HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Maj (2018)
>>


Arbetskamrater.

Människorna jag jobbade ihop med på b-skiftet på slitytan träffar jag inte lika ofta nu när vi jobbar olika skift och på olika avdelningar. Idag har jag faktiskt pratat med två av dom, fast vi var lediga allihop. När jag cyklade till centrum träffade jag först Bettan och sedan Mia. Det var första gången jag såg Mia i hennes roll som mormor, så jag blev tvungen att ta kort. Jag är ingen mästerfotograf med telefonen, så något barn blev suddigt på båda korten jag tog. Att det är två riktiga sötnosar syns ju i alla fall. Trevliga var dom också, även om dom inte sa så mycket. Dom tog av sig sina mössor och kastade på marken istället, för mig att plocka upp. När dom började lirka med skorna kändes det lugnast att skiljas åt, innan dom lyckades. Om jag hade rest mig tidigare här hemma, inte stannat och pratat två gånger och inte låtit en äldre man tränga sig på Elon, kanske jag hade hunnit ut till Hammarstedts i tid. Just på fredagar stängde dom vid fyra, och jag kom dit fem över. Lika dåligt gick det hos Systrarna, där jag var på jakt efter en sybåge. Dom hade inte märkt själva att dom var slut förrän jag frågade. Mina ärenden på posten, apoteket, i radioaffären, parfymaffären, loppisbutiken och bokhandeln fick jag i alla fall uträttade. Jag ville ha med mig mat hem, men var varken sugen på pizza eller kebab. Till slut slog det mig att Café 20Elvan hade langos vid den tiden på fredagen, så det fick det bli.

 

31 Oktober 2014  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Semester.

Jag insåg igår att det där med statistik kan vara lite lurigt. Chefredaktören för min morgontidning var väldigt nöjd med att över 10000 redan hade loggat in på deras nya webbtidning. Då har dom haft ett antal annonser om att man kan vinna en Ipad air om man loggar in. Det var åtminstone därför jag gjorde det. Tävlingar brukar locka folk, så jag kan tänka mig att det var fler av dom där 10000 som loggade in av samma anledning. Jag tänkte se "Veckans brott" innan jag gick till jobbet igår. Inspelat från tisdagen då. Problemet var bara att det gick någonting annat som jag ville se samtidigt, så jag hade spelat in reprisen. Programtiderna för sena kvällar stämmer inte alltid, så jag hade bland annat spelat in Kulturnyheterna istället. Det var inte riktigt min grej. Nu visade det sig vara tur att jag tänkte kolla på det så snart. Det var jag som hade knappat in fel datum, så det var natten som gick som gällde. Så har jag gjort rätt den här gången får jag se Leif GW Persson ikväll istället. Han är en favorit. Ikväll har jag gott om tid att sitta vid tv:n och brodera, för jag har semester inatt. Skönt att slippa vara på jobbet till kvart i sju imorgon bitti. Jag lade ut ett par lediga nätter till innan jul, för att slippa vänta på besked om en i taget. I november glömde jag att kolla när vi hade månadsmöte, så det missar jag. Lite synd, för då planerade dom tydligen att tacka av en kollega som går i pension. Sedan är det förstås aldrig fel att få så mycket information som möjligt, men när dom där nätterna nu är klara får det vara så.

30 Oktober 2014  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Hypnotisören.

Jag såg den svenska filmen "Hypnotisören". Dom största anledningarna var Mikael Persbrandt, Lena Olin och att jag hade hört så mycket om den att jag ville se vad det var. Det underlättar dessutom alltid om en film är på svenska, eftersom jag broderar under tiden, och har svårt att hinna läsa texten. Annars är inte thriller min favoritgenre direkt. Allra svårast har jag att förstå varför dom alltid slutar exakt likadant med en grymt våldsam scen, där hjälten är så nära döden man kan komma. I den här filmen var det en buss som försvann ner i en isvak. Lite mer spänning blir det förstås i en fristående film, där man inte vet säkert om dom kommer att klara sig. Det närmaste något liknande jag kommer är annars filmerna om Irene Huss, och risken att hon skulle omkomma känns minimal. Fast ibland är dom där sluten så våldsamma att man undrar hur sjutton hon kan överleva.
29 Oktober 2014  | Länk | Media | 0 kommentar
Dåliga nyheter.

Det är märkligt hur ofta man får information om kära Kährs fortare på Facebook än på själva företaget. Jag glömmer aldrig den gången det hade varit tal om lockout. Halv sex på morgonen läste jag på Facebook att den var inställd. Vid nio på förmiddagen kom det upp lappar om det på jobbet. Nu senast var det någon som hade hört att Kährs skulle säga upp folk. Jag trodde att det måste vara den senaste omgången som spökade, för det är ju bara några veckor sedan. Men när vi kom till jobbet var det samling för information om att några till får sluta. Den här gången hade dom åtminstone ringt in fackombudet till mötet. Jag tyckte det var lite märkligt att ingen från facket var med förra gången. Ett förslag hade varit att slå igen min sträng på natten. Det hade inneburit större förändringar för mig personligen än som det blev nu. Men omstuvningar i gänget jag jobbar med blir det. När vi började jobba efter mötet hade jag redan något glapp i mina nya lurar. Närmare bestämt i sladden till Ipoden då. Som väl är finns det radio också i kåporna, och den fungerade felfritt. Jag fick alltså välja mellan att nätt och jämnt höra min egen musik eller att lyssna på radio. Det fick bli radion. Jag hittade en kanal med helt okej musik. Det visade sig vara rockklassiker. Jag bytte ändå tillbaka till Mix Megapol efter en stund. Pop är nog trots allt mera min grej. Så behöver man inte ha full volym för att lyssna på musik man känner igen. Det är ju en fördel om jag hör mina kollegor också.
28 Oktober 2014  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Kim Anderzon.

Jag har fullt sjå med att hinna läsa (eller åtminstone skumma) morgontidningen och dom gratistidningar som kommer. Dessutom prenumererar jag på Hänt Extra. Den ligger jag oftast några veckor efter med. Jag brukar bläddra igenom den som hastigast när den kommer. Dels för att se om det är något som känns nytt för mig, och så för att läsa horoskopet medan det är aktuellt. När jag sedan läser den mera seriöst kan det bli lätt absurt. Som när skådespelerskan Kim Anderzon fanns med i Häntpanelen, fast hon har hunnit gå bort sedan dess. En av frågorna var dessutom: "När var du senast nära att stryka med?" Då hade hon redan varit på väg att dö på den klinik i Tyskland hon besökte för att få annan behandling mot sin cancer än hon kunde få i Sverige. Hon hade fått så dåliga värden att hela hennes system sattes ur spel. Nu har hennes kropp gett upp för gott.
27 Oktober 2014  | Länk | Media | 0 kommentar
Tjugosjätte oktober.

Den tjugosjätte oktober 1975 var jag och en klasskompis i kyrkan på förmiddagen. Under eftermiddagen och kvällen hann jag sedan med att vara riktigt kulturell. Jag lyssnade på radioteater och såg två långfilmer. Söndagarna måste verkligen ha varit längre förr. Kortet föreställer mig och nämnda klasskamrat några veckor senare, när vi var med i idrottsföreningens luciatåg. Fyra år senare var jag nyseparerad. Jag flyttade hem till mina föräldrar tills jag hann skaffa lägenhet i Kalmar. Mitt gamla flickrum var minimalt, men min bror hjälpte mig att göra i ordning så det blev beboeligt. Han har alltid varit en fixare. Året därpå var mamma och jag ute och promenerade en halvmil den här dagen. Hon var mycket för att ut och gå, medan pappa på sin höjd gick mellan huset och bilen. Hon blev 56 och han 80. Inte undra på att jag tror att motion är överskattat. 1981 hade jag fortfarande bil, så jag kunde hämta hem morfar till mig. Vi fikade där. Så åkte vi hem till honom och såg en film med Nils Poppe. Tre år senare provade jag det här med nattskift för första gången. Min närmaste chef försökte ändra på det i sista momangen. För att inte behöva släppa det där nattskiftet (som jag ändå bara tror gällde några veckor) jobbade jag två skift i sträck på torsdagen. Från halv elva på onsdagskvällen till två på torsdag eftermiddag. Så sov jag mellan fyra och nio och började jobba igen vid halv elva. Det är högst oklart om man "får" jobba så egentligen, men dom företag jag har varit anställd på har alltid lyckats slingra sig förbi lagar och regler.

26 Oktober 2014  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Liten blir stor.

När jag skulle ge mig iväg till Kvantum ikväll stod det en liten korg med en grön plastrulle i utanför dörren. Allt man behöver för att kunna sortera matavfall. En skrapa till vasken har jag fått innan från Kalmarsundsregionens renhållare. Jag tror det var idag dom hade öppet hus. Där skulle man få det som vi uppenbarligen fick hemleverans av. Lite förvånade det mig att någon hade varit ute med det en lördag. Sedan slog det mig att jag inte hade varit utanför dörren sedan jag kom från jobbet igår morse. Förmodligen har det stått där sedan igår. Återstår att se om jag lyckas omorganisera så jag får plats med en korg till under diskbänken. Jag sorterar en hel del sopor redan nu. Så sällan som jag äter mat tvivlar jag på att det blir något matavfall att tala om, men det återstår att se. På Kvantum fick jag en kram av en ung kille. Det var brorsonen. Han kom direkt från jobbet, och såg lite småtrött ut. Idag kände jag i alla fall igen honom. Det var mer än jag gjorde sist vi sprang på varandra där. Jag lever ju i det förgångna, så i min värld ser han fortfarande ut som på den vänstra bilden. Inte undra på då att jag inte kände igen mannen på den högra. Nu har han gått ner 25 kilo och rakat bort en del av skägget, så nu påminner han lite mer om den där lille killen.

25 Oktober 2014  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Telefonerande.

Jag har väldigt svårt att komma i säng på morgonen när jag kommer hem från jobbet, eftersom jag vet att tiden är utmätt när jag stiger upp igen. På fredagsmorgnarna bryr jag mig inte ens om att försöka. Då sitter jag kvar vid datorn någon timme extra. Eftersom vi jobbar lite längre den morgonen går jag inte och lägger mig förrän långt framåt förmiddagen. Idag tänkte jag ringa lönekontoret innan jag somnade. Dom har egentligen bestämda telefontider. Eftersom dom infaller när jag sover brukar jag försöka maila istället med varierande resultat. Nu tyckte jag i alla fall att det kunde vara värt ett försök att få prata direkt med någon. Jag fick tag i Pia, som är den alla brukar hänvisa till i löneärenden. Jag hade aldrig pratat med henne tidigare, åtminstone inte vad jag minns. Hon var inte bara kunnig och insatt, utan dessutom trevlig, så det blev ett långt samtal. När det var avslutat ringde jag ett uppföljningssamtal till en tjej jag känner sedan tidigare. Hon är också trevlig och vi har alltid mycket att prata om, så innan jag kom i säng hade jag pratat i telefon i sammanlagt närmare två timmar. Det var inte riktigt planen, men trevligt var det. Lite nervöst blir det med långa samtal, när man ringer med kontantkort. Det kan ju ta slut medan man pratar. Nu klarade det sig, men jag får se till att fylla på det i helgen.
24 Oktober 2014  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Ståhle.

Jag brukar säga att bristen på kärlek i mitt liv hänger ihop med att jag alltid har dragits till män i 45-årsåldern. När jag var tjugo blev dom smickrade. Det blir dom inte längre. Det där började faktiskt riktigt tidigt. När jag var tolv, tretton år körde det runt två olika butiksbussar på östra Öland, där jag bodde. Jag tror Konsumbussen kom på onsdagar. På fredagarna var det en buss med texten "Filips självköp". Jag antar att det var en privat matbutik. Oklart om den tillhörde någon kedja. Vi sa bara "Ståhle". Det var efternamnet på mannen som körde den och expedierade kunder. Jag tror inte ens jag visste vad han hette i förnamn på den tiden. Han var mycket riktigt i 45-årsåldern, och att träffa honom på fredagarna var högtidsstunder. Både vår grannfru och min farmor, som bodde en kilometer från oss, handlade av honom, så jag brukade följa med någon av dom. Han hade haft sin beskärda del av sorger i livet redan då. Vid ett tillfälle hade han missat att tanten han hade varit uppe hos hade kommit ut igen. När han skulle backa ut med bussen körde han över henne. Så var han änkling. Hans fru hade varit så sjuk innan hon dog, så hon hade åkt ambulans över Ölandsbron innan den hade öppnats för trafik. Idag fanns Eric Ståhles dödsannons i min morgontidning. Han skulle ha fyllt nittio i mars.
23 Oktober 2014  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Broderi.

När man köper broderier är det inte alltid man får veta exakt hur beskrivningen ser ut. Ja, mönstret alltså. Ett rutat papper där varje stygn har sin egen symbol som är olika för varje färg. Till tavlan jag håller på med just nu har dom definitivt inte gjort det enkelt för en. Dels är mönstret extremt smått och svårt att se. Dessutom är många av symbolerna exakt lika, dom sitter bara i olika hörn av rutan. Jag brukar klämma fast den största delen av arbetet mellan knäna när jag broderar. Det innebär att jag håller det upp-och-ner när jag syr den högra halvan. Då blir det blir extremt lätt att blanda ihop två olika markeringar som ser likadana ut fast från olika håll. Jag antar att det är i det här läget det vore mera praktiskt med en sybåge, men det känns ändå som om man skulle behöva det där stödet som jag har av benen. Jag får kolla om jag får tag i en nästa gång jag är i centrum. Är dom inte alltför dyra kan jag ju prova i alla fall. Jag har ett vagt minne av att jag hade en som mycket ung, men hur det var minns jag inte alls. Apropå broderier så har jag upptäckt i en Facebookgrupp jag är med i att alla inte är som jag. Jag kör ett broderi i taget och håller på med det tills det är klart. Många har tydligen flera stycken på gång samtidigt. Dom har till och med ett namn på dom. Dom kallas Ufon. Jag skulle aldrig bli klar med någonting om jag gjorde så. Fast det verkar det vara flera som aldrig blir.
22 Oktober 2014  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Kontrollfreak.

Jag är mycket för att dubbelkolla saker och ting, och ibland är det tur. Som igår när jag hade tvättat en sextiograderstvätt och skulle ändra till fyrtio. När jag dubbelkollade hade jag ändrat vredet åt fel håll. Det hade väl inte blivit så mycket kvar av mina kläder om jag hade tvättat dom i åttio grader. När jag skulle cykla hemifrån gjorde jag samma sak på cykeln. Jag växlade ner till ettan och tog fart för att komma uppför backen från garagen. Det tog tvärstopp, eftersom jag hade växlat åt fel håll och fått i trean istället.

Min personliga bankman och jag har ett minst sagt torftigt förhållande sedan Nordea lade ner sitt kontor i Nybro. Jag lägger varken tid eller pengar på att åka till Kalmar för att träffa henne, och att ringa tycker jag kan kvitta. Då kan jag lika gärna maila eventuella frågor inne på Internetbanken. Så numera inskränker sig vår kontakt i princip till att jag får ett brev vartannat år eller så om att hon ska vara föräldraledig. Förra gången innehöll åtminstone brevet information om namn på och nummer till den som skulle vikariera för henne. Den här gången skulle dom återkomma med det. Man kan undra varför dom inte väntade med att skicka ut breven tills det var klart, så dom slapp skicka dubbelt.
21 Oktober 2014  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Åke Cato.

Med anledning av Åke Catos åttioårsdag läste jag en intervju med honom. På frågan om hans familjeförhållanden svarade han såhär: "Jag lever ensam, men är inte ensamstående, utan enastående. Jag kan kalla mig makalös också, eftersom jag inte är gift. Det beror på att ingen, än så länge, har upptäckt min charm. Bara jag." Den beskrivningen stämde så på pricken in på mig också, att jag bestämde mig för att sno den rakt av.

Det börjar kännas lite halvtrångt i min säng, fast det bara är jag som sover där. Jag har en kudde under huvudet och en under armen, när jag sover. På sistone har jag dessutom haft en extra kudde i hopp om att hostan ska lätta lite om man ligger högre med huvudet. Tveksamt om det hjälper. När jag bäddar lägger jag på ett överkast och på det en liten mjukishund och en prydnadskudde. Det blir inte mycket utrymme för att slänga sig på sängen, om man skulle känna för det. Det blir på tok för mycket att plocka bort och flytta på i så fall. Jag får fundera på om jag vill ändra på hela upplägget. Tills vidare tröstar jag mig med att det finns dom som har hela sängen full av gosedjur. Jag utgår från att dom måste plocka bort allihop för att kunna sova där.
20 Oktober 2014  | Länk | Media | 0 kommentar
Nittonde oktober.

Hösten 1975 var jag nykonfirmerad, men tydligen fortsatte både jag och kompisarna att gå i kyrkan helt frivilligt. Den nittonde oktober var jag nämligen både där och på kyrkkaffe efteråt med två av dom. Fem år senare var det här datumet också en söndag, men då umgicks jag med helt andra människor, även om jag befann mig på östra Öland då också. Då bodde jag i Kalmar, men hade bil, så jag var lite mer lättrörlig än nu. 1983 var jag i Läckeby och sköt med luftgevär. Dom hade en skytteförening. Jag tror det var genom arbetskamrater jag kom med där. Annars bör det väl ha funnits något liknande i Kalmar. På bilden syns jag i full aktion. Handske och tjock jacka har jag för att stå så stadigt som möjligt. Det fanns riktiga skyttejackor, men för en amatör fick täckjackan duga. Året därpå var jag på dans den nittonde oktober. En av killarna jag dansade med den kvällen gick bort för något år sedan. En annan träffade jag för absolut sista gången då. Senaste borde jag väl skriva, men har vi inte setts på trettio år lär det knappast ske framöver heller. Exakt ett år senare började jag fasta den här dagen. Alla tider har ju sina idéer om vad som är nyttigt, och på åttiotalet fastade vi. Jag minns mest vilken huvudvärk jag fick av det. Året därpå gjorde jag raka motsatsen till att fasta. Då bjöd min mor på kroppkakor. Det var högtidstillfällen, så då åt man tills man rullade hem.


 

19 Oktober 2014  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Morgontidningen.

Min morgontidning har förnyat sig. Igen skulle jag kunna skriva. Så fort man har vant sig bestämmer dom sig för att prova någonting nytt. En detalj som störde mig den här gången var att födelsedagsbarnen hade hamnat under rubriken "Personligt". Det var tydligen fler som reagerade på det, för nu har den spalten bytt namn till "Firar". Rent innehållsmässigt har jag under veckan bland annat förundrats över en artikel om en man som hade uppfunnit en positionsplatta. Det var ett räkneverktyg, som i mina ögon påminde väldigt mycket om den gamla räknestickan. Allting går igen. Så var det en insändare som trodde att dom som tatuerar sig kommer att ångra sig när dom närmar sig 50 - 60 - 70. Jag som var över femtio när jag gjorde mina!

Det känns som om det blir sen kväll mycket fortare nu när det blir mörkt relativt tidigt. På sommaren, när solen står högt på himlen hela kvällen, känns det mera som mitt på dagen. Ännu mörkare blir väl kvällarna efter nästa helg, när vi ställer tillbaka klockorna. Ikväll började det skymma när jag cyklade till Kvantum. Gatljusen var tända, men det var inte speciellt mörkt, så jag chansade på att en eventuell polis skulle tycka att det var okej att cykla utan lyse. Jag antar att hen skulle ha tolkningsföreträde om huruvida det var mörkt eller inte. Jag tänkte mig att alla små barn skulle ha landat framför tv:n eller så vid den tiden, och att det skulle vara lugnt på Kvantum, men där var hur mycket ungar som helst.
18 Oktober 2014  | Länk | Media | 0 kommentar
Hot stone massage.

Tills för ett år sedan hade jag i stort sett bara varit på spa-massage. Den kändes mer som smekningar, och gick knappast ner i mina stela muskler. Då hittade jag en riktig massageterapeut, som jag har besökt en gång i månaden sedan dess. Med tiden har det blivit mindre massage och mer behandling av det där. Det har säkert varit bra för kroppen, men inte speciellt njutbart. Ska jag betala en massa pengar vill jag ha det skönt, inte att det enbart ska göra ont. I morse hade jag följaktligen bokat tid för en hot stone massage. Jag tänkte att jag fick offra djupmassagen för att få lite njutning. Nu visade det sig att man kunde få det bästa av två världar hos Johanna på Nybro hudvård. Det var oljor, värme och riktig massage. Dessutom tre gånger så lång tid som jag har fått på det förra stället och hela spa-känslan. Att ligga i ett nersläckt rum med mjuk musik, under handdukar med varma stenar mot kroppen känns inte helt fel, när det är höstrusk utanför. På hemvägen var jag inne på Tools Järnet och investerade i nya hörselkåpor. Jag har ett par radiolurar sedan innan, men vill hellre lyssna på min egen musik än på radions. Jag har kört med pluggar i öronen och kåpor utanpå och blivit tokig när plupparna trillar ur hela tiden. Nu köpte jag äntligen lurar där jag kan koppla in min Ipod och lyssna i lurarna. Inga mer pluggar som gör ont, betydligt bättre ljud och framför allt bättre bullerskydd.
17 Oktober 2014  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Besök.

Det ringde på min dörr, och utanför stod två unga killar. Senast jag hade gossar i den åldern här sålde dom kakor till någonting i skolan, men det här visade sig vara det utlovade besöket från Bredbandsbolaget. Dom hade till och med id-brickor runt halsen. Båda såg utländska ut, och jag tror faktiskt att han som presenterade sig hette Muhammed. Det är väl i och för sig ett hyfsat vanligt namn i Sverige numera, men jag har inte vant mig riktigt ännu. Jag släppte hur som helst aldrig ens in dom, eftersom jag hade min ståndpunkt klar. Klarade dom inte av att leverera telefoni så släpper jag dom definitivt inte på mitt tv-tittande. Han undrade vilket modem jag hade haft, men vi provade oss väl igenom dom flesta innan vi gav upp. Flera av mina grannar tyckte att deras tv-tjänst var jättebra, så jag kunde få referenser av dom. Så påstod han att det blev mycket billigare genom dom. Som jag ångrar att jag inte kom mig för att fråga vad han menade, för det kommer jag att grunna på länge. Vad jag vet betalar jag inget annat än tv-licensen för att se på tv, och den lär jag väl inte slippa för att jag tittar via Bredbandsbolaget. Visserligen är det väl kabel-tv vi har, men den lär ingå i hyran. Jag har då aldrig sett någon särskild post för den.
16 Oktober 2014  | Länk | Hemmet | 1 kommentar
Nattens hjälte.

Ibland är jag glad att jag inte lyckas med allt jag försöker göra. Som inatt när jag försökte klämma av mig ett par fingrar. Åtminstone kändes det så när handen satt fast under ett tungt hjul med vassa piggar. Killen som dök upp på nolltid och hjälpte mig loss blev nattens hjälte för mig. Annars kan det vara ganska långt till hjälp vid just den stationen. Jag misstänker att minuter hade känts evighetslånga. Det var illa nog med sekunder. Kuriosa om hjälten är att han är jämngammal med min brorsdotter, och att dom gick på samma gymnasieskola.

Jag minns inte ens i hur många år jag har haft mitt Ica-kort. Det lär vara ett tag, och jag använder det minst en gång i veckan. Ändå hade jag inte ens tänkt på att det började bli slitet, förrän jag stod och fingrade på det och kände att plasten började släppa i kanterna. Det var enkelt att beställa ett nytt kort på Icas webbsida. Jag vågade inte klippa det gamla förrän jag hade provat så det nya fungerade. Då rev jag i gengäld bort både fram- och baksidan på det gamla, så det blev inte mycket kvar att klippa itu.
15 Oktober 2014  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Regn.

Att promenera till jobbet igår kväll var en blöt upplevelse. Regnet öste verkligen ner. Regnstället klarade det mesta, men jag borde ha satsat på gummistövlar. Jag tror det står ett par uppe på vinden, men misstänker att dom inte är så täta längre. När det är mörkt har jag svårt att se skillnad på asfalt och vatten, så rätt som det är plumsar jag runt i en större vattensamling. Skorna torkade inte ens över natten, så när jag gick hem i morse blev jag blöt om fötterna igen, fast det hade slutat regna. Med min risiga hals hade jag svårt att prata på jobbet, där man måste ta i lite för att göra sig hörd. Som tur var jobbade jag hela natten mitt emot en kille som inte sa så mycket. Röd solhatt har ännu så länge begränsat förkylningssymptomen till halsen. Det är en blomma som man gör Echinaforce av. Själv ser jag framför mig hur någon smyger runt på en strand och sliter huvudbonaderna av små barn. Det blir värre att jobba om näsan börjar rinna. I och för sig är det inte så kul med hosta heller i min ålder. När jag hostar rinner det i en helt annan ände. Jag hade fått en vänförfrågan på Facebook från någon jag inte kände igen. Jag är extremt dålig på både namn och ansikten, så det var inte första gången. Hon var vän med några arbetskamrater, så jag frågade flera inatt, men ingen kände igen namnet. Det var inte så konstigt, för idag läste jag hos en av våra gemensamma vänner att det var ett fejkkonto. Någon som lade till alla människor som vänner, och sedan skickade ut reklam.
14 Oktober 2014  | Länk | Jobbet | 2 kommentarer
Halsont.

Min hals och mina luftvägar började strula i helgen. När brevbäraren ringde på dörren idag kunde jag knappt prata. Tur att det inte var telefonen som ringde. Lite pinsamt att svara i den och knappt få fram ett ljud. Det är i alla fall bra med någonting som hörs, om det blir aktuellt att ringa och sjukskriva sig. Det finns ju många krämpor som inte borde höras, men min första arbetsledare på kära Kährs hävdade att folk ändå lät ynkliga när dom ringde. För säkerhets skull typ. Sedan finns det dom som går till jobbet fast dom har både feber och annat. Det behöver jag inte ens fundera på, för då kommer jag inte ur sängen. Det grämde mig lite när jag kände att det var på gång, att jag inte hade köpt sprayen som motar förkylning, som jag hade sett i reklamen. Inte förrän jag stod i duschen idag slog det mig att jag faktiskt hade Echinaforce hemma. Av alla medel som inte fungerar mot förkylning ska visserligen whisky vara det bästa, men det är väl inte så bra att komma till jobbet och lukta sprit. Det är i duschen jag har bäst med tid att hinna tänka, så där kom jag också ihåg flaskan jag hade tänkt ta med mig till jobbet att ha vatten i. Jag har tyckt att det var överkurs att bära omkring på en flaska, eftersom det finns en dricksfontän mellan strängarna. Problemet är att jag inte har vägen förbi den lika ofta nu som när jag var på den andra strängen. Nackdelen med att komma på saker och ting i duschen är att jag hinner glömma dom igen innan jag kommer ut därifrån, men nu är faktiskt flaskan framställd på köksbänken.
13 Oktober 2014  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
TV.

En äldre dam i ett tv-program jag tittade på sa något vettigt om män. "Rätt använd kan man ha både nytta och nöje av en karl." Det måste man väl nästan hålla med om. Däremot har jag förstått att det inte alls var så låpigt som jag trodde av tjejen i "Ensam mamma söker" att lotta ut en puss på kinden. En kille i "Bonde söker fru" lät vinsten bli en puss på munnen istället, och moralpaniken var stor på Internet. Samtidigt läser jag i min skvallerblaska om en tjej i "Paradise hotel", som har legat med tre av killarna. Det är visst olika gränser i olika program. Det fanns i alla fall folk på nätet som tyckte som jag att dom borde ha tagit med bögen och kvinnan i "Bonde söker fru", för att få ett intressantare program. Annars är jag mycket för att titta på sånt som får mig att inse hur mycket värre än jag andra har det. I helgen var det tre timmar med Anne Frank, och för judarna blev det ju en riktig katastrof. Ett mellanting var den unge elitgymnast som skadade sig så svårt så han blev förlamad. Otroligt nog lyckades han lära sig gå igen, men det var en milsvid skillnad mot hur han rörde sig innan. Jag hängde i vanlig ordning upp mig på detaljer som att föräldrarna ville handikappanpassa sitt hus. Då bodde han redan med sin tjej i en lägenhet. Varför skulle en kille strax över tjugo vilja flytta hem till mamma igen? Allra mest hängde jag ändå upp mig på att han gjorde slut med tjejen när han blev hyfsat frisk igen. Då hade hon tagit hand om honom under ett par år medan han var handikappad. En annan dokumentär jag har sett nyligen handlar om en skilsmässa. Där kom jag på mig själv med att säga högt till tv:n att jag förstod varför hon ville skiljas från honom. Ännu en situation som man är glad att man inte befinner sig i.
12 Oktober 2014  | Länk | Media | 1 kommentar
Lördag.

Jag tar inga mängder med kort med min telefon, men ibland är den bra att ha. När jag tänker att nu skulle man ha haft kameran med sig, och kommer på att jag åtminstone har telefonen. Då är det sånt jag vill ha in i datorn direkt, men det har inte gått helt smärtfritt. Jag har fått plocka ur batteri och sim-kort för att komma åt minneskortet varje gång. Det fanns en sladd med när jag köpte telefonen, men den har försvunnit under mystiska omständigheter. Urtaget i telefonen är så litet att ingen annan sladd passar. Nu har jag gett upp hoppet om den och köpt en ny sladd. Framöver blir det lika enkelt att lägga in korten i datorn från telefonen som från kameran.

Mitt liv är en enda lång prioriteringslista. Fast jag jobbar deltid och varken har man eller barn, vill tiden aldrig räcka. Det finns väl helt enkelt för mycket jag vill göra. Nu när jag jobbar natt sover jag på förmiddagarna även i helgerna. Då blir det en speciell lista med prioriteringar för sånt jag vill hinna innan det blir mörkt och sånt jag vill ha gjort innan tio på kvällen, när jag tycker att det ska vara hyfsat tyst i ett hyreshus. Jag diskuterade just med en väninna vilka fördelarna kunde vara med att bo i hus, när villorna ändå ligger lika tätt som lägenheter. Det skulle väl vara det där med att låta då. Jag laddade tvättmaskinen så fort jag kom hem från Kvantum, så att den skulle vara klar innan tio. Jag hann för övrigt precis hem och upp ett ärende på vinden innan det blev mörkt. Allting annat kan jag pula med hela natten, om jag vill.
11 Oktober 2014  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Tionde oktober.

Den tionde oktober 1975 var jag i Stenåsa och såg filmen "Äppelkriget". Jag minns bara att dom brukade arrangera dans där, men tydligen förekom det bio också. 1981 var jag på Öland och besökte både mamma och farmor. Den sistnämnda bodde bara någon kilometer från mitt föräldrahem. Jag var kvar där till halv tio på kvällen. Vid elva somnade jag i min säng hemma i Kalmar. Ett par timmar senare ringde en herrbekant, som tyckte att det var orättvist att jag sov, när han inte kunde. Tre år senare var den tionde oktober en vanlig arbetsdag. Jag jobbade på Nordchoklad, och vi tillverkade mandelhög. Maskinen klickade ut små högar av choklad blandat med mandel. Problem uppstod när bitarna skulle ner i chokladasken, eftersom dom varken fick samma storlek eller form. Det var samma sak med trillingnöten, eftersom nötterna inte var exakt lika stora och inte hamnade exakt likadant varje gång. Dom satt man dessutom och pillade ihop tre och tre med något som liknade virknålar. Senare började dom tillverkas mer rationellt. Då blev dom mer lätthanterliga och mer lättillverkade men mindre personliga. På bilden sitter jag vid en annan maskin på samma avdelning. Den hette "Otto", om jag minns rätt, och slog in praliner i papper. Kortet ger åtminstone en uppfattning om hur tjusigt klädd man var med mössa och allt. Något år senare höjdes kraven på hårnät och att allt hår skulle stoppas in. 1997 umgicks jag med arbetskamrater, men det var en riktig festkväll. Vi var först fem tjejer hemma hos en sjätte. Så åt vi på Juventus, och efter det avverkade vi Lönnen, Venezia och Oliver. Jag vet inte ens om det finns så många ställen att alternera mellan i Nybro en fredagskväll nu för tiden.

10 Oktober 2014  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Frissan.

Mot slutet av arbetsnatten kom en flicka som fyllde år igår med en burk med alldeles ljuvliga cupcakes, och undrade om jag ville ha en till. Lite frågande var jag, eftersom jag varken hade sett eller hört talas om dom innan. Informationen hade inte gått fram riktigt om att dom fanns. Så goda som dom var kanske det var tur. Den jag åt lade sig som bomull runt midjan. Jag hade tid hos frissan strax efter åtta i morse, så när jag slutade jobba satte jag på signalen på mobiltelefonen för säkerhets skull. Har det hänt något kan det ju vara bra att inte missa ett eventuellt återbud eller så. Jag hann inte ens ut ur byggnaden innan det plingade till av ett mess. Nu var det bara ett av alla dessa "grattistillchansenattvinna". Kvart över sex på morgonen! Jag läser inte ens hela meddelandet längre, utan raderar sån skit direkt. Det största problemet när jag är nyklippt är att jag med stigande ålder har blivit grymt gråhårig. Vid tinningarna blir det extremt efter klippning, eftersom vi klipper så kort där att all tillsatt färg försvinner. Dom grå tinningarnas charm fungerar tyvärr inte lika bra på gamla tanter som på dito farbröder. Vi brukar måla över det mest akuta med ett tonat frisyrskum. Nu hade tillverkaren ändrat formulan i skummet vi brukar använda, så det fungerar inte att täcka grått hår med längre. Jag hoppas det dyker upp en lösning, innan min egen flaska här hemma är slut. Jag använder inte speciellt mycket, eftersom det bara är till tinningarna precis när jag är nyklippt. Vid nästa hårtvätt tonar jag över allt grått mer permanent.
9 Oktober 2014  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Ensam mamma söker.

Eftersom jag inte sitter vid tv.n vid den tiden på kvällen när programmen går, såg jag veckans avsnitt av "Ensam mamma söker" först igår. Tjejen på bilden är den som har fått flest beundrare, och jag har så svårt att förstå varför. Jag tycker det är klar botox-varning på hennes läppar, och jag har alltid undrat vem som kan tycka att sånt är snyggt, men uppenbarligen finns dom. En otroligt fin norrman står i avsnitt efter avsnitt och svamlar om hur vacker hon är. Det är tydligt att skönheten ligger i betraktarens öga. Sitt eget värde verkar hon definitivt inte tvivla på. I en tävling för killarna var förstapriset en puss på kinden. I en tid när folk har sex inför kamerorna i andra dokusåpor lottar hon ut en puss på kinden! Mer tv än dejting är det väl annars, med tanke på att det varje år är tre (mer eller mindre) snygga tjejer som deltar. Dom lär knappast ha några problem med att få killar på egen hand. På det viset känns "Bonde söker fru" mera äkta. Någon tiopoängare brukar dom ta med, men även någon hopplös tönt. Det största problemet för den killen brukar vara dom tjejer som söker till programmet bara för att få synas i tv. Det är klart att man väljer en tiopoängare, även om man borde inse att vi inte spelar i samma liga. Då slutar det knappast med evig kärlek. I förra årets upplaga av "Ensam mamma söker" tog till och med ett par av tjejerna över killar som egentligen hade sökt till den tredje. Hur seriös är man om man kan tänka sig vilken som av dessa tre? I och för sig minns jag att jag har hört om en kille som sa om sin tjej för massor av år sedan att "i brist på bröd tager man limpa". Jag tror dom är gifta än idag.
8 Oktober 2014  | Länk | Media | 0 kommentar
Nattskift.

I förra veckan blev det si och så med min upplärning, eftersom det var åtta personer sjuka på a-skiftet. Jag fick lära mig själv och i viss mån täcka upp för någon av alla dom som saknades. Jag har hela tiden varit lite lätt misstänksam och undrat om två veckors upplärning var ett tecken på att dom ville ha mig kvar eller ett sätt att göra sig av med mig. Man kan tycka att jag fick svaret när jag kom tillbaka till nattskiftet igår. Då var det nämligen desto mer folk och fullt på båda strängarna utan mig. Min plats hade helt enkelt försvunnit under mystiska omständigheter medan jag var därifrån. Min ordinarie gruppsamordnare var inte där. Den som fanns hittade till slut ett sätt att stoppa in en extra på min gamla sträng, och det blev jag. Jag påpekade att hon som lärde upp mig sa att det var bra om jag var på den nya strängen dom första veckorna, så jag inte glömmer alltihop direkt. Det enda svar jag fick var att det skulle jag egentligen ha varit. Nu jobbar jag bara två nätter till den här veckan, så vi får väl se om jag hinner få någon användning för mina nya kunskaper. En tjej gick hem sjuk i morse, och förhoppningsvis är min ordinarie samordnare tillbaka ikväll. Det finns gott om självutnämnda 25-öresbasar när hon inte är där. På torsdag har jag semester. Den lade jag in i systemet när jag gick hem idag, och jag misstänker att jag kan ha strulat till det. Jag brukar trycka från och med och till och med samma datum om jag bara ska vara ledig en natt. Nu skrev jag från torsdag till fredag, eftersom det är där natten ligger, men då drar dom väl två semesterdagar slog det mig i efterhand. Jag får kolla upp det närmare ikväll.
7 Oktober 2014  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Datorn.

Bredbandsuppkopplingen gav upp andan i lördags natt. Det hjälpte inte att starta om routern, så jag antar att det var något planerat avbrott. Dom brukar ta dom på nätterna, och jag tycker gott att dom kunde förvarna om dom. Jag antar att tanken är att dom inte ska störa så många en helgnatt, men mig stör dom som allra mest då. Det kom förresten kort med snailmail från Bredbandsbolaget. Dom kommer att söka upp oss för att locka oss att anlita deras tv-tjänst. Jag fick ju säga upp min telefon, när dom inte ens klarade av att leverera telefoni. Knappast troligt att jag kommer att lägga mitt tv-tittande i deras händer då. Det som strular mest just nu är annars min trådlösa datormus. Den får hjärnsläpp och börjar vandra runt på skärmen som den själv vill. Jag installerar om den, och fast den säger att den inte hittar musen, så fungerar den ett tag igen. Någon som har något tips om en mer långsiktig lösning? Jag får se om det kan bli en tur till Doff data någon dag, och se om dom har något vettigt alternativ till ny mus.
6 Oktober 2014  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Godis och kebab.

I fredags efter jobbet var jag i himmelriket en liten stund. Närmare bestämt på Gottegrisen med 500 olika sorters lösgodis. Det fanns lika mycket gott som vid tidigare tillfällen när det har varit tillfällig godisförsäljning i den lokalen, men den här gången störde jag mig på personalen. Dom stod och tjattrade med varandra precis hela tiden, och svarade knappt på tilltal om man försökte få kontakt. Det finns någon mer butik i Nybro som jag aldrig ens går in i, eftersom jag har upplevt samma sak där. Så finns det flera där jag kan handla utan att egentligen behöva någonting, bara för att dom är så trevliga och serviceminded. Nu var det i och för sig tur för mig att det här hände i godisaffären. Då kanske jag kan låta bli att bära hem flera kilo snask under dom månader dom har öppet.

Idag tog jag revansch för kycklingrullen jag fick av misstag i fredags. Jag hämtade en fransk kebab så dränkt i vitlökssås att jag inte kan vistas i samma rum som andra ikväll. Tur att jag inte börjar jobba igen förrän sent imorgon. När jag cyklade förbi Folkets hus kom det ut en kille klädd i kostym, slips och hatt. Det är inte så ofta man ser någon klädd så i Nybro en söndagseftermiddag, så jag hajade till lite. Han hade sin fästmö med sig, och henne kände jag igen. Hon har jobbat på kära Kährs som så många andra. Hennes kille hade jag aldrig träffat förut. Dom spelar i musikkår. Nu hade dom avtackat någon. Det var därför dom var så fina. Jag blev tvungen att föreviga dom med telefonen. Det brukar inte vara min starka sida att ta kort med den, eftersom jag är så darrhänt, men den här gången gick det faktiskt hyfsat. Resultatet finns att beskåda nedan.

5 Oktober 2014  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Dagens tidning.

Jag har varit lite gnällig för att jag står och går i stort sett hela arbetspassen på min nuvarande arbetsplats. Jag försökte sitta på en plats i början, men förstörde ryggen på kuppen, eftersom man sitter väldigt illa där. På strängen jag har tillbringat dom senaste två veckorna på hävdade någon att det fanns flera platser att sitta på, men jag har inte ens vågat försöka någonstans. Idag läste jag i tidningen att det trots allt kan vara något positivt. Det gällde en undersökning om hur farligt det var att sitta stilla flera timmar per dag. Eftersom mina hobbies här hemma är stillasittande, kanske det är lika bra att jag inte sitter på jobbet också. En annan intressant artikel gällde hur olika Försäkringskassan bedömer olika personers behov av handikappersättning. En kille med stomi hade begärt ersättning för dom extra kostnader det innebar att han måste duscha två gånger per dag för att hålla sig ren. Försäkringskassans handläggare hävdade att det var normalt för alla att duscha två gånger per dag. Jag som har befarat att man inte får duscha mer än någon gång per vecka när man inte klarar sig själv längre. Jag kanske rentav kan få duscha dubbelt så ofta som jag gör nu? För det kan väl inte vara så att det är olika mallar för vad som är normalt som gäller, beroende på vilket som ger dom lägsta kostnaderna för stat, kommuner och/eller landsting?
4 Oktober 2014  | Länk | Media | 0 kommentar
Upplärningen.

Två veckor där arbetstiderna bara har blivit värre efterhand är till ända. Först var det fyra pass med kvällsskift och sedan fyra morgnar när jag hade det tvivelaktiga nöjet att stiga upp i ottan. Alltihop avslutades med denna fredag, då jag å ena sidan fick sova till efter fem, men å andra sidan hade en tiotimmars arbetsdag. Upplärningen har det blivit si och så med, eftersom det har varit åtta personer sjuka på det skiftet. Ett par dagar har jag fått lära upp mig själv. Idag stod vi först stilla i några timmar, eftersom modullyften var trasig. När vi kom igång skulle jag gå bredvid avbytaren, men efter bara någon timme ringde dom från dagis att hans dotter var sjuk, så han fick ge sig iväg. Till lunch hade vi beställt mat från Amigo. Jag hade bett om en fransk kebab, men när maten kom var det närmaste jag lyckades hitta en kebabrulle. Eftersom jag var så hungrig tog det några tuggor, innan jag insåg att det inte alls var kebab jag åt. Det var kyckling. Hur sjutton kan en fransk kebab bli en kycklingrulle? Det låter ju inte ens likt. Efter jobbet cyklade jag ner till centrum och uträttade några ärenden, så jag var inte hemma förrän klockan var närmare sex. In i duschen har jag fortfarande inte kommit. Jag får nog sätta lite fart, om jag ska komma dit över huvud taget ikväll. Man känner sig inte direkt fräsch, när man har krälat runt i skiten på kära Kährs och städat.
3 Oktober 2014  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Andra oktober.

Den andra oktober 1975 lagade vi fisk i hemkunskapen i skolan. Synd att jag inte tog till mig mer av den lektionen, för det är nog snudd på enda gången i mitt liv jag har lagat fisk. Jag är uppvuxen med det, eftersom pappa var yrkesfiskare, och älskar det verkligen, men har aldrig lyckats lära mig laga det själv. Mamma stekte flundror och sill, gjorde kokt torsk i äggsås och jag vet inte allt, men själv verkar jag ha fegat ur när det gäller fisk. Det jag åt samma dag 1982 var desto enklare att få till. Man köpte färdig leverstuvning i frysdisken. Det var bara att tina. Den rätten försvann sedan, och jag tror inte den har kommit tillbaka. Dom följande två åren såg jag filmer som jag inte minns alls detta datum. Först en med Elizabeth Taylor och Warren Beatty och året därpå "Stjärnornas krig". Med den sistnämnda vet jag inte vilket som förvånar mig mest. Att jag har sett den eller att kompisarna jag var hemma hos gillade sånt. Killen jag pratade med i tvättstugan 1985 går under namnet "min ljuse granne". Jag minns verkligen inte alls vad han hette, bara att jag gillade vad jag såg. I efterhand har jag insett att det knappast var ömsesidigt, eftersom han bodde ihop med en kille. Olyckan är lätt framme bland maskinerna på kära Kährs, och jag är långt ifrån ensam om att vara klumpig eller ha otur. För åtta år sedan var det en tjej som slant med ett verktyg och klippte till sig själv i pannan. Det var väl i och för sig tur att hon missade ögat, men hon hade huvudvärk länge efteråt. Kortet föreställer mig och henne. Det är taget när vi från jobbet var på hyttsill för elva år sedan.

2 Oktober 2014  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Busar.

Det gick en dokumentär om Estonias förlisning på tv, eftersom det är tjugo år sedan det hände. Överlevande berättade bland annat om såna som hade börjat slita guldkedjor av folk i kaoset som uppstod. Det var något jag aldrig hade hört tidigare, och jag är fortfarande lätt chockad. Vad är det för drägg vars första tanke i en katastrofsituation är att råna folk? Och kändes det viktigare än att rädda sig, eller fattade dom inte ens att dom var på väg att dö? Hur vissa människor tänker fattar jag bara inte. Det är likadant med dom som kastar sten på brandbilar och ambulanser. Vill dom hellre att deras släktingar och vänner dör än att dom får hjälp?
1 Oktober 2014  | Länk | Media | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida