämta paketet ett par dagar senare. När det nu dröjer en hel vecka åkte den upp på kylskåpet. Det slår mig nu att jag nog får göra en anteckning i shoppinglistan också, om jag verkligen ska komma ihåg det.
14 Januari 2018  | Länk | Hemmet | 2 kommentarer
Försäkringskassan.

Jag har aldrig hört något gott om Försäkringskassan, och nu förstår jag varför. Inte heller är det speciellt förvånande med deras hiskeliga telefonköer, eftersom dom verkar sköta all kommunikation per telefon. Mail är väl på tok för enkelt och för modernt. Jag har väntat sedan i höstas på att höra något från dom. Till slut fick jag ett brev där dom meddelade att jag hade fått en handläggare, som skulle höra av sig. I förra veckan fick jag ett SMS från denna handläggare. Eftersom jag sover när hon jobbar hade hon inte fått tag i mig, så hon ville att jag skulle ringa henne under dagen. Messet gick inte att svara på, och den enda mailadress jag hittade på Försäkringskassans sida kunde dom bara besvara allmänna frågor på. Jag frågade då bara varför jag inte kan maila min handläggare. Svaret jag fick var i princip att det fick jag maila henne och fråga om. Eller hur?? När jag såg numret som handläggaren messade från insåg jag för övrigt att hon hade ringt redan för en månad sedan. Lite dumt kanske att ringa från ett nummer som inte gav någon träff på Internet och att inte lämna något meddelande. Nu gav jag mig till slut och försökte nå henne på dagtid. Första gången hade hon gått för dagen, andra var hon ute tillfälligt och tredje tutade det upptaget. På fjärde försöket svarade hon, men hon talade så dålig svenska att jag knappt förstod vad hon sa. Jag fick i alla fall klart för mig att hon enbart behandlade sjukersättningen. Allting annat fick jag fråga hennes kollegor om. Min naiva tro var att vitsen med en handläggare var att hon kulle ta ett samlat grepp om mitt ärende. Jag hade fel.

13 Januari 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Vardagens små förtretligheter.

Stämpelklockan jag använder på jobbet är (förhoppningsvis tillfälligt) ur funktion. En del av dom yngre kollegorna struntar helt enkelt i att stämpla. Jag är av den gamla stammen, så jag letar snällt upp en annan klocka, fast det stundtals betyder att jag får gå en omväg. Dom som går in i fabriken från ett annat håll än jag hade ett betydligt värre problem igår. Det gick tydligen inte att komma in den vägen, så dom hade fått ta en rejäl extra sväng för att komma in. I morse hade jag ett liknande problem när jag skulle cykla till Kvantum. Järnvägsgatan är avstängd för genomfartstrafik i flera månader. Det hade jag glömt (eller möjligen förträngt), och jag minns inte vad det är för grävarbeten dom håller på med. Jag fick cykla in ett kvarter åt höger. Framme vid ett nybygge hade dom placerat en kran tvärs över cykelbanan, så jag fick ta mig ut till Järnvägsgatan igen. Hem tog jag en annan väg, som inte var blockerad. Hissen i mitt trapphus var också ur funktion. Jag hade en förhoppning om att den stod på någon våning utan att dörren var riktigt stängd, men den hade fastnat mellan två våningsplan. Man får väl vara glad att man inte var i den när det hände. Jag var inte lika glad över att bli tvungen att bära ett paket, en stor förpackning toalettpapper och två tunga cykelväskor tre trappor upp. Dom två första åren jag bodde här fanns det ingen hiss, men nu är man rejält bortskämd med det.
12 Januari 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Brev i olika former.

I yngre tonåren umgicks jag någon sommar med en familj med fem döttrar. Dom bodde permanent i Stockholm, men hade en gård i närheten av mitt föräldrahem som sommarbostad. Det var två mindre flickor. Så var det en som var jämngammal med mig, men jag umgicks mest med hennes ett år äldre syster. Flickan på bilden var äldst. Det jag framför allt minns av henne var att hon hade ett kollegieblock i ett skåp. Hennes bästis var med på Öland någon gång, men när hon var kvar i Stockholm brevväxlade dom. I det här blocket hade hon ett ständigt pågående brev till sin kompis. När hon kom på något hon ville ”säga” gick hon till skåpet och skrev några rader. Nu för tiden är det ju mera telefoner och datorer som gäller. Jag tänkte på den här tjejen när jag använde Messenger ungefär likadant häromdagen. När brorsdottern inte såg mitt meddelande direkt, hann jag fylla på med ett par andra saker som jag kände att jag ville meddela henne.

11 Januari 2018  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Tionde januari.

Den tionde januari 1971 var mina föräldrar nere i Degerhamn på södra Öland och hämtade mig. Dom hade varit på fest hos goda vänner i Nybro på lördagskvällen, och jag hade sovit över hos mina Gudföräldrar. Tio år senare var jag med två av mina dåvarande arbetskamrater i Hyttan i Alsterbro på dans. Året därpå var den tionde januari en söndag. Helgen verkar ha varit hård, eftersom dagboksinlägget börjar med orden ”Jag sov”. Det gör jag någon gång varje dygn, så jag antar att det måste ha varit extra länge den dagen. Eftermiddagen och kvällen tillbringade jag i alla fall med mina föräldrar i mammas lägenhet i Oxhagen i Kalmar. Själv bodde jag i Norrliden. Jag hann bli bjuden på både middag och kvällsmacka, och vi såg en film med Nils Poppe och humorserien ”Lödder” på tv. Måndagen den tionde januari 1983 var en intensiv dag, fast jag var arbetslös. Det innebar att jag började dagen med ett besök på Arbetsförmedlingen. Jag var hos min ena bror med en fläktrem, skjutsade den andre till stationen och var en runda på stan. Så var jag hos kompisar och blev bjuden på gryta till middag, broderade, tittade på tv och fick bröd med mig hem. På hemvägen var jag hos bror och svägerska och hämtade gräddbullar. Det låter lite märkligt med tanke på att det var jag som jobbade på chokladfabriken, men bakgrunden minns jag inte. Kortet nedan är taget 1987. Tjejen jag umgicks mest med i början av åttiotalet hade då gift om sig och skaffat den lille killen, som på bilden kollar in deras fågel, som sitter på min axel. Väninnan hade en son sedan ett tidigare äktenskap också.

10 Januari 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Bovieran.

Eftersom jag avskyr både vinter och kyla blir jag lite frestad när jag hör talas om Bovieran. Det är ett seniorboende, där det ligger en vinterträdgård mellan lägenheterna. Senior är jag sedan ett par år tillbaka, men vid närmare eftertanke var det i princip det enda som föll på plats. För att uträtta ärenden antar jag att man måste ta sig utanför området, och där finns väl vintern kvar. Trädgården verkar framför allt vara en plats för umgänge. Hur social jag än må verka, trivs jag allra bäst när jag får vara ifred. Om jag har förstått saken rätt finns Bovieran redan i Kalmar och är på gång i Borgholm, och någon av dom orterna kunde jag definitivt tänka mig att flytta till, när jag inte behöver anpassa mig efter var det finns jobb längre. Det som till slut fick mig att släppa tanken helt var priserna på dom olika lägenheterna i Borgholm. Dom kostade mellan en och en halv och två miljoner. Efter en sån investering skulle jag aldrig någonsin ha råd att gå i pension. Nu kollade jag upp det där med Kalmar närmare, och insåg hur intressant reklam kan vara. Bovieran ska byggas i Rinkabyholm, som ligger en mil från Kalmar. Ändå skriver man i annonsen att ” Kalmar har den lilla stadens personliga charm, men erbjuder den stora stadens möjligheter. Under hela året bjuder staden på evenemang och aktiviteter för alla smaker. Här hittar du ett rikt liv för familjen och tilltalande boende. Avstånden är små och tempot lite lugnare. Och var du än befinner dig i staden känner du närheten till havet. Öland, solens och vindarnas ö, ligger inte heller långt borta.” Vad hjälper det om man bor en mil utanför?

9 Januari 2018  | Länk | Media | 0 kommentar
Almanackor.

Jag fick två olika almanackor i julklapp av barnen (som egentligen inte är mina) och deras respektive. Det ena paret hade tagit mig sig sin ända från Italien, om jag förstod saken rätt. Den innehåller bilder på katolska präster, men allihop är så unga och snygga att någon misstänkte att det kan vara fotomodeller. Den andra är köpt i en sexshop, men med tanke på att den var till en äldre släkting hade ungdomarna valt en som var rumsren. Det innebär att jag enbart får se ynglingarnas nakna bringor, men det är vackert så. Det största problemet var att få plats att hänga upp dom. Efter fyrtio års broderande är väggarna ganska fulla. Jag löste det genom att rensa lite på den omtalade anslagstavlan. Där ser jag grabbarna hela tiden, när jag sitter vid datorn. Blädderblocksalmanackan är ett feltänk som blev rätt. Jag har haft en mindre variant, som har varit svår att få att sitta ordentligt, och knepig att riva av dagarna från. Ändå fick jag för mig att den större, som syns på bilden, var en dålig idé. Sist jag hade en sån satt den nämligen på väggen, och där är det som sagt utrymmesbrist. Nu köpte jag en sån i alla fall , enbart för att jag tyckte den var så läcker. Med facit i hand fungerar den bättre än den lilla. Den var enklare att fästa ordentligt, bladen går smidigare att dra av, och den är så stor att till och med jag ser vilket datum det är utan glasögon. Den ovanför kallar jag fortfarande för lingonalmanacka, fast jag alltid köper med andra motiv än lingon. Den måste jag ha för att veta var jag är och vart jag är på väg.

8 Januari 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Brandvarnare.

Två av dom värsta sakerna jag vet är höga höjder och skarpa ljud. Det innebär att jag har dragit mig länge för att byta batteri i brandvarnaren. Den sitter i taket, och det uppstår ett skärande ljud, om man bara kommer åt batteriet. Samtidigt har jag många gånger i samband med bränder läst om att folk har brunnit inne, eftersom brandvarnaren inte har fungerat. I morse fick jag så äntligen tummen ur och klättrade upp på min trappstege. Det momentet känns förstås ännu läskigare sedan Magdalena Ribbing ramlade ner från en och slog ihjäl sig. Hade jag kommit ihåg exakt hur högt brandvarnaren tjöt när man satte i det nya batteriet, kanske jag hade kommit på idén att använda hörselskydd. Nu ringde det i öronen bra länge efteråt. Att den fungerar fick jag helt ofrivilligt bevis för så fort jag kom ur duschen. Jag vet inte om grannarna blev så glada över en brandvarnare som skrek hysteriskt tidigt på söndagsmorgonen. Genom mitt huvud for en tanke om att något hade blivit fel, innan jag insåg vad den reagerade på. Jag slår alltid upp badrumsdörren när jag har duschat, och brandvarnaren sitter precis utanför den dörren. Klarar den inte vattenångan från min dusch, så är väl inte matlagning att tänka på. Vaktmästaren har förklarat för mig hur jag ska ställa in ventilationen när jag duschar. Jag har aldrig lyckats komma ihåg att göra det, men nu kanske jag blir tillräckligt motiverad.

7 Januari 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
”Fröken Frimans krig”.

”Fröken Frimans krig” är en tv-serie som jag verkligen älskar. Historia är alltid intressant, och så är jag en sucker för lyckliga slut. I varje omgång har det mesta ordnat upp sig mot slutet. I den fjärde, som tydligen var den sista, hoppades jag framför allt på att bonden skulle ta hem den kära men uttjänta hästen till sin fru och att änkans avfärdade friare skulle komma tillbaka. Båda sakerna hände. Något annat jag är svag för är kända skådespelare, och dom fullkomligt kryllar det av. Jag tycker det är fascinerande hur någon som jag har sett i filmer och serier från vår tid, kan förflytta sig mer än hundra år bakåt i tiden. Med hattar och långa kjolar känns dom verkligen som stigna ur en annan värld. Min personliga favorit i den fjärde omgången var Johannes Brost. Han var perfekt i rollen som den äldre friaren med sitt varggrin. Bara några dagar efter att jag hade sett sista avsnittet fick jag veta att cancern hade tagit hans liv. Han slutade verkligen med flaggan i topp.

6 Januari 2018  | Länk | Media | 0 kommentar
Juleljus.

Varje år verkar det bli några extra bränder i adventstider. Vissa hänger säkert ihop med att man tänder levande ljus. Så försökte jag själv bränna ut en lägenhet för trettio år sedan. Jag tände mitt datumljus medan jag åt frukost på morgonen, och när jag kom från jobbet var det redan jul. Som väl var hade jag inga dekorationer i ljusstaken, och själva staken var av glas, så ljuset hade bara slocknat när det var slut. Jag litar inte överdrivet mycket på elektriska ljusanordningar heller. Framför allt inte dom som har legat nerpackade resten av året. Jag släcker allting, både när jag sover och när jag går hemifrån, men jag ser ofta andra som har sina dekorationer tända dygnet runt. Jag tänker mig att det är ren nonchalans, men den här gången slarvade jag till något själv, som säkert kunde ha gått illa. Adventsstjärnan i sovrummet saknar strömbrytare, så jag får dra ur sladden för att släcka den. Nu drog jag ner rullgardinen, och tänkte förmodligen dra ur sladden efteråt. Det glömde jag uppenbarligen, och bakom min svarta rullgardin såg jag inte att stjärnan lyste. Det upptäckte jag inte förrän jag steg upp och drog upp rullgardinen. Som väl var hade stjärnan inte blivit speciellt varm. Annars kunde det säkert ha gått illa, eftersom den låg mot gardinen. Jag har fått lära mig att adventstiden egentligen är slut på julafton, och att allt sånt ska släckas då, men jag är långt ifrån den enda som har pyntet kvar långt in på det nya året. Slingorna på balkongen finns kvar i ett halvår hos vissa.

5 Januari 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Pizza och annan njutning.

Igår var det dags för besök på både frisör- och skönhetssalong. Det var bara några få plusgrader och blåste dessutom småjäklar, så jag tog min varmaste jacka. Man blir ju extra frusen, när man har legat och haft det mysigt på en salong. Jag led verkligen med byggjobbarna jag cyklade förbi. Det ska sjutton ha utomhusjobb den här årstiden. Fast så mötte jag en tjej på cykel, som hade en oknäppt fleecejacka på sig. Alla är uppenbarligen inte lika frusna som jag. Efter att ha fått håret klippt och ögonfransarna färgade, traskade jag tvärs över torget för en ansiktsbehandling. Idag ska jag till samma ställe på hot stone massage. Det är riktigt varmt och skönt, när vintern bär sig åt utomhus. Snö har vi tack och lov ingen, men när jag kom ut därifrån igår började det regna. Det blåste dessutom åt andra hållet mot vad det brukar göra, så jag hade motvind hem. Jag hämtade en pizza på vägen, men när jag kom hem med den hade jag inte fått med mig någon pizzasallad. Istället för att ta en burk Cola och en med sallad hade jag tagit dricka två gånger. Hade jag bara hunnit ställa upp dom på disken hade jag förhoppningsvis upptäckt mitt misstag, men killen som tog betalt var snabb att stoppa ner allt i en stor kasse, så jag kunde cykla hem med maten i regn och blåst. Pizzan var gjord av någon som verkligen hade fattat innebörden av extra ost, så jag blev extremt besviken när jag inte fick någon sallad till.
4 Januari 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Tredje januari.

Som barn läste jag uppenbarligen betydligt mer än jag gör numera. Åtminstone böcker, som jag har slutat läsa helt och hållet. Den tredje januari 1971 läste jag tre timmar i sträck på förmiddagen. Jag läste ut ”Stallet brinner”. Det var en flickbok, som enligt dom annonser jag hittar på nätet nu inte utkom förrän året därpå. På eftermiddagen var jag med familjen på besök hos mina Gudföräldrar, som bodde på södra Öland. Min Gudmor sparade alltid klippdockorna i olika veckotidningar till mig, och den här dagen fick jag fem stycken. Jag försökte göra något liknande åt brorsans flicka, när hon var liten, men då hade klippdockorna i stort sett försvunnit ur tidningarna. Jag och min kompis lekte mycket med klippdockor när vi var mindre. När vi blev för stora minns jag att hon ställde undan sina i en låda, och skrev utanpå att den varken fick röras eller slängas. Vart mina klippdockor tog vägen har jag däremot ingen aning om. 1979 var jag sambo på östra Öland och jobbade i Kalmar. I början av januari var det så mycket snö att jag fick åka tidigare från jobbet, för att vara säker på att ta mig hem. Den tredje januari 1981 skjutsade jag mina föräldrar till Rällapaviljongen, där en orkester som hette Malmstens spelade till dansen. Jag tror det är några år sedan dom slutade arrangera danskvällar där. Ifjol öppnade en amerikansk diner i lokalen. Kortet nedan är taget den tredje januari 1987. Det var året innan jag själv flyttade till Oskarshamn, men jag hade en del kompisar där. Bland annat killen på bilden, och vi var på besök hos ett par, som jag senare kom att bo granne med. I dagboken står det att vi spelade Masterquiz och såg ”Borta med vinden”. Uppenbarligen fick vi något att äta också, eftersom det var dukat med servetter.

3 Januari 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Festminnen.

Som på bilden såg min whiteboardtavla på kylskåpet ut efter nyårsfirandet. Det verkar ha börjat med att någon ville understryka vikten av att det kom hem mera gin. Efter det har hela familjen varit där och kladdat. Jag borde kanske ge dom varsin liknande tavla i present vid tillfälle, om dom nu tycker att det är så kul att skriva där. Den person som strök under gin, kan jag glädja med att jag har köpt en flaska Gordons idag. Jag har fått nytt batteri i jobbklockan också. Att lämna in cykeln verkar mer besvärligt, så det drar jag på. Det är bara däcket som ser lite skadat ut. Med en massa grus på gator och cykelbanor kan jag nog lugna mig tills jag får punktering på någon av slangarna. Då blir jag tvungen att kolla upp hur det ser ut med cykelreparatörer i Nybro, sedan den jag brukade anlita försvann. Whiteboardtavlan är hur som helst enkel att torka av. Själv gjorde jag ett par missar som är svårare att reparera i efterhand. När fyrverkeriet vid Linnéasjön var slut, rusade jag i vanlig ordning hemåt i ström med alla andra. Om jag istället hade gått med på att tagga ner några minuter, kunde vi ha promenerat hem i lugn och ro, när området var tömt på folk. Så glömde jag i vanlig ordning att fråga om någon ville ha kaffe. Eftersom jag sällan eller aldrig dricker kaffe själv, slog mig inte ens tanken. Det var absolut inte första gången, så jag hoppas att ingen satt och var kaffesugen utan att säga något. Jag hade till och med lämnat kaffemaskinen framme för den sakens skull, fast den tog upp en massa plats på min enda bänk.

2 Januari 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Nyårsfirande.

Min bror och hans fru har firat in flera nya år tillsammans med mig. I år var deras son och hans sambo också här. Jag fick en stor blomsterbukett och en hel burk med hemgjort godis av den äldre generationen. Många goda varianter har min svägerska bjudit mig på genom åren, men den här var helt i särklass. Ljuvligt gott var det. Själv är jag för lat för att koka sånt, men jag hoppas att hon gör dom fler gånger. Vi började firandet med en promenad ner till Linnéasjön och fastighetsbyråns nyårsfyrverkeri. Vi kom dit i exakt rätt tid, så vi slapp stå och vänta på att det skulle börja. Det regnade, men jag hade boat in mig i min varma vinterjacka med luva, och njöt i fulla drag av skådespelet. Jag fattar inte själv hur jag kan tycka att det vackraste som finns är när folk bränner upp pengar. Resten av kvällen åt och drack vi oss igenom, och spelade en omgång frågespel. Bror och svägerska åkte hem efter midnatt, men ungdomarna var kvar ett par timmar till, och testade ett nytt spel. När jag inte kunde sova i morse var jag uppe ett par timmar och tvättade duken, körde en maskin disk och diskade ett antal skålar och byttor för hand. Min diskmaskin är hyfsat stor så länge jag är ensam. Då tar den flera dagar att fylla. Till en trerätters för fem personer var den däremot lite underdimensionerad, så nu går både den och tvättmaskinen för fullt igen.
1 Januari 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida