HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Mars (2019)
>>


Trettioförsta oktober.

När jag gick i åttan sprang vi Kvarnloppet den här dagen. Jag minns bara att man sprang uppför en lång backe till en kvarn. Osäkert om det var hela loppet eller bara finishen. Fem år senare satt jag hemma hos kompisar och spelade Fia och Yatzy denna kväll. Sånt gör jag enbart på datorn numera, och till det behövs inga levande motståndare. Ytterligare två år senare var jag inne i ett av mina få "normala" förhållanden. Dom varade aldrig speciellt länge. Mest har jag strulat runt. Nu var jag i alla fall ihop med en kille i Mönsterås, och lekte lite husmor. Var nere hos honom vid hans båt med fika och hade maten klar när han kom hem därifrån. Redan för tjugoåtta år sedan gjorde jag första gången verklighet av min dröm att jobba nattskift. Det var någonting tillfälligt på Nordchoklad. Min chef hade invändningar, men jag stod på mig och fick jobba natt några veckor. Egentligen var det då som nu bara dom tidiga morgnarna jag var ute efter att slippa. Nu, när jag jobbar fast eftermiddag, har jag ännu bättre tider. Jag är uppe på dagarna som vanligt folk, men slipper ändå stiga upp i ottan. Därför oroar det mig lite att vi är kallade till information innan jobbet idag. Man vet aldrig vad dom hittar på. Speciellt inte nu när vi har nya ägare. Tre år senare var jag i Blomstermåla folkets hus på dans. Det var tydligen så tråkigt att jag åkte hem innan det var slut, fast Ingmar Nordströms spelade. Orkestern upplöstes några år senare, och nu lever inte deras underbara sångare Steine Lindberg längre. Året därpå var min bror, hans fru och jag på väg hem från ett besök i Bollnäs hos vår andra bror denna dag. Brorsan hade någonting med Västerås att göra i sitt jobb (eller om det var någon utbildning), så där mellanlandade vi. Det är garanterat enda gången i mitt liv jag har varit i Västerås.
31 Oktober 2012  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Musik.

Det finns dom som har musik på innanför lurarna till kommunikationsradion på jobbet. Själv är jag fortfarande på tok för rädd att missa om det är mig någon vill något. Eftersom det surras och pratas mest hela tiden har jag bett alla att säga mitt namn, om det är mig dom talar med. Då ökar chansen att jag reagerar i mediebruset. Fördelen med att lyssna på musik, som jag alltid gjorde inne i fabriken, är att det blir omväxling på låtarna. När en låt väl har fastnat i huvudet nu är det svårt att få bort den. Senast hade jag sökt efter ”You drive me crazy” med Shakin Stevens på YouTube. Istället snubblade jag över ”She drives me crazy”. Det var en version med Mupparna dessutom. Nu har jag förstått att originalet spelades in av Fine Young Cannibals. Detta skedde 1988, så man kan undra hur jag har lyckats missa den i tjugofyra år. Nu sitter den desto hårdare fast i huvudet på mig. Jag kan dessutom bara refrängen. Efter att ha sjungit ” She drives me crazy, like noone else. She drives me crazy, and I cant help myself.” på repeat under ett tvåtimmarspass börjar det kännas lite tjatigt. Det kanske är tur att man kan välja om omgivningen ska höra en på kommunikationsradion eller inte.
30 Oktober 2012  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Klagande grannar.

Gång efter annan läser man i tidningen om folk som protesterar när det ska byggas gruppboenden eller liknande i deras närområde. Ingen verkar vilja bo granne med kriminella, handikappade eller invandrare, att döma av protesterna. Nu ska ett byggföretag här i Nybro bygga ett flerfamiljshus. Dels för att hålla sysselsättningen uppe och dels för att här behövs bostäder. Tomten ligger inte mitt i centrum, men betydligt mer centralt än vad jag bor. Dom tror, enligt artikeln i tidningen, att det kommer att bli attraktivt. Att huset kommer att ligga granne med ett gruppboende nämner dom i en bisats. Jag promenerade själv den vägen till och från jobbet i flera år, och tyckte det var lite läskigt om någon därifrån kom farande och gormade och skrek. Jag utgår från att dom inte är farliga, men det finns förstås en anledning till att dom bor i gruppboende. Att bygga ett hyreshus precis intill får mig att tänka på dom som får tillstånd att bygga villor nära bondgårdar. När dom sedan inte trivs med gödseldoft och annat är det bönderna som får flytta på sig.
29 Oktober 2012  | Länk | Media | 0 kommentar
Flyttat tavlor.

Broderade tavlor, inramade foton och annat har åkt upp på väggarna efterhand som dom har blivit klara och där jag har lyckats göra plats för dom. Nu hade jag börjat känna att det var lite ologiskt med foton på en plätt i vardagsrummet samtidigt som tre av dom största broderierna satt på andra ställen. Jag hade planerat att möblera om när nästa broderi blev klart, men det kan ju ta hur länge som helst. Så nu är här omflyttat på väggarna i alla fall. I sovrummet hänger foton ovanför varandra på dom andra väggarna, så nu blev det två tavlor på höjden även bredvid sängen. Det fyllde upp lite bättre än det som hängde där innan. Över huvud taget är jag väldigt nöjd med hur jag fick till det i alla rum. Det kan ju vara svårt att vänja om när man är van vid att det ser ut på ett visst sätt, men det här tyckte jag verkligen blev en förbättring. Bilden föreställer min ”nya” sovrumsvägg.

28 Oktober 2012  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Veckohandlat.

När jag skulle iväg idag hade några sluga ungdomar ställt sig att byta däck på bilen mitt för uppfarten från garagen. Jag tog mig förbi på cykeln, men jag undrar om en bil hade gjort det. Lite udda val av plats med tanke på att dom till exempel hade hela den stora planen utanför garagen att tillgå. Där finns betydligt mer utrymme. På Kvantum sålde dom "höstarr". Eftersom jag läste det som hö-starr, blev jag lite fundersam. Så insåg jag att det nog betydde höstarrangemang. Det var en låda med en liten blomma och en liten pumpa. Jag hittade bröd som hette farfarskakor, som var perfekta att ha med till jobbet. Nu fanns fortfarande skylten kvar som gjorde reklam för dom, men inga bröd. Dom blev väl lite för populära. När jag fick syn på nästa års almanackor tog jag det som en påminnelse att gå till Bokia och köpa nya. Sedan kom jag ihåg hur det var ifjol. Då hittade jag en variant av väggalmanacka på Kvantum som var mycket finare än den jag hade köpt. Fast det var för sent, eftersom jag alltid är ute i god tid. Nu har det tydligen redan gått ett år sedan dess, och jag kunde köpa den där fina almanackan till nästa år. Det stora problemet var hur jag skulle få hem den på cykeln. Vi snackar en skiva på nästan 40x50 centimeter. På Bokia brukar jag få en stor kasse, som den får plats i. Till slut kom jag på att böja den försiktigt runt i cykelkorgen. Jag tänkte att den förhoppningsvis skulle räta ut sig igen så småningom. Det gick bättre än så, för den var lika rak och fin när jag kom hem med den. Ett dagblock köpte jag också, så jag sparade in ett besök på Bokia. Jag får en almanacka från Hyresgästföreningen och en från facket, så jag klarar att hålla ordning på mitt liv. Ibland får jag någon i julklapp, men den brukar mest bli prydnad.
27 Oktober 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Fredag.

Jobbet i sågverket innebär inte bara att jag har kortat ner mina veckor när det gäller arbetstid. Inställelsetiden har också blivit kortare. Tidigare hade jag först hundra meter och två trappor att gå upp till omklädningsrummet från cykelstället. Därifrån hade jag sedan lika långt genom fabriken till min arbetsplats. Nu både klär jag om och jobbar i byggnaden närmast grinden in på fabriksområdet. Det betyder att jag kan gå hemifrån en kvart senare numera. Fördelen med arbetsbyxor är att dom har gott om fickor. Jag börjar fylla upp dom efterhand. Först var det bara lypsyl och näsduk, som jag ville ha med mig, eftersom ryggsäcken står ute i fikarummet. Efter några dagar hade jag insett att man inte ser klockor från alla arbetsplatser. Det kan ju vara bra att veta när det är dags för fika eller hemgång. Så fick man en karbinhake, som man ska hänga upp vid grinden för att visa att man är inne på ett larmat område. Vid enstaven ska man rita på brädorna. Jag hämtade en tuschpenna till det, och fick rådet att stoppa den på mig, för att den inte skulle försvinna. Det senaste tillskottet i mina fickor tillkom när det visade sig att mitt ögonmått är snudd på obefintligt. Ögonmått hade dom inga hemma, så istället fick jag en tumstock i miniatyr. Den är bara trettio centimeter lång eller så, men räcker för att kolla bredden på brädorna. Jag har varit sugen på pizza hela veckan, och hade ställt in mig på att hämta det idag, när jag är ledig. När jag cyklade hem från jobbet igår kväll snöade det ymnigt. Det såg inte ut som om jag skulle vilja ge mig ut i onödan. Men idag skiner solen från en klarblå himmel. Det blåser visserligen rätt ordentligt och är isgata bitvis, men pizza fick jag.
26 Oktober 2012  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Saker som har förundrat mig under veckan.

¤ Jag hade två par arbetsbyxor som jag hade använt i ett par års tid, vilket innebar att dom var tämligen nötta. Jag tänkte mig att det skulle bli ett litet hål där dom var som tunnast, så jag kunde komma mig för att slänga dom. Första paret sprack istället rejält när jag böjde mig ner på jobbet i våras. I det andra hittade jag ett hål, men knappast ett så litet som jag hade tänkt mig. Oklart om det har spruckit upp när jag har använt dom eller i tvättmaskinen. Nu använder jag dom byxor jag fick när jag jobbade i robotspacklingen. Där hade man ju speciella kläder, eftersom dom lämnades in till tvätt. Jag lyckades adoptera dom efter att jag hade slutat där.

¤ Jackan jag köpte i måndags betalade jag med kort. När jag lämnade tillbaka den räknade jag med att få en massa kontanter i plånboken. Det visade sig att man kunde köra en retur. Man gjorde precis som när man betalade, fast dom satte in pengarna igen. Så himla smidigt!

¤ I morgontidningen läste jag om Kährs samgående med en finsk golvtillverkare. I artikeln stod det att personalen hade blivit informerad. Den informationen bestod av lappar utlagda i fikarummet. Vad är det för fel med att prata med dom anställda? Lappen ifråga var dessutom kortare än artikeln i tidningen. Allmänheten blev alltså bättre informerad än dom det berörde. Jag tycker rentav att dom kunde ha sagt något till oss under det halvår förhandlingar har pågått om det här. Nu visste inte vår vd hur det skulle påverka fabriken i Nybro, så man får väl se hur länge man har jobbet kvar.
25 Oktober 2012  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Illamåendeframkallande.

I dessa magsjuketider borde man troligen undvika alla medier, för att inte utveckla hypokondri. Jag äter frukost vid datorn. Det är lätt att tappa matlusten när det alltid finns någon på Facebook som känner sig nödgad att berätta hur mycket dom har spytt under natten. Jag är väl ungefär lika intresserad av det som av att veta i vilken ställning man har satt på/blivit påsatt av sin respektive under samma natt. Det är det åtminstone inte lika ofta man blir upplyst om. När jag sedan försöker äta lunch och läsa morgontidningen samtidigt, har dom alltid en eller annan artikel om vinterkräksjukan dom också. I bästa fall. På sistone har det till och med varit ehec, som jag antar är både värre och farligare. I och för sig kan jag tycka att det är lite dramatiskt att kalla det för ett utbrott när fyra personer har smittats, men jag förstår ju vad dom menar. En tröst var i alla fall att samma tidning upplyste om att var femte person inte kan få vinterkräksjukan över huvud taget. Dom är inte mottagliga helt enkelt. Det är bara att hålla tummarna för att man tillhör den gruppen. Skulle jag inte känna mig risig efter att ha läst om magsjukor och annat, så kan jag alltid gå ut i badrummet. Det tog ett tag innan jag fattade att det var det nya lysröret som fick mig att se blek och sjuk ut. Det gamla var något mer förlåtande. På det andra skiftet på jobbet hade förresten en kille börjat spy efter bara en halvtimme i måndags, så det är tydligt att magsjukan går där också.
24 Oktober 2012  | Länk | Media | 0 kommentar
Tandläkaren.

Igår var faktiskt första gången jag vaknade av alarmet på min nya klockradio. Dom gånger det har behövts tidigare har jag alltid vaknat innan det har gått igång. Den väcker en inte lika abrupt som andra klockor, utan smyger igång lite tyst och lugnt. Sedan ökas både volymen och intensiteten i pipandet efterhand. Jag kom till Folktandvården tio minuter före utsatt tid, och loggade för en gångs skull in innan jag tog av mig ytterkläderna. Det visade sig vara en god idé, för innan jag hade hängt upp jackan hörde jag mitt namn från väntrummet. Det måste ha varit första gången dom har legat före. Tandläkaren undrade först om jag ville ha en krona eller en lagning. Det lät ju toppen att få tanden riktigt fixad, men sedan ändrade hon sig och sa att det inte gick. Jag fattade inte riktigt varför, för hennes svenska var inte den bästa. Tandköttet hade hunnit dra sig upp under dom dagar jag fick vänta på att komma dit, så nu kunde hon bara göra en provisorisk lagning. Jag får göra om den i december. Då är man extra glad för frisktandvårdsförsäkringen. Att betala två gånger för att laga samma tand tycker jag är riktigt surt. Jag fick en halvtimme över innan jag behövde vara på jobbet, och kom på att utnyttja den till att leta jacka istället för att bara sitta och vänta. Det blev en ny vinterjacka, men jag ångrade mig när jag kom hem inatt. Jag tänker cykla och lämna tillbaka den på vägen till jobbet i eftermiddag. Det blir nog första gången i mitt liv som jag utnyttjar öppet köp på ett klädesplagg. Den var lite för dyr för att bara bli hängande som felköp i min garderob.
23 Oktober 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Trasig tand.

Det tjatas alltid hos tandläkaren om att man ska använda tandstickor, men någon billig sysselsättning är det inte. Stickorna i sig kostar väl inte många kronor, men skadorna dom åsamkar. Det var ännu värre på den tiden jag använde tandtråd. Då rök flisor ur tänderna, när den hade fastnat och jag försökte få bort den. I fredags lyckades jag hur som helst pilla bort en halv tand med en tandsticka. Det var en rejäl bit jag kunde plocka ut och slänga. Lite snopet, när man på sin höjd har väntat sig något litet matkorn. Jag ringde Folktandvården direkt, men där fanns bara akuttider tidigt på morgonen. Dom stängde dessutom tidigare på fredagar, så dom skulle inte vara kvar mer än ett par timmar till. Klarade jag mig inte till måndag fick jag ringa 112 och begära jourtandläkare i helgen. Då hade man fått åka in till Kalmar, om jag förstod henne rätt. Jag har gjort mitt bästa med att tugga på en sida, men jag tycker inte det känns som om man åt direkt. Det blir mer ett tappert försök att få i sig något ätbart. Imorse hade jag ställt klockan, och ringde så fort växeln öppnade på Folktandvården. Ja, innan till och med, eftersom jag vet hur det brukar vara. Mycket riktigt var det först en telefonsvarare, och så fort dom hade öppnat hamnade jag i telefonkö. Jag fick i alla fall en riktigt bra tid tjugo i ett. Hade det varit tidigare hade jag fått cykla fram och tillbaka, men nu kan jag åka direkt till jobbet. Senare hade jag fått ringa jobbet och be om ledigt. Förhoppningsvis går det på försäkringen, så det inte blir en oförutsedd utgift.
22 Oktober 2012  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Söndagspromenad.

Under dagens promenad värmde solen mer än jag trodde att den skulle göra den här årstiden. Jag hade för mycket kläder på mig, och blev alldeles genomsvett. Man såg alla olika varianter, ner till killen som var ute med hunden med enbart t-shirt på överkroppen. Det tyckte jag var att ta i, för så många plusgrader var det ändå inte. När jag gick förbi tallen, där belysningen har hängt kvar sedan förra julen, kom jag på idén att gå hem och försöka lägga upp den på Facebook igen. Jag filmade den alltså på nyåret, men har aldrig lyckats få upp den. Nu är det ju snart rätt säsong för den, och plötsligt händer det. Nio månader tog det att lägga upp en film. Det är som att föda barn. Som väl är har vi inte lika mycket snö ännu, som vi hade i januari. Eftersom jag bor vid en viadukt går cykelbanan på andra sidan vägen i en lång utförsbacke. Jag har över huvud taget aldrig förstått riktigt att folk vågar ge sig ut och cykla med ungar som bara är några år gamla på sina egna små cyklar. Mycket mindre i den där backen, där farten blir hög. Idag mötte jag ett sånt par vid en liknande backe i tunneln under järnvägen. Mamma/mormor/farmor var tydligen mest orolig för att ungen skulle köra in i någon av väggarna, så hon undrade om hon kunde cykla på den vita linjen i mitten. Barnet började kryssa fram och tillbaka över linjen i full fart, och katastrofen var ett faktum.
21 Oktober 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Pratat.

Idag måste jag ha varit social, med tanke på att det tog två och en halv timme att veckohandla. Den första damen mötte jag redan på vägen till Kvantum. Vi talades vid så sent som i tisdags, men vi hade ändå en hel del att avhandla idag. Inne i butiken träffade jag en tjej som jag inte har jobbat ihop med sedan i våras. Då var hon anställd av Lernia och jobbade nattskift på Kährs. Nu har både hon och en annan flicka med samma bakgrund börjat på Åry Trays. Från det företaget har dom tydligen ringt och erbjudit dom jobb. Inte illa i dagens läge, när det mest låter som om det knappt gick att få ett jobb även om man söker själv. Jag hade ett par undringar efter veckans jobb i sågverket. Det skiftet träffar jag ju inte på mer än en vecka nu. Jag tänkte att det optimala vore att springa på någon därifrån på Kvantum. Det har aldrig hänt förr, så jag trodde det var kört, men nu var det precis vad jag gjorde. Jag undrade bara om jag kunde få ställa en liten jobbfråga fast det var lördag, men vi blev stående och pratade jobb länge. Han var på väg hem för att baka. När jag såg hans burk med nötkräm mindes jag att jag hade sett den stora förpackningen i reklamen, men glömt att leta efter den i butiken. Nu fick jag veta var den fanns. Fast min lär knappast hamna i något bakverk. Jag antar att det finns fler som jag, eftersom texten på förpackningen är utbytt sedan jag var barn. Då stod det "god sak till småkaksbak". Numera lyder den "god sak med mersmak".
20 Oktober 2012  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Vaktis.

I mitt badrum finns en lampa med glödlampa i taket, som tänds så fort man trycker på strömbrytaren. För lysrören i armaturen över badrumsskåpet tar det några sekunder. Eller ska ta. På sistone har det dragit ut mer och mer på tiden till flera minuter. Till slut hann man bli klar där inne, innan dom tändes. Igår var vaktmästaren här. Han berättade att glimtändarna egentligen var sånt som jag fick byta själv. Det hade ju varit bra om killen på felanmälan hade upplyst mig om det. Men det är tydligen så att han sitter i Blekinge och har ett väldigt stort upptagningsområde. Han kan omöjligt veta vad som gäller i alla olika bostadsbestånd. Här köper till exempel Aptare, som jag hyr av, bara in förvaltningstjänsten av HSB. Nu bytte vaktis hur som helst både glimtändare och ett lysrör som såg dåligt ut. Inte undra på, för det har suttit där i tjugo år. Det andra har jag bytt, men så länge saker och ting fungerar byts dom inte ut här. Nya gångjärn till städskåpet i köket har jag väntat på sedan bovärden var här för ett halvår sedan. Han har tydligen inte fått tag i några, och bara låtit saken bero. Jag tycker det är störande nonchalant. Killen som var här igår försökte fixa dom gamla, men fick ge upp han också. Istället satte han dit ett magnetlås, så att dörren håller sig stängd. Problemet var att den inte gick att stänga riktigt. Det såg lite småslarvigt ut, när den ständigt stod på glänt.
19 Oktober 2012  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Spelhallen.

Spelhallen är en spelsida på nätet som jag gillar skarpt. Man kan spela roulette, black jack och annat som på riktigt, men utan att ha med andra människor att göra. Man spelar bara mot datorn. När jag började spela där var fördelen att man kunde sätta in pengar via banköverföring. Det har strulat en del, men dom senaste gångerna har det mest varit bökigt. Efter att ha genomfört betalningen på deras sida har jag fått logga in på Internetbanken och bekräfta den, som en extra säkerhetsåtgärd. Nu har jag ju kreditkort, och det skulle vara betydligt enklare att sätta in pengar med det. Men att byta betalningsmetod var inte det enklaste. Jag mailade flera gånger med deras support, utan att vi lyckades få ordning på det. Till slut ringde jag till och med. Jag, som nästan undantagslöst använder den fasta telefonen, insåg att det var enklare att ringa från mobilen än att dra fram den fasta med förlängningssladd till datorn. Efter flera dagars försök med olika lösningar gav jag upp, och satte in pengar via banköverföring igen. Vid det laget hade supportkillen gjort allt och lite till, för att jag skulle lyckas byta betalningsmetod. I sitt sista mail skrev han: ”Det var synd och ofattbart att du inte lyckades; om du vill och har möjlighet prova att lägga till ditt nya kort inloggad från en annan dator.”
18 Oktober 2012  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Sjuttonde oktober.

Vad jag gjorde idag för 34 år sedan minns jag, fast det faktiskt inte finns minsta anteckning om det. Däremot har jag sparat annonsen i mitt urklippsalbum. Jag förlovade mig nämligen. Det gjorde tio andra par som jag kände också det året. Dom senaste tio åren har jag klippt ut sammanlagt tre förlovningsannonser. Det märks att man är på en annan plats i livet. Mannen ifråga och jag hade träffats tre år tidigare på detta datum. Därav valet av dag. Det som störde vissa i min närhet var att vi bara skrev förnamnen och "Öland" i annonsen. Det som har grämt mig i alla år är att ringarna inte var breda och släta utan någon mönstrad historia. Det ser ju inte ut att bli fler förlovningsringar här. Jag minns fortfarande vad min äldste bror sa när han höll tal vid förlovningskaffet. "Vissa förlovningar slutar lyckligt. Andra slutar med äktenskap." Vår slutade extremt lyckligt, även om jag faktiskt höll ut i ett helt år. Min tanke när ringarna var klara var att då måste jag åtminstone klara av tre veckor. Tre år efter uppbrottet förlovade exet sig med rena svärmorsdrömmen. En kvinna som hade allt som jag inte hade och fortfarande inte har. Dom är fortfarande gifta, och har två vuxna barn. Dom kanske rentav har barnbarn, men det vet jag inget om. Min sista kontakt var med hustrun för minst trettio år sedan. Exet och jag hade haft en systemkamera som vi tog dom flesta korten med under den här perioden. Han behöll alla kort, så jag undrade om jag kunde få låna negativen och beställa lite kopior. Hustrun tyckte det lät okej, men var tvungen att kolla med exet. Han sa tvärnej. Man kan undra varför han höll så hårt i nakenbilder på mig, efter att ha träffat någon som var så mycket bättre.
17 Oktober 2012  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Frissan.

Idag hade jag tid hos frissan en timme tidigare än vanligt. Det innebar motsvarande tidigare uppstigning. Jag vaknade dessutom tidigare än så, så jag hann vika gårdagens tvätt och köra igång en ny maskin. Den tvätten har jag hängt upp sedan jag kom hem igen. Efter klippningen uträttade jag mina andra ärenden. Parfymaffären hade inte riktigt hunnit öppna, men medan jag blev stående på Storgatan och pratade gjorde den det. Så var jag i bokhandeln och köpte överstrykningspennor. Efter att i alla år ha använt vanliga pennor, har jag insett att dom är suveräna att stryka i broderibeskrivningarna med. Jag har sett någon brodera utan att kladda i mönstret, men då skulle jag tappa bort mig direkt. Butik Julia hade hängt ut jackor som såg helt oemotståndliga ut. Som tur var motsvarade dom inte mina kriterier. Jag får nog lägga lite mer tid och energi på det där jackköpet. Det blev ändå ett impulsköp i form av tre par myssockor. Jag har varken plats för eller behov av fler, men ibland tar habegäret överhand. På apoteket hade jag en lista som kostade mer än en tusenlapp att beta av. Till sist var jag inne på Willys en sväng. Köpte bland annat en portion makaroner och falukorv, som jag tänker avnjuta nu. Jag är vrålhungrig.
16 Oktober 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Telefonnummer.

På Kährs brukar det delas ut små praktiska lappar med telefonnumren till produktionsledare och gruppsamordnare. Jag har den i portmonnän i jobbryggsäcken. Dessutom lägger jag in numren i mobiltelefonen för alla eventualiteter. Skulle det till exempel hända något på vägen till jobbet, kan det ju vara bra att kunna meddela sig. I sågverket hade jag fått ett stort papper, men nu har jag fixat mig själv ett litet, behändigt kort. När jag skulle lägga in numren i mobilens telefonbok slog det mig att det var enklare att ändra dom jag hade där innan. Dom behöver jag ju inte längre, och alla nummer till Kährs börjar likadant. Något som gick enklare än jag trodde var att skriva in dom nya namnen. Jag trodde inte att T9-inmatningen skulle fixa egennamn, men det gjorde den. Dom två jag skrev förnamnen på blev rätt direkt, fast Ronny stavar sitt namn Ronnie. För mig känns det lite ovanligt. Hammar kallas oftast för sitt efternamn, och så fick det bli i min telefon också. Där hade den några olika förslag, men till slut fattade den vad jag ville ha.
15 Oktober 2012  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Jehovas vittnen.

Teve fyras vädersida var inte mycket att lita på, för det regnar idag också. Nåja, då var det ju lika bra att jag cyklade till affären igår. Idag blev det en promenad runt förpackningsåtervinningen och en brevlåda med söndagstömning. Jag lyckades faktiskt undvika att kasta mina brev i någon återvinningscontainer. Vid sidan av att plånboken vid något tillfälle skulle hamna i brevlådan är det en av mina största rädslor. Koncentrerar jag mig inte till hundra procent på vad jag gör, blir det så lätt fel. Jag blev för övrigt blötare om fötterna idag, när jag gick i blötan, än igår när jag satt på cykeln. När jag precis hade kommit hem och satt mig för att äta lunch ringde det på dörren. Jag misstänkte Jehovas vittnen, men ville ändå inte chansa på att helt enkelt strunta i att öppna. Då är dom väl ändå snart tillbaka förresten. Det var nästan lite tragiskt att det var en äldre kvinna med någon som kan ha varit hennes son. Jag såg nämligen första delen av Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” igår. Den ena killen det handlade om gick runt med sin mamma sådär när han var liten. Damen som hade ringt på min dörr började tala om evigt liv. När hon sa att jag var så ung, tackade jag helt enkelt för komplimangen och drog igen dörren. Det är inte ofta man får höra sånt, när man har fyllt femtio, så det tänker jag leva på resten av dagen.

 

 

14 Oktober 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Regn.

Idag regnade det när jag skulle cykla till Kvantum. Ett kort ögonblick övervägde jag att skjuta upp veckohandlandet till imorgon, men jag hatar verkligen att bryta mina invanda rutiner. Så är det så mysigt att sitta med lördagstidningen ett par timmar, när man kommer från affären. Speciellt om vädret är såhär. Jag hade ändå tur som kom iväg i hyfsad tid. Hade det tagit i så pass med regnandet som det gjorde när jag skulle hem igen, hade jag nog aldrig brytt mig om att ge mig ut. Regnbyxorna klarar sig förhoppningsvis hur länge som helst, men vinterjackan hade det gått igenom om jag hade haft lite längre hem. Annars insåg jag att luvan på den jackan är bättre än på den jag använder till jobbet. Djupare, så att jag kan skydda hela håret. Jag får tänka på att kolla så att det blir en med "djup" luva, om det blir av att köpa en ny jacka. Den nyaste jag äger är fem, sex år gammal, och jag har förstått att många köper ny jacka varje år. Kapuschong är alltså ett måste, att bara fälla upp om det kommer snö eller regn. Jag använder inte ens mössa längre, så den behövs mot kylan också. Andra detaljer som krävs för att jag ska gilla en jacka är innerficka till plånboken. Både blixtlås och knappar, så man inte fryser ihjäl den dag dragkedjan ger upp. Den måste gå att knäppa ända upp till hakan, eftersom jag alltid upplever att det blåser in just vid halsen. Så måste den vara hyfsat lång, så jag inte fryser arslet av mig. Halva rumpan vore i och för sig helt okej att bli av med, men att frysa är bland det värsta jag vet. För övrigt får man väl vara tacksam att det bara är regn som kommer ner den här årstiden. Så oförtrutet som det regnar idag, hade man knappt tagit sig någonstans vid det här laget, om det hade varit snö.
13 Oktober 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Cidden.

I gårdagens tidning läste jag att författaren Bengt "Cidden" Andersson ska ge ut en barnbok. Han levde tidigare ihop med min klasskompis. Jag träffade henne en gång när deras dotter var liten. Då berättade hon att hon velat ha barn när Cidden fick en stroke. Att hon ville ha något kvar av honom, om det gick riktigt illa. Cidden har fortfarande svårt att prata efter stroken. Under arbetet med den senaste boken hade han dessutom fått cancer. Vissa människor drabbas visst hårdare än andra.

Eftersom posten sällan kommer förrän jag har gått till jobbet, nu när jag jobbar kväll, fick jag bara en lapp om ett stort brev i förrgår. Så kom fotokopiorna jag hade beställt. På fakturan fanns även en förstoring med, men den syntes inte till. Efter några sekunder insåg jag att det förmodligen var den som brevlappen gällde. Det finns en ruta på lappen där brevbäraren ska fylla i avsändaren, men tyvärr gör dom sällan det. Det vore ju bra att veta om det är något som man vill eller måste hämta direkt, eller något som kan vänta till helgen, när man är ledig. Jag hämtade den på vägen till jobbet igår. Med den nya posten är det så vist inrättat att det är samma kölapp som gäller för att hämta brev som att köpa godfika. Därför blev det en räkbaguette för mig på lunchrasten igår kväll.
12 Oktober 2012  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Elfte oktober.

Vid en koll i mina gamla dagböcker framkommer det att min kusin fyller år idag. Vi har ingen kontakt, och det är inget datum jag kommer ihåg ens från när vi var små. Fast barnkalasen i det hemmet har jag åtminstone några minnen från. Framför allt därför att min faster alltid bakade chokladtårta. Det är snudd på enda stället jag har ätit det på. Annars var det grädde som gällde, och det har jag aldrig varit förtjust i. Så brukade hon ställa en bandspelare under kökssoffan, och spela in vårt tjoande. Det är säkert kul att ha kvar, nu när vi är vuxna. Sista gången jag var med och firade kusinens födelsedag fyllde han fjorton. Vi är jämngamla, och gick i samma klass i skolan. När vi började ettan var han den mest frågvisa unge Gud hade skapat. Han höll på att knäcka vår lärare med att fråga om precis allting. Sedan vi slutade nian har jag bara träffat honom en handfull gånger. På hans fjortonde födelsedag avgjordes för övrigt division fem i fotboll på Öland. Stenåsa Sandby Gårdby och Runsten/Möckleby som var klubbarna i vårt närområde hade båda spelat i femman. Nu gick SSG upp i fyran och R/M ner i sexan. Så är det tydligen redan tio år sedan idag som min bror och jag var och hälsade på pappa på Kalmar lasarett. Det var året innan han blev sjuk på allvar, även om han blev rejält uppskrämd den gången också. Han hade fått två olika mediciner mot lindriga besvär. Dom hade krockat, så hans blodplättar var i botten. På samma avdelning träffade jag en bekant härifrån Nybro, som hade fått en stroke. Nu är både han och pappa borta.
11 Oktober 2012  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Promillekoll.

Jag har själv ingen smartphone, men har förstått att det finns appar till det mesta. Den senaste jag såg reklam för var ”promillekoll”, och jag måste säga att den gjorde mig lite tveksam. Det är tydligen så att man känner störst välbefinnande av alkohol vid 0,6 promille. Vid högre promillehalt minskar hjärnans förmåga att ta upp ämnena som man mår bra av. Nu kunde man alltså lägga in kön, längd, vikt, ålder och det man drack, och se hur mycket mer man kunde dricka utan att överskrida gränsen. Vände man på telefonen kunde man se sin promillekurva. Jag har länge undrat hur kul folk egentligen har på en fest, när dom sitter och skriver om den på Facebook medan den pågår. Att sitta och knappa in vad man dricker måste väl vara strået vassare ändå. Tequilarace är väl inte att tänka på. Ska man klara av att pilla med symbolerna på en smartphone, får man nog sjutton hålla sig under 0,6 promille. Den kanske funkar på en Ipad, som är lite större? Visserligen tycker jag att det skulle kännas fånigt att ha en platta med sig när man festar, men knappast fånigare än att sitta och leka med en telefon.
10 Oktober 2012  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Nionde oktober.

Jag växte upp på östra Öland. Där valde man inte politiskt parti efter övertygelse, utan efter vad som fanns att tillgå i nöjesväg. Centerns ungdomsförbund anordnade nämligen danser. Den nionde oktober, det året jag var tretton, drog Ungdomens Röda Kors igång. Jag blev omgående förälskad i mannen som kom dit för att starta upp det. Killar var det inte heller något direkt överskott av ute på vischan. Jag flamsade runt honom som bara en trettonåring kan, och trodde väl åtminstone att han aldrig skulle glömma mig. Tio år senare sprang jag på honom under några festligheter i Kalmar, och han kunde inte placera mig alls. Han gissade på ett par andra sammanhang, där vi definitivt inte hade träffats. Jag är fortfarande osäker på om jag borde ta det som en förolämpning eller en komplimang. Tretton år senare var jag hos distriktssköterskan denna dag. Jag hade skadat ett nagelband, och det vägrade läka. Jag minns fortfarande hur ont det gjorde varje gång jag kom emot någonstans med det där fingret. Som industriarbetare kommer man emot ganska ofta. Ja, det gör man väl i dom flesta jobb förresten. Hon penslade köttet som kröp ut med lapis. Det blev svart, krympte ihop och försvann. Jag har i alla år undrat om jag hade fel i vad det var hon använde, eftersom jag har hört om att dom droppar lapis i ögonen på bebisar. Nu googlade jag på det, och det används faktiskt både för etsning av blodkärl för att förhindra blödning och att droppa i ögonen på nyfödda spädbarn (en väldigt svag lösning då) för att förhindra blindhet hos dom som har smittats med gonokocker vid födseln.
9 Oktober 2012  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Träning.

Att stå och gå hela dagarna är märkligt nog någonting man vänjer sig vid. När jag är ovan får jag ont i både fötter och rygg. Efter att ha suttit vid löpande bandet i ett och ett halvt år, blev det tillvänjning igen när jag kom ut i sågverket. Det händer oftare nu att mitt vänsterben håller mig vaken på nätterna, men på jobbet har jag sällan ont i det. En tröst var helt klart en undersökning som någon hade sett i ”Vetenskapens värld” på tv. Det visade sig ha större effekt långsiktigt, både för kondition, blodfetter och kaloriförbrukning, att gå och stå, än att träna ofta efter ett stillasittande jobb. Dessutom är det tydligen så att uppemot femton procent av alla människor av genetiska skäl nästan inte svarar alls på träning.
8 Oktober 2012  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Kvitto.

Jag kollar varken kassakvitton eller lönebesked speciellt noga. Är bara inte slutsumman alltför hög på kvittot eller låg på lönebeskedet, så hoppas jag att det är okej. Det sistnämnda är för övrigt så pass tillkrånglat, att jag ändå inte begriper om det skulle vara något fel. Igår kastade jag i alla fall ett öga på kvittot från Kvantum, och upptäckte att jag hade betalat för två papperskassar. Jag köper aldrig någonsin kassar av papper, och hade inte gjort det igår heller. Att räkna ut vad som hade blivit fel var inte det lättaste. Möjligen kunde jag tänka mig att det var mina två påsar med Vicks, men en av dom fanns med på kvittot. Att den andra skulle ha blivit två av någonting annat lät ganska osannolikt. Det lär förbli ett mysterium. Hur som helst lär jag väl ha tjänat på affären, eftersom det mesta kostar mer än fyra kronor. Jag brukar inte gå tillbaka när dom har tagit för mycket betalt heller, så jag misstänker att det jämnar ut sig. Idag har jag för övrigt namnsdag. Jag heter Birgitta i andranamn. Misstänker att det kan vara efter min far, som hette Birger. Min ena bror heter Birger i andranamn. Varför den andra heter Conny vet jag däremot inte. Själv kunde jag ha tänkt mig mammas andranamn Felicia. Själv var hon inte lika förtjust i det. Hon hade det som tilltalsnamn som barn, men bytte när hon blev retad i skolan. Jag trodde länge att jag skulle vilja ha ett längre namn. Men när min konfirmationspräst tog fel och kallade mig Birgitta, insåg jag att jag var ganska förtjust i Eva trots allt.
7 Oktober 2012  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Nya kundvagnar.

Kvantum har investerat i nya, fina kundvagnar. Just vid cykelställen är det däremot dom gamla som gäller, så jag har känt mig lite åsidosatt. Särskilt sedan en kompis talade om hur tyst och mjukt dom nya vagnarna rullar. Idag när jag kom dit stod en av dom nya vagnarna bredvid cykelställen utan att vara låst vid vare sig en annan vagn eller något annat. Jag tänkte ändå ta en av dom gamla, men den yttersta gick inte att få loss. Jag fick ge mig och ta den nya, och nu är jag inte avundsjuk längre. Jag är så pass kort att jag alltid har haft svårt att plocka i och ur vagnen över handtaget. Dom nya vagnarna var ännu större och högre, så jag fick göra allting från sidan på den för att nå. Klart opraktiskt. På hemvägen pratade jag med en granne och kollega som har jobbat helgnatt tills nu. Det var tänkt att det skiftet skulle läggas ner, och nu skulle han börja jobba daghelg istället. Men så blev det ett haveri i veckan. Så igår hade dom ringt och frågat om han kunde jobba natt den här helgen också. Det är, som sagt, alltid snabba besked och ändringar på Kährs. När jag kom hem satt jag så länge med lördagstidningen, att maskinen hann tvätta mina tunnare jackor under tiden. Det känns definitivt som om det är vinterjackor som kommer att gälla resten av året.
6 Oktober 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Säker borttagning.

När jag köpte min nuvarande dator ville jag bland annat ha ett rejält usb-minne som tillbehör. Ju mer man kan bära med sig, desto enklare känns livet, när man nu har en stationär dator. Istället visade han mig en portabel hårddisk. Den är lika enkel att plugga in via usb-uttaget, nästan lika lätt att bära med sig och den rymmer allt jag har i datorn och lite till. Att ha den med sig någonstans har nog aldrig varit aktuellt, men jag använder den för säkerhetskopiering. Den ligger i mitt brandsäkra skåp, som jag hoppas ska klara en eventuell eldsvåda. Skulle den vanliga hårddisken krascha, finns alltihop kvar där. Och skulle jag bara bli tvungen att lämna in datorn, kan jag förhoppningsvis använda den hårddisken i min gamla dator. Fast riktigt hundra på det där sista är jag inte. Den gamla datorn är verkligen jättegammal, åtminstone för att vara just en dator. Långsam är bara förnamnet. Efter att ha säkerhetskopierat några gånger upptäckte jag kommandot ”säker borttagning av maskinvara”. Inte för att det hjälpte mycket, för det fungerade aldrig. Jag fick rycka ur den ändå. Så döm om min förvåning, när jag plötsligt fick klartecken sist jag försökte. Man kan undra vad som fick den att fungera helt plötsligt, när den aldrig har gjort det innan.
5 Oktober 2012  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Fjärde oktober.

Fjärde oktober 1909 föddes min morfar, så medan han levde var det hans födelsedag som firades den här dagen. När jag var sexton var till och med min pojkvän med mig och mina föräldrar dit. Tur att man har skrivit dagbok, för jag minns inte att dom träffades. Jag minns förresten inte mycket alls av vad som hände för trettiofem år sedan. När jag var nitton hade jag varit på fest kvällen innan, och promenerade direkt hem till morfar från en arbetskamrat. Då minns jag faktiskt exakt hur jag mådde, eftersom jag hade druckit för mycket kvällen innan. När jag var tjugofem var morfar, två av hans söner och deras respektive hemma hos mina föräldrar och åt. När morfar fyllde åttiofem hade han blivit dement och bodde på sjukhem. Där var pappa, brorsan, min morbror, hans fru och jag och uppvaktade honom. Han satt där hand i hand med en liten kvinna som trodde att han var hennes Oskar. Hur hon redde ut det när hennes man kom på besök vet jag inte. Numera är den fjärde oktober kanelbullens dag. Det har hänt vid ett par tillfällen sedan den infördes att jag har blivit bjuden på bullar av husliga arbetskamrater. Själv bakar jag aldrig längre. Brorsdottern, vars tjugotvåårsdag vi firade nyligen, minns nätt och jämt mina bullar. Jag vet att ju mer smör, socker och kanel man har i, desto godare blir dom. En man hävdade för många år sedan att han skulle kunna gifta sig med mig bara för mina bullar.
4 Oktober 2012  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Säkerhet.

Min svägerska undrade om det inte var farligt att jobba i sågverk. Enligt dom som har varit där i många år har det blivit alldeles för säkert på sistone. Allting har byggts in med staket och säkerhetsgrindar, så dom kommer inte åt att jobba som dom är vana. Ibland står det stilla, eftersom ingen hittar exakt vilken säkerhetsspärr som har brutit flödet. Varje medarbetare har en karbinhake. Så fort man går in genom en grind måste man hänga dit haken, så att alla vet att man är där, och ingen stänger och drar igång maskinen. Jag är ju bara på upplärning ännu så länge, men karbinhaken har ändå kommit till användning. På kommunikationsradion sitter ett clips, så att man kan hänga den i byxorna. Clipset sitter på batteriet, som måste bytas emellanåt. För att få bort clipset måste man hålla in en liten spärr, som enligt mig är snudd på omöjlig att komma åt. Det känns lite överarbetat att bära runt på en kniv enbart för det ändamålet. Men på karbinhaken hänger en liten bricka med anställningsnumret inristat. Den brickan fungerar alldeles utmärkt att lossa spärren till clipset med. Det piper för övrigt när det är dags att byta batterier i kommunikationsradion. Åtminstone ska det göra det. En dag i förra veckan reagerade inte min medarbetare alls när jag pratade med honom. Då hade mitt batteri dött utan att jag hade märkt det. Och man är verkligen handikappad utan radion, eftersom avstånden är ganska stora, och det är svårt att ropa till varann.
3 Oktober 2012  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Kommunikationsradion.

Min granne och kollega är alltid på jobbet i god tid, så när jag gick för att hämta min cykel igår kom hon ut samtidigt. Vi hade sällskap halvvägs, och hann prata lite. Jag hade kul och skrattade hela förra veckan, när vi bara var ett litet gäng som jobbade kväll. Enligt kollegan brukade dom vara så plumpa på kommunikationsradion i sågverket. Jag antar att det innebär att jag helt enkelt har taskigt sinne för humor. En av dom sämsta vitsarna jag hörde under veckan var: "-Vad sa den finske pojken när han fick en kniv i julklapp? -Åh, sära nån!" Det läskiga är att jag fortfarande flinar åt den. Cykeln stod kvar vid stationen, och var inte ens luftad. På jobbet blev jag skickad till madame Gozzi, där jag tillbringade ett par kvällar första veckan i sågverket. När det kom en kille tog jag för givet att det var han som skulle lära upp mig. Det visade sig vara tvärtom. En blind som leder en blind, kändes det som. Efter första passet fick han i alla fall en mer kvalificerad lärare. Jag tillbringade resten av kvällen vid ströläggningen. Till en början kändes det fullständigt förvirrat, men nu tror jag att jag har åtminstone någon aning om vad man gör där. Eftersom man cirkulerar på dom olika arbetsplatserna, hade jag flera olika instruktörer under kvällen. En aha-upplevelse jag fick var lapparna man skrev ut till paketen. Vår kvalitetsansvarige hade pratat om att det alltid stod likadant, och att dom knappast kunde ha samma kvalitet för jämnan. Mycket riktigt var det många som på ren rutin skrev in exakt samma felprocent varje gång. Lappen skrev man dessutom ut innan man ens hade sett materialet.
2 Oktober 2012  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Födelsedagsfirande.

Brorsdottern fyllde år i förra veckan, och igår var det dags att fira henne. Jag cyklade min vana trogen till stationen i god tid, eftersom jag vet att det oftast brukar bli något strul. Nu började det bra med att stationen var bemannad, så jag kunde köpa min biljett över disk. Åtminstone var det vad jag trodde, men riktigt så enkelt var det inte. Det jag fick var bara ett kvitto, på att biljetten fanns aktiverad på resekortet. Sedan fick jag gå ut på perrongen och hämta biljetten i en automat. Den automaten fungerade inte. Först måste killen stänga av den i fem minuter och sedan behövde den ytterligare tre för att komma igång. Tur att jag var ute i god tid, som sagt. Framme i Kåremo blev det fika med en smarrig morotskaka. Resten av eftermiddagen och kvällen satt jag och smuttade vin och mådde riktigt gott. Brorsonen och hans sambo skulle komma efter jobbet. När dom kom hem till sig visade det sig att dom hade råkat lämna ifrån sig alla nycklar till sin lägenhet. Det skulle kosta 1500:- om värden kom dit och låste upp, och dom skulle dessutom få vänta en och en halv timme på honom. Brorsdottern och jag ryckte ut. Det blev en trevlig utflykt, och på köpet fick jag se deras lägenhet. När alla var samlade i Kåremo bjöds det på en typ av varma snittar, som jag har glömt namnet på. Det är lite som Nalle Puh säger om kärlek. Man ska inte stava till det utan känna det. Dom är bland det godaste jag vet. Så fick vi fläskfilé och annat och efter det fika en gång till. Brorsdottern och sambon bor så pass mycket åt rätt håll, att dom var snälla och skjutsade hem mig till Nybro. Underbart att slippa trassla med bussar i kvällsmörkret. Inte ens när jag plockade upp sadeltäcket ur väskan slog det mig att jag hade cyklat till stationen tidigare på dagen. Som tur var kom jag på det när jag skulle gå och lägga mig. Det hade inte varit så kul att upptäcka det i eftermiddag, när jag var på väg till jobbet i full fart. Nu får jag ge mig iväg lite tidigare än vanligt, och traska ner och hämta den. Det är bara att hoppas att den står kvar.
1 Oktober 2012  | Länk | Släkten | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida