HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Juni (2019)
>>


Röd dag.

Att det var röd dag idag upptäckte jag inte förrän jag såg alla dödsannonser i gårdagens tidning. Jag antar att det dör lika många hela veckorna, men av någon anledning annonserar flest på lördagar. Ett lördagskryss fanns det också, men inte den vanliga påminnelsen om att imorgon kommer det ingen tidning. Dom kanske tycker att vi borde fatta det själva någon gång. Jag har flera almanackor på väggarna, men skyller missen på att det är den sista i månaden. Dels är rutan långt ner i kanten, och dels syns det inte lika tydligt att det är två röda dagar i rad. Det gör det bara i den där man river bort en dag i taget, och där kom inte helgen fram förrän i morse. Jag hade alltså alldeles nyss noterat att det var alla helgons dag och halloween, när jag cyklade till Kvantum. Ändå tog det en stund innan jag fattade varför dom hade ställt fram extra lådor med godis och varför det var riktigt urplockat även i dom ordinarie byttorna. Halloween har tydligen blivit en minst lika stor godishelg som påsken.
31 Oktober 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Radio Nybro.

Igår kom jag ur sängen i tid tack vare att det var ungdomsmusik på radio Nybro. Åtminstone antar jag att det skulle föreställa musik och att det var någonting som ungdomar kan tänkas lyssna på. Det lät i alla händelser så pass illa att jag var tvungen att stänga av klockradion och stiga upp. Ligger jag kvar efter att ha stängt av den är risken att jag inte ens kommer upp i tid till jobbet. Någon timme kan jag lätt ligga i halvdvala och lyssna på ett artistporträtt av Stefan Lagesson eller höra Nisse Duveborn berätta om sitt liv som flygledare. Då spelar ändå den sistnämnde jazz, när han inte pratar. Till och med "Vägen genom bibeln" på fredagskvällarna är njutbar, eftersom Curt Westman har en så behaglig röst. Till slut lyckades mitt fackombud och jag, med hjälp av hennes förnuftsskäl och mina känslomässiga skäl, enas om att jag ska bli kvar på slitytan. Min nya chef lär aldrig lyssna på mig mer , efter att jag har strulat runt så mycket, när det ändå till slut blev precis som han sa från början. Den första jag träffade när jag kom till jobbet igår kväll var en truckförare med horn, eftersom det är halloween på gång. Nästa tecken på detta var godsaker som vår gruppsamordnare dukade fram. Hon hade bland annat bakat kakor i form av fingrar. Jag äter nog lite för mycket med ögonen, för att känna mig bekväm med att sätta tänderna i ett finger, men goda var dom.
30 Oktober 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Oklart läge.

Så sent som i måndags visste jag säkert att jag skulle bli överflyttad till slitytan permanent. Nu är det mera oklart igen. För tillfället är läget att jag går tillbaka till stommen antingen efter helgen, efter nyår eller aldrig. Lite spänning ska man väl ha i tillvaron. Jag insåg att det alltid kan bli värre, när jag pratade med en granne. Han hade varit på ett ställe där dom skulle jobba fem tolvtimmarspass i rad. Dom slutade vid sex och hade sin sista rast vid ett. Jag glömde fråga vad det var för företag, men man får väl hoppas att dom saknade kollektivavtal. Att facket hade satt ner foten om dom hade haft det. Inte kollade jag om det var varje vecka heller, eller dom var lediga lite längre emellan. Armbandsklockan jag har i ryggsäcken för att ha koll på rasttiderna är ett mysterium. Eller snarare hur jag har burit mig åt när jag ändrade den till normaltid efter sommaren. I tisdags natt gick den plötsligt en timme före igen. Det troliga är att jag har justerat minutvisaren till att gå exakt rätt, men glömt att ändra timvisaren. Intressant att jag har haft tre raster i måndags, där jag har varit så fokuserad på minutvisaren att jag inte har noterat vilken timme det var. Så läste jag just att vi ska få något som verkar vara en vettig godisbutik i Nybro. Jag har längtat efter det i flera år, men jag förstod på en annan kommentar att det är skillnad på oss som äter godis och dom som inte gör det. Hon tyckte att godis finns det ju i alla dom andra butikerna. Alla godisälskare vet att det är skillnad på godis och godis.
29 Oktober 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tjugoåttonde oktober.

För tjugofem år sedan hade jag tjejen på bilden på besök över helgen. Hon minns fortfarande makaronerna jag bjöd på, som hade råkat bli för salta. Matlagning har aldrig varit min grej. Hon och hennes sambo har nyligen flyttat till östra Öland, där jag är född och uppvuxen. När jag var barn fanns det en livsmedelsbutik där, men den är nerlagd sedan länge. Som jag minns det handlade mamma på lördagarna, precis som jag gör nu. Men det är en viss skillnad på Börjessons allköp, som var inrymd i en större villa, och på Ica Kvantum där jag handlar. Jag har faktiskt en tändsticksask kvar med reklam för den butiken. Där står deras slogan: "Har de mesta för de flesta". Den tjugoåttonde oktober 1983 fick jag en kärleksgåva som jag aldrig glömmer. Jag var en flitig brevskrivare på den tiden, och olika brevpapper var det roligaste som fanns. Mannen ifråga kände någon som jobbade på Ljungdahls i Nybro, där dom tillverkade sånt, så jag fick en hel kasse full. Självklart stjäl inte folk från sina arbetsgivare, men jag minns själv hur mycket godis jag alltid hade hemma när jag jobbade på chokladfabriken i Kalmar. Där hade dom ändå en vakt vid utgången, och en slumpgenerator som bestämde vem som fick visa upp sin kasse eller väska. Det intressantaste eller möjligen klantigaste stöldförsöket jag hörde talas om under min tid där var ett gäng som hade fyllt en plastsäck med godis och kastat ut den från andra våningen. Den sprack.

28 Oktober 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Flyttad.

Tjejerna i fogen brukar alltid säga att man ska se till att ha alla löften från överordnade på papper. Personligen har jag misstänkt att det inte vore någon garanti. Att dom ändå skulle säga något i stil med att det var innan vi visste...bla, bla, bla. Igår hörde jag mycket riktigt om en pojke som när han gick över till helgen fick skriftligt på att han skulle få komma tillbaka till sitt gamla skift, om något hände. När nu hans helgskift försvann, hade han ändå hamnat på motsatta skiftet. Med mig är det tydligen så att jag var delaktig i beslutet att bli överflyttad till slitytan, fast jag inte fattade det själv. Det enda jag minns att jag har sagt är att det var okej för mig att fortsätta vara utlånad någon månad till, om projektet blev förlängt. Samma tjej som fick mig att tro att jag skulle få fortsätta tillhöra stommen, hade tolkat det där som att jag stortrivdes på slitytan och ville vara kvar där. Det är nog bara att kolla hur många gånger jag har sökt mig därifrån, för att inse att det är en sanning med modifikation. Nu har jag skickat mitt fackombud till min nye chef som tolk och medlare, så får vi se om jag får igenom mina krav. Man får vara glad att det bara gäller ett jobb. Jag kan tänka mig hur mycket värre det ska kännas för dom tjejer som efter en våldtäkt får höra att dom ville det själva. Nattens mest positiva stod en kille från stommen för. När jag sa att får jag bara jobba dom tider jag har nu kan jag vara kvar på slitytan tills jag går i pension, utbrast han. "Det måste ju vara minst fyrtio år dit." Smicker är jag fruktansvärt svag för.
27 Oktober 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Babyvakt.

I en annons på en loppissida sålde någon en babyvakt. Ni vet en sån där med en sändare vid barnsängen, så man hör i ett annat rum och bebisen vaknar. Det slog mig att jag kunde tänka mig en sån som hjälpmedel på mitt nuvarande jobb. Man befinner sig i ena änden av strängen och synar boxar, och hör inte om sågen stannar i andra änden. Man får försöka spana med ett öga åt det hållet hela tiden, för att se om det kommer några bitar. Det ultimata vore att höra bort till avsyningen om sågen går eller inte. En babyvakt torde vara den perfekta lösningen på det problemet, men jag antar att det vore lite för kontroversiellt. Måndagen efter tidsomställning är det alltid lika spännande att se om man kommer till jobbet när man ska. Det här var nog första gången på alla år som jag ändrade klockan vid exakt rätt tid. Det innebar att jag såg när datorn hoppade tillbaka en timme. Sedan ställde jag alla andra klockor efter den. Återstår att se hur länge alla går lika, för en del av dom verkar leva sitt eget liv. Datorn, tv:n och dvd:n ställer om sig själva. Resterande sju klockor får jag ändra manuellt.
26 Oktober 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Läst i veckan.

¤ Den dåliga tandhälsan hos dom som kommer hit från andra länder skapar jobb inom tandvården. Min känsla är väl annars att dom har fullt upp redan innan, eftersom det brukar ta flera månader att få en tandläkartid.

¤ En motorcykelförare omkom när han körde in i sidan på en bil, som körde ut framför honom från en parkeringsficka. Av oklar anledning noterade inte motorcykelföraren detta, stod det i min tidning. Är det inte bilföraren som av oklar anledning inte har noterat att det kom en motorcykel när han skulle köra ut?

¤ En kvinna härifrån Nybro hade druckit två flaskor whisky och några öl, när hon blev tagen för rattfylla. Jag kände igen hennes val av färdväg, för hon hade kört till Emmaboda via Örsjö. Jag utgår från att det var med förhoppningen att det skulle vara mindre risk att möta en polis på gamla vägen. I min ungdom körde dom som hade druckit genom "nederbyarna" istället för på östra landsvägen.

¤ En man i Mönsterås hade druckit närmare fem liter vin, innan han gav sig ut och körde bil. Han hade i och för sig sovit några timmar, men jag utgår från att han fortfarande kände sig mer full än bakfull. Det som förundrar mig är mängderna folk kan dricka utan att däcka. Riktigt läskigt är det förstås att så många av dom tar bilen i berusat tillstånd. Man kan tydligen möta hur olämpliga bilförare som helst ute på våra vägar.
25 Oktober 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Skadad.

Nedan syns dom fysiska skadorna efter mitt senaste arbetspass. Revorna på armen blev jag genuint förvånad när jag fick se, även om jag förstår hur dom har uppstått. Vi kör en maskin som kapar bort små, fyrkantiga bitar från trästavarna. Tanken är att dom ska åka iväg efterhand på olika vedband ner till en tugg i källaren där dom blir flis. Fastnar det på vägen ut ur maskinen blir det snabbt väldigt många småbitar. Det var vad som hände mig i torsdags natt. Jag föste på högen med handen, utan att tänka på hur vassa kanterna var. Märkligt nog kände jag ingenting just då heller. Desto mer kände jag när jag slog mig på benet. Vi har en liten vagn, som vi drar runt boxar på. Jag måste skjuta den framför mig, för drar jag den efter mig kör jag ofelbart in den i mitt eget ben. Jag har gjort det så många gånger att jag borde veta det vid det här laget. Ändå gjorde jag det igen. Dom psykiska skadorna uppstod när min chef informerade mig om att han och min ordinarie chef hade kommit överens om att flytta över mig till slitytan permanent. I min värld är den som beslutet gäller också inblandad när man kommer överens om någonting sånt, så jag blev fruktansvärt upprörd. Speciellt som jag hade missuppfattat min kontakt på personalavdelningen, och trodde att jag skulle få fortsätta tillhöra stommen. Det har hänt kollegor till mig tidigare att dom först har blivit borttvingade från slityteavdelningen och sedan tillbakatvingade dit, och nu hände samma sak mig. Personalvård är inte riktigt min arbetsgivares grej. Min nya chef har ansökt i sitt budgetförslag om att få köra natt hela nästa år. Då tänker jag mig att det blir ett "riktigt" nattskift, som på stommen. Men någon garanti är det tydligen inte, för i fogen kör dom som vi gör nu löpande. Då går dom in en söndag ibland, för att få ihop sina timmar. Om någon tror att jag ska schemalägga arbete både i veckorna och i helgerna kommer dom att stöta på patrull.

24 Oktober 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Besiktning.

Hela den här veckan har jag legat i startgroparna för att rusa upp och släppa in en besiktningsman som skulle kolla köksfläkt och badrumsventilation. Morgonrocken har hängt i hallen, för att jag skulle hitta den när jag var yrvaken. Han skulle komma någon gång mellan sju och fyra under en tidsperiod av två veckor. Inte mycket sömn under dom fjorton dagarna med andra ord. Jag kan inte koppla av alls, när jag väntar på något sånt. Mitt i veckan kom det upp en lapp om att han skulle komma onsdag eller torsdag till mitt kvarter. Igår hade jag skrivit en lapp till mig själv, för att inte glömma att sätta låset i serviceläge, när jag cyklade till frissan. Dom dök ändå inte upp förrän idag på förmiddagen. Då satt jag i alla fall uppe tills dom kom, för att slippa rusa ur sängen. Dom behövde inte röja så mycket, för dom hade insett redan efter dom första lägenheterna dom var inne i att hela systemet behöver rensas. Fast det kan tydligen dröja till framåt våren. Jag brukar säga att man aldrig vet om folk förstår vad man menar eller bara att dom hör vad man säger. Idag kände jag själv att det var lugnast att hålla med om att ventilerna måste vara öppna hela tiden. Jag förstår vad dom menar, men med tanke på att jag redan nu sitter i raggsockor och långkofta vid datorn, är det knappast troligt att jag tänker sitta intill en ventil som är öppen rakt ut. Det positiva med besöket var att min favoritvaktmästare var med. Nu lovade han att ringa och jaga på målarna.
23 Oktober 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Morgontidningen.

Det har varit si och så med leveransen av morgontidning här på sistone. Tre gånger dom senaste veckorna har den saknats på dörrmattan, när jag har kommit från jobbet. Det intressanta är att jag inte har tänkt på det direkt när jag har stigit genom dörren. Först efter en stund har jag noterat att den inte ligger på köksbordet, där jag brukar lägga den. Det är föredömligt enkelt att anmäla utebliven tidning via nätet numera. Redan på anmälningssidan brukar dom meddela om den är försenad, för att slippa en uppsjö av anmälningar. Så var det sist, när dom hade haft problem i tryckeriet. Vissa skulle tydligen inte få sin tidning förrän dagen därpå. När den inte hade kommit idag tänkte jag att det kanske fortfarande strulade, men det fanns inget sånt meddelande. Jag felanmälde min, men vad som hände sedan är mera oklart. Min tidning kom redan vid halv åtta. Kör dom ut den extra brukar det inte ske förrän mitt på dagen. Förklaringen till förseningen visade sig vara att det var heltäckning på Nybro tidning. I det läget brukar det komma en tidning till senare, men den här gången hade dom tydligen kontaktat tidningsbudet, för det kom ingen mer.
22 Oktober 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Tjugoförsta oktober.

Den tjugoförsta oktober 1979 var början till slutet på mitt livs enda tid som sambo. Killen jag bodde ihop med var iväg på någon längre utflykt, och jag passade på att göra en kortare. Jag hade roligt, och det grämde mig hårt att behöva avsluta dagen och åka hem, för att sambon undrade vart jag hade tagit vägen. Det här var före mobiltelefonernas tid. Numera verkar ju folk ha ständig kontakt och koll på var partnern finns. När jag väl skyndade hem hade han inte ens kommit tillbaka från sin resa. Jag bestämde mig i alla fall där och då för att jag inte pallade med att inte kunna komma och gå som jag ville, och några dagar senare flyttade jag. Än idag njuter jag av att kunna stanna ett par timmar extra utan att behöva höra av mig till någon, om jag trivs där jag är eller har roligt. Kortet är för övrigt taget inne på kontoret i huset vi bodde i. Killen var egen företagare, så ett kontor var nästan ett måste. Hörnskåpet står i mitt vardagsrum numera. Det måste alltså vara mer än trettiofem år gammalt. Dom två följande åren gjorde jag saker detta datum som jag knappt har gjort sedan dess. 1980 var jag med en kompis i simhallen. Den i Nybro har jag aldrig ens varit inne i, fast jag har bott här i tjugofem år. Året därpå var min svägerska och jag ute och sprang. Det har inte heller hänt i modern tid, men hon minns fortfarande en kycklinggul joggingoverall som jag hade då.

21 Oktober 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Reklam.

Idag fick jag en hel hög med post. Det händer inte så ofta sedan jag slutade med brevskrivning och liknande. Bland annat var det ett stort kuvert från Audio video. Det innehöll en reklamfolder, som jag annars hade missat, eftersom jag har en skylt på dörren där jag tackar nej till reklam. Sånt som är adresserat kommer ändå. Just den här hade varit synd att missa, men det hade jag förstås aldrig vetat om jag inte hade fått den. Den handlade framför allt om platt-tv och smartphone, som är dom enda två saker jag saknar och kan tänka mig att behöva. Ja, förutom bil då, men med en sån investering skulle jag troligen bli tvungen att jobba heltid. Det är dessutom ingen engångskostnad, utan en bil fortsätter agera sparbössa år efter år. Dom har rentav en förmåga att bli dyrare ju äldre dom blir har jag förstått. Personligen har jag bara haft gamla bilar, och så fort man råkade få några hundralappar över var det någonting som gick sönder på dom. Audio video flyttade sin butik till Kalmar för några år sedan. Tanken var väl att lönsamheten skulle bli bättre i en större stad, men dom gick ändå i konkurs till slut. Nu har dom öppnat inne i Elons vitvarubutik. Jag är nyfiken på upplägget, men har fortfarande inte kommit ihåg att gå in där och kolla sedan dom kom. Att handla där skulle ändå bära mig emot, eftersom jag gärna vill vara köptrogen mot min favoritbutik Mellströms digital. Det är snudd på den enda butiken i Nybro jag känner så för. Annars är jag nog inte den trogna typen.
20 Oktober 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Gångfartsområdet.

Jag har svurit över bilisterna, som använder Storgatan som vilken bilväg som helst, sedan biltrafiken släpptes på där på försök. Någon gångfart håller dom definitivt inte. Det slog mig inte förrän helt nyligen att det gör säkert inte jag när jag cyklar heller. Speciellt fort går det i och för sig inte på kullerstenarna, men dom som promenerar cyklar jag förbi. Å andra sidan kör bilarna om mig, så bilisterna måste köra ännu fortare. Jag läste om ett test dom hade gjort någonstans, och hastighetsmätarna på bilarna gick visst inte ens så lågt. Nu var det i alla fall någon i Nybro som hade föreslagit att man skulle göra om så det blev återvändsgränd vid torget. Det var inte riktigt tänkt att Storgatan skulle bli genomfartsled, när man släppte på trafiken. Försöket tar visst slut i november, men nu pratar dom att förlänga det ett halvår till. Blir det till slut permanent, borde jag väl någon gång kunna vänja mig vid att det kommer bilar där. Det har hänt mer än en gång att jag har varit på väg åt vänster, där cykelbanan går, och blivit rejält snopen när bilen jag har mött har fortsatt rakt fram. Det sitter i ryggmärgen på mig att dom ska svänga av där, så jag tänker aldrig ens på att kolla vart dom är på väg. Ännu har jag inte blivit påkörd, ta i trä.
19 Oktober 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Soplukt.

Jag har haft en vända med soplukt i köket igen. Det är det absolut värsta jag vet, så jag har i vanlig ordning provat allt. Slängt båda soppåsarna (vi sorterar matavfall), gjort rent silen i diskmaskinen och spolat diskmedel och hett vatten i hoarna. Istället för att slänga mina utbrunna doftljus har jag ställt in dom i sopskåpet. Alltid finns det lite doft kvar. Jag har sprayat så mycket luftrenare så den flaskan tog slut. Det var lite synd, för det var ett vanligt mekaniskt munstycke, som knappast kan gå sönder. Om inte annat kan man hälla över innehållet i en annan flaska, om det skulle sluta fungera. Jag hade en tryckbehållare innan, och den fick jag kasta fast den var halvfull, när munstycket gav upp. Nu fick jag bara tag i en sån igen. Jag har till och med köpt ättika för första gången i mitt liv, eftersom jag läste att det ska dra till sig dålig lukt. Å andra sidan doftar väl inte ättika heller speciellt gott, så jag har inte blivit tillräckligt desperat för att hälla upp det i en skål ännu. Nu har jag det i alla fall hemma, om det skulle bli värre igen.
18 Oktober 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Läst i veckan.

¤ En vegetarian skrev en insändare om att vi skulle äta julbord och inte djurbord. Ett par dagar senare annonserade restaurangen Kalmar kött och bar om "stans köttigaste julbord".

¤ Det har varit inbrott i ett solarium i Nybro. På nätet läste jag att man inte visste hur förövarna hade tagit sig in. Enligt tidningen hade dom brutit sig in. Grejen är att det är öppet dygnet runt, så jag misstänker att det bara var att kliva in genom dörren.

¤ En man i min ålder hade hotat en kvinna med en yxa. Han uppgav att han inte vet vad han gör när han dricker alkohol. Det är exakt samma sak som händer mig. Mardrömmen är just att bli åtalad för någonting efter en fylla, eftersom jag inte kan svära på att jag inte har gjort det.

¤ Så hade ett Nybrolag inom någon sport besegrat ett annat med 3-7. Man kan förihelvete inte vinna med 3-7! Det är förlustsiffror. Vinner gör man med 7-3. Ändå ser jag gång på gång folk som skriver det så, och suckar varje gång över dagens ungdom. Det är dom och den dåliga skolan som får skulden, när språkpolisen inom mig går i taket.
17 Oktober 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Förvirrat.

Jag har blivit inbjuden till veteranfest i december, eftersom jag har varit anställd på kära Kährs i tjugofem år. Man får en minnesgåva i form av ett presentkort, så man kan köpa vad man vill. Eller i alla fall nästan. Dom två saker jag inte har kostat på mig hittills är smarttelefon och platt-tv, men dom butiker som säljer sånt finns inte med bland dom man kan välja. Det närmaste man kommer är Nonnes, en kombinerad musik- och databutik. På deras dataavdelning borde jag kunna hitta någon hyfsat onödig leksak. Problemet var bara att det på lappen där man fyllde i sitt val stod "Nonnes musik i Nybro AB". Ett presentkort på flera tusen i en musikaffär vill jag inte bli sittande med. Så idag har jag varit nere och kollat så det gällde i hela butiken. Sedan fortsatte jag direkt till min arbetsplats för att lämna in min anmälan. Medan jag väntade på att receptionisten skulle avsluta ett telefonsamtal dök en bekant från personalavdelningen upp. Det var extra givande att få en pratstund med henne just idag, eftersom läget på min arbetsplats är lite förvirrat. Jag jobbar ihop med två killar från Lernia. Dom har blivit uppsagda till månadsskiftet, så jag utgick ifrån att det var stommen som gällde för mig igen från första november. Nu visade det sig att dom inte visste något säkert själva på företaget, och därför inte hade kunnat gå ut med någon riktigt information. Dom hade ändå varit tvungna att avsäga sig Lernias personal, eftersom Lernia själva har två veckors uppsägning. Jag vet inte riktigt hur dom har tänkt hinna lära upp nya, om det blir förlängt med någon månad, men dom tänker visst inte riktigt så. Dom hoppas helt enkelt att dom som har lärt sig jobbet inte ska hinna hitta någonting annat medan Kährs bestämmer sig. Det verkar vara en farlig filosofi, för en kille hade tre olika jobb att välja på. Helt död verkar inte arbetsmarknaden vara. Tjejen från personalavdelningen frågade i alla fall mig om jag kunde tänka mig att vara kvar på slitytan ett tag till, om det blev förlängt. Man kan visserligen inte säga nej, men det var ändå trevligt att bli tillfrågad, eftersom jag inte anser att jag blev det första gången. Då blev jag bara nerskickad över natten. Det är fyra månader sedan, så det blev en väldigt lång natt.
16 Oktober 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Förklara.

Istället för en signal på dörren ringde det i min telefon igår förmiddag. Det var personalen från Ria som inte hittade hit. Det var föga förvånande, eftersom dom enda som brukar veta att det över huvud taget ligger ett hyreshus på Norra vägen, är dom som har bott här eller åtminstone har känt någon som har gjort det. Alla andra hus än mitt tillhör gatorna runt omkring. Bara i mitt kvarter är vi tre olika hus som ligger på tre olika gator. Det som förvånade mig mera i detta teknikens tidevarv var att han som ringde inte hade en telefon med gps som alla andra. Jag brukar vara den enda som inte har det, vilket i och för sig är lite tragiskt, eftersom jag helt saknar lokalsinne. Jag brukar å andra sidan leta upp alla platser på någon karta på Internet, men den här mannen körde den gamla hederliga stilen och ringde och frågade. Det skulle han aldrig ha gjort om han hade vetat hur dålig jag är på att förklara vägen. Det slutade ändå med att han fick ringa igen, när han inte hittade rätt hus i Paradiset. Det är området jag bor i som heter så. Jag fick i alla fall mina möbler bytta till slut. I morse visade det sig att vägen inte är det enda jag är dålig på att förklara. Kapen gav upp precis innan vi skulle gå hem från jobbet, och jag berättade för killen på nästa skift vad som hade hänt. När vi kom till maskinen visade det sig att han inte ens hade fattat var jag menade mycket mindre vad.
15 Oktober 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Fjortonde oktober.

Idag får det bli ett tidigt blogginlägg. Dom kommer från Ria med mina nygamla sängmöbler på förmiddagen, så det känns inte lönt att lägga sig innan. Alltså har jag gott om tid nu, men antagligen desto sämre av den varan ikväll. Båten på bilden var pappas. Han var yrkesfiskare större delen av sitt vuxna liv. Han bytte båt ett par gånger, men kallade samtliga för Kronan och såg till att få samma "registreringsnummer", eftersom han hade KR 1. KR stod för Kalmar län, men med tanke på namnet trodde många att den hette Kronan ett. Den på kortet bör vara hans sista båt. Jag hade bäst foto på den, eftersom hela båten syns när den är uppdragen. Han hade knappast den 1973, när jag cyklade ner till hamnen hemmavid den fjortonde oktober. Pappa körde fisketurer på somrarna, och hade tillstånd att ha tolv stycken ombord samtidigt. Nu var det någon som hade anmält att han var ute med fler, så nere vid hamnen stod tullarna och väntade på att han skulle komma iland. En av dom där tullarna blev en av mina absolut första förälskelser. Jag brukar skämta om att jag alltid har stött på killar i 45-årsåldern. Att så länge jag var yngre än dom blev dom smickrade, men det blir dom inte längre. Att det började så tidigt som när jag var tolv känns lite läskigt. Mannen ifråga lever för övrigt ännu, men börjar alltså närma sig nittio. Inte så konstigt kanske att jag har stannat kvar vid 45-åringarna, även om det inte låter så moget. Jag läste någonstans att har man inte vuxit upp när man är över femtio, så slipper man.

14 Oktober 2015  | Länk | Minnenas allé. | 2 kommentarer
Tidningen.

Sverigeserien i rullstolsinnebandy hade premiär i helgen. Serien öppnade i Kalmar sportcenter – med ett mer sammansvetsat Calmif Knights som värd, läste jag i tidningen. "Det blir spännande att se var vi står", sa coachen Linnéa Thurfjell. Min enda tanke var att dom står väl inte alls, om dom är rullstolsburna.
Så var det födelsedagsreportage om en liten tant som fyllde nittio. På frågan om familj hade hon svarat: "Jag är fortfarande singel". Skulle jag mot förmodan leva lika länge får jag väl svara samma sak.

Att sova på min resårmadrass utan sängstomme är inga problem. Desto värre är det att komma upp därifrån. Att komma ur sängen är i och för sig alltid svårt för mig, men i min ålder blir det snudd på omöjligt rent fysiskt, när sängen kommer någon decimeter närmare golvet. Nu är det verkligen uppåt jag ska, och tyngdlagen är inte på min sida. Jag har börjat ta tag i dörrhandtaget, och dra mig upp med hjälp av det. Bättre brödlös än rådlös, eller vad är det dom säger?
13 Oktober 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Sängramen.

Igår sparade jag in en karl igen. Åtminstone om det är som jag tror att deras viktigaste uppgift är att fixa allting som är praktiskt, tekniskt och/eller tungt. Jag skyller på mina bröder att jag är så fördomsfull och tror att män är bättre på sånt än kvinnor. Den ene av dom är akademiker, men det var han som satte upp rullgardinen i sovrummet åt mig. Själv hade jag aldrig vågat mig på det, fast jag har ett betydligt mer tekniskt jobb än han till vardags. Framför allt vore det förstås bekvämt att ha någon att be, men nu får det oftast bli så att bra tant reder sig själv. Den här gången var det min gamla sängram som skulle monteras ner. Dom kommer inte med den nya förrän på onsdag, men jag tyckte det kändes lugnast att ha gott om tid när jag gav mig på den. Hade jag misslyckats hade jag då också hunnit ringa brorsonen och be om hjälp. Så vet jag att jag börjar tjuta om det går fullständigt åt skogen, och jag vill inte gärna komma rödgråten till jobbet. Jag tog med mig mina mejslar in i sovrummet, men det visade sig vara en insexnyckel man behövde. Tur att jag har sorterat upp allt sånt där, så den också gick att hitta. Ont i ryggen hade jag innan, och det fanns ingen bekväm ställning att montera isär en säng i. Det lyckades i alla fall, så nu är den inte större än högen på bilden. En resårmadrass klarar sig ju lika bra utan sängram, så nu tänker jag sova närmare golvet ett tag. Den gamla ramen gick det att välta madrassen ur. För att lyfta i den i den nya ramen lär jag behöva hjälp, men det får vänta ett tag. Det ska målas tak och tapetseras i sovrummet, och det känns inte lönt att montera ihop och isär den en extra gång innan dess. Frågan är hur länge det dröjer, för jag har redan väntat i två månader på målaren.

 

12 Oktober 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Engelska.

Jag behövde hjälp med en av mina spelsidor. Det var på kvällstid, men eftersom det fanns en knapp med texten "live-hjälp" provade jag med den. Att det fanns folk på plats så sent berodde mycket riktigt på att sidan var utländsk. Dom på den svenska filialen skulle inte återkomma förrän nästa förmiddag, men jag och en utländsk tjej gjorde ett tappert försök att kommunicera på engelska. Jag är ingen stjärna på det direkt, men lyckades tydligen göra mig förstådd i alla fall. Det häftigaste med att chatta med henne var annars för mig att det varje gång hon började skriva stod "agent is writing". I min värld är en agent någon i stil med James Bond, men det finns förstås andra typer av agenter. Jag lyckades för övrigt göra mig förstådd på engelska nere på stan, när ett par sökte efter turistbyrån också. Där var det stora problemet efteråt om den verkligen låg där jag trodde numera. Jag fick gå hem och googla, så jag visste att jag hade visat dom rätt.
11 Oktober 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Tomte.

Saker och ting har en tendens att komma bort för mig av varierande anledningar. Ibland har jag glömt dom i någon väska eller så, men ibland känns det som om prylarna hade gett sig iväg på helt egna äventyr. När jag stod framför min prylhylla senast slog det mig att jag aldrig hade ställt in den senaste lilla figuren jag köpte dit. Jag fick tänka bakåt för att försöka utröna vart den hade tagit vägen. Till slut kom jag ihåg vad som hade hänt. När jag kom hem insåg jag att det egentligen var en liten tomte. Eftersom jag har börjat pynta om även prylhyllan till jul åkte han upp i tomtelådan i väntan på första advent.
10 Oktober 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Klocka.

Jag fick tag i en ny badrumsklocka till slut, och valde en med flytande sekundvisare. Den är förvisso tystare, men inte alls knäpptyst, som jag hade trott. Mitt badrum är så litet att man kommer tätt intill den, och då hör man att den tickar dubbelt så fort som en klocka med vanlig sekundvisare. Riktigt stressande är det där snabba tickandet, så jag är glad att jag inte har den i sovrummet.

I morse fanns här ingen morgontidning när jag kom hem. Jag gick in på felanmälan på Internet mest för att kolla så den var på väg, men det var den inte. Där brukar finnas information om att den är försenad och när den beräknas dyka upp, men idag bad dom bara om ursäkt. I och för sig brukar den där tiden aldrig stämma, men då kommer den i alla fall under dagen. När man anmäler den som utebliven får man välja mellan att bli ersatt för den eller att få den utburen under dagen. Jag tycker det är ett intressant val. I min värld vill man antingen ha tidningen varje dag, eller också kan man läsa den på nätet varje dag. Att hela tidningen finns på nätet numera är i alla fall praktiskt i krissituationer. I morse gick jag igenom tv-bilagan där. Det enda jag inte kunde göra var att ringa in det jag skulle se och ta den med mig till tv:n, när jag skulle programmera dvd:n.
9 Oktober 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Säng.

När jag var yngre fick jag så vidriga skavsår av alla nya skor att jag minns dom än. På senare år har jag sluppit det. Jag tänkte mig att det berodde på att jag har köpt dyrare skor av bättre kvalitet, men nu har det börjat igen. Dom tre nyaste paren av skor och kängor skaver på exakt samma ställe. Då hänger det väl rimligtvis ihop med hur jag går, men jag tog ändå med mig ett par till skomakaren i förra veckan, för att höra om det var något han kunde göra. Idag cyklade jag ner och hämtade dom och lämnade in resten. På hemvägen tog jag svängen runt Ria, fast det bara var en vecka sedan jag var där senast. Man vet ju aldrig när den perfekta sängramen kommer in, och nu stod den där. Jag trodde jag skulle bli tvungen att kompromissa ganska rejält när jag köpte en begagnad, men den här var nästan exakt vad jag hade tänkt mig. Jag tog ett sängbord också, som passade bättre ihop med sängen än det jag har nu. Förutom att priset bara blev en tiondel av vad jag hade fått ge för nya möbler, är fördelen att dom tar med sig dom gamla när dom kommer med det jag har köpt. Det är väl annars nästan bara när det gäller bilar man kan lämna in den gamla i byte när man köper nytt. Att göra sig av med det som blir över själv är snudd på omöjligt, när man bor långt ifrån återvinningsstationen och dessutom inte har någon bil.
8 Oktober 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Föräldrar.

Mina kollegor tilltalade en av dom nya killarna på stomavdelningen med efternamnet. Annars hade jag nog aldrig upptäckt att jag känner hans mamma. Jag sa redan förra gången något liknande hände att alla måste berätta vilka deras föräldrar var. Speciellt om dom jobbade på Kährs, men då hade inte den killen hunnit börja. Det slog mig i det här sammanhanget att jag inte hade sett den första killen det gällde sedan semestern. När jag frågade visade det sig att han var studieledig. Jag har lite dålig koll på vilka som kommer och går där inne, nu när jag bara träffar dom i fikarummet. Varken Nybro eller Kährs är större än att alla mer eller mindre känner alla och många är släkt med varandra. Jag kollade en av dom yngre killarnas Facebookvänner en gång, och jag var vän med föräldrarna till flera av dom. Man får vara glad så länge det inte är som med flickan vars morföräldrar jag kände.
7 Oktober 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Sjätte oktober.

Just idag har jag jobbat i 38 år. Den sjätte oktober 1977 började jag en säsongsanställning på Nordchoklad i Kalmar. Jag var sexton år och hade slutat nian i juni. Det var redan då tal om att man inte kunde få jobb utan utbildning. När jag inte ville läsa vidare övertalade min mamma mig att söka någon gymnasieutbildning som jag bara tyckte lät kul. Medan jag gick där skulle jag åtminstone hinna bli gammal nog för att ta körkort, så chanserna till jobb ökade. Jag kom faktiskt in på Ingelstorp lantbruksskola, där både min brorson och hans sambo har gått. Jag tackade nej till min plats, när jag fick det här jobbet. Man plockade in extra folk för att packa julgodiset varje höst, men efter det har det rullat på med olika industrijobb. Det är inte många månader jag har varit arbetslös under alla dom här åren. På kortet nedan syns jag med en kollega vid det löpande bandet, där man satt och packade chokladbitar i presentaskar. Vi satt ett helt gäng tjejer efter varandra. Var och en stoppade i ett par olika sorters praliner. Glasögonen jag hade på den tiden skulle avhjälpa ett brytningsfel. Det är en av dom få saker som har blivit bättre med åren. Linsen hänger tydligen ut sig likadant som allting annat på kroppen, när man blir äldre, och då försvinner brytningsfelet. Numera har jag åldersförändringar som gör att jag ser dåligt på nära håll istället. Vid löpande band sitter jag fortfarande, åtminstone nu när jag är utlånad till slitytan. Nu är det träbitar istället för choklad jag plockar med. Fördelen är att dom inte är lika frestande att stoppa i munnen. Första vändan jag jobbade på chokladfabriken ökade min vikt stadigt. Så många lager kläder som jag har på kortet behöver jag aldrig på mitt nuvarande jobb. Där man håller på med livsmedel kan man inte ha speciellt varmt.

6 Oktober 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
"Bonde söker fru."

Antingen är det ovanligt vettiga deltagare i "Bonde söker fru" i år, eller också har man valt att lyfta fram dom vettigaste. Där var dels en bonde som frågade tjejerna redan vid speedejtingen om dom kunde tänka sig att flytta till honom långt ute i ödemarken. Han är ju inte flyttbar, och jag har sett flera förhållanden från dejtingsåpor som har spruckit på grund av avståndet. Så var det en av tjejerna som svarade att annars hade hon inte sökt till det programmet. Det kan tyckas självklart, men jag har hört och sett flera genom åren som nog egentligen inte alls var säkra på om dom ville bo på landet över huvud taget. Att leva på en bondgård ihop med en bonde blir ju extra speciellt. Det är väl exakt därför den här dokusåpan har kommit till. En vanlig uppspacklad brud som är rädd att bryta naglarna kan bönderna säkert hitta på egen hand.

5 Oktober 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Webbläsare.

Jag konstaterade tillsammans med en kille på Doff data att det inte är något större fel på varken minne, grafikkort eller något annat i min dator. Jag börjar istället misstänka att det är Firefox som inte vill vara med riktigt alla gånger. Jag trivs ändå bäst med den, men när det blir riktigt struligt har jag insett att den enklaste lösningen är att öppna en annan webbläsare. Till slut lät jag Chrome vara öppen, för att lätt kunna gå tillbaka dit, om Firefox började jäklas igen. Jag bestämde mig för att åtminstone ge Chrome en chans som standardläsare, eftersom det fungerar bättre att spela spel i den, men där segade Facebook istället. Så nu kör jag helt enkelt dubbelt, och får det bästa av två världar. Alla spellänkar öppnas i Chrome, men ska jag surfa gör jag det i Firefox. Den frågar varje gång efter att få vara standardläsare, och det intressanta är att det på knappen jag får välja står "inte nu". Jag känner mig otrogen redan innan, och det där är väl standardsvaret alla älskare och älskarinnor får, när dom frågar när kärleken ska skilja sin från sin make eller maka. Förhoppningsvis är det mindre omoraliskt att köra dubbelt med två webbläsare än med två människor. Det känns mindre struligt om inte annat. Vi har ett intressant förhållande min dator och jag. Den enda som protesterar är Facebook. Jag får mail varje gång jag loggar in från en annan webbläsare, där dom undrar om det verkligen var jag.
4 Oktober 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Hänt Extra.

Tidningen Hänt Extras rampanel får mig att känna mig som en fuskare. Dom skickar nämligen ut samma undersökning om varje nummer av tidningen redan på fredagen. Då har jag bara hunnit bläddra igenom den. Läsa den hinner jag aldrig göra förrän i helgen. Man kanske kunde vänta med att svara tills på söndagen, men jag kör med en halvsanning istället. Jag kryssar i att jag har läst den och att jag har ägnat den mer än en timme. Det vet jag ju att jag kommer att göra om jag får leva och ha hälsan. Vad jag tycker om rubrikerna på omslaget och vilka som gör mig mest nyfiken vet jag också, för dom har jag läst. Att dom sällan har något med verkligheten att göra spelar inte så stor roll. Att nyblivna singeln Claes Malmberg har haft ett förhållande med Persbrandts mamma är visserligen sant, men det var när han var tjugo. Eller inte, för i numret därpå förnekar hon det. Han är i min ålder, så det är i vilket fall som helst ett tag sedan. Att Carola och Jimmy bryter upp, för han har valt en annan, hade enbart med deras musikaliska samarbete att göra. Deras kärleksförhållande verkar däremot vara långt ifrån över.
3 Oktober 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
TV.

På tv märks det att hösten är här. Det drar igång både helt nya serier och nya säsonger av dom gamla. "Ängelby" är den mest tveksamma hittills. Egentligen tycker jag bara den är väldigt konstig, men den är inte så dålig att jag har förkastat den ännu. Om inte annat är det väldigt praktiskt med svenska program, när jag sitter och broderar under tiden. Så är jag barnsligt förtjust i kända svenska skådespelare, och det finns ett gäng där. I fyrans "Modus" är alla kändisar en förutsättning för att jag ska hänga med. Där är så många olika karaktärer att jag behöver välkända ansikten för att få någon ordning på vem som är vem. En kul detalj tyckte jag det var att Krister Henriksson och Cecilia Nilsson spelade gifta, precis som dom är i verkliga livet. Jag tror aldrig jag har sett dom göra det innan. Det höll bara i ett avsnitt. Sedan blev hon mördad. "Brottsplats Sverige" misstänker jag fick en kickstart i och med att "Efterlyst" flyttade till TV 8. Det är väl fler än jag som inte har den kanalen. Det nya programmet är dessutom exakt samma sak, komplett med Hasse Aro och allt. Annars är det väl ingen hit direkt att titta på en serie där kvinnor mördas så fort dom går utanför dörren och en annan där man tar upp verkligen våldtäkter, precis innan man ska ge sig ut i mörkret och traska till jobbet.
2 Oktober 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Staket.

Jag har läst om att det skulle sättas upp staket längs med järnvägen på utsatta sträckor, för att hejda dom som vill ta livet av sig. Så har jag tyckt mig se från min balkong att det hade kommit upp någonting längs Järnvägsgatan, men märkligt nog har ingen av mina lokala nyhetsportaler nämnt det. Ikväll såg det i alla fall ut såhär, när jag kom det hållet. Järnvägen går precis intill gatan, så jag tycker det var riktigt bra tänkt. Dom som kliver ut framför tåget frivilligt tror jag visserligen brukar göra det utåt brukshundsklubben, där tåget har fått upp farten, men nu blir det åtminstone ingen självklar genväg över spåren för dom som inte orkar ta sig till närmaste tunnel. Jag var borta på Ria en sväng, men det enda dom verkar få in i sängväg numera är spjälsängar. Nativiteten är uppenbarligen god, och ungarna växer så det knakar. Så är det nog fler än jag som har upptäckt att second hand är enda chansen att få tag i en sängstomme i trä numera, så dom som kommer in verkar säljas lika fort. Man borde antagligen ringa bort och kolla varenda dag så man inte missar något, men riktigt så ambitiös är jag inte. Jag passade på att hämta ett paket på Statoil, så det var någon mening med min utflykt. Nu slipper jag cykla bort dit imorgon bitti. Så hade jag tänkt ta cykeln till jobbet ikväll. Nu lämnade jag den ute, så jag slipper jag traska ner i källaren framåt halv elva. Fast det kom jag förstås inte ihåg förrän jag nästan hade lyckats knö mig in genom källardörren med cykeln. Vanans makt är stor.

1 Oktober 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida