HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Juni (2019)
>>


Hjälp krävdes.

Lysrörsarmaturen i badrummet gav upp andan precis när jag hade varit och handlat förre helgen, så jag fick klara mig utan det ljuset i en vecka. Det finns en taklampa, men jag ser varken att fixa håret eller fila naglarna med enbart den. När glimtändaren har varit slut vid något tidigare tillfälle har det åtminstone blinkat om lysrören där inne. Nu visade lampan inte ett livstecken. Av någon anledning fick jag för mig att det bara fanns ett lysrör, fast jag borde veta att det är två. Följande min kvinnliga logik köpte jag alltså ett lysrör, men att byta till det gjorde ingen skillnad alls. I resten av lägenheten har jag gärna mysbelysning, men i badrummet var jag rejält trött på den vid det laget. Så trött så jag cyklade en extra runda till Kvantum i lördags och köpte nya glimtändare. Som väl var passade jag också på att köpa en pizza, så att trippen inte var helt bortkastad, när jag ändå inte fick igång badrumslyset efteråt. Vid det laget var jag säker på att det måste vara något större fel, så jag felanmälde den på hyresvärdens webbsida. När jag kom hem från lasarettet i måndags lyste det i badrummet igen. Eftersom jag inte var hemma vet jag inte om vaktmästarna har gjort något mer, men dom verkar i alla fall ha bytt både lysrören och glimtändarna en gång till. Återstår att se om det kommer en faktura, eftersom jag egentligen ska bekosta sånt själv.
31 Oktober 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Trettionde oktober.

Den trettionde oktober 1979 var jag på bio och såg en actionthriller som hette ”The warriors”. Jag minns den inte, och när jag googlar på den låter det inte alls som min typ av film med gängslagsmål och annat. Å andra sidan kan sällskapet ha varit viktigare än själv filmen, eftersom jag var ute med två killar. Nu är det trettio år sedan jag var på bio senast, men som jag minns det fungerar action eller rentav skräck bäst i manligt sällskap. Då får man en anledning att hålla hårt i dom, medan många män mest tycker att romantiska filmer är pinsamma. Sex år senare hade jag ingen tv själv, så jag var uppe hos mina föräldrar i mammas lägenhet och såg ”Lösa förbindelser”. Den serien trodde jag verkligen att jag kom ihåg, men när jag googlar känns den inte bekant alls. Alla gamla serier finns ju att köpa i dvd-boxar numera, så jag kanske skulle se om den. Om inte annat brukar det vara fascinerande att se hur unga alla kända skådespelare var för trettio år sedan. En snabb koll ger vid handen att jag inte behöver gå längre än till SVT:s öppna arkiv. Där finns trettio avsnitt av den serien.
Det bifogade fotot är från oktober 1984. Det är taget på Nordchoklad, innan hårnäten kom, och det räckte att ha mössa. Jag avskydde att stiga upp tidigt redan då, så när det dök upp ett tillfälligt nattskift nappade jag direkt. Min närmaste chef försökte avstyra det, men jag i det närmaste la mig på golvet och sparkade och skrek tills jag fick min vilja igenom. Det slår mig att jag var exakt lika gammal då som många av ungdomarna jag jobbar tillsammans med är nu.


30 Oktober 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
ABGK brann.

Att mina kollegor hann börja jobba över huvud taget igår kväll berodde enbart på att dom var på ABGK ett par timmar tidigare för lite övertid. Bara några minuter efter att dom hade börjat exploderade tre spånfilter. Sånt där sprids snabbt genom fläktsystemet, så dom hade först blivit evakuerade till ett konferensrum och senare hemskickade. Dom meddelade på Facebook att alla var oskadda, och det var skönt att höra. Jag har alltid tänkt mig att hela fabriken kan blåsas ur vid en rejäl smäll. Jobb hade brandmännen hur som helst haft till tre i natt med alla glödbränder som uppstod. Om jag förstod saken rätt kommer inte produktionen igång igen förrän på onsdag. Man hade fått välja mellan att ta ledigt eller att gå där och städa. Jag låg tydligen steget före när jag bokade in min semester.
Idag var jag på lasarettet på förmiddagen och lämnade tillbaka den förhatliga andningsmasken. Nu inväntar jag remiss för att få en bettskena istället. Jag har aldrig gillat tanken på att ha någonting i munnen när jag sover, men förhoppningsvis går det bättre än att ha någonting över både näsa och mun. Att inte andas alls stora delar av sovtiden verkar onödigt spännande. Den lilla snö som kom igår kväll hade försvunnit tills jag skulle iväg, men det blåste svinkallt. När jag väntade på bussen hem igen konstaterade jag att det är tufft att vara rökare. Jag frös i varmaste vinterjackan, men i rökrutan satt en man i bara sjukhusets kortärmade skjorta.


29 Oktober 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Söndag.

Ikväll fick jag inte riktigt ihop det med hur tidigt skymningen kom, innan det slog mig att vi hade ställt om klockan. Jag hoppas verkligen att jag har ändrat tiden åt rätt håll, men dator, telefon och DVD-spelare ställde om sig själva. Dom borde ju veta. Det är extra spännande eftersom jag har en tid att passa imorgon bitti. Förhoppningsvis slutar vi med allt vridande av klockan fram och tillbaka under min livstid. Ikväll börjar mina arbetskamrater jobba redan om ett par timmar. Alla utom jag jobbar mertid en söndag i månaden, och ikväll börjar dom dessutom tidigare, för att få till lite övertid. Det grämde mig en liten aning att jag missar fikat som en kollega hade fixat till kvällen, men jag hittar säkert något gott i mina gömmor också. Själv tänker jag inte infinna mig på ABGK förrän på onsdag kväll vid halv elva. Innan dess ska jag avnjuta ett par semesternätter. Morgontidningen var försenad både igår och en dag tidigare i veckan. I denna teknikens tidevarv slipper man ringa och fråga efter den. Man reklamerar den över nätet. Då får man direkt veta om tidningen är försenad, och när den kan tänkas dyka upp. Problemet när det hände första gången den här veckan var att jag inte hade datorn på. I telefonen hade jag inte lagt in den nya distributören, och jag tycker att det mesta är jobbigare att hitta i den lilla luren än på en stor datorskärm. Nu har jag i alla fall fixat till mina länkar, så det går lätt nästa gång jag vill veta vart tidningen har tagit vägen.
28 Oktober 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Almanacka.

Jag är mycket för att göra och handla saker och ting för säkerhets skull. Jag köper hellre en extra, som jag får slänga, än att jag står utan ett eller annat. Av förbrukningsvaror har jag alltid en extra hemma att ta till så fort den aktuella förpackningen är slut. Har jag någon gång missat att köpa hem den där reserven är därför paniken total. Nu har jag lyckats lura in min frissa i samma tänk. Varje gång jag har varit där har jag alltid bokat en ny tid sex veckor senare. Nu har vi dessutom börjat boka in en tid efter tolv veckor, så att jag har dom två närmaste tiderna bokade just för säkerhets skull. Här hemma skriver jag in allt i min väggkalender, för att kunna slappna av och förlita mig på den. I veckan uppstod problemet att det är ett nytt år om tolv veckor. Jag hade för mig at jag hade köpt nya almanackor, men det var uppenbarligen ett helt år sedan. Åren går bara fortare ju äldre man blir. Nu är i alla fall almanacka för 2019 inköpt, och förutom den där klipptiden har jag skrivit in födelsedagarna för mina närmaste. Bland annat brorsonen och hans sambo, som båda fyller trettio. Åtminstone flickebarnet har haft ångest för det i så pass många år att jag nästan for illa själv av att skriva in det. För övrigt inser jag naturligtvis att dom flesta har kalendrar och annat i dator och telefon numera, men jag vill ha mina på väggen. Där kan jag lätt kasta ett öga för att hålla koll både på dagens datum och vad som förväntas av mig framöver.

27 Oktober 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Pokaler.

Bowling är en så härlig sport så till vida att åldern inte verkar ha någon större betydelse. Jag brukar skryta med att jag har blivit både Nordchokladmästarinna och Kährsmästarinna i just bowling. Det var åtta år mellan dom båda titlarna. Efter att ha berättat om dom för en ny kollega på jobbet, som bowlar mer seriöst, bestämde jag mig för att plocka fram dom små pokalerna jag har vunnit. Dom andra båda har jag fått för prestationer på skjutbanan. Den finaste vinsten där var annars en medalj, som jag vann vid klubbmästerskapen i Läckeby skytteförening. Min huvudmotståndare hade eget gevär, men jag spöade henne med lånade prylar. Något liknande hände vid bowlingmästerskapet på Kährs. Bara en av tjejerna var bowlingspelare på riktigt. Ju bättre det gick för mig, desto mer nervös blev hon, och sånt är aldrig bra i tävlingssammanhang. Jag slutade bowla helt efter en trevlig sammankomst en fredagskväll. Det var jättemysigt att bowla med en rom & cola inom bekvämt räckhåll, men man hade ingen jättekoll på kroppen. Jag slet mig i ryggen, så jag aldrig har vågat spela bowling mer efter det.

26 Oktober 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Månen.

Månen fascinerar väl dom flesta. Vissa mer än andra. Jag läste nyligen om en rik kille som ville åka upp och se den på nära håll. Personligen tycker jag nog den är vackrast på avstånd. Jag är lika snabb att ta fram kameran som alla andra när jag ser den. Tyvärr har jag med åren blivit tvungen att inse att man behöver lite proffsigare optik än dan jag har, för att få till en vettig bild på månen. Med lite tur kan det bli som kortet här nedan, men oftast blir det ingenting vettigt alls. Tillräckligt intresserad för att köpa en finare kamera är jag inte. Alla andra lägger upp gott om bilder på månen, så jag får se den ändå. Och så i verkligheten då. Det absolut vackraste jag minns från min barndom är när det bildades mångata utanför kusten. Nu har jag bott inne i skogen i närmare trettio år, så jag har inte upplevt det fenomenet på ett tag. Fast nu slår det mig att det kanske kan bli samma effekt i en insjö. Jag får cykla ner till Linnéasjön nästa gång det är fullmåne, och kolla om det blir någon mångata där.

25 Oktober 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Ungdomar.

När jag läser om droghanteringen vid Baronen i Kalmar inser jag vilken skyddad uppväxt jag själv har haft. Ungdomarna hänger där nere likadant som vi hängde vid Ing-Guns mataffär när jag var i dom yngre tonåren. Vi samlades hela gäng med cyklar, mopeder och bilar, efter att butiken hade stängt på kvällarna. Det starkaste som förekom där var nog cigaretter. Själv var jag otroligt naiv och oskuldsfull i den åldern. Jag minns fortfarande hur en äldre tjej tog av sig jackan och släppte ut sina stora bröst, innan hon hoppade in i bilen hos en kille. Jag fattade verkligen inte varför. Min klasskompis fick förklara tanken med den manövern för mig. Här i Nybro har tydligen affärshuset Lönnen blivit ett tillhåll sedan Willys försvann därifrån. Dom ungdomarna är dessutom otrevliga mot äldre som kommer ut från bingolokalen, som ligger i samma hus. Jag sprang på några av dom när jag var på väg till Avonova (vår företagshälsa) igår. När jag kom uppför trappan till deras tillhåll tvekade jag en sekund över vart jag borde ta vägen därifrån. Samtidigt som jag frågade ungdomarna till råds kom jag ihåg att jag måste ut på parkeringen för att hitta rätt dörr, så jag både frågade och svarade mig själv. Alla som bekymrar sig för min hälsa kan jag meddela att proverna var bättre än på länge. Till och med det dåliga kolesterolet låg på en acceptabel nivå. I morse var jag hos frissan efter jobbet. Nu har jag ingenting inbokat förrän på måndag. Då ska jag till lasarettet, men jag har semester natten efter, så då är det lugnt.

24 Oktober 2018  | Länk | Media | 0 kommentar
Tjugotredje oktober.

Den tjugotredje oktober 1972 var andra gången jag rökte, fast jag bara var elva år. Det var samma äldre tjej som hade dåligt inflytande på mig båda gångerna. Som väl var blev det aldrig någon vana, för att bli av med beroenden har jag inte karaktär till. Jag har feströkt några gånger, men bara puffat. Halsbloss har jag dragit en enda gång i mitt liv. Då snurrade hela huset, så jag kände inget större behov av att vänja mig vid det. Den här dagen åkte jag också med pappa till Kalmar och hämtade med oss min morfar över till Öland. Exakt åtta år senare gjorde jag samma sak. Fast då hämtade jag honom med min egen bil, och tog hem honom till min lägenhet i Kalmar. Kortet på honom är taget mellan dessa båda tillfällen. 1978 närmare bestämt.
Mycket dans har det blivit detta datum genom åren. Redan 1976 var jag i Blomstermåla Folkets hus och dansade till Thor-Erics orkester. 1982 var jag i Hyttan i Alsterbro och 1983 dansade jag kultis i Folkets park i Kalmar. 1987 besökte jag Sandra dansrestaurang i Kalmar, där Ingmar Nordströms spelade upp till dans.
Den tjugotredje oktober 1992 hade jag en helkväll. Den började med Kährsmästerskap i bowling, och jag kom inte i säng förrän halv fyra på morgonen. Direkt efter bowlingen åt vi pizza på Juventus. Sedan gick jag ett par varv mellan pubarna Oliver och Ziczac och en arbetskamrats hem.


23 Oktober 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Själv är bäste dräng.

Sedan jag köpte ny datorstol i början av augusti har jag väntat på att få upp den gamla på vinden. Hissen går inte upp dit, och den var för tung och otymplig för att jag skulle ge mig på att försöka bära den uppför trapporna ensam. Jag orkade inte be någon komma hit enbart för det. Speciellt social är jag uppenbarligen inte numera, för här har inte varit en människa dom senaste två månaderna. Det närmaste jag kom var ett besök som stoppades av en nackspärr. Dom pratade om att komma hit vid ett senare tillfälle, men jag har inte hört något mer. Stolen har stått här i vägen, eftersom utrymme är en ständig bristvara hemma hos mig. Två månader stod den så. Medan jag gick här och tänkte på hur enkelt det hade varit att få upp den på vinden om hissen hade fortsatt upp dit, slog det mig till slut att det gör den i uppgången bredvid. Stolen hade hjul, så jag behövde inte bära den så mycket som en meter. Det var bara att dra ut den till hissen, åka ner i källaren och rulla bort till nästa hiss, upp till vindsvåningen och rulla den över vinden till mitt förråd. Jag har lite blandade känslor såhär i efterhand. Jag är lättad att slippa stolen i lägenheten och att det gick så smidigt. Samtidigt stör det mig att det tog mig flera veckor att komma på den enkla lösningen på problemet.
22 Oktober 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Telefonväckning.

Av förklarliga skäl har jag alltid signalen avstängd på telefonen när jag sover. Annars blir jag alltför ofta väckt av pling av reklam och signaler från säljare. Dom har dessutom en tendens att väcka mig just när jag har lyckats somna om, ifall jag sover dåligt. Dom som har barn har väl inget annat val än att vara nåbara dygnet runt. Själv är jag alltid uppe någon eller några gånger per dag, och jag räknar med att det räcker att jag ser missade samtal och meddelanden då. I veckan som gick väntade jag på ett (för mig) viktigt samtal. Jag hade inte bara signalen aktiverad på telefonen, utan sov dessutom med den inom räckhåll. Den väckte mig mycket riktigt när jag precis hade somnat om, men när jag svarade var det ingen där. Det händer att jag fumlar bort samtal, så jag försökte i vild panik ringa tillbaka, men jag fick inte ens kopplingston. Efter tre försök lugnade jag ner mig lite, och googlade på numret som samtalet kom från. Av kommentarerna förstod jag att det var folk från nättidningen ”Nya tider” som ringde till dom som hade gillat eller delat deras inlägg på Facebook. Som någon skrev var det förstås lite skrämmande att dom letade upp folks telefonnummer utifrån det. Personligen var jag bara tacksam att jag inte hade lyckats få kontakt. Att vara nåbar när man sover är helt klart överskattat.

21 Oktober 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Trafikolycka.

I torsdags kväll stod det extra klart hur mycket mer jag lever mitt liv på Internet än i verkligheten. Jag läste att två bilar nyss hade kolliderat i Nybro. När jag såg adressen insåg jag att det bara var hundra meter härifrån. När jag tittade ut genom fönstret såg det ut som nedan. Det borde nästan ha räckt att jag hade vridit på huvudet, för att jag skulle ha sett alla sirener spegla sig i fönsterglaset. Det där med adressen var i och för sig lite kul. Den som skrev inlägget hävdade att olyckan hade skett i korsningen Järnvägsgatan/Norra vägen. Nu går Norra vägen i en viadukt över Järnvägsgatan, så att krocka där vore snudd på omöjligt. Istället hade det smällt nedanför i korsningen Järnvägsgatan/Mossgatan. Jag hoppades att det bara var dom lokala 24-nyheterna som hade dålig koll på läget, men idag fanns samma uppgifter i min morgontidning. När det kommer till sånt som är så nära att man känner till dom rätta omständigheterna, inser man hur många fel det kan vara i dom större nyhetsreportagen. Hur som helst fördes en person i ambulans till sjukhuset med lindriga skador, och båda bilarna fick bärgas från platsen. Räddningstjänsten jobbade någon timme med att sanera vägbanan. När jag cyklade förbi där igår morse syntes inga spår av olyckan. Då glömde jag i och för sig att kolla staketet till firman som ligger i korsningen. Enligt en bild från olycksplatsen verkar en av bilarna ha kraschat in i det.

20 Oktober 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Fredag.

Idag hade jag tid för massage klockan nio. På vägen dit besökte jag förpackningsåtervinningen. Det innebar att jag mötte alla ungdomar som skulle till gymnasieskolan, när jag cyklade in mot stan. Jag kan rekommendera den turen, om någon är självmordsbenägen. Ungarna var definitivt inte beredda att möta någon i tunneln under viadukten. Dom trodde nog att den var enkelriktad åt ena hållet på morgonen och åt det andra på kvällen. Något annat som fascinerade mig var att dom hade jackorna uppknäppta, fast det var minusgrader. Man får tydligen vara beredd att frysa ihjäl, om man ska vara cool. Mina händer var stelfrusna när jag kom in till centrum, fast jag hade vantar på mig. Jag hade ärende till posten, så istället för att stå och frysa utanför Nybro hudvård medan jag väntade in tiden, satte jag mig på soffan i Willys entré och lät fingrarna tina. Tack vare det träffade jag en före detta arbetskamrat, som jag inte hade sett på evigheter. Hon tänkte gå i pension från sitt nuvarande jobb om någon vecka. Efter massagen veckohandlade jag på Kvantum, och fick delavstämning för tredje veckan i rad. Innan dess var det flera månader sedan det hände. Det har som väl är stämt varje gång, och man får vara glad så länge man slipper plocka upp allt man har handlat för en helavstämning.
19 Oktober 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Musiksmak.

Jag har alltid använt hörselskydd, så även efter fyrtio år av industrijobb påstås min hörsel vara helt okej. När jag ändå missuppfattar vad folk säger på jobbet, brukar jag skylla dels på den stökiga omgivningen, och dels på just det faktum att jag har hörselkåpor på mig. I natt blev det nästan lite komiskt när en flicka frågade efter Petra. Jag pekade åt rätt håll, men tösen kom tillbaka och sa att ”där var ju bara Petra". Hon hade nämligen sagt Bea. Allt med e och a låter ungefär likadant i fabriksslamret. Eva också, så många gånger tror jag att folk ropar på mig när det gäller någon annan. Bea är syster till flickan som frågade efter henne. Jag har väldigt svårt att komma på rätt namn på folk, så när det gäller någon av dom här båda brukar jag helt enkelt säga ”din syster”. Jag känner att vi kunde ha löst problemet i natt genom att dom själva hade sagt likadant om varandra. Den yngre av systrarna har två små barn, så under arbetstid får jag lära mig sånger som den nedan. Eftersom det är femtio år sedan jag var liten själv och jag inte har några egna barn, ser jag det som allmänbildning att få höra vad ungarna lyssnar på numera. Det kanske räknas som merit för att få jobb bland barn, om man blir arbetslös? Problemet med just den här trudelutten är annars att den fastnar direkt. Jag kommer förmodligen gå omkring och gnola på den hela helgen.

18 Oktober 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tonårsminnen.

När jag såg kort på mig själv från tonåren iklädd en polotröja, insåg jag hur min klädsmak har förändrats genom åren. Numera använder jag mest typ pikétröjor, eftersom jag avskyr när någonting sitter åt runt halsen. Höghalsat är inte att tänka på, i alla fall inte inomhus. Är jag ute när det är kallt vill jag helst inte att det blåser in där. Förr använde jag först halsduk att vira runt kragen och senare en sjal som jag hade innanför. Numera äger jag en vinterjacka som håller tätt alldeles av sig själv. Bland polotröjorna kommer jag ihåg det vi kallade för Islandströjor. Jag hade en sån på mig på skolkortet både i åttan och nian. Däremot upptäckte jag inte förrän såhär många år efteråt att Kjelle hade en likadan. I åttan stod vi dessutom väldigt snyggt placerade på varsin sida. När jag sedan kollade nians skolkort, så hade vi likadana tröjor där också, men där sitter han på en stol framför oss andra. Märkligt att jag inte har reagerat på det, fast jag visste exakt hur jag själv såg ut på båda korten. Den enda skillnaden från åttan till nian var att jag hade klippt av en bit av håret. Annars var jag likadant klädd och stod på nästan samma ställe vid båda fotograferingarna.

17 Oktober 2018  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Sextonde oktober.

Den sextonde oktober 1975 gick jag i åttan, och vi gjorde fruktsallad i hemkunskapen. Såhär i efterhand låter det väl inte alltför avancerat att skära frukt i bitar och blanda ihop, men det gjorde vi i alla fall. På kvällen strök jag kläder, eftersom det var en av mina arbetsuppgifter i föräldrahemmet. Så var jag på biblioteket, som fanns i Norra Möckleby på den tiden. Jag vet inte om dom har något sånt nu. Butiken som låg strax intill tror jag tjänstgör som museum eller något liknande numera.

1982 blev jag bjuden på lax hemma hos mina föräldrar. I dagboken står det visserligen bara att jag var hos mamma. Det beror dels på att vi var i lägenheten hon hade skaffat i Kalmar för att slippa pendla till jobbet, och dels för att det var hon som stod för matlagningen i det förhållandet. Pappa kunde om han ville, men det är av honom jag har ärvt min lathet när det gäller matlagning. Jag får också hellre maten serverad. Hur som helst var det en intressant slump att jag hade plockat fram just lax till kvällens middag, innan jag läste vad vi åt för 36 år sedan. När jag lagar mat numera gör jag en större sats, och fryser in mindre portioner som bara är att tina upp. Kortet på mina föräldrar är taget detta år.

För fyra år sedan ringde två yngre killar på min dörr denna kväll. Dom var från Bredbandsbolaget, och ville få mig att använda deras tv-tjänst. Flera av mina grannar tyckte att den var jättebra, så jag kunde få referenser av dom, hävdade säljarna. Såhär i efterhand kan man undra över sanningshalten i det. Nu ska vi tydligen byta till Telia, eftersom just tv-tjänsten strular. Jag släppte inte ens in gossarna, eftersom jag inte var ett dyft intresserad. Dom hade inte lyckats leverera bredbandstelefoni värd namnet, och tv ser jag genom kabeln som hänger mellan husen här. Jag antar att det är fler kanaler man kan få, men jag hinner knappt se det jag vill på dom kanaler jag har.


16 Oktober 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Telefon.

Autocorrect i min telefon verka inte speciellt imponerad av mitt nätnamn Hambomazurka. När jag skulle skriva in det var dom tre olika förslagen hämningarna, jämbördiga och välkomstdrink. Kultisdansen som namnet kommer från hade den uppenbarligen aldrig hört talas om. Det gäller i och för sig Wikipedia också. Där fick jag ingen träff på det ordet, men där skyller jag på att dom som lägger in material är för unga. Det var just därför jag tog mig det namnet en gång i tiden. Jag skulle registrera mig på Internetforumet Lunarstorm, men alla användarnamn var upptagna. Gammaldans misstänkte jag att dom flesta tonåringarna aldrig hade ägnat sig åt. Vad gäller telefonen är det nästan svårt att tänka sig att jag hade två fasta telefoner med nummerpresentatör och telefonsvarare vid sidan om så sent som för fem år sedan. Alla dom prylarna ryms ju nu i min lilla smarta lur, som jag kan stoppa i fickan.
15 Oktober 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Nick Borgen.

På sjuttiotalet, när jag började gå ut och dansa, var det bland annat till Thor-Erics orkester. Sångaren hette Nick Borgen, och min klasskompis var djupt förälskad i honom. En bild jag aldrig glömmer är när hon satt på scenkanten, och han satte sig bredvid henne med mikrofonen medan han sjöng. Så synd att man inte hade en kamera då. Det var lite andra tider än nu, när varenda människa har mobilkamera med sig överallt. Nick höll tydligen uppe med dansbandsturnerandet under åttiotalet. På nittiotalet hade han sin egen Nick Borgens orkester, men sedan femton år tillbaka är det egna konserter som gäller. Han har gett ut ett par böcker och så arbetar han som lärare. Allt enligt min favoritkälla Wikipedia. Förhoppningsvis stämmer uppgifterna, fast folk brukar påpeka för mig att man ska ta dom med en nypa salt. Inom mig förblir han den tjugofemårige dansbandssångaren, som gav min klasskompis ett minne för livet.
14 Oktober 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Mera Backpacker.

När någonting inte fungerade som jag hade tänkt i spelet Backpacker, gick jag in på deras Facebooksida. Där beklagade sig folk över att det var för mycket reklam i spelet. Jag fattade ingenting, för jag hade inte sett någon reklam över huvud taget. Förklaringen kom när jag spelade lite i telefonen. Där stannade hela spelet upp för reklam var tredje minut eller så. Jag spelar mest i datorn, och där slipper man reklamen helt. Någonting annat som jag hade undrat över var solglasögon och paraplyer, som man kunde tänkas behöva. I datorn hade jag aldrig märkt av vädret, men i telefonen regnade det i ett par dagar. Jag tycker det är mycket märkligt att samma spel kan vara så olika beroende på plattform, men inser att jag valde rätt som började spela det i datorn. Något jag reagerar lite på är inflygningen till nya städer. Planet ser ut att gå rakt in i ett torn. Det påminner mycket om bilderna jag såg från World Trade Center 2001. Jag tycker nästan att någon som hade närmare till den attacken borde ha åsikter om utformningen av spelet. När det gäller frågorna inser jag att jag får en del av min allmänbildning på Facebook. Jag minns inte den exakta frågan nu, men svaret var Tesla. Nikola Tesla hade jag aldrig hört talas om, förrän en Facebookvän började lägga upp inlägg om honom.

 

13 Oktober 2018  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Demensvarning.

Det verkar som om jag ligger bra till för att drabbas av senildemens. I tidningen läste jag att både sömnapné och högt blodtryck kan vara utlösande faktorer. Jag fick visserligen en apparat som skulle hjälpa mig att andas när jag sov, men den gav mig sån panik att jag gav upp den efter bara ett par försök. Blodtryckssänkande medicin har jag däremot ätit hur länge som helst. Jag känner redan nu att det är jobbigt när folk tycker att jag bär mig dumt åt eller säger fel saker. Allt sånt där lär väl bli upphöjt till hundra om man blir dement. Så länge man inte fattar det själv kanske det går an, men om jag har förstått saken rätt så kan man ha klara stunder mitt i eländet. Jag läste om någon som tog fel på hissen och toaletten, men hittar grannarna en hög där ute får vi väl hoppas att dom larmar. Jag har ju ingen som bor med mig och kan reagera om jag börjar uppföra mig konstigt. Ja, värre än vanligt alltså.
12 Oktober 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Ny leverantör.

Min hyresvärd delade ut information om att det ska dras in fiber till tv och bredband från Telia i deras fastigheter. Dom måste in i alla lägenheter under dom närmaste veckorna. Då är det ändå bara någonting förberedande, om jag förstod saken rätt. Själva övergången kommer inte att ske förrän nästa år, men det är förstås inte många veckor dit. Det fanns fyra anledningar till att jag blev upprörd. Den självklara var att jag förväntas ta emot besök under något som för alla dagarbetare vore mitt i natten. Den andra var att jag verkligen inte förstår varför det måste till nya sladdar bara för att man byter operatör. Kan man inte använda dom som redan är dragna? Så tycker jag väldigt illa om förändringar. Jag har helt enkelt bestämt mig för att jag gillar Bredbandsbolaget men inte Telia. Då heter ändå min nuvarande bredbandsleverantör Telenor, eftersom dom och Bredbandsbolaget har gått ihop. Framför allt tyckte jag det var ett jäkla sätt att bara informera om att dom skulle in här, utan att man hade fått någon som helst information om att det var byte av bredbandsleverantör på gång. Jag var på väg att ringa hyresvärden, men dom (och jag) hade sån tur att dom precis hade hunnit stänga för dagen. Istället skrev jag ett argt mail, och fick ett trevligt svar tillbaka. Det var uppenbarligen en proffsig tjej som jobbade där. Det var tydligen dom som ser på tv med bredbandet som hade haft det struligt och skulle få en säkrare uppkoppling. Det gör inte jag, men när hon skrev det mindes jag hur det var med bredbandstelefonin. Dom fick aldrig den och Internet att fungera samtidigt. Till slut gav jag upp den fasta telefonin helt, och har numera enbart mobiltelefon. Det är väl bara att hoppas att det blir bra med Telia i slutänden, och att dom skickar en ung, snygg montör, som jag kan öppna för iklädd endast morgonrock.
11 Oktober 2018  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Frikort.

När senaste fakturan kom från Landstinget undrade jag lite över varför den bara var på en hundring, fast besöket på lasarettet enligt kallelsen skulle kosta två hundra. Idag tror jag att jag fick förklaringen. Det kom ett brev om att jag har uppnått gränsen för högkostnadsskydd och får frikort. Först tyckte jag det lät otroligt att jag skulle ha varit hos doktorn så många gånger det senaste året, men med mitt skadade ben och annat har det väl blivit en del. Lite förvirrad blev jag, eftersom frikortet var tryckt i brevet, så man kunde klippa ut det och ha det rent fysiskt. Numera brukar det vara så behändigt att allting registreras automatiskt, utan att man visar något kort. I brevet stod att läsa att frikortet fanns registrerat i landstinget i Kalmar läns digitala frikortssystem, så jag behövde inte visa det vid besök hos dom. Hos privata vårdgivare måste jag däremot göra det. Jag har alltid trott att Astrakanen är just privat. Tydligen tillhör dom landstinget, för det var hos dom jag först fick veta att jag inte behövde något fysiskt kort längre. Den där hundringen jag sparade in vid senaste besöket på lasarettet lär dessutom vara det enda jag hinner få ut av det, för frikortet går ut om ett par veckor. Jag hinner inte ens med återbesöket på lasarettet innan dess. Det skulle vara om jag skadar mig eller blir akut sjuk någon av dom närmaste dagarna, men det hoppas jag förstås att jag slipper.
10 Oktober 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Service.

Folk brukar hävda att dom inte klarar sig utan bil, och förundras över att jag ingen har. Det är som med karlar. Jag klarar mig egentligen inte utan en sån heller, men måste man så måste man. Att leva ihop med någon skulle förmodligen vara mer ekonomiskt än att leva ensam. När det gäller bil är det tvärtom. Den är så pass dyr i drift, att jag hellre jobbar deltid och lägger pengarna på annat. Jag försöker klara mig själv med hjälp av cykel, buss och tåg, men ibland får jag lita till omgivningens godhet. Som idag, när jag hade ett paket att hämta på Gulf. Vi ”bor” bara åtta nummer ifrån varann på samma gata, men det kan vara långt nog ibland. Redan när jag insåg att paketet vägde tjugo kilo satte jag mig i telefonkö till DHL. Jag hade en förhoppning om att det kunde gå att ändra till hemleverans, om jag betalade för det, men där var servicegraden inte så hög. Det var den i gengäld på macken ifråga. Jag cyklade dit för att se om det fanns någon chans att surra fast paketet på cykeln, och lyckas dra hem det. Jag har visserligen släpat hem en gästsäng på cykeln en gång, men speciellt frestande var inte uppdraget. Plan B var att ringa efter hjälp, men som väl var spottade jag upp mig och frågade killen som lämnade ut paketet. Han ville inte ta emot mutan jag erbjöd honom, men körde ändå hit med det när han hade slutat jobba. Att han ändå skulle åt det här hållet tycker jag inte förringade hans insats det minsta. Han gjorde en äldre kvinna mycket lycklig genom att lösa det problemet. Jag såg att en Facebookvän aldrig sätter sin fot på Gulf efter en gammal oförrätt. Hos mig står dom väldigt högt i kurs idag. Om jag skaffar en penisförlängarbil när jag går i pension, får jag nog enbart tanka den hos dom. Nej visst nej, jag har ju inget sånt organ! Behöver kvinnor inte tjusiga bilar för att kompensera för andra brister?
9 Oktober 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Åttonde oktober.

Idag är det exakt trettiofem år sedan jag vann damklassen i ”Karamellsmällen”. Namnet kom sig av att det var en tävling för anställda på Nordchoklad. Jag sköt en del luftgevär när jag var ung, men den här tävlingen varje år var som jag minns det enda gångerna jag ägnade mig åt banskytte. Kortet på mig ute på skjutbanan hittade jag i en Facebookgrupp för oss som har jobbat på Candelia. Det har jag i och för sig aldrig gjort, eftersom det företaget inte bildades förrän 1993. Jag slutade på Nordchoklad fem år tidigare, men man får vara med i den där gruppen ändå.

För nio år sedan levererades jultidningarna detta datum. Då som nu var det föräldrar som hjälpte sina barn genom att sälja på jobbet. Om det hjälper ungarna i längden att bli så curlade ska jag låta vara osagt, men jag brukar köpa något mest för att det är kul. 2009 köpte jag Ponnypåsen, som förmodligen är för yngre barn egentligen, men jag är ju ganska barnslig för min ålder. Å andra sidan köpte jag en dansbandsskiva också. Många tycker säkert att dansband är för äldre, så i snitt kanske jag hamnade i rätt åldersgrupp. I år upptäckte jag att katalogen jag bläddrade i innehöll flera olika sorters godis. Det tror jag aldrig att man kan få för mycket av, så det kan hända att jag förköpte mig en aning. Som tur är vet jag säkert att mamman som sålde har Swish. När hon var ny på jobbet lånade hon mitt betalkort till varuautomaterna ett par gånger, och så swishade hon pengarna till mig.


8 Oktober 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Telefonlureri.

När jag läser om olika telefonbedrägerier känns det som ett bra upplägg att jag aldrig svarar på främmande nummer. Det enda undantaget jag har gjort i modern tid var när min ingifta moster, som hade blivit änka för andra gången, ringde. Mina bröder hade varit snabbare med att underteckna och skicka tillbaka papper som hon behövde än vad jag var. Att jag svarade då berodde mest på att det av någon anledning stod ”Lund” på displayen, och jag var lite svag för just den staden. Jag räknar annars med att dom som vill något viktigt lämnar ett meddelande. Annars försöker jag hitta numret på Internet efteråt, för att få veta vem som har ringt. När jag sover har jag signalen avstängd, för att slippa bli väckt av reklammess och annat. Då får sökningen vänta tills jag kommer ur sängen och får på datorn. Så var det idag. Eniro visste ingenting om numret det hade ringts från, men på 180.se fick jag träff. Det visade sig att det var någon typ av bedragare, som hade ringt ända från det afrikanska landet Burundi. Jag var både glad och tacksam att jag hade missat det samtalet, och chansen att jag ska börja svara på okända nummer blev inte direkt större.
7 Oktober 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Mördare.

Jag har läst och hört mycket om mordet på Göran Lundblad i Förlösa för sex år sedan. Fast det skedde i närområdet visste jag varken vem han eller någon av dom inblandade var. Det var åtminstone vad jag trodde, tills jag såg den senaste dokumentären om fallet. Nu när domarna har fallit nämns alla vid namn, och jag förstod plötsligt att jag visste vem mördarens pappa var. Vi kände varandra när jag var ung, och jag har till och med gossens födelseannons inklistrad i mitt urklippsalbum. Hela händelsen kom så mycket närmare. Alla som döms för grova brott har naturligtvis föräldrar, men jag har aldrig riktigt tänkt mig in i hur det kan kännas för dom tidigare. Det jag har lärt mig av gossens historia är att kärlek är livsfarligt. Jag kan känna att han aldrig hade blivit mördare, om han inte hade blivit kär i Görans dotter. Under ett par års tid såg han sedan ut att ha klarat sig undan rättvisan. Om jag förstod programmet jag såg rätt, berodde det sedan på att han blev förälskad i Therese Tang, att han berättade för henne var Göran låg begravd. Att både Martin och Sara hävdar att dom är oskyldiga är förstås tragiskt, även om jag misstänker att många brottslingar håller samma linje. Är det sant så sitter dels dom som är oskyldiga i fängelse, och dels går en mördare fri. I alla händelser är dom dömda i allmänhetens ögon, så både deras och respektive familjers liv är förstörda. Visst hade det varit skönt att vara ekonomiskt oberoende, men jag behöver i alla fall inte vara rädd att bli mördad för mina pengar. Kärlek och pengar verkar både vara det som gör livet värt att leva, och det som kan ta slut på allt.

6 Oktober 2018  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Information.

På Facebook får jag ibland upp meddelanden om evenemang som mina vänner är intresserade av. Senast var det en kille och en tjej. Den ena skulle gå på loppis och den andra på hockey. I min värld var det självklart att tjejen var intresserad av loppis och killen av hockey. Jag insåg snabbt att det var jag som hade fördomar, för det var precis tvärtom. Jag får det mesta av min information om vad som händer i Nybro på just Facebook. Den senaste veckan har både biblioteket och det ena apoteket gått ut med att dom ska börja med söndagsöppet. Sånt kan jag tycka gör mer för ett levande centrum än att ha biltrafik på Storgatan. Jag vågar mig sällan eller aldrig ens in där bland alla bilarna. Jag minns för övrigt när jag blev sjuk en gång, att damen på sjukvårdsrådgivningen lät helt chockad över att inte apoteket här var öppet i helgerna. Nu har vi två stycken, men jag besöker inget av dom längre. Nätapoteken har öppet dygnet runt. Ett annat Facebookinlägg uppmärksammade det faktum att vi däremot inte har någon taxiverksamhet i Nybro numera. För mig, som inte har bil, är det definitivt en nackdel. När jag har varit i Kalmar funderar jag nästan på att flytta dit igen. Där står taxibilarna i rad och bara väntar på passagerare vid stationen.

 

5 Oktober 2018  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Arbetskläder.

Nu när det är aktuellt med arbetskläder på min nuvarande arbetsplats, tänker jag på det ställe där det senast krävdes. Det var när jag jobbade på Nordchoklad på åttiotalet. Alla kläder skulle vara vita när man jobbade med livsmedel. Mössa var det också krav på, men det tog några år innan man skärpte till det med hårnät för att hålla undan allt hår. Sånt slipper man åtminstone nu. Städningen är något annat som känns lättare när man jobbar med trä. Det är mest att blåsa, sopa och dammsuga. När man jobbade med livsmedel var det disk och rengöring med vatten som gällde varje dag. Samma sak när jag tryckte kuvert i Oskarshamn. Städning är över huvud taget inte min grej. Jag är helt värdelös på att få det riktigt rent. Några månader jobbade jag faktiskt i lokalvården på chokladfabriken. Jag kan än idag fundera på vad min chef ansåg om min insats, fast hon dog för många år sedan. Kortet på mig är taget 1977 under min allra första sejour på Nordchoklad. Jag kom direkt från nionde klass i skolan, och satt vid ett löpande band och packade praliner. Det är en av dom få gånger i livet jag minns att tiden har gått extremt långsamt.
4 Oktober 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Att se fram emot.

Ingen anställd är speciellt intresserad av att jobba mellan jul och nyår, men min arbetsgivare vill väldigt gärna ha oss på plats även då. Vi försöker lägga ut arbetstidsförkortning under dom dagarna/nätterna. Ifjol bröts det som jag trodde var ett ingånget avtal, och vi blev tvungna att jobba i alla fall. I år skulle vi få besked i oktober, och nu har det kommit upp en lapp om att ledigheten gick igenom. Det är bara att hålla tummarna för att dom inte ändrar sig igen. Mina kollegor ha lärt mig att det enklaste sättet att spara information i dom smarta telefonernas tidevarv är att helt enkelt fotografera av den. Problemet för mig som är darrhänt är att det är svårt att få till en skarp bild. Jag brukar lösa det genom att be någon som är stadigare på handen att hjälpa mig. En parentes i sammanhanget är att jag gärna vill hålla kamera eller telefon med båda händerna när jag plåtar, för att det ska bli stadigare. Eftersom min vänsterhand är den som skakar mest har jag insett att jag oftast kan hålla mer stilla om jag bara använder en hand, det vill säga den högra. Jag älskar för övrigt att markera kommande ledigheter i almanackan, för att ha något att se fram emot. När jag kom hem till den visade det sig att jag redan hade gjort ett streck mellan jul och nyår. Jag tyckte väl att det var lika bra att ta ut glädjen i förskott. Det värsta som kan hända är att man har varit glad i onödan. Nu är jag i alla fall ledig dom sista elva nätterna på det här året. Nyårsdagen inser alla (utom möjligen min arbetsgivare) att ingen vill jobba, så då var det omöjligt att få ledigt, fast jag lade in om det redan på semesterlappen i våras.

3 Oktober 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Brutna löften.

Eftersom jag anser att löften är till för att hållas, brukar jag vara väldigt försiktig med att lova något. ” Orsa kompani lovar ingenting bestämt” var ett talesätt jag hörde redan som barn. Jag har googlat mig fram till att dom efter avslutat regementsmöte på hemvägen blev inkvarterade nära en krog. Löftet gällde helt enkelt att dom inte skulle supa sig fulla. Själv lovade jag i ett blogginlägg så sent som i förrgår att ta nya tag med andningsmasken varje dag fram till återbesöket om fyra veckor. Jag tänkte mig verkligen att det skulle bli som med datorn. När den första hade invaderat mitt skrivbord för nästan nitton år sedan, var jag färdig att slänga ut den från balkongen. Den har med tiden kommit att bli det viktigaste i mitt liv. Dom gånger min axel värker så det är risk för att jag inte ska kunna sitta här, brukar jag rentav tänka att datorn är det enda liv jag har. Jag hoppades och trodde verkligen att jag skulle kunna vänja mig vid ansiktsmasken också, men jag gav upp efter bara ett par försök. När jag försökte andas ut, kändes det som om någon höll en hand för näsa och mun på mig. Jag fick snudd på ångest för att gå och lägga mig. Jag minns att man aldrig ville hoppa i säng när man var liten, men som vuxen är det ju bland det skönaste som finns. Då menar jag ändå bara att sova. Till slut bestämde jag mig för att det inte var värt det, och bröt mitt löfte om att fortsätta försöka. Jag tror aldrig jag har känt mig så lättad som när jag packade ner maskinen i väskan igen. Jag dör hellre under ett av mina andningsuppehåll än av att andningsmasken kväver mig.

2 Oktober 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Första oktober.

Den förste oktober var jag uppenbarligen sjuk både 1976 och 1977. 1976 har jag visserligen bara antecknat att jag var hemma från skolan, men det brukade betyda att jag var krasslig. Året därpå var jag så sjuk att jag minns det ännu, fast det är mer än fyrtio år sedan. Jag tar mig inte ur sängen ens om jag bara har lite feber. Då hade jag 39,6 och sov nästan konstant i flera dygn. Högre kroppstemperatur än så kan jag inte minnas att jag någonsin har haft. Jag var sexton år gammal, och såg ut som på kortet nedan. Tröjan vill jag minnas att jag hade i en färg till, fast jag inte kommer ihåg säkert vilken det var efter alla år. Det går ju lättare med sånt man har på kort. Att det står någonting skrivet med kulspetspenna på byxbenet får mig att minnas hur jag klottrade på precis allting. Att skriva på kläderna kan tyckas lite onödigt, men jag har förstört dyrare saker än så. Jag minns att jag skrev på ett armstöd i trä till en fåtölj, medan jag pratade i telefon. Under åttiotalet gjorde jag mycket detta datum, som jag knappast har gjort sedan dess. 1983 var jag på Öland och plockade slånbär. Jag tror det var likör jag gjorde på dom, även om jag inte minns nu exakt hur det gick till. 1986 gjorde jag äppelkaka, och att jag inte bakar numera har väl alla förstått. 1988 bodde jag i Oskarshamn, men var i Kalmar och besökte mamma i hennes lägenhet. Hon bjöd på den intressanta blandningen kroppkakor och grogg. Jag utgår från att dom inte serverades samtidigt.

1 Oktober 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida