HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
April (2020)
>>


Passerkort.

Eftersom jag vet exakt hur förvirrad jag är har jag typ listor i huvudet på vad jag måste dubbelkolla att jag har med mig till olika ställen. Till jobbet är det till exempel mat och glasögon. Så måste jag se till att det verkligen är kära Kährs arbetskläder jag har tagit på mig och att jag har passerkortet med mig. Det sistnämnda brukar inte vara några problem, eftersom jag enbart använder det när jag jobbar. Det ligger i ett lättåtkomligt fack i ryggsäcken. Nu var det där facket ändå tomt när jag gjorde en snabbkoll, innan jag lämnade hemmet igår kväll. Jag var inne på jobbet som hastigast i tisdags, och hade uppenbarligen glömt att lägga tillbaka kortet efter det. Jag fick tänka efter några sekunder för att lyckas lokalisera det. Det låg i en jackficka, som jag tydligen hade glömt att tömma när jag kom hem från centrum. Sedan hade jag släppt alla tankar på jobbet tills jag var tvungen att gå dit igen. Att jag inte hade kunnat stämpla utan kortet hade kanske inte varit hela världen. Jag brukar hävda att gör jag inte så mycket nytta att det märks att jag är där kan det kvitta. Däremot fungerar det alltså som passerkort också, och det hade inte varit någon garanti på att det kom folk senare än jag som kunde släppa in mig.

31 Januari 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Trettionde januari.

Det sägs att närminnet är det som sviker först, men när jag skummar på den trettionde januari i dagboken hittar jag mängder av händelser från länge sedan som jag inte minns alls. 1982 besökte jag mina föräldrar på Öland på dagen och en väninna på kvällen. Just dom två uppgifterna betvivlar jag inte alls, men det står att jag virkade på baskern. Jag hade annars kunnat svära på att jag aldrig har virkat någon basker, mycket mindre använt en. Men virkat en finns det skriftligt på att jag har gjort, och man får väl anta att den var till mig själv. Två år senare bowlade jag tillsammans med Marie. Problemet är att jag inte minns någon Marie från den tiden, och absolut inte kan komma på vem det kan ha varit. Det är ju ett hyfsat vanligt namn också. Jag har känt ett antal Marie i mitt liv. Flickan på kortet nedan minns jag däremot mycket väl. Ni får ursäkta att hon blundar, men jag hittade inget bättre foto just nu. Däremot har jag inget som helst minne av att hon bodde hos mig en hel helg i slutet av januari 1986. Jag hade bil på den tiden, så jag hämtade henne vid tåget på torsdagskvällen och skjutsade tillbaka henne till stationen på söndagen. Det finns förstås även händelser jag minns från den trettionde januari. Som när jag sov över hos kompisen 1971, när jag var i Runsten på dans anordnad av Centerns ungdomsförbund 1976 och när jag hälsade på brorsan på lasarettet 1981. Han hade opererats, och eftersom han pluggade hade han fått en isolersal att sköta studierna i.

30 Januari 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Nya glasögon.

Idag var det dags för besök hos optikern. Jag hade sedan länge planerat att ta med dom tre par glasögon jag använder nu som referensmaterial. Jag vet hur svårt det brukar bli för motparten, när jag ska förklara någonting utan att kunna visa vad jag menar. Det slog mig betydligt senare att hörselkåporna jag använder på jobbet också kunde vara bra att ha med sig. Det kan ju vara smart att åtminstone testa med dom, även om det naturligtvis blir en helt annan sak att ha dom ovanpå glasögonen i flera timmar. Eftersom jag inte kom på det förrän jag hade jobbat klart före långhelgen, fick jag cykla runt jobbet och hämta dom idag. I grinden där mötte jag en arbetskamrat från sågverket. Det slog mig inte förrän efteråt att han borde ha slutat vid två, och klockan var över tre. Om jag minns rätt är han reservgruppledare, så det kan ha haft med det att göra, att han var kvar så länge. Eller så älskar han bara sitt jobb. Det finns ju såna människor också. Jag kom ner till centrum i så god tid att jag hann avverka glasmästeriet, Butik Julia, urmakaren, parfymaffären och två presentbutiker innan det var dags för mig att infinna mig hos optikern. Där blev jag kvar i mer än en timme. Synundersökningen var snabbt avklarad, men att välja bågar tog en stund. Man får låna med sig hem om man vill, men här har jag ju inget smakråd att tillgå. Optikern fungerar nästan bättre som det än vad en äkta man skulle göra, eftersom hon är proffs. Jag hade lappen med mig där vi hade antecknat bågar jag gillade sist jag var inne och tittade. Nu var det tydligen så pass länge sedan att nästan inga av dom fanns kvar. Vi höll oss till bågar som det skulle gå att byta till ridskalmar på. Ni vet såna där som sitter runt örat. Då minskar både risken att dom gör ont under hörselkåporna och att jag sliter av mig glasögonen i tid och otid. Det blir för besvärligt med dom. Jag kör helt och hållet på tycke och smak när jag väljer bågar. Jag ska trivas i dom och åtminstone själv tycka att jag ser ut som folk. Det brukar sluta med att jag hittar designerbågar som är svindyra. Dom jag hamnade på idag var italienska, och faktiskt bara hälften så dyra som jag hade befarat.
29 Januari 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Äktenskap.

Med tanke på att hälften av alla äktenskap slutar med skilsmässa, känns det som ett högriskprojekt att gifta sig. Det räcker att jag bläddrar i mina gamla urklippsalbum, för att inse att det, det och det paret inte är gifta med varandra längre. Personligen har jag förmodligen sett för många filmer med fantasifulla och romantiska frierier. Samma sak med platser och tillfällen att vigas på. Senast var det Snacke-Per på Hönsalottas luffarmuseum som hade blivit borgerlig vigselförrättare. Jag misstänker att det inte är många (åtminstone inte ännu så länge) som har blivit vigda av en luffare. Samtidigt inser jag rent förnuftsmässigt att jag visserligen vill gifta mig, men knappast vara gift. Jag som inte tycker att en helg är riktigt ledig, om jag inte får vara ifred för andra människor från fredag morgon till måndag kväll. Hur skulle jag stå ut med att ha en annan människa inpå mig för jämnan? Sedan får det vara någon jag inte tror mig kunna leva utan så mycket det vill. Jag förfasades när jag såg realityserien med Johanna Lind och Anders Bagge inför deras bröllop. Han uppförde sig verkligen som ett stort barn. Jag som aldrig ens har velat skaffa små barn. Varför skulle jag vilja ta hand om ett stort? Jag kollar på olika dejtingsåpor, och förundras över hur folk anstränger sig för att hitta någon att leva med. Efter X antal år fortsätter dom flesta ändå vidare till nästa. Det kanske är som en arbetskamrat sa om den rätte; ”Det tror man väl varje gång att det är.”

28 Januari 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Ändrade planer.

Jag har långhelg, och tänkte se till att rensa på min att-göra-lista. Planen var att gå ut med arbetskamraterna i fredags, till ÖoB igår, Kvantum idag, Bolaget imorgon och optikern och några andra ärenden i centrum på tisdag. Nu ska man ju inte planera för mycket, för det sprack redan idag. Snön är som en vägg utanför mitt fönster, och en cykeltur känns inte det minsta frestande. Jag bestämde mig raskt för att alkohol är det jag är minst beroende av, och flyttade besöket på Kvantum till imorgon. Då ska det förhoppningsvis ha slutat snöa, och kanske rentav vara lite skottat. Isgator har vi haft ett tag, så risken att halka omkull får man leva med. Kvantum börjar i och för sig med hemkörning i veckan, men jag har tre kassar med skräp till återvinningen, två med returburkar och flaskor och ett paket från Apotea att hämta också. Det smidigaste vore om Systembolaget hade haft hemkörning. En sökning gav vid handen att dom i och för sig har det (på prov, om jag förstod saken rätt), men inte just här. Med tanke på hur lite alkohol jag gör av med känns det knappast befogat att flytta till Skåne för att få den levererad till dörren. För dagen njuter jag av att ha möjlighet att slippa ge mig ut i snön. Den valfriheten är en av anledningarna till att jag ser fram emot att gå i pension. Jag lider med mina arbetskamrater, som jobbar mertid och måste ta sig till jobbet ikväll. Dessutom efter mörkrets inbrott. Det är inte precis roligare att köra då. Jag stannar vid datorn, och fascineras via Facebook över dom som är utomhus frivilligt den här årstiden. Det åks skidor och pulka för glatta livet.

27 Januari 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Sportbaren.

Utekvällarna är lätt räknade i mitt liv numera, men igår var det dags. Vi var ett helt gäng från jobbet som träffades på Sportbaren. Där var ett bord till med folk från kära Kährs, och fler anslöt under kvällen, så det blev rena firmafesten. Som att vara på jobbet fast roligare. Det bjöds buffé, så man slapp välja mellan burgare och kebab. Man kunde ta lite av varje. En av våra tankar med att gå ut tillsammans var att utnyttja hundralappen vi fick i julklapp av företaget till en gemensam aktivitet. Fast personalen frågade när man kom om man hörde till Kährs, lyckades dom strula till det så det blev fel. Vi fick fixa det i efterhand efter bästa förmåga. Det brukar kännas väldigt långt att promenera hem efter en väl genomfestad kväll, så jag cyklade ner till centrum. När det kom till kritan fick jag skjuts hem med bil, så cykeln har jag varit nere och hämtat idag. Den stod kvar som väl var. Min förra cykel försvann visserligen från källaren här i huset, men jag tycker ändå det känns mer riskabelt att låta den stå centralt en fredagsnatt. Speciellt som jag hade parkerat den i direkt anslutning till Bolanders bäck. Det var upplagt för någon ratad fyllkaja att avreagera sig genom att kasta den i vattnet.


 

26 Januari 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Mordiska tankar.

När jag är på mitt mest mordiska humör, brukar jag tänka att den enda anledningen till att ingen lossar hjulmuttrarna på en viss persons bil, är att alla skulle förstå att det var jag. Efter att ha sett en dokumentär om Jonna Henningsson inser jag vilken mes jag är. Hon hade i och för sig mer anledning än jag att vara svartsjuk, eftersom hennes kille var ihop med två tjejer samtidigt. Hon gjorde hur som helst upp en plan. Hon skulle slå den andra tjejen medvetslös, spruta in alkohol i hennes blod och placera hennes kropp på ett järnvägsspår. Alla skulle tro att hon hade blivit överkörd av tåget på fyllan. Nu sprack planen, så efter att ha dödat den andra med kniv, styckade hon kroppen och gjorde sig av med den. Som jag fattade det kunde hon rentav ha kommit undan med det, om hon inte hade anmält sig själv. Poliserna trodde henne knappt, förrän hon visade var kroppen fanns. Nu har hon å andra sidan redan tillbringat flera år på Hinseberg, fast hon inte ens har fyllt trettio. Hon verkar fortfarande bli besatt av andra människor. En medfånge hade bett att få byta anstalt, när Jonna blev för närgången. Hon hade förfalskat väninnans namnteckning, och skickat in en hindersprövning för att dom skulle kunna gifta sig med varandra. Hon hade till och med kontaktat en präst, som hade gått med på att viga dom. Enligt den andra flickan var dom enbart vänner och hade ingen romantisk relation över huvud taget. Nu är jag väl förhoppningsvis så pass gammal att man kommer att skylla på demens, om jag skulle släppa alla spärrar sådär. Man kan väl hoppas att jag fortsätter behålla svartsjuka och andra fula tankar och känslor inom mig.


 

25 Januari 2019  | Länk | Media | 0 kommentar
Synundersökning.

Enligt min optiker är det en bra idé att kolla synen vartannat år, så det börjar bli hög tid. Lite har jag dragit på det, eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilka av mina glasögon jag skulle byta ut. Jag använder tre olika nu, och har knappast råd att förnya mer än ett par. Möjligen har dom större kedjorna erbjudanden om sånt, men jag föredrar ”Glasögon & linser”, dit jag har gått sedan jag började använda glasögon. Jag har ett par närprogressiva vid datorn, så jag slipper sitta med nacken böjd bakåt där, och ett par med längre synfält vid tv:n. Dom fungerar bättre när jag vill växla mellan att titta på mitt broderi och tv-skärmen. Dom använde jag på jobbet också, tills jag började få ont av hörselkåporna. Då tog jag till ett par gamla glasögon med tunnare skalmar. Som tur är har inte min syn försämrats mer än att jag ser med alla mina gamla glasögon. Jag är ledig ett par dagar (eller nätter då) i nästa vecka. Då tänkte jag bland annat gå in till optikern och köpa putsmedel till glasögonen, och samtidigt boka en tid för synkontroll. Så slog det mig att jag kanske kunde hinna få tid till den redan någon av dom dagarna istället. När jag gick in på deras webbsida för att leta efter telefonnumret, visade det sig att dom hade bokning på Internet. Eftersom det här med att ringa är bland det värsta jag vet, var det helt perfekt.

24 Januari 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Gossen fyller trettio.

Idag fyller alltså brorsonen trettio. Jag tror fortfarande att han ser ut som på kortet nedan, så jag blir lika förvånad varje gång jag träffar en lång karl med helskägg. Å andra sidan gäller samma sak mig själv, så mötet med min spegelbild är en ännu större chock. Han och hans sambo har köpt hus i Flerohopp. Eftersom det har varit en del strul bor dom kvar i lägenheten i Nybro ännu så länge. Jag ser deras bilar där utanför när jag går till och från jobbet. Därför slog mig aldrig riktigt tanken att skicka hans födelsedagskort till rätt adress. Jag tänkte på den gamla, och den ligger femtio meter från brevlådan. Då kändes det som att jag lika gärna kunde stoppa kortet i deras postbox direkt som att låta Postnord strula till leveransen. När det kom till kritan blev en liten bok som ingick i hans present kvar här i lördags, så jag skulle ändå lämna den också. Problemet var att man låser porten till det hyreshuset tidigare än vad man gör där jag bor. På vägen till jobbet igår kväll stod jag sålunda en meter ifrån postfacket och tittade på det genom rutan på en låst dörr. På hemvägen i morse var det i alla fall öppet, så jag kom in. Problemet då var att boxen var så full att vem som helst kunde plocka ut det jag hade stoppat in. Gossen har inte trott att det fanns någon anledning att kolla den sedan han bytte adress, men uppenbarligen har någon annan inte känt samma sak. Vi får hoppas att ingen kommer på tanken att lyfta på locket och kika in i facket innan han hinner tömma det. Jag brukar tänka samma sak när jag blir orolig för om jag har kommit ihåg att låsa ytterdörren. Det händer väl inte så ofta att någon går runt och känner på dörrarna. Inte ens när jag struntar i att stiga upp och öppna när jag vaknar av dörrklockan, brukar den som ringer på ta i dörrhandtaget för att kolla om det är låst.


 

23 Januari 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Tjugoandra januari.

Jag kan i alla fall inte skylla min totala avsaknad av husliga skills på skolan, även om jag bara gick där i nio år. Den tjugoandra januari 1976 gick jag i åttan, och då tvättade vi för hand i hemkunskapen. Jag tvättade min randiga slipover. Det har på sin höjd hänt en handfull gånger sedan dess att jag har tvättat någonting för hand. Klarar ett plagg inte maskintvätt, så åker det ut efter att jag har chansat på att slänga det i maskinen. Efter förra julen sköljde jag upp min broderade julduk för hand, men i år åkte den med gardinerna i tvättmaskinen. Visserligen bara på trettio grader och utan centrifugering, men ändå.
Idag är det exakt trettio år sedan jag träffade min mamma för sista gången. Hon skulle ha fyllt 86 år imorgon. 1989 bodde jag i Oskarshamn, så hennes sista födelsedag var jag i Kalmar och firade dagen innan, som var en söndag. Någon vecka senare åkte hon och pappa på solsemester, och från den kom hon hem i en kista. Kortet nedan är det sista jag har på henne. Det är taget året innan, när deras solresa gick till Jardin del Sol. Brorsonen föddes på sin farmors sista födelsedag, så sedan dess är det honom vi har firat då. Oftast har vi tagit det i samband med närmaste helg, och då har det ibland blivit den tjugoandra. För sju år sedan till exempel. Då hyrde han ett hus söder om Kalmar. Jag tog bussen till Kalmar, och åkte med bror och svägerska därifrån. Vintern slog till just den dagen, och när vi skulle hem igen var det full snöstorm.


22 Januari 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Förvirringen är total.

Jag har sett att Office har en molntjänst som heter Onedrive, och tänkt att det kanske vore ett enklare sätt att säkerhetskopiera det man har skrivit. Annars gör jag det på en extern hårddisk. Den har jag inlåst i ett brandsäkert skåp i förhoppningen att den ska överleva en eventuell eldsvåda. Ett moln på Internet torde vara lika säkert, om inte säkrare, och det fanns bara en knapptryckning bort. Tyvärr fick jag det inte att fungera riktigt som det var tänkt. Texter och ändringar försvann i alla fall. Jag insåg att det måste vara jag som gjorde något fel, men jag fattade inte vad. Inte förrän jag tog fram den där löstagbara hårddisken för att säkerhetskopiera på den. Det var lite stökigt medan min dator var iväg på lagning. I något läge hade jag lyckats få till dubbla uppsättningar av samma dokument. Hur jag lyckades med bedriften att inte öppna samma varje gång övergår mitt förstånd. Men när jag öppnade fel dokument var det förstås inte så konstigt att mina ändringar inte fanns kvar. Det tog några vändor innan jag fick ordning på alltihop igen. Sedan dess har jag inte vågat mig på det där molnet, fast jag antar att det var den mänskliga faktorn som ställde till all oreda. Jag kanske sätter mig in i det lite bättre någon gång, men tills vidare kör jag med mitt löstagbara minne.
21 Januari 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Födelsedagsfirande a.k.a. spelkväll.

Brorsonen fyller trettio i veckan, och firar hos sina föräldrar i Kåremo. Det har hänt att jag har åkt direkt därifrån till jobbet, men numera är jag glad om jag orkar masa mig iväg till kära Kährs hemifrån. Grabben känner mig, så han erbjöd sig att fira speciellt med mig med en spelkväll som igår. Det kan ta mig någon timme att vakna av klockradion, så jag satte på larmet för att säkert hinna tona mitt gråa hår innan dom dök upp. Dom hade god mat med sig. Vi ägnade oss åt lite städning så till vida att vi tömde några slattar och rensade upp lite i barskåpet. Födelsedagsbarnet fick välja spel, och tog ett som vi inte hade spelat på länge. Att jag vann berodde mest på att det fanns en kategori där man skulle fylla i ett ord i en mening. Det var mest gamla talesätt som dom andra båda var för unga för att ha hört. Det blev aldrig av att vi bytte, utan vi spelade samma spel hela kvällen. Eller natten då, eftersom dom inte gick hem förrän vid halv fem i morse. Sist det hände var det ljust ute. Det måste ha varit på sommaren, för nu var det kolsvart, om man bortser från snön. Jag fick en burk med pizzasallad som blev över, men trodde inte att jag skulle ha någon användning för den. Jag var säker på att allt sånt var slut i min frys, men nu hittade jag en halv pizza i alla fall. Det betyder att middagen är räddad både idag och imorgon, för jag sparade hälften av kebaben dom hade med sig till mig.

20 Januari 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Anna Kinberg Batra.

Jag är lite gammaldags, och spelar in det jag vill se på tv. Sedan ser jag det på mina egna tider. När tiden tryter och det finns mycket att se, händer det att jag ligger några veckor efter i tv-tablån. Som nu, när jag just har sett klart serien ”Världens sämsta indier” med David Batra. Han är som bekant gift med moderaternas förra partiledare Anna Kinberg Batra. Jag tror det var en astrolog David besökte i Indien, som bland annat berättade att hans hustru var bra i sängen. Han hade med sig ett foto på henne, så jag utgår från att hustrun hade godkänt inslaget. Jag såg det som en knäpp på näsan till Ulf Kristersson. Jag vet ju vilket jag skulle föredra om jag fick välja mellan att vara en duktig politiker eller en fantastisk älskarinna. Nu verkar i och för sig Anna vara lika bra på båda delarna, men ändå.
19 Januari 2019  | Länk | Media | 0 kommentar
Social förmiddag.

Idag höll det inte på att bli någon sömn alls. Jag hade tid hos frissan vid nio. Efteråt skulle jag veckohandla, för att slippa ge mig ut i kylan mer den här helgen. Jag skrev häromdagen att det tar en timme, men idag tog det snarare två. Innan åtta på morgonen är inte så många ute och handlar, men efter nio ökar chansen att springa på någon bekant. Så fort jag kom in i butiken träffade jag två kollegor, som inte heller hade hunnit hem från jobbet. Killen var uppenbarligen väldigt tålmodig. Dom samåker, och nu hade han först väntat medan hon var och fixade sina naglar, och så var han med henne och handlade. Hon har familj, så vi snackar ett fullskrivet A4 som skulle plockas ihop. Vi hade en del att prata om, fast vi hade gått av samma skift på morgonen. Vi har varit på olika strängar ett par nätter, så jag kanske kan skylla på det. Längre in i butiken träffade jag en flicka som jag däremot inte hade sett på evigheter. Vi jobbade ihop på sågverket för några år sedan. Hon var inne på slitytan ett tag, men nu är hon i fogen. Vi surrade länge. Just sågverkspersonalen hade hon dålig koll på sedan hon slutade där, men efter ett tag anslöt en kille som är kvar där ute. Det känns verkligen som om vi jobbade på olika företag, fast det bara är olika avdelningar på samma.
18 Januari 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Sportspel.

Något av det roligaste jag vet att spela i datorn är olika typer av biljard. Jag spelar flera olika såna spel. Det äldsta har jag haft i femton år. Inte förrän brorsdottern och hennes sambo la upp bilder på nätet där dom spelade biljard, slog det mig att jag aldrig har gjort det IRL. Jag tror aldrig ens att jag har sett ett biljardbord i verkligheten. Dart spelade vi på mitt förra jobb och jag har tillbringat tid i bowlinghallarna både i Kalmar, Oskarshamn och Nybro. Det är också sånt som har flyttat in i datorn numera, men jag minns åtminstone hur det kändes att göra det på riktigt. Man kan undra hur sopig jag skulle vara vid ett riktigt biljardbord. En arbetskamrat som bowlar har försökt få med mig till bowlinghallen igen, men jag är rädd sedan jag slet ryggen en gång när jag bowlade onykter. Så är jag helt enkelt för lat för att lämna hemmet annat än i nödfall. Annars känner jag en av killarna som har startat dartklubb också. Om det finns någonstans där man kan spela biljard i Nybro vet jag däremot inte.

17 Januari 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Ljuslyktor.

När jag var yngre hade jag lampor som hängde i vardagsrumsfönstret. Under många år efter det hade jag istället en lampa som stod på fönsterbrädan. När jag började med hängande fönsterlampor igen var det för att jag hittade små lyktor för värmeljus att hänga i fönstret. Inget strul med sladdar och levande ljus fladdrar ju så vackert. Jag misstänkte att dom inte skulle hålla för evigt, så när jag hittade något liknande på en annan loppis köpte jag dom också att ha i reserv. En kväll efter flera år var det mycket riktigt någonting som ramlade från den ena ljuslyktan i fönstret. Jag trodde först att det var någon av dekorationerna utanpå, men det var en bit glas från själva kupan. Problemet var att det var så pass länge sedan jag köpte reservlyktorna att jag hade hunnit städa bort dom. Det känns som om jag lägger eoner av tid på att leta efter saker som jag vet att jag har men inte hittar. Vindsförrådet har jag rensat och sorterat i massor av gånger, men där hittade jag dom inte, fast det står på varje låda vad den innehåller. Problemet med årets rensning är att det var för varmt att vistas där uppe i somras, och nu är det för kallt. Jag hittade dom ingenstans inne i lägenheten heller. Det enda jag kunde tänka mig var att jag hade stoppat ner dom i någon låda på vinden utan att anteckna det. Dom är sköra och borde rimligtvis ligga överst i en låda. Mycket riktigt hittade jag lyktorna efter att ha lyft på några lock. Dom var aningen kitschigare än dom gamla, men minst lika fina när dom var tända. Två problem uppstod. Dels att dom var så små att det nästan var svårt att få ner värmeljuset så det stod rakt. Det i sin tur innebar att det hade runnit ut stearin i lyktorna, som varje nytt ljus fastnade i. Jag hade hela tiden trott att det inte gick att få tag i nya lyktor av den här typen, men så hittade jag den längst till höger på nätet. Jag mätte innan, så jag visste att dom var stora, men när dom väl kom hem var dom ännu större än jag hade föreställt mig. Jag tänkte aldrig på att plåta reservlyktorna när dom var släckta, men jag hoppas ni ser på ett ungefär hur dom tre olika ser ut i alla fall.

16 Januari 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Lite extra ledigt.

Natten som gick mådde jag först skumt. Sedan blev jag så trött så jag höll på att somna över träbitarna. Jag rekommenderar verkligen ett löpande band, om någon har svårt att sova. Det slår att räkna får med hästlängder. Åtminstone tror jag det, för det sistnämnda har jag faktiskt aldrig provat. När min gruppsamordnare undrade om jag ville gå hem ett par timmar tidigare, nappade jag direkt. En sträng hade gått sönder, så plötsligt var jag inte lika oumbärlig som jag brukar vara, när jag vill ta ledigt. Basarna vet att jag gärna kompar ut lite tidigare. Många tycker inte dom har någon nytta av det, men eftersom jag bor ensam stör jag ingen om jag tar tag i sånt jag inte hann kvällen innan. Största fördelen med att inte ha någon sambo är annars att man inte riskerar att överraska vederbörande med en annan kvinna (eller man) om man kommer hem tidigare än beräknat.

15 Januari 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Näthandla på Kvantum.

Att ha bil är inte det billigaste, och min ekonomi har förbättrats rejält sedan jag slutade med det. Snål har jag tydligen blivit på köpet, eftersom jag tycker att 150 spänn låter dyrt för att få varorna hemkörda från Kvantum. Att ta taxi fram och tillbaka skulle bli dyrare, och då måste jag både ge mig ut och dessutom knata runt butiken och plocka ihop mina varor själv. Nu finns det inte taxi i Nybro längre, så det alternativet går bort i alla händelser. Stadsbussarna försvann strax efter att jag hade flyttat hit för nästan trettio år sedan, och närtrafiken verkar knappast värd besväret. Med den skulle nog min shoppingrunda ta halva dagen. Nu tänker jag mig att det tar mig ungefär en timme att veckohandla, om jag cyklar. Hos massageterapeuten betalar jag 500 för en timme utan att blinka, så man kan undra varför jag tycker att 150 kronor är dyrt för att spara in en timme. Då finns det ändå folk på jobbet som masserar billigare, men jag betalar gärna lite extra för att bli masserad av en ung, snygg tjej. Det där med vad man tycker är dyrt och inte är verkligen märkligt. Jag sparar in betydligt mer på att jag inte är ute och dansar längre. Sedan kan man förstås se det som ett ålderstecken att jag hellre betalar för att slippa gå ut än för att göra det numera. Återstår att se om dom kan leverera mina varor på några vettiga tider. Snön som kom i helgen har visserligen redan försvunnit igen, men det lär väl bli halt fler gånger innan våren är här.

14 Januari 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Förundrad och förvirrad.

Det är nu flera månader sedan min hyresvärd informerade om att vi ska byta bredbandsleverantör till Telia. Dom skulle vara tvungna att komma in i alla lägenheter, men här har dom då inte synts till. Det var tydligen tv-tjänsten som skulle bli mer stabil. Den använder jag över huvud taget inte, men det kunde förstås vara kul att veta om jag blir tvungen framöver, eller jag kan fortsätta kolla på tv ändå. När jag det kom brev från Telia var rutan för bredband inte ens ikryssad. När jag mailade hyresvärden svarade dom inte alls på frågan om vad vi skulle byta och inte. Istället meddelade dom bara att det där brevet hade delats ut för tidigt. Mycket riktigt kom det ett nytt brev från Telia. Dom skulle inte börja leverera hit förrän till sommaren, men man fick gärna registrera sig på tv-tjänsten redan nu. På mitt senaste mail till hyresvärden fick jag inget svar alls. Så jag undrar fortfarande vad det är som händer till sommaren. Får vi ny bredbandsleverantör eller får (kanske rentav måste) man fortsätta surfa med Bredbandsbolaget/Telenor? Måste man skaffa Telias box, eller kan man fortsätta se på tv genom kabeln som hänger mellan husen? En sista undring är om det är så smart att starta upp alltihop lagom till semestrarna. Jag antar att det har med halvårsskiftet att göra, men jag tror också att dom kommer att behöva full personalstyrka när så många ska anslutas samtidigt. Så himla smärtfritt har jag svårt att tänka mig att det kommer att gå.


 

13 Januari 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Tolfte januari.

Den tolfte januari 1971 var jag tio år gammal. Jag bodde på östra Öland, och var inne hos familjens grannfru efter skolan. Hon var nästan jämngammal med min farmor, och vi trivdes mycket bra tillsammans. Fem år senare gick jag på högstadiet, och hade foto som fritt valt arbete, som det hette på den tiden. Den här dagen var jag inne i mörkrummet och framkallade kort. 1981 jobbade jag på Luma metall, och spolade R5, R13 och R14 hela dagen. Jag spolade över glödtråd från rullarna det hade legat på under produktionen, till andra som det levererades till kunderna på. Den värsta arbetsskadan jag fick under mina fem år på Luma var ett djupt skärsår i ett finger. Dom allra tunnaste trådarna var som hårstrån. Om någonting gick snett med dom var det snabbaste sättet att få stopp på spolandet att slita av det med fingret. När jag glömde vad jag höll på med försökte jag av bara farten göra likadant med en grövre tråd. Den gick inte av, utan skar rakt in i fingret. Om jag minns rätt är det R5 jag spolar på bilden nedan. Den tolfte januari 1983 var jag bland annat uppe på mammas jobb och fikade med henne och hennes kollega. Jag bodde i Kalmar, och mamma jobbade på hamnkontoret. Det var bara att springa upp för trapporna till hennes arbetsplats, om man var ledig på dagtid. Idag fyller min digitalkamera nitton år. Det betyder att jag var betydligt senare med att skaffa en sån än dator.

12 Januari 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Strömavbrott.

Jag börjar känna mig lite tjatig, efter att ha frågat personalen på Kvantum om dom ska börja med hemkörning till privatpersoner någon gång, ända sedan dom öppnade nätbutiken. Det är säkert ett år sedan. Idag fick jag plötsligt svaret att det kommer om ett par veckor. Rätt årstid är det definitivt för mig, eftersom det är vintertid det kan vara svårt, eller snudd på omöjligt då, att ta sig till Kvantum på cykel. Dyrt som krut blir det förstås att få varorna hemkörda. Det kostar en femtiolapp att bara låta dom plocka ihop varorna, men det verkar det finnas folk som tar sig råd med varenda vecka. Sedan blir det troligtvis en hundring till för att få det hemkört. Å andra sidan skulle ett brutet ben bli betydligt dyrare, både i minskad inkomst och ökade utgifter. Hemma och i säng var det strömavbrott första gången jag vaknade idag. Eftersom jag känner mig själv vågade jag inte riktigt somna om när klockradion var svart. Jag sover alltid som bäst framåt kvällen, och lite retfullt hade det varit att vakna framåt tio, så jag ställde larmet i telefonen. Medan jag höll på hörde jag hur fläktarna i huset gick igång. Den där klockradion nollar alla inställningar när strömmen går. Det är lite strul med att ställa in tid, väckning och radiokanal efteråt. Jag tänkte tanken att det kanske var lugnast att vänta en stund så inte strömmen gick igen, men så ställde jag in den i alla fall. En halvtimme senare var det dags igen. Sedan dess har i alla fall strömmen varit kvar. Hela Nybro verkar ha varit strömlöst, efter ett fel i en brytare i huvudstationen.
11 Januari 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Läppbalsam.

Jag är som många andra beroende av lypsyl, men till skillnad från dom flesta förvarar jag mitt i ryggsäcken när jag jobbar. Det innebär att jag måste gå boret till skåpet där den står, varje gång jag vill smörja läpparna. I och med att vi har fått nya arbetskläder har jag så gott om fickor att det kändes som överkurs att inte ha det med mig. Efter att ha provat i en vecka förstår jag varför jag inte har lypsylet i byxfickan. Det var ju det där med mitt dåliga minne. Jag skulle i så fall behöva en ny rutin, som gör att jag kommer ihåg att plocka ur det innan jag stoppar byxorna i tvättmaskinen. Det såg visserligen ut precis som innan, när jag hade tvättat det, men tanken på tvätt- och sköljmedel gjorde att jag inte ville använda det mera. Det blir väl lite dyrt om jag ska köpa ett nytt lypsyl varje vecka. Ett gammalt skämt är för övrigt att lypsyl klassas som mordvapen. När någon ska kyssa en god natt halkar han av, slår huvudet i sänggaveln och dör. På min favoritsida för information Wikipedia läser jag att ” Lypsyl är ett varumärke för läppbalsam som i Sverige distribueras och marknadsförs av Conaxess Trade Sweden AB. I folkmun används ofta ordet Lypsyl för alla sorters läppbalsam/läppcerat. Lypsyl är ett av världens vanligaste läppcerat och finns i flera utföranden för olika typer av läppar.” Det var väl ungefär så jag använde ordet i hela det här inlägget.
10 Januari 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Stor felräkning och lite snö.

När jag skulle räkna ut hur mycket vi hade producerat under natten i datorn i morse, stämde inte en enda siffra. Som tur var dök en kollega upp, som tipsade mig om att börja felsökningen vid tidsrapporteringen. Själv hade jag nog aldrig ens kommit på tanken. Vi har världens segaste datorer, och när den inte reagerade, tryckte jag på knappen för att registrera flera gånger. När rätt tid dök upp fortsatte jag till nästa steg, utan att märka att datorn fortsatte registrera samtliga knapptryckningar. 150 mantimmar hade jag fått till, istället för dom 37,5 vi egentligen hade jobbat. Det sägs att man lär sig någonting nytt varje dag. Dagens lärdom är att man inte trycker på knappen för att registrera mer än en gång, även om man får vänta tills fan själv kommer och hämtar en. När jag traskade hem var det busväder. Nederbörden virvlade runt som snöflingor, och på vissa ställen var det vitt på marken. Det störde mig lite, eftersom jag hade sett på väderrapporterna att det inte skulle komma snö förrän på onsdag. Inte förrän jag kom hem insåg jag att det är just onsdag idag. Nu ser det ut som på bilden utanför mitt. Jag antar att man får vara glad så länge det inte är mer än så.

 

9 Januari 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Mail.

Det kom ett mail i veckan om att jag hade ett varubrev att hämta hos Willys. Meddelandet löd: ”Inför jul skickas många försändelser, hämta gärna din så snart du kan! Mvh PostNord.” Nu känner jag väl att elva månader är så pass långt före jul att den värsta ruschen inte borde ha kommit igång ännu. Eller kan det ha varit ett gammalt meddelande från förra julen, som någon har glömt att plocka bort? Dom borde ju göra allt dom kan för att verka seriösa, med tanke på hur dåligt rykte dom har. Så har jag fått fler utpressningsmail, och dom senaste har hävdat att dom har hackat min telefon. Nu surfar jag så extremt lite på telefonen, att jag har svårt att tänka mig att det skulle vara sant. Jag har svårt att förlika mig med den där lilla skärmen över huvud taget. Att det skulle vara givande att titta på porr på den har jag extremt svårt att föreställa mig. Till sånt vill jag ha en rejäl bredbildsskärm, så jag ser vad dom gör.
8 Januari 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Plockstädning.

Jag är lite motsägelsefull så till vida att jag avskyr städning och oordning ungefär lika mycket. Den typen av plock som ger bättre ordning, reda och utrymme för saker och ting har jag därför lättare att fördra än all städning som har med vatten att göra. Igår gjorde jag ett par punktinsatser, som gjorde mycket för hemtrevnaden. Ur hörnskåpet plockade jag en hel låda med kassettböcker. Den bar jag upp på vinden. Jag använder dom inte längre, men har inte riktigt hjärta att slänga dom. Jag antar att dom ingår i dödstädningen, som jag borde se till att klara av. I det där skåpet blev det hur som helst gott om plats. Nu är det enkelt att hitta vad jag söker där, och man kan öppna dörren utan att det trillar ut prylar. I sovrummet har jag pappersfack lika dom på bilden nedan. I det ena slänger jag in alla möjliga papper. Där hade jag troligen gjort en snabbrensning vid något tillfälle när jag sökte efter någonting, och det fanns för mycket att bläddra bland. Där var det alltså inte så farligt. Där jag lägger sånt som inte får komma bort var det desto stökigare. Bland annat hittade jag lappen där optikern hade antecknat namnen på glasögonbågar jag gillade. Den hade jag sökt som sjutton efter, men uppenbarligen inte just där. Det har inte blivit av att boka tid för synundersökning, och nu ska jag förhoppningsvis komma ihåg var den ligger tills det blir det.

7 Januari 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Körkortsförnyelse.

Apropå avkoppling så har jag sovit tolv timmar idag. Det är långt ifrån något rekord, eftersom jag behöver ett par dygn för att bli riktigt utsövd. Eftersom jag gärna vill hinna något annat än att enbart sova i helgerna, blir det inte speciellt ofta. Väldigt skönt var det hur som helst att tillbringa dagen i sängen, fast jag var ensam (eller kanske just därför). Nu har jag precis tvättat det sista efter nyårsfirandet. Jag är lite oförsiktig, och slänger det mesta i tvättmaskinen. Duken försöker jag i alla fall ta det någorlunda varligt med. Jag kör den i trettio grader och utan att centrifugera. Den här gången lät jag klänningen åka med i samma maskin. Jag hade lyckats låta bli att spilla på den, så den var inte heller smutsig direkt. Så har jag försökt ta en vettig selfie på mig själv, vilket inte är det lättaste, när man har utseendet emot sig. Mitt körkort ska förnyas, och jag har hittat en tjänst på nätet där dom fixar godkända kort åt en, om man laddar upp ett foto. Jag brukar försöka se så bra ut som möjligt på kort, men jag vet inte om ett stort leende är rätt min på ett körkort. När jag är allvarlig ser jag skitförbannad ut. Så blir jag oftast snyggare i glasögon (tycker jag då), men dom har jag varken på mig när jag kör bil eller när jag legitimerar mig. Därför antar jag att jag borde vara utan dom på körkortet också. Jag bifogar en bild på mitt gamla körkort, så alla inser att det bara kan bli bättre.

6 Januari 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Avkoppling.

I somras försökte jag verkligen sprida ut mina ärenden, så jag kom iväg på en längre cykeltur både lördag och söndag. Nu när det är ruggigare ute och stundtals sämre väglag, har jag återgått till att uträtta allt på en gång. Gärna redan efter jobbet på fredagsmorgonen. Jag är visserligen inte speciellt sugen på att ge mig iväg igen då heller, men det är verkligen ljuvligt att veta att jag inte behöver gå utanför dörren igen förrän på måndag kväll. Den största vinsten med att besöka Kvantum tidigt på morgonen är annars att jag har butiken nästan för mig själv. Under jullovet handlade jag på dagtid ett par gånger. Då höll jag på att bli fnattig, eftersom det var en massa människor överallt. Den manuella charken var visserligen öppen, men vem vill stå i kö en halvtimme för att få handla där? Jag fascineras av en Facebookvän som tillbringar några veckor i Spanien. Han promenerar en mil varje dag och jobbar resten av tiden på ett manuskript. Hans flickvän kallar det avkoppling. Jag önskar verkligen att jag kunde se motion och arbete som avkoppling, men det går bara inte. Annars skulle säkert både viktminskning och produktivitet gå betydligt bättre med den inställningen. I dagsläget är det ett steg fram och två tillbaka på båda fronterna. Det som möjligen skulle höja motivationen i ett sydligare land vore värmen. Jag är redan trött på att frysa, och vi är bara i början av januari. Det lär komma mer snö och dröja några månader innan det blir tjugo grader utomhus i Sverige.

5 Januari 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Den ovilliga kockan.

Om någon trodde att man lär av sina misstag, har ni aldrig jobbat på Nybros största golvfabrik. Redan igår kväll var silona fyllda med fuktskadat material igen när vi kom. Vi fick ägna dom första timmarna åt att slänga klossarna i containers istället för att tillverka golv av dom. I morse hittade jag en före detta arbetskamrat utanför Kvantum. Åtminstone var det likt henne, men jag vågade ingenting säga förrän hon tittade upp, så jag blev säker. Det har hänt förr att jag har tagit fel på person, och det blir så dålig stämning, som brorsonen skulle ha sagt. Eftersom vi träffades utomhus var det för kallt för någon längre pratstund, men hon hann i alla fall rädda min dag. I vår ålder är det den efterlängtade pensionen som avhandlas, och hon undrade om det var 55 jag var. Vem hade trott att man någonsin skulle ta 55 som en komplimang? Min enda fråga efter dagens shoppingrunda på Kvantum är om det har funnits skivad blodpudding länge, fast jag har missat det. Den innovationen borde någon få Nobelpriset för. Det finns inget livsmedel som är så svårt att skära jämna skivor av, och när dom är olika tjocka blir det snudd på omöjligt att tillaga. Det säger väl en del om mina matlagningskunskaper att jag knappt kan steka blodpudding, men framöver lär det gå betydligt bättre än tidigare.
4 Januari 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Nattfika.

Pepparkakan på bilden fick jag för ett par år sedan av en flicka, som då var ny på Kährs. I natt bjöd hon på såna med anledning av att hon är gravid och väntar en liten pojke i april. Jag frågade om hon hade kunnat baka en snippa ifall det hade varit en flicka, men i så fall hade nog kakorna liknat tuttar istället. Jag funderade nästan på att stjäla ett kort som en gemensam arbetskamrat hade tagit. Hon hade lagt en sträng med ädelost på sin pepparkaka, och det såg verkligen ekivokt ut. Vi fick sockerkaka med en liknande form. Det gjorde nästan ont i mig när jag skulle ta första biten, och måste välja mellan att skära av en pungkula eller en bit av ollonet. Förutom kakorna fanns det snacks, godis och läsk. Vi jobbade som vanligt till halv fyra i morse. Då blev det fläktstopp. Vi gick för att hjälpa några inlånade gossar, som stod och plockade om fuktskadat material. Att det alls hade hamnat i färdiga boxar tyder väl på att vår slogan ”Här gör vi rätt från början” är överspelad. Jag misstänker starkt att det hade blivit billigare att göra pellets av alltihop än att stå och plocka sådär. Dom långa bitarna stod vi och delade upp från 45 högt till knippen med 15 slitytestavar i varje. Några meter bort stod våra kollegor och staplade upp dom till 45 igen för att kunna köra dom i strängen. Vad gör man inte för att hålla sig sysselsatt?
3 Januari 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Dansbandsmusik.

Den absolut största fördelen med att bo ensam är att man kan lyssna på vilken musik man vill. I mitt fall är det en salig blandning, eftersom jag helt enkelt lyssnar på låtar jag gillar. Sedan struntar jag högaktningsfullt i om det råkar vara pop, rock, rap eller musikal. Sedan tiden ute på dansbanorna blir det mycket dansband. Dansbandslåtar brukar väl inte stå så högt i kurs bland recensenter och liknande, men något verkar ha hänt när Christer Sjögren medverkade i tv-programmet ”Så mycket bättre”. Plötsligt läser jag i min morgontidning att ”Den stora dagen” inte är någon vanlig dansbandslåt. Jag utgår från att han som skrev menade det som någonting positivt, men personligen tycker jag att låten i fråga är högst representativ för sitt fack. Det han verkar ha hängt upp sig på är texten om en gammal mor som förgäves väntar på sina barn när hon fyller år. Mig personligen drabbade till exempel ”Vid en liten fiskehamn” betydligt hårdare, kanske för att min far var fiskare. Jag grubblade mycket över hur man kunde sjunga om något så seriöst som en man som omkom till sjöss, en kväll när folk var ute och skulle ha roligt.

2 Januari 2019  | Länk | Media | 0 kommentar
Nyårsfirande.

Det nya året firade jag in tillsammans med bror, svägerska och hennes mamma. Den sistnämnda och jag stannade inne i stugvärmen, medan dom andra båda traskade ner till Linneasjön för att avnjuta fastighetsförmedlingens stora fyrverkeri. Delar av det syntes från min balkong, även om jag varje nyårsafton funderar på att ta ner tallarna som skymmer utsikten. Resten av året gillar jag dom, för dom skymmer insikten också. Brorsonen och hans sambo tittade in som hastigast på väg till sitt nyårsfirande. Han är den som brukar protestera minst mot att synas på kort med sin gamla faster, så jag bifogar nyårskramen jag fick. Firandet i övrigt följde väl invanda traditioner. Snittar till välkomstdrinken, fläskfilé till supén och lite glass och sånt till dessert. I det läget kickade mitt dåliga (läs obefintliga) minne in. Jag kunde inte för mitt liv komma på var jag hade gjort av elvispen, när jag skulle vispa grädde. Den dog nämligen för ett bra tag sedan. Istället köpte jag en som sitter på en ställning, så man slipper stå och hålla den medan man vispar. När jag väl kom ihåg det visste jag var den fanns. Det underlättar ju att veta vad man letar efter. Vi hann med en runda frågespel under kvällen, och efter midnatt stod vi på balkongen och såg när folk som hade för mycket pengar helt enkelt brände upp dom. Denna morgon har jag ägnat åt att diska och plocka i ordning. Nu kan jag med gott samvete tillbringa resten av dagen i sängen, och förhoppningsvis känna mig redo för ett nattpass på jobbet till kvällen.

1 Januari 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida